Jag har ingen käresta. Ingen Valentine att mysa ihop med framför en film ikväll, med ett glas vin. Ingen som lagar en fin middag, kommer med blommor eller nya underkläder. Jag har ingen att dela allt med.

Jag skulle kunna, som så många, klaga och gnälla på alla andra, missunna de som faktiskt har en partner. (Eller som har råd att köpa nya skor, åka på semester, köpa dyr mat, gå på bio, fixa naglarna edyl) Tycka att det är orättvist.

Jag skulle kunna. Men det är rätt löjligt:)

Men det är lite så många verkar fungera. Det är ett förbannat klagande och skuldbeläggande hit och dit. Om allt och om inget. Det snackas en jäkla massa om att kvinnor ska stå upp för kvinnor. Och inget kan vara mer bullshit, för det är precis tvärtom. Finns inga så som kvinnor som kan konsten att skamma andra kvinnor. Om precis allt, och så vänder de kappan efter vinden om det behövs.

.

Jag har ingen gubbe att fira Alla hjärtans dag ihop med. TACK OCH FUCKING LOV:)

Men jag har en bunt fantastiska barn, som man tydligen ska klimatkompensera för har jag fått ett mail om? Förlåt men det visste jag inte. Gäller det alla då, eller bara vid ett visst antal? Och menas det i så fall att ett barn är ingen fara, men fler än kanske fem i samma familj, då jäklar börjar det bli allvarligt? Men fem på samma gata, i olika familjer…? Det är okey tydligen. Ja, det hela faller ju på sin egen orimlighet men det är alltså på allvar folk som säger det här.

Jag vet att det är skitsvårt för folk att fatta det här med att ha många barn, men det är verkligen ingen skillnad mot att ha ett, eller två. Det är inte det. Jo det är en massa mer tvätt och skor i hallen i och för sig, och man behöver ett stort matbord, men annars. Det är som vilken familj som helst. Förutom att det är väldigt mycket roligare:D

Ja, så jag ska alltså fira den här dagen med mina barn:) Fast hur?

Jag tycker att den amerikanska versionen av Valentines day är gullig och charmig, men det har blivit så många dagar som ska firas att jag lite tappat bort att det är kul. Förstår ni hur jag menar? Det är kul men blir lite för mycket. Men, jag väljer och sållar rätt friskt i och för sig:) Alla hjärtans dag och Fettisdagen, de kan man hålla på, medan jag skiter i pannkakans dag och kladdkakans dag och alla andra nåntings dag.

.

Jag kanske låter allmänt grinig idag, men det är jag inte:) Däremot fett stressad och borde på allvar skriva annat, men är liksom för….eh..stressad:D

Det är deadline i morgon, jag har fyra sidor kvar att värpa fram… och tja…Jag tittar mig omkring och tänker att man borde dammsuga, tvätta fönstren och skura golven, och så blir jag stressad över att jag måste prioritera annat, för just NU skulle jag älska att städa. Mot i normala fall när jag inte tycker att det är speciellt spännande;) Det kommer att gå över i samma sekund som jag skickar in min text dessutom. Jag vet, jag tror jag har nån genetisk defekt;)

Mormor hade städgenen, sen muterade den, för jag kan inte säga att varken jag, mamma eller syrran är så pedantiska. Lyckosamt nog verkar den ha reparerat sig för flera av de äldre barnen är mycket för ordning och reda:D

Om en stund kommer Mirka och vi ska köra vår instagram-live, klockan 12,00. Det är om en timme…fråga mig senare hur många sidor jag skrev på den timmen, okey? Jag behöver pressen:)

Nu ska jag putta ner fröken Doris och så sätter jag igång:)

Hörs sen!