Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Det är FORTFARANDE upp till 70% rea på Cellbes 🙂

Jag vet att ni kommer hitta massa godbitar om ni kikar in, och vad är bättre än att fynda? Inget:) Nu är det perfekt tillfälle att köpa nästa sommars plagg, för det kommer ju en ny chans varje år även om sommaren såhär långt varit rätt kass.

De topp tre plagg jag fått mest frågor om var jag hittat är de här, som jag tipsat er om många gånger förr, men som är på ännu mer rea nu, är:

Nummer ett: mina flowiga tunna byxor i crêpematerial.

Jag har blåa och svarta, tycker de mönstrade är så fina men är osäker på hur jag skulle använda dem. Jag är ibland extremt fånig med mönster och med ljusa byxor, så i den kombon kan det bli en superhit eller något jag aldrig hittar en matchande topp till.

Min syrra var på jobbresa till Indien i våras och lånade mina, ringde i panik kvällen innan och hade insett att hon inte hade några byxor som skulle vara ok, de här funkade utmärkt både på kontoret, ute på sightseeing och på kvällarna med restauranger och barer. Slutade med att hon köpte ett par egna när hon kom hem. Patricia såg dem och gick direkt hem och beställde ett par, de är verkligen suveräna! Tar ingen plats i packningen, syrran åkte med enbart handbagage en vecka så det var viktigt, och sitter inte åt nånstans vilket alltid är viktigt 🙂

Nummer två: min klänning!

Finns även i en vit-mönstrad och en i grönt som jag slog till på, den kostar nästan inget alls nu, bara 149kr:)

Den är så skön! Jag vill ha så lite tyg och plagg som sitter åt som möjligt när det är varmt, det blir som minst svettigt då.

Nummer tre: de ljusa jeansen 🙂

( Skjortan finns här. )

Jeansen finns i en mörkare färg, de har resår i sidorna så de sitter svinbra, plus två olika längder, jag har den längre för jag tycker inte om när byxor ser för korta ut. Det är ju något de flesta inte har problem med, det är ju så det ”ska” vara nu för tiden men jag föredrar längre. De får gärna korva sig lite det tycker jag är fint:) Jeansen är inte tjocka men inte heller supertunna, utan lagom för en svensk sommarkväll som kan vara både het och sval.

Det är 25% på jeans för övrigt:)

Sen har vi en bubblare på fjärde plats, nämligen kjolen i linnemix 🙂

Den finns i vitt också och ni har frågat massor om den, främst på Instagram eftersom det är svårt att kommentera här för tillfället :/

Den är lång, svepande och med fallet som linne har, men uppblandat med viskos blir den ännu finare. Kjolen är lång utan att vara för lång – den är perfekt 🙂

Det finns ju massor av annat, jag skulle kunna tipsa er om så mkt fint men de här plaggen har ni frågat efter.

Just nu är det 25% på jeans, tröjor och underkläder. Jag har faktiskt beställt en tröja idag, som inte kanske är min vanliga preferens. Jag hade en period förut när jag ofta hade liknande men det är ett tag sen. Nu behöver jag ibland vara lite mer … ja men ska vi kalla det för formell kanske?

Den här

Den finns i många olika färger och jag valde länge mellan en beige eller den här. Eftersom rosa är rosa så kunde jag till sist inte välja bort den:) Den här kommer se snygg ut när jag sitter på zoom-möte eller riktiga möten:)

Fin va?

Ni hittar hela sortimentet med rea och nyheter här

Igår åkte vi till husvagnen och i morgon åker vi hem 🤷🏼‍♀️ Jamie ska på cup i Timrå och de åker på torsdag, så jag tänkte att vi kunde åka hem onsdag. Men så såg jag att de har en träningsmatch inför cupen i morgon så då är det bara att bege sig hemåt. Det är ju kul att köra bil. Eller nåt 😉

Jag tycker det är så mkt roligare att sitta i passagerarsätet, där kan man se sig omkring och bara koppla av. Syrran har lätt för att bli åksjuk även i framsätet så hon vill gärna köra, det är en perfekt uppdelning. Hon kör och jag underhåller och distribuerar godis och dricka om vi åker långt 🙂

Nu är hon inte med, så då är det bara att bita i det sura (nåja) äpplet och köra själv. Det går ju bra det med. Jag har mellan varven svårt för att köra, foten är inte alltid med på noterna. Det gör att jag duckar att köra till matcher med ungarna, av den enkla anledningen att det är helt upp till dagsformen. Ibland blir jag trött i den direkt och då är det skitjobbigt. Jag tror inte det har med att göra att något är fel, eller jo 😂såklart är något fel med foten, typ allt;) men det är samma som med nervvärken, ibland är det bara överjävligt utan synbar anledning. Det funkar ju inte om man åtagit sig att köra. Det är inte alltid enkelt att få förståelse för det dock, snarare tvärtom. Men jag vet vad jag kan och inte, och tänker inte be om ursäkt för att jag har en skada.

Husvagnen står där så fint och väntar, allt var som det ska:

Däremot hade det förkommit stölder natten till igår. Flera cyklar som blivit snodda, och lite andra saker. Det är sällan det är så, boende på campingar respekterar varandra otroligt väl. Man går inte över andras tomter och går absolut inte in i någons förtält utan att be om lov. Så det är ju inga campare utan löst folk. Tydligen ryktades det om att det skulle komma ännu en våg natten till idag, så det packades undan extra mkt igår kväll. Jag har ju inte mkt, definitivt inget värt att stjäla;) det mesta är urgammalt och välanvänt, men det är ändå lite obehagligt att det är folk som snokar och potentiellt förstör.

Folk 🤦‍♀️

Jag har faktiskt med mig två söner den här gången, både Jordan och Jamie, och Robban funderade på att åka över dagen igår, men kom sen på att halva dagen gått. Han är ledig måndagar så skulle ha kunnat sova kvar men hade lovat en kompis att skjutsa honom nånstans. Kan väl säga att mina småkillar inte är små längre. Det är skapligt bröligt och testosteronstinnt plus att det luktar inte rosor direkt😂.

Dessutom äter de som en halv armé, jösses. Jag köpte två paket grillkorv, det var vi överens om skulle räcka till två middagar. Men nu ikväll klämde de i sig sju respektive nio korvar. Jag åt tre och håller på att storkna. Proppmätt deluxe, men de ska snart käka mackor eller nåt. Ett halv kilo potatissallad i var också. Ja inte jag då, men de där två. Herrgud. Jag minns när alla barn var små, då räckte det med en eller två korvar i var. Nu -ett paket. 🤣Nog för att det var småkorv men ändå.

Jag ska snart ut och promenera runt sjön, det fläktar på så det är skönt. Det har annars varor väldigt varmt och skönt idag. Jag tjatade om att bada hela dagen men inte förrän jag låg utspridd på en filt med ljudbok i öronen så bestämde de sig för att det var dags, och jag missade hela alltet 🤷🏼‍♀️

Sen orkade jag aldrig flytta mig så det blev inget bad idag. Promenaden går de absolut inte med på, lika bra det så behöver man inte höra deras eviga käbbel;)

Kolla mossan! Det är så sjukt tät skog här, det där med att gallra verkar inte vara något de jobbar med. Mossan breder ut sig så långt in i skogen man ser, och det är så vackert och trolskt.

Vackra omgivningar och vackra gamla byggnader:

Det här är en gruv-grej, stod och läste på en skylt sist men tydligen utan att lägga det på minnet. Nån form av schakt. Gammalt och så fint, sånt här gillar jag, min fantasi kickar igång direkt och jag ser folket som jobbat och slitit här.

Hm … kanske ser jag spöken vid närmare eftertanke? 😅

Inne i byn, det är är den äldre delen, med en kvarn vill jag tro:)

Jaja, jag ska ut och nöta skosulorna nu, vi hörs snart.

Ps. Jag vet att kommentarerna är knepiga. Det verkar som att när jag skriver från mobilen är de bortkopplade, jag ska kunna slå på det manuellt men hur vete fan. Killen som hjälper mig med sånt här försöker hitta en lösning, men tills dess är det ju urtråkigt! Inläggen jag skriver från datorn funkar det, men inte via appen. Jag kan ju såklart blogga utan appen men det är så mkt smidigare att göra det att jag vill att det ska lösas. Anpassar jag mig kommer det glömmas bort det vet jag 🙂

Vill ni kommentera så går det lika bra på vilket inlägg som helst, de dyker upp högst upp i min app oavsett. Men jag fattar ju att det är irriterande.

Jag saknar era kommentarer så gör det gärna 😍Ds

Reklam och annonslänk för Cellbes

Cellbes har nu maxat rean, och det är upp till 70%

Här hittar ni den!

Min kjol exempelvis är rejält nedsatt, finns i vitt också:)

Älskar den❤️

Eller kanske de här byxorna, jag har dem i vitt och svart, medan killarna har dem i vitt och beige. Svinbra byxor som ser ut som linne men är ett enklare material att tvätta. Jag bara tvättar och hänger upp så är de torra på nolltid

Riktigt riktigt sköna byxor👍

Mina absoluta sommar-favorit-byxor är också nedsatta, crêpebyxor

Det finns inget som slår de här, jag har svarta också. De tar absolut ingen plats om man ska packa ner dem, de ska vara lite skrynkliga så det bästa är att bara knöla ner dem:) De har skapliga fickor, resår i midjan och knytband, de är svala och helt ljuvliga att ha på sig. Jag har de här både hemma och när jag ska ut och svira, de är enkla att klä upp eller ner 🙂

Det finns massor, alltså MASSOR på rean så kika in och fynda:) Här!

Igår tog jag bort det plåster på Doris mage som hon inte redan fått av. Första natten när jag tagit på henne en pyjamas bakochfram lyckades hon ju på något märkligt vis skava av den. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta hur det gick till. Men det såg fint ut och det var ok om plåstren ramlade av. Men det stora ville inte lossna.

Utrustad med en skål med varmt vatten och en ren handduk satte jag igång med att blöta upp limmet. Det tog evigheter av pillande, blötande och ännu mera pillrande. I ostkroks-position;)

Doris låg stilla och fint nästa hela tiden, rörde på sig lite när tejpen gjorde ont bara. Plåstret var blodigt och såg inte allt för mysigt ut, men såret under såg finfint ut och läker bra. Jag tvättade båda ärren och Doris njöt:)

Ungarna tycker det ser obehagligt ut och det gör det ju. Jag har mina egna operationssår i färskt minne och de såg likadana ut, upphöjda och som en jäkligt dålig söm man gjort på syslöjden i femman;) Men sen slätar de till sig och mina syns väldigt lite nu. Doris har ju päls så hennes kommer inte synas alls.

Hon är fläckig på magen men det syns ju aldrig, senast jag såg den lilla magen pälslös var när hon var en liten valp, så gulligt ♥ Hon älskar att bli kliad på den och det är väldigt mysigt när den är helt kal:)

När jag äntligen fått loss den förbannade plåstret som vikit sig inåt och fäst sig precis invid sårkanten så jag inte kunde dra loss det, och skulle resa på mig så var det inte helt utan besvär;) Haha, jag kunde knappt räta ut ryggen utan gick dubbelvikt in med skål och trasor och sen tog det en bra stund innan det kändes ok.

Jag hade lyckats blöta ner hennes body och den jäkeln är det mest svårtorkade plagg jag någonsin haft, det händer ingenting med det. Lika blött direkt jag vridit ur den som efter tio timmar. Till sist åkte den in i tumlaren så den iaf blev torr till natten.

När plåstren var borta blev Doris väldigt mycket gladare och det var härligt att se henne skälla lite vid staketet igen:)

På eftermiddagen sen hämtade syrran upp mig och vi åkte för att träna. Samma ledare som sist, det är typ bara han som har pass värda att gå på nu under sommaren. Sist hade jag träningsvärk i en vecka, låren brände som eld och jag tror jag kan ha sträckt mig också;) Igår var det lika grisigt, och dessutom sjukt kvavt.

Idag var jag på det igen:D Herregudars skymning så överjävligt jobbigt, och kul! Eller inte hela tiden. Jag hoppade hälften av första delen på uppvärmningen. Det var löpning runt, runt, runt i salen i FEM minuter. Vi skulle springa på led och sen skulle den längst bak springa om alla och lägga sig först. Den främste fick styra tempot och givetjävlavis ska folk hetsa och springa fort som fan. Jag är inte bra på att springa vanligtvis och det går absolut inte att göra det varv på varv sådär. Ibland är jag smart, ofta kombinerad med lat förstås;) men när jag fick ont i foten klev jag av. Den är både opererad och stukad och inget av det är helt hundra. Stukningen var över ett år sen och känns oftast inte alls, men springa på hårt golv gillar den inte alls.

Men sen kom jag igen:D Vi körde fokus ben, och det kommer kännas i morgon, troligen vaknar jag i natt av att jag har så ont att jag inte kan somna om;) Jag vet inte hur jäkla många knäböj vi gjorde, och utöver det utfall, burpees och biceps! Massa statiska biceps – omg jag kommer ha så ont :D:D

Jag har ingen bil för tillfället, eller jag har det, men den får Corrinda låna för att ta sig till jobbet. Hon är hemma under en månad för att jobba på sitt gamla jobb, som hon normalt kan åka buss till. Den bussen är inställd under sommaren, så istf en kvart tar det en timme. Jag lånar ut bilen till henne om jag kan, det känns snällast. Jag får i min tur låna bil av syrran om hon inte ska till jobbet eller behöver den. Oftast tränar vi ju ihop men idag hann hon inte. Hon skulle iväg på kvällen och skulle inte hinna göra sig i ordning. Men tanke på hur grisigt passet var kan jag meddela att det var ett klokt beslut av henne. Jag satt säkert en timme i en stol ute och bara slöglodde framför mig;)

I morgon är det dags igen, men då ett annat pass med annan ledare, helt okänd för oss, vilket alltid är ovant. Om jag klarar av att stå upp förstås;)

Doris har en ny stil, hon ligger på tvären i sin korg:)

Men hon vill ha koll och är man lite trött så funkar det här.

Corrinda tittar på Greys Anatomy och det innebär att jag också tittar på det. Det är hopplöst att låta bli när vi sitter i samma rum. Jag började aldrig se det, när det startade var jag less på sjukhusserier, men det har gått över:) Jag är tillbaka och gillar dem, men Greys kollar jag bara på med Corrinda.

Något ofokuserad:)

Vi hörs snart igen!

 

Jag har en liten ynklig konvalescent här hemma, hon heter Doris och har opererats för några dagar sen♥ Lilla gumman.

Hon hade några knölar i juvret som skulle bort, och samtidigt passade vi på att kastrera henne. Inte för att hon inte ska kunna få valpar utan för att det tydligen minskar risken för återkommande elände relaterat till reproduktionsorganen. Det är ju märkligt ändå det här, att de organ som är tänkta att GE liv också är de som tar liv. Potentiellt, för det är ju ofta det går bra också, både för människor och djur. Jag kan inte ett skit om hundar, Doris är min första hund och vi har inte haft djur alls under min uppväxt. Jag får köra Learning by doing. Det enda jag vet är att Doris har varit en fullt frisk hund i sina nio år och inte behövt åka till veterinären mer än när hon som liten fick några fula vätskande sår i fejset som behövde lite salva för att bli bra. Förutom det har hon alltid mått bra, möjligen ett getingstick eller ont i en tass nån gång men aldrig nåt annat. Hon har inga problem med magen, man kan enkelt byta foder hur som helst och hon äter allt, och då menar jag ALLT, utan att bli risig i kistan. Sen är hon ibland ruggigt selektiv med sitt eget foder, helst när jag köpt en stor säck, då blir det ofta plötsligt äckligt och oätligt;)

Men nu – knölar som måste bort. Total kostnad för det blev strax över tio lakan. Med försäkring. Plus kastrering. Den kostade 3900kr om man gjorde den i samband med den andra operationen och det var ju lika bra, när hon ändå var sövd.

Eller inte tio tusen plus kastering, det blir fel, det hela totalt gick loss på över tio tusen.Tusen spänn för att kolla upp knölarna, 3900kr för kastrering, och resten i självrisk 1900kr plus 15% av det totala beloppet. Aldrig kollat så noga på min försäkring, i ärlighetens namn, men fick ont i magen av de där 15%. Vad fan, det är ju sjukt? Jag betalar skapligt bra med pengar i försäkringspremier, men lika fullt ska de ha 15% utöver självrisken. Det känns ju då som att självrisken inte skulle behövas? Det blir tårta på tårta. Jäkla utsugare.

Efter att ha frågat på instagram visade det sig att det var var fullt normalt, många hade plus 25% så jag får väl bara bita i det sura äpplet.

Jag håller mig så långt bort från djursjukvården som det går, av den anledningen. Skulle det vara något akut så får man ju åka in, det har jag fått göra med katter förr, men är det inte akut så avvaktar jag. Jag har också ett katastroftänk gällande djuren. Det grundar sig såklart i de gånger jag åkt iväg med katter och fått en dödsdom och varit tvungen att ta ett beslut snabbt på avlivning. Det fattar ju jag med, på samma sätt som jag fattar att allt inte är en dödsdom. Man kan åka till veterinärer och faktiskt få ta med sitt djur hem igen. Men det är oerhört tufft, och jag har inte varit med i den här omgången utan överlämnat det till främst Patricia, som tagit på sig att åka dit med Doris. Hon åkte dit för undersökningen, och sen har hon haft all kontakt med kliniken. Robban körde dit Doris på operationsdagens morgon och Patricia hämtade hem henne. Jag har blundat som en liten unge och skjutit ifrån mig allt ansvar. Väl medveten om att allt ansvar likafullt vilar på mig, men otroligt skönt att få dela det med någon. Några. Alla barnen har ställt upp så fint så att jag blir alldeles tårögd vid tanken på det.

Här har hon precis kommit hem, helt groggy och deppig.

Allt gick fint. Hon är i finfint skick, bra kondition, bra hjärta&lungor, fina tänder, klorna ok, allt såg bra ut. Jag vet ju att hon mår bra, och det är inte som att jag behöver en veterinär för att berätta det, men det är nu bekräftat av expertis också 🙂

Såren är ju en annan femma. Det här är löjligt, jag har jobbat i vården, inte med såromläggningar förvisso för det var inte min arbetsuppgift men jag har ändå varit med om hundratals som assistent, jag har lagt om annat, som tracheostomier och vanliga stomier för den delen på pyttesmå bebisar, jag har opererats flera gånger själv och lagt om mina egna sår, jag har plockat bort stygn, jag borde inte tycka att det är obehagligt med Doris sår. Men det gör jag. Hon har ett plåster på magen som ska bort idag och jag gruvar mig för det, jag vill inte vara där och peta i det. Det ena lyckades hon få loss själv första natten, men det andra sitter som gjutet. Jag försökte pillra loss det lite igår så det skulle börja lossna av sig själv, och det gick inte alls. Hennes rakade mage är så mjuk och plåstret sitter så fast att det gör ont i mig när jag drar i det. Jag VET att såret inte kommer spricka upp av att jag tar bort plåstret, men det är vad jag ser framför mig. Jag ska prokrastinera det lite till, så kör jag sen.

Doris verkar må helt okey, och det har hon gjort hela tiden. Hon vill ju ligga ute och det fick/får hon inte så det är hon ledsen över såklart. Hon gick hela tiden till sina favoritplatser och la sig, på gräset och under vinrankan i rabatten. Hon totalvägrade att få på sig tratten, det försökte de med på sjukhuset och gav upp. Hemma kändes det taskigt att ens testa och vi tog på henne en pyjamas i stället. Klockan var lite för mycket för att åka och handla och jag trodde att tratt skulle funka, annars hade jag ju preppat. Pyjamasen för barn sattes på med dragkedjan uppe på ryggen och den satt fint, för säkerhets skull tejpade jag med silvertejp så inte kedjan skulle öppna sig. Hon kröp in under min säng för att sova på natten och jag som sover väldigt lätt hörde henne inte alls, mer än att jag vet att hon var uppe och rörde sig en gång. På morgonen klev jag på pyjamasen. Då hade hon på något outgrundligt vis lyckats krångla sig ur den, tejpen satt kvar och det är bara en liten halsringning att böka sig ut igenom. Nyopererad. Skillat ändå;)

Nervös som fan fick jag titta på hennes mage, tänkte att nu är väl allt öppet och trasig där, men det såg fint ut. Jag åkte och köpte en body till henne, och eftersom hon inte ville äta så handlade jag både grytbitar, skinkschnitzel och nån sån hundmat i burk, som katternas Sheba typ. Hon äter normalt enbart torrfoder, och sånt som vi äter då. Älskar paprika bland annat:)

Hon vägrade äta även köttet och då blir man ju orolig. Patricia pratade med sjukhuset som sa att den ena av medicinerna hon fått med hem kunde göra henne illamående så den kunde vi sluta med. Hon såg verkligen ut att må illa, kväljde och hulkade lite, och vi erbjöd vatten och olika slags mat. Nope, hon ville inte ha. Förrän hon ville ha:) Då plötsligt glufsade hon i sig grytbitar med förtjusning och sen dess äter hon som vanligt.

Vi hade satt på henne en t-shirt i väntan på bodyn, med en gummisnodd som samlar upp överskottstyg på ryggen, den sitter perfekt när man har uppsikt över henne. Hon kommer inte åt såren bara sådär, men får hon lite tid på sig så kan hon skava upp den. Den får vi varva med, för det är inte alltid man(de andra) hinner med att fälla upp luckan över rumpan och hon har redan kissat på den två gånger. Jag trodde den skulle torka efter tvätt på två röda men icke det. Tar en halv evighet, och jag borde alltså ha köpt två, men t-shirten duger. När hon fick på sig bodyn första gången suckade hon tungt, sen gick hon fram för att kolla sig i spegeln och tyckte kanske att hon såg ok ut, för hon har inga större problem med den:) Nu är hon ute på tomten, jag sitter och skriver ute, och då kan jag låta den vara uppfälld, den sitter ändå så tajt över magen att hon inte når.

Hon ska ju hålla sig lugn, och det är inte helt lätt med det där yrvädret. Hon hoppar upp i soffan fast hon inte ska, vi försöker lyfta henne men hon måste få vara lite i fred också, hon är så less på att ha oss i hasorna;) Med tanke på vad det kommer kosta om det blir några komplikationer så är motivationen att hålla henne lugn extremt hög;) Samtidigt måste hon få vara nöjd också.

Jag har varit hatad av henne, eller snarare har jag varit en svikare i hennes ögon. Den blicken är inte kul, när hon tittar på mig och man ser att hon undrar ”varför?” Hon mådde ju bra, hade inga problem med knölarna, och nu mår hon skit. Det fattar man ju att hon inte tycker det är schysst. Jag har också gett henne medicin som hon hatar, så första dagarna var jag inte på topplistan, inte ens i botten av den. Trixie var den hon tydde sig till. Det är på hennes rum hon varit när jag varit i husvagnen och det var dit hon tog sin tillflykt nu. Förutom att hon ville sova för natten inne hos mig. Nu ska jag ju ta bort plåstret så lär behöva ladda med den där skinkan i frysen. Hur fan löser man ens upp limmet på bästa sätt?

Jag rycker alltid plåster så fort jag kan, tycker inte om att de sitter längre än absolut nödvändigt och är snabb att få bort dem, främst för att såret behöver syre för att läka men även för att ju längre ett plåster sitter ju svårare blir det att få bort det. Inte i dag kanske, men förr. Så fort det slutat blöda ryker det, om det inte sitter på ett sånt ställe att plåstret behövs för att skydda så man inte sliter upp såret igen. Men det här skulle sitta till idag. Och jag fasar:D
Hon visar gärna upp magen, vill att vi ska klia och klappa, jag anar att det kliar skapligt bra när det läker, vet ju hur det känns liksom. Vi står till tjänst, såklart, och även om vi inte rör såren så är det nog skönt för henne.

Ja, så nu är det fullt fokus på Doris. Jag får rå-panik så fort hon beter sig underligt, och blir löjligt glad när hon beter sig som vanligt. Det är höga dalar och djupa berg, fast tvärtom då;) Nu ska hon och Novalie ut på promenad, då blir hon superlycklig, svansen går som en propeller.

Jag hade planerat helt annorlunda, vi skulle vara i husvagnen både förre veckan och denna, men nu kan jag inte det. Kanske framöver i veckan, men det beror ju på henne. Sen ska Jamie på cup och snart börjar skolan. DET är inte klokt. Kanske ska jag åka dit helt själv när han är på cup? Det skulle kunna bli … antagligen tråkigt som fan, men kanske kan få med nån annan. Lovelia annonserade lite att hon kunde tänka sig att haka på så vi får väl se.

Håll lite tummar och tår över att allt går smärtfritt och utan komplikationer för Doris nu är ni snälla ♥

Och över att jag får loss det där jäkla plåstret enkelt och bra:D

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag måste visa er:) Jag har ju tjatat om att jag letar efter en linnekjol och här är den. (På rea nu!!)

Den är så fin! Lång och med vidd och volanger, i en blandning av linne och viskos. Den blir inte speciellt skrynklig och de skrynklor som blir sprayar jag med vatten och låter kjolen hänga ut sig. Så enkelt 🤗

Med koden 10EXTRA får ni också just 10% extra rabatt:)

Blusen är slutsåld, vilket är synd för er, det är en himla bra rackare 🙂

Jag knyter gärna mina blusar så här i midjan för variation, har en sån här i linne som jag använder ofta, både knuten eller öppen över ett annat linne:)

Den är också på finfin rea, slå till för sjutton! Linne är min nya passion, jag har liksom varit sist på bollen där;)

Ibland får jag för mig att jag är för kort för att ha längre blusar utanpå, vilket mest troligt är bullshit, jag är ju inte kort:) Inte heller lång förvisso, men ni vet hur man ibland får för sig saker. Ibland är rumpan för stor också, för att inte tala om magen;) (vilket är helt sant iofs 😂)

Cellbes har också fyllt på rean och även ökat på den, nu är det upp till 60% rabatt 🤗

Plus 10% extra med koden 10EXTRA

Ni hittar direkt till Cellbes här 🌸🌸

Ja, så är det, min minsta lilla kille är sen igår tonåring, och jag har nu bara sådana eller äldre i huset:)

Han är fortfarande mammas pojke och det hopppas jag att han aldrig kommer sluta med:) Han är liten fortfarande, på så vis att han tycker om att göra saker, hänga, leka, busa. Han är inte så brådmogen som typ alla är idag, där det enda som är viktigt är att bli vuxen så snabbt som det bara går. Han är nöjd med livet här och nu. Det är jäkligt fint och något jag gärna försöker uppmuntra. Han har ett helt liv på sig att vara vuxen, så låt honom vara barn så länge han bara kan:)

Vi ska fira honom i helgen, och det ser han fram emot. Han har verkligen längtat efter sin födelsedag, det är speciellt på det där viset som barn tycker. Och det är magiskt att se:)

För tretton år sen föddes han i raketfart, och sen dess har han charmat alla:)

Lilla Jamie ♥

Jag skriver det här varje år, men det blir ju alltid lite känslosamt:) Jamie är MIN, bara min, och syskonens förstås. Men hans pappa kan göra noll anspråk på honom i mina ögon. Han lämnade familjen när Jamie var nyfödd, inte fysiskt men han avskärmade sig från oss alla. Inte de första veckorna, men allt startade den hösten och sen gick det bara utför. Det får stå för honom, det är bara han som har svaret på varför och jag misstänker att han glömt bort, förträngt eller kanske visste han aldrig vad som hände och allt är ett stort svart hål. Jag vet inte. Jag bryr mig egentligen inte heller längre, jag har ältat klart det där. Men nog fan är jag nyfiken på vad som rörde sig, och rör, sig i hans huvud. Hur kommer man liksom på att man ska lämna sin familj? Efter alla de här åren så är det ju inte riktigt möjligt att komma igen, som farsa. Hur lever man med det?

Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig det. Hellre skulle jag hugga av valfri kroppsdel.

Men Jamie var ju så liten att han aldrig har upplevt hur det är att ha en pappa. Inte heller Jordan, och knappast Lovelia heller. Jag har många gånger önskat att jag haft en brorsa också, för att få en trygg och stabil manlig förebild till barnen. Min pappa var det under åren, tills han blev sjuk, men oavsett hur bra han var, så var ju han så mycket äldre. De hade garanterat behövt en i min ålder, ungefär. Nu har jag ju en ny brorsa på sätt och vis, i Jimpa:) och han är helt galet mer farsa åt ungarna än vad deras egen är. Det är till honom de vänder sig när de behöver fråga något, eller behöver hjälp. Till honom skulle de våga ringa mitt i natten, det skulle de inte ens komma på tanken att göra till sin biologiska. Jimpa skulle dessutom komma direkt om de ringde.

Tänk ändå va:)

Jamie blev skitsur på mig för några år sen när han frågade något och jag sa att det var ju när pappa bodde här. Han var helt övertygad om att jag ljög för han har ju aldrig, alltså ALDRIG, sett mig och sin farsa i samma rum, aldrig hört oss prata, efter att han stack sin kos. ”Pappa har ju aldrig bott här!” Jo, men det var i ett annat liv, en annan galax och ett annat tidevarv, typ.

Ja det är tragiskt, ingen behöver tala om det för mig. Men jag tycker nog att vi i stället kan klappa mig på axeln och säga;

”Fy fan vad vass du är! Vilket jäkla pannben, vilken styrka, vad coolt.” Men framför allt: ”Vilken rikedom, vilken kärlek!”

För även om jag skulle ljuga om jag sa att det varit en walk in the park så är det ändå värt varenda sekund:) Jag förlorade mycket men jag ”vann” barnen, jag slapp missa halva deras liv. Men jag önskar ingen det jag och barnen tvingats till, och jag föraktar den som åsamkade oss det med hela mitt väsen och det kommer jag alltid göra.

Så var det sagt i år också 🙂 Det är något med Jamies födelsedag som triggar minnen.

På lördag ska vi fika och mysa, familjen och den nya morbrorn:D

Jag måste sova lite nu, jag vet att jag ligger skapligt efter här, men snart kommer det en recap av dagarna som gått:)

Nu – godnatt:)