Ut och svira
Ut och sviraVardag

Åttitalsfest på Flustret:)

Innehåller affiliatelänkar

Jag var ju på Flustret i fredags:)

Alla som bor i Uppsala eller varit här nån gång vet vad Flustret är, en gammal festlokal med anor.

Vackert som ett litet slott utanpå:) och även inuti är det pampigt.

.

Jag har inte hängt här speciellt mycket under mina unga dagar för det var nog 25 årsgräns redan då, och jag fick barn innan dess och hann liksom inte;) Eller så var det ”fel” sorts människor som var här, jag minns inte riktigt. Men, skit samma, det är ett vackert ställe.

I fredags var det åttitalsfest. Back to the 80´s.:)

Helen och jag, precis som på åttitalet:D Vi snackade om klädsel, och ingen av oss hade direkt någon gammal trasa liggandes i garderoben så det fick bli lightversionen. Visste man att alla gick all-in skulle man ju såklart engagera sig till det yttersta, men man vill ju inte direkt vara ensam om att se ut som en idiot. För face it – 80-talet var inte vackert.

Jag hade precis hämtat ut min beställning från Cellbes.

Bland annat den här jackan/koftan

Jag gillar egentligen inte mönster, men försöker vänja mig:) Och den här gillade jag verkligen. Fanns en ljusare variant med. När jag testat den så ringde nån liten klocka i skallen : hade man inte stormönstrat, typ soffklädsel;) på åttitalet? Jo det hade man. Jag i alla fall. Skamligt nog;)

Så, det blev ett par svarta jeans, en top, även den från Cellbes, den här fast i svart, men så ni ser. Jag tror jag måste beställa den rosa med för det var en härlig top:)

Jag hittade benvärmare i lådorna, flera stycken:) De  köpte jag för några år sen bara för att låta sticka upp ur kängorna, och de var ju grå inte neonfärgade. Men de fick duga.

Patricia lockade mitt hår. Ett snapchatfilter räddar alla bilder;)

Jag köpte för flera år sen en lockpinne. Den är överlägset bra att locka med, speciellt om man som jag är usel på det. Den går att göra ok lockar på sig själv med. Men att få hjälp av mitt eget proffs är ju alltid bättre. Hon avslutade med att spraya ett ton hårspray, och även rosa och lila slingor.

De syns inte, och vad värre är så försvann de helt på bara nån timme? Jag testade dagen efter hemma, sprayade en riktigt lila slinga och lät den vara. Några timmar senare var den borta. Kanske inte vad jag ville ha när jag köpte sprayen men skitsamma nu.

Nitbälte på höften, lockar, rosa och lila slingor, kors runt halsen, tjogvis med armringar och benvärmare plus blommig jacka. 80-talet på mitt 2018 vis:)

Jag hade inte lösa axelvaddar då när det begav sig, gillade det inte för jag tyckte jag var tillräckligt bred över axlarna ändå:) Men jag hade ett neongrönt bälte som jag inte hittade, har kanske kastat det efter att det legat i garaget i hundra år.

Och om ni lovar att bortse från att jag ser ut att vara gravid i vecka 20 så kan ni få se hela outfiten framifrån. En högst osmickrande pose 😀 Skyller på brallorna som går högt upp och bältet som hänger ner, och så tröjan som puffar ut. Eller så är jag bara småfet;) men jag jobbar på det;)

Jag kan lugnt tänka mig att gå ut så här en helt vanlig kväll med:D

Notera de rosa fjädrarna i öronen.

Jag tog buss ner på stan och mötte Helen och vi gick till Max för att käka. De serverade 80-tals buffé på Flustret mellan 17-19 men jag är svårt misstänksam mot just bufféer..Eller mot folk som är äckliga i största allmänhet kanske, brrr. Fingrar i maten, hostar och nyser…

Vi klev in på dansstället runt åtta, och då spelade första bandet som jag inte har nån koll på alls vilka de var. Vi började med toa och sen hade de slutat spela:) De jag ville se var ju Tone Norum och Micke Syd så det gjorde inget alls.  Det var så kul musik! Bara 80-90-tal och säga vad man vill om den men nog sjutton sitter låtarna:) Vi drack öl och cider och dansade. Träffade på folk och snackade lite, men det är ju alltid lika svårt med den höga ljudvolymen.

Om jag har fattat det hela rätt så är Flustrets husband ett gäng som heter The Play boys. Helen har sett de många gånger, och om jag kommer ihåg rätt så hade nån, kanske sångaren ett förflutet i Dalton. Jag frågade varför inte JAG varit med Helen, vi var som ler och långhalm, men det här var efter att jag fått barn. Hon med förvisso, men hennes dotter är äldre. Okey då:)

När de började rådda uppe på scenen så kände jag igen en av killarna. HA! Jag känner också igen nån? Men varför?? Helen sa att han hette Tord och jag känner ingen Tord mer än min gamla gympalärare och det var inte han:) Äh han var väl bara lik nån då. Jag är världsmästare på att se likheter i folk. Så ofta som jag tycker nån är svinlik nån annan. På samma gång är jag totalt usel på att se likheter på mina egna barn…

De började spela och jag insåg att jag tyckte han var lik Anton. En kille som Robban och Corrinda hade som kyrkisfröken när de började:) Haha, det var alltid lika kul att hälsa på honom när nån var med. Han har långt hår och ser cool ut, och så ”Tjena tjena, allt bra?” Mina kompisar blev alltid lika förvånade att han hälsade på mig;) Jag fattar det:D När jag sen sa att det var Kyrkisfröken, så blev det ännu roligare.

I alla fall, han hette ju Tord så det var inte han.

Tone Norum klev upp på scenen och här slog nostalgin till. Hennes bror är John Norum, gitarrist i Europe och det innebar att när Tone gjorde musik så lyssnade jag på henne, och hon var vass. Även nu för tiden. Givetvis körde hon deras The Final Countdown, och den är ju en trigger till att få folk att hoppa och dansa och skrika sig hesa:)

Hon spelade sina låtar och så var det paus. Vi minglade runt, gick ut i den iskalla kvällen, säkert minus tre det hånar ju norrlänningarna oss för;) men vi har knappt haft minusgrader, svalkade oss, köade till toa och köpte mera öl. Snackade med folk, och träffade en supergullig tjej som stannade framför mig och bara tittade. Så utbrast hon: ”Men det är ju CAROLA! Åh, du är min stora idol”

Jag blir så glad♥ Vi pratade lite och hon var övertygad om att hon skulle skämmas dagen efter för att hon pratat med mig, trängt sig på. Men nej, det gör ni aldrig. Möjligen kan jag tycka att det skulle vara lite obekvämt om nån kom fram och sa hej och jag var mitt uppe i en utskällning av nån, typ en obstinat unge;) men aldrig annars:) Det är bara roligt! Hon frågade om hon fick ta en bild och även om den säkert blev hemsk,så hoppas jag att den blev någorlunda. Jag blev hemsk alltså, inte hon:)

Tack för att du kom fram ♥

Efter ännu en vända ute för att svalka oss så hade Lili och Susie börjat spela. Haha, inte min musikpreferens alls, men ändå så jäkla roligt. Och trångt! Holy smoke, men det var verkligen åttital över pressen på konserter! Man fastnade som i ett skruvstäd och folk vägrade flytta sig ens så man kunde backa bakåt:) Kul, retro och lite klaustrofobiskt.

Det var ett jäkla drag, och det är klart, folk var ju där för att återuppleva den gamla goda tiden.

Helen konstaterade att killen som spelade gitarr nog inte alls hette Tord, och jag sa att han var lik Anton. Hon vet vem han är och funderade lite och så höll hon med.

När sen Micke Syd klev upp på scenen så råkade vi stå precis längst fram, och med andra ord hade vi kanonplatser:) Micke började med att säga ..blablabla Anton! och därmed var det ju klart. Det VAR han. Jag vet ju att han är musiker och det var länge sen jag såg honom i kyrkan, han hade hand om ungdomar ett tag vill jag minnas, och nu viftade jag till honom och kanske att han kände igen mig. Kanske inte:)  Men skönt att få det bekräftat så man kan släppa det.

Tommy Ekman, ni vet från Style skulle spelat ihop med Micke Syd men han var sjuk så det blev sångaren i The Play Boys som fick sjunga hans låtar. Nu blev det DRAG! Jag älskar ju Gyllene Tider, och Micke är deras trummis. Hoppa, dansa, sjunga, vråla 🙂 Och försvara sig mot folk bakifrån som tryckte på och ville komma före, fetglöm;) Jag står bra här vid kravallstaketet, tack. Jag fick upp mobilen för att fota, bara kassa bilder och slog på filma i stället. Resultatet ser ni på instagram, när Micke Syd är väldigt nära:) Han har humor:)

(carolawetterholm, glöm inte att följa!)

Så kul! Alldeles för kort bara, det var ju inte konserter utan bara ett kortare framträdande av varje artist, några låtar och sen hejsvejs. Gyllene Tiders låtar kan jag alla utantill, speciellt från den här tiden, och Style/Freestyles med:D

Jag som redan var lite raspig i rösten tappade den nästan helt:)

Man blir så GLAD av sånt här. Glädje som bubblar runt i hela kroppen och helst skulle kvällen aldrig ta slut.

Folk var utklädda på olika nivåer. En del bara nåt självlysande armband, andra med neonfärgade leggings, benvärmare, linnen och våfflat hår, smink som såg ut som skit, som det gjorde då, och en tung doft av hårspray så fort nån gick förbi. Några hade Guns n´roses /Iron maiden edyl tröjor.

Jag såg ett gäng killar med hockeyfrilla-peruker, några med gräsliga träninsgoveraller och vid ett av våra ut-och-svalka-oss-besök på terassen så hejade en kille mig. ”Kolla på den här mannen!” En kille i träningsoverall stod och flinade. ”Visst har han en snygg overall?” Jag nickade och svarade Absolut, skitsnygg:)

Tänk att få ta av honom den… bara dra ner blixtlåset här och….” Killen med overallen illustrerade samtidigt genom att sakta dra ner dragkedjan och sen med båda händerna dra i sär jackan. Under hade han en tight kompressionströja med Supermans märke på:)

Jag älskar folk med humor:) En klassisk Clark Kent. Ja, om man byter kostymen mot träningsoverall förstås;)

Helens sista buss gick 2.20. Min 2.24.  Jag undrar varje gång jag ska åka buss hem varför de inte går när ställena stänger? Många ställen stänger 03. Bussarna slutar gå runt halv tre, och sen börjar de igen vid 4.15 eller så. Värdelöst. Jag är övertygad om att Uppsala buss styrelse har ett hemligt avtal med taxi om att få hälften eller nåt;)

Sommartid kan man cykla. Taxi hem till mig tar max sju minuter och kostar 265kr. Jag är snål:) Samtidigt hatar jag att åka buss me fylltrattar..

Men i fredags var det buss som gällde, Helen bor längre bort från stan än vad jag gör så taxi är uteslutet. Det är surt att gå en timme innan det stänger, speciellt om man har så jäkla roligt som vi hade, men så får det bli.

Jag blev förvånad när jag kom ut att det var så luddigt i öronen. Jag hade, som en av de få, kanske helt ensam:) öronproppar under spelningarna, Jag är rädd om min hörsel nämligen. Men ljudvolymen var hög därinne, och i kombo med min förkylning så blev jag lite ”täppt i öronen”

Det är nästan bra nu, i alla fall de sekunder som jag precis snutit mig;)

Jag kom hem vid tre, den här bussen går en bit ifrån mig så jag får en tjugo minuters nattpromenad, och det var kallt om öronen. Stoppade i lurar och traskade på med Imperiet i öronen:)

Hemma kunde jag konstatera att all hårspray till trots så håller inte mina lockar.

De gör aldrig det. Det är sån waste of time att locka men ändå försöker jag:)

Mina ögonfransar är lite samma, även om jag böjer med franstång och använder curve-mascara så rakar de ut sig. Kanske är jag bara en rak person;)

Vi hade hur som helst en superkul kväll! Lockar eller inga lockar:) Det är så sällan, typ aldrig, som jag och Helen kan göra saker ihop. Hon bor som sagt utanför stan och har mindre barn än vad jag har. Men eftersom det var så kul så måste vi försöka göra om det hyfsat snart ändå.

Vi har även en innestående kväll med våra husvagnskompisar som vi måste hitta ett datum för, kanske ska försöka sammanföra de två:)

 

Nu ska jag snyta mig, laga lite mat till mig och de som är hemma, inte så många för det är umgänge. Jordan ville inte följa med, nu igen, han har börjat ledsna, och Novalie och Robban är hemma förutom mig. Det finns en perfekt låda med gårdagens middag kvar tror jag. Härligt!!!

Jag skulle ha åkt slalom idag, men det är så jäkla svårt att snyta sig utomhus med vantar och hjälm och grejor, och så är inte syrran heller på topp. Det får bli nästa umgänge om två veckor!

Ja men laga mat då….a.k.a. värma i micron:)

Hörs snart! ♥

 

Kommentera

  1. Fia

    Vad gäller ögonfransar så säger jag bara: vattenfast mascara! Då håller de sig böjde hela dagen. Vanlig mascara är helt värdelös på den fronten. Men glöm inte att köpa en bra smink-borttagning om du ska byta till vattenfast. Den sitter som berget 😬

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag hatar att vara ”feg” och känns nåt jobbigt så måste jag göra det bara för att överbevisa mig själv att det inte är farligt. Just gå hem på natten själv hör iofs inte till något jag är rädd för:)
      Speciellt inte i mitt område , det är tvärdött efter elva på kvällen 🙂

    2. Marie

      Det är faktiskt större risk att någon närstående gör en illa (våldtar el mördar en) än att någon främmande ute på stan gör det, det finns statistik på det. Likadant med barn som råkar ut för pedofiler de flesta råkar ut för en nära anhörig el någon annan vuxen i dess närhet inte någon äcklig gubbe på väg hem från skolan även om det dock händer så är det inte lika vanligt. Brott som sker bakom hemmets väggar brukar sällan komma på nyheterna på samma sätt så folk tror att det är farligast utanför hemmes väggar fast det är tvärt om. Själv går jag ensam hem på kvällen, ytterst sällan jag blivit rädd av någon, men man får va lite street smart.

  2. Stina

    Tack för uttrycket ”täppt i öronen”!!! Bästa jag hört på länge. Så ofta som jag behöver förklara för patienter (är läkare) varför de har ont och problem men inte ska ha antibiotika, men tycker inte alltid jag lyckas. Täppt i öronen, så klockrent. Hurra!!!

Visa alla 10 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing