Augusti 2015
Allmänt

Beslut beslut;)

Detta med vatten på golvet utvecklas till något jag inte är jättebra på –  att ta beslut;) Det kommer frågor från hantverkarna om hur jag vill göra sen…när det ska återställas. Ska jag tex ha tillbaka de gamla strömbrytarna? Bastuaggregatet? Osv. Och jag är fullt medveten om att det lär bli väldigt många fler att svara på.

Jaja, jag kan nog svara, men jag har lite svårt att tänka mig hur slutresultatet kommer att bli:)

 

Idag då, jag är trött. Jag mår bra, men är makalöst trött. Varför? Ingen aning, men lite handlar det såklart om att jag vet att det snart kör igång med allt ordentligt. Lite är det väl halvkass sömn från husvagnen, och lite nervositet inför skolan på onsdag.  Jag får inget gjort, för jag har saker överallt, som inte ska stå där, men inte har nån plats att bo på just nu. Jag borde göra massa saker men vill inte lämna Doris hemma med hantverkarna. Hon är inte van att vara ensam, har varit det en gång och då ylade hon så länge jag hörde henne, och så hade hon protestkissat innanför dörren när jag kom hem;) Jag tycker det är taskigt mot killarna att ha en gråtande hundvalp när de ska jobba, och dessutom så är hon rädd för dem:)

Hundtricket funkar alltså INTE på unga killar, då skäller hon bara för hon blir rädd, synd för mina tonårstjejer;) Äldre snubbar struntar hon i, så det är lovande för mig;)

Jag hoppas att det finns någon hemma i morgon så jag kan komma iväg, måste handla present till Jordan och sen mat inför mina skoldagar:) Ihhh, snart dags!

Jag ska hämta upp en kursare på morgonen och så samåker vi, vi känner inte varandra men lär väl ha hunnit en bit på vägen när vi kommer fram:)

I lördags när vi var i husvagnen så upptäckte jag en tova i håret på den här damen  – Trixie

TrixeVad det var är jag inte säker på, men tuggummi ligger nära till hands. Bara det att hon inte tuggat det på länge. Hon hade legat ute i skogen dagen innan, nåt med klassen och en lektion, och kanske låg det nåt på marken där hon lade sig? Tovan var i dreadlocks look-a-like och jag var rätt orolig över att behöva klippa bort massor…men googlade och fick veta att smör eller olja funkar. Alltså kletade jag in massor av smör i håret och lyckades hitta en kam. Det var ett oväntat fynd för jag använder sällan kam, det är enklare med borste:)

Kamma, kamma, kamma, kamma…. i säkert en dryg timme, och stackars Trixie blev mer och mer tunnhårig. En rejäl bit fick jag lov att klippa loss, men det satt längst under, så med utsläppt hår, eller en fläta syns inget. Sen var det hårtvätt med Yes – ett mirakel mot fett:)

 

Doris är en sötnöt:

IMG_7372 IMG_7376 DorisHon sover oftast hos Patricia, men det duger med inne hos mig när Patricia är borta, och oftast ligger primadonnan på en egen huvudkudde mellan mig och Jamie;)

 

Idag har jag trots mitt sega humör kommit iväg till Linda för nya fransar:) Jaja, jag VET att jag borde frisera ögonbrynen men det gör ONT och jag hatar det och det kommer ju tillbaka på en sekund. Strunta i det och lägg fokus på fransarna;)

beaut  by celesteLove it. Jag får så mkt fina komplimanger för mina tjusiga fransar, ingen tror att det är fusk, och det gillar jag:)

Jag har fått lov att visa er Linda åxå, men det kommer i morgon:) Bra att veta hur hon ser ut tänker jag, s ni vet vart ni ska gå:)

Nä, jag måste hoppa i säng, jag är svinigt trött, vi får lov att höras i morgon:)

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Lotta

    Träna hunden att vara själv kort stunder. Tränar ni aldrig kommer hon nog fortsätta yla. Ogörligt i framtiden om ni inte kan lämna henne själv ibland.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jodå vi försöker, men med huset fullt av byggare känns det svårt. Klart hon ska kunna vara ensam så småningom 🙂

  2. Carina H

    Min ena primadonna har också egen huvudkudde uppe vid min, snacka man skämmer bort dom, den andra ligger längst min ryggrad, inte konstigt att man har ont i kroppen när man vaknar, allt för att prinsessorna skall ligga skönt och hur jag ligger är inte så viktigt, klart det blir många beslut som skall tas med en renovering, men en fråga? använder ni bastun? i annat fall är det enkelt att inte ha ett aggregat, enl min mening, men naturligtvis får du bestämma sånt själv, var bara en undring bland alla beslut.

Allmänt

Att må bra:)

Just nu mår jag så bra! Det är kris och panik på flera ställen i mitt liv men jag skiter i det och väljer att se det som är bra ist:)

Solen! Att det händer saker i källaren, att skolan snart kör igång, att jag har en fikadejt med Jenny på tisdag, att Jordan fyller år på onsdag och jag hinner fira honom innan jag drar till skolan samma dag, att Doris lugnat ner sig lite, att mina barn mår ganska bra , att bilen går bra 😉 och lite annat smått och gott 🙂

Idag åt vi tacos! Helt galet jag vet, men vi hann inte i fredags, utan sköt upp det till idag. Det funkar sådär;) barnen tror det är fredag och ville inte alls lägga sig i skoltid 🙂

Men eftersom jag är supertrött så ska även jag i säng, i morgon kommer killarna 7.30 så då vill jag ju vara inte bara uppe utan påklädd och någorlunda pigg. Det är massa ärenden som måste fixas, köpa present till Jordan bla och kurslitteratur så vi har att göra:)

Doris ligger och snarkar i mitt knä, drömmer om nåt spännande tydligen 🙂 men nu flyttar vi in till sängen i stället och snarkar vidare 🙂

natti natti 🙂

 

Kommentera

Huset

Husvagnen!

Oj det händer grejor här! Holy smoke, jag har män i min källare;) Dock ser de ut som om de fyllde 15 igår, hur ung är man när man börjar jobba nuförtiden va? Eller är det bara jag som är gammal…;) Jaja, jobbar så det ryker gör de i af, nyss gick brandvarnaren i gång, haha.

En elektriker var här i morse och kopplade på en stickkontakt på tvättmaskinen så det blir förlängningssladd och öppen dörr, barnen kommer inte direkt jubla;) men jag får väl tvätta dagtid när bara jag och Jamie är hemma. Den står dock kvar där nere, och jag vet inte riktigt planen, men förutsätter att de har koll. Jag har det då inte;)

De två killarna som är här nu har rivit bort parketten i hallen, och jag ser inte när jag kikar ner för trappan men jag tror att alla plastmattor är väck åxå. Nu låter det som de slipar och  dammsuger, de har satt upp ett plastdraperi som jag inte vill röra, så jag kan inte tjuvkika Jag ska packa till husvagnen nu tänkte jag, men kläderna till tjejerna finns ju där nere..hm? What to do? Jag har en del kläder här uppe som jag precis vikt, kanske kan jag få i hop två dagars ombyte där..

Men det hinner jag väl i värsta fall lite senare, så bråttom har vi inte. Tanken är husvagnen två dygn, Trixie ska på kalas på söndag så då åker vi hem. Vädret ser hyfsat ut, även om det blåser en hel del här idag. Jag tycker att det har varit väldigt mkt varmare om kvällarna sista dagarna, när jag varit ut med Doris vid 21-22 har jag inte behövt klä på mig utan linne och korta byxor funkar, men jag vet ju att hösten är på intågande. Blä.

Snart är det dags att dra på arbetsbrallor och handskar och ta ner allt. Orka. Astråkigt i vanliga fall, och när man knappt varit här mer än satt upp tält och byggt golv så är det totalt värdelöst. Men sånt är livet;)

husvagnKatterna har problem nu, de stackarna. De har ju haft en Doris-fri zon nere på bottenvåningen, och nu kan de ju inte vara där. Smulan stod och jamade och ville bli insläppt bakom plasten, men det går ju inte. De har ställen här uppe som de kan vara i fred på åxå, såklart, men inte lika ostört. Doris går ju gärna och bjuder in till lek, som de uppfattar som ilska, och blir svinförbannade tillbaka. Jaja;) Det där med kommunikation är inte alltid så lätt;)

Nä, jag ska gå och packa det jag kan, och sen måste det handlas och tankas bil.

Ha en supertoppenhärlig helg nu:)

Bye bye♥

 

Kommentera

  1. Ulrika

    Det går inte att läsa din blogg från min mob längre då någon reklam dyker upp med ett kvinnoansikte och hon går inte att få bort, irriterande. Hon finns på datorn med, hela tiden, hur länge ska hon va där så jag vet när jag ska börja läsa igen?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Vad?? Inte ok!! Loppi testar nåt nytt tror jag, med annonser så om du har lust att maila dem, så kontaktar jag dem åxå! Bra att du hojtar, så ska det inte vara!!

Allmänt

En liten tävling med Disney:)

Jag har fått möjlighet att tävla ut biljetter till Disneys nya film The Descendants 🙂 som har premiär på Disney Channel fredagen den 9 oktober klockan 17.15

Descendants_SE

Vill man se en trailer, och det vill man ju:) så ser man den här:

Mina kids är så förväntansfulla, och eftersom jag har haft de flesta barnkanaler på TV i evigheter så känns det skönt att veta att de kommer kunna se den snart:)

Filmens handling i korthet:

Barnen till Disneys mest ökända skurkar växer upp och tar sin egen plats i historien långt efter ”så levde dem lyckliga i alla sina dagar.” I det idylliska kungariket Auradon är Ben, den generösa tonårssonen till kungen och drottningen (Odjuret och Belle från ”Skönheten och Odjuret”), redo att ta över tronen. Hans första kungörelse blir att erbjuda en ny start åt de bråkiga tonåringarna Mal, Evie, Carlos och Jay, vars föräldrar är de ökända skurkarna Maleficent, Den elaka drottningen, Cruella de Vil och Jafar som alla har varit förvisade till ”De förlorades ö” i över 20 år. För första gången får de skurkaktiga tonåringarna nu chansen att leva i Auradon och börja på privatskolan där barnen till Den goda fén, Askungen, Törnrosa och Mulan med flera studerar. 
Mötet mellan de onda och de goda barnen blir inte friktionsfritt och under resans gång testas deras självförtroende, lagarbete, rättvisa och empati. Endast framtiden kommer utvisa om den nya ondskefulla generationen kommer att följa i sina elaka föräldrars fotspår. 

 

Ni kommer tävla om biljetter till den galapremiärvisning som går av stapeln på Biograf Rigoletto i Stockholm den 20 september klockan 11.00. Dörrarna öppnas redan klockan 10.15 för dryck och snacks.

(Eventuellt kommer jag vara där så vi kan säga Hej, men jag är inte säker på att jag kan komma loss)

Det är bara det datumet och tiden som gäller, så det är alltså inte valfritt. Det gör ju att det är enbart de som hyfsat enkelt kan ta sig till Hufvudstaden som kan vara med och tävla…jag ska snoka reda på nån mer tävling som är för er alla snart, jag lovar:) Men denna gång måste ni ta er till en specifik plats.

 

Okey, TVÅ vinnare får TVÅ biljetter i var till detta evenemang, man jag vill ha en liten motivering till varför just DU ska få dem:) Kommentera här under, senast den 4/9 kl 24, så är du med och tävlar:)

Lycka till!

Kommentera

  1. Anna

    Vore underbart att ha egentid med dottern på 8 år innan jag börjar jobba 100% efter att varit föräldraledig med lillebror över 1 år..

  2. Nettan

    Det här lät verkligen som någonting som skulle uppskattas mycket av min dotter. Skulle dessutom vara mysigt med lite egentid bara hon och jag. Håller tummarna!

  3. Thildateres

    Min Enya fyller 6år den 20 september och det skulle ju vara helt fantastiskt att överraska henne med ett biobesök som hon annars inte är bortskämd med. Hoppas hoppas

  4. Joanna ström

    Hej skulle vara kul att se filmen med min son. Vi skulle behöva lite mamma son tid. Svårt att hinna med i vardagen
    Mvh joanna

  5. Lina

    Efter ett fruktansvärt skolår för min dotter. Gråt efter så gott som varje skoldag, näthat, perioder då hon inte ens klarat av att gå dit, ” vänner” som lurat henne, ljugit och hängt ut henne,.nonchalant skolpersonal och föräldrar till andra barn som tyckte ”det är ” väl inte så farligt, det tillhör åldern” så fick vi helt enkelt byta skola. Sent omsider ett lamt mail ifrån skolan där man ber om ursäkt men det var så dags då. Att se sin dotter må så dåligt har varit det värsta jag gått igenom. Nu ser vi framåt och hoppas på en nystart och det vore så roligt att kunna överraska henne med det här!

  6. Lina

    Efter ett fruktansvärt skolår för min dotter, gråt efter nästan varje skoldag, näthat, perioder då hon inte ens klarat av att gå till skolan, nonchalant skolpersonal och föräldrar till de barb

  7. Sofia

    En underbar present till våran dotter som fyller år den 5 oktober. Blir ett ett brejk i vardagen från skola och jobb. Söndas mys i huvudstaden.

  8. sofie

    Både jag och dottern på sju år och resten av familjen längtar efter filmen. Men vinner jag blir det nog hon och pappan som får en kanon dag tillsammans… då han fyller år 1 sept och vet att hon gärna skulle vilja överraska honom med en egen present:)

  9. Caroline

    Jag har endast ett barn (14 år) och min syster likadant (7 åring). Båda hade önskat fler men livet blir inte alltid så.
    Min systerson började skolan förra året och när alla en dag hade pratat om sina syskon mycket så sa han ”jag har min Bella! Hon är min kusin fast vi är ändå syskon”.
    Bella är min dotter och hade hon fått ta med sig ”kusinbrorsan” på bio vore båda toklyckliga.

  10. Lina

    Finnes: en fantastisk liten 4-åring som just nu har det tufft med syskonsvartsjuka, utvecklingsfaser och att bli lämnad på dagis, när det enda han vill är att vara med mamma…
    Sökes: en stund när han får slappna av, koppla bort vardag och frustration och – framför allt- få värdefull egentid med mig utan lillasyster, alla krav och måsten!

  11. Therese Andersson

    För att det vore superkul att få ta med min dotter på galapremiär
    Vi tillbringar oxå härliga(de få som vart denna sommar) sommardagar i siggis, älskar den sjön

  12. Mirva

    Åh, detta skulle vara perfekt för mig och min dotter på 5 år. Hon sa precis häromdagen att hon ville ha en mamma/dotter dag utan sina småbröder.. äta lite gott, shoppa lite o bio på det skulle ju vara perfekt. Detta skulle även vara hennes första biobesök.

  13. Frida

    Galapremiär?! Det vore något det 🙂 Det har jag aldrig varit på!
    Dessutom skulle min yngsta dotter gilla det som sjutton.
    Det vore superkul att vinna detta!

  14. Monica

    Det här vore rena drömmen att få vara med om för min snart 10 årige son.
    Han har de senaste månaderna varit besviken på mig för att jag inte har gjort något roligt med BARA honom. Jag har 3 barn och är ensamstående.
    Han är ledsen över det, men han visar det inte.
    Jag har bara inte kommit på exakt vad han och jag ska hitta på att göra på tu man hand.

  15. Emma Åhlmans

    Jag skulle vilja vinna för att ha möjlighet att komma iväg med min bonusson Tim 6 år på något roligt bara han och jag 🙂 Det har varit så mkt hela tiden o en lillebror som tagit mycket tid. Så vet att detta verkligen skulle uppskattas 🙂

  16. Anna

    Hej! Vad kul med en tävling! Egentligen finns det säkerligen flera där ute som är värda att vinna dessa biljetter. För mig och min dotter skulle det bli riktigt lyxigt att få gå själva på bio och inte behöva tänka på vad som komma skall. Min dotter fick idag veta att hon snart ska opereras och skulle behöva uppmuntran. Ett biobesök skulle göra henne gott!Jag håller tummar och tår! Allt gott till dig och din familj!

  17. Emma Söderström

    Dottern fyller år den 19:e, och hon skulle bli så himla glad om hon fick i present att gå på premiär. Håller tummarna!

  18. Carro R

    Detta skulle vara ett riktigt roligt äventyr för sonen på snart 8 år och mig! Först tåg från Nyköping och sen skulle vi ha en heldag i Sthlm! Småsyskonen skulle få stanna hemma med pappa så att vi får ensamtid 🙂

  19. Eleonor

    Åker med storasyster till Stockholm veckan innan på the Foo. Lillebror på 9 år är svårare att hitta på saker med, men detta skulle passa perfekt. Både åka tåg från Eskilstuna och få se bio!

  20. Kim

    Min 5åring har haft det lite tufft sen han för ett år sen blev storebror. Han har alltid varit mammas kille men aktiviteterna anpassas ofta efter lillen och dessutom amningen som bundit honom till mig totalt. Nu när lillebror klarar sig utan mina tuttar lite längre stunder så skulle det kännas så fint att få gå iväg och ha lite ensamtid med min förstfödda där han kan vara i fokus, för första gången på drygt ett år!! 🙂

  21. Lisa

    Skulle vilja gå med min sjuåring. En underbar pojk som menar att årskurs ett med skolplikt, istället för tidigare år av valfritt är ett elände.

  22. Camilla

    Skulle vilja ta med min stora tjej 5 år, som jag känner hamnat lite i kläm med 2 småsystrar och en storebror som behövt mkt uppmärksamhet på sistone. Bara hon och jag.

  23. Cecilia

    Halkade i en stege när jag skulle bada, ramlade baklänges i vattnet och benet klämdes under stegen/bryggan. Har inte varit så rolig mamma efter det utan mest kunnat ligga i högläge 🙁 skulle vilja ta med barnen på bio. 4-åringen har ännu aldrig varit på bio. Och de stora tjejerna vore roligt att ta med.

Allmänt

Vad gjorde jag utan er?:)

Jag vet inte om jag någonsin tackat er ordentligt för all prima info jag får från er? Om inte så är det banne mig på tiden 🙂

Utan er hade jag vetat betydligt mindre om väldigt mkt, och utan en del info jag fått från er hade jag blivit chockskadad för livet.. Man kan liksom lita på att det kommer fram via er:)

Nä, jag kanske inte alltid gillar det ni har att förtälja, men det är ändå alltid bättre att VETA än att folk undanhåller saker. För SOM det undanhålls grejor, och jag vet inte varför. Ibland kanske av nån konstig hänsyn eller kanske för att de inte tycker att jag har med det att göra, men ändå, är det saker som kommer göra ont kan man lika gärna göra plågan kort. Lite som när man drar av ett plåster, helst från sin håriga arm eller så;) Aooouch!

Som tex hade jag noll koll på att Bon Jovi släppte nytt album! Hur är nu det möjligt? Men tack vare er så har jag nu såklart laddat hem det och ska lyssna på det snart:)

burning bridges

Astråkigt omslag dock:)

Inte heller hade jag fått veta att Kibbe inte alls är som de ”flesta” andra män som fyllt 40 – tjocka och flintskalliga;) utan långhårig och ståtlig:) Såklart, det visste jag väl redan då;)  Jag tar tillbaka mina fördomsfulla ord:)  Jag kan inte sluta le lite sådär fånigt, men det är så otroligt häftigt det här med sociala medier. Eller hur? Ungarna fattar ju inte hur det var ”förr”. Inga mobiler, inga datorer. Idag om man funderar på nån och vet för och efternamn så hittar man ju den personen på minst ett, och gärna tre sociala medier, plus alla de här eniro, ratsit, merinfo och vad de nu heter. Ni är bättre än mig på att hålla koll på vissa människors civilstånd/namn/boendeadress/edyl där;)

När en annan var ung, på typ stenåldern, så kunde man ringa, och var det rikssamtal blev det lite dyrare;) eller skriva handskrivna brev och skicka med snigelpost, eller möjligen åka och hälsa på. Det var liksom vad man hade att spela med. Idag är avstånd inga problem, man skypar med vännerna i USA eller Australien och det här med att samtalen har den där irriterande fördröjningen när man pratar med utlandet är inget jag varit med om på evigheter. Iofs har jag inte så många jag babblar med utomlands;) men mamma och pappa åker ju till solen lite nu och då. Man kör kik, snapchat, instagram, Facebook, twitter, och googlar, osv. och jag älskar det. Kanske inte superpersonligt, MEN enkelt att bara höra av sig, opretentiöst. För inte sjutton ringer man upp nån man jobbade med för 15 år sen för att säga Grattis, eller Lycka till eller så 🙂 Jag gillar sociala medier. Kanske inte kommer som en överraskning, hehe;)

Och har man en blogg med er som läsare så skriver man tre rader om en ungdomskärlek och vips så kommer man lite närmare, a blast from the past:)

Tack alla ni fina som ser till att jag får de upplysningar jag behöver, vare sig jag begriper det eller inte ♥

 

Jaha vad har jag gjort idag då? Hm… jag klev upp och väckte kids, och jag var så trött. Åh så sängen lockade, men eftersom jag inte visste om det skulle ramla in byggare så kunde jag ju inte knoppa om, så i stället så fixade och grejade jag. Jamie vaknade rätt tidigt, han var uppe strax innan de andra drog till skolan vid 8, det är lite ovanligt, trött och grinig var han åxå, men skärpte sig efter hot om att åka i säng igen;)

Jag är så pk ibland;)

Nu kom det ingen, men jag har fått massa gjort så jag är nöjd ändå. Röjde i badrummet så förhoppningsvis tvättmaskinen får rum där. Vi har en bänk, som tidigare ägaren hade som sminkbord, och som jag haft som skötbord tidvis och numera är det…ehum..en plats för mina kläder;) Ja, jag är en jäkla slarvmaja, men jag klär alltid både på och av mig i badrummet, och alltså hamnar mina kläder där. Ni vet de där man kan ha en dag till utan problem, inte riktigt redo för tvättkorgen än:) Sen vet jag inte om det är bara mitt badrum, men det är konstant tjocka dammlager. Vi snackar Särimner-style här, man dammar och torkar rent och fint ena dagen, bara för att nästa morgon vakna till ett nästan lika tjockt lager igen.  Jag begriper inte, men dammar och torkar mest hela tiden där inne, inte för att det syns direkt;)

Nåväl. Just idag är det rent;)

Sen tog jag mig an mina garderober, ja i plural… det är inte länge sen jag rensade dem, men med mitt nya ”rensar-mode” så blev det inte mindre än åtta kassar till återvinningen ändå! En hel del stickade tröjor förvisso, men ändå. Det ”roligaste” är att det var lappar kvar på många av plaggen, alldeles nya alltså, och helt oanvända. Varför jag köper det och sen hänger in det vete fan? Nån slags störning ska man väl ha;)

Jag är ju dessutom, efter att ha varit me&i ambassadör/bloggvän helt kär i deras kläder. Det är de plagg jag använder mest, och även om de är lite dyrare än de reakläder jag annars gillar att shoppa ( och hänga in i garderoben, med lappar på, i några år, och sen kasta, så det där med REA vete fan? Mer Riktigt ebarmeligt Asdyrt*s*))  så vet jag att de blir använda, och då kan jag lägga de där extra kronorna.  Dessutom…de har finfin rea mellan varven de med;)

Så, nu har jag en garderob som är i ordning.

Jag har förövrigt en klänning som hänger där, som heter First date dress.;) Skitsnygg, …kanske måsta ta tag i det här med dejtandet, eller använda den ändå:;)

Resten av sovrummet hanns inte med, och väntar på mig i morgon, det ska dammas, dammsugas och bäddas rent. Eller förresten så väntar jag med renbäddning tills jag har en tvättmaskin kanske;)

 

Jamie och jag tog Doris på vår lilla promenadrunda, på dagarna går det alldeles utmärkt att gå den, men på kvällarna när det är mörkt vägrar hon gå, vill helst inte gå utanför tomten. Kan hundar vara mörkrädda?

Jamie äger på att få henne att gå fint i kopplet. Han kortar ner det så han har tvärkoll på henne och då går hon så fint strax framför honom. När jag håller kopplet så springer hon hit och dit och gör sitt bästa för att jag ska trampa på henne eller sno in mig i kopplet;) Hon lär sig, och vi med.

puppie

Så här är det, kanske har ni sett att det är lite dåligt med bilder här på sista tiden? Den enda anledningen till det är att det är en aning skrot bakom tangenterna;) Av nån anledning hade jag lyckats slå av nåt på datorn så inte bilderna åkte över automatiskt..och så har jag inte haft riktigt tid eller koncentration att försöka få till det. Jag fattade ju att det var nåt enkelt, och det var det 😀 Nu verkar det vara fixat, vilken tur så jag kan fortsätta att dela med mig av bilder av varierande kvalité , som denna tex:

pusskalasLite pusskalas innan middagen:) Jag hade så förbannat ont i ryggen efter att ha stått som en ostkrok och rotat i garderober och städat under badkar, och så ont i min förbaskade häl, att jag intog ryggläge på köksgolvet medan riset kokade ( brände lite, såklart, men låg ju så bra) fötterna upp på väggen, och då kom ju de här pussgurkorna farande ♥

Eller den här på Doris the dog, som knölade ner sig i den lilla korgen där hennes leksaker ligger, för att sen gnaga på handtaget… det soon-to-be-gone handtaget alltså…jäklar vad hon gnager i sig saker, eller i det här fallet – sprider det i hela huset;)

Doris the dogInte är hon still heller, så allt blir suddigt;)

Och såklart vill jag då passa på att tacka Helena, återigen, för ditt stora hjärta ♥

triss

Jag har sparat lite på de här, jag tror att vinstchansen ökar om man skrapar i husvagnen, så det är planen:)

Tack ♥

 

Förutom ont i ryggen och hälen så har jag grym träningsvärk 😀 Jag älskart!

Lite sur att jag inte kunde komma iväg på Björns pass idag, men jag trodde att byggarna skulle komma, och sen ökade bara det onda under dagen, så när jag sen fastnade i garderoberna så avbokade jag även kvällens pass, men så får det vara ibland.

Även på träningen var det lite throwback memories igår, för äntligen ramlade polletten ner, med väldigt mkt hjälp;)

En man där har varit så jäkla välbekant, och jag har velat ha det till att han är väldigt lik en fd kollegas man. Jag vet att det inte var han, men att de var lika. Tills jag såg kollegans man här innan sommaren, nä okey, inte ett endaste dugg lika? Nähä? Igår pratade vi, han hade sett mig kamma löss på TV:) och det ledde till att vi pratade om antal barn, och sen Familjen Annorlunda, som han inte sett, och konstaterade att det inte var därifrån han kände igen mig.

– Nä det är väl mer i svettigt, flåsande tillstånd här;) , försökte jag men det var det inte heller, utan tidigare. Kanske var det så att jag jobbat inom vården förr? Eh jo? Vad nu, var det en förälder? Nä? Han var säker på att vi jobbat tillsammans och när vi jämförde årtal och avdelning så stämde det ju, och plötsligt klickade det till, men jag var tvungen att fråga vad han hette, och visst var det en av läkarna jag jobbat med förut:) En av de allra trevligaste dessutom.

Det satt så jäkla långt in! Nu är det ju solklart, jag begriper inte hur jag inte kunde känna igen honom! Men, kollegan jag nämnde, vi jobbade ihop alla tre, så helt ut och seglade var jag ju inte. Det var ju i helt andra miljöer vi träffades då, vita kläder, sjuka barn, hierarki;) Inte i träningslinne och tajts liksom. Jag var mig pricklik tyckte han, och det får jag ta som en komplimang deluxe med tanke på att jag var typ 25 då:)

 

I morgon kanske byggarna kommer, och sen är tanken att dra till husvagnen. Barnen får väl äta mellis efter skolan och så drar vi, jag måste alltså försöka komma iväg och handla lite på dagen.

Till sist, om nån sitter på några bra jobbtips för unga vuxna, gärna med start på måndag, så får ni väldigt gärna dela med er:)

Nu ska jag hoppa i säng! Eller…alltså, det lär ta ett tag att ta mig upp ur fåtöljen, låren är inte samarbetsvilliga, och vi ska inte tala om rumpan…aouch… och armarna…:) men okey, jag ska väl hasa mig i säng då;)

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Mia

    Man ska INTE ge hundar skor att bita i, det kan bli så att du har en skobitare för alltid. En hund kan inte veta vilka skor den får bita i, sko som sko i hundögon. Det finns massor av bra tugg/bitsaker för hundar satsa på det istället.

  2. Anne

    Du skriver att kläderna ska till återvinningen, men visst menar du second hand när det är hela och rena kläder? Så kan någon annan få nyttja dom istället för att de eldas upp.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Japp:) men jag lämnar allt på återvinningen, tar ett lass med sopor, återvinningsgrejor och kläder som tas om hand:)
      Jag är överlycklig över att man kan lämna trasiga kläder åxå, så man tar till vara på det man kan 🙂

  3. linda

    Hej!
    ha en gammal sko som doris får bita i och köp små ben och ha över allt..min hund max sluta bita över allt
    hälsningar linda

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Hon har fått lite tofflor och massor av tuggben plus pinnar från skogen som hon släpar in:)
      Skönt att höra att det går över !!! Tack 🙂

  4. Sanna

    Droppa personligt brev/cv på hotell! Frukost/städ eller disk behöver inga erfarenheter utan bara att man är arbetsvillig!!

  5. Karre

    Hej fina Carola! Det är alltid så roligt att läsa din blogg. Det känns som att jag känner Er, konstigt det där då du inte ens har en aning om vem jag är eller ens existerar 🙂 Hundar kan visst vara mörkrädda, vi har en som skäller som en galning när hon ska ut på sista kvällskissen, skäller aldrig på det sättet annars. Sen måste jag få tipsa om min bästa köksmaskin; RISKOKARE, det bästa köp jag någonsin gjort. Kom på att jag måste tipsa om den då skrev att du brände riset. Jag köpte min inför min mans 40-årsfest och tänkte att vi använder den då sen kommer den väl att stå i nåt skåp..,men den använder jag varje gång vi äter ris och den är sååå himla bra. Jag brukar göra iordning den under dagen när tid finns och slår igång den när jag börjar med övriga maten. Alltid prefekt ris och inget kladd vid spisen som det alltid blev för mig. Billigt inköp som underlättat massor! Helt klart värt att ha en sån i skåparna! Kram från Lappland

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Aha, då är säkert Doris mörkrädd 😉 Riskokare – jag har en!! Och har använt den mkt förr, tycker riset blir kanoners, men avskyr att diska den :/. Plus att det tar lika lång tid. Jag bränner sällan ris, bara när jag ligger på golvet 😉 men ungarna bränner alltid.. Får fundera på att ta fram den igen, mamma använder den alltid när hon är här:) och ungarna älskar riset som blir.
      Tack!

  6. Annika

    Ja du ett jobbtillväxten kan vara att sätta upp sig som timvikarie på skolor. Min son på 21 gjorde det, nu jobbar han jämt. Har man väl fått in en fot och de lär känna en så brukar det ge mer. Han fick timmar även på fritids och även jobb som assistent. Nu säger han att han vill plugga vidare till lärare 🙂

  7. Jessica

    Ja, hundar kan vara mörkrädda. Jag hade en hund som var mörkrädd och som var rädd att gå i skogen, det var så konstiga ljud och dofter tyckte hon. Vet inte om det berodde på att hon kanske såg dåligt.

Huset

Urblåst.

Idag kom de, med en stor lastbil och gick loss nere i tvätteriet. Jag som verkligen v e  r k l i g e n tyckte att jag plockat bort nästan allt, och det på allvar, jag har en bakgrund med att tycka att det är bara ”lite kvar” när jag packat ihop ett hörn, men nu var det väldigt tomt, fattade plötsligt exakt hur mkt som skulle bort.

Allt. Alltså ALLT. Holy smoke. Det är bortplockat in på väggar och golv. I pannrummet så låg det massa skit i taket, allt sånt trodde jag kunde ligga kvar, men nope. Jag ska inte alls sticka under stol med att det mesta av det som de plockade bort idag lika gärna kunde körts raka vägen till tippen, för det är mycket jox som förra ägarna lät stå kvar och så jox som vi tryckt in där det ändå var pryttlar. Jag vill inte alls ha tillbaka det..men har väl ingen talan;) Dessutom skulle allt loggföras, varenda liten skitsak skrivas ner, i långa listor. Fy farao vilket jobb! Jag försökte med att de bara kunde plösa ner i kartonger, eftersom det var mest jox, men det är för försäkringar osv. så det var tvunget. Jag kände att jag borde ha dragit ihop alla sopor och åkt till tippen, men jag har inte haft vare sig Tid, kartonger/sopsäckar eller släpkärra. Men, nu är det tomt. Skåp är bortskruvade, klädförvaringar nermonterade, saker i kartonger, tex överkast, kuddar, plastgran, rullgardiner osv….Hela lastbilen blev knökfull.

Och jag tyckte på allvar att det var tomt redan när de kom, minus möbler då. Och i och för sig, tre byråar tar ju lite plats, plus diverse andra skåp och lådor. Nä jag fasar för att få tillbaka det, och försöka få nån ordning i det, för jag tänker absolut vägra att de sätter tillbaka det…hellre fyller jag upp garaget till taket;)

 

Nåväl, det tog några timmar, de jobbade och jag försökte hålla mig undan. Jag grejade på här uppe i stället, för det blir ju så att när det blir kris och kaos på ett ställe så blir övriga huset en krigszon ,och nu är det ju en miljard saker jag behöver som måste ha nya platser dessutom.

Doris moffade på mellan varven för att sen tvärslockna i Patricias knä när hon och Jamie såg på Monsters inc.

I morgon kommer de tillbaka, det ska försöka installeras en tvättmaskin här uppe, vart nu det ska få plats, och så ska det ev plockas bort en duschkabin och en tvättbänk, som liksom sitter fastmonterade. Spännande. Och sen är det rivning, låter allvarligt, och lite bakvänt att riva huset underifrån;) men jag tror jag fattar. Och sen då? Fläktar antar jag?

Jag tänker fly huset en stund för så ytliga saker som fixa ögonfransarna:)

Till Linda på Beauty By Celeste som alltid fixar de så fint, och jag ser fram emot en stunds skvaller och tjöt, och på att resa på mig och kolla spegeln och se ut som en million dollar bucks:)

Det är alltid så himla trevligt, och jag ser alltid fram emot våra träffar!

Mamma och pappa kommer och passar Doris och Jamie, och kanske får de bestämma var skåpet ska stå, alltså svara på tusen frågor från byggarna, men de vet ju lika bra som jag så det går nog fint om så är.

 

Idag har syrran och jag tränat! Det var allt för länge sen nu, och det var med skräckblandad förtjusning som vi snörde på dojor och fyllde på vattenflaskorna. Efter att Olle (ledaren) visat hur varvet skulle se ut, så var jag svettig, och efter uppvärmningen var jag trött. Men det gick bra. Jag orkade, kände mig hyfsat stark och konstaterade med illa dold förtjusning att de två småspolingarna i 25 årsålder eller så, som vi var tillsammans med, tog mindre än mig i marklyft:) Anledningen till det kan ju vara många, men jag väljer att se det som att jag var starkast;) Vi behöver heller inta prata om allt de var starkare i än mig;)  Nej, men skämt åsido, det gick bra och det kändes bra, det var flåsigt och svettigt och jobbigt såklart med det var KUL!

Jag undrar om fika och godisätande bygger bra bålmuskulatur;)? För jag kände mig stabil och stadig i plankorna och överlag i de övningar där magen är med, typ alla:) Nej så är det såklart inte, och inte heller att ”vila sig i form” men det gick överraskande bra, och det behövde jag. Nu är vi igång! Terminen har börjat och så fort vi har fått in lite rutin på träningen, eller mer att vi har koll på när och vilka pass vi vill köra, så blir det fokus kost. Vi funderar på att köra cirkelfys, såklart! det är roligast, och så nån form av kondition plus ev yoga. Jag är så sjukt stel och osmidig så det behövs nog, men de passen har legat på tider som inte riktigt funkat.

I morgon är det cf igen, få se hur mkt träningsvärk man har;)

 

Nästa vecka åker jag till skolan för första träffen, i den ena kursen – Kost och Hälsocoach. Jag ser fram emot det massor, även om det hade varit ännu roligare om de härliga kursarna var med även här, men jag hoppas på nya roliga bekantskaper. Nu kommer jag åka bil, så det blir inga sköna softa tågresor, det är synd jag har upptäckt att jag gillar att åka tåg, men det är ju skönt att ha bara en dryg timmes resväg istf sex. Jag måste skaffa lite kurslitteratur, en del hade jag redan, böcker vi anmodades att köpa förra kursen och sen inte använde, så det var ju bra att jag inte sålde vidare dem.

Sen dröjer det några veckor tills nästa kurs första träff – i journalistik, och det ska bli lika kul det. Jag har alltid velat bli journalist, men inte en sån som trycker upp mikrofonen i nyllet på nån som precis vunnit Vasaloppet och håller på att kräkas, och/eller har snor i hela ansiktet för att fråga ” Hur känns det?”

Utan mer en skrivande journalist, som kan sitta och resercha på kontoret och jobba med en artikel i några dagar/veckor, eller skriva krönikor osv. Jag tror att det kommer bli kanon, och det ska bli kul och spännande att lära sig:) Just for fun, alltså medan Hälsocoach är på allvar:)

Jag vet att många tror att det är ett kasst yrkesval, och att det skulle vara svårt att få jobb. Jag vet ju såklart inte, men med tanke på att hälsan mer och mer hamnar i fokus, att wellness och träning, intresset för kost och kropp ökar lavinartat och att fler och fler arbetsgivare inser vikten av att förebygga i stället för att ha massa sjukskrivningar…det känns ju som att möjligheterna är enorma:)

Jag vet att Uppsala kommun har Hälsocoacher anställda, på kommunnivå, som då har hand om statistik och utveckling av tex cykelvägar för att främja hälsotänket, jag vet att de finns på vårdcentraler, på många arbetsplatser, och såklart som egna företagare. Hur jag tänker mig det hela har jag inte riktigt utkristalliserat än, men jag tror väl på nån form av eget företagande, så kan man jobba mot kommunen eller landstinget, eller privat. Tänk att få vara med att få in folk på en hälsosammare livsstil, fatta vilken arbetsglädje:)

Jag tror på det här:)

 

Nä, nu ska jag hoppa i säng:)

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. maggis

    Varför är du så in i norden envis och halsstarrig och inte lyssnar på de råd och erfarenheter du får? Folk försöker förmodligen hjälpa dig och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Inte irritera och ställa till förtret. Men du negligerar råd och sticker huvudet i sanden och bara kör ditt race. Du har inte varit ute i arbetslivet på många år och har ingen koll på hur gången är där.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nä jag vet. Men för den sakens skull är jag ju inte helt bakom flötet..;) Jag har vänner som jobbar och hyfsad allmänkoll:) jag har pratat med studievägledare som väl har aningens koll de med 😉
      Jag är barnsköterska -det duger inte åt vissa av er. Jag är barnskötare-samma där. Jag utbildar mig till Administratör – folk är neggo. Jag väljer att satsa på kost och hälsa -eh det duger inte heller, inte heller journalistik;)
      Jag har nu/ kommer att ha, trådar åt alla håll och kanter inom yrkesliv men inget är bra ändå. Säg då-vad vill ni att jag ska göra? Lägga mig ner och dö? Ta ett jobb jag inte skulle orka med av olika anledningar? Eller får jag försöka göra det jag tror på?
      Jag får ju mest neggo av er gällande yrkesvalet, och eftersom ni knappast vet mer än jag om hur det ser ut framåt, speciellt inte vad jag har för långtgående planer så känns det bara otroligt nedtryckande med era trista profetior. Jag kommer få jobb på någon av mina utbildningar, det är jag helt säker på och allra mest troligt så kommer det bli så jäkla bra:)
      Skulle du själv bli glad över massa negativa ord? Nä, fram med uppåt puffarna 🙂

  2. Helena

    Vet ni, jag tror att Carola kan få jobb inom skrivandet faktiskt, typ krönikör eller ngt sådant. Och skriva om hälsa, familj, barn m.m. För utan utbildning så skriver hon vädigt bra och har till skillnad emot många andra bloggare en otrolig förmåga att uttrycka sig så det kan bli bra i slutänden

  3. Babs

    Jag skulle kunna tipsa om att gå undersköterskeutbildning (3 terminer). Oftast finns livsstilsmottagningar på hälsocentralerna där din inriktning skulle passa in. Säkert lättare att få en tjänst där än på ett företag.

  4. Ulrika

    Din utbildning låter spännande, hoppas att den leder dit du vill. Jag har själv aldrig hört talas om företag som har hälsocoacher anställda, mig veterligen är det väl bara Gekås här runt omkring som har den lyxen. Ska du göra någon praktik på din utbildning, det brukar ju vara ett sätt att få in en fot i arbetsvärlden. Var skulle du i så fall kunna tänka dig att göra praktik? Jag hoppas innerligt att det leder till ett jobb för din del, antar att det är direkt nödvändigt för er som familj att det börjar komma in lite pengar snart. Kramar och stort lycka till.

  5. K

    Arbetsmarknaden för journalister är tyvärr dyster. Redaktionerna drar ner enormt. Och det finns inga journalister idag som har flera dagar på sig att skriva artiklar :). Eftersom det är så hög konkurrens om journalisttjänsterna behöver du nog en examen, alltså tre år på journalistprogrammet.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Fast jag vill ju inte bli journalist journalist:) jag vill mer åt kunskapen för att kunna använda den i mitt andra skrivande 🙂

  6. Syrran

    Oj vad alla ska vara neg när det kommer till utbildning o jobb…tråkigt! (Inte direkt det man vill höra när man är glad o förväntansfull över att kurserna snart börjar….)
    Jag känner massor med folk som läst journalistik på just folkhögskola och har jobb inom radio, tv och en del skrivande med…
    Har även vänner o bekanta som utbildat sig inom hälsa som har jobb, så det beror nog på många faktorer som tex vart i landet man bor och vad man kan tänka sig att göra med sin utbildning (härmed inte sagt att de som inte har jobb inom sitt område har gjort något fel, det är absolut inte så jag menar!) Såklart ska man även ha en gnutta tur när det gäller arbete o med all skit som har varit måste det ju vara Carolas tur att ha lite tur snart 🙂

    1. ida

      Man k a n naturligtvis har tur om man utbildar sig till ett yrke där det är svårt att få jobb när man är till åren och inte har någon yrkeserfarenhet. Men man får kanske vara beredd på vissa uppoffringar t ex flytta på, jobba deltid eller frilansa. Frågan är väl om din syster är i den positionen där hon har råd att chansa. Konsekvenserna kan bli rätt stora då hon är till hälften försörjningsskyldig för nio barn. Men var och en tar ansvar för sig

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Exakt! Och ge er nu med era jäkla domedags profetior! Jag känner inte att jag blir ett enda dugg lycklig över att höra att jag är gammal, korkad och en idiot som törs tro att jag kan bli nåt.. Skulle ni? Varför denna envishet i att säga att jag kommer mest troligt misslyckas? Ingen av er vet hur det kommer bli, inte heller jag, men jag tror på mig själv:)
        Jag står dessutom med fötterna stenhårt i backen och är inte direkt dåraktig 😉
        Det kommer bli bra det här. Och om inte så tar vi det då;)
        Jag bjuder då på : vad var det vi sa;) -snacket 😉
        Tills dess – silence! I kill you:)
        ”Achmed the dead terrorist ”

  7. Johanna

    Skriva är ju kul. Men inte ens journalister som är utbildade på universitetet får jobb idag. Så just Den biten får du nog se som en hobby.

  8. Hanna

    Vi fick vattenskador i källaren i februari (avloppsvatten, urk). Vi fick bestämma vad vi ville slänga och spara, de körde bort allt. Men det är skiljer sig säkert mellan olika försäkringsbolag. Sen rev de allt som var fuktskadat, halva väggar och alla golv. Efter det började det värsta, torkfläktar som gick dygnet runt i två månader. Jag höll allvarligt på att bli tokig på att aldrig få helt tyst. Nu har det gått drygt sex månader och allt är återställt. Bara vi som ska plocka upp allt ur kartongerna och bestämma om vi verkligen ska ha kvar grejerna. Källare har ju en tendens att fyllas med lite allt möjligt ”bra att ha” saker. Vill inte vara alltför negativ, men min erfarenhet var att det tog mycket längre tid än vi kunde tro få början. Men det blir ju väldigt fint när allt är klart! Lycka till med studierna!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja, jag fasar lite för fläktar, har väldigt svårt för sådana ljud… Men kanske öronproppar ;)? Jag vet faktiskt inte alls hur det här ska gå till, men hoppas det blir bra i slutänden !!

  9. Maria

    Håller med flera andra! Det är en usel arbetsmarknad för dessa hälsoutvecklare, folkhälsovetare mm. Jag läste folkhälsovetenskapliga programmet på högskola. Det lät så bra med jobb, alla företag och kommuner behövde folkhälsovetare sades det. Så är det inte, det är som någon annan skrev, man anställer inte någon som kan förebygga ohälsa, tyvärr.. Ingen har råd med det. Känner många som gått samma utbildning som mig och det är ytterst få som jobbar med folkhälsa och hälsoutveckling. Tanken är god men tyvärr är denna typ av utbildning inget att satsa på.

  10. Monica

    Hej Carola! Förstår att du har mycket att stå i med allt. Du gör ett superbra jobb med allt du företar dig! Du vet säkert om det men jag vill bara tala om att Bon Jovi har släppt sitt nya album! Som alltid jättebra! Kramar från Monica på västkusten. Ha en trevlig torsdag!

  11. Stina

    Örebro universitetet har en utbildning som heter Hälsoutvecklare, vilket innebär ungefär det du beskriver. Jag har en vän som läst den utbildningen för 10 år sedan nu. Hon är superduktig och ambitiös på alla sätt och vis, men arbetsmarknaden är usel. De var typ 30 st som tog examen och ungefär 1 fick jobb, och så har det fortsatt :/ Högskolorna pumpar ut fler och fler medans arbetstillfällena är otroligt få. En hälsocoach är det sista man anställer när det går bra, och det första man gör sig av med när det går mindre bra. Därmed inte sagt att det inte är viktigt yrke, men det är tyvärr inget arbetsgivarna har råd att prioritera. Jag tror på att skaffa sig en mer ”klassisk” utbildning: medicinsk sekreterare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast osv, och sen välja att söka jobb som går mot träning/hälsa eller ha det som intresse, kanske driva frågorna på arbetsplatsen och successivt kanske jobba mer med den biten när arbetsgivaren förstår att det behövs. Men jag tror det är vanskligt att ha hälsobiten som ”huvudämne”. Det är mitt tips, nu när du än så länge verkar stå i startgroparna och ha alla dörrar öppna. Man ska ju (tyvärr) försörja sig på det man utbildar sig till, när allt kommer omkring. Kram!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Och jag har hört precis tvärtom :). Av de kullar de tidigare skickat ut från Hola, så jobbar många med hälsa, på olika sätt. Jag är fullt medveten om typ allt på arbetsmarknaden och även det faktum att jag är gammal som gatan och utan nån större arbetslivserfarenhet men jag tänker mig ändå att det här blir bra. Iom att det är så brett med hälsa och faktiskt blir viktigare och viktigare så tror jag, och många många andra på det. Men givetvis kan jag ha fel, och då får jag luta mig mot de andra utbildningarna – barnsköterska, barnskötare, öppenvårdsbiträde, administratör och journalistik, samt de skrivarkurser jag gått:)
      Kanske går åt skogen det med, vad vet man.. Men jag tror på mig själv även om ingen annan gör det 😉

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Urk.. Jag vill inte läsa till syrra.. Jag skulle aldrig lita på nig själv när det gällde att räkna på läkemedel..! Finns en anledning till att jag inte blev syrra direkt 🙂
        Men jobb finns det ju:)

Allmänt

Arslet bak;)

Jo det är nog så, som nån skrev, att hur jag än vänder mig så har jag arslet bak:)

Jag orkar inte förklara mig tusen gånger om, de som fattar fattar ♥ och övriga kommer aldrig fatta, och så är det med det:)

Jag har återigen flinat lite åt de som trodde att det var easypeasy, nån timmes jobb bara på sin höjd med en översvämning – i gott och väl 12 timmar har jag nu återigen stått idag och grejat. Började när jag väckte kidsen klockan sju, och sen slutade jag nu, kl 23. Lite paus där i mellan för att fylla i poolen åt Jamie, som han sen badade i exakt tre minuter, sen frös han;) och äta. Och så en tripp ner på stan där jag mötte upp Corrinda, en av oss gjorde sen en navelpiercing, den andra skulle aldrig i livet göra en även om det är väldigt fint:)

Hon gjorde en, och jag skrev på tillstånd för henne att få göra den, och så fick jag följa med in och titta på. Jag tatuerar hellre hela kroppen är piercar, tycker det är så meckigt med all eftervård;)

Janelle och Patricia fick en varsin navelpiercing i konfirmationspresent av oss, och Janelles växte ur, och hon gjorde om den och den växte ur igen, så hon har ingen, och är ledsen över det. Patricias däremot är fin och problemfri ( ta i trä!) Jag tycker det är superfint. Patricia har andra piercingar som jag inte gillar, men det är inte mitt val, så fine. Hon funkar lite så att om jag säger NEJ glöm det, så gör hon det dagen efter;) och har en i tungan, som jag tycker är sjukt äckligt, och en i läppen. Hon har haft i ögonbrynet men de ville sig inte utan växte ur men det tycker jag är rätt fint.

Jag är inte alls bekväm med att greja med andra piercingar än öronen, och behöver de hjälp med att tvätta och byta stavar och skit så blundar jag med ena ögat;)

Jag har två små tjejer på tur för hål i öronen, men de får vänta tills vi badat klart för i år.

 

Efter piercingbesök så kom syrran och hjälpte mig, de kommer på onsdag och tar bort allt lösöre, vad nu det innebär? och sen river de det som ska bort efter det. Spännande, men jobbigt. Jag har ägnat dagen åt att flytta över ungarnas kläder från det ena stället till det andra, och vikt och sorterat det ena med det andra, och det tar sig. Vi har snart normala mängder kläder tror jag – känns mkt bra. Det är ju som så att när det blir för mkt så blir det övermäktigt, jag har varit ytterst medveten om att vi har shitloads av kläder, men inte orkat ta tag i det. Det har dels varit någon på tur att ärva, och så gömslen man aldrig ser, förrän det händer något.

Men nu har jag ångan uppe så det är bara att fortsätta. Allt åker, och antagligen är det inget jag kommer sakna. Däremot fyller garaget på sig, men de saker som nu inte har någon plats inne…:/

Jaja.

 

I helgen for vi till husvagnen!! Det var natt nummer tre. Vi har aldrig varit så lite i husvagnen någonsin, men det finns heller absolut inte ett skit att göra på den campingen om det inte går att bada, plus att det är rätt sankt i marken, vilket innebär blött och skitigt. Det är väldigt svårt att utvärdera Siggefora, eftersom vi inte varit där, men jag kan inte ens med bästa vilja i världen ge den toppbetyg. Jag saknar Årsunda nåt så kopiöst.

Nästa år lutar det åt att vi inte står säsong, utan kommer dra iväg någonstans och stå där i några veckor. Lånar antingen pappas bil, plus en till, eller så får han köra med oss upp och hjälpa oss med tältet och sen hem:) Vi var väldigt ofta i Norberg som små/tonåringar, och dit vill vi! Är Norbergs camping lika fin fortfarande? Nu brann ju det fina Elsa Anderssons konditori, men lite mer finns det väl att göra där i krokarna? Funderar på att söka reda på Kibbe, punkaren som jag var så förtjust i för …. (hm..*räkna, räkna* men vafan…? Hur jävla gammal är jag?) Typ 30 år sen… ! 😀 Nä, ångrar mig, han är säkert en liten tjock gubbe med flint, och ingen frän tuppkam eller vad han nu hade:)

Det jag mer minns med Norberg, förutom Kibbe, är att solen alltid sken, det var varmt i vattnet och massor av zigenare som campade där. Oj så jag var imponerad av deras kjolar när de tvättat och hängt på tork, tusen meter tyg, eller så:) och värstingvagnar. Vad jag minns var de alltid trevliga dessutom. Sen vet jag att vi åkte runt och tittade på massa grejor, Polhemshjulet tex, det finns väl kvar?

Men, i helgen var vi i Siggefora och det var kanon! Vädret på topp, humöret likaså. Vi åkte lördag fm, och kom ut strax efter lunch, och gick nästan direkt ner på stranden. Helen och Lars var där de med, och vi hängde kvar på stranden ända tills middagen. Hyfsat varmt i vattnet, och ungarna lekte och stojade. Jag har äntligen kommit ihåg att ta med deras solskyddströjor, så de hade killarna och Lovelia på sig. Jag kan vara sämst på att smörja in med solkräm, jag blir bättre och bättre för varje år, men solskyddskläder är suveränt.

Jamie har en dräkt med korta ben och ärmar, med Svampbob på, jag köpte den nog på Tradera, och det tog lång tid innan jag ens såg att det stod på typ spanska eller vad det nu är, minns inte just nu:)

Vi gick upp och drog i gång grillen, korv stod på menyn, vi gör det så enkelt för oss som vi bara kan när vi åker så här korta svängar, våga-vägra-laga-mat-dagar 🙂 och så gjorde vi smores efteråt. Vet ni vad det är?

Jag reserverar mig för stavningen, men det är grillade marshmallows som man lägger mellan någon form av kex, och en chokladbit:) Vi hade mjölkchoklad och digestive, supergott, men kladdigt. Ungarna åt så det stod ut genom öronen, och nog gick det i ett antal även hos syrran och mig.  Snart är det dags att ta tag i formen, men jag väntar tills det blir tråkväder och kallt. Jag har inte gått upp ett enda kilo, men…och det är en stort MEN, det är väldigt fluffigt och otajt över hela kroppen;) Jag har inte haft en gnutta motivation till att äta rätt på länge. Träna gör vi, mycket och ofta, men när man sen äter skit och tre gånger så många kalorier per dag än man gör av med så uteblir resultaten.  Jag ska fundera ut något mål och sen sikta på det, och givetvis är slutmålet Beach 2016:)

Syrran skulle åka iväg med en kompis på söndagen och bada, så hon åkte hemåt framåt sena kvällen, efter att vi suttit en stund och snackat och lyssnat på en trubadur tillsammans med Helen. Förra gången så frös vi så in i bänken på natten, så nu preppade vi med värmefläkten inne, som går på termostat och slår av och på efter behov. Den är sövande, och väldigt mkt barndom, för vi hade en likadan då. Jag och Jamie sov på den halvuppblåsta luftmadrassen som vi tryckt in på den minsta sidan av vagnen. Det är så otroligt platt att sova inne i vagnen, jag saknar min tältbudoir varje natt för där sov jag som en prinsessa:) så förra gången så knölade vi dit madrassen, som är 2 dm för bred, men funkar. Vi blåser inte upp den mer än att det blir som en vattenmadrass, då funkar det bra. När syrran låg där rörde man sig så fort hon andades, men Jamie var enklare att ha intill. Han kan ha tyckt annorlunda för han åkte ju runt som en liten smörklick när jag vände på mig:) men han sov vidare. Jag sov ok. I någon av vagnarna intill började de spela gitarr och sjunga mitt i natten, och i mitt huvud snurrade halvsovande Ugglas:

”För har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
är de ogörligt, ja lögn att söka stopp’an
Har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
ifrån ”dover å calais” till lilla loppan”

🙂

Men det var inte så att jag stördes, bara sådär halvt om halvt kvicknade till:)

Morgonen efter vaknade vi och klev upp rätt tidigt för att vara Familjen Wetterholm, vi var nog ute redan vid 9:) och efter frukost ute så var det strandhäng hela dagen. En härlig bloggläsare gav sig till känna ♥ och vi pratade en stund, det är så kul när ni kommer fram!

Plötsligt så säger nån av tjejerna: Där kommer Mirka, mamma!

Och när jag vände mig om så kom hela familjen Norrström gåendes:) Vilken överraskning! 🙂 Det var länge sen ungarna träffades nu, så de var lite avvaktande, så det får vi råda bot på helt enkelt. De bytte om, och de flesta av Mirkas ungar hoppade i, och vi satt och babblade lite. Tintin testade hundbadet, men det var visst ingen hit. Doris fick stanna hemma även denna helg, för det känns bara taskigt att ha henne i koppel hela tiden, då har hon det bättre hemma med tonåringarna. Efter en stunds bad och babbel så for  de vidare och vi solade vidare. Jag somnade en stund där i solen till och med, tänkt så skönt det är att sova i solen? Novalie hade vaktjouren, om det var så att killarna ville bada, men just då låg alla och slöade på filten så det gäller att passa på:) Sen halvslumrade jag, medan de byggde sandslott och körde med traktor och allt varde gjorde.  Det var alldeles lagom varmt och skönt, och jag hade ingen längtan alls efter att bada, som jag gjorde flera gånger på lördagen, men ett dopp var ju tvunget ändå, och jäklar så kallt det var i vattnet;) Eller så var jag väldigt varm;)

Klockan var över fem när vi packade ihop oss och gick upp, där en diskrunda väntade. Jag och Lovelia, med lite hjälp(stjälp) av Jamie diskade medan de andra, med Novalie i täten plockade ihop och gjorde i ordning i vagnen och förtältet. Vilka skills de har på att fixa, om de bara vill:) Det var så fint när jag kom tillbaka, jag behövde bara kolla igenom vagnen, och packa in kylvarorna, allt annat var klart. Vi tryckte in allt i bilen, och så var det plattan i mattan till McD, klockan var alldeles för mkt för att ens tänka tanken att hinna laga mat.

Och sen hem, där det var lugna gatan. Doris blir så glad när man kommer hem att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen, svansen går i 180 och hon bits av pur glädje. Hårt som satan, men det är svårt att veta hur man ska uttrycka sin oerhörda glädje över att ens flock är samlad igen;) Hon har bitits som ett vilddjur, men det börjar ge sig. Äntligen:) Jag har googlat ” Valpen bits vad gör jag” och liknande, och svaret är ” Jaha, vad trodde du;)? Det är bara att härda ut”  Till och med hundcoacherna har bitvargar så det är väl så de är då. Jag är fullt medveten om att alla hundar är olika, Tintin är en lugnare sort än Doris som det är full spätta på, och ibland önskar jag att jag kunde vrida fram tiden lite tills hon lugnat ner sig, men samtidigt är det helt makalöst majsigt. När hon gosar in sig hos en och somnar så är det kärlek igen, och man glömmer alla bitmärken man har överallt, på skor, bordsben, händer, osv:)

Nej, hon får såklart inte bitas, men det skiter ju hon i;) och vi har några maktkamper per dag, ibland vinner hon men oftast vi:)

Jag gillar det här med att ha hund, det enda jag inte gillar är att det inte går så värst mycket framåt med katterna. De försöker tala om för Doris att hon är asjobbig, men hon är så nyfiken att hon inte vill fatta. Det lustiga är att vi i skogen häromdagen på promenad mötte en grannkatt, som lekte med en mus;) och Doris kunde inte bry sig mindre. Inte katten heller, de struntade högaktningsfullt i varandra, men här hemma är det kalabalik så fort de möts. Katterna håller sig nere, och Doris får inte vara där, så det funkar väl, men jag saknar mina gosproppar i soffan på kvällarna.

Jag smörar som fasen för dem med sardiner och godaste kattgodiset, och så går jag ner och gosar med dem så fort jag kan. De är mest ute om dagarna, men jag brukar hinna mysa lite på morgonen och på kvällarna. Fina katterna ♥

 

Nä, nu är det sovdags! Blir en dag i tvätteriet i morgon med, och så en sväng till återvinningen om jag ids, men det tror jag. Sen kanske jag hinner ta tag i resten av huset åxå, man vet aldrig…;)

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. monica

    kom tillbaka till årsunda 😉 kommer inte hitta nå bättre ställe än detta paradis och i år så har vattnet varit knall blått hela tiden;)och vi har fått nya ägare till resturangen och jag kan lova att det är 100% bättre så kom tillbaka till oss.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Fast det har ju varit en skitsommar då blommar det ju inte:/ Vill tillbaka helt klart men inte med alger.. Fast Årsunda är top of the Top 🙂

  2. Monika Johansson

    Beundrar dig så. Skulle behöva lite av din energi och jävlar anamma just nu. Fick i mars en underbar son. Under graviditeten bröt jag med pappan då jag mår så dåligt tillsammans med honom. Han vet min bakgrund med övergrepp, alkoholistman, utmattningssyndrom och fibromyalgi men ändå finns ingen förståelse alls. Vi försökte på nytt innan pojken föddes, men fy vad jag mår dåligt i hans sällskap. Han ser mig som en personal, tackar mig för att jag tar sonen 24 timmar! Varit som ensamstående hela tiden. Pappan är mer som en lekfarbror och tar sonen ca 20 min varje dag. I helgen fick jag nog. Bad honom hitta ett annat boende. Istället för att lrta här i närheten för umgänget med sonen, stack han till Stockholm 25 mil bort för att besöka vänner och leta lägenhet. Bara det visar hur omogen han är. Men jag är så rädd för vad som ska hända nu. Jag har ensam vårdnad och kommer vara boföräldern. Sonen är ju så liten så det finns inte på kartan att han ska vara någon annan stans. Hans pappa vet inget om maten, sömnen, tröstandet, favorit leksak etc. Vad händer i framtiden? Jag vill bara skapa trygghet och bra mående för mig och pojken och det får vi utan pappan, men vet att han har umgängesrätt.

    Kram
    M

    Carola: Stor kram och massa styrka!! Och du ska vara så jäkla tacksam att du har ensam vårdnad, det underlättar för dig och jag är rätt avundsjuk där. Gör det du känner är rätt, det du kan stå för och leva med, idag och i morgon och om 30 år:) Jag tror det kommer gå alldeles utmärkt, du är ju som du säger redan ensamstående, och det låter ju som om pappan inte är så värst intresserad. Jag hejar på dig, och det är strongt att bryta med en man som trycker ner dig. Kram!

    1. Monika Johansson

      Tack! Vad jag förstått kan pappan ansöka om gemensam vårdnad?! Men jag vet att för sonens bästa så är det hos mig han ska bo. Här finns miljön han känner, rutiner, systrarna, mina föräldrar, förskolan han kommer gå i etc.

      Kram

    2. Monika Johansson

      Tack! Just nu är det jobbigt. Pappan är från ett annat land och inte insatt i Sveriges lag mm. Han tror inte på mig när jag säger att jag har ensam vårdnad och att vår son behöver ett fast hem med en trygg vuxen. Att pappan sen har umgängesrätt och kan komma till oss, men inte tro sonen kan sova hos honom. Han säger han ska prata med en advokat. Är så orolig, trots jag vet jag har rätt. Det är barnets bästa i första hand, inte vad föräldern önskar. Han är så omogen och tänker inte på vad det innebär att ha ett barn. Just nu bor han här, men är så spydig. Inte roligt alls. Vet inte vad jag ska göra.

  3. Tant Harriet

    En tant som kikar in och vill tala om för Dig att Du gör det enastående bra som drar detta lass-ett härligt lass och jag förstår att kärleken till barnen är bränslet.
    Kanske när Du är som jag pensionär kommer Du att inse att det var bäst som skedde! 1974 stod jag själv i en uppbrottssituation från min dotters far. Det löfte vi gav till varandra då var att aldrig någonsin skaffa barn i en ny relation!
    Nå vad hände? Jag gjorde det inte men han förstås och det blev till en stor glädje för mig den dagen när min dotter var 18 år fick jag hålla min fd makes nya barn i famnen! Några år senare kom nästa flicka och glädjen var om möjligt ännu större!
    Jag fick träna att vara som en mormor innan jag blev det många år senare.
    Med tacksamhet tänker jag på att just min fd man svek det heliga löftet och det gjorde mitt liv så mycket rikare! I hans nya kvinna fick jag en vän och när hon drabbades av svår sjukdom så grät jag och sen kom den dagen när sorgen tog över…..men barnen finns kvar och just det…tre trallande jäntor!
    Ett mynt har alltid två sidor och ”man kan inte äga varann”.

    Carola! Jag vet att i motgång så växer man och Du växer för varje dag och Du är stark och det skall bli så intressant att se fortsättningen på Ditt Liv!

    Önskar Dig all Lycka!

  4. Nina

    Min nyfikenhet tog överhand och jag googlade snubben och jag säger bara -Jaaa Carola gör det..sök upp Kibbe!! Inte nästa sommar utan NU!

    Carola: Nu har även jag googlat och tja…kanske det;)

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Hm.. Alldeles för långt att åka för det 😉 men hur…?? Jag hade glömt det, men det var ju förvisso effektivt den gången 🙂
        Skulle det funka igen menar du ;)?

  5. Agnethe

    Även vi som inte säger så mycket finns här, Carola. Jag läser det du skriver varje dag och ryter till bara när orättvisorna i ditt liv blir för många enligt mig. Hoppas du förstår att vi är många, många som stödjer dig och gillar din ”dagbok” på nätet.

  6. Pella

    Välkommen till Norberg.

    Och Kibbe finns kvar i Norberg,! Din bild av honom är dock totalt fel….. Skinnpajen sitter fortfarande på och en hårman lika lång som din fast lockig.

    Carola: Åh så där kan du ju inte göra, detaljer please:)

  7. Maria H

    Tja själva Norberg är inte mycket att hurra för, särskilt inte när konditoriet brunnit ner. Men i Avesta finns visst ett badhus också som är bra. Det är nog ca 2 mil dit, fin väg.
    Vad gäller hunden så gäller det att den är lägst i rang, nu och sen. Annars får ni problem senare.

  8. sara

    När vi hade översvämning så ställde de hit en container som fick vara tillfälligt förråd. Glöm inte att hålla reda på hur många timmars arbete du lagt ner, vi fick betalt för all tid det tog, har Folksam som bolag…

    Med valpar som bits i händerna brukade jag göra så att när de nafsar håller jag fingrarna lätt böjda och när de tagit handen i munnen så rätar jag ut fingrarna så att de når svalget på hunden som då får kväljningar….antagligen väldigt elakt enligt många men har varit effektivt… hunden brukar bli försiktigare att nafsa på händerna. Svårt att förklara hur jag gör hoppas du fattar om du vill prova…

  9. Sommarkurs

    Campingen vet jag inte så mycket om, men lite utanför Norberg finns ju Wernergården. Ett litet mysigt lokalt mejeri med café och djuren alldeles intill. De har olika ostar och sånt till försäljning. Som Syltkrukan. Fast med ost. Och utan skitstövlar. Och med kor och gulliga små kalvar utanför. Polhemshjulet är kvar, Blå Grottan finns, tiotalet andra små mysiga badsjöar inom nÅn mils radie.
    Från Norberg är det ca 7,5 mil till Västerås med flera lekland och Ikea, och ca 7,5 mil till Borlänge med vattenland -och Ikea. Och nån mil hem till mig! Jag gör jävligt gott kaffe om jag får skryta ärligt.

    Carola: Haha, ”utan skitstövlar” 🙂 Jag skrattade gott:) Och jag måste ju såklart testa ditt kaffe om vi kommer ditåt!

  10. Lisbeth

    Hahaha, det är bara att härda ut med det lilla bitmonstret! Fortsätt att markera för henne att det inte är ok, men det försvinner så småningom. De ar sina slyngelåldrar genom hela livet, precis som barn 😉 Men det kan vara lite jobbigt, när vi har haft valpar är jag lika glad varje gång när de flyttar alternativt växer till sig.. (Och för att undvika ev. missförstånd – vi har haft en liten kennel) xD
    Tänk så skönt om det liksom bara hade fortsatt att vara städat och fint, tvätten fixad alldeles av sig själv och maten lagas som av ett under av den där osynlige kocken – som också fyller kyl & skafferi och diskar. Då hade man kunnat ligga på soffan, snaskandes melon och choklad, med en god bok i ena handen och en bra film på datorn.. ;D
    Drömma kan man ju iaf.

Allmänt

Det verkar ibland som om..

…jag glömmer bort er som alltid är snälla, trevliga och vänliga i era kommentarer. Det gör jag såklart inte:)

Jag tror att de flesta av oss förstår varandra väldigt väl, och respekterar varandra och det uppskattar jag något oerhört. Det jag oftast blir så otroligt irriterad över är när det blir otrevliga tongångar i kommentarerna. Det övergår sen ofta i lite småtaskiga uttalanden som nu tex – hur korkad jag är som satt mig i denna situationen.

Det kan man såklart tycka, och så kan ni vara glada åt att ni har det klokare ordnat för er, men det var vårt val. Och i efterhand ångrar jag det INTE. Jag skulle till och med välja likadant idag även om jag visste om utgången, möjligen stoppat mer pengar i madrassen bara 😉

Det jag gjorde var att lita på en annan människa, som jag känt i evigheter och om man inte kan lita på den som står en närmast i världen vem kan man då lita på? Det funderar jag förstås på idag, men så kan man ju inte tänka i ett förhållande. Eller? Sitter alla andra och sejfar upp med egna bankkonton och back-up planer, katastrofplanerar och bara väntar på att bli lämnade eller lämna? Om så, hur jobbigt måste inte livet vara då? Med ständiga tvivel på den man lever med.

Jag tvivlade aldrig och vi hade ett mkt bra förhållande. Så hände något, och än idag är jag övertygad om att det handlar om utbrändhet/stress/depression. Möjligen en hjärntumör eller liten stroke på personlighetscentra. Eller empatihörnet i hjärnan. Det kom smygande och var svårt att sätta fingret på, men ända tills den dag han gick, och en tid efteråt, var jag övertygad om att det skulle reda ut sig. Jag misstänkte ju otrohet men den var inte bekräftad, och är det inte än idag, även om jag nu vet att det var så.

Man lämnar väl inte den man älskar eller ger upp om man tror att det beror på sjukdom? Då står man ju kvar, tar skit man aldrig drömt om att göra och backar och försöker hjälpa.

Men nu ville han inte ha min hjälp, men skiten fortsätter komma, och grej på grej  bevisar idag att han är en helt annan person.

Exakt en sån person han själv alltid föraktat om man ska vara helt ärlig.

Men att det skulle hända var det mest otippade i hela världen, och därför kände jag alltid en djup trygghet i våra val, våra gemensamma val.

Med det sagt, så vill jag tacka er som alltid är respektfulla och stöttande.

Jag vill även be om ursäkt för min ibland allt för tjuriga ton, i text och svar, ibland är det oförtjänt. Väldigt ofta så är dock ett syrligt svar på en till synes trevlig kommentar för att jag kan se alla kommentarer från samma person. När jag då ser halvtaskiga, dömande, pikande och rent elaka ord gång på gång så rinner bägaren till sist över och det kan bli väl tjuriga svar på något rätt så neutralt.

Det var en förklaring inte en bortförklaring 🙂

Jag skulle skriva några rader om att jag tar barnen och åker till husvagnen nu:)

Det blev visst några rader till 😉

Men så blir det ibland;) men nu drar vi till vagnen!! Tillbaka i morgon kväll 🙂

Ha en bra dag!

 

Kommentera

  1. Anneli M.

    Jag gillar denna blogg stenhårt! Den visar en vardag och verklighet som många av oss kan känna igen sig i på ett eller annat sätt. Carola är en ”lejonmamma” som tar hand om sina barn på bästa sätt (för övrigt bättre än många andra till och med). Alla som gått igenom en skilsmässa vet hur jobbigt det är, att då dessutom behöva ta ALLT ansvar själv för barnen, hemmet och gud vet allt är egentligen en superprestation. Mitt i där har man fullt upp med att må skit och att då behöva vara den enda förälder som alltid finns där kan inte ha varit lätt.
    Det är så lätt för en del som kommenterar här att tycka, tänka, skriva vad Carola bör och ska göra. men ni sitter INTE i hennes sits, fatta det! Att komma med råd till som någon själv inte efterfrågat är respektlöst och knappast särskilt trevligt. Jag tycker nog att vissa personer kan ta och knipa igen litet, vill man ha råd så ber man om det.

    För övrigt så är denna blogg underbar på grund av att den är realistisk, rolig, sorgsen, varm, hjärtlig och framförallt verklighetstrogen. Till skillnad från många andra som känns lite för konstruerade och overkliga. 🙂
    Varma hälsningar från en lien tant i norr. 🙂

  2. Titti

    Å vad irriterande med alla som tror att Carola inte har bidragit till hushållet. Hon har arbetat, hon har haft föräldrapeng och studiestöd. Dessutom tagit hand om vabb, hem, barn osv. fler timmar än vad många utav oss andra fått göra. Stark, modig och duktig är hon. Är så glad att vi får ta del av din blogg. Kram <3

  3. Emilia

    Blir lite matt att av alla förnumstiga mästrande kommentarer och försök att skuldbelägga Carola. Jag tror faktiskt att det finns många som sitter med just ”back-up-planer” och ”väntar på att bli lämnade”, och en del av mig kan förstå det och till och med tycka att det är bra, att kvinnor tar kontrollen över sin framtid och inte riskerar att hamna i beroendeställning till någon man.

    Men samtidigt: För att leva ihop måste man ju våga lita på att relationen ska bära! Jag känner igen mig mycket i det du skriver Carola – jag har levt ihop med min man i evigheter och vi har många barn. Vi är ett team och att vi skulle lämna varandra finns liksom inte på kartan, även om jag förstås förstår att det rent teoretiskt finns en möjlighet att det skulle kunna hända. Och den dagen det mot förmodan sker så kommer jag också stå som ett fån och undra vad f-n som hände
    : ).

    Och jag tror att jag då skulle resonera och handla ungefär som du: Först göra allt för att rädda situationen, sedan bli förbannad och slutligen kavla upp ärmarna och komma igen och bygga upp något nytt. Jag vet i alla fall att jag inte skulle ångrat min godtrogenhet och mina långa mammaledigheter. Visst hade jag kanske önskat mer pengar i madrassen (en lååång utbildning har jag men den hindrar inte mig från att prioritera tid med barnen framför jobb och materiell standard) men som sagt, jag tänker inte heller så. Och det är jag faktiskt glad för!

    Stor kram till dig fantastiska kvinna!

  4. Linda

    Ja det är väl inte konstigt om det vore så att han gick in i väggen? Som ensam skulle se till att en familj på nio barn hade tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen osv, det kan ju ha blivit lite för mycket för honom. Bara en tanke. Jag har ju ingen aning om hur er situation såg ut.

    1. Saara

      Eller så var det arbetet som åt upp honom. Att koka sylt är inte det mest krävande jobbet i universum men han verkar tro att utan just hans sylt går världen under. Han hade ju kunnat byta jobb. Ett där han jobbar 40 timmar i veckan istf 100 som han säger sig göra. (jag har hört det själv) Och umgås med familjen istf syltburkarna;) då hade hans livsandar säkert mått bättre.

      1. My

        ”Att koka sylt är inte det mest krävande jobbet i universum”….ja säkerligen precis det allt handlat om….. Uppenbart höll ju hans (enligt dig meningslösa) jobb skutan flytande och de har kunnat bo bra och barnen har både haft sin mamma och fått utöva sina fritidsintressen. Dessutom är ju detta ett familjeföretag och de som har eller arbetar i ett familjeföretag vet att detta är inget man lämnar hur som helst….. Jag har själv en man som fått ta ett stort ekonomiskt ansvar pga av att jag blivit sjuk och fått en väldigt låg inkomst, det är helt klart ett stresspålägg på honom!

        Carola: tråkigt att du blivit sjuk. Men du och några till bekräftar återigen det många av oss bloggare vet, att många av de mest stickande, huggande, nedvärderande, idiotförklarande osv kommentarerna kommer från folk som inte riktigt mår bra. Det verkar som att det då lossnar lite spärrar och man anser sig ha rätt att säga saker man mest troligt inte skulle säga Irl. Lite som att” om jag mår dåligt ska ingen annan må bra, det är orättvist” och så öser man ur sin skit på någon annan 😉
        Förlåt om jag har fel men du bekräftade det verkligen.
        Hoppas att du kryar på dig, jag önskar dig all lycka ❤️

        1. My

          Om du menar att jag har stuckit, huggit och nedvärderat dig så har du HELT fel, tydligen fler som helt kan missbedöma vad spm menas när man skriver något. 🙂 Önskar dig och dina barn ALLT gott, skulle aldrig falla mig in att önska något annat. Ha olika åsikter i vissa saker och ämnen har nog de flesta emellanåt men att önska andra människor illa skulle aldrig komma på tanken! Kram tillbaka, i detta fallet har du faktiskt helt fel men det är ok och jag tar inte illa vid mig. <3

          1. My

            PS. En förklaring är att jag tänker rent allmänt på vissa saker när jag svarar på en del kommentarer, men du då antagligen tänker på att jag försvara ditt ex, så är då sannerligen inte fallet. Er relation och ert privatliv/livsval är ju inget jag känner till eller kan/vill/ska ha en åsikt om.

    2. Anette

      Ja, det kan vara påfrestande att ensam försörja en familj. Mycket ansvar.

      Carola: herregud, är det synd om honom nu? Ska vi komma ihåg att den som varit allra mest nöjd med uppdelningen är HAN. Och hans morsa;)
      Han har kunnat lägga alla dessa timmar på företaget och fått det att gå bra, eftersom jag varit ständig backup hemma. Inte en enda gång har han behövt ställa in arbetet med kort varsel och vabbat tex. Jag har varit så jäkla sjuk ibland men ändå tagit hand om barnen, och det är liksom mitt bidrag till företaget. Allt har kunnat rulla på efter den utstakade planen. Han valde detta, och han har varit väldigt nöjd med att kunna jobba exakt så mkt han känt behövts. Han hade tjänat på alla plan, både ekonomiskt och personligt på att tex sälja bilar ist:). Han är en otroligt duktig säljare nämligen, en talang som kunde gett betydligt färre timmar med mer klirr i kassan.
      Så. Gå inte i taket nu för att han ensam (?? Helt fel. Jag har bidragit jag med!!) försörjt familjen, det var väldigt väldigt hans alldeles egna val. Känner man sen att man vill revidera sitt val-så får man SÄGA DET.

  5. Lilian

    Du är en kämpe och hur skulle du kunna veta hur sjuk i huvudet han skulle bli? Nä man måste våga tro på kärleken och leva livet med få barn osv! !! Jag följer dig och önskar jag varit lika rapp i käften 😉 Kramar från en medmänniska som också kämpar hårt / Lilian

  6. Tess W

    Har alltid litat på att du vet vad du gör Carola!! Finns bara du som vet vad som var bäst och är bäst i din fina familj. Är övertygad om att du fixar det här! Framtiden finns framför dig och den blir vad DU gör den till och det vet jag att du vet bäst vad som är bäst för er.
    STORA KRAMAR Tess W

  7. www.stivkochbaka.bloggplatsen.se

    Hej
    Men Carola har ju en bra utbildning men hur ska hon lösa arbetstiderna för alla barnen. Vårdens tider är morgon,eftermiddags, och kvälkspidten och helg pass ich alla röda dagar
    låt Carola sköta sitt pluggande hon vet säkert vad hon ska arbeta med

    1. Carola

      Bara en liten inflik här: vård jobb här oftast dom tiderna men inte alltid och då spelar det ju ingen roll hur många barn man har? Även ett eĺler två barn behöver ju passning om man jobbar? Själv jobbar jag i hemtjänsten och har sex barn men har såklart valt att ha barnomsorg till dem?!!

  8. Camilla hockey mamma

    Man kan väl säga så här då,skriv gemensamt medans man tycker om varandra om vad som ska gälla vid en separation,väljer man att vara hemarbetande så kan ju den förvärvsarbetande partnern kompensera det bortfall rent ekonomiskt med att sätta in tre% av sin lön i ett långsiktigt sparande blir så mycket tydligare och enklare och parterna vet vad de har att förhålla sig till,det var väl mest ett tips för er som arbetar i hemmet och lever i hop med någon.

  9. Sara

    Jag är en sån som inte litar på någon allra minst män. Men ändå har jag hamnat i jobbiga förhållanden och förhållanden som nästan tagit knäcken på mig.

  10. Tove

    Vill bara säga att jag verkligen uppskattar din blogg. Älskar att du är så ärlig och trygg med dina val och dina åsikter. Heja dig!!!

  11. Ulrika

    Livet är en resa och hela tiden lär vi oss nya saker om världen och dem vi lever med. Jag hoppas att du i dag gjort slag i saken och öppnat ett sparkonto, det behövs inte så mycket i månaden men kan vara en grundplåt till ett nytt liv när den dagen kommer. Tanken är väl ändå inte att leva resten av livet i huset, då kan det sitta fint med en grundplåt. Sen är mitt förslag att ändå tar kontakt med din bank, förklara hur det ligger till och fråga dem hur de tycker att du ska agera, de är experter på ekonomi och har kanske många tips att komma med. Jag håller tummar och tår för att det kommer vända för dig, att du får ett jobb som du gillar och att ny kärlek dyker upp. Se dig om efter ett jobb att utföra hemifrån? Jag vet att en del medicinska sekreterare sitter hemma och jobbar.

  12. Anita

    Hoppas allt kommer att lösa sig så småningom för dig och barnen. Finns allt för många som vet precis hur andra skall leva sina liv. Inte alla som glider genom livet enkelt och smärtfritt. Du verkar vara en stark och klok kvinna så jag tror det blir bra till slut.
    Kram och lycka
    Anita

  13. målle

    Ni var helt fantastiska i familjen annorlunda!! Och från en som kommer från en annan familj annorlunda till er familj annorlunda skulle jag vilja tipsa om en liten rolig grej, ett litet trolleri trick där man samlar mängder med extra poäng och det blir lite roligare att ta på sig finkläderna, dessutom blir man ju en cool mamma framför kompisarna som kan trolla haha

    Hoppas ni får en underbar helg

  14. Karin

    Jag har varit tillsammans men min partner i nästan 5 år och det är ju en piss i Missisippi i jämförelse med hur länge du och P var tillsammans/gifta, jag tvivlar inte ett dugg på min sambo men jag vet att kärlek kan vara förgänglig.
    Jag går inte omkring och funderar på vad/om/hur/när något skulle kunna hända med våran relation men man vet ju aldrig.
    Du kan aldrig vara helt säker på din partners känslor och tankar, alla är ju egna individer med ett fritt tänkande och handlande.
    Därför kan jag tycka att du förminskar honom lite när du hävdar att han lämnade er pga ovan nämda skäl.

    Jag har med mig sedan barnsben att man alltid ska ha minst 2 månadslöner sparade för oförutsedda händelser och därför har jag ett eget sparande, om något skulle hända har jag så att jag klarar mig, kan köpa nytt bohag, sitta utan jobb ett bra tag osv.
    Det fungerar för oss och jag tror att det hade varit bra för många faktiskt.

  15. Titti

    Tack Carola för ditt fina inlägg till oss snälla 😉 Det uppskattas även om du inte behöver vi förstår ändå. Jag blir riktigt ledsen för din skull när de mindre snälla går till personangrepp vilket är så onödigt. Allt du gör för oss och låter få del av stora delar av ditt och barnens liv och så är det tacken du får 🙁 det gör mig ledsen. Men det är ju så som du själv redan förstår att det finns alltid människor som vill mindre väl och som inte förstår att du bara skriver dina åsikter på DIN blogg utan att du för den skull någonsin går till personangrepp. Det är vi som ska tacka dig fina Carola. Tack så jättemycket för världens bästa blogg och för alla pengar som du sparar åt samhället genom att ta hand om dina egna barn och dessutom göra dem till världens finaste <3 kram

  16. Helena

    Kära du! Nu blev det lite av en dåres försvarstal, tyvärr. Folk söker bekräftelse på att vi är olika, gör olika val och prioriteringar o.s.v. och då kommer du dragande med din skilsmässa och Perra. Läsarna vet vad han gjort mot dig, att du litat blint på honom m.m men att det inte gick så bra. Och hade du varit yrkesverksam hade det förmodligen sett ut på ett annat sätt nu för du hade du kunnat ta ett lån och lösa ut fanskapet och därmed skapat en annan trygghet för dina barn.
    Jag tycker du är en underbar person och mamma men det betyder inte att jag alltid tror att du gör de bästa valen. Iofs tycker jag det är bra att du utbildar dig så att du kan få ett jobb du gillar men med tanke på din situattion men..det hade varit bra om den grejen redan var gjord liksom. Jag funderade lite på hur jag var ung, jag litade också blint på att allt skulle gå bra och bara flyta på. Det gjorde det inte, jag blev svårt sjuk och kan inte längre arbeta. Jag vågar inte tänka på hur det hade blivit om jag inte hade jobbat, rent ekonomiskt för genom det hade jag också några försäkringar som har täckt upp det enorma inkomstbortfall detta innebar för mig. Jag tillhör de föräldrar som var åter i arbete när barnen var runt två, arbetade halvtid de första åren, sedan 75% och sedan heltid tills jag inte kunde jobba längre. P.g.a. arv har vi också äktenskapsförord, jag litar inte ens på min egen partner :-), drar han så ska han inte ha med sig mitt arv 🙂
    Du kommer för alltid att leva i kölvattnet av Perras beslut, så är det. Han kan bestämma vart du ska bo eller inte bo, hur du kan försörja dig och inte m.m. Jag hoppas att du kan slå dig fri från den grejen i den mån det är möjligt och det för du delvis när du kan börja arbeta och kan styra vart ni bor. Har du penagr löser sig boendet, har du barnomsorg kan du arbeta och får dessutom pension så småningom. Nu är du liksom skyddslös om ngt händer med din hälsa, du får knappt ngt från fk. Jag älskar din blogg, din rappa tanke, din humor, ditt sätt att formulera dig väl och delar av dina val. Men jag blir också orolig för hur utsatta du och barnen är, rent ekonomiskt om ngt händer dig eller något av dem. Kram!!

    1. Saara

      Hur hon än vänder sig har hon arslet bak. Vad hon än gör så har folk som du åsikter att hon borde gjort lite annorlunda. Gärna lite mer som du. Men aldrig att det är tillräckligt bra. ” iofs bra att hon pluggar, MEN det borde vara gjort redan” osv. Nu är det såhär och det är bara att agera efter det, och det gör hon ju ändå med beröm godkänt, eller hur? Man måste ha större framruta än bakruta i sina perspektiv- det är framtiden som gäller och ingen kan väl ändå säga att Carola inte gör det bästa hon kan för att framtiden ska bli bra för henne och barnen.? Något mer kan man inte begära av någon människa.
      Styrka till dig Carola !!

    2. Syrran

      Snälla Helena, vet du…även folk som har jobbat i alla år kan råka illa ut efter en skilsmässa. Många av dagens hemlösa är ”vanliga människor” som en gång haft jobb, familj, villa och ett socialt och till synes tryggt liv. Men så händer nått, mattan dras undan och man blir kvar utan nånting. Att sätta sina barn på dagis från att de är väldigt små är tyvärr inte lösningen för att kunna ge dem ett tryggt liv när ens livskamrat och trygga punkt ballar ur och sticker utan så mycket som en förklaring. Att sen denna människa visar sig vara en komplett idiot som inte har sina barns bästa för ögonen och verkar för att de ska ha det så bra som möjligt hos Carola som han lämnat dem hos på heltid kan man ju heller liksom inte gardera sig mot. Carola skriver att hon gjort val tillsammans med den hon litat på och att hon inte skulle tveka att göra samma val igen, kan det inte få stanna där? Utan pekpinnar om att det var ett lite korkat val och att hon borde gjort annorlunda…

      1. Helena

        Ja det vet jag Syrran, mer än väl. Men jag ser att de som klarar sig sämst är de som inte har någon utbildning och som varit hemma med barnen, tyvärr. Jag beundrar Carola för att hon nu tar tag i studiebiten och tar ansvar för att hon i framtiden ska få ett bra arbete med lön som hon och barnen kan leva på. Däremot vägrar hon att erkänna att det val hon gjort inte i längden blev så lyckat vad göller tryggt boende för barnen eftersom hon ingick en pakt med en person som utcklades åt ett håll som en del vuxna tyvärr gör. Och jag tror hon skulle tjäna lite på att göra det, på ett personligt plan och kanske också inse att folk prioriterar olika när det göller arbete och förskola för barnen. Sen håller jag i sak med om att små barn nog ska vara hemma de första åren..om det går..för det gör inte alltid det.

        1. Lisbeth

          Men Helena, varför ska hon erkänna något som DU tycker är fel – hon tycker att hon gjorde rätt efter de förutsättningar som fanns då?! Är inte det ganska förmätet av dig? Hon mår ju knappast bättre av det, gör du?
          Och att DU tycker dig se att de som klarar sig sämst är de utan utbildning innebär ju inte att det i verkligheten är så. Det är säkert delvis rätt, men inte hela sanningen. dessutom är inte alla som är hemma med barnen outbildade.

          Carola, det behövs inte mer än att man faktiskt läser det du skriver för att förstå vad du menar. Det är ledsamt att läsa alla påhopp och mästrande kommentarer du får. Men jag tror att många av dem känner en hel del dåligt samvete och sorg över att missa så mycket i sina barns utveckling. Sådant vi fått vara med om – även om det gjort att vi inte har så mycket pengar. Hur det än är med det, är ju tackolov de allra flesta vänliga personer som förstår att stötta istället för stjälpa.
          Hoppas ni haft en skön helg! Kram ♥
          Carola: tack! Du sa exakt det jag ville ha sagt 🙂
          Varför ska jag erkänna en annan människas antagande om mitt liv, som en sanning? Det kan vara det dummaste jag någonsin läst här i kommentarerna faktiskt.
          Tack ❤️

          1. Helena

            Jag menar som så, man behöver förstår inte erkänna någonting ( vem har talat om att erkämma ett antagande om ditt liv?, det handlade inte alls om det) självklart inte. Man kan ha sin story klar och hålla sig till den resten av livet, den är absolut sann men innehåller fler bottnar, ett exempel:Jag levde under några år ihop med en man och efter ca två år kom första smällen. Jag borde förstås gått direkt. Men jag ville tro på förämdring och förbättring. Så blev det inte, jag stannade för länge.
            Storyn efter kan bli så här: han var en sjuk idiot som slog mig och jag var ett offer för hans våld (allt detta är också sant för det blev jag också). Men jag kan också beskriva det såhär: jag tröffade en man och efter ett tag så började han slå mig, jag borde lagt benen på ryggen efter flrsta slaget men jag valde att stanna, tyvärr. Jag gjorde en missbedömnng och jävlar vilken läxa det blivit för mig. Jag kan inte försvara det valet en sekund. Det sista valet på hur jag betraktar det hela gör mig starkare och jag tar ansvar, inte för vad han gjorde utan för min missbedömning. han gjorde fle och ngt brottsligt men jag gjorde också fel som stannade. Är ni med? Om du Carola kan säga att jag litade på, han svek, det fick konsekvenser, ja då är man en bra bit på väg, men så här är det på din blogg Carola: vi är mpnga som älskar den, dig och dina barn men försöker någon vidga perspektiven så blir du rasande och rätt oförskämd. Ja du får mkt påhopp det stämmer men du slår också hejvilt om ngn försöker vidga perspektiven. Ditt val /ert av att ha varit hemma med barnen har berikat dig/er ngt enormt men har också inneburit något väldigt svårt. Ditt och hans val blev i längden en svår sak att härbärgera för dig och barnen, vad gäller boendet. Det var inte bara ert val, det var ditt och hans,. Och jo jag vet att han bröt sitt löfte och då fick valet konsekvenser. Så menar jag!!

    3. Anette

      Ja, jag håller med dig Helena. Kloka ord!! I dagens samhälle har alla möjlighet och rätt att utbilda sig och jobba. Även mannen/pappan kan stanna hemma med barnen om man inte vill ha dem i förskolan tidigt.

Allmänt

Roande ändå..;) och bra besked!

Fast jag denna gång inte alls var ute efter en debatt, diskussion eller något ens i närheten, gällande dagis, så drar den igång. Det är som en het potatis att tycka till om dagis, vare sig man är för eller emot. Värst är det att vara aningens kritisk, det har jag ju fattat, men när jag inte ens är det då blir jag full i skratt av era arga, ilskna kommentarer:) Jag vet inte om det är för att det är svårt att ibland förmedla saker i skriven text, eller om det är jag som är otydlig eller ni som bara är motvalls, men det spelar ingen stor roll. Vissa fattar vad jag menar när jag säger ett ord, andra fattar inte om jag så använder en miljon ord, och vi låter det vara så.

Jag kommer definitivt ta upp debatten igen, eftersom det är viktiga grejor, men inte just nu eftersom jag inte var ett dugg sugen på att diskutera, bara på att förmedla en lite ledsen känsla. Jag funderade på om jag skulle radera det, men tänkte att : Nä, DENNA gången så fattar nog alla:)

Eller hur;)

 

Nå, har ni fått luslarm än??

Här i Uppsala  ska det kammas i helgen, alla skolor har en gemensam helg där alla ombeds kamma sina barn, och som alltid så gör de flesta det, utom de som v e r k l i g e n borde, och så är lössen på G igen:/

Jag vet att mina är lusfria, men kör en vända ändå, för att hålla det så:)

 

Idag fick barnen gå själva till skolan, jag väckte dem såklart och såg till att de kom iväg, men Trixie, Lovelia och Jordan cyklade iväg själva. Tjejerna lämnade in Jordan på förskoleklassen och fortsatte till sina klassrum, på samma sätt som vi gjort i många år nu, och det funkar toppen. Den här skolan de är evakuerade till nu är på ett sätt bättre, för det är absolut inga bilvägar för dem att korsa, närmsta är långt bort, och det är skönt, men jag längtar ändå tills deras gamla är i ordning.

På väg hem hade jag lovat dem att de fick stanna till i den stora lekparken, så det gjorde de, tills det blev för varmt:)

Här hemma hade vi dubbeldejt;) Jag och Mirka, och Tintin och Doris. Jag vet inte vilka som hade roligast, men skulle faktiskt tippa på valparna ♥ Det var en ren fröjd att se dem, ingen av dem har väl någon superstor erfarenhet av andra främmande hundar, Tintin hade besök häromdagen det vet jag, men Doris har sen hon kom hit bara träffat en stor hund på promenad. De stod först blickstilla och sträckte sig så långt fram de kunde för att nosa på varandra, och snosade in sig, och sen satte de igång. Hoppade, sprang, jagade varandra, hoppade på varandra, kröp in under varandra, rullade, bets, skällde, och så började de om från början. De sprang säkert åttahundra varv runt Davids vagn, och tempot var högt:) Jag försökte fota, med både mobil och kamera, men alla bilder är suddiga, de var inte still en enda sekund:) Mirka hade bättre tur så jag snor som vanligt hennes bilder:)

wpid-20150820222543372.jpg

Till sist orkade de inte mer utan däckade med varsitt tuggben:)

Vi fikade och snackade och satt och njöt i solen, det är bara underbart!

När de for hemåt så somnade Doris och sov som en liten gris, jobbigt att vara social minsann;) Först i buskarna:

IMG_7252

Och sen mitt i solen på en filt under en sarong;)

Lilla gumman ♥

 

valpar

 

Jag har blivit förkyld. Och är så sur på mig själv, här vet jag att ColdCyme fungerar, men jag trodde liksom inte att jag var på väg att bli sjuk, så jag struntade i den. Lite daredevil sådär;) och det får jag sota för nu, med rinnande näsa och irriterande hosta. Totalt värdelöst. Men jag mår inte dåligt, och eftersom jag började spraya fast inte i tid så vet jag att det ger sig snabbt. Jag måste skaffa flera Coldzyme, bunkra upp lite:)

 

Och vet ni då, jag har ju glömt berätta!

I går så låg jag på gräset och halvsov medan jag väntade på att åka och bada, när mobilen ringde. Jag är väldigt trött på alla dessa försäljare som ringer, så jag brukar inte svara på nummer jag inte känner igen, men nu gjorde jag det. Det var killen som var här och skadebedömde, och han lät lite sådär som att han skulle komma med dåliga besked, så jag förberedde mig på en kalldusch, men fick i stället höra att TryggHansa godkänt det hela, så försäkringen täcker vattenskadan! De har dessutom godkänt det kostnadsförslag som han skickat in, så det är klart att köra igång i nästa vecka:) Hade jag inte legat ner så hade jag svimmat av glädje, helt säker.

Jag får pröjsa självrisk, och ett maximalt åldersavdrag på 15.000kr, men det känns som peanuts i det hela. Jag kan bara luta mig tillbaka och så blir det åtgärdat. Jag slipper ångesten. Givetvis är det mycket pengar, det är inte så jag menar, men i förhållande till vad det blivit om försäkringen inte täckt är det peanuts.

Jag fattade aldrig att några av er insinuerade att jag försökte mig på nåt slags försäkringsbedrägeri…suck, men så är absolut inte fallet. Om jag skulle tänka en sån tanke, så vore den sista grejen att skapa en översvämning. Så jäkla mycket jobb, det är inte värt det. Dessutom ökar en renovering värdet på huset vilket ju egentligen är det sista jag vill, med tanke på hur läget är med somliga. Jag skulle dessutom med all säkerhet aldrig lyckas genomföra ett bedrägeri, det är jag alldeles för ärlig för, och skulle må skit över, så NEJ, glöm det.

Jag har nu fått bort allt som ska bort, men det ger som jag sagt efterdyningar. Jag har massor av kläder och textiler som jag nu måste hitta nya ställen för…jag kommer få vara utan tvättstuga, har jag tur kan de hitta något ställe att installera en tvättmaskin på uppe på bottenplan, och både Janelle och syrran har erbjudit mig hjälp med tvätten, de har stora tvättstugor, men det blir ju en gräslig massa tvätt att forsla runt stan;)

Just  nu har jag nästan tomt i alla tvättkorgar, det gäller att passa på innan jag blir utan tvätteri, och så har jag inte haft det på länge. Dessvärre ligger det ett ton ren tvätt här intill mig i vardagsrummet och väntar på att sorteras och vikas. Det är de enda plagg i huset till barnen som inte gåtts igenom, så det ska både rensas ut och vikas in i skåpen. Men det gör jag när inte solen skiner, och jag inte är förkyld:)

Men glad är jag! Och lättad:)

 

Vi har de senaste dagarna, hela veckan faktiskt, åkt och badat på sena eftermiddagarna/kvällarna, och det är så härligt. Äntligen är det varmt i vattnet! det blir kallt så fort solen försvinner, men så länge man är i den så är det ljuvligt. Det här är min alldeles egna Lilla Havfrue ♥ – Novalie.

NovalieNovalie har ju börjat i skolan inne på stan, och åker buss fram och tillbaka. Det är spännande, och det är kul att hänga på stan efter skolan med kompisar, och idag har hon själv köpt hänglås till sitt skåp i skolan:)

Stora tjejen. I morgon har de visst lite sovmorgon, och det har ”kikats” fram och tillbaka om vilken buss de ska ta. De bygger om i Uppsala, och skolan ligger precis vid Drottninggatan som de har stängt av delvis, så den buss som tidigare gått mer eller mindre raka vägen från här utanför oss till skolan, tar nu en omväg. En rejäl omväg tydligen, och det innebär att de måste ta en tidigare buss än annars. Idag åkte hon redan 7.15 bussen och de började 8…. Med bil tar samma sträcka 7-10 minuter. Inte helt ok.

 

Nu ska jag hoppa i säng, Doris ligger inne hos Patricia och kvartar, så jag får vackert frysa, annars ligger hon gärna längs med min rygg på nätterna, om hon inte snor min huvudkudde förstås, och rullar ihop sig på.

Primadonnan Doris:)

Jamie ligger i alla fall där, så jag kan sno lite värme av honom, min lillprins, fast han är så varm så han sparkar av sig täcket, och med tanke på att vi har ett stort gemensamt täcke, så åker det ju ner från mig då och så fryser jag ändå;)

Jaja, det löser sig!

Natti natti:)

Kommentera

  1. Rudyard

    Jag tror också att ljud och liv är naturligt för barn. Men dagisfröknar lär barnen att uppskatta lugna stunder med eftermiddagsnaps och genom att stunder viska så barnen måste lyssna. Kanske du kan bli dagmamma, Carola? Så får du se att nog många barn skulle bli glada om de fick komma hem till dig varje vardagmorgon och ta del av lugnet.

  2. Rudyard

    Vad gäller dagis så tror jag att barn är olika. En del älskar att gå på ”dagis”. Men det vore bra om inget barn behövde gå på dagis heltid tror jag, just så att föräldrarna ska slippa ha dåligt samvete som de kanske överför känslan av när de lämnar sitt barn och då blir barnet också ledset. Jag har hört att förr så fanns det många fler dagmammor och öppna förskolor- dit också dagmammorna kunde gå med sin barnaskara. Var det så i Sverige förut? Var det kanske ännu bättre då? Jag tycker dagmamme verkar fint, men bara om det är en riktigt bra dagmumma så klart, för på dagis har barnen flera ”fröknar” och kan välje olika favoriter.

  3. Rudyard

    Det kanske är taktik från P:s sida… Han kanske visst längtar efter sina barn, men orkar inte dela dem med dig Carola. Så han kanske väntar ut dig, och vet att när huset måste säljas så överlämnar du dem till honom utan bråk. Bara en tanke…

  4. Titti

    Carola pluggar hon har en plan vilket är jättebra tycker jag. Hon pluggar på nätterna och umgås med Jamie och roddar allt annat som behövs på dagarna. Hon gör det hon vill och som är bäst för hennes familj. Hon fixar det galant. Varför ska Jamie börja förskola för? Carola är duktig och smart. Hon och barnen kommer att klara sig. Det är lite ovisst bara exakt hur allt kommer att lösa sig. Ovissheten och att inte kunna styra precis som hon vill med vissa saker är hennes pris hon får betala och väljer att göra för att hon trivs och det passar henne och barnen. Visst hon får slita hårt mycket hårdare än vad många av oss någonsin hade klarat. Dock är det hon som till slut sitter med vinstlotten. Kanske inte mest pengar av oss alla men mest kärlek och ett liv som hon till den största delen valt själv <3

  5. Sofi

    Men Jamie är väl över 3 år nu. Han kanske skulle trivas jättebra på förskola några timmar i veckan. Det verkar som Carola tar för givet att han skulle må jättedåligt att vara där,,men hon har väl aldrig ens provat? Är barnen nöjda och glada så är man ju oftast det som förälder också. Bara en liten fundering jag hade.

    Carola: Jamie är 4 år och skulle med största säkerhet gilla dagis. Det tror jag de flesta barn gör och det är inte det jag vänder mig mot, utan det faktum att HAN INTE BEHÖVER vara där. Jag tänker på det som inte syns, stress av höga ljudnivåer, alltid vara i grupp, inte få lugn och ro. Jag tror på lugna långsamma år i egen takt innan skolan börjar. Jamie får träffa jämnåriga på andra sätt-kyrkis, kompisar edyl. Och det räcker. Dessutom tycker inte jag att barn som har en förälder hemma ska ta plats i omsorgen för de barn som inte har det. Jamie är nöjd -jag är nöjd. 🙂

  6. Frida

    Är själv förskollärare och jag håller med Carola! Barn under tre behöver ingen förskola, det är krasst sagt våra dyra vanor och konsumtion som skapat det, jag tror att alla skulle ha råd (de som lever två och har jobb) att vara hemma med sina barn de första säg 2 åren om man inte köpte allt skit som inredningsbloggarna marknadsför, eller årliga besöket på ullared, utlandsresorna, villan, bilen, märkeskläderna mm. Detta är verkligheten, VI har tillsammans skapat denna hets att man MÅSTE ha allt nytt, blåsa ut en villa och totalrenovera, belåna sig upp till öronen, varje barn ska ha eget rum med matchande tapet och saker. Sen grinar alla och säger att ”vi hade inte råd, hade vi kunnat vara hemma så hade jag det” NEJ ni säger detta för att lätta ert eget samvete, hade ni vågat gå emot strömmen har ni råd, men då får man välja bort villan, den nya bilen och allt det andra. Tids nog är denna tid vi lever i nu bara minnen, både för oss och barnen, undra vad de minns, sina färgmatchade egna rum, eller hur mamma och pappa var mot dem. Kanske låter HÅRT men ingen vågar yppa detta!!

  7. malin skoglund

    jag har jobbat många år i förskolan, och tycker att det vore bättre om barnen kunde stanna hemma längre än ett år. Så små barn har inget utbyte av att vara där. Det är ju bara tre personal som ska ta hand om ca 15 småbarn, det säger sig själv hur mycket tid det finns för varje barn. Personalen gör ett bra jobb, men det är för många barn för att hinna med. Jag var hemma med sonen till 2år och sen deltid och pusslade för så korta dar som möjligt. Det jag sett är att barn till de som jobbar i förskolan ofta gör så, försöker få så lite förskoletid som möjligt för barnen. Det tror jag beror på att de vet hur det ser ut för barnen och vill att de ska få va hemma så mycket som möjligt. Andra föräldrar säger ofta som försvar att dom har det så bra i fsk för att slippa ta ansvar för långa dagar tex 7.30- 17 för små barn. Det blir knappt nån tid kvar då för föräldrar bara på helgen. Men är nog inte många som får ihop ekonomin att vara hemma till skolstarten tyvärr. Med vänlig hälsning, Malin

  8. Carina H

    Kul att se doggsen i sitt esse, blir bra kompisar. skönt att vattenskadan går på försäkringen, förstår att du har varit lite nervös för detta, och självrisken är väl en summa som dom flesta får ta, den är som du säger peanuts jämfört med vad det kommer att kosta. Ha en trevlig helg.

  9. Lisbeth

    Ärligt talat..
    Jag tycker en del av er är riktigt, riktigt bedrövliga.
    Om ni nu tycker så illa om Carolas åsikter, hennes sätt att skriva, hennes sätt att leva, hennes sätt att ta hand om barnen, hennes sätt att sköta hushåll, sova, skiljas, andas – rent av hela hennes sätt: varför läser ni och stannar kvar med dårars envishet?
    Jag måste säga att det säger mer om er än henne.
    Ska ni nu fortsätta att följa henne, LÄS det hon skriver, en två eller flera gånger, tänk sedan en vända till. Hon har rätt att skriva det hon känner i sin blogg. Men ni har bannemig varken rättighet eller skyldighet att spy galla.
    Jag läser numera oftast inte kommentarerna för det är värre än att lyssna på barnungar som träter. Det är direkt pinsamt att läsa hur en del av er vräker ur er. Skaffa egna bloggar, skriv dagböcker, podda eller gör vad sjutton som helst. om ni har ett sådant stort behov att kritisera andra.
    Men skärp er, och tagga ner. Var lite ödmjuka, tjejer.
    Olyckan kan hända vem som helst, när som helst. I form av en olycka, sjukdom, arbetslöshet eller rent av en oplanerad skilsmässa. För ärligt talat, elände planerar man ju inte för.
    Det spelar ingen roll hur många försäkringar man har, eller utbildningar man gått, hur mycket man jobbat och vilka planer eller önskningar man har.
    Livet kan ställa allt på ända i morgon och då står man där. Någons ekonomi kraschar pga en skilsmässa. En annan önskar att man gett ett sjukt barn eller en förlorad käresta mer tid istället för att jobba 10 timmar per dag. En tredje råkar ut för en trafikolycka och får livet totalt förändrat.
    Men tro mig. Man är aldrig förberedd, aldrig.
    Och man kommer alltid att undra om man gjorde rätt.
    Vi gör alla våra val och får ta konsekvenserna av dem.
    Varför inte hjälpa när sådant händer istället för att idogt försöka stjälpa varandra?

  10. annema

    Skriver även här så ingen missar: förskoleklass är ej obligatorisk i någon kommun. Det är inte till dej Carola utan till några föräldrar som skrev att det är obligatoriskt.

  11. Babs

    Carola, jag tycker att du ska tagga ner. Du skriver ofta att alla har rätt till sin egen åsikt, eller rättare, att Du har rätt till din åsikt, och blir verkligen asförbannad om någon vågar ha en annan synpunkt. De flesta som kommenterar gillar dina tankegångar ock håller med dig i allt, men ändå känner du att du måste avhyvla de som har en annan åsikt. Och det gör du på ett så otrevligt sätt så jag bör alldeles förundrad. Vill du att vi ska reagera på det du skriver eller vill du bara ha beundrare? Ingen har skrivit nedsättande om dig som person, vad jag har sett, men har haft åsikter om om dina åsikter, och då går fullständigt bananas o skäller ut alla. Är det OK?

  12. karin

    till syrran, vad tycker du är nedlåtande med Deserees kommentar. Har du läst din systers kommentarar. Hon om någon är nedlåtande. Hon är bäst, tycker hon. Din syster orkar knappt gå upp om morgarna, Tycker allt med hemmet är tråkigt. förstår mig inte på människan.

    Carola: tänk att det är så svårt va? Jag är bäst i mina ögon precis som du bör vara bäst i dina ögon. Jag är inte bättre än någon annan! Det var ett försök till egoboost till oss alla, som du uppenbarligen inte förstod. Synd, för alla behöver lite uppåtpuffar:)
    Nej, jag orkar egentligen inte kliva upp på morgnarna, men ändå så gör jag det. Varje morgon, oavsett om jag legat sjuk hela natten eller av någon annan anledning inte sovit. Jag måste ju! Och glöm inte att jag pluggar på nätterna, och därför är kanske aningens seg vid 7 när klockan ringer, men likafullt kliver jag upp. Och ja, hushållssysslor roar mig inte alls, du har rätt där med, men ändå gör jag dem. Varje dag, året om, och med många barn blir sysslorna extra eviga, men de kom på köpet att få vara hemma med barnen. Alltså gör jag dem, bra dessutom men gillar dem inte. Tänk vad man gör för att få vara med sina barn va:)
    Jag förstår mig inte på dig heller, så där har vi ju en varsin poäng 😉

  13. Anna

    Fattar inte heller skillnaden på mockasiner och mockasiner faktiskt.
    Fattar heller inte vad det är som är så fantastiskt med känslan att inte ha råd att skaffa sig ett boende, leva under hot att behöva lämna huset (som det inte finns nån anledning alls att P ska stå och betala) och inte jobba år efter år efter år. Den situationen hamnar man ju i om man väljer att leva på mannen…stenålderstänk! Är väl ingen ursäkt att inte jobba och göra rätt för sig för att man har många barn! Inte heller så omöjlig att skaffa ett boende..finns många barn som delar rum! Det ansvaret får man väl ta på sig som förälder om man väljer att skaffa många barn! Har själv 7 barn så…
    Varför tycker så många för övrigt att P ska försörja C? Visst..han drog och ska försörja sina barn…men föga Carola! Varför ska han skänka halva huset ex?? Ingen gör väl det! Nä…tänk på att vi bara hör en version..och ingen har gått i P:s de berömda mockasinerna heller

    Carola: okey.. Anledningen till att han ska betala/ skänka huset är för att hans barn ska ha det bra. Eller… Så kan han ta hand om dem minst halvtid, men när han förutsätter att jag ska ha dem så får han ge mig alla möjligheter till det åxå. Inte både äta upp kakan och ha den kvar.
    Sen detta sjukt idiotiska att han skulle försörja MIG?? Vad är det? Jag har ALDRIG blivit försörjd av honom. Jag har och har alltid haft en egen inkomst alldeles tillräcklig för att täcka alla mina kostnader för mig själv. Hitta inte på saker tack.

    1. Tågpendlare

      Jo det finns visst dom som skänker halva huset vid en skilsmässa. Jag gjorde det och lämnade i stort sett allt till mitt ex. Han fick ju i och för sig behålla skulderna oxå 😉

      1. Frida

        Ja, men också att man kan skriva sin del av huset över på barnen. I detta fall hade väl det varit en mycket god idé av pappan, han önskar inte vårdnaden men skulle kanske göra sig av med sig ett evt dåligt samvete om han säkrade deras framtid på ett sånt sätt.

  14. karin

    till syrran, vad tycker du är nedlåtande med Deserees kommentar. Har du läst din systers kommentarar. Hon om någon är nedlåtande. Hon är bäst, tycker hon. Din syster orkar knappt gå upp om morgarna, Tycker allt med hemmet är tråkigt. förstår mig på människan.

  15. Deseree

    Tråkigt att du tycker så för det var inte alls en elak kommentar utan mer att vi alla tycker olika precis som carola skriver ! Vi gör alla olika val och jag tycker inte hon är dummare för att hon valt det liv hon valt. Ber om ursäkt för att jag fick dig irriterad denna vackra soliga dag

  16. Frida

    Bara en fråga, kanske någon annan redan frågat, ni äger fortfarande huset ihop? Husförsäkringen, är det du som måste betala den själv iaf? Borde inte han vara med och dela självrisken? Kram

  17. Helena

    Underbart att barnen kan cykla till skolan och att tjejerna lämnar in Jordan, jag är så innerligt trött på föräldrar som inte tror att barnen klarar någonting och därför curlar dem, osäkra barn, det är vad det ger. Barn ska få känna att de fixar saker och ting på egen hand. Sen tänker jag som fler andra här: att jag nog hellre hade jobbat och kunnat ge barnen den ekonomiska trygghet de nu behöver i form av att få kunna bo kvar i huset. Du säger att om han ska ha huset så får han ta barnen men jag tror i djupet av mitt hjärta inte att du skulle utsätta dem för det Carola. Det finns för och nackdelar med det mesta och alla val har en fram och baksida. Ditt val har det och det har som sagt allas. Du kan i nuläget inte erbjuda dina barn ngt boende om huset går på tvångsförsäljning det är inte heller ngn hit för dem att veta att om de blir så så kommer de att tvingas bo med en person som blivit en främling. Hade du arbetat hade du kunnat det. Så allting har en fram och baksida. Hur har det egentligen gått med vårdnaden?

    1. Sara

      Inte alls säkert. Det beror på vilken lön man har. Jag får 18000 kr i månaden och med den lönen kan jag inte köpa ett hus själv.

    2. Helena

      Däremot tvivlar jag inte en sekund på att dina barn har en förmåga till god anknytning, ät trygga och välutvecklade, jag tror de har det jättebra men som sagt, alla val kostar, det är så jag menar.

  18. Tina

    Det märks att ni är bortskämda stadsbor 😀 här ” på landet” är vi vana vid att bussarna tar minst dubbelt eller tre gånger så lång tid som om man körde bil 😀 mina egna ” änglar” går på bussen 7.35 för att börja skolan 8.30 -( de är i skolan ungf 8.25 )
    När de sedan ska börja gymnasiet ( hjälp vad tiden går fort! ) så får de ta sig 2,5 km till närmaste busshållplats o bussen går till stan
    Motivationen till att ta moppekort o senare körkort är stor bland ” ungarna” häromkring 🙂 hör lever ” EPA – traktorerna ” kvar 😀 ( även om jag tror de heter något annat numera- ny EU regler såklart )

    Vad det gäller den andra diskussionen så är det nog så att många har dåligt samvete för att de gjort de val de gjort ,som gör att de ekonomiskt inte har ” råd” att vara hemma längre med sina barn ( även om jag tror att fler skulle ha ” råd” om man prioriterade lite annorlunda från början,tex inse att man inte ” måste” ha alla dessa statusprylar/ resor om ” man” lärde sig att man faktiskt kan göra något så konstigt som att spara ihop till den nya prylen istället för att köpa på avbetalning etc )
    Min åsikt är att barn under 2,5-3 år har inget behov av förskola,de mår inte dåligt av att gå där ( när de väl vant sig och lär sig att mamma/ pappa kommer tillbaka o ” frökens ” famn går bra att sitta i o få tröst av) men de har inget eget behov det kommer inte förrän de blir lite äldre och då,framför allt de barn som ” bara” har ett syskon 2-3 år äldre/ yngre har man flera syskon o syskon tätt så har de varandra istället.
    Själv är jag förskollärare men hade förmånen att kunna vara hemma tills minstingen var nästan 2 år o jobbade inte heltid i början . Jag ser skillnad på ” landet” där jag bor där barnen sällan skolas in före 18 mån ålder och ” stan” där jag jobbar där det är mer regel än undantag att barnen skolas in i samband med deras 1: års dag .

    Vi på förskolan ska vara ett KOMPLEMENT till hemmet vi kan mycket om barns utveckling och har ett pedagogiskt tänk bakom allt vi gör MEN hur bra vi än är så är ändå FÖRÄLDRARNA bäst 😀

  19. Ansan / Anna J

    Otroligt skönt med försäkringsbolaget – grattis!
    A och hans kompisar tog bussen 7.45 igår. En kille kom inte med bussen, eftersom den var överfull redan i Vilan. Busschauffören lät helt enkelt inte några fler kliva på. A och andra kompisen började 8.20 och kom till skolan 8.19 – de var inte för sena men det var på håret. Stackars kompisen som inte fick kliva på bussen kom ju däremot för sent. Han hade förklarat för läraren varför han var sen, och det var tydligen en godtagbar ursäkt. En gång i alla fall, troligen inte flera gånger.

  20. M

    Vet du att jag kan vara rätt säker på att dom flesta som kommenterar i detta (precis som jag gör nu) gör det för att vi blir ledsna.. Det spelar ingen roll om du inte dömmer, det räcker ändå med det dåliga samvetet man själv har! Har just varit och lämnat min 18månaders på inskolning och fick gå därifrån med tårar. Då hugger det i bröstet att läsa det du skriver, vare sig det är av ondo eller inte. För trots att jag gått ner i arbetstid, vi kommer pussla så det blir max 20timmar/vecka så hade jag väl självklart hellre stannat hemma, men det är tyvärr inget vi har råd med.
    Nä nu ska jag sluta skriva och ist. Ringa förskolan och höra hur det gått, förhoppningsvis sitter en liten gladskit och väntar på frukost nu 🙂

    1. Deseree

      Jag tänker såhär: tur att jag jobbat och tjänat egna pengar så jag aldrig hamnar i samma sits som carola. Tänk att stå där utan inkomst och ngn som kan dra in pengar till familjen.Att inte kunna köpa huset man själv bor i osv. Nä då jobbar jag hellre och kombinerar det med familjeliv. Vi göra alla våra egna val och man ska aldrig ha dåligt samvete för det. Vi duger som vi är!

      1. Syrran

        Exakt Deseree, ”vi gör alla våra val och ska aldrig ha dåligt samvete för det. Vi duger som vi är!” Är då din ganska nedlåtande kommentar då ganska överflödig? Helt uppenbart vill du skuldbelägga Carola för hennes val att vara hemma med sina ungar?!
        Och till Tina och ni andra som hängt med på Desrees elaka kommentar; att köpa det hus hon bor i skulle ju dessutom kunna funka om hennes idiot till ex-man kunde vara lite tillmötesgående och tänka på sina barn (för en gångs skull) istället för bara på sig själv. Men som sagt, alla gör vi våra val och han väljer att sätta sina barn på gatan vid en försäljning, så är det bara.

      2. Sofia

        Nu handlade ju frågan inte om att aldrig någonsin arbeta, utan att vara hemma med sina små barn för att de ska utvecklas på bästa sätt och känna sig trygga. Självklart ska man ha dåligt samvete om man lämnar bort sin 1 åring till förskolan, för det är fel. En 1 åring vill vara med sina föräldrar och kan inte ens prata och har ju ingen möjlighet att protestera mot att bli övergiven, förutom med gråt. Och de signalerna fick inte Carola berätta om för då kan någon mamma må dåligt. Ingen tänker på barnen!

    2. Sofi

      Men då vet du ju att ni gör fel som lämnar en 18 månaders på förskolan när det hugger i bröstet. Varför inte kämpa för en förändring i samhället så fler 1 åringar får vara hemma i tryggheten istället för att hoppa på Carola. Hon bara uppmärksammade hur synd det är om de små barnen som blir övergivna. Skulle det kännas bättre om alla föräldrar måste lämna bort sina 1 åringar? Alla gör lika utan undantag? Skulle det vara lättare att försöka dämpa sitt dåliga samvete då? Någon måste ju föra barnens talan också. De vill vara hemma när de är 1 år! Lägg energin på politikerna istället.

      1. M

        För det första, min kommentar var absolut inte menad som ett påhopp på Carola utan mer en förklaring till varför JAG tror folk som kommenterat och har sina barn på förskolor blivit uoprörda. Ja jag har dåligt samvete men nej jag gör inte fel för jag vet vilken inkomst vi har och därmed vilka val jag har. Jag tycker det är jättebra att så många kan ha sina barn hemma längre.
        Jag hoppas alla känner sina barn så pass bra att dom kan läsa av om nått är fel även om barnet inte kan prata!
        Tack och lov ligger våran förskola på andra sidan gatan och hittills har jag aldrig sett ett enda barn stå vid grinden och gråta. Men jag litar på att förskollärarna ringer om nått skulle vara fel så hämtar vi direkt! Vi har krympt våra tider så mycket vi kan (ex. Gått ner i arbetstid med fll) och jag gör det bästa för mitt barn, precis som Carola gör det bästa för sina barn och alla andra gör det dom tycker är bäst för sina barn. Finns säkert jättemycket vi alla tycker är konstigt med varandras val och uppfostran men inte måste man väl direkt tala om det för varandra?
        Jag minns tex när jag var barn och tyckte så synd om de klasskompisar man hade som inte fått vara på dagis. Det som var så himla kul! Men inte skulle jag döma nån idag som väljer att stanna hemma med sina barn till skolan börjar
        börjar.
        (för att förtydliga, mina kommentarer är alltså inte på nått sätt menade som ett påhopp mot Carola, utan mer en önskan att alla vi andra människor i detta land ska sluta klanka ner och döma varandra!) ☺

      2. Titti

        Det klart att det måste till en förändring i samhället. Men det lär ju inte hända när just hennes barn är 18 månader. Så nu har jon tydligen inget annat val än att lämna på förskola. Tyvärr är ju saker man kämpar för föränderliga. Det jag brann för när mina barn var dagisbarn är inte detsamma jag kämpar för nu med tweenies.

Allmänt

Mina 12 bästa tips och råd om löss.

Ni var flera som inte kunde komma via länken till min debattartikel om löss, det borde gå att bara markera, kopiera och klistra in den i sökrutan, men jag länkar igen:)

Löss är ingenting att skämmas för

Jag skrev den, och så hörde SVT Uppland av sig, och igår var de hemma här för ett litet minireportage.

Ni kan se det här om jag får till det, Svt Uppland
carola-kammar-jpgNu låter det som att vi har löss lite nu och då, faktum är att Lovelia aldrig haft det;) även om hon fick lite regi i vad hon skulle säga från en sufflerande morsa;) Jag kanske kan bli Luskamsdrottning;)

Jag skäms som sagt inte de gånger lus-eländena hittar hit, men jag ska inte hymla om att jag helst slipper se dem.

Jag ger er här mina bästa tips och råd om löss, håll till godo:)

 

1. Förbered dig på att det kan hända. Plötsligt en dag står du där och stirrar förtvivlat ner på en ( oftast flera faktiskt)  liten krabblikande grej som kilar omkring i din son eller dotters huvud, och jag lovar dig att du då kommer känna ett omedelbart behov av att bli av med dem NU. Helst igår;)

Köp alltså hem ett lusmedel, och en bra luskam. Inte apotekets, eller de olika märkenas egna, utan gå direkt på en NitFree.

Googla på hur du luskammar. Det är inget man gör på tre minuter, ska man vara säker på att man kammat igenom hela håret så tar det en bra stund, beroende på hårlängd. Kamma från olika håll och vinklar, så nära hårbotten som möjligt.

2. Luskamma. Luskamma. Luskamma.

Om du kammar ofta, så upptäcker du snabbt om barnet fått löss, och det är enklare att få bort några enstaka löss än en hel kolonni, tro mig…första gången ett barn hade det här hemma, så fullkomligen kryllade det i hennes flätor. *ryyys*

Du kan få bukt med lössen enbart genom att kamma, även om jag föredrar att behandla med något kemiskt medel för att få död på dem omedelbart, och sen följa upp med daglig kamning.

3. Man kan ha vått hår med lite balsam i så går det enklare att kamma.

4. Om du upptäcker löss, meddela det till förskola, skola, kompisar. Det brukar gå utmärkt att maila lärarna så skickar de ut ett massmail till klassen/ sätter upp lappar på dörren.

5. Löss försvinner inte av sig själva. De förökar sig och frodas. Det går inte att ignorera. Behandla!

6. För att förebygga så kan man spraya håret med ett medel, finns på apotek, som gör oss ”osynliga/oattraktiva” för lössen. Det gör jag under perioder när det är luslarm konstant.

7. Flickornas långa hår försöker jag ha flätat, det minskar risken för löss.

8. Om du ser små vita ”korn” i håret, och de sitter fast på hårstrået, då är det lusägg. Man kan bedöma hur länge lössen bott i håret genom att se hur långt från hårfästet det sitter. Ser du sådana, men inga löss – kamma igen! De finns antagligen där om du inte behandlat. Nitfree-kammen tar hål på äggen och då kläcks inga nya löss, ännu en anledning att köpa den kammen. Den är värd sitt pris, jag lovar.

9. Om du tycker det är svårt att se, så kan man kamma håret över ett vitt papper, då syns lössen bättre. Löss finns i alla storlekar och kan variera färg mellan nästan genomskinligt vita till svarta. Det beror på hur gamla de är. Ibland är de svåra att upptäcka.

10. Lössens livscykel är ca 6 veckor, och från ägg till färdig lus tar det ca 3 veckor. Alltså kan det vara en väldigt god ide att behandla igen efter några veckor, om några ägg överlevt och kläckts.

11. Har en i familjen löss, var extra noga med att kamma alla. Även dig själv. Jag kammar mig dubbelvikt över badkaret, så ser jag ”enkelt” om det ramlar ner något kryp. ( Och får svinont i ryggen*s*)

12.  Sa jag:  Kamma, Behandla, Informera, Kamma? 😉

 

Löss var mer eller mindre utrotade förr, kan vi se till att komma dit igen tro?

Vi siktar väl dit hoppas jag:)

 

Kommentera

  1. Anne-Marie

    Ja, det är viktigt att vara noggrann med kamningen.
    Jag upplever att det blivit mer vanligt med löss sista åren. Första 10 åren m skolbarn fick vi nån enstaka gång mail från skolan att lössen är i farten. Nu de 2 sista åren har det kommit mail var o varannan vecka/månad.
    Vi har aldrig uppmanats till nån lushelg vid skolstart, men jag brukar kamma ändå.
    För 1 1/2 år sen hade vi löss för första gången i livet, 6 barn o vi vuxna. Då var de 5-14 år. Äldsta, snart 17, har ännu ej haft löss. Så inte är det vanligt att alla skolbarn haft löss, som du skrev i länken.
    Jag köpte nitfree för måånga år sen, suverän kam, men visst gör det ont. Vi har också flera flickor med långt o tjockt hår, så det är ett projekt att gå igenom alla.
    Önskar dig lycka o välgång i livet.

  2. Marie

    I min kommun har alla rätt till 30 timmar . 1-åringar är på förskolan 30 timmar i veckan fast mamma eller pappa är hemma av olika skäl, allt som oftast vad jag ser så utnyttjas dessa 30 timmar maximalt och sommarlov är inte att tänka på, kanske tre veckor på sin höjd för vissa.
    Jag kommer aldrig att förstå hur det har kunnat blivit så. En tröst är ju att dessa barn säkert har det bättre på förskolan.

  3. Helena

    Hej! Måste flika in lite 😉 gnetterna är svarta och svåra att se, men ser du vita så är det tomma ägg som redan kläckts 🙂 jobbar på förskola och den informationen tycks glömmas bort tyvärr. 🙂 bra tips i övrigt tycker jag!!

  4. Sandra

    Så bra att du lyfter detta, som du säger så hyschas det så jäkla mycket om det.

    För två år sen fick vi mail i ca 4 månader, minst en gång/vecka om löss i dotterns klass. Jag höll på att bli tokig.
    Förra läsåret när sonen började förskoleklass trodde vi att det inte kunde bli värre, men tji fick vi.
    Första mailet om löss kom samma dag som de började o sista kom dagen innan skolavslutningen!!! Vi har kammat, kammat, kammat o kammat o hittat en enda lus (på dottern) under hela läsåret, resten har varit lusfria. 🙂
    Av olika anledningar så har barnen gått på fritids hela sommaren o inte ett mail har trillat in (inga samtal heller för den delen) men gissa vad som rasslade till i mailkorgen (till alla föräldrar i sonens klass) samma dag som de började igen?! 😮

    Förresten, jag hoppas inte P vänder det här inslaget i tv mot dej. Det här var ju en ren informations-grej o inget nöje. <3

  5. Petra

    våran äldsta på snart tio år har aldrig haft löss, inte dom två mindre heller. Så glad att vi sluppit det. Jag själv har heller aldrig under mitt 27-åriga liv haft löss!
    Hopad det fortsätter så och att löss i allmänhet minskar.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing