Jag är fortsatt lite efter med uppdaterandet, hav tålamod 🙂

Förra fredagen kom Jack för att hänga med mormor. Han var här torsdagen veckan innan och sov kvar för Janelle och Simon var på Imagine Dragons och då ville han så gärna stanna kvar längre. Men vi fick inte ihop det. Däremot, så föreslog jag snabbt för Janelle att han kunde komma fredag och stanna till söndag, vi hade ”absolut inga planer” nämligen:)

Det var en grov lögn för vi hade megaplaner, men hon var inte medveten om det, för hon var huvudpersonen:D Vi skulle ha en Babyshower för henne på söndagen och hade lite funderingar över hur vi skulle lura hit henne utan att hon misstänkte nåt, och så löste det sig så där bra! I en Whats app-grupp hade vi samlat ihop oss, släkt och vänner, och smidit våra planer, Simon var med på dem så det inte skulle bli fel. På fredagen kom han och lämnade av Jack, vars skola var stängd den dagen så det passade utmärkt att han kom då:) Vi hade bestämt att vi skulle gå till den nya 4H-gården som vi fått här, precis intill kyrkan. Jag önskar lite att den funnits när vi hängde på kyrkis, vilket superkomplement det hade varit! Men den tiden är förbi, dessvärre. Jag har inte varit dit tidigare, men nu passade vi på. Jag, syrran och Jack. Övriga i familjen jobbade eller hade annat för sig, men vi tog en promenad. Jack sparkade sparkcykel, eller den var med i alla fall;)

Gården har varit privat tidigare men nu fixats efter 4H-mått. Det visade sig att killen som driver den är en gammal kompis till syrran:)

Jag erkänner: Jag är helt klart såld på bondromantik. Jag vet att det är en illusion, för jag skulle absolut inte palla med att vara något ens i närheten av en bonde, men jag har läst Margit Söderholms serie:) Driver dagg faller regn, och tja, romantiskt är liksom ordet. Nej, jag tittar inte på Bonde söker fru och nej jag kommer inte skriva brev till en bonde:)

Men jag trivs i den här miljön. Jag tror min fantasi är stort bidragande, jag känner historiens vingslag så kraftfullt när jag hamnar i miljöer med just en historia. Jag ser hur det mjölkades och matades höns, hur det bykades tvätt och hur det storkokades. Jag ser absolut inga röda nariga händer efter att ha tvättat i lut och kalla vattendrag, så jag selekterar rejält:) Romantik, som sagt.

Inne hos fåren kan man sitta och läsa böcker om djur, hur mysigt?

Ett av fåren heter Fårest, underbart ju:)

Jack fick gå in till kaninerna och mata dem, och vi med såklart. Det är ju helt underbart!

Vi har haft kaniner och marsvin, och det var bara ett enda stort dåligt samvete. Djur i bur var inte min grej, de hade det nog inte alltför kul. Kaninen bet sönder alla sladdar och kissade i hörnen, marsvinen bet sönder kläder. Dvs de var inte så skitkul att ha lösa och ingen var speciellt intresserade av att städa burarna. Jag kommer inte skaffa ett burdjur igen. Möjligen en papegoja:) Men det funkar illa med katterna:D

Jag älskar dock kaniner, de är så fina och de här var stora och fina:)

Vi kikade på kycklingar, och pep lika mkt som dem av förtjusning, det är ju pyttesmå djur:) Getterna var långt ut i nån hage men hönorna gick runt och pickade. Helt fantastisk miljö:)

Jack ledsnade efter två timmar, och vi gick hem via skolans lekplats. Att gunga när man blivit över, säg 20-ishåldern är en omöjlighet att göra bekvämt. Jag älskar att gunga, även om jag blir en aning sjösjuk och tappar bäringen helt, men man får ju inte plats i gungorna! De är inte gjorda för en röv i modell vuxen, vilket är en kränkning utan dess like:D Om jag satte benen i kors och klämde in mig mellan kedjorna, ignorerade att det gjorde ont och inte gjorde så stora rörelser funkade det, och jag gungade på med Jack bredvid. ”Jag kan gunga högre än du, mormor!” ”Aldrig!”

Däremot att hoppa av var en total omöjlighet. Jag minns när man förr tog så hög fart man bara kunde och sen kastade sig av gungan för att komma så långt det gick och var rädd för att man skulle hoppa ur sandgropen. Det gjorde man ibland och då kändes det:) Eller när man hoppade baklänges, UNDER gungan. Haha, vi var mer vilda än tama som små helt klart. Nu vågade jag inte ens testa för jag insåg att jag antingen skulle fastna totalt eller riva sönder kläderna:D

Testade hoppa från den stora gungan, kompisgungan eller vad de vill kalla den, men det blev jordens ynkligaste lilla fjutthopp pga vinkeln man hoppar från. Jag måste leta reda på en gunga nånstans:) Och nej, man blir inte för gammal för sånt!

Hela lördagen ägnades sen åt att städa. Jag vet att det finns folk som har det fint för jämnan men jag hör inte dit. Jag önskar att jag vore det, men tyvärr inte. Corrinda är hemma för att jobba ♥ och Patricia kom också över, och tillsammans med Novalie städades det överallt. För vet ni! På fredagkväll när jag stod och röjde i poolrummet med lurar och Hungerspelen i öronen, så kom Patricia. Hon satt hon ställt in mat som vi skulle ha till på söndag, och bad mig sen komma och lyssna på hennes bil för den lät konstigt. Utan att fatta ett skit, gick jag pustandes dit. Jag vet ju inte varför en bil låter konstigt liksom, men det är väl klart jag kollar. Framme vid bilen så flög Novalie fram och skrek Suprise!

Hon åkte till England i januari! Och sen råkade hon bli kvar lite längre än tänkt:) Hennes kille bor där, i en stad en bit utanför London, och medan han har jobbat så har hon hjälpt till en del hemma. Han bor hos sin mamma och har två småsystrar som är runt 3 och 7 år, som lämnas och hämtas på skolan och som behöver lite tillsyn i hemmet. Vanligtvis bor hans mormor där för att hjälpa till med kidsen, men nu åkte hon hem till Polen ett tag. Mamman är ensamstående och det hela har funkat utmärkt bra. Men hon får ju inte stanna längre än sex månader så jag visste att hon var på väg hem, men inte riktigt när. Jag hade anat att hon skulle komma till babyshowern men när hon inte  hörde av sig så tänkte jag att det kanske blir till midsommar. Men där satt hon, gömd bakom bilen, och jag blev så glad. Jag älskar ju att ha barnen hemma:)

Alla visste om det utom jag:) och jag blev verkligen överraskad:)

Sen hon kom hem har har hons städat, hon gillar det, och nu fanns det ju massor att ta tag i, så hon har pysslat. Hela tvättstugan är nu som ett praktexempel på hur det ska se ut där, inte ett jäkla kaos av tvätt. Alla tunnor är tomma! Och jäklar vad det ska tjatas på ungarna nu. Alla tvättar sin egen tvätt, och det finns ingen anledning att de ska lägga handdukar och sängkläder på hög, för det är mest sånt.

Nåväl. Söndag. Babyshower!! En ROSA sådan:)

Janelle och Simon skulle komma klockan ett. Folk ramlade in vid 12 för att förbereda och det blev ett fokuserat kaos:) Alla gjorde det de skulle och massor av dekorationer och fikabröd ställdes fram.

Förra gången när vi hade babyshower var det anno 2018. Alla kommer ihåg det året. För min egen själviska del ett perfekt år, jag älskar sol och värme. Men  man kan inte få säga det utan att folk ska kommentera: Men tänk på bönderna som fick avliva sin djur som inte hade vatten/Tänk på alla skogsbränder/ Tänk på alla som dog av värme/ Tänk på/Tänk på/Tänk på…. osv. Och ja, det var säkert vedervärdigt för många. Men för MIG var det en fantastisk tid. Att få ha det varmt hela tiden, kunna släppa paniken över att om jag inte gör det här nu, direkt, idag, så är det försent för då regnar det, det var så skönt!

Dagen vi hade Janelles Babyshower var det ungefär 1000% luftfuktighet. Sockervadden smälte ihop till små tussar, tårtan fick dekoreras I kylskåpet och svettades ändå, allt var klibbigt och kladdigt, och som toppen på moset kom det ett skyfall utan dess like. Det stod som spön i backen och på centralen så blev det översvämning. Folk vadade i midjedjupt vatten eftersom vi inte kan ta oss från tågspåren utan att gå genom en gångtunnel. Ja det är som vanligt i Uppsala, de som bestämmer tänker aldrig längre än näsan räcker och backup-planer finns aldrig. Men eftersom folk är roliga också så rusade de hem och hämtade badringar och sen kunde man på nyheterna se dem glida runt.

Okej, jag överdrev, inte midjehög vatten, men mycket:)

Den här gången var det varmt, runt 26 grader, men det gick fint att förflytta sig mellan ute och inne i poolrummet. Jag har ju en gigantisk gran som skuggar. Jag svär över den de flesta månaderna på året men sommartid är den rätt najs.

Syrran är nog egentligen en konditor, för hon är så jäkla duktig på att göra dekorationer! Kolla här!

Han skulle stå upp på långa ben, storken som kommer med bebisleveransen, men det funkade inte så han fick sitta:) Så jäkla gullig!

De här två är gulliga de också:)

Jag kan också göra tårtor, av ett annat slag;)

Uterummet som alltid benämns poolrummet eftersom det stod en pool här i många år, är guld värt!

Lovelia och Axel hade bakat cupcakes och cakepops:)

Vi hade några härliga timmar!

Ingen gruppbild, det måste vi bli bättre på! Men runt 30 personer är inte helt lätt att regissera ihop:)

Folk droppade av framåt kvällen och kvar blev familjen, och med det menar jag mina barn och deras respektive, mamma och syrran. Vi lekte lite fåniga lekar och snackade en massa skit om allt och inget. Till sist packade Janelle och Simon ihop sig och åkte hemåt och vi röjde och sen var det soffläge för hela slanten.

Totalt slut! Det har varit mycket att styra med sista tiden:)

Veckan som kom sen har varit full fart igen, med massor av jobb och träning. Och sen midsommar, men det tar jag snart, nu måste jag dricka kaffe!

Hörs snart:)

Jag vet att ni är fler som håller med mig nu, för det är fasen galet att min lilla kille, som föddes rakt in i inspelningen av Familjen Annorlunda som snurrar på Tv mest hela tiden, nu har slutat nian.

Jag kan inte riktigt få ihop det.

Får några månader sen frågade jag honom vad han skulle ha på sig. ”Inte kostym eller så va?” Men det var exakt vad det skulle vara. Jag har inte haft en son på länge som slutar nian och absolut inte hängt med i killarnas mode. De går mest i jeans och t-shirt och jag trodde väl att det skulle funka med snygga byxor och en vit skjorta typ. Men icke det, kostym alltså. Detta tjusiga men rätt onödiga plagg som mest hänger i garderoben.

Lovelias pojkvän, Axel, hade en som Jordan testade och den var jättefin på honom. Han var väldigt nöjd med den själv och så fick det bli. En vit linneskjorta som plötsligt hängde i klädkammaren, det är Robbans, som han hängt ut efter att ha rensat sina garderober, fulländade det hela. Nya skor köpte han i alla fall:)

Han hatar att vara med på bild, så det här är på nåder.

Regnet öste ner såklart, och jag skjutsade honom till den klasskompis där han och några killar i klassen skulle äta brunch. Sen var det olika bud, fram och tillbaka. Att få klara besked av en tonåring är inte alltid enkelt:)

Jag försöker vara lyhörd, och lyssna in vad de vill. Vill de att jag ska komma så gör jag det, men vill de helst inte så låter jag bli. I den här skolan har de en annorlunda avslutning i nian. De börjar i aulan vid tvåtiden på eftermiddagen, sen är det en middag vid fyra och runt halv sju tårtkalas. Dit är föräldrarna välkomna. Mina andra kids som gått i samma skola, Robban, Novalie, Trixie och Lovelia, där har enbart Lovelia velat att jag skulle komma, och mest för att ta hem finkläderna;) då de skulle vidare nånstans:)

Jag saknar att gå på avslutning i kyrkan! I 23 år fick jag den ynnesten, ibland upp till tre avslutningar på en dag, vilket kanske inte var hysteriskt skitkul;) men att få höra Den blomstertid nu kommer, och Ingen klocka ringer mer, det är liksom sommar för mig. Nu förtiden är det inga päron på avslutningarna och jag inser inte att det är sommarlov förrän skolan börjar igen i augusti;)

Jordans lärare mailade ut att de hoppades se så många föräldrar som möjligt på kvällen, Jordan själv sa att inga andra föräldrar skulle komma och jag visste inte hur jag skulle göra. ”VI hörs under dagen”, sa jag och bad honom ta reda på om hans kompisars föräldrar skulle komma.

Till sist fick jag besked om att de skulle det och gjorde mig i ordning för att åka in. Tog med Corrinda för att inte vara ensam. Vid sådana här tillfällen tycker jag inte det är roligt att vara solo, det är så mkt väntan och jag känner absolut ingen av de andra föräldrarna.

Tidigare i våras bad lärarna om foton på våra barn, när de var runt ett år. De skulle använda dem som bordsplacering eller nåt, och jag skickade den här bilden på Jordan. Jag ville att han skulle kunna känna igen sig själv, och det gjorde han. Dels på sig själv och dels på köket:) Hur han nu kan komma ihåg det för vi gjorde om det ett halvår efter att bilden är tagen:)

Lilla gubben! Alltid ett jäkla solsken och alltid full i finurliga bus:) Han klurade ut så smarta lösningar, och redan här var han en liten professor:)  Den här killen har sällan varit några problem, tvärtom. Han har haft oerhört lätt för sig i skolan med en skarp hjärna som gör att han inte direkt behöver anstränga sig för att plugga. Han lyssnar och lär på lektionerna. Han säger själv att han hade kunnat få bättre betyg men att han slappat lite;) Men han har en del A och något som imponerar extremt på mig, ett C i RYSKA:)

Skolan han gått på har inriktning på språk, något jag faktiskt inte visste när jag en gång i tiden ställde dem i kö, men det innebär att man i, jag tror det är åttan, men det kan vara sjuan, får ett fjärde språk. Han valde ryska, kanske för att jag puffade för att det vore väl kul:) Med facit i hand nu för tiden kanske det inte är jättekul;) Han kommer absolut inte läsa vidare säger han, för det är tydligen inget enkelt språk, och han anser inte heller att han kan ett skit. Men ett C är inte illa så jag tror nog han kan en hel del.

Att som förälder stå i ett litet trångt rum, runt ett långbord med alla ungdomar som äter tårta, är inte jättekul:D Faktiskt. Det är det enda. Lärarna sa några fina ord, och betyg delades ut, that´s all. Sen var det tack och hej, bye, bye, bye.

I höst väntar gymnasiet 🙂 Hur gick det till?

Och HUR gick det till när gossen växte om mig?

Jag svär på att han går ner på sitt rum i källaren och växer några centimetrar varje gång. På ett år har han vuxit en decimeter eller så. Om man ska titta på kurvan som estimerades redan på BVC så ska han, enligt sin födelselängd och våra föräldralängder, bli nästan en och nittio lång, tror den sa 188cm. Idag är han längre än sin pappa som är 182, eller möjligen 183cm, jag minns inte riktigt, och jag skulle tro att han har några centimeter kvar i sig. Jag är stabila 169, för information:)

Det som är så otroligt charmigt med unga pojkar i kostym är att de blir så medvetna om hur de för sig. Jag har noterat det förr, och gjorde det igen nu. Alla knäpper upp sina kavajer när de sätter sig och rättar till och knäpper dem igen när de reser sig. De blir oerhört ståtliga. I stället för att sjava runt med jeansen på halva arslet liksom:)

Alla skulle samlas vid Alnäs senare, men Jordan ville åka med hem och duscha och byta om, så jag skjutsade honom dit sen. Alnäs är en gård nere vid sjön där skolorna kan ha träffar, det är lägerverksamhet. Supermysigt!

Just den här kvällen var det dessvärre asfaltering på gång hemma här, i den rondell jag måste åka i för att ta mig ut från området. Det finns ingen annan väg. Eller jo, det finns en till men det innebär en rejäl omväg. Först gången var det öppet, andra gången när jag kom fick jag vänta på att vakten släppte fram mig och tredje gången, för jag hämtade såklart hem Jordan också, så fick jag stå länge, och sen köra på alldeles nylagd asfalt vilket jag avskyr. Det kan aldrig vara bra för min bil. Så på väg hem tog jag den långa omvägen:) Det blir fint med ny asfalt, även om jag inte fattar varför de gör det nu. Vägarna var fina, förutom några envisa potthål som de låtsas-lagar några gånger per år när tillräckligt många klagat. De lär ju komma tillbaka snabbt för vad jag såg gjorde de inget underarbete med dem. Fusk, kallar jag det för. Vad kommunen kallar det för vet jag inte.

Jordan kom hem i god tid före midnatt, helt färdig med dagen, och sen satte han sig vid datorn och fortsatte hänga med kompisarna där:)

Nu har han alltså gått klart grundskolan. Obegripligt:) Och fasen vad stolt jag är över honom ♥

Jag blev positivt överraskad av handledarkursen faktiskt! Min tjejtrio vill ta körkort, och två av dem var med, Lovelia och Trixie. Den tredje, Novalie, var kvar i England. Faktiskt så blev det så att Helen också bokade in sig, hon har också en dotter som vill övningsköra.

Sagt och gjort, vi åkte dit, utan förhoppningar. Sist jag var på en sån här kurs höll jag på att somna. De räcker fem år, dvs man behöver göra om dem med jämna mellanrum. Det måste vara över tio år sen som jag gick sist och då kostade allt, ex skulle de ha typ 185 kr för att trycka ut handledarbeviset.  Nu verkar det inte göra det:D Alltid något.

Det visade sig vara en rätt trevlig historia ändå, med en kul kille som ledde det hela. Dock med en del språkförbistringar. Av de församlade ca 20 personerna var det vi fyra som hade svenska som modersmål. Det är hur det än är, lite udda att vara en minoritet i sitt eget land. Sagt utan rasistiska undertoner, det är enbart ett torrt konstaterande att det är så. Under tre timmar, med två pauser, fick vi ta del av … saker jag redan glömt, men som säkert satt sig i minnet:) Jag KAN ju köra bil, har gjort det i snart trettio år, men det tillkommer ju nya saker i trafiken som jag inte alltid har tvärkoll på. Det mest idiotiska ever måste ju vara att man får ligga till höger i en rondell och svänga vänster. Den som hittade på det är värd en high-five, i ansiktet, med en stol. Dumt så klockorna stannar.

Men, nu har vi gjort den där kursen. Jag fick brev om att jag är godkänd som handledare igår, och tjejerna ska göra syntest och skicka in så kan vi köra sen. Egentligen är det galet. Man ska ha haft körkort i fem år under de senaste tio åren för att få bli handledare, och det är allt.

Min mamma har inte kört bil på iaf 25 år, kan vara 35 år också, men får likafullt vara handledare om hon går den här kursen. Ingen som vet hur få eller många timmar bakom ratten man har ju. Det skulle ju kunna förklara en del i trafiken …;)

Jag har frågat Jimpa om min bil mår dåligt av att få motorstopp, köra på fel växel eller liknande, för jag är ju rädd om den, och han garanterar att det är ok. Då återstår detaljen att de kör på saker. Jag ser inte fram emot att övningsköra, nej:D Jag minns när jag körde med pappa. Han tog med sig Expressen, satte sig i passagerarsätet, slog upp tidningen och sa: ”Kör till mormor.” Som att jag skulle kunna vägen dit? ”Men herregud, unge, du har åkt den vägen i 18 år, du måste ju hitta?” Det gjorde jag inte, och jag är fortfarande usel på att hitta om jag inte själv kör, då går det bra. Vi övningskörde inte så många gånger för han blev arg när jag inte fattade, och jag blev sur för att han inte fattade att jag blev sur för att han blev arg 😀

Jag var heller inte speciellt intresserad av att ta körkort, det gick utmärkt att åka buss eller cykla dit man skulle, och jag gjorde två halvhjärtade försök på två olika körskolor i stan. Köra var inga problem men teorin var ju så trist att jag inte orkade med den. När vi sen fått två barn och flyttade ut till världens ände i byhålan där somliga gömt sig under en sten nu;), blev däremot behovet akut. Jag behövde kunna ta mig in till Uppsala för att få lite umgänge, i byhålan blev jag inte direkt insläppt. De som vet de vet.

Jag tog mitt körkort på en körskola i Tierp, en annan byhåla med inga trafikljus på den tiden, så den mesta av min körning skedde i Gävle. Vi åkte dit med läraren, tre elever, en som körde motorväg dit och en hem, och sen satt vi på ett fik och hängde hela dagen medan vi turades om att köra. Det var inte jättekul:) Jag tror inte jag satt min fot i Gävle sen jag körde ut därifrån för egen maskin, i vår skruttiga Opel, med två barn i bilstol:)

Jag var sen handledare åt syrran några år senare och det var trevligt. Vi åkte runt, käkade glass och kanske … var det så att vi vid ett tillfälle körde en väldigt lång väg på en cykelbana utan att fatta att det var det:D

Jaja, det här blir nog bra det med:)

 

Jag har haft så förbenat mkt att göra sista veckan att jag inte hunnit in hit alls. Jag kan inte längre blogga från mobilen för av nån anledning kan man då inte kommentera och det är ju det roligaste med allt. Era kommentarer:)

Jag älskar ju att få ha en tvåvägskommunikation istf en monolog.

Dessvärre hinner jag inte uppdatera varken er eller bloggen nu heller, behöver sitta med redigering av två filmer hela dagen nu, men sen kommer det! Jag har ju inte berättat om handledarutbildningen, eller att Jordan slutat nian, eller att Jack kom hit över helgen, eller ens vad som hände i helgen! Massor att förtälja!

Så hav lite tålamod och kika in senare i kväll eller morgon bitti så ska jag berätta:)

Hörs snart!

Jag ska på en handledarkurs. Mina tjejer vill ta körkort och det innebär att jag måste agera körlärare. Robban kom just med en app och sa att jag skulle svara på ett gäng teorifrågor, och man kan ju säga som så här:

Det är en jävla tur att jag kör laglydigt. Jag vet inte om jag skulle orka ta om körkortet. Fy fan vilka idiotiska frågor, och massa siffror. Alla vet hur jag känner för siffror. Det går inte. Och rent så, jag skiter i hur mycket avgaser i procent jag släpper ut, eller hur mycket jag får dra med en bil som väger si och så mycket. Jag vet vad jag får dra med min bil, och jag vet var man får reda på det, så varför ska jag på fem sekunder kunna skanna av ett jäkla registreringsbevis för att svara på den frågan? Jösses.

Men i alla fall. Kursen är på tre timmar och jag har gått en sådan förut, med Janelle och Patricia. Det var de mest bortkastade timmar jag någonsin upplevt. Av de tre timmarna fick jag ut en enda sak och det var en gata i stan man inte fick övningsköra på. Inne på sjukhusområdet, där jag ändå inte tänkt tanken på att ens svänga in med en övningskörningsskylt bak på bilen:D

Min förhoppning är att den som leder kursen i alla fall inte är lika tråkig som sist, för jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna och inte somna.

Jag tror ju att det här mest är ett sätt för Trafikverket att få in ytterligare stålar för jag tror att jag sen behöver pröjsa några hundra för att få en bevis på min handledarkompetens. Så först några hundra för en värdelös kurs, sen ytterligare hundralappar för att få intyg. Jippie. Och sen får jag tanka och vara rädd för att min bil ska gå sönder:D Nej, jag ser inte fram emot det. Alls.

Men, vad gör man inte för kidsen? 😜

När jag berättade för Helen vad jag skulle göra så passade hon på att boka in sig på samma kurs, så jag har iaf bra sällskap:)

Vi var ute och svirade i lördags, det var trevligt som alltid. Började på DogBar, slutade på Etage med karaoke. Och det var tydligen stora deppardagen för sångfåglarna, mestadels lugna låtar. Jag vet inte varför vi hamnar där, men det är lite småtrevligt ändå.

I fredags var jag och kollade fotboll med killarna och syrran. Matchen var inte varken spännande, eller bra. Minns målen, två och ett bortdömt, för Sverige, så vinst. Men tråkigt spel. Trevligt sällskap åtminstone, och det var ju huvudsaken för att gå ut och se matchen. En av killarna hade med sig en alldeles ny flickvän, så det var kul att träffa henne. De andra är gifta sen tidernas begynnelse eller så;) Vi satt kvar länge efter fotbollen och snicksnackade, det var alldeles för länge sen vi sågs nu. Men det är en del matcher framöver så det blir nog lite oftare nu:)

Vaknade alldeles för tidigt både lördag och söndag, men var om inte pigg så i alla fall vid god vigör:) I lördags var jag och Doris på långpromenad och i söndags städade jag poolrummet, eller påbörjade det, hann inte klart. Det är så jäkla mycket pollen som letar sig in så alla textilier behöver ruskas ordentligt eller tvättas.

Vid Stordammen uppe i Lunsenskogen som vi brukar gå förbi hade ett svanpar slagit ner bopålarna och skaffat familj:)

Jag blev så förvånad, jag har gått runt här i många år och aldrig sett några svanar. Änder finns det många men inga svanar, förrän nu då:)

Jag stod där en lång stund och tittade på dem, Doris var lugn och fin men fattade inte alls varför vi skulle stå där och glo. När vi fortsatte så kom något litet brunt rusande, och tvärstannade fem meter ifrån mig. Jag har sällan linser i när jag promenerar så här, jag ser det jag behöver liksom, så behövde hjärnan en extra sekund att fatta att det var en harpalt. Den skuttade in i buskarna och jag gick varsamt framåt för att inte skrämma den mer än nödvändigt. Rätt vad det var så satt den framför mig, ihopkurad och kikade, jag stannade och höll Doris stilla, så gott det går då:D Haren kollade på oss i trettio sekunder, sen bestämde den att det fick vara nog, tvärvände och drog som en avlöning. Och då slog stora snoset till på Doris och jäklar vad hon spårade. Det är synd att hon är totalt värdelös på inkallning och ungefär allt som har med lydnad att göra, annars hade hon kunnat bli en finfin spårhund:)

Det var min helg, i korthet:) Idag har jag inte hunnit mer än träna, och sen väntat på en brief på en film som ska spelas in, men det har inte kommit än. Troligen vill de ha det supersnabbt sen, fast de är sena, det är som det brukar:D

Nu regnar det, och jag är yr i skallen så det är väl bara att säga välkommen till sommarens alla migränattacker. Om någon har något klokt att säga om yrsel/huvudvärk vid lågtryck så shoooooot!

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka och slösa bort min tid:D

Wish me luck!

I morgon ska jag få hit min lilla gogris, Jack:) Hans föräldrar ska på konsert och då får han hänga med mormor, och stanna över natten. När Jack fick höra det ville han stanna mycket lääängre ♥

Men nu fick vi inte till det, jag ska iväg och kolla på fotboll i morgon och tjejerna jobbar. Så, då löste vi det på ett ännu bättre sätt, nämligen att Jack kommer till nästa helg och stannar från fredag till söndag:D Så mysigt!

Då har vi exakt noll planer, eller jag har inga iaf, tror att ungarna jobbar lite men så är det.

Vi har fått en 4H-gård här ute hos oss, precis vid kyrkan, det öppnade i höstas. Syrran och jag har velat gå dit sen dess men kidsen anser sig vara för stora och vi har inte kommit oss för än. Men nu ska jag se till så vi gör det. Syrran, jag och Jack, en stark trio:D

Nu har jag ett extremt viktigt mission innan han kommer, och det är att montera upp iaf en studsmatta:) Det har jag lovat honom, och det måste hållas. Han kommer inte förrän gång runt fyra så jag bör hinna, om det inte ösregnar då. Men det ser ut att bli ok.

Jag insåg att det är dags för alla studenter i morgon! I Uppsala tar alla studenten samma dag, och det är ju underbart. Det finns inget så bitterljuvt som att se de lyckliga ungdomarna. De står i startgroparna på sitt nya liv, och det är vackert, men samtidigt lämnar de sina vänner, sin vardag och i många fall sin trygghet. Och går ofta raka vägen in i arbetslöshet. Men det kan man ju inte säga:)

Jag har ingen student i år, tack och lov för så fel ute i tid som jag är hade jag väl glömt hälften. Nästa år är det Lovelias tur, och förra året var det Trixie.

Novalie, 2022

 

Corrinda 2019

 

Patrica 2014

 

Och Janelle 2013

Helt rätt, Robban tog aldrig studenten, han bestämde sig för att det fick vara nog med skolan och hoppade av. Det går ju att åtgärda senare om så är, men han är inte det minsta intresserad av att plugga.

Kolla vad SMÅ de var! Det är så här jag för alltid kommer tycka att de är, det är här tiden borde ha stannat. Inte exakt just här kanske, för det är fyra månader eller så sen exet drog, så livet var inte superkul just då. Men åldersmässigt älskade jag den här tiden! Mina fina ♥

Nu ska jag se på Harry Potter, den tredje filmen.

Hörs i morgon:)

I förrgår var jag i Solna och igår var jag hela vägen in till Stockholm:) Nämligen på Djurgårdsbrunnsvägen:)

Jag hittar extremt uselt i vår huvudstad, hur ofta jag än är där så lyckas jag inte skapa en karta i huvudet av hur den ser ut. Eftersom jag inte hittar så är det också svårt att ta mig fram per lokaltrafik, och jag väljer oftast att promenera:) Dessutom är det ett bra tillfälle att få till en promenad i ny miljö.

De som bjöd in till välkommen-sommaren-fika var min samarbetspartner Adtraction och vi skulle vara på Villa Källhagen. För en gångs skull insåg jag att jag faktiskt visste var det låg, även om jag inte riktigt kunde komma ihåg att jag sett det. I vintras var vi på Tekniska museum och det ligger precis intill:) Jag bedömde att det skulle ta runt 45 minuter att promenera och det tog ganska exakt det, ibland är jag vass. Det var strålande sol och jag var nöjd med att jag inte svettades. Tills jag var så svettig att det ångade, typ.

Jag kom fram och möttes av de tre härliga tjejerna, och när jag gick in igen för att gå på toa så hojtade Mona på mig. Vi är bloggkollegor och har känt varandra i många år nu, hon är superhärlig:) Sen kom EmmaJennie och Nina (Niiiinis) och Linda-Marie, Jessica och Charlotta. Jag kände inte de två sistnämnda men de var såklart trevliga:)

Jag satt mitt emot EmmaJennie och vi babblade på och det var så himla, himla mysigt!

Det är ju fancy pancy här i krokarna, med alla ambassader och byggnader som är magiskt tjusiga. Fikat var topnotch!

Jag älskar ju fika, finns inget som slår det:)

Prinsesstårta och jordgubbar också, och bubbel i glaset. Svårslaget. Vädret var lite ombytligt, det var kallt i vinden, vi satt i skuggan, men skönt ändå att äntligen kunna sitta ute!

Den där lilla munsbiten var någon slags räktoast, Toast Skagen heter det nog:) Jag hade kunnat äta upp alla, så goda. Sen var det nån mousse, och tiramisu och koksochokladkaka. ♥

Underbart! Här satt vi i några timmar och snackade och hade det supermysig, och sen var det dags att bege sig hemåt igen.

Jag promenerade såklart hem också, den här gången längs vattnet hela vägen, på ditvägen gick jag vid Berwaldhallen, för det är den vägen jag hittar, men alltså vid stranden är det ju fantastiskt.

Shitloads av folk överallt. Man får väja och hålla uppsikt och det är intryck, intryck, intryck:) Jag vet inte om jag blivit en aning folkskygg efter pandemin men jag tycker det är lite obehagligt när det är mycket folk:D

Det ser inte allt för majsigt ut på bilderna men det var det! Jag hade jackan i handen och bara linne och en skjorta över, varav skjortan åkte av den med, alldeles för varmt:)

Jag kom in på centralstationen i väldigt lagom tid för att i lugn och ro ta mig till plattformen och sen köpa biljett. Klev ombord och sen tror jag bestämt. jag halvsov en stund på vägen hem:) Jag älskar att sova på tåg! Eller i bilen eller på flyget. Men tåg tar priset ändå, det gungar, det låter och det är sövande som sjutton. Jag lyssnade på bok båda vägarna, men har ingen super på g just nu, efter Haymitch hungerspel är det svårt att toppa:)

Även min buss rullade in bra i tid, det är ju helt otroligt, för normalt brukar de absolut inte lira, utan tvärtom. Man kommer in på stationen en minut innan bussen går och då hinner man inte.

När jag reste mig på tåget protesterade foten. Så less på den. För flera år sen, tror det är två år nu, så stukade jag den, och det blir fan aldrig bra. Periodvis är den finfin, för att sen helt plötsligt utan synbar anledning hoppa mellan att vara bra och urkass. Det kan slå till från ett steg till ett annat och känns som att nån kör in en kniv i fotleden. Utan att överdriva.

Det var samma visa igår, jag promenerade på dagen, från KS till tåget, och sen var jag och Doris ute 1,5 timmar och därefter kunde jag inte gå. Lindade den och då släpper det. Nu har jag lindat och det är bättre men inte bra. Jag haltade och grimaserade mig fram mellan tåget och bussen och mellan bussen och hem. Det kan vara så att jag måste söka för den, och kolla hur det ser ut där inne. Grejen är att jag aldrig stukat den, någonsin, och jag har inte varit försiktig. Men efter att jag opererade den, flyttade på senor, så varnade läkaren för att det skulle kunna bli stukningar. Och det kan man ju säga att det blev. Jag är usel på hur ledband och sånt där funkar, men min teori är ju att senan fick lite på käften. Men, jag vill inte söka innan jag är klar med min fetttransplantation och implantat, för jag är helt enkelt rädd för att det inte blir av då. Jag kan ha lite ont, det är inte hela världen.

Men det är knöligt när det är opålitligt:D

Hemma så var det middag och efter det har jag inte gjort många knop, sitter i soffan med foten i högläge och ska snart skriva lite fantasy. Fast min kurs är slut så är tanken att ha en ”inlämning” varje onsdag:)

Det blir bra! Hoppas ni haft en fin start på veckan, nu är vi redan halvvägs:)