I går var en mörk dag för Sverige, ett lågvattenmärke, ett ultimat bevis på hur lågt det gått i vårt samhälle. När fasen blev det så lätt att ta till våld för att lösa ett problem?
I Örebro inträffade den största masskjutningen någonsin i Sverige, en skolskjutning på en vuxenskola. Gärningsmannen tog sitt liv, men inte förrän han dödat tio personer och skadat ett oklart antal
Jag, som typ hela Sverige, och stora delar av världen, fick täta uppdateringar av vad som hände. Uppgifterna var knapphändiga, polisen förtegen och det vilade överlag ett dämpat täcke av sorg över allt. Vilar, för idag när det står lite mer klart vad som hänt så är det ett fruktansvärt scenario som rullas upp. Media gör minut-för-minut reportage, de har letat reda på gärningsmannens släkt och vänner, eller snarare bristen på vänner, och man spekulerar.
Vad är det som får människor att göra så här? Planera att ta livet av andra människor? Det verkar ju som att skytten varit en enstöring, som på nåt vis lyckats få vapenlicens, och hade flera jaktgevär. Det pratas om automatvapen, och det är ju inte samma sak som jaktgevär, som väl laddas med en eller två skott åt gången? Allt är fortfarande oklart, polisen måste ju få göra sitt och utreda den här makabra händelsen.
Det som gör mig ledsen, utöver det som hänt, är hur media uppför sig. Jag höll på att sätta i halsen när jag läste det här:
Sen NÄR blev det Aftonbladets sak att ge besked till anhöriga? Nu vet jag inte om det var den riktiga gärningsmannen eller någon de bara trodde, men oavsett så är det ju vidrigt. Bara tänk tanken själv, du är hemma i lugn och ro och så knackar ett tv-team på dörren, trycker upp en kamera och en mikrofon i ansiktet på dig och säger att ditt barn misstänks ha dödat ett tiotal personer? Vare sig det är så eller ej så är det INTE korrekt sätt att agera av media.
Sen det här med sensationsjakten, de hugger folk som är upprörda, i affekt, panikslagna eller bara tokhöga på adrenalin, och vill att de ska berätta smaskiga detaljer, med clickbites …
Jag har väldigt svårt för den sortens journalistik.
Jag vet att folk i allmänhet har ett stort behov av att få berätta när det hänt något, både bra och dåliga saker och jag tror att de är en viktig del i bearbetningen. Men att media hugger tag i en i ett av de mest sårbara ögonblicken i livet, det är inte bra.
Givetvis är rapporteringen viktig, men den här balansgången behövs för att inte kränka folk.
Jag tänker på alla drabbade. På all blåljuspersonal. På hela Sverige.
Var har hänt med vårt land? Utan att göra det till en politisk sak, hade vi kunnat hindra det eller är det ett utslag av tidens tand? Att våldet obönhörligt tar allt större plats överallt. Men varför är det så?
Jag vet att jag inte vill ha det så här och jag tror inte att nån vill det. Det finns inga ord riktigt.
Örebro ♥
Kommentarer
Jag bor i Örebro och är född och uppvuxen här. Min fina stad som jag alltid längtar hem till när jag reser. Jag kan inte riktigt förstå det som hänt. Igår var jag vid minnesplatser och tände ljus. så mycket folk men så tyst. Vi stod där tillsammans och sorgen gick att ta på. Jag fick en känsla av gemenskap trots att jag inte känner någon av de som var där. Nu vill jag fortsätta känna den gemenskapen och finnas för dem som behöver. Fina Örebro, mitt hjärta värker. Vila i frid ❤️
Samhället är så kallt, vi lämnar olyckliga människor åt sitt öde, för varför ska man bry sig om någon annan än sig själv?
Det verkar vara så resonemanget går inom folk, tyvärr. Men även i politiken, för det är ju de som bestämt att psykvård inte behövs, att folk ska bo hemma fast de inte är lämpliga i samhället. Det är fel på så många plan, under så lång tid. Handlar ju inte om EN regering utan alla de senaste, jamen 30 åren eller så.
Det har nånstans blivit fult med institutioner, men en bra sådan med fin personal är nog bland det bästa som finns. För alla möjliga olika behov.
Till skillnad från alla andra lägger jag inget ansvar/skuld på gärningsmannen. Om man går till en skola, skjuter ihjäl okända människor, en efter en, och sen även skjuter ihjäl sig själv, då är man ju naturligtvis så allvarligt psykiskt sjuk att man inte skall ställas ansvarig, det handlar ju om en extremt allvarligt sjuk människa naturligtvis, det förstår ju vem som helst, och det krävs dessutom att han har varit så sjuk i många, många, många år för att det ska kunna slå slint såhär totalt till slut. Jag lägger 100 % av ansvaret/skulden istället på dom som var friska men som inte gjorde något, det är dom friska som kan göra något, gärningsmannen kunde inte göra någonting eftersom han var så sjuk, och jag lägger även skulden/ansvaret på dom som inte tog hand om honom och hjälpte honom när han var barn, trots att han uppenbarligen skrek efter hjälp redan i mellanstadiet-åldern när han alltså bara var 10-12 år (han slutade prata, gick med handen för munnen, luvan alltid uppdragen, isolerade sig, ville inte vara med längre, osv), och på dom som inte hjälpte honom heller som vuxen, trots att han skrek på hjälp även som vuxen (förmodligen för att ingen hjälpte honom som barn, han klarade inte av att jobba, aldrig jobbat, isolerade sig även som vuxen, lämnad helt ensam, osv). Nu uttalar sig hans släktingar i media. Först säger släktingarna ”Vi hade ingen kontakt med honom” och sen berättar dom hur han levde. Fast om dom inte hade någon kontakt med honom hur kunde dom då veta så exakt hur han levde, ”Han hade inte en enda vän som vuxen”, sa någon släkting t ex. Det dyker alltid upp släktingar och klasskamrater och diverse grannar och folk som ska uttala sig (gärna med en bild också, för att få uppmärksamhet), trots att dom inte har haft någon kontakt med personen, det hade väl varit bättre att dom hade brytt sig om honom när han satt ensam och isolerad och skrek efter hjälp INNAN han blev så sjuk och desperat att han gick och sköt ihjäl 10 människor, istället för att sitta och snacka en massa nu i efterhand. Och om dom visste om att han mådde så psykiskt dåligt och hade så grava sociala och psykiska problem som dom nu säger allihopa att dom visste om, varför ringde dom då inte till polisen och meddelade detta med tanke på att han har vapenlicens och tillgång till vapen? Man kan även ringa till socialtjänsten och orosanmäla, men inte en jävel brydde sig om honom, och inte en jävel brydde sig om att han hade tillgång till vapen TROTS att släktingar, grannar osv verkar ha vetat om att han hade grava psykiska och sociala problem.
Jag anser att det yttersta ansvaret ligger på gärningsmannen. Det var han som höll i vapnen. Sen är det kanske inte enbart hans ansvar, men att ta det ifrån honom är fel.
Samhället har såklart misslyckats och det gäller inte enbart den här människan. Vi måste ha bättre vård, idag går alldeles för många galningar lösa som troligen mått bättre på en institution. Alla ska inte vara ute i samhället helt enkelt.
Allt är lätt att se klart i efterhand. Det måste man komma ihåg. Med facit i handen är det enkelt att se var det brustit och vad man hade kunnat göra, men där och då är det inte lika solklart.
Kan bara instämma det som hänt är fruktansvärt. Hur en del media och journalister beter sig är bedrövligt.
Just den här typen av vansinnesdåd med ensamagerande gärningsmän har förekommit i alla tider, så det har jag svårt att koppla till samhällsutvecklingen. Skolskjutningarna är med största sannolikhet inspirerade av liknande händelser i andra länder, främst USA. Det är den koppling till det aktuella samhällsklimatet som jag kan se. Med reservation för att vi fortfarande inte vet säkert vad som föranledde händelsen i Örebro.
Folk som mår dåligt måste få ställen att vara på om de inte verkligen vill vara ensamma. De kanske inte blir ”bra” där, men de och andra skyddas, de anhöriga får lite ro att leva sina liv.
Jag blir också så ledsen och tänker på alla liv som förstörts, inklusive den förmodade gärningsmannen och hans familj. Jag har jobbat och jobbar med människor som har gjort oförlåtliga handlingar av skiftande karaktär, samtliga med psykiska problem av diverse slag. Jag försöker hjälpa vidare, behandla och få något vettigt ut av en förstörd framtid. Det kan vara jag blir tillintetgjord när jag skriver det, men jag blir så ledsen för hans skull också. Hans liv är förstört och slut och alldeles utan framtid. Kvar sitter en antagligen förstörd familj som ska leva med vad han har gjort. Det finns bara förlorare och hur man ska gå vidare, det är svårt att se just nu.