Nu är det de sista skälvande timmarna av 2021. Vågar man tro att 2022 blir bättre? Jag vågar inte säga att det inte kan bli sämre, för det kan det alltid bli… men förhoppningsvis blir det ett bra år! Kanske tar pandemin slut, nedgraderas till en epidemi eller kanske självdör den, efter att ha muterat sönder sig själv. Det vore nåt! Förresten så tänkte jag på en sak!

(Superkul att höra era ord om att man inte ska hänga upp sitt välmående på en partner, bara en enda som kände för att ge mig en känga, DET måste vara något slags rekord😂)

Jag tänkte när jag läste i Expressen i morse om att konspirationsteoretikerna var övertygade om att NordKoreas hemska diktator Kim Jong Un ser så olika ut på de senast tagna bilderna, att de tror att det är en annan person, en stand-in. Om det vet jag inget, de bilderna som illustrerade artikeln tycker jag det var rätt solklart att det var samma snubbe, men så har jag kanske inte världens bästa minne för hur han ser ut heller, gubbtjyven. Men, funderingen som dök upp är: Om man är en konspirationsteoretiker, vet man om det då? Och är man det i allt, som exempelvis om man tror att det var Aliens som sköt JohnF Kennedy, tror man per automatik att Covid är hittepå då? Eller sållar man friskt bland allt, eller har man sina favoriter? Jojo, sådär kan man funder ibland. Själv tror jag att det alltid gäller att använda sitt sunda förnuft, och att man ibland göra sånt man inte vill, för att man måste:) Som att jag nu är jävligt tveksam till om jag vill ha den tredje sprutan, eftersom det är Modernas och inte Pfizer som jag fått tidigare, och folk verkar bli riktigt dåliga av den…

Men….

Har en kompis vars mamma jobbat med att vaccinera folk och hon säger att det är en mkt bra kombo, att den ska ge bra skydd osv. Så, jag valde en dag där jag kan ligga och tycka synd om mig sen:D

Men ser inte fram emot den. Lika lite som mitt tandläkarbesök tidigare i januari, men det tänker jag boka om… helt fegt:)

En kul sak är ändå att jag uppnådde 200 pass på Friskis i år!👏

Färre än förra året och jag kan inte skylla allt på operationen, men ganska mycket:) Sommaren blir alltid lite dålig, för då är jag inte hemma, och det är få kul pass att gå på, men nu är jag ändå inkörd på att gilla ren gymträning också, även ensam, så nu går det förhoppningvis bättre nästa år. Eller inte, för det är prio sol och bad om det är möjligt:)

Jag insåg strax innan jul att det var bara typ tio pass kvar till 200, och då for vinnarskallen in, och det fick bli dubbla pass några dagar. Så måndag, tisdag och onsdag körde jag dubbla, sen ett igår och det tvåhundrade idag, på själva nyårsafton:D

Nu tänker jag banne mig inte träna förrän nästa år! 😂 Men känner jag mig själv rätt, och det inte blir för mycket champagne idag, så kommer jag vara där i morgon. Passet idag var tufft, många övningar jag inte kan göra pga foten, och som måste anpassas, och andra som var bara jobbiga. Avslutade med en tabata höftlyft. Låter mesigt, men ujuj vad det tog i rumpan:)

Vi kommer fira ensamma, bara syrran som kommer hit. Alla barnen utom Janelle med familj kommer, och det känns väldigt skönt att vara bara vi. Det har varit så stökigt på sista tiden, ganska länge ju, så att bara varva ner känns nödvändigt. Det blir konstigt också, för pappa fyllde år på nyårsdagen, och i alla år så har nyårsafton på ett sätt varit en förfest för hans födelsedag. De har hört ihop som ler och långhalm, och nu…inte. Vi kommer åka upp till mamma och fika ändå i morgon. Det blir bra. Finns ju ändå inget alternativ.

Nån unge gick från Tv:n och lämnade Peter Pan på, så jag hör: Happy Thoughts hela tiden så det får bli så:) Tänk glada tankar !

Det kommer ett nytt år varje år, och det enda man kan göra är att försöka fylla dem med så mycket glädje och skratt man kan🤗 Think happy thoughts, tänk glada tankar! Och kom ihåg dig själv:)

Vi hörs nästa år! Ha en härlig nyårsafton, hur ni än väljer att spendera den, inget är rätt eller fel:)

Nu ska jag laga mat:) Jippie😅

Gott Nytt År, till Er alla från mig:) ❤️

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag kan inte låta bli att skriva ett allra sista inlägg med fokus Cellbes:) Jag såg nämligen att de har så himla mycket fina byxor på rea, endast 149kr styck. Bland annat mina älskade favoriter som jag ju bott i hela hösten:)

Kan vara de skönaste byxor jag någonsin ägt. Och mjukaste:) Det enda negativa med dem är när man sen ska försöka klä på sig ”riktiga” brallor, typ jeans 😂 OMG vad obekvämt:) Förutom att de är sköna så är de riktiga snygga, speciellt de mörkare, där ser det nästan ut som man har flowiga snyggbyxor på sig. Lätt värt att köpa fler nu när priset är en bråkdel av det ursprungliga! Jag har tvättat dem massor också och de är lika fina ändå:)

De här har jag också:

Byxor med mudd gillar jag egentligen bättre än med vida ben, men det är mer en kvarleva från när jag var liten på 70-talet;) De här är lite tajtare och en aning små i storlekarna, sitter åt i midjan men det går ju att lösa med lite fix. Jag har de antingen som överdrag när jag tränar eller bara som hemmabyxa:)

Även de här kamouflagebyxorna finns i min garderob sen länge

Fast en äldre variant. Jag älskar dem:) Det finns ju andra med, snyggbyxor, halvkorta, i skinn, glitter osv:) in med er själva och kolla på Cellbes! Så ska jag skriva ett inlägg under tiden:)

Reklam och annonslänk för Parfym.se

Jag vet att ni är många som använder olika former av serum, och att en stor favorit är just fransserum som gör fransarna länge och fylligare. Mina egna tjejer älskar Xlash som är svindyrt men svinbra tydligen. Nu är det härliga 20% på deras produkter också:)

Jag visste inte att de hade så många olika men det fanns ett helt gäng att välja mellan.

Jag har massor av ögonbryn, som växer överallt 🙂 så att ens tänka tanken att använda ett serum för brynen är för mig helt fel, men om jag inte gjorde fransförlängning skulle jag absolut använda fransserum.

En annan sak jag verkligen kan rekommendera av egen erfarenhet däremot, är allt från Maroccan Oil. Senast köpte jag ny hårolja och en borste:

Den är sjukt bra! Jag har haft en massa borstar genom åren, och så fort jag hittat någon bra så ”försvinner” den. Oftast återfinns den så småningom i någon dotters ägo;) Den här ser annorlunda ut mot alla andras så den är svårare att sno med sig. Säkert inte omöjligt men svårare:) Den har en keramisk funktion som gör att håret ska torka snabbare och slätas ut. Mitt hår torkar på en kvart så just där kan jag inte säga något, men det blir väldigt slätt av den. Jag gillar också att piggarna är perfekt långa för att gå igenom hela håret direkt så det inte blir massa omtag där vissa partier lyckas tova sig. Det är skönt att borsta med den, den ligger bra i handen och bredden gör att den tar mycket hår i varje drag. Suverän också om man vill föna håret:)

Ihop med håroljan sen är det en oslagbar kombo. Den lilla flaskan innehåller 25 ml vilket räcker en hel evighet. Kostar 159kr så det är inte speciellt dyrt.

Oljan gör håret slätt och följsamt, reder ut trassel och ger en skinande fräsch look. Inte fett! Frissigt hår lugnar ner sig. Den doftar också otroligt fint, en lätt och fräsch doft. Jag använder den antingen direkt efter att ha tvättat håret, gnuggar in några droppar i händerna så den blir lite varm och sen drar jag den i topparna först, sen längderna. Inte uppe vid hårbotten. Sen borstar jag igenom håret för att fördela den överallt. Jag låter nästan alltid mitt hår självtorka, eftersom det går så snabbt känns det onödigt att föna. Men om jag vill ha det helt platt blir det fön eller en fönborste. Eller så har jag det i toppar och längder när håret är helt torrt. Speciellt så här års när håret är elektriskt och flygigt är det perfekt att gjuta olja på det:) Det ser absolut inte fett eller oljigt ut, utan går in i hårstråt och vårdar det med den antioxidantrika arganoljan 👌 Det här är en produkt jag verkligen älskar 🙂

Just nu har Parfym.se upp till 70% på olika produkter, så det är läge att gå in och kolla. Kanske köpa det man inte fick i julklapp:) Själv har jag en lång lista på saker😂 även om jag såklart även fick julklappar, så finns det alltid behov att fylla på i allas necessärer. Det passar jag på att göra när det är finfin rea:)

Reklam och annonslänk för Matsmart

Såhär efter jul finns det massor av varor som blev över i butikerna. Och eftersom folk i allmänhet inte vill ha med julen att göra efter den 24/12 så kan vi som tycker om julmust, julsill, julchoklad eller vad man nu föredrar:) göra riktiga klipp hos Matsmart

Nu är det ju inte bara saker som har ordet ”jul” i sig som säljs billigt på Matsmart, såklart:) Just nu är det fulladdat där, bara att plocka på sig 🙂

Jag köpte fyra flaskor av den här strax före jul, Zeroh med clementinsmak

Det har druckits mer av den än av julmusten 🤗 den är verkligen supergod. Perfekt som måltidsdryck om man vill göra det lite festligare👌🏼

Jag har fått lite frågor om hur det förpackas, och kan bara säga som så att jag är imponerad. Allt som är ömtåligt lindas in i lager med skyddspapper, och alla flaskor och lock tejpas. Är det vätska är den oftast i en extra plastpåse

Under alla år jag beställt så har en enda sak gått sönder, och det var nog mer posthanteringens fel. Det var en ettkilos burk med jordnötssmör😂 som fått en spricka. Gick att skopa över allt i en annan burk och eftersom den låg i en plastpåse blev inget annat kladdigt👌🏼

Jag hittade böcker också,

Beställer man nu hinner man läsa dem innan jullovet är slut 🙂

Jag lyckades också med julens epic fail förra beställningen 😉 Jag köpte den här till Jack från Fisher Price.

Bra grejor, jag har massor kvar sen de äldsta var små. Jäkligt bra pris också👌🏼Detaljen jag missade, och inte upptäckte förrän jag tryckte på en knapp på skolan, och den började prata, var att den talade franska 😂

I efterhand är det solklart, men varför i hela friden det säljs (enbart) fransktalande Fisher price är en gåta. Så många fransktalande barn har vi knappast i Sverige att det finns en marknad för det;) Jag antar att det var en felbeställning 🤷🏼‍♀️

Jag behöll den för det var ju sjukt kul. Andra kan hålla på och snacka engelska med sina barnbarn men MITT barnbarn ska läras franska;) Jag tänker också att Jack inte bryr sig om vad den säger, det är kul att plinga och trycka ändå:)

Nåväl, ibland blir det fel, men vad gör det? Går att skicka tillbaka om man inte vill gilla läget 🙂

Matsmart hittar ni här

Jag orkar inte skriva nån slags årskrönika, har gjort det ibland men då har det känts kul. Nu känns det som ännu ett år man får lägga i undantagslådan. Det har varit överjävligt vidrigt, och väldigt fint och trevligt. Lite av varje. Sånt jag velat slippa och saker jag gärna gjort mer av, och massa ”jo det vore kul, men kanske inte under en pandemi” .

Jag har funderat lite däremot:) Jag gör ju det ibland, och nu har jag noterat att flera av mina vänner och bekanta har relationsproblem. Inte så att de lever i stadiga relationer där det knakar lite ibland, utan det är relativt nya som tagit slut. Utan att ha lagt ner någon tid på att räkna ut procentsatser eller så, så konstaterar jag att de flesta även mår skit i sig själva av väldigt olika anledningar. Det är psykisk ohälsa, andra sjukdomar, dumpade och ledsna, ekonomi och vardagsproblem som liksom tar över. De har det helt enkelt inte så himla bra med sig själva.

Min tanke är då, är det inte extremt klokt att FÖRST se till så att man är tillfreds med sig själv, och att man klarar sig själv, INNAN man ger sig in i en relation? Jag undrar varför folk så desperat vill ha en partner, fast livet är skitjobbigt på alla plan. Varför tror man att man mitt i ett kaos ska kunna skapa och behålla en vettig och sund relation med en partner? Mina vänner och bekanta med tusen utmattningsdiagnoser, borderline och bipolära problem, där dagen går ut på att överleva i princip, hur fan har de tid och ork att ens tänka tanken att dejta? Och, om man nu har den orken, är man verkligen så sjuk då? Om tiden och orken inte räcker till ens till det basala, hur har man tid/ork att sitta på Tinder och chatta? Jag begriper det inte.

Jag fattar att man kanske vill känna sig älskad och trygg. Men, jag tror, är faktiskt helt övertygad om det, att innan man mår bra i sig själv, och har en stabil och fin relation med sig själv så blir det inte så bra. Hur ska man kunna ge något av sig själv till en annan människa om man inte ens orkar ge sig själv tid att läka. Från vad det nu må vara som man behöver återhämta sig ifrån. Jag fattar att man kanske tror/hoppas/önskar att prinsen på den vita springaren ska komma och ta bort det överjävligt tunga lasset på ens axlar, att han, eller hon, ska komma och fixa allt, så allt blir bra. Men jag tror inte att det är så ofta det händer. ”Beviset” ser jag, och hör jag, då mina vänner och bekanta kastar sig in i intensiva relationer, det är ”älskling, babe och hubby” hit och dit, kärleksbetygelser i överflöd offentligt, och tonvis av pussbilder eller bilder från sängen där de ligger nära och gosar. Fjantiga hjärtsymboler med händerna mot varandra och ett allmänt fjortis-beteende:) Sorry, men så är det. Helst flyttar man ihop också inom några veckor. 😂 Som utomstående känner jag mig cynisk som Fan när det enda jag kan tänka på är hur länge det dröjer innan det är slut. Och, enligt min helt ovetenskapliga notis, så handlar det om tre-fyra månader. När passionen är över så är relationen över. Finns inget att bygga på. Nada, zipp, nothing 🤷‍♀️

Och så blir min vän/bekant ledsen, deppig och hamnar ännu längre ner i psykisk ohälsa. No shit. Det går ju inte att säga det här till sin vän, utan att framstå som en sur missunnsam jävla rugguggla, men samtidigt så vet jag ju, att det inte kommer hålla. Nu låter jag ju jävligt störig, hur kan jag veta sånt, liksom? Och det gör jag ju inte, till 100%, men erfarenheten talar.

Jag kanske är helt ovanligt vad vet jag. Men för mig har det varit helt otänkbart att vilja ha en ny relation. I början så kunde jag absolut tänka att det vore najs om någon, vem som helst faktiskt, skulle komma och ta min börda, hjälpa mig, ge mig trygghet på alla de sätt som finns. Men ganska snart insåg jag att det var att ge sig själv falska förespeglingar. Jag var rejält nedtrampad i skorna, och det fortsatte under en lång tid, när jag försökte samla ihop mig och resa på mig så kom en ny känga och trampade ner mig i asfalten. Gång på gång. Där och då var jag extremt skör på ett vis. På andra stark som pansarglas. Min kraft gick till att läka mig själv, mitt hjärta och min självkänsla, och till mina barn. Det fanns inte ett uns över till en man.

Nu har det gått nästan nio år. Jag är såklart inte samma person som då, och i det stora hela är jag nog en bättre människa idag. Mina erfarenheter och sorger har både härdat och mjukat mig:) Livet blev ju inte som planerat men det är bra ändå. Idag är jag stark i mig själv, jag har min självkänsla tillbaka och jag klarar mig på egen hand. Jag kan själv 😅

Idag KANSKE jag skulle ha plats för en man. Men jag vill inte;) Hittills har jag heller inte träffat någon som fått mitt hjärta att slå lite extra snabbt. Absolut ingen 🤷‍♀️ Jag letar inte heller. Kanske blir jag ensam resten av livet, och helt ärligt kan jag känna att vad fan gör det då? JAG behöver ingen snubbe, även om andra tycker att jag borde ha någon. Jag trivs bra med mig själv, och mina vänner. Men jag känner att jag skulle kunna ge mig in i en relation utan att mitt bagage skulle bli ett hinder och problem. Om jag vill.

Det har tagit mig nio år. Jag kanske är ovanlig som sagt, men jag föredrar att säga att jag är klok, jordnära och har fötterna förankrade i verkligheten:) Att kasta sig in i förhållanden, ge sitt allt, och sen fallerar det ändå, trots att man gett sitt allt, det om något måste vara rena döden för självkänslan. Om man i stället ser till att vara nöjd med sig själv, tycka om sig själv och komma till den punkt där man inser att man själv är precis lika viktig som alla andra, för att använda en favoritmetafor: ”Man måste sätta på sin egen syrgasmask först, INNAN man kan hjälpa någon annan”. Då tror jag att man har de bästa förutsättningarna för att kunna skapa en stabil, trygg och kärleksfull relation med en partner.

Men säg det till en person som är kär i kärleken. Som så gärna vill ha en relation att de är beredda att åsidosätta sig själva, sin hälsa, för det. Som inte ser det jag ser, att det är en flykt, ett hopp, en vild önskan om förändring. Kanske ett hopp om att ens börda ska lätta, att man ska må bra igen. Vilken man gör, tills passionen är över. Då blir det gråt och tandagnisslan igen.

Ja, hobbypsykologen har talat:) Mina vänner och bekanta kommer inte lyssna ens om de läser, för de fattar ju inte att det är dem jag pratar om, för när man inte mår bra är det svårt att ta till sig, vad det än må vara. Jag kan ju inte heller vara tvärsäker på att även denna relation kommer gå åt skogen, det kan ju vara den som förändrar allt, och vem är jag att lägga sordin på stämningen? Givetvis hoppas ju jag också, varenda gång att det ska vara The One, för jag har inte tappat min tro på kärleken 🙂 Även om det låter så 😂

Ok, jag ska gå ännu ett steg längre… När en relation tar slut, så verkar det ta ungefär … en dag… innan Tinderappen laddats ner, eller aktiverats, och ”man är ute på marknaden igen” Okey… lite som ett stycke kött då alltså? Eller? Vad fan hände med att sörja? Bryta ihop som ett litet skrutt och ligga i fosterställning och sen kolla kassa komedier och käka glass med sked direkt ut paketet?

För mig är det ett jätteskevt beteende. Om personen man hade en relation med inte ens var värd en kort sorgeperiod, varför var man tillsammans med den då? Jag menar inte att man måste klä sig i svart, ha sorgband på armen och grina ett år eller så, men kanske en stund i alla fall, någon månad som minst. Men icke, här ska träffas en ny stjärna direkt. 🤷‍♀️ Ursäkta att jag säger det, men att vara kär i kärleken är oklokt. Att skaffa nån för att ha nån är oklokt.

Vänta lite för bövelen! Ta dig tid att sörja och läka, och reflektera över det som varit. Behövs ingen sorg- och läketid så behövs det definitivt en lång reflektionstid! Se till att vara din egen bästa vän, och ta det lite lugnt. Livet är värt att leva även som singel, jag LOVAR:) Jag vågar till och med sticka ut hakan och säga att det är både roligare och enklare. Man svarar för sig själv och ingen behöver bli sur över att man sätter toarullen åt ”fel” håll:) Man behöver inte jämka en jäkla massa hela tiden utan gör det man känner för. 👌

Och nu känner jag att jag uppfyllt kvoten för att tycka och tänka idag:) Håller ni med, eller tänker ni tvärtemot? Även om jag anser att jag har rätt;) så är jag alltid nyfiken på att få höra era åsikter. 🤗

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har varit iväg och tränat, dubbla pass till och med:) Det absolut bästa med det är att när man sen kommer hem, lagom frusen eftersom det är vinter ute 😂 är att få kliva in i en varm dusch. Och efter den kliva in i en mysig outfit. Pyjamasbrallor är givet när det är sent, och den här helt ljuvliga fleecejackan har blivit min vinterfavorit!

Ni vet när fleece är sådär supermjukt så man bara kan sitta och klappa på det? Så mjuk och gosig är den! Lång så den går ner ordentligt över rumpan, och med fickor.

Huvan är helt ljuvlig att dra upp när man är lite kall, då blir man varm och go på nolltid:)

Jackan finns i en vinröd variant också, men jag är helt såld på min beigevita.

Cellbes har en härlig rea just nu, bara att kolla in och fynda:)

Antar att vissa av er redan tagit bort alla julsaker för att ni är less på dem, och ersatt dem med kriiiiispiga tulpaaaner;) ?

Här hemma funkar vi inte så, och jag har med åren fattat att det kanske är en hel del varierande traditioner över vårt lilla, men avlånga land. Givetvis anser jag att mitt sätt är korrekt och ursprungligt😁

För mig är adventsgranar ett totalt märkligt påhitt, här kommer granen in några dagar, på sin höjd, före julafton, och sen står den kvar till tjugondagKnut. Tillsammans med alla andra julsaker. Och inte ens då är det säkert att jag plockar undan det utan julen kan vara kvar januari ut, speciellt alla adventsstakar och stjärnor. Speciellt om det är snö ute, för det är ju så oerhört vackert då. Men alla gör som de vill, och jag orkar inte bry mig om andra, eller vad andra tycker:)

Granen är som snittblommor, och att kasta ut den innan den barrar satan eller på anat vis talar om att den är slut, är dock väldigt väldigt märkligt beteende. Vem kastar sina snittblommor för att de stått i en viss tid? Eller gör ni det? När rosorna stått på bordet i två dagar då ryker de i soporna vare sig de är fina eller fula? Eller de praktfulla buketterna som folk köper på fredagarna, kastar man dem efter helgen för man är less på dem, eller låter man de stå kvar tills de vissnat? Samma sak med granen, tycker jag:) Plus att det är skittråkigt att ta bort alla grejor i den😂 I år bara sju ljusslingor i den, och kanske hälften av alla saker, jag lät Lovelia klä den helt på egen hand när jag var ute och shoppade. Hon har varit rejält sjuk här innan jul, var kanske någon form av influensa, covidtestet var tacksamt nog negativt, och det samma gällde för Jamies. Hans svar kom på julafton, och jag nojade lite över hur vi skulle lösa det hela om han var sjuk, vi skulle ju vara här hela julen och Janelle och Simon och Jack skulle sova här. Men så kom jag på att det ju är ok om det gått sju dagar och han är symptomfri, vilket han ju var:) Men ändå skönt med ett negativt svar. Alla utom han och Jack är dubbelvaccinerade, mamma trippel, men det är ändå dumt att chansa.

I killarnas julstrumpor låg det slipsar. Och jag kan inte knyta slipsar, även om jag försökt lära mig genom åren. Tycker det ser rätt coolt ut när någon knyter en annans slips snyggt och prydligt. En skill jag vill ha, men inte orkat lära mig. Förrän nu, när jag körde Youtube-teutorial, och lyckades med denna:

Mamma sa att det var en dubbel slipsknut, och det är det kanske, man snurrade runt båda sidorna:) Jag ska öva så det sitter i sömnen nu😂 Jamies blev inte lika bra:

Men han hade heller inte skjorta på, kanske hade den blivit snygg om jag fått dra lite i den, han hade ju som alltid bråttom iväg till nåt annat;)

Jaja, jag tycker det är fint med slips, killarna uppskattar det inte speciellt:)

Juldagen var jag och tränade med Corrinda. Kände mig proppmätt och behövde verkligen skaka ner lite mat:) Körde Cardio på crossen en halvtimme och sen lite, eller ganska många, marklyft. På väldigt fjuttiga 55kilo, men vafan gör man? Bara att börja om från början:D Medan Corrinda körde höftlyft och knäböj med stång på axlarna, som jag inte klarar av än, så körde jag drag. Och fast jag inte tyckte att det var så jobbigt, så resulterade det hela i härlig träningsvärk 🙂

Vi ska snart iväg igen, om hon bara kommer upp från sitt rum:)

Vi har haft en fin jul. Med alla nära och kära samlade, och även om pappa saknades så det gjorde ont i själen, så gick det ändå bra. Förra julen var han och mamma inte heller med, pga corona, så det blev inte riktigt första julen utan honom på något vis. Det är som det är. Inte kul alls men inget att göra åt. Pappa fixade ändå snö och strålande sol åt oss, och vi var på kyrkogården på förmiddagen på julafton och tände ljus. ❤️

Vi skulle ta en bild på alla barnen samlade, och kom vi ihåg det då? Nope:) Så det får bli nästa gång!

Berätta om er jul! Hur har ni haft det, har ni jul kvar, har ni varit lediga eller jobbat? Tell me!

Vi hörs senare, nu ska jag träna! Fortsatt god fortsättning:)