Jag har ingen lust att skriva nån årskrönika, 2024 var ett år, varken mer eller mindre. Det hände inget världsomspännande för mig personligen, utan det mesta lunkade på. Det har varit tufft ekonomiskt, inte det tuffaste, men riktigt tröligt att behöva snika och snåla, framför allt på mat. Det har varit lågkonjunktur och inflations skit förr, typ när jag flyttade hemifrån, men jag minns inte att maten var så här överjävligt dyr? Att kläder, TV-apparater och sånt var svindyrt minns jag, men inte att bensinen, räntorna, elen, och maten skenade iväg samtidigt. Plus då att varenda jäkla tjänst man har höjer priserna. Nextory exempelvis, får för sig att höja med femtio spänn och jag är tveksam. Kanske ska jag bara säga upp det och läsa böcker gratis via biblioteket? Alla streamingtjänster, mobiltelefonabonnemang, bredband osv rusar ju iväg och kostnaderna är mer än dubbelt så höga överlag. De krossade tomater jag alltid köpt, kostade förr 4.95kr, nu 12kr….. är ju inte klokt. Mjölken är dyr, osten är dyr, köttet är dyrt, ALLT är dyrt. Jag hatar det.

Så det vore ju najs om priserna kunde återgå till de som var, speciellt som handlarna redan skott sig fint, och inflationen är stabil. Regeringen sänker skatten för de rikaste och höjer för de svagaste. Fantastiskt bra styre vi har. Samma i Uppsala, där idiotstyret driver oss in i skuldsatthet i många många år framöver.

Men, förutom det då:D

Jag sätter sällan upp mål och avger inga löften. Att bryta ett löfte till sig själv är moralsänkande så det har jag slutat med för länge sen. Däremot kan man ju ha mål, och det har jag, men inte sådär exakt uppradat.

Men, som vanligt känns det, så har jag ett behov av att skärpa till min kost, och min träning. Egentligen är det inget större fel på mängden träning, jag kommer oftast iväg mellan 3-5 gånger i veckan så det är mer än ok. Däremot är det lite si och så med att använda pannbenet. Det har varit jäkligt lätt att avboka för att det inte känns så kul. Va? Vem är jag och varför tänker jag så? Jag brukar inte vara sån, utan har jag bokat så genomför jag det. Min operation i höstas har lite ”skuld” i det, de där åtta veckornas rehab visade hur najs det är att ligga på soffan:) Det gjorde jag nu inte, jag var ute och promenerade massor, men sen kom mörkret. Jag älskar att gå i skogen men när det är mörkt är det inte lika charmigt:) Man snubblar på rötter, eller slår skallen i nån låg gren eller står på öronen över en sten. Kyla är inte heller nån höjdare, och lägger man till regn och rusk så är ett faktum att jag inte vill vara ute, alls.

Så träningen ska prioriteras. Och kosten ska skärpas till. En del hör ihop med att maten blivit så förbannat dyr, det är billigare att bli mätt på kolhydrater än protein, och då får det bli så, plånboken bestämmer. Frukt har varit en bristvara hemma och grönsaker med, så när man är lite hungrig, behöver ett mellis eller bara något att snacksa, så har skafferiet erbjudit – pasta, typ:D

Eller en macka, eller nåt annat skräp. Så, nu ska jag iaf ha kokta ägg redo:)

Jag har också insett att jag garanterat har en släng av nåns lags hetsätning. Jaja, ingen behöver bli kränkt över ”en släng av” för det är exakt så. Jag hetsäter normalt inte alls, men sen kommer det till de här totala moffsa i sig allt man ser eller kan tänka på-momentsen. Som igår kväll exempelvis. Först middag, som var rester, så lax och annan lax och ännu mera lax, lite ägg också. Sen till kaffet en dadelboll. Än så länge ingen fara på taket, men sen …. Då drog jag de After Eight som var kvar, toppade med ett gäng Mozartkulor, några andra praliner och sen scannade jag av varenda skåp i mitt minne för att till sist komma på att vi hade nån variant av jordnötsbågar, så då hävde jag i mig massa sådana. Allt på kort tid. Totalt vansinne, och det är det tänket jag måste ha bort. Det är osunt.

Min pappa hade problem med hjärtat och sen njurarna, mamma har hjärtproblem, diabetes, struma och lite annat smått och gott, jag är inte det minsta sugen på att ÄTA mig till problem. Alla vet att kosten är ett mäktigt redskap i hälsokampen, och jag är dessutom Hälsocoach, så det här måste få ett slut.

Mitt mål för 2025 är alltså att bli överlag mer hälsosam. Jag tänker inte sluta med mina fredagar ute med Helen, eller kvällarna med fotbollskillarna, absolut inte. Men jag ska ha ordning på hetsätande, dålig kost och jäsa i soffan.

Planen jag tänker är att tvinga ut mig själv på promenader, oavsett hur korta. Doris vill ju inte alltid gå ut, hon nöjer sig mer än gärna med att springa ut snabbt och kissa i trädgården när vädret suger, men jag tänker att en tio minuter en kvart med eller utan henne är bättre än inget. Mer cardio även på gymmet, så jag funderar på att lägga in rena cardiopass igen, med antingen nåt ledarlett pass, eller mer troligt – bara löpband, cykel, rodd eller crosstrainer. Jag har möjligheten att vara flexibel, så det är ju dumt att inte ta vara på. Jag behöver också mer rörlighet och även styrka, så hoppas på att de bästa ledarna har pass som ligger perfekt i tid. David ska jag se om man kan övertala till några tunga lyft-pass, för det är effektivt och kul.

Kosten vet jag också exakt hur den ska vara, mer protein och mindre skräp. Inga konstigheter. Däremot känns det som att även när jag äter bra så svarar kroppen inte som den ska. Jag antar att man kan skylla på klimakteriet? 😉 Men det verkar ju som att det faktiskt är en stor bov. Jag är ju inte speciellt intresserad av att gå till läkare oavsett vad, och att äta massa tillskott eller medikamenter är ju inte min grej alls. Men kanske borde man gå till en kvinnoläkare. Det kommer troligen inte hända 😉 Jag kände hur hela kroppen knöt sig bara av att skriva det:D

Så, för att inte ha några planer och mål för året så har jag ju ändå en del:D

Och eftersom vädret är ok och ljuset kvar en timme till, så ska jag faktiskt ta mig ut på en promenad NU.

Vi hörs senare!

 

 

Innehåller reklam och annonslänkar för Cellbes

Årets näst sista dag, och jag får som vanligt lite panik över folk. Folk som ska hålla på och stressa, göra listor på mål för det nya året, nyårslöften och jadajada:) Jag tycker att det bästa är när det bara rullar på i ett bra tempo som man gillar:) Nyårslöften kan dra åt skogen och planera upp året i detalj också:) Jag goes with the flow, förhoppningvis. En sak har jag dock bestämt och det är att det ska bli ordning på min träning, men framför allt min kost. Det känns absolut som något jag sagt förr, men något har verkligen hänt med mig och kalorier. Det tar vi sen! Nu ska vi kolla fyndläget hos Cellbes:)

 

Den här stickade klänningen är inte på rea men jag tänker att den absolut bästa tiden för stickade plagg är ju nu!

Kylan står och knackar på dörren, och det är långt kvar innan det nalkas vår. Jag är så sugen på en längre tunika/klänning men kan verkligen inte välja! 😀

Grön stickad lite längre klänning är ju nästan ännu finare?

Jag tycker det är så jäkla snyggt på alla andra, men jag skrotar ju mest hemma, och ute på lokal är det för varmt för stickade plagg. Den känns för fin för att bara vara hemma. Kanske, eller så slår jag bara till:)

Min glittriga top är på rea i alla fall, såklart 🙂 Den finns i flera färger, och jag gillade den skarpt. Skön, luftig och med genomskinliga, men lite dolda ärmar känner man sig finklädd utan att vara för bar.

Gick alldeles utmärkt att proppa i sig massor av mat utan att det stramade också 🙂 Stort plus!

Jag tycker det är fint med klänning året om, och jag tycker också det är snyggt med stövlar till såhär, som man kanske har mest på vintern ändå. Det här klänning med puffärm är enkel att klä upp eller ner. Lägg till smycken eller skärp bara:)

Något jag använder extremt mycket, det är koftor, eller hoodies med dragkedja. Av alla varianter. Jag har det som jacka, eller som innejacka, som extra lager eller för att jag är lite frusen. Sommartid har jag tunna koftor, enkelt att knöla ner även i en liten väska, och vintertid är det tjockare och varmare. Det här är en kofta jag hela tiden återkommer till när jag kikar runt på Cellbes. Jag vet inte vad det är med den som lockar, men den ser ju himla mysig ut!

 

Jag har ju min fluffiga rosarandiga tröja som jag använt hur mycket som helst hela hösten, den är nedsatt nu, så passa på!

Den är fjäderlätt och mjuk, sticks inte det minsta, det är jag allergisk mot, sådana tröjor åker raka vägen tillbaka:)

Cellbes har också något som de kallar för Premiumsortiment, där kan man hitta lite ”finare” material, som merinoull, och mohair, den här är i lyxigare merinoull och det är ju sånt som absolut inte sticks.

Det är ju plagg som håller hur länge som helst, och som är suveräna som basplagg. Ganska så enkla i sina modeller för att vara tidsenliga, vilket ju är suveränt.

Det är full rea på Cellbes nu, de har massor som ska bort, det är ju det bästa med säsongsvaror för oss kunder:D

Ni hittar hela sortimenter HÄR

Det är ju en speciell tid mellan jul och nyår, allra helst år som detta då det med bara några få semesterdagar kan bli runt två veckors ledighet. Men jag upplever generellt att det är väldigt lugnt den här tiden oavsett. Mailen är tyst, och det är enda gången på hela året som det händer. Det enda som ramlar in är reklam och de hamnar i en egen mapp hos mig så dem ser jag aldrig. Det är ganska exakt så här:

Vi har ju haft en härlig jul, absolut ingen snö, trots att det faktiskt snöade ytterst kort på självaste julafton när vi satt och åt frukost, men det töade bort i samma sekund det träffade marken.

Corrinda och Zehro bilade upp och kom på lördagen, och genast fylls huset med liv och glädje. Inte som att vi går runt och är dötrista annars då;) men det blir en annan sak. Jag satt precis hela lördagen innan de kom och slog in paket:) Hade inte slagit in ett enda och det var ju fler än jag kunnat ana. Vi bestämde oss i år för att ha Secret Santa, och alltså köpa julklapp till EN person, för 800kr. Sen köpte alla en sak för max 50kr till alla, för paket vill man ha, så är det bara. De minsta är undantagna och får julklappar som vanligt. Det tog en evig tid, jag lyssnade på bok under tiden och så kom kids och pratade mellan varven.

Söndagen var vi ute och småhandlade och måndagen städade vi gemensamt. Jag och tjejerna hemma har ju ägnat hela hösten och speciellt december åt att städa, så det var mer av det där sista. Sen har Zehro en tradition och det är att spela Bingolotto på uppesittarkvällen, så det gjorde vi såklart. Det är många år sen jag spelade, och det kan med facit i handen gärna dröja många år tills nästa gång:D Haha så trist! Nu var det inga artister jag var så intresserad av, och julrim och sånt roar inte heller, men vi hade trevligt ändå. Satt där och snackade, snacksade och vann typ 200kr. Back ändå såklart. Vid de här tillfällena så klagar alltid barnen på min soffa:D Vi har haft en U-svängd soffa när kidsen var små och den rymde ju alla, men med åren så är det så sällan som vi sitter och ser på TV ihop, alla ligger ju på sina rum för det mesta, så idag har jag en tresits-soffa och två fåtöljer. Det är inte mycket att hurra för när 15-20 personer ska sitta där, men det brukar lösa sig med stolar och stora kuddar på golvet. Jag sitter oftast på golvet, bara jag får luta mig mot något så går det utmärkt.

Julafton startade med storfrukost, Corrinda och Zehro var uppe först och ställde iordning allt. Jag kokade gröt kvällen innan och den stod i garaget:) Vi har tre kylskåp, men ett står ute och fast Jimpa isolerat ett utrymme åt det så fryser allt där inne, så pass att det fryser sönder, så det kan vi inte använda på vintern. Ett nere i matkällaren som var fullt av mat och då återstår det uppe som alltid är fullt, och så här års även garaget. Där är det kylskåpskallt så vi ställer kastrullen direkt på snickarbänken:D

Efter gröt och kaffe så var det dusch och sen på med förklädet. Jag säger det igen, det är ju jäkligt märkligt att jag som på riktigt avskyr att laga mat, och allt som har med mat att göra som planera, handla, förvara osv, är den med det övergripande huvudansvaret. Så fort nån unge skaffar ett hus så kommer jag delegera iväg julen dit. Eller så kör jag helt enkelt ett knytkalas nästa år? Jag är inte alls nöjd med den här uppdelningen. Mamma och syrran gör minst lika mycket som mig, och det är jag evigt tacksam för. Jag stod på söndagskvällen och lagade kött så det stod härliga till, inte ens besvärligt men det tar tid och är tråkigt:)

Jag uppskattar inte mat, för mig är det enbart en källa till att överleva. Vad jag äter är helt oväsentligt, för min del skulle jag kunna äta ett Uppfinnar-Jocke-piller, bara det mättade och gav de näringsämnen man behöver. Mamma sa: ”Men du är väldigt duktig på att laga mat för att tycka det är så tråkigt, det är alltid gott och vällagat.” Och jadå, jag är bra på det, men det kanske har att göra med att jag måste 😀  Jag kan inte för mitt liv komma på en enda gång när jag tyckt det varit njutbart och kul? Jag är snabb, för gör man tråkiga saker snabbt så är man av med dem snabbt:D

Vi har ändrat tillbaka ordningen så nu kollar vi på Kalle Anka först, eftersom det är något alla vill, inte minst jag:)och sen vill Robban se Kan du vissla Johanna, som absolut ingen annan vill se. Men det var hans och morfars grej, de såg den alltid ihop och jag tänker inte ta det ifrån honom. Dessutom är det perfekt, då kan han se den och vi får tid att laga det sista och ställa fram allt i lugn och ro. Nu i år så avstod han ändå och de började se Ensam Hemma, tror jag:) Men så till sist står middagen på bordet, eller köksön då:

Det är nedskalat, bara sånt vi gillar, och inget annat. I år hade syrran gjort en vegansk julskinka, det är en rotselleri, och det var ju supergott som tillbehör. Vanlig julskinka är det evigheter sen jag gjorde, det är ingen som är speciellt förtjust i det och det räcker med att köpa några skivor. Syrran gjorde en skaldjurscheesecake, mamma köttbullar och kyckling, jag ugnsbakad lax och sen är det ju ägghalvor, prinskorvar och rätt lax, inlagd lax och allt vad det nu är. Jag äter inte en enda potatisbit utan åberopar mitt privilegie som vuxen och avstår. Däremot gjorde jag en egen majonnäs, det är kul. Swooosh med mixerstaven →majjo:)

Vi åt och hade det hur trevligt som helst, och sen var det ju lite allmän matkoma. Jag var så mätt. Hatar att vara så mätt dessutom 😀 Janelle och Simon och Jack fattades, de firade julafton med Simons släkt i år, men kom till oss på juldagen.

Kaffe och sen kom ju tomten:)

En ny tomte faktist, och om ni lovar att inte skvallra så kan jag berätta att det var Jamie 😀 Han ville så gärna vara det så då fick han väl det då♥ Han skötte sin uppgift med bravur, men tyckte det var lite väl svettigt där under mask och tjocka kläder:)

Vi öppnade alla roliga 50kronors paket, som med fördel fått köpas på loppis, eller tillverkas själva eller hur man ville göra, det viktiga var inte summan utan omtanken. Och alla hade lyckats så bra! Det var så roligt och mysigt.

Sist öppnade vi Secret Santa paketen och då gjorde vi det en och en, och fick först gissa utifrån hur paketet såg ut, sen när vi sett innehållet och sen gick vi en runda på slutet då vi la en sista gissning och fick reda på svaret. Några hade rätt, men de flesta fel:) Vi hade skrivit väldigt noggranna önskelistor för att få bra saker och alla var nöjda, så det här kommer vi fortsätta med. Jag hade önskat mig ett par mikrofoner till mobilen för att använda när jag gör UGC-filmer och det fick jag, och jag i min tur hade fått Simon att köpa till, han ville ha en, i mitt tycke, supertrist bok om Level Design.

Sen spelade vi spel, och kollade på Grinchen, mamma och syrran åkte hem och kvällen var över. Jag tycker om jul, men det är massor av stress innan, speciellt när man ska rådda så här många, så att när kvällen är slut och man ser att alla är glada och nöjda, DÅ är det jul på riktigt på nåt vis:)

Den här lilla killen sabbade en del christmasspirit. Han kom in dagen innan tror jag det var, och haltade illa. Ville inte alls stödja på benet och vid närmare titt var det så svullet. Tvärtjockt hela vägen från tassen och upp till magen. Att åka till veterinären på röda dagar gör man ju inte med glädje direkt, det blir minst dubbelt så dyrt, och även om man ibland måste så kan man försöka avvakta om man kan. Sellman var hungrig och nyfiken, och man fick klämma, vända och vrida på benet så det var ju åtminstone inte brutet. Inga bett eller sår, men mest troligt har han fått stryk av den vidriga grannkatten.

Han flyttade in för några månader sen, kanske ett år, och han är elak. Han ger sig på Sellman så fort han ser honom och min lilla goa kille som inte gör en fluga förnär får så mycket stryk. Jag vet inte var den här elaka katten hör hemma, men troligen är han ju okastrerad vilket inte är lagligt. Jag har mina misstankar men kan ju inte gärna anklaga nån utan bevis. Ser jag honom så ryter jag åt honom, har jag något jag kan kasta så hivar jag iväg det och skulle jag få tag i honom skulle jag tala allvar med honom. Jag tycker om katter, men den här killen är inte snäll och det beror ju säkert på att han anser det vara hans territorium. Doris avskyr honom och jagar ut honom från gården men trots det, t r o t s det, så kommer han tillbaka.

Sellmans onda ben höll i sig de röda dagarna, men sen började det lätta och nu går han obehindrat, foten och benet är lätt svullna men han bryr sig inte om det. Känns ändå najs att inte ha åkt in, fått betala runt tio lax och fått höra samma sak. Hade han varit allmänpåverkad så hade vi såklart stoppat in honom i bilen och åkt, men nu var han inte det.

Förr hade vi julafton hos mamma och pappa, och juldagen firades hos min mormor med en annan familj, hennes särbos barn och barnbarn. När mormor gick bort hamnade juldagen hos mig och med tiden har även julafton hamnat här, av rent logistiska anledningar. Det ÄR bra, barnen kan dra sig undan om de vill, och all mat och paket är på ett ställe osv:) Nu kom Janelle, Simon och Jack, Lovelias pojkvän Axel och Jimpa. Som fortfarande är en kompis och inget annat, så ingen behöver fundera på det:D Men han är en av familjens närmsta vänner, och har en given plats vid familjesammankomster.

Vi har tagit nya familjekort, kan ni FATTA att det här är mina barn?

Robban, Janelle, Trixie, Corrinda, Jordan

Patricia, Lovelia, Jamie och Novalie

Men kolla skillnaden bara från förra året! Var är den lille busige killen till exempel? Jamie har verkligen vuxit!

Och det här var 2020 ↓

 

Helt galet hur snabbt det går, jag vet att jag tjatar men ni ser ju själva, det är ju inte helt som att jag är ute och cyklar:)

Vi tog en bild utan julgranen också:)

Och sen fyllde vi på med alla respektive, vänner och släktingar:)

Övre raden från vä: Mamma, Robban, Jack, Simon, Janelle, Axel, Corrinda, Zehro, Jordan

Andra raden: Patricia, Lovelia, Jamie, Novalie, syrran, och längst fram jag med Doris och Trixie.

Finns några respektive till men de var inte med. Och så katterna då såklart.

Och om ni undrar var Jimpa tog vägen, så smet han på den bilden ovan men det hade han inget för, och ni ser honom säkert på den här:)

Alltså Jack ♥ en sån liten go unge han är där han ligger mitt i:)

Förra året kunde han inte vara still:D

Men kan ni fatta hur stolt jag är över min fina familj? Jag är bara förvånad och undrar vad som hände? När blev alla sådär stora? Eller det är ju helt tydligt, det har hänt i år, 2024:) Jag har inga småbarn längre, alla är tonåringar eller äldre, och det är på ett sätt förbannat sorgligt, men samtidigt är det ju precis som det ska vara.

Jag saknar tiden när de var små, det tänker jag aldrig sticka under stol med, för det var en lång tid i mitt liv och en period som jag älskade, trivdes med och jag hade ett utomordentligt KASAM. Känsla Av Sammanhang, jag hade en tydlig plats att vara på, en tydlig uppgift. Det har jag idag med men jag är inte lika viktig. Missförstå mig inte nu, jag kommer alltid vara viktig, för det är vi alla, men jag har lotsat mina avkommor genom barndomen in i ungdomen och det har jag gjort alldeles utomordentligt bra. Så bra att de är självgående och det innebär ju att jag inte behövs på samma sätt längre. Det är tudelat. På ett sätt är det väldigt skönt, jag kan planera på ett helt annat sätt, även om nån skulle bli sjuk så behöver inte jag sätta mina planer på paus som jag var tvungen till förr. Jag har ju vid ohemult många tillfällen fått planera om akut för att någon fått feber eller värre ändå, och det har för allt i världen gjort att jag enkelt kan omvärdera en situation och göra det bästa av den:)

På ett annat sätt är det sorgligt, det är en period i mitt liv som för alltid passerat. Och jag gillar inte avslut. Det har ni säkert märkt:D Men, det positiva överväger helt klart. Minus att de flyttar hemifrån för det kommer jag aldrig se som något positivt för mig personligen. För dem, absolut, men inte för mig.

Men när jag ser alla såhär, på en och samma bild, ser hur de beter sig mot varandra, hur de bryr sig om varandra, delar glädje och sorg och hur mycket de ger varandra, vet ni? Då tänker jag ganska ofta på alla som under åren sagt taskiga saker om valet att skaffa många barn. Jag tänker, skitbarnsligt nog: ”In your face, loser!” Eller: ”Jag hade rätt, ni fel”. :D:D:D

För de har och har haft det finaste man kan få, en familj som bryr sig, som älskar och som uppskattar dem för det de är, var och en, som individer. Det är nio helt olika personer, med likheter och olikheter. De har precis samma förutsättningar, samma föräldrar, samma arv, samma uppväxt, samma miljö, och de är både så lika och så olika varandra, men de är verkligen individer. Egna personer.

Jag vet att de ibland tyckt att de fått ta ansvar över småsyskon, eller fått laga mat, eller lära sig tvätta, men det har inget med antalet syskon att göra:D Det har att göra med att JAG anser att det är viktigt att kunna. Att få ta ansvar, få lyckas med saker – kanske ibland få misslyckas eller bli besviken, det är så livet är. Och det är min främsta uppgift som förälder att uppfostra vettiga medmänniskor. Inte curla eller slå i dem att de är bättre än andra, utan ge dem en trygghet i att vara sig själva, exakt som de är.

Behind the scenes såg det ut så här:)

Och så här:)

Men en sak är säker och det är att det är så mycket enklare att få med alla på en fotografering än förr :D:D

Kanske att vi ska ta nästa fotografering i trappan, ungar? Få se hur ni ryms:D

Göra en Då och Nu:D

När vi sen fotograferat klart så åkte Janelle, Simon och Jack hemåt, och övriga hoppade i pyjamasar och sen spelade vi spel långt in på småtimmarna. Mamma och syrran åkte hemåt framåt elva, men resten var med och det gjordes charader, tävlades i musik och tjoades och tjimmade.

Kan säga att man sov gott sen:)

På annandagen hade Corrinda och Zehro tänkt åka till Stockholm och gå på museum, men i stället bestämde de att vi skulle göra det på fredagen för då kunde vi åka flera. De tänkte först Naturhistoriska för Corrinda har tydligen läst mkt om det i skolan, men det landade i Tekniska. Annandagen spenderades i stället i pyjamas för de flesta medan jag och syrran tog en shoppingtur, för att fynda lite på reorna:)

På fredag åkte vi runt tolv, och det blev en liten skara bestående av Corrinda, Zehro, jag och Trixie, syrran och sen Corrindas kompis Sara, så vi rymdes perfekt i min sjusitsiga. Novalie hade fått feber, Jordan och Jamie var iväg hos kompisar, Lovelia och Axel i fjällen med hans familj, Robban skulle på fest i Eskilstuna eller var det nu var. Vi mötte upp med Simon och Jack på plats.

Alltså Tekniska museumet. 170 kronor i inträde. Är inte det lite väl saftigt? Plus 100 spänn om man ville se nån film. PLUS 45 kronor i timmen för parkering. Plus att det inte är gratis i soppa att ta sig de 16 milen fram och tillbaka. Innan vi ens kommit in hade pengarna rullat.

Jag hade aldrig varit där, och kommer troligen inte åka tillbaka för så kul var det inte. Helt ok, men för dyrt, för lite att pilla på och för stökigt. Kanske bara blivit gammal men det var rätt jobbig ljudvolym. Bitvis var det mest bara information, jättetrist, men bitvis fick man pilla och peta vilket är roligt. Höjdpunkten var väl att få spela PacMan på Arkadspel:D Vi kom vid halv två, och då var det massor av folk, men det lättade efter fyra, halv fem, och det var öppet till 21. Så ska ni dit rekommenderar jag eftermiddag/kväll. Och att ta med egen matsäck!

Jag har nästan alltid haft det, av flera anledningar. Främst att det är åt helvete för dyrt att äta om man är många, men även för att det tar lång tid oftast, och är rätt uselt käk. Den här gången tänkte jag att det är ju bara vuxna med, alla betalar sitt eget, det får bli som det blir. Och, efter att ha stått i kö i 20 minuter på ett cafe, där det bara var två mindre sällskap framför som inte beställde något mer avancerat än kaffe och kaka så kom vi fram. ”En kaffe och en toast, tack”. Herr Långsam gick iväg, och kom tillbaka: ”Öh det är slut”.

Så allt är slut? undrade syrran, Ja sa han. Ok då tar jag väl en kaffe då. Att expediera syrran kaffe och säga att allt var slut tog, seriöst nu – fem minuter. Han var det mest långsamma jag någonsin skådat! Jag tog sen två kaffe, och det borde ju kunnat ta max 20 sekunder, slå in, betala, klart. Men nejdå, det tog flera minuter.

Jack gick på toa med Simon när vi ställde oss i kö och jag lovade köpa kaffe och dricka, men när de kom tillbaka stod vi på exakt samma ställe, inte en enda människa hade fått sin beställning. Zehro var hungrig och ville ha riktig mat, så han gick till restaurangen en bit bort, ställde sig i kö, fick sin mat, gick tillbaka till oss, satte sig, åt upp sin (pyttelilla vuxenportion) och vi hade inte ens fått beställa än…. Fattar ni vad jag menar? Det var alltså på allvar segare än sirap.

Corrinda och Sara frågade också efter något och gick sen till restaurangen de med. Då MÖTTE de en tjej med en vagn fullastad av toast, mackor och bakverk. Killen i kassan måste ju ha haft totalt tomt på Hjärnkontoret som inte hade en aning om att påfyllning var på väg. Alltså vi har rantat så hårt om det här 😀
De hade de här puckarna som de delar ut när man beställt något man sen får hämta när det är klart, en sån hade de ju kunnat ge oss, och sagt att det tar en stund, kanske upp till 15-20 minuter är det ok? Inte ”Allt är slut. Punkt”

En annan sak vi ondgjort oss över är : Varför serveras det alkohol på ett ställe som vänder sig till barn? Deras drinklista var lång och stod vid varje kassa, medan vi fick leta efter priset på kaffe.  Ingen av oss tycker alkohol hör hemma bland barn, och det är ju extremt kontraproduktivt att kräva av föräldrar att det ska firas en vit jul, inte ens lite vinglögg är ok, men på museumet ska det ställas längst fram? Mycket märkligt.

Tekniska får av fem stjärnor i betyg, kanske två. Priset och dålig, dyr, mat drar ner priset.

Sällskapet får 10 av 10:)

Han var lite besviken att inte Jamie och Jordan var med, men mormor dög bra♥ Jag är ju inte den som bangar att klättra upp på ett ”berg” och åka rutschkana ner:)

Det här scanningsverktyget får också full pott av den enkla anledningen att den bedömde att jag var femton år yngre än jag är:)

Först sa den 36 år, men när jag vred på huvudet för att ta fram mobilen och fota ändrade den sig:D

Tekniska hade absolut sina bra saker, men Naturhistoriska är roligare, och gratis:) och sist hittade vi betydligt billigare parkering också. Men det tar vi nästa gång, kanske till påsk, när Corrinda och Zehro kommer igen, om inte före.

Alla var sega när vi skulle hem, Zehro som kört dit var inte sugen på att köra hem så jag fick axla det, det är ju ändå min bil:) och det gick fint. Jäkligt fuktigt och dimmigt, plus att det där med att köra i mörker när man är 50+ är en helt annan sak än när man var ung…!

Vi var svinhungriga när vi kom hem:)  Jag hade ätit en tallrik gröt på morgonen och sen en kopp kaffe och fyra dadlar med fizzypop-smak som Simon hade, det var allt:) Tjejerna åt en torr macka på museet och Zehos fem köttbullar var inte heller mkt att hänga i julgranen, så vi plockade upp alla julmat och vräkte i oss. Efter att ha fyllt på vätskebalansen som också var lite sidådär med en begynnande huvudvärk, så spelade vi sen Ordbox hela kvällen. Syrran åkte hem vid midnatt och då började de andra kolla på sista avsnittet av SquidGame medan jag röjde lite i köket, småplockad och grejade på. Sov jäkligt gott den natten med.

Lördag var lika med sorglig eftersom skåningarna återvände till Skånelandet. Sju timmars bilresa avundas jag dem inte, men det är tydligen ljusare där nere så det är ju najs.

Idag är det söndag och jag har gjort exakt inget. Klev upp sent, men var ändå tvungen att ta en powernap sen:) Ska fortsätta göra absolut inget alls, så nu ska jag sluta. Ska ropa att det är Swedish tapas och så samlas vi vid matbordet:)

Hoppas att ni alla hade en fin jul!

Vi hörs snart igen:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Ok, året är snart slut, vi har tagit oss så här långt och då kan man få gotta sig lite i alla reor, eller hur:)

Jag älskar reor!

Jag älskar också Cellbes och måste visa er vad jag lyckade med för toppen-klapp till Lovelia:)

Den här koftan blev en såndär ”Åh mamma vilken mjuk och gosig!” Och den sitter så fint på henne.

Hon tog på den och sen tog hon inte av den:)

Jag själv hade på julafton en helt vanlig röd blus som jag trivdes oerhört bra i:

Den finns i flera färger och är i crêpematerial, superskön och najs att den inte skrynklar sig, den ska ju vara lite skrynklig:)

På juldagen hade jag en sån här fast i silver

Den var lika bra den. Jag har inte fastnat på bild alls i jul tror jag😂

I fredags när jag var ute och svirade hade jag också en fräsig festlig tröja, med paljetter minsann!

Jag har varit ganska allergisk mot paljetter men den här var både fin och skön. Ofta tycker jag att paljetter skaver eller hakar i varandra på ett fult sätt, men den här var bara skön, som en najs tröja helt enkelt. Och jag fick många kommentarer om att den var snygg:)

Cellbes har massor av finfina priser just nu på massor av plagg, den här exempelvis

Den ser fin ut:)

Spets kan ju se ut som en mormorsgardin om man har otur, men annars vara så himla fint. Den här tror jag är snygg, och den finns i massa färger:)

Ni måste kolla själva, det är kul att fynda, och ni hittar allt HÄR

Juldagarna, de röda, är officiellt över, och vi har haft mysiga dagar! Familj, värme, väldigt mkt mat, vansinnigt roligt och det är ju så det ska vara. I min värld, då är jag som mest lycklig. Får jag ha familjen nära är resten en bisak.

Janelle, Simon och Jack firade i år julafton hos hans släkt, och det är ju trist, men vi kör dubbla dagar så det blir ändå alltid en del av julen alla tillsammans. När vi tömt alla paket under granen på julafton kunde vi alltså fylla på med deras 😅😂

Det har varit intensiva dagar, fulla av socialt umgänge från morgon till kväll, vilket är härligt och underbart!

Jag måste få landa lite och sortera intrycken så återkommer jag, (och ladda datorn som ligger under soffan) men tills dess får ni min juldikt:)

Inte jag som skrivit varken förlagan eller rip-offen:) och första gången jag hörde den framfördes den av mina äldsta tjejer som lärt sig den i krukan. Då illustrerad med skumtomtar som fick lida helvetets alla kval enligt dikten 🙂

Ha en härlig dag så hörs vi snart!!

Annonslänk för Upplevelse.com , Smålandsgran

Så var vi framme vid dagen före dagen, i morgon är det Julafton. Det är ju … galet;) Det var liksom jul alldeles nyss. Men, jag är så klar jag kan vara, och resten skiter jag faktiskt i:D Vem bryr sig?

Corrinda och Zehro kom i lördags, och resan upp från Skånelandet hade gått fint. I år tog de bilen, visa av erfarenheten förra julen då tåget blev stående vid Arlanda så de missade anslutningen i Stockholm, och vackert fick åka tillbaka hem till Uppsala. Tacksamt nog hade de bokat allt via SJ så det var bara att luta sig tillbaka och håva in ersättningspengar, och få en extra dag här. Tror deras resa typ blev gratis, pga förseningar och inställningar. Det är ju inte klokt egentligen, att inte tågen går i tid. Vad har hänt med – allt?

I fredags tränade vi först ett HIT-pass, sen körde vi direkt till mamma för att hjälpa henne ta ner granen från vinden, och sätta upp den, byta gardiner och klä granen. Sen hem och duscha och käka och sen göra sig ordning, för jag var ute och svirade i fredags, på DogBar som vanligt, och det var Lasse som spelade som vanligt. Det är mysigt. Vi snickasnackar med honom mellan seten och efteråt, och med övriga bekanta. Lite som att hänga i sitt eget vardagsrum fast med vuxna människor:)

I fredags träffade jag glasblåsaren också, och jag passar på att tipsa er så här i sista minuten om att Upplevelse.com har massor av kul upplevelser ni kan ge i julklapp till den som har allt, eller den ni glömt:D Allt från flyga helikopter till fika och bio, eller om ni vill göra som jag och blåsa glas på Ulva kvarn:)

Det var fantastiskt spännande, och hett! Jag vet inte hur de där två brorsorna har öppet i jul, men de har massor av glaskonst, bruksglas och sånt om ni vill åka på utflykt, oavsett årstid.

Fredagskvällen rullade på, jag satt med ryggen åt lokalen hela kvällen så jag insåg i efterhand att jag inte såg så mycket folk:D Haha, helt värdelöst egentligen, men de jag ville prata med satt vid mitt bord så det spelar ingen större roll.

Av nån outgrundlig anledning hamnade vi på O´Connors när DogBar stängde, och det var ju rätt trist. Ibland är det superkul, och ibland, som i fredags, helt värdelöst. Och när det är värdelöst så grämer jag mig över att ha betalat inträde, som jag alltid gör iofs eftersom hallå? En pub, och inträde? Idiotiskt.

En av killarna som bor halvvägs hem åt mitt håll var med, och det är ju najs med sällskap på bussen hem, det händer bara när han och hans fru är med.

Jag steppade in hemma vid halv tre, käkade lite, pysslade runt lite, det är ju ändå min primetime, och så småningom gick jag och la mig. Vaknade och började städa sen på lördagen. Och så har det fortsatt. Eller i går handlade jag, mamma och syrran, och Robban som var med. Det är fan hopplöst:D Alla yr omkring och springer hit och dit för att hämta saker, men jag tror vi fick ihop det. Vi firar ju både julafton och juldagen hos mig och det är shitloads av människor som ska äta, det är ju drygt trettio portioner som ska inhandlas, lagas och serveras. Och jag som hatar att laga mat:D

Men mamma och syrran gör lika mycket de, vi delar upp det hela och det är en jäkla tur annars hade jag serverat typ smörgåsar:D Igår lagade jag fläskfilé och fläskytterfilé till juldagen så det är klar, och innan dess gjorde syrran och jag knäck och två sorters kola.

Fasen, det ska bli skönt när julen är över, för det är en jäkla massa bestyr innan. I år har det varit överkomligt på alla sätt och vis men det är ändå inte min grej, alls. Eller jo julen är mysig, men all mat … jag gillar ju inte ens mat:D

Granen är klar sen länge, och ni kan använda koden Carolawetterholm100 och beställa en egen hos Smålandsgran

Den är så fin! Och den dricker så mkt vatten! Däremot ser den inte alls lika fin ut på bild som i verkligheten, men den är otroligt vacker. Alla som kommer hit står och kikar förundrat på den och jag kan sitta länge i soffan och bara suga in det magiska.

Utanför dörren har jag två lite mindre täta granar;)

Jag köpte dem på ICA för 39 kr och noterade att det var typ 389kr rabatt på dem, så jag tog två:D Det är nån ceder av nåt slag och den doftar massor. Spindlar ska ogilla ceder så jag tänker att de här ska mota dem:D

De är så söta!

Någon annan som är söt är Doris

Om det finns en tvättkorg så lägger hon sig i den:) Om inte nån katt kommer före;)

Nu är det full rulle här, alla kids städar och grejar. Jag ska snart joina dem, och det är sista rycket. I kväll ska vi ha uppesittarkväll med Bingolotto… det är Zehros enda tradition och vi som aldrig spelat Bingolotto ska anamma den:D Det blir kul, men jag kommer garanterat yra runt och göra annat under tiden, men det är najs att samlas. Jag har släppt på så många måsten som jag haft under åren och det som inte är klart nu det struntar jag i. Det är ingen annan som bryr sig och gör de det så är de vuxna nog för att fixa det själva. Väldigt befriande måste jag säga:) Det gör det hela roligare!

 

Om vi inte hörs innan jul, så vill jag önska Er Alla en Riktigt God Jul, från Oss Alla:)

Här i Uppsala är det regn för hela slanten, lite fram och tillbaka med kylan så ishalkan är också här. Åkrarna grönskar i skirt grönt och när solen ligger på, för den har faktiskt visat sig, är det svårt att tro att det inte är vår. Men, vi ska igenom några månaders mörker först. Igår blev det aldrig ljust. En sånär klassisk gråtung dag som november brukar vara specialist på att bjuda på, men det är december. Jag funderade på om jag var helt fel ute när jag körde till träningen, sådär mörkt brukar det inte vara. Igår tränade jag klockan elva, så åkte hemifrån vid halv elva ungefär, och det var som att ha ett lock över huvudet.

Det regnade på vägen dit, snöade på väg hem, sen regnade det resten av dagen och kvällen. Julstämningen på topp, not;)

Körde ett pass I gymmet med ledare och han bestämde att det skulle vara pyramidset, det är tungt. Upplägget är tre övningar, ex marklyft, armhävning, sit-ups, först en repetition av varje, sen två, sen tre ändå upp till tio då vänder man och backar neråt.

Efter det var det hem, äta och stressduscha, för jag skulle befinna mig på ett av barnens skola i stan klockan två. Varje gång man ska på ett möte i stan så måste man lägga på tid för att snurra och leta parkering, och det är så förbannat irriterande. Nu har politikerna bestämt att massor av p-platser ska bort och i ställer erbjuder de nån stor plan en bit utanför. Ja och det är ju helt jävla meningslöst. Det funkar om man ska i närheten av den, men annars måste man ta en buss, som kostar 39 kr, och kanske åka några hållplatser. Det blir inte ekonomiskt nånstans. Det har försvunnit så många parkeringar, och sen läste jag i tidningen att runt 20 butikslokaler står tomma. Och då är politikerna förvånade och säger sig inte tro att det beror på bristen på möjlighet att ställa sin bil nånstans. Nä, eller hur? Det och svinhöga hyror skulle kunna vara en anledning till att hellre ta bilen till något av köpcentrumen utanför.

Idiottpolitikerna strikes again.

Men men, i går hade jag tur som en tok och det fanns en ruta precis utanför skolan, tjoho! Då fick jag sitta kvar och vänta in tiden, för palla gå in och sitta i skolan med massa kids runtom:D Mötet avlöpte enligt förväntan och en timme senare rullade jag mot syrran för att hämta upp henne. Hon fick sen skjuts till stationen. Det vankades julfest i Stocklaholm för hennes del:) Jag lovade hämta henne också, de skulle åka sista tåget, som går vid midnatt och det går uselt med bussar hem då. Den som finns stannar en kilometer bort, i värsta stökhooden, som det iofs är tvärlugnt i för det mesta, men det rör sig kriminella element överallt. Att gå ensam hem mitt i natten är en dålig ide.

Hem, och där var Jax, med pannan tryckt mot dörren, ylandes. Det är Jimpas hund, han skulle också på julfest, så vi var hundvakt:) Jax älskar sin husse så mycket att om han är en meter ifrån så tror han att han är övergiven. Han är här ofta ju, både inne och ute, både med fullt av folk i huset eller bara oss, och han är superhappy då. Han och Doris går finfint ihop och jag kan inte för mig liv begripa varför han ska gny sig igenom tiden utan Jimpa. Men det gjorde han. I sex jävla timmar 😀

Vi försökte med allt, gå promenad funkar så länge man är ute, men det regnade och man kan inte gärna vara ute i sex timmar;) mat ville han inte ha, godis äter han inte, gos kan man få fast man gnäller och ylar och skarpa tillsägelser om att vara tyst funkade inte heller;) Tills sist ledsnade alla barn, gick in på sina rum och stängde dörrarna, och jag pluggade i hörlurar i öronen och höjde volymen:D Efter fem timmar eller så kom han in till mig i badrummet där jag höll på att städa och la sig ner på mattan och småsov. Jimpa messade när han var på väg, och jag satt då i hallen med Jax och gosade lite, och nu till det ”roliga” 🙂 Jimpa tror inte på mig när jag säger hur Jax är, och sekunderna innan han rullade in med bilen, Jax borde inte ha kunnat höra det, så reser sig jycken och går ut i köket, siktar in sig på nån som var där och när Jimpa kommer in är det bara jag som sitter där i hallen, Jax är fullkomligt obrydd. Inte förrän Jimpa ropade på honom fattade han att han kommit och rusade ut, och sen var det glädjefest. Tre minuter senare kastade han sig in i köket för att äta sin mat som stått där hela tiden, och sen var han som vanligt, gick omkring och kollade, och var nöjd:)

Den här gången hade jag filmat, och visade Jimpa för att bevisa hur ledsen hunden blir, för han gråter ju, och Jimpa fattar inhet han heller. Hunden är alltid kinkig, vill vara nära honom, men kan sitta nöjd timmar i bilen om det behövs. Men ensam med oss är det alltid såhär. Störigt, vi är supersnälla med honom ju:)

Mamma ringde och vi babblade på, sen fortsatte jag städa och det finns väldigt många ställen i mitt badrum att städa på så det är bara nästan klart, trots att jag hängde där inne hela kvällen igår. Det är ju rätt tröstlöst dock, för dammet lägger sig direkt. Jag torkade fönstren och kort därefter är det ett lager damm igen. Fattar inte varför. Sen åkte jag och hämtade syrran, skjutsade hem hennes kollega och sen henne.

Jag har alltid tyckt det är lite jobbigt att köra i mörker, men med åren blir det bara värre, och jag tycker det är riktigt jäkla svinjobbigt. Speciellt om det regnar också så allt är mörkt och blänker. Det är tur att man känner till vägarna omkring:D

Jaha, det var gårdagen det.

Idag ska jag och syrran handla, både mat och nån mer julklapp, sen är det HIT med Anders och efter det troligen rörlighetspasset igen. Sen ska jag kolla Robinson med Robban:)

Det är onödigt spännande nu, jag älskar ju Maxim och har så gjort från först början, tycker det är en urtyp av en Robinsonvinnare, jag tycker att även om det är ett spel, en tävling, så ska den genomföras med empati, respekt och hänsyn. Den som vinner ska inte bara vara bäst i tävlingar utan vara en ödmjuk och fin person också, och det tycker jag Maxim är.

Sen gillar jag Patrik och Nabaz också, de får mer än gärna stå i final tillsammans det vore ju roligt på riktigt med tre, för det brukar det väl vara? kompetenta och skickliga jämnstarka tävlande. Inte en som de sparat för att kunna slå i en final.

Jaja, nu ska jag ta och göra mig presentabel;D Hörs snart!