…på ett aningen mindre vis:)

Jag vaknade och hade ont i huvudet, vilket såklart berodde på att jag stått och tittat lite uppåt under Guns n´roses-konserten. Nackmusklerna stretade och protesterade. Eftersom jag skulle träffa Helen på kvällen och dessutom hade saker att göra under dagen så proppade jag i mig värktabletter. Jag försöker oftast med värme, vila, vänlighet först, men den här värken måste kapas med piller. Och en massa rörlighetsövningar:) Jag slänger med armarna så det knastrar i nacken, vevar och försöker få ”loss” det som sitter och värker. Det funkade ju skapligt.

Kaffe och alvedon och jag kunde städa lite och baka rabarberpajer. Vi har inte firat Robban och Corrinda, Novalie och min mamma som fyllde år i maj, och Jamie fyller nu i juli, så vi bestämde hastigt i torsdags att ha kalas på söndag. Alla kunde:) Eller nästan alla.

Det städades av Corrinda och Novalie och Trixie , bakades och plockades och grejades.

Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och fick skjuts ner på stan, vi hämtade upp Helen på vägen. Såklart var vårt mål DogBar, nån som blev förvånad? Vi hade inget bord bokat, men hade tur att det satt några kompisar som vi fick plats hos. DogBar har en pytteliten scen men finns det hjärterum finns det stjärterum, och det är en uppskattad scen för våra lokala förmågor. I lördags var det ett gäng svinkompetenta musiker som spelar i lite olika konstellationer. De är duktiga och det var mkt trevligt. Inte i Guns kaliber, men det är mysigt.

Det blir svårt att prata när det spelas, men vi hann utbyta lite här och var:) När de slutat spela satt vi kvar och snackade rätt länge, men Helen som varit ute kvällen före var lite seg, och jag var seg efter konserten, plus att jag ville ha en tidig kväll för att inte vara trött på kalaset:) Vi var hemma runt ett tror jag, och strax efter messade Corrinda att hon åkte hem från Patricia om jag ville ha skjuts:) Det ville jag ju inte, men vi snackade en stund när hon kom hem innan vi gick till kojs.

Söndagen randades med det vanliga skitvädret som är den här sommaren. Vi visste det och hade planerat för att sitta inne. Även om det var rätt ok värme så dundrar det så förbenat på taket i uterummet när det regnar. Vi pysslade på lite, och vips var det dags. Janelle, Simon och Jack kom först, sen Patricia (Abdel jobbade) mamma och syrran och Jimpa. Jordan är inte hemma, han är med en kompis på bilsemester i Tyskland och Nederländerna. Jag fick en rapport idag om att det luktar cannabis överallt i Nederländerna, så nu visste han hur det luktar;) Kompisens föräldrar är med.

Vi fikade och snackade och hade som alltid hur mysigt och trevligt som helst. Janelle är framtung, bebisen kommer i slutet av juli/början av augusti så det är inte långt kvar. Med Jack gick det snabbt, och slutade i ett katastrofsnitt och rejäl blodförlust, så hon ska sättas igång, men det kan ju ta fart innan. Tänk att snart utökas familjen med en liten en!

Rätt vad det var så sprack det upp, himlen blev klarblå och solen strålade, vilken surprise! Allt var blött ute men ändå, som den svensk man är, så skyndade sig alla ut för att njuta lite. Det gäller att passa på. Jag hatar egentligen det uttrycket, det ger mig stressreaktioner deluxe. Jag hatar att man måste passa på för snart försvinner värmen, snart försvinner snön, snart blir det skitväder igen, oavsett vilken årstid det är. Snark, måste byta kontinent helt klart. Nån gång:) Pallar liksom inte med att inte få sol på näbben åtminstone under sommaren.

Sen tog jag och Jimpa en promenad med hundarna och efter det ägnade jag kvällen åt att röja köket, och skura mitt sovrum. När jag kom hem i lördagsnatt och gick in i mitt sovrum så noterade jag direkt att det var en katt som kissat där inne. Dvs Stumpan, hon är ju knäpp. Jag låg på golvet och skurade överallt och hoppades innerligt att hon inte tagit sig in under sängen. När man har fått den där äckliga lukten i näsan är det svårt att säga med säkerhet att den är borta, eller om man vant sig. Jag var ju trött som tusan och ville bara sova, och kröp ner. Vaknade mitt i natten av att det luktade starkt men kunde ju inte gå upp och börja riva då. Nu var jag säker på att det var under sängen och där har jag två stora lådor inskjutna och diverse andra som står som en blockad för henne, men det hade uppenbart inte hjälpt. Novalie som bor under och Corrinda i rummet intill hade inte uppskattat oljudet jag ställt till med, så jag stack näsan i täcket och somnade om.

Nu låg jag med lampa och lyste under sängen och hittade en strumpa. Stumpan kissar på textil som ligger på golvet, och har en handduk ramlat ner, eller ett klädesplagg hamnar på golvet så kan det bli impregnerat. Mycket riktigt, strumpan luktade vidrigt och förpassades till tvättmaskinen. Sängen står väldigt trångt till, så det var svårt att nå in under, men jag rev ut alla lådor och skurade varenda millimeter. När jag var klar med det sorterade jag strumpor i en evighet:) Jag hatar det, men av nån anledning har mina strumpor hamnat bland Jamies, och så vill jag inte ha det. Jag brukar para ihop mina när jag tar av dem, de med långt skaft. Syrran tycker det är fel, de kan inte bli rena säger hon men det blir de visst det. Nu var det en hög som behövde fixas.

Långt efter midnatt kom jag i säng, men i ett sovrum som doftade gott och med strumporna i rätt låda:)

Idag var det en tidig morgon, med den här, som är precis lika morgontrött som mig, speciellt sommartid:)

Vi åkte buss, för ovanlighetens skull, men det var enklast så. Träffade på en mycket god och saknad kompis där och vi surrade hela vägen in till stan. Det var dagens bästa:)

När vi kommit hem igen var jag helt slut. Sådär så att jag funderade på om jag var på väg att bli sjuk. Jag käkade och kröp i säng och tokdäckade, sov i två timmar utan att röra en fena. Doris låg precis intill mig och slaggade hon med:)

När jag vaknade mådde jag inte det minsta lilla bättre, utan var lite åksjuk, lite luddig i huvudet och lite emlig i största allmänhet. Funderade på om jag skulle avboka träningen men insåg sen att det ju var mitt vanliga ”vädermåeende”. Jag mår ju risigt av de här jävla lågtrycken på sommaren. Det var väl extra kraftigt eller nåt idag, kanske. Åkte och tränade, det gick ju finfint men var kvavt och jobbigt som fasen, och sen via Willys för att handla lite. Hemma var jag trött igen och la mig på kökssoffan i en kvart innan det blev dusch. Sen middag och nu mår jag som en prinsessa. Har druckit kaffe och allt är som det ska, det har regnat en jäkla massa och då släpper det. Skönt att veta ändå, men jäkligt drygt. Jag hade iaf inte migrän som jag gärna får. TA I TRÄ.

Nu har kidsen suttit i köket och spelat Chicago i en evighet, jag sitter i vardagsrummet och skriver, och snart är det dags att sova:)

Haha, jag längtar redan:)

De säger att det ska kunna bli fint väder i slutet av veckan och jag hoppas innerligt att det stämmer! Jag är less på det här kalla, trista. Dagarna rullar på och sommaren flyger förbi och jag är liksom inte ens brun än. Jag behöver ju knappt gå ut för att få en bränna så det är mkt märkligt. Corrinda och Zehro åker till … öh tror det är Grekland, om någon vecka och jag som inte alls brukar vara speciellt avis, är det nu. Helen drar iväg hon också, men jag hoppas ju på svensk sommarvärme! Den är fantastisk och svårslagen men jag tänkte på det när jag gick från bussen i lördagsnatt : De här skira ljuva försommarnätterna är ju nästan över, mörkret kryper på och även om det är långt kvar tills hösten så känns det som den naggar en i hasorna. Kämpa sommaren! Kämpa!

Nu ska jag ta och göra lite nytta! Vi hörs snart igen:)

Det är väldigt få gånger i mitt liv som jag inte badat före första juli, men i år är ett sådant undantag. Jag vet inte vad ni har för väder hos er, eller vilka preferenser ni har, men jag vill ha mestadels sol på sommaren, och gärna minst 20 grader.

I Uppsala hade vi +13 förra veckan. Regn, rusk, storm och skit. Men igår helt plötsligt så bjöds vi på nästan 30 grader, sol och rejäl blåst. Man kan inte få allt helt uppenbart:D Syrran hade tagit en semesterdag och vi åkte till stranden!

Tog med Jamie och hans kompis, det var de enda som var hemma/ville med. Vi placerade ut vår filt och killarna drog genast ner till vattnet. Jag är långt ifrån en hönsmamma, alltså LÅNGT ifrån. Men vatten har jag enorm respekt för. Det går så förbannat snabbt och är så oförsonligt när det går illa. Allra helst i sjöar där man inte ser mer än några decimeter under ytan, eller förresten det spelar ingen roll om det är en en klar och fin sjö där du ser ner till fötterna, det är ändå för mycket vatten som är för ogenomskinligt för att man ska kunna se någon som hamnat under ytan. Fast Jamie fyller 14 om några dagar så är jag ändå tvungen att ha hökblicken påkopplad, det gäller alla kids. Jag håller absolut koll på Janelle också om vi badar ihop:)

De stod nere vid bryggan, kände lite på vattnet, velade, kände lite till och sen efter en stund hoppade de i. Och flög upp lika snabbt:D Sen hoppade de i några gånger innan de tills sist gav sig ut till hopptornet. Där hoppade de en lång stund och jag tänkte att de tär nog rätt ok i vattnet ändå. När de kom upp till filten frös de så de skakade och var lite blåa om läpparna:)

”Det är typ 20 minusgrader alltså!”

Mesar, tänkte vi och solade på en stund nu när man kunde lägga sig ner och släppa kontrollen. Efter en stund var vi överhettade och traskade ner till vattnet och jag hoppade i utan att känna på det. Det var, för att uttrycka sig milt – friskt 😀

Det var svinkallt. Sådär så att kylan kramar ihop kroppen till en liten trasa, bröstkorgen krymper och det blir svårt att andas. Så kallt var det. Det gick utmärkt att simma till bryggan, men det var inte som att man ville ge sig ut på några längre simturer direkt.

”Ska du kliva upp direkt??” undrade syrran när jag klättrade uppför stegen.

”Det kan du ge dig fan på att jag ska!”

Syrran tvekade en stund innan hon hoppade i men upp gick det fort;) Det var inte bara vi, folk överlag badade kort men under intensiva illtjut. Det blåste en del nere vid stranden, och vi stod kvar där en stund för att torka till innan vi gick upp och la oss på filten. Där var det ljuvligt! Jag älskar att ligga på stranden och lyssna på ljudet av – liv. Av folk, av ungdomar som spelar boll, folk som pratar, barn som skriker, skrattar, gråter eller är sådär tjuriga som bara barn kan vara. Som den lilla flickan som gnetandes gick efter sin mamma som drog en vagn, bar en filt, en korg, en väska, en kylbag och flickan ville att mamman skulle bäääääära henne:) Jag skrattade igenkännande, inte elakt bara medkännande. Been there, done that, helt enkelt.

Värmen som värmer hela vägen ner i skelettet, solen som hettar upp skinnet och vinden som smeker runt kroppen. Jag älskar det!

Vi var där i fyra timmar ungefär, sen hade killarna ledsnat och syrran som är kattvakt, och där katten givetvis blev lite sjuk så hon fick åka till veterinären med efterföljande medicinering, behövde åka hem för att ge honom den sista sprutan medicin. Det var helt lagom tid. Hemma slängde jag mig sen i en solstol med en kopp kaffe och ljudbok, och låg sen och lyssnade färdigt på den. Jag har ju läst Hungergames, det har jag tjatat om som om jag aldrog gjort det förr;) Men det har jag. Bara det att jag nu läste allihopa i nästan rätt ordning. Den sista för mig nu vara Balladen om ormar och sångfåglar, eller vad den heter. Jäklar vad bra de där böckerna är! Har ni inte läst dem så gör det!

Sen idag var det back to det vanliga, med skitväder, om än varmt. Vi hade regn, ännu mera regn och sen hade vi faktiskt lite mer regn. Men mellan det var det sol och varmt.

Nu säger meteorologerna att det inte blir varmt och sol och fint så långt de kan se, och jag får panik. De kan ju se iaf en månad framåt, innebär det att det inte blir mer än nån dag här och var som det blir sommar på riktigt?

Jag har hunnit ut med Doris på promenad mellan skurarna, och noterar att det finns shitloads av blåbär i skogen!

De är inte riktigt klara tror jag, de är beska, förhoppningsvis har de några dagar kvar i sin mognadsfas. Men de är inte äckliga på något vis och jag har sått och mumsat i mig:) Svamp däremot har jag sett noll av. Nu är jag världens sämsta svampletare i och för sig, men jag har verkligen spanat.

Vid Stordammen är det fullt av näckrosor och det är så fint ♥

Jag ar så svettig när vi kom hem, det var kvavt som fasen, och Doris hade tungan som en slips. Jag tog fram trimmern och sen rakade jag henne. Hon har aldrig varit så korthårig förr.

Hon älskar det och tycker hon är så fin! Hon svassar runt här hemma som en prinsessa:)  Hon stod stilla som en staty när jag rakade och det märktes att hon gillade att bli av med pälsen. Hon har massor, den är tjock och även om vi kortade ner den rejält nyss så är det ändå varmt. Lite ojämnt är det, men tills sist ledsnade hon och då fick det vara. Bättre att ta resten en annan dag när hon är på humör än att bråka med henne nu. Kvar på marken låg en hel hund:)

I natt ska det börja regna, sen ska det fortsätta, det låter lite som att en Noaks Ark är i pipelinen, för de varnar för översvämningar och skit. Jag hoppas de har fel.

Jag behöver kanske inte skynda mig ut för att vattna blommorna i alla fall:) Always look on the bright side of life!

Nu ska jag se på sista Harry Potter-filmen:) Ha det gott så hörs vi snart!