Jag tillbringar ju den största tiden hos syrran eller mina föräldrar just nu. Det vet ni. Barnen hänger med kompisar och är helt nöjda med det, de har varit bortresta många av dem.
Igår och i förrgår har Jamie haft en kompis här, de har sprungit mellan oss och kompisen, precis som det ska vara:)
Jag såg honom knappt igår, för de drog iväg och sen pep jag iväg. Jag fick skjuts av Patricia och Corrinda som skulle sola. ?
(På solarium alltså, det är ju pinsamt av svenska solen. )Det känns väldigt märkligt att vara förvisad till baksätet i sin egen bil..
Jag gillar det inte det minsta lilla men kommer man sist till bilen och inte ska köra eller säger ”shotgun” så är man tydligen tvungen till det. Jag glömmer för övrigt bort vad man ska säga och försöker med allt möjligt. ”Gul bil! Djingiis kaan!! ( close enough på shotgun ju, eller kanske Framsätet!”
Inget gills, så jag får åka bak som en annan unge?
Tjejerna följde med in till syrran, jag har förstått att de inte begriper hur mycket det är att göra, det är mycket ”igen? Blir ni aldrig klara?” Men nu fattar de.
Janelle kom också och hjälpte till:) Det är ju såhär att huset tömts delvis. Dels har mina föräldrar inte direkt packat som proffs ?, utan helt i andra änden. En flyttfirma kom och tog de nästan allra flesta möbler och alla böcker ( Pju!) men resten har vi gjort. Först rensat, sen packat sen kört och burit, monterat upp.
Sen ska mycket stå kvar. Eftersom syrran tar över huset så behöver varken vind eller garage tömmas. Båda är rena skattgömmorna, det mesta man kan behöva finns där.
Sen städade inte mina föräldrar utan det gör vi, samtidigt som sen syrrans saker ska placeras ut. Men inte permanent för hon vill måla och tapetsera om. Alla som nån gång flyttat vet hur mycket jobb det är, och det här blir liksom extra allt?
Det kommer bli så bra när det är klart men just nu känner jag mig som en tjatig slavdrivare som ligger på överallt för att få nåt gjort. Vi är likadana allihopa, när det är totalkaos av saker runtomkring så kan vi alla drabbas av ett oemotståndligt behov av att rensa i nån helt oviktig låda. Eller nej, de är faktiskt värre än mig ?.
Jag sitter ju på fördelen att kunna åka hem och skita i det, så jag blir inte lika handlingsförlamad som de tre:)
.
Igår hade vi bokat David. Bästa David är tillbaka och träningslivet blir som det ska igen.
Han hade samma pass som det sista grispasset han satte ihop innan sin semester med nästan bara flåsiga övningar. Efter tredje svartnar det lite för ögonen, för det är ju hot as hell inne i lokalerna och syrefattigt som på månen. Då har man bara 27 övningar kvar ? Bara att andas och dricka vatten.
Jag hade, och har, sån djävulsk träningsvärk efter måndagens pass, insida lår och rumpa gör så ont. Varje gång jag ska sätta eller ställa mig så är det under högljudda ljudillustrationer;)
Fattar inte riktigt varför men tja, så är det:)
Efter David hällde vi i oss en halvliter vatten och sen åkte vi förbi kyrkogården. Mormor skulle ha fyllt år den andra augusti så syrran hade satt dit blommor som vi skulle ta bort. Jag är totalt värdelös på att sköta om graven. Det är syrran och mamma som gör det. Jag känner aldrig ett behov av att gå dit, men jag tänker jätteofta på mormor och hon är med mig i mycket som jag gör. Hon var kokerska på S1, regementet som låg i Uppsala förr, och lagade mat till soldater. Jag borde ju gilla att laga mat till många med det arvet men Nope:) Jag KAN och jag är bra på det men jag tycker det är tråkigt.
.
På kyrkogården upptäckte vi plommonträd. Har aldrig sett dem och inte syrran heller.
Fulla av frukt.
Jättegoda 🙂
Man får väl plocka frukt på en kyrkogård?
Jag tänker att det i alla fall inte borde vara giftiga look-alike frukter för då kanske antalet gäster på källarplan ökar dramatiskt.:)
Jag proppade i mig säkert tjugo stycken, de var inte så stora, som plommontomater ungefär, och ljuvliga. Givetvis stod jag inte på en grav och plockade utan de var planterade vid vattenutkasten.
Så åkte vi hem och fortsatte plocka saker till midnatt eller så.
.
Just ja, det som rubriken syftar på då:)
Jamie ringde mig vid åtta och frågade om han fick sova över hos V. Eftersom han just nu är i en period av att sakna mig om jag går på toa så kändes det lite tveksamt. Han har aldrig sovit borta utan mig. Men han var envis och eftersom jag tycker om familjen, de är vettiga och bra, så sa jag ja.
Tänkte att jag nog får hämta honom. En stund senare ringde Jordan och ville sova hos sin kompis och fick det.
Efter nån timme slog det mig. Hur ska JAG kunna sova utan Jamie ? ?
Jag har aldrig sovit utan honom hemma ju:)
Dessutom så var Corrinda och Patricia ute och svirade och Robban är mest hos sin tjej så det var jag, Novalie, Trixie och Lovelia hemma. Va? Så få!
Givetvis kan jag sova utan Jamie och givetvis gick det alldeles utmärkt för honom att sova borta:)
Men det kändes skitkonstigt. Mina småkillar är ju alltid hemma.
Vet ni, jag tror att jag så småningom, i samma takt som ungarna flyttar ut, måste bli nån slags familjehem/fostermamma eller nåt. Jag trivs inte alls med lite folk runt mig. Kan man bli det om man är ensamstående? Och framför allt, får man ha typ 5-7 ungar?
.
Nu ska jag klippa gräset. Fast först plocka bort sakerna som står på det. Gräset är härligt långt upp på vaderna på sina ställen, och med tanke på alla äckliga fästingar jag tagit bort på djuren trots att de har olika fästingskydd så ska jag byta shortsen till långbyxor först 🙂
Och titta här då, vad jag hittar när jag ska fota gräset…
En supertiny liten mus. Stendöd. Den fjärde den här veckan.
Det är kul att ha katter ?
Kommentarer
Hej! Ja du kan bli familjehem som ensamstående! Det hänger inte på antal egna barn utan om du är lämplig som person. Men visst, har du fjorton hemmaboende barn och vill bli familjehem kanske man bedömer att tiden inte räcker till för det extra barnet. Så kan det ju vara, men nu överdrev jag vilket du säkert fattar. Finns mång barn som behöver en extra familj eller en familj att helt enkelt växa upp i under trygga förhållanden. Många av barnen har upplevt traumatiska händelser och kan behöva lite extra. Men det bästa är kärlek, trygghet och struktur. En vanlig vardag. Då läker barn.
Lycka till.
Här där vi bor har vi en familj som har haft 3 st barn och det är max antalet här i Östergötland och dom beklagade sig över att dom inte fick fler barn för dom tjänade bara ”lite över 500 000kr/år”, tyvärr gjorde dom det bara för pengarnas skull! I början tyckte dom att det var mycket pengar för dom gjorde ju inget?, arbete var bara för idioter sa dom skadeglatt, i nästa stund klagade dom på att jag som bara arbetar 50% har rätt till hela 5 veckors semester medans dom som arbetar 24 h 7 dagar /vecka fick 0 veckors semester, dom fick ju aldrig vila från ungarna??.
Visst barnen fick mat, kläder och lite leksaker men större delen av pengarna gick till de vuxnas ”leksaker” som dom alltid har drömt om och ju fler drömmar som uppfylldes desto mer ville dom ha det var aldrig tillräckligt (den som har mest när dör vinner?) men som tur var blev dom av med barnen och dom har fått det så mycket bättre, tur att inte alla gör det bara för pengarna skull.
Du ska absolut bli bonusfamilj till något/några barn, du kan bli det redan nu, först kanske som stödfamilj någon helg då och då och sen kanske på heltid för det du gör med dina barn på en vecka är mer än vad dom gjorde på ett helt år.
Kram och lycka till med flytt/städ/målning/tapetsering
Det klart att du ska ta dig an familjehems/fosterbarn, med tanke på den erfarenhet du har så hade det ju varit helt perfekt! Så fint att kunna ge tillbaka till samhället också, för det finns ju verkligen ett stort behov.
De händer i bland att tex 3-5 syskon el fler ska placeras allihop och nästan alltid blir de splittrade till och med hamnar i olika kommuner pga de flesta kan tänka sig 1 el 2 barn högst. Så skulle nog inte va ett hinder med många ungar, du har ju dessutom gedigen erfarenhet av att ha många barn hemma samtidigt och vet hur de är så de bör ju bara vara ett stort plus. Så tror inte de blir något problem om du vill slå slag i saken 🙂
hejj carola ser att du har fullt upp med en massa det gör gott i mitt hjärta du delar med dej av allt mellan himmel och jord
precis så ska vi andra med göra det resultera i kärlek och det kan man alldrig få för mycket av
önskar dej och din barn en fortsatt fin sommar och höst kram från norr
Man får bli familjehem som ensamstående, och till många barn om man anses lämplig, vilket du säkert skulle göra. Få familjehem kan ta emot stora syskonskaror så att någon kan göra det kan vara den enda möjligheten att slippa dela på en stor syskonskara. Det är verkligen en fin sak att göra av sin erfarenhet av att ha många barn.