Högtider
HögtiderOkategoriserade

♥ Sommarlov ♥

Igår var det skolavslutningar för mina barn ♥

Det är något alldeles magiskt över det, även om kanske de flesta barn idag inte direkt har tio veckors ledighet? Jag glömmer det lite, eftersom jag kunnat ge mina barn det. Och som jag är tacksam över det ♥ De uppskattar det som sjutton, och jag älskar verkligen att ha alla mina kids samlade. Ja, det blir till att handla varje dag, nästan varje kvart känns det som ibland 😉 men det är så jag vill ha det.

Jag har inte skaffat nio barn för att jag tycker det är jobbigt;) utan för att det är skitkul:)

Igår gick alla till sina skolor som vanligt, de samlas i klassrummen innan de tågar iväg till kyrkan. Det var kallt och blåsigt, till skillnad från den härliga värmen som varit.

Jordan, Trixie, Lovelia och Jamie.

Trixie går i skola i stan men de andra tre går i samma här ute, så de promenerade dit.

Jag kom efter, avslutningen började 8.45 så jag gick direkt till kyrkan. I år GICK jag, för att slippa fulparkera;) Smart va? Haha.

Inne i kyrkan så är det som vanligt. Finn felet???

Ja just det ja, de där som står där i mitten och på fullaste allvar verkar tro att de är genomskinliga?

Framför dem sitter skolbarnen och bakom föräldrarna. Kyrksalen kan stängas av där, så visst, står man precis bakom pelarna så gör det inget. Men när man inte gör det? Jo då står man i vägen.

För mig så enkelt att begripa men för dem….? Så här är det varje år. Jag har varit på skolavslutning här i 17 år, och det blir dessvärre mer och mer puckon som står där. Jag är helt övertygad om att detta är en liten reflektion av hur det ser ut i vårt samhälle i stort idag. Det är bara JAG som räknas. JAG ska se bra. MITT barn är ju där. Alla andra då, som man skymmer? Vaddå? Det är ju MITT barn??

I år tog till och med rektor mikrofonen och bad att de som stod där skulle fundera över om de kanske stod i vägen, och i så fall flytta sig. Vad folk gjorde? Tittade i taket och låtsades som ingenting. Rektorn sa då, ”Ja, jag förstår att det är svårt att lämna sin plats när man fått en där man ser bra…” 😉 Ingen rörde en fena.

Pinsamt är det. Själv hade jag dött skämsdöden. Fast vänta? Jag hade ALDRIG ställt mig där, eftersom jag är uppfostrad på ett sätt som verkar vara på utdöende, nämligen att visa hänsyn och respektera andra människor.

Jag och alla andra som satt/stod där bakom såg alltså inget. Men hej, vad gör det? De där såg ju även MINA barn;)

Tillåt mig också tillägga: Det är helt okey att gå fram och ta en bild eller två när ens eget barn står där framme och sjunger, men sen GÅR MAN DÄRIFRÅN. Fan vad less jag blir.

Rektor skrev även ett mail idag till alla föräldrar.

Jag skäms å deras vägnar.

Men, huvudsaken är att barnen liksom tror att man ser dem:) De vet att jag står där, och jag försöker vinka till dem när de tågar förbi utomhus. Och sommarlov blir det:)

Jordan hoppas att alla fattar att det är vinden som blåser hans hår sådär åt sidan:)

Han och Lovelia hade samma avslutning, men Jamie hade den senare. I år var det bara två, vissa år har jag sett tre;)  Mina äldre barn har inga föräldrar på sina avslutningar, utan det blir först på studenten.

Jamie. Min lill-Fjant:)

Facebook påminner en vänligt nog om vad som hände den här dagen för fem år sen…Och den här bilden som dök upp där igår fick det att vrida sig i hjärtat som om det satt en kniv där. Det är så djävulskt mycket smärta som väller upp.

 

De här tre hade inte börjat skolan ännu. De är svintrötta:) Jamie med morgonvällingen och knappt vaken:)

Det är fyra månader sen deras pappa reste sig upp och lämnade allt. Det är fyra månader sen som jag sov, sen jag skrattade från hjärtat, sen jag hade sinnesfrid. I fyra månader hade mitt liv bestått av att överleva. Att ta mig upp på morgonen, fast jag oftast inte sovit alls. Att ta hand om barnen samtidigt som jag helst bara ville lägga mig ner och dö. Jag hade de här tre runt mig hela tiden, mina barn har inte gått på dagis, så jag hade verkligen ingen tid att slå pannan i väggen och bara gallskrika ut all smärta. Bara hålla masken och gråta i smyg när jag körde bil ( de satt bakåtvända och såg inget) eller alla sov. Givetvis mådde barnen inget vidare de heller, så förutom min egen djupa sorg skulle jag försöka svara på deras oroliga frågor om var pappa var, när komma han hem och så vidare.

Några veckor innan den här bilden, kom pappren med ansökan om skilsmässa på posten. Som ett slag i magen. Dittills hade jag haft ett hopp om att han bara var tillfälligt sinnesförvirrad, men det dog ju då. Han hade inte sagt att han ville skiljas, och han svarade som bekant inte när jag smsade eller ringde.

När vi gifte oss, så hade vi Den blomstertid nu kommer, och I denna ljuva sommartid som psalmer. Vi gifte oss 22 maj. Noteras bör kanske att skilsmässopappren kom den 20 maj…Uträknat eller en slump? Jag vet inte. Jag har svårt att tro att han var så diabolisk, men samtidigt…han hade haft flera månader på sig.

När de psalmerna nu spelades i kyrkan så strömmade tårarna och jag var tvungen att gå ut. Jag hade vänner där, som visste och som fattade, som hjälpte mig med barnen så jag kunde torka tårarna och gå in igen och låtsas som inget. Den förtvivlan som rev i mig då alltså… fy faaan. Hade jag gett efter för den så hade jag behövt skjutsas upp till psykakuten och sen fått spärras in på obestämd tid.

Fan.

Idag gråter jag inte längre när jag hör de psalmerna, mer än att jag får tårar i ögonen för att de är så vackra och innehåller så mycket nostalgi och minnen från barndomen, både min och barnens. Det har jag alltid fått. Men jag blir inte ledsen längre. Tack gode gud!

Just det här minnet från Facebook skulle jag gärna slippa, samtidigt som det är skönt att känna hur långt jag kommit.

.

Alla barn droppade in allt eftersom. Corrindas Marcus som skjutsat henne till hennes avslutning kom och satt i köket och snackade. Timmarna rullade på:)

Patricia och jag satt ute en lång stund när solen kom fram ordentligt och det blev knallhett. Jag hade en fundering om att åka och köpa en pool, men kom aldrig iväg. Jag vill isf ha en med nån slags reningspump på, för i den här hettan och vattenbristen så har jag inte mage att fylla en pool med hundratals liter vatten för att sen hälla ut det. Det blir ju sunkigt direkt. Vi får se hur det blir med det.

Vi har en riktig stor pool, men den är antik så jag vågar inte fylla upp den, och sen är det nåt fel på den pumpen. Jag kan inte riktigt hur den funkar och jag erkänner att jag inte har lust att sätta mig in i det. Jag tar hellre bilen och åker och badar:) En pool kräver en jäkla massa underhåll dagligen för att vara fräsch. Sen är jag ju inte hemma stora delar av sommaren, och jag vet att de ungdomar som är hemma inte skulle sköta den. Äh det är undanflykter, egentligen handlar det om att jag inte orkar och har råd att ta hit folk som fixar:) Häpp.

.

En av Jamies kompisars pappa messade igår och frågade om killarna kunde leka idag. Det ville Jamie. Kompisen går på fritids så jag hämtade honom där och så har de lekt hela eftermiddagen:) Så härligt! För mig är det ju nästan semester att hämta hem en kompis, alla leker mycket bättre då. Han stannade på middag och det har de pratat om tidigare gånger så det var kul. Jag kanske snoradopterar honom:)

Jag åkte och tränade. I måndags körde vi ett utepass på Friskis, och det gav en grym träningsvärk överallt, men främst i axlar och armar. Vi körde bland annat ”skottkärra” Alla vet vad det är, och när man var liten var det ju ingen big deal, men nu…helvete vad jobbigt det är:)

I går körde vi med Sofia och ungefär alla rörelser gjorde ont, men det är skönt att köra igenom kroppen. Idag var det David, och han slog till med en helt ny bana. Men skjut mig. Hans gamla kändes helt överkomlig med den värk man har, men en ny innebär … nytt:) Givetvis massor som kändes aningens för mycket, men rätt kul. Det är även rätt kul att se vad snygga axlar man har när de är pumpade, blodstinna och svettblanka;) Sen går det ju över, tyvärr.

I morgon har vi inga planer. Vad jag vet.

Jag hade en tanke om att åka till husvagnen direkt efter skolavslutningen men inser att jag måste landa och avsluta saker innan dess. Jag har haft massor ett tag nu så jag är lite uppvarvad. Första gången man åker ut måste man packa kläder och komma ihåg massa saker, och så måste jag köpa ett kylskåp. Jordan ska på kalas på söndag, och jag tror det blev utgång av något slag på lördag:) så vi siktar på måndag.

Och snart är det midsommar!!

Det går för snabbt nu, kan vi pausa lite?

🙂

Hörs snart igen!

 

 

 

Kommentera

  1. mia

    Ja visst var 2012 ett härligt år! (inte) Jag hittade både dej och Mirka på nätet, läste din blogg dag och natt, du skrev det jag kände och upplevde. Det är inte ofta som man på riktigt kan säga: precis så där känner jag också! men då var det så. Mitt ex har tom samma förnamn. Han träffar inte våra barn alls, inte sina barnbarn heller. Han skaffade en ny familj ist. Men du, vilka tuffa brudar ni är du och Mirka, ha en skön sommar med era familjer!

  2. K

    Det gör verkligen vedervärdigt ont att läsa. Bilden på de ljuvliga små barnen och Jamie, lille Jamie. Jag förstår så väl det starka band du har till honom. Det knyter sig i min mage oclså och jag kan faktiskt inte förstå att det inte gör lika ont längre. Det är däremot underbart att läsa att du är starkare nu och smärtan mindre.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Det gör såklart ont men inte på det akuta sättet utan på ett annat vis. Sveket svider lika mkt men det upptar inte hela min vakna tid, utan stinger till då och då. Men då är det som att tappa luften.
      Och Jamie.. ja:) Han är bara min.

Visa alla 6 kommentarer
HögtiderUtflykt

♥ Sveriges nationaldag ♥

Uppsala är helt klart inte rätt stad att bo i om man vill fira sin nationaldag med pompa och ståt. Vi hade typ … inget firande alls. I några år nu så har vi varit nere vid hamnen på något de kallat för Öppen hamn. Det har varit lite prova-på aktiviteter och jippon och såklart de eviga marknadsstånden som säljer skit. Antingen i form av saker eller ätbart;)

Barnen tycker det är supermysig, och jag kollade inte ens, bara förutsatte att det skulle vara. Dålig idé. Mycket dålig. För det var inget. Vi åkte in på stan, spatserade till stadsparken och passerade nån som sjöng och dansade men annars var det lugnt. Vi missade nån glassutdelning tydligen, men vi ville ju kolla på båtar.

I stället hamnade vi i Pumphuset:) Ett hus vid ån som heter just så och som aldrig varit öppet så man fått gå in i det, och jag har alltid undrat hur det ser ut. Och vad det varit. Nu har det gjorts om till nån slags museum, och massor av information om hur det funkade då, när det var Uppsalas försörjning av vatten. Syrran och jag älskar sånt:) Barnen not so much, i början, men sen hittade de en station där man kunde sortera vad som skulle i soporna och vad som kunde spolas ner i toaletten. De satte alla:) Det märks att jag lärt dem väl, här hemma kastas absolut inget annat än toapapper i toan. Ja, förutom det som kommer från kroppen då. Jag har fått lära mig det för länge sen, mamma och pappa har alltid haft en sophink i badrummen där sopor ska, och så har vi med.  Med mina kassa avlopp så är det en absolut nödvändighet att inte spola ner något annat. Den som gör det får onda ögat, och kanske en fet slamtömningsräkning.

Man kunde testa ett ok, och det gjorde kidsen, och suckade när jag lade vikt på det:)

Här var vi en bra stund, väldigt intressant och ett tips till alla skolor – de vill gärna ha studiebesök. Då vill jag följa med:)

Stadsparken ligger precis intill och titta här.

Igår lyckades de lyfta upp Restaurang Skeppet på rätt köl igen. Det har varit ett mission deluxe tydligen, med en kaj som inte pallade trycket och massa krångel. Den ser rätt fräsch ut för att ha legat på sidan i flera månader. Men, jag antar att det ser ut som en katastrof inuti.

Så här såg det ut i tidigare i år.

De hade satt ut ett superstort insektshotell, och jag funderar nu på hur jag ska få till nåt liknande hemma:)

Ser ni att det föreställer slottet och domkyrkan?

Vi gick förbi lekparken och köpte glass.

Kallt ute och inte blev det bättre av att äta glass;) Jamie frös när vi klev ur bilen och fick låna min poncho vilket ju innebar att jag frös. Kidsen gillar lekparken men den var så knökfull av mindre barn att det inte fanns plats att leka så vi gick mot bilen igen. På vägen ut ur parken finns Kärlekens ö, eller vad den nu heter. Vi såg en gräsandsmamma med tolv ungar. Jag kallar alla gräsänder eller änder över lag för Ankor. Och ankungar. Enbart för att det är gulligare;)

Ankungar:) är så rasande söta! Finns live på min instagram, de pilar omkring och är gudomliga. Här hade mamman precis hoppat upp på land, efter att ha tvättat av sig noga. Ungarna gjorde likadant, en lång stund.

Sen hoppade de upp och började torka sig.

Och sen började en efter en av dem att krypa in under mamma.

Tittut! Jag sticker upp huvudet här under vingen:)

Till sist var alla under vingarnas beskydd och så tog de sig en tupplur

Så söta att man inte kan gå sin väg. Jamie stod länge han med och bara tittade. Till sist när alla knoppat in så gick vi vidare. Det tog sin lilla tid eftersom vi parkerat i andra änden. På där väg passerade vi en vacker dörr. Jag anar att de som bor där inte direkt har det knapert:D:D Det ligger i de finare områdena av stan;) centralt som sjutton och man ser ju att de målat med svindyr dörrfärg. Och har portkod;)

Blir ni lika arga på mig nu? Eller är det bara när jag visar vissa bilder? Haha, sorry;)

Hemma dukade jag upp maten vi fick med oss igår, och vi har ju kvar i ett par dagar till. Lycka:)

Jag bjöd med syrran hem på middag, och vi satt sen och snackade och drack kaffe. Men sen var jag tvungen att ta itu med att försöka få ihop så att det iaf fanns tre fungerande cyklar till i morgon. Minst en, för Lovelia ska ha nån friluftsdag.

Cykel nummer ett – gick inte att pumpa.

Cykel numer två – försökte inte ens, det behövs nya däck.

Cykel nummer tre – hade ingen pump till den ventilen:/

Cykel nummer fyra – jo kanske att det bara var dåligt med luft.

Cykel nummer fem – tvärpunka på framhjulet.

Cykel nummer sex – pumpade upp den men tror inte det kommer hålla, ytterdäcken är helt slut.

Så….?

Skjut mig. Jag hatar sånt här. Det är inte roligt någonstans. Den enda ljusglimten var att det var på framhjulet. Men jag tror att slangen var fel storlek för den var nog vikt…jag struntade i det;) Det verkar ju funkat i över ett år.

Syrran fick punka på sin cykel i lördags när vi varit och kollat på fotboll, hon låste fast den på stan, och åkte ner dagen efter. Lämnade in den på närmaste cykelaffär. Hämtade ut den fixad och klar för 150kr en timme senare. Jag tror att jag kastar in en cykel i taget i bilen och åker och lämnar i dem nånstans. Men eftersom jag var tvungen att iaf försöka fixa till i morgon, så gjorde jag vad jag kunde.

Cykeln jag fick i ordning till Lovelia har växel. En gammal hederlig treväxlad. Jag fick den såklart inte att funka, jag skruvade isär allt och satt och vände och vred på det i en evighet. Myggorna käkade upp mig men jag härdade ut. Bara för att till sist få ge upp. Hur fan funkar en treväxlad cykel? Jag hade en femväxlad förut och då var det liksom dubbla kedjehjul på bakhjulet, men inte på den här. Den kommer absolut åka till cykeldoktorn. Undrar om de gör hembesök? Annars borde de börja:)

 

Sen frös jag, och det har jag gjort resten av kvällen. Vad det verkar så kommer värmen tillbaka i morgon i alla fall:)

Nu ska jag ta på mig tjockpyamas och hoppa i säng.

Vi hörs i morgon:)

Natti natti

Kommentera

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Det var jättesvårt att få upp henne tydligen . Kajen höll inte för vinschen och det var risk att den välte ännu mer eller nåt. Nu tätad och verkar flyta iaf

Visa alla 7 kommentarer
Högtider

Födelsedagsfirande för tre:)

Igår städade vi hela dagen, kändes det som i alla fall. Jag var iväg en sväng till Gränby för att shoppa lite, och jag fick med mig Jordan som sällskap. Det är alltid lika kul att ha bara honom med mig. Har jag båda småkillarna med så är de som hund och katt och tjafsar och slåss, ränner runt och gapar. Med bara en kille så är det mycket trevligare:) Oftast är det ju Jamie eftersom Jordan ser sin chans att få vara ensam hemma:)

Men när Jordan är med så får man sällskap som utmanar en på ett intellektuellt plan. Han kan så mycket, och frågar så mycket och är så otroligt vetgirig. Han hakade på in och ut ur butiker utan att klaga, och när vi var klara där så körde vi Citygross med. Man måste ha tårta när man fyller år. Och det ska vara jordgubbstårta när man fyller i maj:)

Hemma sen så körde jag en runda till soptippen med massa skit, och sen plockade jag ut borden, fick hjälp av Trixie att bära ut dem. Det är glasbord, med skivan liggande löst ovanpå så man måste bära dem vågrätt, annars skulle jag ju kunna själv. Skura av borden och sopa uteplatsen.

En sväng med gräsklipparen var tvunget också, och så matlagning, men jag fick hjälp av Patricia med det, och massa annat. Men vi snurrade på hela dagen med städ här, tvätt där, tippen där, handla här… Pust. Inte förrän sent kändes det ok.

I morse var det bageri i köket:)

Lovelia bakade en kladdkaka, och jag meckade ihop tre tårtor. För ja, man ska ha en egen:)

Robban äter inte jordgubbar. Heller;) Han är extremt kinkig med mat och har alltid varit, så han väljer alltid choklad. I den är det ett lager med vaniljkräm och ett med nutellagrädde. Så öste jag på med choklad ovanpå:) Tjejerna får vaniljkräm, grädde och jordgubbar. Det ska vara enkelt. Syltlager hatar de så det går bort, och det är supergott så här. Novalie gillar inte tårta alls, men hon vill ändå ha en:) Man måste ju blåsa ljus. Jag kom på mitt upp i tårtmakeriet att jag glömt köpa jordgubbar.. Eller jag hade tänkt göra det på förmiddagen för att slippa ha dem i min fullknökade kyl, och så glömde jag det. Patricia körde till Ica och löste mitt dilemma:) Otroligt skönt att ha ett körkort till i huset:)

Jag skurade ur kylskåpet vi har i förtältet, ni vet det som jag råkade glömma en skål grädde i i ungefär två år;) och som möglade… det står i poolrummet nu, så det slog jag igång. Tur det för jag har definitivt inte plats med tre tårtor i min kyl.

Det kom folk – mamma, pappa, farfar och hans fru, Anna, Matilda, syrran, Janelle, Simon. och så alla som redan var hemma. Mina kids och Marcus och Tilly.

De ville börja med paketöppning, så det gjorde vi.

Novalie fyller femton år på onsdag, den 23/5 och tvillingarna fyllde 18 den 14:e. Vi slår alltid ihop de tre, och på hösten är det fyra barn som har släktkalas.

Extra snyggt presentbord idag, med verktygen där under;)

Novalie, Corrinda, Robban

Fina fina fina ungar ♥

Robban önskade sig inget alls, han sa bara ”Något coolt” när man frågade:) Syrran köpte en cool keps:)

Han skrattade gott och lät den sitta på hela kalaset, så lite cool var den allt;)

Här började de ana vad den hemliga presenten var…

Ni ska få samma ledtrådar som de fick:)

Först en varsin sagobok.

Den har de fått fundera på ett tag, men inte kommit på vad det kan vara:)

Sen ett varsitt tandborstfodral

Så en varsin nyckelring.

En Långben, en Kalle Anka, en Musse Pigg….

Så ett varsitt passfodral:) Här började de fatta att de ska åka nånstans…

Sen fick de varsitt kuvert, och i det så låg….

”Whaaaaaat?? Ska vi åka till Disneyland?? Näääääeeee??”

Då fick de ytterligare ett varsitt kuvert

Syrran har lekt i word:)

Så JAAAA!! De ska få åka till Disneyland, Paris:) och jag och syrran med då förstås;)

Och innan nån går i taket, så är tanken att alla barn ska få en resa, bara inte alla på en gång. De är helt införstådda med det, och även om de visst gärna hade hakat på, så fattar de att det är deras tur sen:) Jag har länge pratat om att dela upp dem så här, eftersom det kostar för mycket att ta med alla på en gång. Att behöva ha trippla, eller fyrdubbla hotellrum suger ur hela reskassan direkt. Att vi ens åker nu är syrrans förtjänst, det är hon som är den som tog initiativet, och ”övertalade” mig:)

Corrinda började gråta, den tjejen har verkligen inget pokerfejs, hon har alla känslor utanpå, medan Robban och Novalie log så stort, så stort, och kramades hårt. Det ska bli så himla kul!! Ungarna åker allt, medan syrran siktar på bebiskaruseller;) De gånger hon och jag varit på tex Liseberg så har vi inte åkt något alls, men nu jäklar kommer jag ha sällskap:)

Jag har aldrig varit i Frankrike, syrran har, men vi kommer ha tid att åka in till Paris och se lite saker, Eiffeltornet tex. Eftersom hon är ”reseledare” den här gången så har jag ingen superkoll på egentligen någonting. Jag vet att vi ska bo ungefär 15 minuters promenad från Disneyland i en lägenhet, jag var med och bokade den, men hon har alla uppgifter. Tjohooooo:)

Happyhappy kids ♥

Vi fikade, och efter att ha ätit kolakakor som Janelle och Simon bakat, och kladdkaka som Lovelia bakat så var det tårtdags. PÅ den här bilden ser ju Loppan fin ut i alla fall:)

Som alltid så var det varmt och skönt. Jag kan tacksamt nog inte minnas ett enda majkalas där vi fått sitta inne. Oftast är det markis utvevad och så svettas man floder:)

Det blåste lite idag dock, och ljusen fick tändas flera gånger innan de hann blåsa ut dem:)

Tårtorna var riktigt goda allihopa, och de gick inte åt alla, det händer aldrig:) så det står nästan en halv jordgubb  och en halv choklad i kylen. Det blir bra mellis i morgon:)

Barnen var nöjda och glada med sitt kalas, och alla presenter. För de fick ju annat med, jag är inte helt med på vad bara för det hann jag inte lägga på minnet, men det var fina glas, parfym, pengar..måste kolla:)

Vi satt länge ute och fikade och pratade. Jag älskar verkligen när allt är färdigt, man har städat, bakat, kokat kaffe, dukat och alla har tagit för sig, då kan man bara sitta och umgås. Det är stressigt innan, även om jag idag var klar med god marginal. Eftersom jag inte har plats för tårtorna så vill jag göra dem så snart inpå kalaset som möjligt för att slippa möblera om i kylen flera dagar innan:)

Att storhandla och fylla kylskåpet dagen innan är inte heller optimalt….:)

Så småningom rullade folk hem till sitt en efter en, och Janelle och Simon skulle gå och titta på äppelträdet som blommar på baksidan.

Det har blåst ner en hel del blommor, men är fortfarande ljuvligt. Det här står så jag har det precis utanför ett fönster, men jag hade helt missat att det blommar…man tittar inte ut åt det hållet speciellt ofta helt klart.

Även päronträdet blommar, få se om det blir nån frukt där i år, det brukar komma ett eller två päron, som fåglarna äter upp;)

När jag gick runt där i trädgården så bara insåg jag vad mycket jobb jag har framför mig…Fy farao. Det måste klippas gräs, men även buskarna och träden måste friseras ordentligt. Och rensas ogräs… och gosh. Jaja, jag har inte brytt mig så värst om trädgården de sista åren. I ärlighetens namn aldrig, det roar mig inte, men sista åren har det liksom varit väldigt mycket med allt, så jag har inte ens tänkt tanken att röja ordentligt där. Naturen gör då som naturen gör, tar över:)  Men inte nog med det så är det massa annat, köra sopor och grejor till tippen och den där vedboden som är på glid… Jag har mentalt ställt in mig på en arbetshelg nästa helg.

Eller så blundar jag ett år till, kör några varv med klipparen och trimmern och kallar det naturtomt:D

 

Dagen idag var i alla fall en toppendag på alla sätt och vis ♥

 

Kommentera

  1. Stina

    Ah, trevlig resa! Är ju kul även för den som inte åker de allra värsta attraktionerna. Jag blir åksjuk och annat så jag brukar mest titta på. Men miljöerna är också härliga. Och vissa saker åker man ju, som den lagom höga bergochdalbanan i gruvområdet, och Buzz Lightyear där man åker runt och skjuter på mål och samlar poäng – superkul (finns en variant på Tivoli också som du kanske testar nu när ni är där?).
    Ett tips är att hänga på låset (med förköpsbiljetter) och så kutar en i gänget till en attraktion och ställer sig i kö (nån med en sköldpadda var det alltid långa köer till när vi var där, t.ex. så den är bra att kuta till direkt) och en annan kutar och ställer sig i kö för att få ”fast pass” till en annan attraktion (som man sedan kommer får en viss tid att komma tillbaka till och gå före i kön). Och till Råttatouille (såg inte på fler ställen tyvärr) fanns det en singelkö som gick tusen gånger snabbare än vanliga kön (och flera gånger kunde man hamna två stycken tillsammans i alla fall). Annars är det nog bara att förbereda sig på att stå i kö lääänge…

  2. Ulrika

    Nu är det 3 år sedan vi var i Paris och på Disneyland men mitt tips är att bo på området. Då får man tillgång till parken innan den släpps för allmänheten. Vi var där på lågsäsong och det var ändå tokhysteriska köer till alla attraktioner. Inte under 35-45 min kö till någon attraktion. Jättemysig park men tyvärr blir det köerna som man minns. Därför hade jag tyckt att det var mycket värt att få företräde in i parken. Det är mitt tips. Och om inte ni bor på området, köp biljetter innan på nätet. Det tar tid att stå i kö in med =) Paris är en stor stad. Förbered er på vad ni vill se och göra för det är ingen stad man går från ställe till ställe. Vi hittade inte Montmartre-området förrän sista dagen och där önskar jag att vi gått mer, där var finast. Sacré-Cœur, Jim Morrisons grav, Moulin Rouge by night (mitt emot ligger en bra burgare-restaurang som faktiskt var den enda restaurangen vi var nöjda med). Hoppas ni får en fantastisk helg.

  3. Åsa

    Härligt!!!! Alla fattar ju att en sådan resa kan ingen göra med alla samtidigt!
    Blir ju kul att veta att nästa gång är det min tur😊

  4. Maja

    Vilken underbar present till barnen!😀Skönt att få ge barnen tid, att göra nåt tillsammans några få och inte alltid, ursäkta uttrycket, klumpas ihop. Jag har själv 3 barn och även om det inte är speciellt många så har jag försökt att göra saker enskilt med de emellanåt. Uppskattat av alla😀 Njut av er resa tilldammans😀

Barnen WetterholmHögtiderTvillingar

♥ Tvillingarna 18 år ♥

Idag är det arton år sen som mina tvillingar föddes♥

Jag fick höra så många skräckhistorier när jag väntade dem, helt ärligt så blev jag oerhört förvånad för varken förr eller senare har folk varit så generösa med att dela med sig av elände. Oftast inte ens upplevt i förstahand utan hört av nån som hört från nån som hörde att nån berättade nåt på fikarasten;)

Det jag vill säga till alla blivande tvillingmammor där ute är- lyssna inte! Sålla i allt skit som sägs, för alla tvillingar föds inte för tidigt, de är inte pyttesmå och amningen kan funka alldeles utmärkt även med två. Andas. Skjut upp allt man kan till nån annan gång:)

Det är aningens krångligare att få två barn, men det är hundra gånger häftigare:)

Mina är födda fullgångna, v 38+2. Corrinda vägde 3,2kg och Robban 2,8kg. De var 50 och 49cm långa, eller kanske var Robban 48cm..minnet är bra men kort;) Från den allra första aningen att något var på gång tills de är födda båda två tog det en timme och 57 minuter. Det är 14 minuter i mellan dem och de är födda vaginalt. Nemos problemos även om det inte direkt var skitkul att få krystvärkar igen efter att den första precis var ute;) Sen skrek de ikapp så all personal i förlossningsrummet tackade för sig och gick därifrån med fingrarna i öronen.

Jag ammade dem i 2, 5år:)  Haha, bara för att alla sa att det var svårt att dubbelamma så var jag tvungen att motbevisa. Enbart bröstmjölk i över ett år eftersom de var usla på att äta mat, precis som alla mina barn

Så, lyssna inte på alla katastrofberättelser. Händer det något så gör det, men man kan vara hyfsat säker på att det ändå inte blir exakt som det man hört om. Allt är olika. Lyssna, sålla och ta till er de råd som passar er, skit i resten:)

Så! Det var dagens tips:)

 

Jag vaknade av larmet 6.55. Svinförbannad:)

Jag drömde att jag blivit visad fel väg upp på en bergstopp. I stället för att hamna på ett mysigt ställe, vad vet jag inte, så befann jag mig på en bildlig topp. Som en utsiktskorg på ett skepp ni vet? Det gick en hiss upp, och väl uppe så var man tvungen att kliva av, och sen vänta på nästa. Jag stod fastklamrad på utsidan av utkiken och nedanför stupade berget brant tusentals meter ner;) Det var alltså bara en liten liten pytteliten plattform högt upp på en spets. Jag har lite issues med höjder som bekant;) och jag var rosenrasande på den som lurat mig dit. Och mig själv för jag visste ju att det var fel väg:) Så jag vaknade så djävulskt förbannad, ren lycka för en gångs skull att larmet ringde.

Masade mig upp och i köket satt Marcus redan och väntade. Jag skyndade mig att väcka alla ungar, och så sjöng vi för Robban först, och sen fick han och Tilly följa med ner, och sjunga för Corrinda. Helt enligt deras egna önskemål.

De fick varsin tröja, eller Corrinda fick en jättesöt gul blus och Robban två t-shirtar. Man skulle kunna säga här att Plötsligt händer det! Att jag lyckas pricka in saker som Corrinda gillar är inget ovanligt, men att jag gör det när det gäller Robban….alltså det händer typ inte:) Han gillar när mormor köper kläder…de är fina. Men vafan? Här tycker man att man är rätt ungdomlig och cool, och har en bra smak…och så är det bara mormor som duger;)

Men idag så godkände han BÅDA:) Så pass att den ena åkte på direkt. Jag är så stolt, och fortfarande lite i chock:)

Ja, det är en fisig artonårspresent, men det kommer mera på söndag:)

Robban drog iväg till skolan men Corrinda började sent så hon tog god tid på sig. Rätt var det var så kom jag på att jag ju köpt munkar som de skulle få ett ljus i på morgonen! Gahhh. Men vad sjutton..

Missar man får man göra om och göra rätt, så jag satte dit ljuset och gick ner och sjöng igen, med sällskap av de barn som var kvar hemma. Lovelia är snuvig och stentrött efter helgens basketturnering, Jamie lite snuvig han med och Jordan kändes varm så alla fick vara hemma:)

Ser ni linnet hon har på sig? Hon har även en kjol, och det är hennes gammelmormor som stickat/virkat (?) det. Jag fick det en gång i tiden, men har inte använt kjolen eftersom den är kort:)

Men Corrinda är superfin i det!

Marcus skjutsade henne till skolan. Sen hade han och hennes kompisar planerat grejor:) Jag var invigd i det, och Marcus fick låna kylväska och picknickfilt, och sen hämtade de henne utanför skolan i limousine 😀 De körde runt och drack champagne, innan de släpptes av på en stand där de käkade och BADADE:) Svinkallt i vattnet såklart:) Hon har ett gäng kompisar som hon haft sen förskolan, och så några nytillkomna. Tillsammans med Marcus så kan man lugnt säga att hon är omgiven av fab people 🙂

 

Lovelia och jag åkte till polisen och gjorde pass till henne. Vi ska på en resa till Danmark snart, liknande den som jag och Trixie åkte på förra året, och vi ser fram emot det så mycket:) Nej, man behöver inte pass för att åka till Danmark men man ska kunna uppvisa giltig fotolegitimation vid inresa i Sverige, och det vore ju surt att fastna:)

Det gick supersnabbt.Lovelia var lite nervös såklart, och det blir jag med när man går in till så många poliser. Jag har en hälsosam respekt:)

Vi stannade på Lidl på vägen hem och shoppade. Tvillingarna ville fika med kladdkaka, och den skulle vara köpt:)

Vi bestämde att fikat skulle vara sent, runt åtta, så då hann jag först skjutsa Lovelia till en avslutning, och sen träna:) Tidigare på dagen släpade jag ut alla kassar och kartonger med sommarskor och hällde ut dem på marken. Sa till ungarna att para ihop dem och ställa dem på rad, för att sen prova vilka de kunde/ville ha. Ingen fattade ett skit;) och det slutade med att jag var svettig, varm och sur, men skorna är utrensade. En kartong med för smått och resten i respektive unges låda. Mina står i en kasse i hallan;) och där lär de stå kvar misstänker jag. Och inga sandaler hittade jag heller:/

När det var dags att åka och träna var det ungefär åttahundra grader på uteplatsen. att sätta sig i bilen var en ren fröjd. Ett snabbt och tungt gympass, och en 20 minuters promenad för att ta vara på det underbara vädret. Sen åkte jag hem och glufsade i mig minst lika många kalorier som jag bränt;)

Patrica och Trixie hade fixat fika♥

Ser ni? Skålen med runda godisar? Jag skrev igår att de där skålarna används konstant och de hittar sina användningsområden överallt:)

Robban fick sin munk:)

Han var högst tveksam till den;) och det slutade med att syskonen åt upp den, haha Robban är skiträdd för saker han inte vet vad de smakar;) Tröjan han fick i morse är på:)

Vi sjöng såklart för dem igen, och sen fikade vi. Det är något speciellt med att kunna äta ute, eller hur? Jag känner det som att jag får ett 1500kvm stort extrarum på sommaren:)

Vi hjälptes åt att bära in och röja upp, och sen hoppade småbarnen i säng, medan de större går och lägger sig lite allt eftersom. På söndag har vi kalas, och då firar vi även Novalie som fyller 23/5, det ska bli så roligt:) Jag ser fram emot det av många anledningar.

 

Robban och Corrinda, barn nummer tre och fyra, mina tvillingar ♥ Jag älskar er:)

Påsk 2017

Jul 2017

Vi hörs i morgon 🙂

Natti natti!

Kommentera

  1. Agneta

    Åh,så fint och härligt.Tänk att deras pappa missar allt detta.
    Jag har också ammat mina barn länge. Har du gjort det med alla 9? Kram ,kram vilket fint gäng du har!

  2. Mari

    Vilken mysig födelsedag de fick, ett Grattis i efterskott till Robban o Corinda på deras 18 årsdag🎉🍻. Är Tilly er hund? hade för mig hon heter något annat och katten heter väl Smulan, eller har jag missat om ni skaffat en kompis till hon efter zlatan? Gulligt namn i vilket fall som.

HögtiderVännerVardag

50-årskalas:)

Idag har vi varit på 50-årskalas hela dagen:)

Det är så jävla sjukt att man är så gammal att ens kompisar fyller 50…;) Själv har jag ju j ä t t e l å n g t  dit. Eftersom jag är född i december så sparar jag in nästan två år på dagens jubilar;) Om man räknar snällt. Jag minns mycket väl Annas 30 och 40 årsfester, och även Lasses 40 och 50, så vi har ju känt varandra ett tag. Sen 1995 närmare bestämt:)

Själv är jag tråkig och ställer aldrig till med kalas för mig själv, jag har mer haft ålderspanik;) När jag fyllde 30 hade jag dagen innan varit på ultraljud och fått veta att jag väntade tvillingar, det kan absolut inget i hela världen slå:) Jag hade nog iofs nån slags firande med smörgåstårta då vill jag minnas. När jag fyllde 40 förväntade jag mig samma;)(tvillingar i magen alltså) men med tanke på att Jordan var  bara några månader då så var han min ursäkt att inte kalasa, plus att jag då verkligen hade åldersnoja och inte alls tyckte att man skulle fira det. Herregud fyrtio liksom…livet är slut;)  Och när jag nu allt för snart fyller femtio blir det inte heller något festande. Inte på hemmaplan i alla fall. Jag har andra planer:D
Planer som i att jag tänker surfa min första tunnelvåg. På Hawaii. På 50-årsdagen. Goals:)

Freddie Meadows. Bildcred Al Mackinnon

 

Alltså måste jag åka dit några veckor innan och ta lektioner, givetvis med en skitsnygg instruktör som jag sen gifter mig med, importerar mina barn dit och så lever vi livets glada och varma dagar där. Givetvis förutsätter jag att jag är ett surf-wonder och liksom kan allt bara jag ställer mig på brädan. Med tanke på exakt hur bra jag är på att åka skateboard så borde jag ju tveka en aning kanske;) Men nope. Inga tvivel, jag kommer lära mig surfa. Och gör jag inte en tunnelvåg…hur svårt kan det vara liksom;) så gör jag nåt annat. Typ ligger på magen och paddlar;) men jag ska fan göra det på Hawaii.

Tills dess ska jag lära mig crawla, det känns viktigt om man ska bli en cool surfare. Jag kan väl, men det går inte speciellt snabbt, bröstsim är effektivare så något gör jag ju fel. Men jag har två somrar på mig.:)

Ja, jag är allvarlig 🙂 Mot Hawaii, man lever bara en gång, och med tanke på åldern så gäller det att inte skjuta upp saker, hehe.

Nu är jag i betydligt bättre form och mår mycket mycket bättre än vad jag gjorde som både 30 och 40 åring så just nu är inte åldersnojan så farlig. Det är bara märkligt att känna sig som 23 och det inte står det på pappret;)

 

Nåväl, idag var vi inte på Hawaii, men med väldigt trevliga människor. Jag känner alla, det är släkt och nära vänner, och alla har alltid funnits med, jag är  nog sist in och det är då 25 år sen.

Kan vi här ta en minut och prata om svenska sjukvården?

Anna har i två års tid väntat på en fotoperation. Nu fick hon tid. PÅ SIN 50-ÅRSDAG? Alltså? Om det är något som sjukvården har koll på så är det personnummer. Så, varför i hela friden inte ta henne några veckor innan, eller efter? Nä, på den bemärkelsedag som de allra flesta firar stort. Helt stört. Jag skäms för den som planerat operationsschemats skull. Så stenkorkad individ. Operationen är ju inte akut. Bah.

Nåja, Anna är cool och satt på sin stol med det gipsade benet i högläge. Hon får inte stödja alls, så det är ju inte det enklaste att röra sig, men med hjälp av familjen så blev det ett fint firande. Vi fick supergoda tårtor, massa kaffe och så middag som var grillad lax. Alltså, så gott att det inte är klokt. Jag måste testa att grilla det igen! Jag vet bestämt att sist jag gjorde det så blev det mer lax på gallret än i magen;)

Hon önskade sig inget, men inget är trist så det blev lite plantor.

Äggplanta, stod det på skylten, och ungarna letade efter äggen;)

Paprikan hade de koll på i alla fall.

En ….öh annan blomma i mitten, en korg och lite rosa fluff. Jag älskar det rosa fluffet, finns andra färger med, och har det i många av mina ”arrangemang” hemma. Bara att snurra till det som man vill ha det.

Jag måste kanske köpa lite blommor hem också, bara det att det är ett göra att vattna eländet och hålla liv i det sen. Men några pelargoner måste det bli. De sköter sig nästa själva. Eller nä förresten, de blir ju skräpiga och så måste man nypa bort det, vilket jag aldrig gör och så blir de fula. Jag skiter nog i blommor hem. Det växer ju en och annan tulpan i rabatterna;) och jag har massa fula buskar som blommar i alla fall en liten stund. Nyponros, fläderblom, tistlar, och shitloads av tusenskönor i gräsmattan. Räcker med det;)

Annas syskonbarn var där, de är yngre än Jamie och de lekte fint ihop. Bäst var ändå när Jamie fick egentid med helikoptern. Jamie är så bra på att sysselsätta sig själv. Han höll på länge med den här, lyfte och flög runt med den, snackade för sig själv och gjorde ljudeffekter.

Den vita skjortan som vi köpte igår .. Han tog på den hemma och ville sen gå ut och leka innan vi skulle åka och jag bad honom låta bli. Vi kan väl komma till kalaset hela och rena i alla fall. Det tog nog en timme, sen hade han gräsfläckar på både byxor och skjorta, helt i stil med hur ett bra kalas ska vara;)

Såklart ska helikoptern flyga så högt det går:)

Mesta delen av tiden så hängde han med de större, och de spelade roliga tv-spel och vad de nu höll på med. Kul hade de i alla fall:) De tycker väldigt mycket om Anna och Lasses barn, och att de bryr sig om dem är ju en extra dimension av kul. De vill aldrig åka hem:) Inte förrän närmare 23 lämnade vi kalset, men då hann de bara hem så somnade de i sina sängar:)

Jag hade med mig de fyra minsta, Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie, och så Janelle och Simon som var bjudna på egen hand. Doris fick stanna hemma, de har två hundar där redan som man kan snubbla på om man är kryck-hoppandes.

Men när jag kom hem så kom Doris och nosade på mig länge och väl, jag har haft de andra hundarna i knät, så det måste snokas av:) De har ju träffats flera gånger, kommer de ihåg sånt tro?

 

Nu har jag druckit te, och kollat ikapp på Robinson, även om vi missar morgondagens program så är det skönt att vara i fas, så man kan diskutera:)

I morgon är det umgänge. Aptrist, men jag tänker ligga och läsa länge i natt eftersom jag inte har några barn hemma i morgon;) och sen på kvällen åker jag, syrran och Patricia till Globen för att se Bryan Adams! Wihaaa:) Den gamla godingen.

Patricia ville se honom sist han var här, men då kom vi på det så sent så det fanns inga biljetter, men nu var vi ute i god tid. Jag trodde jag beställt tråkiga sittplatser även nu, men det visade sig minsann att jag tagit ståplats:D 😀 Jag älskar ju det, det är mycket mer upplevelse att stå och trängas lite än att sitta högt under taket och titta på. Närvaron är liksom större. Patricia är ju dock mer för att sitta och chilla, men ska man hänga med gamla morsan på konsert så är det hoppa och studsa som gäller;)

Nä, nu sk jag hoppa i säng om jag ska hinna läsa något!

Hörs alldeles snart igen:)

Natti natti

Kommentera

  1. Stina

    Grillad lax är jättegott! Det finns nåt slags nätmattor i typ teflonmaterial som man kan lägga på grillgallret så att fisken inte fastnar, funkar bra!

  2. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Måste varit helt magiskt där att få veta att man väntar tvillingar. Jag undrar om det blir några till vår släkt igen. Min mormor var/är tvilling. Hennes bror dog i cancer för 2 år sedan, hennes systrar har fått tvillingar (tvåäggs) men sen tycks det stannat av lite. Är ju ärftligt för kvinnor så man undrar ju :D.
    Min morfar hade syskon som var tvåäggstvillingar och någonstans i släkten ska det finnas trillingar som överlevt. Är på mormors sida tror jag? Ganska häftigt med tanke på att vården inte var som idag :).

  3. Sofia

    Kan inte du göra ett inlägg över hur du kom igång med träning och hur du hittade motivationen? Just nu är jag helt slut när jag kommer från jobbet. Träning är det sista jag vill tänka på men jag måste för hälsans skull.

  4. Marre

    Saknar du när du/ ni är bortbjudna en man vid din sida? En privat fråga, men har du kommit över det att det är du och barnen nu? En stilla undran.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej inte nu längre. I början däremot kändes det skitjobbigt. Sista året innan han stack så ”förberedde” han genom att aldrig ”kunna” vara med, det var alltid något viktigt på jobbet.. Vissa gånger snäste han att han hade viktigare saker att göra än att sitta och lyssna på idioter, alltså våra vänner, och det var ytterligare en anledning att jag trodde han var på väg in i väggen. Så säger man liksom inte. Så sista året var jag ändå själv på allt, skitjobbigt det med, att hitta på ursäkter för honom. Idag är det naturligt att det bara är jag och barnen på tillställningar, jag kan sakna någon att hänga med när alla står i par, absolut, men oftast är det ju folk jag känner och då är det inga problem.
      Jag vet inte riktigt hur du menar med din sista fråga? Men svarar som jag tror du menar:)
      Jag har kommit över honom för länge sen, på så vis att jag aldrig räknar med honom. Oavsett vad det är så räknar jag inte med hans stöd, jag frågar aldrig iofs;) Vill inte ha det.
      Han är någon jag brukade känna. Den han var älskar jag fortfarande, som ett minne. Den han blivit känner jag inte, vill inte känna heller för han har blivit allt det jag föraktar hos en människa. Jag vill inte ha honom tillbaka. Jag saknar mitt liv som det var, men jag mår bättre idag än de sista åren med honom, han knäckte mycket av det som var jag, förstörde det. Jag är inte samma människa längre, mest på gott ändå vill jag tro 😇

  5. Linnea

    Jag tror den där operations-planeraren har lite humor iaf, eller om man ska kalla det hämndlysten 😉
    Jag fick tid för en tand/käkoperation, DAGEN INNAN VALBORG I UPPSALA, och jag var student. Kyss mig i arslet. Avbokade och fick en ny, Dagen innan midsommarafton… tog den och levde på smootie över midsommar, alla var tacksamma för att jag kunde vara chaffis iaf 🙂

      1. Syster yster

        Det är inte lätt att vara opkoordinator och ska de ta hänsyn till allt så skulle det inte bli många operationer gjorda. Alla typer av operationer görs ju inte alla dagar och veckor heller.

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Nä jag vet, men allvarligt nu.. väntat i två år och op exakt på 50-årsdagen?? Nä det är inte okey! Faktiskt. Det hade bara bara varit att stuva om lite så hade det funkat👌🏼

Visa alla 12 kommentarer
Högtider

Inte så smart;)

Alltså:D

Ni vet Matsmart?

Öhhh bara för att man är matsmart så innebär inte det att man är SMART;)

Jag shoppade loss på massor av tacosgrejor förra gången, och tog ”små tortillas”. I mitt huvud så var det de som jag brukar köpa ibland och som är kanske 15-20 cm i diameter. Det fanns liksom inget annat. Jag har aldrig sett mindre och inte kollar väl jag så himla noga på storlekar, vikt och sånt där, speciellt inte när jag ”vet” att det är vad jag brukar ha:D
Man kan säga att jag blev aningens förvånad när jag lyfte på handduken där de värmda tortillasen låg idag, det var Patricia som värmt dem.

Vad är det här för pyttesmå rackare?? Som små plättar ju;) Och hur fasen äter man dem? Det får liksom inte plats så värst mycket på dem:)

Haha, nu älskade ungarna dem, och det går ju utmärkt att äta många, men jag blev så snopen:)

Så, man kanske gör bäst i att kolla lite förpackningsstorlek/vikt nästa gång.

.

Långfredag idag. Jag har ägnat den åt att städa, fick något ovanligt städryck och då är det bara att passa på:D

Man vet aldrig när det kommer tillbaka nästa gång. När solen står så här lågt som den gör på våren så lyser den in och avslöjar obarmhärtigt ALLT. Fönstren ser ut som skit, man ser knappt ut. Nu förtiden inte så mycket barnhänder, men ju fler Doris-nosar…fasen hon trycker snoken mot rutan och andas så det blir imma på en halv kvadratmeter;) Det dammar överallt, man undrar ju lite hur man ens kan överlevde så mycket damm och hur man kan se igenom det…alla luckor och skåp är smutsiga och kladdiga och jag hoppas innerligt att det ser ut så här hos er med…för annars så tar jag tillbaka.

Då är mitt hem skinande rent och dammfritt;)

Eftersom djuren fäller vinterpälsen så dammsuger vi på allvar fem till femton gånger om dagen just nu. Det är mest Patricia som har förbjudit Doris att gå in på hennes rum för det kommer hår i nagelgrejorna. Köket dammsugs hela tiden, inte hela alltid men runt där hon ligger i soffan.

Jag kan ha drömt det här, men jag TROR att jag läst för länge sen i nån inredningstidning, ett reportage om typ hemmafruar i USA på 40-50 talet. Eller deras kök, som ju för övrigt var to die for. Men att det då ska ha funnits någon form av sug i socklarna, som man kunde slå på så sögs allt damm och smulor som låg i närheten upp. Eller in:) Nån dammsugare alltså. Om det funnits – varför blev inte det en kvarlevande hit? Om det inte funnits kanske jag borde ta patent på det:)
Fatta hur jäkla bra om man kunde ha dolda insug i husets alla socklar, och vidareutvecklingen på det är såklart i alla väggar:)

I alla fall för oss djurägare skulle det finnas en portabel variant att sätta där djuret är mest, i mitt fall i kökssoffan. Fy farao, man borde ju uppfinna det här. Vart vänder man sig då tro?

.

I mitt sovrum står två datorer, och elektriska prylar drar ju till sig damm som flugor dras till socker. Bah. Jag hatar sladdar. Speciellt dammiga sådana. Om jag fick bestämma skulle allt bli trådlöst, och man skulle slippa alla fula laddstationer också. Och att byta batterier.

Men i alla fall, två skrivbord med två datorer = massa sladdar. Som ligger i högar på golvet jämt. Idag ledsnade jag, samtidigt som jag kom ihåg att jag ju hade kvar kabelkanaler sen jag gömde ett gäng andra kablar. Sagt och gjort, i en halvtimmes tid satt jag under två skrivbord och samlade ihop sladdar och tryckte in dem i kanalerna, och gjorde fin ordning. Sen har jag förbjudit ungarna att röra det minsta lilla på dator, skärm och annat jox. Tycker de att det står fel så får de leva med det.

Det är inte jättesnyggt, men sladdarna ligger inte i ormbon på golvet längre.

.

Idag fattades Corrinda, Robban, Janelle och Simon vid middagen. Men å andra sidan var Patricia och Simon hemma så det jämnade ut sig:)

Vi lagade mat tillsammans, syrran kom också och så käkade vi de där små bröden;)

Efter massa snack och avdukning och röja köket så gick vi med Doris på en lång promenad. Det är vår fredagstradition;). Jag och syrran sitter ändå och snackar i ett par timmar, så då kan vi lika gärna gå. Det blev runt en mil säger min mobil, och det är så kul med sällskap. Doris fick korn på harar flera gånger och jäklar vad gärna hon skulle vilja springa ifatt med dem;)

Sen käkade hon is. Hon älskar den här supertunna krispiga isen som är som tunt glas som ligger på vattenpölarna när de fryst till:D Jaja, jag vet att de kan bli risiga i kistan av det, vattnet är ju inte så rent, men Doris verkar ha en stenmage. Det är ytterst sällan hon är kass i magen. Ta i trä!

Hundar är rätt knäppa. Katter däremot. Det finns inget som är så graciöst och så majestätiskt som en katt.

Hon är så fantastiskt fin våran Smulan ♥ Och hon har blivit supersocial och gosig. Jag kammade henne med fällskrapan och hon njöt, stod lika stilla som Doris och bara såg lycklig ut. Det där lösa håret måste klia.

När hon gosar in sig ordentligt så viker hon in framtassarna.

Jag vet att man ”ska” vara hund eller kattmänniska. Och måste jag välja, vilket jag hoppas att jag aldrig behöver göra, så skulle jag nog välja katt. Därmed inte sagt att jag inte älskar Doris lika mycket som Smulan för det gör jag, men hon är liksom … öh typ ”jobbig.” 😉 Att ha hund är som att ha ett småbarn, de kräver massor. En katt kräver mat, vatten, en toalett och gos när de bestämmer att det är gosdags:) Notera noga – när DE bestämmer.

Helst vill jag ha ett gäng av båda. Jag var så här nära (måttar mellan tummen och pekfingret) att ta hand om en katt för några veckor sen. Janelle, Simon och deras granne hade en lite misse som var hemlös i sitt kvarter, och till sist fick den flytta in hos grannen. Deras eftersökningar gav inget, polisen, katthem, lappar på affärerna. Kattstackarn hade frostskador på nosen och tassarna, och jamade och sökte närhet från alla. Jag hörde mig själv säga att jag kunde nog ta den… Eller jag messade, men hörde mig själv i huvudet;) Men så blev grannen som tagit in den till sig så kär i den att den nu bor kvar där ♥ Det löste sig till det bästa.

Men jag skulle gärna ha ett par till, fast är lite osäker på vad Smulan vill. kanske saknar hon Zlatans sällskap och skulle bli överlycklig över en kompis? Eller så skulle hon hata det. Man vet liksom aldrig. Dessutom får hon ju dras med Doris redan, men å andra sidan skulle kanske en kattkompis göra så de kom i överläge;) Att ta en hittekatt sådär akut kändes som att ödet avgjorde.

.

I morgon ska vi till mamma och pappa på middag:)

Eftersom jag inte lagar vare sig jul eller påskmat hemma så är det perfekt att få bli bjuden på det hos dem. Eller kanske snarare såhär: det som vi äter och tycker om på jul/påskbordet är sånt som vi äter ofta hemma – lax, ägg, köttbullar, prinskorv. Att stå och göra sardinrullar till bara mig (ungarna hatar) är ju inte lönt, eller att låtsas gilla Janssons bara för att det är fint, funkar inte. Janssons utan ansjovis däremot:) mums. Jag äter ju inte sill i någon form, tycker att det är vedervärdigt. Jag har försökt så många gånger, speciellt när man är bortbjuden till folk, men det går inte. Det är något med konsistensen och så smaken såklart. Jag brukar titta lite snabbt i burken när jag skickar den på bordet, och det är aldrig det minsta lockande. Snarare tvärtom, det vänder sig lite i magen:)

Om jag absolut måste äta, vilket aldrig händer, så kan det möjligen gå i om jag tar en stor bit kokt potatis ( som jag inte heller tycker om;) ) och en pyttebit sill och sen tuggar snabbt utan att andas och sköljer ner med massa jul/påskmust. Men det är plågsamt.

Nu känner jag ändå att jag uppnått den ålder då man nog kan anta att om man inte ändrat smaklökarna radikalt hittills, så lär det heller inte ske:) Med andra ord – jag skiter i sillen.

Det jag gillar mest med jul/påskbord är nog att man får småplocka. Det tycker jag om. En liten bit här, en sån där och så väljer man bort de man inte gillar utan att nån märker det;)

Nu kom jag på att jag saknar croustader! Mamma gjorde det alltid förr, men nu var det länge sen…hm, det måste jag göra nån kväll med Patricia. Hon älskar räkstuvning på burk:)

.

Vilken dag äter ni påskmat ? Eller är det alla dagar hela påsken?

Vad måste finnas på ert bord?

.

Sen ska det gömmas påskägg. Vi är alla löjligt förtjusta i att leta och det blir nog flera gömma-vändor innan alla gömt och hittat sina ägg. I morgon är vi många!

Mamma, pappa, syrran, jag, Janelle, Simon, Patricia, Simon, Robban, Tilly, Corrinda, Marcus, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie. Sjutton va? Bara närmsta familjen ♥ 😉

Underbart.

Nu ska jag väl krypa i säng kanske. Jag sitter och slökollar på Pirates of the Caribbean, för vilken gång i ordningen vet jag inte 🙂 Men de är så bra!

Natti natti 🙂

och Glad Påsk!

 

 

 

 

 

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Kommentera

  1. Anette

    Här i Finland är det vanligt att man har ett sånt där ‘sug’ i köket, kommer med centraldammsugaren. De flesta nya hus har 🙂

  2. Prisonbeauty - En DIY skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

    Ang. smaklökar. Jag läste ”någonstans” (bästa källan!) att smaklökarna ändras var sjunde år vilket är anledningen till att en kan gå från att hata koriander till att älska det.

    Som sagt, från den forskningsgrundande, vetenskapliga bevisade studien samt oberoende källan ”någonstans på nätet”. Möjligtvis i Sandra Beijers blogg.

    Glad påsk på er! 🐥🐣💛

  3. M:et

    Vi har sådana sockeluttag i vårt nybyggda hus. Det är smarta tillbehör till centraldammsugare.
    Smidigt att sopa undan smulor och grus från t.ex. kök och hall. Man startar den med ett enkelt fottryck.
    Jag hade inte varken hört talas eller sett detta innan vi var på husvisning inför vårt husbygge. Jag står i köket med frun i huset och hon visar denna smarta detalj, sockeluttag. Wow, kände jag då! Det ska vi också ha! Kan verkligen rekommendera om man ändå ska ha centraldammsugare. Det kostar bara lite extra.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Fan då kan jag inte ta patent och bli rik 😂😱
      Men å andra sidan hade jag inte drömt heller:)
      Jag har ingen centraldammsugare så jag får väl dammsuga vidare som vanligt. Eller köpa en robot till köket kanske 🙂

      1. M:et

        Kanske inte helker så lätt/smidigt att bygga in en centraldammsugare i ett befintligt hus?!🤔

        Det är tydligen inte många som känner till om denna smarta utsug. Alla blir så fachinerade när vi visar den iallafall.

        Men en robotdammsugare tycker jag att du ska skaffa. De ska vara bra och finns speciella för husdjursägare. Det alternativet hade vi nog haft om inte det vi nu har. Vi har 2 stora hundar och 2 katter. Men, jag kanske kan drömma vidare om en robot då också.😊

  4. Lena

    Sån där dammsugare i sockeln har vänner till min syster. Såg en gång hur mamman i familjen sparkade/föste smulor på golvet mot diskbänken o när jag frågade vad hon gjorde så sa hon att hon hade nåt insug där. Antar att det var kopplat till centraldammsugaren på nåt sätt. Har aldrig sett det varken före eller efter att jag var hos dem, men finns gör det.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha antar att du tänkte att hon var en slarvmoster som skulle sopa under mattan 😉
      Men fy farao vad smart!!

  5. M

    Påskmat är som julmat, frestelse, sill, köttbullar, skinka.
    Paj, sparrisfingrar, ( det är färsk grön sparris och nån god smältost på smördeg, sallad.
    Ägghalvor, kokta ägg. Prinskorv. Spenat.
    Tja, vad ska man säga. Vi äter julbord i princip tre gånger om året. Jul, påsk o midsommar.
    Det är jag som lagar maten och jag VET att köttbullar och frestelse, det plockar man INTE bort.
    Sen efteråt blir det tårta med kolasås, grädde och jordgubbar.
    Glad Påsk

Visa alla 12 kommentarer
BarnbarnHögtiderVardag

Ultraljud:)

Idag var Janelle och Simon på ultraljud. De hade såklart sett fram emot det, och eftersom de redan gjort ett i v.13 så visste de att det såg bra ut, så fokus låg lite på att de gärna vill veta vilken sort som bor där inne.

Och det får de vackert vänta på:D

Jag som vet hur icke-samarbetsvilliga bebisar kan vara är inte direkt förvånad, och messade till henne att det är bara att acceptera att ungen redan från start visar vem som bestämmer;) Vill man inte bli mätt och synad så gömmer man sig. Vill ni läsa om det så finns Janelles blogg här

.

Idag är det påskens första dag, skärtorsdagen. Har ni koll på anledningen att vi firar? Jesus och hänga på korset och återuppstå:)

Jag har bra koll, eftersom påsken efter julen liksom är det man har koll på. Och för att det gjorts massor av filmer om just det här. Alla är mer eller mindre tuffa att se, för det var ju inte direkt nån trevlig händelse. Första delen i alla fall, sen blev det ju roligare:)

Sen har vi ju Life of Brian, men Monte Phyton.. holy smoke, den är ju helt i sin egen klass, men så jäkla rolig.

Nåväl. Jag och barnen firar ju inte påsk för något annat än att det är så man gör, men tydligen har Trixie i läxa att gå på en gudstjänst, och så även Novalie som läser till konfirmationen antar jag. Tur att vi har vår kyrka på gångavstånd 🙂

För mina barn innebär nog påsken mest godis. Och att gå påskkärring. Det, tillsammans med Halloween är det roligaste de vet:)

Jag och Patricia hämtade Jamie på skolan, och sen hämtade vi paket innan vi for till nästa butik för att shoppa shitloads av godis.

Patricia körde:)

Fyra kilo godis, plus smaskiga saker till husdjuren, senare så var vi hemma igen, och Patricia påbörjade mina naglar. Hon ska göra på tre personer, och Corrinda fick igår.

Fila, fila, fila, fila, fila och fila. Det är ungefär var det är. De ska använda manuell fil, inte el-fil och då tar det ju en hel jävla evighet..

Funderade på att göra en Wolverine och ha de så här långa så hon skulle slippa fila;)

Men nä:)

Jag har inga större problem med att ha långa naglar, mina egna växer ofta snabbt, men det är skillnad på långa och snyggt:)

För min egen personliga del så vill jag bara storkna lite när folks naglar är som klor. Det är en fin linje mellan vad som är godkänt i mina ögon och inte. Sen gör ju folk som de vill såklart. Idag skulle det göras mandelformade. Hon fick göra dem rätt korta, de är nu i den längd jag brukar ha dem om jag inte bryter av nån. Vilket jag gör hela tiden eftersom det inte direkt är viktigt för mig:)

Hur kan man ens jobba i hemmet med sån här-ish längd? Torka sig i rumpan, diska, lägga in tvätt i maskinen, laga mat, ta upp saker? Obegripligt:)

Det tog tid. Inte själva byggandet, men filandet.

Hon har fått fyra lack från skolan, ett brunbeige, ett grått, ett rött och ett superljust rosa. Eftersom jag tycker att jag själv ser ut som ett…ehhh..tja, alltså, ett.. fnask.. med röda naglar så gick det bort. Alla andra är fina i det, men det här gäller mig alltså;) Det fick bli det ljust rosa.

Mitt i fick vi göra ett avbrott för att hjälpa Lovelia och Jamie att klä ut sig, och sen ännu en när Jordan skulle iväg.

Lovelia älskar den där onepiecen. Hon fick den i julklapp förra julen och har använt den så himla mycket. Jamie är ju Jamie:)

De traskade ut i lite omgångar, och som alltid kommer de hem med massor av godis. Patricia och jag körde en annan variant av påskgodis.

Mycket godare 🙂

Jordgubbar, hallon, blåbär och björnbär. Och en smaksatt kvarg – chocoblance;)

Och så småningom, efter avbrott för påskkärringar och middag så var klockan sent och naglarna klara:) De är jättefina, men svårt att fota. Formen och färgerna är ju inte valfritt, man får ta det som det ska övas på:)

Patricia har ont i nacken, och jag som bara suttit och glott i flera timmar utan att göra ett endaste dugg är trött:D

Livsfarligt att göra inget, helt klart.

.

Kidsen har testat outfits till påsken och jag funderar på att köra med det enda gulaktiga jag äger:)

Kan det funka? Leopard är ju ett gosigt djur, mjukt och rart, och så är ju även kycklingar, som hör ihop med påsken så det blir ju typ same same, visst? Tofflorna ska bort;)

Gult är inte min färg. Jag passar inte i det och jag gillar det inte, om det inte är solen för då älskar jag det. Men sätter jag på mig ett gult klädesplagg så ser jag ut som jag är genomskinlig, med en lätt sjösjuk ton. Speciellt om jag inte är brun, då kan det gå an. Så det är möjligt att jag kan dra på en Sverigetröja när det är matchdags i sommar. Men inte troligt;)

Jag har en garderob som mestadels går i svart. Men jag försöker vänja mig vid både färg och mönster, det är ju fint på alla andra.. men det går sådär. Jag har svårt att inte känna mig utklädd.

Svart däremot, det är aldrig fel, och rosa funkar för det mesta. Pasteller på sommaren.

Vad har ni för favoritfärg på kläderna? Syns det i garderoben?

Jag insåg idag att det är en vecka kvar till deadline på skolan. Jag ligger finfint till med mina egna texter, men sen ska det skrivas 6-10 sidor om hur man jobbar, analysera och grotta i det. Fy farao, där har jag inte ens börjat, mer än i huvudet:) 6-10 sidor gånger två då..brr. Den biten är inte så kul, men i slutänden väldigt lärorik.

Nu ska jag hjälpa pojkarna att ta bort sminket i nyllet och sen stoppa dem i säng, men vi kanske hörs om en stund, jag har en liten sak jag funderar över;)

SJ….prepare yourself 😉

Hörs snart!

Kommentera

  1. Tess W

    Gult funkar inte med min hy heller. Fast håller ju på Brynäs så då får det funka ändå ibland 🙂 passa dig lite för tvätt maskinen, lätt att slå i naglarna i den! Älskar att ha långa färgglada naglar, just nu är de mintgröna med lite pärlemor i.
    Hoppas ni får en fin glad påsk. Stora kramar Tess W

Högtider

God fortsättning:)

Sådärja. Hej då 2017, välkommen 2018:)

Jag kanske är helt ensam om det här, men jag ser aldrig fram emot ett nytt år med tillförsikt och whihoooo, utan jag är mer rädd:D

Haha, jag ogillar ju förändringar. Det tar sen ungefär två dagar och sen har jag glömt det eftersom allt rullar ju på som vanligt. Januari innebär sällan några stora förändringar, skolorna fortsätter, inga nyheter  där.

Vi hade en fin nyårsafton:) Jag, de fem minsta barnen och syrran. De större drog iväg på sitt och ingen behövde undsättas under kvällen/natten:)

Vi skulle göra nåt ceviche(?) på hummer och räkor. Det var syrrans ansvarsområde, och det tog en evig tid:D Haha, fattar inte varför för det skulle bara hackas lite ingredienser och blandas, men hon höll på i nästan två timmar:D

Men, det blev gott!

Barnen ville ha minipizzor och Jordan hade provsmakat halloumi inlindade i bacon på Citygross som han önskat, så det gjorde vi.

De var supergoda!

Lovelia gjorde snittar.

Givetvis drack vi champagne och till fördrink nån mousserande rosé

 Jaha, sen var jag mätt:)

Och då var det bara till att äta huvudrätt, som blev helstekt fläskfilé med potatisklyftor och kroketter.

Flera av er tipsade om fläskytterfilé… men alltså det är ju en benfri fläskkotlett? Och jag gillar inte alls den biten. Få bitar av gris slipper igenom mina smaklökar, det är julskinka och fläskfile´

Nä. Det får ni behålla för er själva:)

Men vår middag var mycket god!

Vi gjorde en paus mitt i för att se Grevinnan och betjänten..haha, men jag vill se den, och barnen älskar den.

Sen på maten igen. Vi hade tänkt hinna med att spela spel och så där men det fanns ju inte på kartan. Maten tar all tid. Jag gillar ju inte mat:) Jag tycker det är tråkigt att komma på vad man ska äta, trist att laga, inte speciellt roligt att äta heller och det tråkigaste av allt är ju att röja undan efteråt 😉

Och när det tar en hel jäkla kväll i anspråk…nja.

Men, som tur var så hade jag ju trevligt sällskap och maten var ändå sekundär.

Patricias Simon lät Jamie få följa med honom och köpa raketer, och eftersom Simon är så snäll och gullig mot ungarna så köpta han några raketer till dem. ♥

Han smällde av några med ungarna innan han och Patricia drog iväg på sitt, och sen fick jag den höga äran att tända på resten vid midnatt.

Vid midnatt så snöade det, blöt äcklig snö som gjorde gräsmattan snorhal;) haha så det var på stappliga ben jag skuttade iväg från raketerna. Jag har en enorm respekt för sprängämnen, även om de är i pyttesmå mängder.

Vi trotsade vädret såklart och skålade ute i champagne, tände massa tomtebloss och så raketerna:)

Sen var det Dorispromenad vid ett  och så massa snapchatbilder. Jamie blir som en liten kerub:)

Framåt tre var det tyst i huset, även Jamie som vänt något så kopiöst på dygnet somnade. Jag låg och scrollade internet en stund innan även jag törnade in. Klockan var ställd på elva, jag vaknade och kände mig pigg och sugen på att träna. Vi hade snackat om det på kvällen så jag var helt inställd på det:)

Men så somnade jag om, det klassiska ni vet, jag ska bara blunda en stund, jag kommer inte somna;) och sov till ett…men skjut mig:D

Syrran var vaken, hon hade sovit inne hos Jordan och hade kvicknat till lite tidigare. Men i det här huset så sover vi alla länge på morgnarna och är uppe på nätter när det är ledigt.

Efter att ha ätit frukost (lunchdags) så stack vi till ica för att köpa fika och sen till pappa och mamma. Pappa fyller år idag:)

Alltså missar jag Ivanhoe varenda år, men jag har den inspelad så jag tror att jag ska se den ikväll efter Jurassic Park som vi visst valde före Pirates of the caribbean. Jaja. Vad är väl en svincool Johnny Depp mot Sam Neil:) som ju är elakingen  Ivanhoe så close enough:)

Vi fikade och sen droppade jag av Doris, Trixie och Jordan hemma och tog med Jamie och Lovelia till Friskis. Där körde vi på gymmet:)

En fönsterselfie, alldeles lagom avslöjande:)

Vi rodde som uppvärmning, jag vägrade ro mer än 500 meter idag, haha, men det är ju så jävla trist. Jag var varm och svettig och andfådd så det räcker:D  Sen körde vi sumo-knäböj med marklyft i superset. Snatch, press och flyers. Försökte få till övningar som täckte hela kroppen, och sen gick vi vidare till mattan och körde mage och balans på bollen. Tjo! Kidsen kollade på film under tiden 🙂

Gymmet stängde sju, och vi åkte därifrån strax innan.

Dag ett, pass ett:D

I morgon är det cirkelfys!

Innan dess ska jag åka till bibblan och lämna tillbaka en bok. Jag har haft sån tur med mina lånade böcker, jag har kunnat låna om dem jag behövt. Men den här skulle minsann nån annan ha… Morr. Selma Lagerlöfs Bortbytingen. Jag har inte hunnit klart med den uppgiften så jag var lite deppig, men det visade sig att pappa hade den i bokhyllan:) I skinnband, flådigt som sjutton.

Ungarna ska hänga med sin farsa i morgon. Jag tror de skulle åka till Bounce i Stockholm. Jag kan inte för mitt liv begripa varför man ska åka så långt för att hoppa trampolin när det finns på närmare håll, men jag har förstått att Bounce är väldigt kul:) De ska vara där i två timmar tror jag de sa och sen vet jag inte. Min plan är att gå på bibblan och sen skriva. Det är även en plan att INTE kliva upp klockan ett:D Han ska hämta ungarna tolv så jag ställer väl klockan på elva så börjar vi vända lite på dygnet. Jag skulle ju helst vara vaken mellan 11-03, men riktigt så kul får man ju inte ha det. Andra har bestämt att man ska vara morgonpigg:D

Jamie har inte bestämt sig än om han vill följa med.

Han har fortfarande ont i magen till och från, även om det är väldigt mycket bättre, men han vill inte ”vara ensam”. Det är på ett vis otroligt sorgligt att han inte känner att hans pappa är trygghet, men jag kan fan inte klandra honom. Men han får bestämma sig i morgon. Han är ju inte sjuk.

Vill han vara hemma så får han haka på mig, det är liksom inget problem.

Jaha, men nu är det 2018.

Välkommen! Jag hoppas det blir ett bra år:)

Kram på er alla, tack för att ni hänger med mig här och God fortsättning ♥

Kommentera

  1. Kamilla

    Tänk att han känner det som att ”vara ensam” när han är med son far…det faderskapet är ju Sveriges största looser!

HögtiderPatricia

Patricia 20 år ♥

♥ Min lilla unge. Min lilla primadonna. Min lilla dramaqueen ♥

20 år, det är liksom vuxen det. Men fortfarande min lilla unge;) min primadonna och min högra hand i vardagen. Min mamma i mångt och mycket;) för det är av henne jag får skäll om jag inte gör det jag ska här hemma;) Ibland driver hon mig till vansinne, precis som övriga barn, men allra mest är hon en underbar unge ♥

Patricia Wetterholm

Här är hon ett år gammal, och hos fotografen. Blomman satte hans fru/assistent dit:)

Här är hon 20 år gammal:

Patricia Wetterholm

Vi sjöng för henne på morgonen, det hör till, och hon vägrade att vara med på bild, fattar inte alls varför;) Lite paket, och sen fick hon somna om för hon var ledig. Jag skickade iväg skolbarnen, och åkte sen och lämnade in min bil för att få en motorvärmare/kupevärmare monterad. Promenerade hem…det tog en timme, och var lagom småsvettig när jag kom hem. En och en halv timme senare var bilen klar…och jag orkade inte gå tillbaka utan gjorde sällskap med Patricia på bussen när hon skulle till stan och fixa lite saker.

 

När Patricia föddes var det en kanonsommar, 1995, alla minns den:) Det var varmt ända fram tills hon föddes sista september för att sen slå till och bli svinkallt. Jag var rätt deppig framåt eftermiddagen den sista september för jag ville ju ha en septemberbebis, inte en oktoberunge…varför vet jag inte, men ni vet hur man får för sig saker;) Jag pratade i telefon vid 17-tiden och surade då över att det inte skulle hinnas med, jag hade absolut inga känningar what so ever. Sen lade jag mig på soffan och var sur, Janelle satt intill och skulle spela Bingolotto:) Vid 18 fick jag en elak sammandragning, sen en till efter några minuter och när den tredje kom strax därefter insåg jag att det var kanske dags att åka in.

20.50 föddes hon:)

Den här förlossningen är en av de värsta. Ja, den gick snabbt, men det har alla gjort, men jag hade verkligen inte alls bearbetat allt efter Janelle, som föddes 21 månader tidigare, utan bara tryckt undan det, och när värkarna tog fart så kom ju allt tillbaka. Hur jävla ont det gör…och att det liksom inte finns nån återvändo;) Jag var rätt kaxig inför första förlossningen, jag tål smärta bra och tänkte att det är väl bara att bita ihop, men det är ju inte riktigt en smärta man tidigare upplevt och den tog liksom över allt. Överrumplade mig totalt. Idag finns miljoners forum, och man kan förbereda sig på ett helt annat sätt än man någonsin kunnat förr, och det tror jag är bra. Och dåligt;)  Janelle blev väldigt medtagen, det var dels pga den morfinspruta jag fick, och sen för att det var väldigt intensivt även då, och hon var helt blå och livlös när hon kom ut, efter att de mer eller mindre beordrat mig att krysta för ungen måste ut. NU! De sprang iväg med henne till ett annat rum, och kvar blev jag, ensam.

Jag hade jobbat på barnsjukhuset med svårt sjuka barn. Bland annat förlossningsskadade. Mitt huvud hade inte riktigt fattat att de allra flesta barn föds friska, så jag konstaterade mest trött och helt väck att jag fick visst inget barn. Men så kom de in med henne, pigg och fin, och helt felfri.

Allt det här hade jag förträngt. Idag hade jag ju bloggat om det, och fått ventilera där, eller skrivit på nåt föräldraforum, men då fanns inget sånt. Jag hade helt klart behövt bearbeta allt det, för Patricias förlossning var jättejobbig. Den var sjukt intensiv, värkarna avlösta varandra och ingen paus i mellan. Och en malande oro att något skulle bli fel. Inte kunde man ju ha sån tur att få två friska ungar..

Men, sen… Hon var rosig och fin, och fick direkt komma upp till mig, och var ju bara ljuvlig. Värt allt, och lite till. Första förlossningen tog sex timmar, från första aning till att barnet var fött. Andra tog tre timmar. Tredje gången var det tvillingar och det tog 1,5 timmar;) och där har det sen stannat, jag var rädd för att halveringen skulle fortsätta;)

Patricia var en mönsterbebis, sov och åt och var Janelles älskling från första sekunden. Pisan kallade hon henne, och det namnet hänger fortfarande med:)

Och nu är hon 20 år..

Janelle och Simon kom hit  på kvällen och åt middag och fikade.

fikabröd

Visst har Willys jag bakat fint? Wienerbröden var lite meckiga att få till, men tycker jag lyckades rätt bra;)

På söndag har vi släktkalas, för alla fyra höstbarn – Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie, och jag har precis insett att Loppan har beställt en Miniontårta av mig… Hur ska jag kunna slå min egen snyggaste skapelse?:

fåret shauntårtaOch….det är tre ungar till som ska firas..ska alla ha specialtårtor tro? Jag går upp tre kilo av att bara tänka på det;) men å andra sidan går jag väl ner tre kilo av prestationsångesten… Nä, jag tror jag måste fundera lite på det här…  Minion…måste googla!

Vi hörs senare:)

Bye bye

 

Kommentera

  1. Veronica

    Minion tårta är rätt enkelt. Du kommer långt med gul, vit och svart marsipan. Eller så färgar du grädde och spritsar små duttar i i gult, svart och vitt så du får ett minion huvud.

HögtiderJamie

♥Jamie 4 år♥

Ja, det är inte klokt, men min lilla fjantunge blir fyra år idag! Fyra år ♥ I fyra år har han berikat mitt liv:)

Jag tar åt mig all cred för att han är så underbar och ljuvlig som han är, eftersom jag faktiskt uppfostrat honom själv. Med stor och god hjälp av framför allt Patricia, som ju blev mer eller mindre tvingad in i rollen som den andre vuxna här hemma. Hon har alltid varit en tjej som pysslat med syskonen, och är duktig med dem, så det är inte så att hon är ovillig till att hjälpa till, men det var kanske inte så det var tänkt. Janelle flyttade ju hemifrån direkt efter gymnasiet, men är lika duktig hon, men såklart inte på den dagliga basis som Patricia som är kvar hemma:) Allt med Jamie har jag gjort själv, ända från det han föddes, eftersom intresset från den andre bara försvann ,och jag saknar givetvis det. Det finns ju två människor i världen som tycker det är fantastiskt att ett barn får en tand/börjar gå/ slutar med blöjor osv, och det är just det barnets föräldrar. För övriga så är det ”bara en tand, och?” 😉 Här kommer både Janelle och Patricia in, och tycker det är helt makalöst med alla små framsteg, och det är värt massor. ♥

Så, idag fyllde alltså Lill-Fjant Jamie år, och hans smeknamn var extremt passande eftersom han såklart vaknade när jag klev upp, även fast jag gleeeed som en boaorm ur sängen, ner på golvet och ut i vardagsrummet;) Jag mötte honom en minut senare, glad som en mört, och lyfte tillbaka honom in i sängen, medan jag förklarade att han skulle låtsas sova för vi skulle sjunga för honom, och så skyndade jag mig ner för att väcka syskonen.

Vi tågade in, sjungandes, och Jamie skrattade och gömde sig under täcket, där låg han sen. Jahapp?

födelsedag

Vi drog bort täcket, och då gömde han sig i armarna i stället, och så låg han och tyckte han var skitkul. Det gjorde inte vi;) Till sist satte han sig upp och började öppna sina paket.

födelsedag

Han fick t-shirtar och shorts, vattengevär, liten speldosa som spelar Sjörövar-Fabbe, verktygslåda, snickarbälte, badmadrass med Minion på, bilstol och det kan ha varit något jag glömt. Jordan fick sin bilstol han med, de skulle de ju liksom fått ändå, men det passade alldeles för bra med födelsedag för att jag skulle låta bli, och så fick han en vattenpistol han med så de kunde leka.  Verktygslådan var klockren. Han sken som en sol när han såg sin såg, och HAMMAREN!! Woooow! Så fort han öppnat allt skulle han ut och såga, men jag lyckades få i honom lite frukost först, men sen var det snickarbälte på, och i med alla verktyg, och så ut och såga:) Och spika.

Han bad Lovelia hålla i spiken;) men då hojtade jag högt, bättre att han slår sig på sina egna fingrar liksom;)

De har nu sågat av ett antal träbitar, och det är fullt av sågspån under altanbordet. Och så regnade det sen, härligt grisigt;)

liten snickareLovelia och Jordan hjälpte till de med, och det spikades i ett stort antal spik i träbiten.

liten snickare

T-shirten från Rusta, kunde inte gå förbi den, och den åkte på direkt så det var ett bra val.

Jag satt med dem ute, hjälpte till med sågen, men lät de spika som de ville, och plötsligt började det regna, från inga moln. Och sen ett jädra åskoväder lite senare. Herre gud.

Janelle ringde och sa att de skulle komma och fika, och eftersom de var på Gränby så swishade jag över lite pengar och bad de köpa den där prinsesstårtan, och det gjorde de. Svårt att visa storlek, men ägget ligger där för att visa hur liten och söt tårtan var:) Och supergod!

mini prinsesstårtaBarnen är inga stora tårtätare, men prinsess går alltid hem hos alla. Robban äter ju ingen sylt/bär/frukt så allt sånt går bort, och även allt annat han inte kan identifiera, men prinsesstårtorna är ett säkert kort.

Jamie fick fyra ljus, och så sjöng vi, då gömde han sig bakom Janelle, och så blåste han ut alla ljus:)

tårta

Vi var nio personer som åt av tårtan, och det var såklart inte så att man var fullproppad sen, men alldeles lagom nöjd:) Det fanns blåa i går, men när Janelle kom dit fanns det bara en enda, och den var rosa, men eftersom det är Jamies favoritfärg var han superglad.

När vi smaskat i oss så åkte Janelle och Simon vidare, Janelle skulle till Gävle på tjej-träff och Simon hem, och jag röjde och fixade lite innan jag bar ut bilstolarna i bilen och så for vi till affären.

bältesstol lekmer

Jamies är Blixten, och Jordans Spindelmannen, helt som de själva valt. Stolarna passar bra i bilen, men det blir ju jäkligt trångt med tre bältesstolar, Lovelia sitter åxå i en, stor skillnad från bussen, men jag är helt nöjd. Killarna sitter bra i dem, och bara att de gillar dem bör ju göra så de inte tjafsar;) BÖR;)

Däremot insåg jag en sak som jag aldrig tänkt på, och det är att man kanske bör spänna fast stolarna med bältet även när ingen åker i dem..De fladdrade runt där när jag bromsade, när ingen satt i dem alltså. Det har jag aldrig märkt av heller i bussen, men så hade jag bakåtvända, och kuddar mest där iofs. Nu har jag lärt mig det:)

Jag beställde de här på Lekmer, och de kom på några dagar.

Kartongerna till stolarna kan man såklart använda åxå:

kartong

Supersöta 🙂

Jag åkte och tränade, medan Patricia fixade födelsedagsmat: köttfärssås på burk och makaroner. Fyller man år får man välja mat, och eftersom han inte fick tacos, det är i morgon och hugget i sten;) så ville han ha det. Ja inte mig emot, jag älskar köttfärssås på burk:)

Hemma igen hann jag bara äta och duscha så kom syrran med paket, DVDn Fem myror är fler än fyra elefanter:) Vi har den på VHS, men ingen video, så detta blir perfekt! Jag älskar Fem myror:) och det kommer Jamie åxå göra.

Syrran hade köpt lite glass som vi fikade på, och sen var det nästan sovdags för Jamie. Han har haft en fin födelsedag. Han fick ett brev från gammelmormor med födelsedagshälsning och lite pengar, och det tyckte han var hur kul som helst:) På måndag blir det mera kalas, och han ser fram emot det, och tårtan med Fåret Shaun…

 

Jag funderar alltid lite på hur det var när födelsedagsbarnet föddes, och här kan man läsa om när Jamie föddes för fyra år sen Det har jag gjort nu, och kom ihåg att  fy bubblan så ont jag hade i fogarna EFTER förlossningen den gången. Det kändes som att benen inte riktigt satt fast i kroppen, och liksom klickade högst obehagligt varje gång jag skulle röra mig i sängen. Jag var ett tag helt säker på att det skulle vara så resten av livet…Jag hade så ONT. Inget direkt ont under graviditeten, och jag har haft ordentlig foglossning några gånger, men det där var fruktansvärt. Och nu när jag läser om det så gör det väldigt väldigt ont i hjärtat åxå, eftersom jag påminns om hur mitt liv var då. Jag har såklart förträngt väldigt mycket känslor, man måste det för att överleva, men ibland ploppar de upp. Jag begriper ingenting. Vad var det som hände, kan man sammanfatta även det med.

En känsla jag har, är att det är orättvist. Det var orättvist av honom att inte ge oss en chans. Efter alla de åren så borde man vara mer rädd om det man har och inte byta ut det vid det första tillfället man får.  Men, så blev det, och även om det är orättvist, så är det så. Jag vet att jag på ett sätt dragit vinstlotten, men det känns inte alltid så. Men i kväll, i natt, om en stund när jag kryper ner bredvid fina, fina fyraårige Jamie, och pussar honom på kinden och viskar Godnatt, fast han sover sen många timmar, så spränger mitt hjärta av så otroligt mycket kärlek.  Den kärleken får mig att kliva upp varje morgon, och göra det som ska göras, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365dagar om året, och varje dag får jag ett gäng varma leenden, ett gäng pussar och kramar. Massa kärlek tillbaka. Från nio underbara ungar. Så ja, jag drog vinstlotten 😀  ♥

Och nu ska jag borsta tänderna, och stänga och låsa alla dörrar innan jag gosar ner mig bredvid Jamie, jag hör att han snarkar ända hit ut;)

Grattis på din dag, Jamie, jag älskar dig ♥

 

Natti natti 🙂

 

 

 

Kommentera

  1. Lisbeth

    Grattis i efterskott Jamie!
    Och tack, Carola! Är lika fascinerad varje kväll jag läser dina blogginlägg. Du skriver väldigt bra – och mycket! Förstår inte att du orkar, men är väldigt glad att du gör det 🙂
    Kram

  2. Helena

    Så fint skrivet hela vägen <3 och visst har du dragit vinstlotten trots allt slit. För tänk om du hade suttit i en lägenhet med en ny kärlek och missat det mesta vad gäller barnen, fy vad trist och vilken förlust :-(, alltså om man fattar den grejen.

  3. Superquinnan

    Stort grattis till fina Jamie OCH till dig Carola som varit hans mamma i fyra år nu! Skickar många kramar till dig och barnen och hoppas ni har en fin sommar. När jag är på benen igen kommer jag gärna och hälsar på med mina vildingar som vi skrev om Då kan vi grilla i foppisarna i atbetsbyxorna från Jula och dricka alkoholfri öl Kram!

  4. Helén

    Grattis Lill fjant 🙂
    Förstår att du har haft en helt underbar dag med din fina familj. Din mamma är en superkvinna. Som tar hand om er gosiga barn på ett superb sätt.
    Lycka till med din fina familj Carola, du är värd all kärlek

  5. Lena S

    Du är så underbar Carola. Så fint du skrivit om dina barn o allt du gör för dem.Förstår att det måste vara jobbigt o ensam vara vuxen o reda ut allt som händer i en familj.Men bättre mamma får man nog leta efter!
    Kan inte förstå vad som fått ditt ex att bete sig som han gör.
    Att ha så många fina barn och knappt vilja träffa dem.
    Jamie är verkligen en liten charmör på fyra år.
    Grattis till honom o alla andra barnen för ni är en så fin familj (utan pappa)-
    Kram

  6. Louice

    Ja du (och jag som är i samma situation)drog verkligen vinstlotten!!Kärlek och respekt av fina barn,det kan inte bli bättre!

  7. Agnes Nutti

    Gråter när du skriver om kärleken till dina barn. Förbannad att du blir behandlad som du blir Men svin finns dett gott om. Hoppas du vinner allt som går så du och barnen får ett fint och bekymmersfritt liv. Kram

  8. Marie

    Vilken förlossningsberättelse! Tårarna flödade nerför kinderna. Och extra iom att du är själv nu. Förstår att man lägger sina känslor åt sidan när något sånt här händer och jobbigt när man konfronteras med dom sen, men ja du har den största vinstlotten

  9. Linda

    Åh, vad fint du skriver! Känner med dig, fast jag inte varit med om detsamma. Jag blir alldeles rörd av dina fina ord till barnen. Helt klart har du gått vinnande ur detta <3 Kram!

  10. Sara

    Grattis lilla Jamie!

    Jag började läsa din blogg när du var gravid med Jamie, kommer ihåg allt mycket väl!

    Förresten angående att spänna fast stolarna så vill räddningstjänsten också att man gör det! OM man skulle vara med om en bilolycka är det bra att de ser på en gång att stolarna varit tomma. Tom men bältad stol = ingen risk att ett barn skadat sig och hamnat nån annan stans.

  11. Ellinore

    Jag bara älskar dig och ditt sätt att kämpa! Du förtjänar inte det du går igenom men ingen kan välja sitt öde, på ett sätt var de ju bra att han visade vilken idiot han verkligen är så du slipper honom. Du verkar vara en så fantastisk och härlig människa, och är en otrolig mamma – barnen har tur med en så fin förälder som dig! Stor kram och som du säger – du har dragit vinstlotten!! ❤️

  12. Lola (Carola)

    Bästa mamman i VÄRLDEN är nog faktiskt DU!!

    Helt makalös! 🙂
    i ordets rätta bemärkelse … 😉

    Tusen kramar!

  13. Cleo

    Vilken härlig dag Jamie verkar ha haft 🙂 Framförallt så ser man vilken sammansvetsad toppenfamilj ni är, tack för att man fick en glimt av er vardag. All styrka till dig Carola 😀

  14. Mija

    Frånvaron av pappan lyser extra stark i ditt fina inlägg om födelsedagsbarnet Jamie. Dock tror jag att den nyblivna fyraåringen hade en underbar födelsedag. Du gör det bäst för dina barn o jag tycker det lyser kärlek o glädje om hela din familj som du skriver så kärleksfullt om. Faktum är att jag tycker du verkar starkare än någonsin o du är en riktig supermamma o superkvinna. Ditt ex måste vara bra galen som lämnade dig o barnen. Fast tur för dig med tanke på att han gjorde det för nu är du när tiden är mogen fri att dejta. ❤️

  15. Stina

    Din blogg är mitt amningssällskap på nätterna. Har just fått min första bebis, och det känns lite som att läsa en kompis blogg när jag följer era dagar. Så fint skrivet om när Jamie föddes och ja, det är så att det inte blev som du ville, men det blev som det skulle för du förtjänar hela himlen och ett mycket bättre slut på sagan. Det skrivs ännu, men det kommer bli lyckligt. Jag vet det, för bra saker kommer till bra människor. Stor kram

  16. Stina

    All styrka till dig! ❤️
    Sen måste jag bara tipsa om Fåret Shaun–tårtan i senaste(?) MerSmak, coops medlemstidning. Inte alltför avancerad med chokladbollssmet som fårhuvud

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing