Lika mysigt som det är att ta fram julen, lika ohemult tråkigt är det att ta undan den. Jag har ju inte direkt en tomte och två ljusstakar, nejdå, det är massor:) Vilket såklart är självförvållat, och som sagt, det är mysigt att ta fram.

Nu påbörjade Trixie, vilket är den enda anledningen att jag fick arslet ur vagnen. Hon plockade ner alla saker ur granen, förutom ljusen, och tog de flesta ljusstakarna. Sen ledsnade hon. Resten tog ett par timmar till:)

Jag var först och tränade ett grönjävligt HIT-pass, och så fortsatte jag med det där… galet;) men gav upp rätt snabbt. Vi skulle upp och köra HIT igen klockan 11, och det gjorde vi. Det är alldeles för lite vila mellan två sådana pass, men nu blev det så. Jag var helt och fullt tokslut sen. Hade lite huvudvärk som gick över med tabletter och två timmars nap, vid femtiden. Ja, alla fattar ju vad det innebär? Att nattpasset blev långt:D Först redigerade jag klart de filmer jag höll på med, det tog sina modiga timmar, och jag var klar runt 23. Skickade i väg dem och sen var det lurar in i öronen och på med ljudbok och pannan i kaklet.

Jag fick undan alla julsaker, packade noga ner dem och staplade sen in dem i matkällaren, enligt ett mycket specifikt system. Det tar evigheter innan man är klar. Det stod kartonger överallt som Trixie tagit fram, så just det slapp jag, men sen ska de ju tillbaka. Av nån anledning lyckades jag packa så bra att en kartong blev över. Jag antar att jag kommer hitta massor sen som inte kommer ha nån plats;)

Klockan tre var jag klar. Ja. På natten. Jag är som mest produktiv då, vad det än gäller.

Lördag förmiddag var lite seg;) syrran hämtad upp mig vid ett och så åkte vi till mamma för att hjälpa henne få upp sina julsaker på vinden. Plus fälla ihop granen. Min gran stod kvar hemma, det hann jag aldrig. Vi fikade och grejade i ett par timmar, innan hon skulle iväg och käka och vi åkte hem. Jag skulle ut och svira på kvällen, Helen och jag skulle ses vid åtta.

Duscha, fixa mig och käka och sen fick jag skjuts av Robban, vi hämtade upp Helen på vägen. DogBar har massor av artister som spelar, och i lördags var det ett band jag på förhand visste att jag inte gillade:D Det är bluesig gubbrock, Lord Pembry.

Vi hade inte bokat bord och hängde i baren, och snicksnackade med folk. De var inte så dåliga som jag trott, och låt mig tillägga direkt, det är JAG som inte gillar genren, inte de som är kassa, de är fullt kompetenta musiker, med eget material. Men nja;) Så hur det sen kom sig att vi hamnade vid deras bord efteråt, det vet jag inte. Det var de och några andra snubbar från ett annat band, och så vi då. De var trevliga och diskussionerna sådär spridda och lösryckta som det blir när det är musik, fart och fläkt, folk som kommer och snackar och går vidare efter en stund. Jag kommer ihåg absolut inte ett skit, och det för att det var noll intressanta saker som avhandlades:D Men bord bokades under kvällen till 1 februari när de ska spela igen, då nån tribut till Thin Lizzy. Men skjut mig. Gubbarnas gubbar liksom. Nu är jag inte helt säker på att jag kan, men det blir säkert trevligt, på nåt vis;) Sällskapet är ju alltid bäst iaf!

De stänger ett, men i lördags hade folk svårt för att lämna, och klockan var över halv två innan vi kom ut. Vilket är perfekt för vår sista buss går strax efter två. Nu hann vi i maklig takt gå till stationen för att kunna ta varsin buss.

Förr hade vi lågtrafik i Uppsala, det var suveränt. Då avgick alla bussar samtidigt och det fanns en samordnare som hade koll, var nån buss sen fick de andra vänta om det fanns passagerare som skulle byta. Alla bussar utgick från en och samma gata inne i stan. Det var så bra, för oavsett om man tog olika bussar blev ingen lämnad ensam. Nu blir antingen jag eller Helen ståendes ensam i en kvart på stationen i som är ett jäkligt otryggt ställe. Utsett som ett av stans mest otrygga. Tack för den. Det ligger också en bit utanför city, det tar iaf tio minuter att gå, minst, beroende på var man är. Man kan såklart hoppa på bussen på nån annan hållplats, men då skiljs man åt ännu sämre.

Jag kan ta vara på mig själv och det ska mycket till innan jag blir orolig eller rädd, men jag har döttrar och söner som jag inte alls vill ha ståendes solo. Det är dessutom skittråkigt att stå och frysa ensam i femton minuter. Jag kommer inte ihåg när de tog bort lågtrafiken och jag har ingen aning om varför, för det var verkligen superbra.

Kom hem vid kvart i tre, hungrig som en varg, och gjorde toast och satt och scrollade en stund innan jag gick och la mig. Vaknade elva. Jaha, ska man kliva upp kanske? Ja, jag var ju otroligt nog rätt pigg, så upp, käka och sen kavla upp ärmarna och börja storstäda. Tog ner alla ljusslingor och hivade ut granen. Dammade och torkade och dammsög överallt. Min älskade Narwal robotdammsugare sköter ju vardagsunderhållet, men hur bra han än är så fixar han inte att flytta på möbler, dammsuga gardiner eller torka lampknappar:D Plockade undan, ställde i ordning. Mitt sovrum blir till ett enda stort förråd under julen. För att få rum med granen drar vi in hörnskåpet dit, så det släpade jag ut igen, och sen tog jag reda på alla olika kartonger och högar som samlats där inne. Extramadrasser, täcken, julklappar, saker som inte ska vara framme under julen.

Bäddade rent där inne och i mitt egentliga sovrum, dvs Jamies rum. Vi har ju bytt, typ. Hans säng är ställbar, man kan fälla upp huvudänden, och får allt i världen höja fötterna också, och den är så mjuk! Jag som har så ont i axeln av min egen och måste vända mig tusen gånger per natt för att jag får ont i höften eller benet, sover som en klubbad.

Dammade, torkade, dammsög. Kastade tvätt i maskinen och ni vet, röjde.

Till sist var jag klar. Och belöningen var ett nytt pussel:) Den här gången ett med motiv Peaky Blinders. Det såg kul ut. Där blev jag sittande till fyra på morgonen utan att ens inse att tiden gick. Jag vet, jag är inte klok:)

Pusslet var kul, men bitvis (hehe, sorry, det var inte meningen) skitsvårt. Och, precis som i de andra av samma tillverkare fattades det bitar.  De är inte köpta nu, utan för kanske tre fyra år sen. Fyra olika motiv. Ett Game of Thrones, som jag inte minns om det fattades bitar, ett La casa del Papel, där en bit fattades, Stranger things – en saknad bit, och nu Peaky Blinders – 2 bitar.

Om jag minns rätt kostade de 49kr, nedsatta men nya i obrutna förpackningar, på Eko, 1000bitar, men det stod ingenstans att det skulle saknas bitar eller vara sekunda, då hade jag aldrig köpt dem. Jag avskyr nämligen när inte pussel är kompletta.

Men ja, nu är det som det är. Jag packar ner dem igen, skriver på en lapp att det fattas, hur många och ungefär var, för att inte bli lika irriterad nästa gång.

Hela söndagen gick alltså åt till att städa, och måndagen var riktigt seg. Jamie hade sovmorgon och klockan behövde inte ringa så tidigt, men jag skulle ändå iväg och träna vid 11.

Snark. Men det är ju helt självförvållat:D

Idag är det tisdag, och jag är trött, jag satt hela dagen igår och redigerade filmer, och fick sen tillbaka en som de ville korrigera. Och eftersom jag inte kan släppa saker gjorde jag det direkt. Det blev en sen natt igår också. Och träning 11 idag:)

I morgon har jag pass klockan 15, så fasen att jag tänker sova. Eller tja, jag ska väcka kids först, men sen tänker jag absolut kvarta ett tag till. Det är ju ändå fördelen med att styra över sin egen arbetstid. Jag kan jobba när jag är som mest kreativ och starta dagen lite senare.

Nästa vecka, ska jag på årets första konsert!

På torsdag har Thåström turnépremiär i Uppsala:) och jag planerar att stå längst fram tillsammans med syrran:)  Som sist.

Mars 2022, pandemin var precis avblåst och man var utsläppt på sköra, stappliga ben igen. Det var 2500 människor i publiken och så många på ett och samma ställe hade jag inte sett på två år. Här skrev jag om det.

Jag minns att känslan av klaustrofobi var ständigt närvarande, men eftersom vi stod längst fram kunde man låtsas som att det inte var knökfullt i lokalen:) Syrran sa häromdagen att det var exakt fem år sen som de blev hemförlovade från arbetsplatsen på SAS, pga pandemin. FEM år sen? Kan ni gå med på det? Jag anser de där två åren som en enda stor minneslucka, det finns inget att hänga upp minnet på. Vi gjorde massor av saker, hade det hur mysigt som helst med familjen, men allt var ju inställt. Inget midsommarfirande eller avslutningar.  Jag minns exakt hur en av ledarna på Friskis sa: Tror ni man kommer kunna läsa om det här i historieböckerna, som med Spanska sjukan? Jag svarade ett rungande JA. Och hade rätt, som vanligt;)

Thåström är mäktig. Riktigt makalöst mäktig. Jag ser fram emot det här ♥

På Kaliber Bar har de med anledning av konserterna, det blev en extra på fredagen, först ett Thåströmquiz, sen ska sångaren i Misery Loves Company, spela hans låtar en kväll. Visar man upp konsertbiljett får man halva priset:D Vi har absolut planerat att gå dit:)

Nu ska jag fixa undan lite och sen hoppa i säng, just nu har tröttheten gått över men den kommer tillbaka snart:)

Hörs snart!

 

 

Igår var det tydligen en dag som kallas för Blue Monday, det är årets fattigaste dag, vädret suger och det är mörkt, så ja, det kanske är lite deppigt då. Att det skulle vara specifikt en dag vet jag inte om jag kan hålla med om, för egen del. Däremot, i år var det ju verkligen en Blue Monday, för galningen Trump svors ju in som president. Igen, amerikanare är mycket men de är också mycket korkade på sina ställen. Hur man kan vilja ha en sån som Trumpen som ledare går över mitt förstånd. På ett sätt fattar jag, om jag ska var taskig. Hans retorik och metoder är extremt simpla. Han talar verkligen med bönder på bönders vis, och det är ju hillbillys som älskar honom. Han presenterar en enkel lösning på komplexa problem, säger att han ska medla fred i Ukraina dag ett som president, men just det verkar han ju ha glömt bort, för sist jag kollade hade det inte kommit en freds-newsflash.

Han får det att låta som att han kan lösa allt. Och jo, till viss del blir det ju ”lösningar”. Att gå ur WHO är ju en lösning för honom att slippa betala, men det är ju jävligt egoistiskt. Att först banna TikTok för att sen framstå som en frälsare av rang när han räddar det …. det är ju helt vanliga narcissistiska fasoner. Om man bara lyssnar på det han säger så låter det ju fint. Vem vill inte ha det bra liksom? Alla. Men på vilken bekostnad? Han benådade shitloads av de som fängslades efter stormningen av Capitolium … den stormning han själv initierade. Det är ju bra för dem och deras familjer, mindre bra för de som råkade illa ut. Det är ju fint med fred mellan Ryssland och Ukraina, vem vill inte ha det?? Men vad kommer den kosta?

Hans första dag rev han upp över 80 presidentordrar. Bara för att han kan.

Och när fan blev han och Elon Musk dödspolare? Det är ju också en lirare man vill ha så långt bort som det går, vilket är omöjligt för han är ju hemma i varenda vardagsrum, med sin teknologi, hans fula Teslor står på var och varannans uppfart. Han är väl världens rikaste man. En av de mäktigaste. Och han gör en Hitler-hälsning på installationen av den nya presidenten som väl blev världens mäktigaste man igår. Jag. Orkar. Inte. Med. Maktgalna. Gubbar.

Han menar på att det var en romersk hälsning, och jo men liknande är de ju. Den ska sen ha anammats av nazisterna. Men låt mig säga såhär: Vad är troligast – Musk är en gammal romare, eller en nynazist?

Så, då har vi en galning vid makten i väst, en idiot som agerar i affekt och talar innan han tänker, och kan med stor sannolikhet utsätta hela jorden för fara. Man får ju hoppas att den där röda knappen är väl inlåst så han inte kommer åt den i ett anfall av raseri.

Han har som sin närmaste man världens rikaste, en snubbe som förvisso verkar vara ett geni, men ett komplett vansinnigt geni. En galen vetenskapsman i klass med Frankenstein.

I andra änden av världen har vi Putin. Som bestämt sig för att ta tillbaka det han anser vara hans. Till vilka kostnader som helst, människoliv finns det gott om. Än så länge, men snart har han utplånat en hel generation ryssar i fertil ålder, så då kan det ju bli knepigt att hålla Ryssland ryskt. När resten av världen ägnade sig åt att försöka ta sig igenom en pandemi så smidde han planer för att invadera Ukraina.

Hans bästa polare finns i Nord-Korea, och det är ju så märkligt att man inte ens kan förstå lite grand, hur kan ett helt land hållas som gisslan? För det är ju i princip vad det handlar om. Tre galna män, en som vägrar uttala sig, en som beter som ett förvuxet utvecklingsförsenat barn, och en som är som en ilsken tonåring utan konsekvenstänk. Och här har vi haft en skatt på plastpåsar liksom, för att försöka dra vårt strå till stacken.

Jag är inte suverän på politik, varken inhemsk eller utländsk. Men det behöver man uppenbart inte vara för att skaffa sig toppositioner. Det räcker med att vara en maktgalen man utan skrupler, noll hänsyn, noll empati och noll omtanke. En slipad, manipulerande lögnare.

Det var fan en sorgens dag igår, och nu gäller det ”bara” att hålla ut de här fyra åren, och hoppas på att skadorna inte blir irreparabla. Oåterkalleliga. Och kanske, men det här säger jag inte högt, att nästa iscensatta mordförsök, för ja, jag är helt övertygad om att det är ett PR-trick, inte ”missar”. Med det menar jag inte att jag önskar livet ur honom, men en liten lobotomering vore ju fint. Men, det står säkert en ännu fulare fisk i kulisserna och bidar sin tid. Musk exempelvis.

Lord have mercy.

Vad tror ni om det här?

.

 

Ibland blir jag trött på mig själv. I ärlighetens namn rätt ofta;)

Jag har rätt så fula tänder men de är starka och problemfria. Ta i trä. Jag har en del lagningar från tonåren, då var de inte lika bra, men i vuxen ålder är det sällan problem. Fan vad jag jinxar nu!

Jag har gått hos samma tandläkare i 21 år och idag hade jag en tid. Jag brukar gå med två års mellanrum, men det känns som det var väldigt mkt längre sen jag var där sist. Det kan(hehe) ha att göra med att jag fick en tid förra våren som jag sen skjutit upp, bokat om, bokat om igen och igen och …ja, ni fattar;) Förra hösten, alltså 23, så bet jag på nån jäkla stenhård godis och det sa KNAK i tänderna på ena sidan. Jag sa fuck, helvetes jävla skit och såg hur dyrt det skulle bli och hur besvärligt. Men jag vore ju inte jag om jag gick och gjorde nåt åt det här direkt, man ska alltid vänta lite. Så jag väntade på att det skulle läka av sig själv, trots att jag vet att tänder inte jobbar så;)

Det ilade lite, men annars var det inget. Jag har alltid Sensodyn-tandkräm för annars ilar det i hela munnen och det är vidrigt. Så jag la på lite, blundade och hoppades på att det skulle gå över. Slutade tugga på den sidan:) Det var ju inga problem, gjorde inte ont eller kändes något så jag ringde aldrig för en koll. Några månader senare fick jag en tid för kontroll, men fick panik och sköt upp den. Jag har också haft lite blödande tandkött mellan varven, vilket fick mig att tro att alla tänder skulle ramla ut, och att jag skulle få lösgaddar. Jag som inte ens kan borsta tänderna utan att kvälja skulle ju aldrig kunna ha ett lösgarnityr. Nåväl, jag är alltid noga med tandborstningen, det får jag alltid beröm för, så jag borstade på. Skaffade tandtrådsbyglar som jag är skitduktig på mellan varven men sen händer nåt så jag glömmer bort ett tag. Och det är ju märkligt hur förbannat snabbt det går att droppa en god vana och lägga sig till med en dålig?

Men jag har varit noga med borstningen. Filat med byglarna överallt förutom då i överkäkens vänstra sida där det ju var lite trasigt. Man vill ju inte dra med tänderna ut. Många gånger har jag tänkt på Lasse, min tandläkare, hur han en gång när jag sa att det kändes som framtänderna var lösa, nöp tag i dem och ruckade dem fram och tillbaka så hela jag flög runt där i stolen. ”Bättre att de ramlar ut när du är här än nån annanstans ju, men du – de sitter som berget.”

Idag då. Jag fick påminnelsen, och tänkte genast omboka, Ni vet den där primitiva fight or flight-responsen. Skjuta problemet framför sig. Men sen bestämde jag mig. Det är dags att man up. Skärp dig för fan. Det är bättre att veta sanningen än att leva på en lögn, det är ju för sjutton mitt bästa säg.

Jag bävade för att gå dit. Svettades när jag kom in. Några skitungar satt i väntrummet med sin pappa och zappade på TV.n, men hamnade hela tiden på skidskytte. Jag gillar inte det. (Det var inget fel på ungarna, de var lugna och fina, men jag var nervös) Det eller nån debatt. Bah. Så ropades jag in. På skakiga knän gick jag in och satte mig. Lasse frågade hur det var, och jag sa att jag nog spräckt lite tänder och hade lite tandköttsinflammation och massa tandsten. Han skrattade och sa att det trodde han inte alls på. Mina tänder är alltid bra. Nja, men kanske inte nu, sa jag.

Vi kollar väl då!, sa han och så kollade han noga igenom utan att hitta något alls. Det var lite sprickbildning i amalgamet i nån tand där på vänster sida, men det var inget man gjorde nåt åt så länge som det inte var problematiskt.

”Vad snackar du om?”, sa han, ”Det är fint här.”

Inte heller var det nån vidare tandsten att bråka om, det finns en del, men det är inte något som gör något dåligt. Nån inflammation var det inte heller, men mellan tänderna är det så jäkla trångt att det gärna blöder lite så fort jag inte kommit åt. ”Va? Så allt är bra?” ”Ja, men vi ska kika lite på den här gamla visdomstanden du har.”

Jag har båda visdomständerna kvar i nedre käken, båda sitter illa till, en ligger ner, och den här har haft ett hål som han dokumenterade redan 2011. Nu tyckte han det såg lite sämre ut, och jag kände också en aning när han petade ner med sin spets, så en bild senare, med tillhörande nästan-kräkning för fan vad jag har svårt med de där plåtarna!, så visade han mig. Kariesen har ökat så nu är det väldigt nära pulpan. ”Jaha, men det kan vi vänta med?” sa jag, för så har han sagt i alla år:)

”Nej”, sa han och så skrattade vi. Jag mest av panik;) ”Det är bara en tidsfråga, och du vet hur det är, tandvärken kommer på julafton eller när du är på Tobago och sippar drinkar eller så.”

Det är ju sant. Jag vill hellre förekomma än förekommas. Så nu ska visdomstanden ut. Inte så att det bara är att dra ut den, nej för då hade vi gjort det för länge sen, det här blir en operation. Jag kan säga direkt att jag hellre opererar foten med tillhörande lång rehab, än en tand. Vet ni vad det värsta är? Förutom att jag är så lättkväljd och det är vidrigt överlag? Det är de här blodiga tussarna man måste ha. Jag kräks nästan av tanken, kväljningarna är på allvar. Tanken på att ta ut den får mig att hulka. Bah! Lasse funderade på att göra det själv, han gillar riktigt tandarbete mer än vanliga undersökningar;) Men bestämde sig sen för att skicka mig till en kollega som är superduktig på käkkirurgi.

Jag tänker prokrastinera det, inte tänka tanken ens, men det handlar om att bedöva, snitta upp tandköttet, spräcka tanden och plocka ut den, sy ihop och sen de där tussarna… fy fan. Han frågade om det var ok att han i remissen skrev att patienten, alltså jag, var redo på att göra ingreppet direkt. På så vis slipper jag förhoppningsvis komma dit för att han ska konstatera att det ska göras, men få en ny tid för det. Ska det göras kan det göras så snabbt det går.

Syrran upplyste mig om att pappa blev skitdålig när han drog ut en visdomstand, med feber och frossa, men det tänker jag inte bli. Däremot planerar jag in vila och praliner i några dagar, för man fick äta praliner:D

Fast jag bantar ju … inte, men tänker på kosten:) Fy mig att använda så icke-PK ord;) Får kanske skaffa nåt annat. Glass är kalorier som inte räknas, va? Iaf inte efter en käkoperation! Robban får ta hem Hemglass isglass om de har nån.

Det blir säkert bra när det är över, det går inte att komma åt det minsta där idag, så det kan knappast bli sämre.

Jag hoppas att det tar ett litet tag ändå, så jag hinner förbereda mig mentalt, eller så är det lika gott att få det gjort asap.

Kostnaden för det kalaset vill jag inte tänka på. Idag gick det loss på knappt 700kr, och det är ju märkligt ändå hur värt det känns när man slipper göra något mer:) Fast tja, jag ska ju göra nåt mer förstås.

Men här har jag gått och trott att det var trasigt, inte tuggat på den sidan mer än möjligen banan:D i ett och ett halvt år. Vad tar jag med mig från det här? Troligen inget, jag kommer garanterat göra om det:D

Jag kan ju lägga till på en gång att jag inte har en sån tandvårdsprenumeration. Jag tror inte de har det på den praktiken, det är en privattandläkare. Jag var folktandvården trogen tills jag tokledsnade på att alltid få nya tandläkare varenda gång. Ibland jättebra, men ofta de hårdhäntaste jävlarna med skitstora händer. Lasse var redan mammas, syrrans och pappas tandläkare så jag gick ju på deras rekommendationer. Det har jag aldrig ångrat, han är superbra. Men dessvärre så går han i pension nu, minus några timmar i veckan, men troligen kommer han inte prioritera vanliga undersökningar om han inte har massa tid över, han vill ju göra roliga saker. Förhoppningvis håller sig mina tänder friska och då ses vi inte. Jag blir överflyttad till hans kollega som jobbat parallellt i några år tror jag. Det blir bra.

Men vad viktigt det är med en tandläkare man känner förtroende för!

.

Nu ska jag fortsätta skriva lite på min fantasy uppgift, den fick omdömet: ”Fortsätt! Det här är spännande!” så jag har lite att leva upp till:)

Hörs snart!

Igår träffade jag då Erik Pelling, Uppsalas högste höns, kommunordförande och ytterst ansvarig. För allt. Med den lönen så.

Eftersom min mamma lärde mig att inte träffa okända män ensam, och för att det nyligen visades att man inte bör träffa en av kommunens män ensam för då vet man aldrig vad som händer (tänker på våldtäkterna inom hemtjänsten) och för att jag helt enkelt inte vill utsätta mig för det ensam, så hade jag givetvis med mig syrran. Vi är lika involverade i det här båda två, och att återberätta för henne i efterhand hade dessutom blivit alldeles för besvärligt;)

Han å sin sida hade också med sig en sidekick, en kvinna som inte sa ett ord, mer än sitt namn som jag glömt, och att det var dags att gå in på ett möte, hon kanske var hans sekreterare eller så. Vet inte, men det är inte viktigt heller. Inget ont menat.

Jag hämtade upp syrran och sen parkerade vi hos mamma, som bor ett stenkast ifrån där de ska dra räls, och alltså kommer behöva lyssna på det i evigheter, efter att ha bott i ett byggkaos ett par år då. Erik Pelling var exakt i tid, det ska han ha en eloge för, jag tycker sånt är viktigt. Det är också den enda elogen han får;)

Vi hälsade, och gick sen tillsammans under den än så länge befintliga gångtunneln, medan jag talade om för honom hur idiotiskt det var att lägga depån där. Hur skogen nyttjades av så många dagligen. Han hummade, och sa inte emot. Om syrran och jag någon gång skulle behöva låtsas vara poliser i ett förhör, så är vår fördelning automatisk. Hon är Good cop och jag Bad cop:) Hon är den sakliga, och jag den arga:) Det är sen gammalt. Jag har ett sjujävla humör och går rakt på sak, medan hon är mer smidig. Vi komplettera varandra väl och jag vet att det inte är det minsta kul att ställas mot oss i en diskussion. Allra helst inte när vi har rejält med kött på benen.

Här var det vid årsskiftet en tät, fin och välväxt skog. Nu ligger den där, som späntved :/

Pelling sa att det ju skulle sparas mycket skog, för att dölja depån, och det räckte ju med att slå ut med handen i en vid båge och säga: Jaha? Och det här är … sparat?

Han erkände utan omsvep att det inte var många träd kvar. Att det kanske inte var riktigt så det var tänkt men att han litade på de som var anlitade. Jag droppade kommentaren att det kanske var samma idioter som kommunen anlitat för att ”varsamt gallra” i skogen hos mig? Där de gallrade ungefär lika fint som på bilden ovan, med andra ord – inte alls, de skövlade ner allt och lät dessutom ris och grenar ligga, de är kvar än, flera år senare, plus en jävla massa sly där det förr var sådär fantastisk trollskog ni vet? Med böljande mossa och bara magiskt vackert.. Det kanske var ren tur att folk anmälde för annars hade väl hela skogsremsan rykt.

Jaha, sa han, blev det dåligt där med?

Ja det skulle man kunna säga. Jag säger också : Erik Pelling – koppla dina skogsarbetare! För uppenbart kan man inte lita på dem.

Igår klockan 11 såg det ut såhär, och några timmar senare är det inte ett enda träd kvar mot vägen… Ni ser bilen, det är där pilen pekar.

Där finns nu inte ett enda träd. Och tanken var alltså att spara dem. Eller – så ljög de.

Jag vet ärligt inte hur jag ska sammanfatta det här mötet. Erik Pelling är trevlig. Det är korna i hagen också. Och de är mer pålitliga. Jag fattar att jag inte har koll på allt som en kommun måste göra, och jodå han förklarade ett och annat. Men när man får vända det ett varv i huvudet så uppstår fler frågor. Han är manipulativ, skillad och låtsassvarar på saker. Genomgående så svarar han på det man inte frågar. Eller det man redan sagt. Eller så säger han att han inte har koll på detaljerna. Eller att det där är någon annans jävla ansvarsområde. Fast han svär inte;)

Fick jag någon mer info? Nej. Sa han något jag inte redan visste? Nej. Sa han saker som visar på hur konstigt hela det här spårvägsprojektet är? Oh yes!

Exempelvis. Om nio år beräknas den nya stationen vara klar. Jag lägger in kartan igen, även fast den suger.

Den biten mellan den sista stationen på vänster sida om ån, och stationen, är alltså helt meningslös på nio år. Ändå, ÄNDÅ, ska depån ligga här. Och håll i er nu. Innan stationen är klar så kommer spårvägen vända på andra sidan vägen mot depån. Vem ska åka den vägen? Som ni ser finns det ingen hållplats utmärkt på hela den vägen, så den är alltså till för exakt ingen. I nio år.

Pelling håller med om att det är en dålig placering av depån, men den är den minst dåliga …? Alltså förlåt? Men om det inte finns en ”bästa” så får man lägga ner. En ”minst dålig” är ett bevis på att man inte ska göra något. På min fråga om det verkligen är bra att lägga en högljudd depå mitt i bostadsområden säger han att det såklart inte är bra. Så han HÅLLER MED också den jäveln. Dessutom, att den här depån ska ligga här, är något som inte informerats om på de här medborgarmötena som kommunen anordnar. Där ska vi få komma till tals. På pappret då, för i verkligheten så informeras vi om vad som är beslutat och vad som inte går att överklaga.

Ljudet från den här depån kommer störa väldigt, väldigt många människor. Många djur också. Men det skiter politikerna i. När jag säger till honom att vi här ute enbart får skiten men inget bra, så instämmer han. Tack för den.

När syrran, som bor i Nåntuna, sa att hon exempelvis inte är det minsta betjänt av nya stationen säger han: Jodå, du kommer kunna cykla dit på snabbcykelbanorna!

Kolla kartan igen. Att cykla från Nåntuna till den nya stationen innebär en rejäl uppförsbacke hela vägen dit. Och det tar 10-15 minuter att cykla till mig från henne, och härifrån mig är det ytterligare två kilometer till nya stationen. Hon har ungefär tre minuters promenad till en buss som tar henne ner på stan, till centralstationen. Där kan man välja på ALLA transportslag till Stockholm. Till och med ta en taxi värsta fall, när tågen är inställda. Det är inte många som föredrar den nya stationen här ute.

I en timme gick vi runt. På A svarade han B och på B potatis, typ. Han har absolut visioner, visioner som skulle funka på andra ställen, andra städer. Men Uppsala behöver inte spårvagn. Eller ett nytt Sundsvall. Om man har köpt ett boende här ute så har man lagt ner minst 4 miljoner, (eller det är vad de kostar om man vill köpa nu. Var man smart och flyttade hit för länge sen var det inte så dyrt.) Har man den möjligheten så har man valmöjligheter att flytta var man vill i stan, eller iaf många ställen. Men man väljer här ute för att man vill bo en bit utanför stan. När Pelling då säger: ”Stan kommer bli här ute”, så vill man ju mest grina. Nej, vi vill inte bo i stan! För fyra miljoner får man en lägenhet i stan. Då hade man valt det.

När jag sa: Vi här ute har väl ändå redan tagit ganska många för laget? Vi har byggts ut med från de ursprungliga tre områdena, som givetvis byggdes ett och ett, men för många år sen, till först tre stora etapper av Sävja. Sen Nåntuna Backe, sen Nåntuna Ängar.

Då är svaret: ”Ja, men det finns lite plats kvar”.

Ja, och där, på den lilla ytan, ska vi få 21.500 nya boenden. Fy fan.

På frågan varför man inte bygger på landsbygden som enligt Uppsalas slogan ska leva (Hela Uppland ska leva) så är svaret: Ingen vill bygga där.

Nähä. Men lös det då. Varför ska byggbolag få bestämma vad och var det ska byggas? Istf att kommunen bygger det som behövs? De stora bolagen bygger superfancy och svindyrt, så bara vissa skikt av medborgarna har råd. Det står också ganska många tomma lägenheter som är för dyra.

”Spårvägen kommer kosta runt 20 miljarder”, sa jag, ”Oavsett vad du vill låtsas att det blir.”

”Jag tror ju inte det blir så mycket”, sa han, men protesterade inte nämnvärt. Nej, för jag har ju rätt.

Kostnaden för att hyra spårvagnarna beräknas med dagens mått vara 143 miljoner per år. PER ÅR alltså, och de skriver avtal på 30 år. En buss håller bara i tio år, medan en spårvagn ska hålla 40.

Jag påstod att det skulle bli billigare med buss, för man får ganska så jäkla många bussar för 143 miljoner per år. En snabb googling sa att en SL buss kostar mellan 2-3 miljoner. Det blir ett par bussar per år det.

Han svarar att det blev det inte, men jag pressade och rabblade siffror som om jag vore ett mattesnille;) ”Det kommer i sämsta fall gå ungefär på ett ut”, sa jag. Han instämde men sa att han inte trodde det. Jag sa att det ser ju vem som helst, och då slipper vi också förstöra grundvattnet, bygga en skitful 850 meter lång bro och så vidare. Med ”min” metod vinner hela Uppsala. Med Pellings bara några få. Men väldigt många förlorar på det.

Nä fy fan. Som ni märker är det svårt att återberätta. Summan av det här mötet är att jag om möjligt hyser ännu mindre respekt för honom. Trevlig som privatperson, absolut, det kan jag ge honom. Men en usel ledare för Uppsala.

Jag serverade en slutkläm till honom som jag var väldigt nöjd med, men inte kommer ihåg nu;), det var en sammanfattning av det vi sagt, och sen la jag till ett klämmigt: Varsågod! Hej då´rå:)

Han sa: ”Jag tar med mig det här.” Och med det menade han att han aktiverar det i runda arkivet, dvs papperskorgen.

Så, så gick det;)

Jag hade med facit i handen kunnat stå kvar hemma och pratat med en vägg, det hade varit mer informativt;)

 

Innan dagen är slut vill jag också ta tillfället i akt att berätta att jag idag varit mamma i hela 31 år! Det är inte illa med tanke på att jag är 23 själv:D

Janelle fyller år idag:)

Jag har helt sonika stulit bilderna från hennes Instagram, hon hamnade inte ensam på bild nu i julas:)

Herrejösses vilken tur jag hade som fick den här tjejen, den där snöiga vinterdagen för 31 år sen!

Det är ju fantastiskt med alla mina barn, de är speciella på olika vis och allt sånt där, men ärligt – det är något oerhört speciellt med det allra första barnet. Janelle var den som gjorde mig till mamma. Allt med henne var för första gången, även om jag hade stor vana vid barn sen innan. Allra helst sjuka barn som jag ju jobbade med då, men jag var också barnvakt hos olika familjer under åren, barn var det jag ville jobba med. Det visste jag redan från första början. Barn på sjukhus ligger mig varmt om hjärtat, för jag har ju varit ett själv. Fast på dåtiden när man inte fick ha en förälder med sig. Jag var fyra år första gången jag opererades. Minns delar av det, de dåliga, men även en del fina.

Janelle var en enkel unge, alltid glad, rätt lätt på alla sätt och vis. Hon fick sin första lillasyster när hon var 21 månader, då föddes Patricia och Janelle var så stolt över sin syster. Sin Pisa:) Hon har varit lika stolt över alla nästkommande syskon också, även om det såklart inte alltid var en dans på rosor att ha åtta yngre syskon i alla möjliga åldrar:)

Det här är en tjej med fötterna på jorden och det säger jag som det största av komplimanger. Inga divalater, inga dumheter utan klok och eftertänksam. Hon, precis som alla sina syskon, tror att jag inte fattade, att hon helt obemärkt kunde göra mindre bra saker, men alltså – nej:) Självklart har jag inte koll på allt, men mer än de tror. Och mitt motto runt det är ”Frihet under ansvar.” Visar man att man kan ansvara för sig själv, sina saker, osv så får man friheten att göra lite som man vill. Och tvärtom, missköter man sig dras privilegier in och man får sitta inne och häcka med utegångsförbud och ha tråkigt. Jag vet inte om Janelle någonsin fick utegångsförbud? Tror inte det:) Så antingen extremt smart och skillad i att luras, eller bara en vettig, klok unge:)

Idag jobbade Simon och de här två åkte till nåt badhus för att hänga:)

Jackan som Jack har är Robbans gamla:)

Jag tror inte hon har funderat på kalas, det är ju samma sak för henne som för mig, fast tvärtom. Jag fyller fjorton dagar före julafton och då har man inte riktigt tid. Hon fyller tolv dagar efter nyår och då har man inte riktigt återhämtat sig:D Men något ska vi nog få ihop, jag tycker ju om när vi samlas, och en födelsedag måste ju firas!

Det är inte klokt förresten att det redan gått tolv dagar av januari:)

Hoppas födelsedagen var helt perfekt, och vi ses snart!
Jag älskar dig, Janelle ♥

Som ni vet vid det här laget så har vi politiker i Uppsala, som måhända har visioner, men även ett totalt tondövt sinne för sina medborgare. Och, som gillar att spela Monopol på riktigt, gärna med skyhöga summor. Så länge nån annan betalar. Har man strax under 100 tusen i månadslön så är det ju väldigt enkelt att inte se hur folk kämpar.

I den Facebookgrupp som skapats för att informera och samla styrkorna för att försöka få politikerna att inse galenskapen att bygga en helt ny stadsdel här i mina krokar, som ska rymma lika många människor som i hela Sundsvall, men på en yttepytteliten yta, det för att kunna motivera att dra en spårväg hit, rakt genom en ås med fantastiskt grundvatten som riskeras för alltid, för har man väl pålat igenom så är det förstört för all framtid. Och påla måste man, minst 70 meter ner i lerjorden, för att sen bygga en bro som är längre än Tjörnbron, runt 850 meter, över en å som är några meter bred. I den gruppen, Planerna för Uppsalas sydöstra stadsdelar, skriver även våra politiker. Både de bra och de dåliga. De dåliga leds ju av Pelling.

Som ni säkert också vet är det en person jag hyser noll respekt för. Alltså på allvar. Jag anser att han är en lismande, manipulerande, maktgalen snubbe som inte bryr sig om de medborgare som satt honom på ordförandeposten. Det märktes återigen väldigt tydligt när han ville tysta ned den här våldtäktsskandalen i hemtjänsten som uppdagades nyss. När sen hela Sverige reagerade försökte han skadesanera och skickade en ursäkt till den våldtagna Elsa. I en taxi. I ärlighetens namn är han inte ensam, vi har fler, men som högsta hönset är han ytterst ansvarig. Och han sköter sitt jobb katastrofalt dåligt. Han hävdar att de är i majoritet och att det är majoritetsbeslut hela tiden. Jadå, de ÄR i majoritet, men minsta möjliga, det är någon enstaka röst, säkert köpt, som avgör.

I veckan gick det höga vågor inne i FB-gruppen, och på Instagram, och vid ett tillfälle berättade Pelling för nån, skrev på näsan alltså, att placeringen av spårvägsdepån som är lika stor som sju fotbollsplaner, utretts noga, och att de kommit fram till att den placeringen hos oss är bäst. Jag skrev då ungefär: Så mitt i ett bostadsområde är den bästa placeringen tycker du? Och en kräkande emoiji, för jag är inte helt vuxen:D

Trådar på nätet blir gärna långa och svaren hamnar konstigt, så jag fattar att han kanske inte hängde med på min kommentar, utan frågade typ: Vad ska ligga mitt i ett bostadsområde?

Sen hände det här:

 

Så. Nu har jag en dejt på måndag klockan 10.45. Hur jag nu ska ta mig upp och iväg tills dess;)

Ni kanske tror att det här är nån slags härlig medborgerlig effort, att han är genuin och skön. Men jag tror snarare det handlar om att han är skapligt less på mig. På mina åsikter som jag inte drar mig för att leverera i sociala medier och som faktiskt når ut, utan att han kan kontrollera dem. Jag har fått massor av dm, kommentarer och mail där folk skriver att de inte hade en aning om spårvägen osv. Det är därför jag envist skriver vidare, för att sprida information, och få folk att själv söka info om de inte tror mig eller vill veta mer. Det är mitt strå till stacken, och stacken är i det här fallet Uppsala, min födelse och hemstad.

Genom lite hederlig Face to Face kan man slå på sin manipulativa charm och alla vet ju att det blir svårare att vara arg och irriterad på nån man har en relation till. Om än så bara en ytterst ytlig. Han är vältalig och upplevs som väldigt trevlig och det funkar säkert ofta. Men låt mig vara tydlig: Jag går inte på det. Oavsett charmnivå handlar det om för mkt pengar, för mkt risker, och för mycket skitsnack. Jag är fullt medveten om att det nånstans där inne gömmer sig en vanlig människa, och hur han är privat skiter jag i. Jag går på honom i hans roll som högsta höns i kommunen.

Han kommer jiddra på, troligen använda de finaste, mest krångliga orden, för så pratar politiker för att få oss vanliga att känna oss mindervärdiga. Och jag kommer bli förbannad. För allt i det här är sjukt.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför han antar mitt erbjudande, och är lite orolig över att bli avpolletterad. Som i six feet under, död och begraven. Ooops. Det hände en grej. Tidpunkten talar ju emot det ändå;) Men om ni inte hör av mig så vet ni;)

Nu vet jag inte exakt var den här depån ska ligga, men på ett bra ungefär. Jag tänker att han ska få visa MIG, och så kan vi stega runt den, och även de tillfälliga vägarna som röjts i skogen. Alltså … såhär är det: Spårvägen kan inte gå i backe. Jättekonstigt när man sett hur spårvagnarna i San Fransisco går i svinbranta backar, men okey. Våra kan inte. Sträckan den ska gå lutar uppför, och här ska då den vältrafikerade vägen sänkas flera meter. Det innebär att man skiljer av två bostadsområden som idag förbinds med en gångtunnel. Den tunneln försvinner och ersätts av trafikljus. Spårvägen ska inte skiljas från övrig trafik utan det blir bommar upp, bommar ner. Var tionde minut eller så, och den här vägen är enda vägen åt det hållet för bilar. Det kommer bli så mkt stillastående trafik! Skulle vi av någon anledning behöva utrymma staden så är det här den enda vägen söderut förutom motorvägen. Barn som går i skolan tvingas korsa gatan istf den betydligt mer säkra gångtunneln där de inte riskerar att bli påkörda. Nu hör ju.

För att kunna sänka vägen ska man göra tillfälliga vägar, och själva definitionen av ordet Tillfällig, är ju att det återgår till det normala när det tillfälliga gått över. Tillfälligt hade vi munskydd och fick inte umgås under pandemin exempelvis, men nu får vi det på samma sätt som innan. Att skövla ner skog är INTE TILLFÄLLIGT. Det är jävligt permanent. Att plantera ny skog gills inte, när man fäller träd som är 20 meter höga. Jag vet inte hur många år de är men de stod där när jag flyttade hit och det är nästan femtio år sen. Nu ligger de prydligt staplade i stora högar:/ och skogen gapar som ett öppet sår. En skog där det varje dag rörde sig massor av folk – de som promenerar, springer, cyklar, hundägarna, ungarna, hästägarna osv. Nu ska det bli depå för gnisslande, slamrande spårvagnar? Hur fan tänker man då? Det är ett stenkast till fem, faktiskt sex bostadsområden. Ljudet kommer störa enormt, och säkerheten … det är ju av en anledning man försöker hålla industri och boende skilda åt. Förutom i Uppsala. Eller ska vi säga som det kallas i folkmun  – Pellinggrad.

Jag har nu ägnat en lång stund åt att försöka hitta en bild som visar placeringen av den här depån, men det är hopplöst att navigera runt på Uppsala Kommuns hemsida. Den suger. Eller vad säger ni om den här, är den tydlig och bra?

Det går inte att zooma för att se VAR hållplatserna ska ligga, eller nånting annat heller, och husen som är utmärkta har jag lagt dit. Det är alltså mitt i som man tycker är det bästa läget för en depå ….? Man undrar ju vad de rökt där på stadshuset? Värt att notera är kanske att Pelling bor i Valsätra, finhhooden, fast han säger gärna att han bor i Gottsunda, för att påvisa hur folklig han är. G-sunda är problemområdet med stort P i Uppsala. Det och tadaaa – Sävja. Pelling vill nog väldigt gärna ha en enkel resväg till huvudstaden…och kanske blir det fint för buset att ta sig mellan två områden. Då behöver de inte ens sno en bil.

Men depån blir kanske inte så stor? Sa nån, och jo, den kommer bli jättestor. Mitt i bostadsområdena.

Förstår ni hur dumt det här är?

Jag tror det, för ni är vanligt folk, med sunt förnuft och inte huvudet ibland molnen.

Våra styrande politiker håller på med klassiskt fulspel, de panikgenomför en massa saker, för att kostnaderna de lagt ut ska vara för höga, så OM de blir av med styret till nästa val, vilket fasen är mitt mission att försöka bidra till, så kan man inte lägga ner, utan måste genomföra. Samma med om de inte får de tillstånd de inte iddes vänta på. De siktar på att få dispens pga att de redan lagt ner i runda slängar 250 miljoner, på kringarbeten. Vidrigt och en usel kommunpolitik. Medborgarföraktet ska vi inte tala om.

Om JAG skulle bygga till ett hörn på mitt hus, eller gör en pool eller tar upp ett fönster, så MÅSTE jag ha klart med bygglov och sånt innan jag gör det. Annars blir det inte kul, jag får riva eller böta. Varför gäller inte det politiker? När vi pratar om så mycket pengar som bara en bråkdel av invånarna kommer få benefit av?

Jag tror att det här mötet i morgon kommer bli … hm, intressant. Han har väl avsatt en kvart eller så, och jag har ilska i mig för ett halvår;)

När man läser hans kollegors inlägg i samma tråd, så blir man en aning fundersam. Jag tänker nog kanske bli centerpartist ett tag, för som det är i nuläget är de det enda partiet i Uppsala som, i spårvägsfrågan, är konsekvent emot. Jag ser också att mina påståenden är ganska exakt samma som centerns folk. De som är pålästa på alla inlagor och PM och utredningar och sakfrågor och allt vad det nu är. Så det är inte jag, det är Pelling som är en idiot.

En 20 miljarders idiot med storhetsvansinne.

Hans politikerkollegor dömer ut det totalt och han och de styrande partierna, driver på med en rösts majoritet. Fy fan.

Jag återkommer om hur det här avlöpte:)

 

Fredag idag igen då:) På ett sätt känns det ofta som veckan består av måndagar och fredagar. Man fasar för måndagen och ser fram emot fredagen 😉 Haha, nä, fasar för måndagar gör jag oftast inte, men ni fattar nog hur jag menar.

Men nu är det helg och jag har inga planer, mer än att se klart de tre avsnitt jag har kvar av Yellowstone. Jag gillar inte riktigt hur det utvecklade sig, men det kanske tar sig. Jag kommer inte ihåg om jag berättade det för er, men se det i så fall som en påminnelse – The Walking Dead spinoffen med Daryl Dixon har släppt sin andra säsong på Disney+ 🙂

Robban är måttligt imponerad av nån av spinofferna, alla finns på Disney+, men jag tycker de är helt ok. Absolut inte i den klass som TWD var, allra helst de första säsongerna, men mer än sevärda. Jag har faktiskt inte på många år blivit så tagen av en serie som jag var av TWD. Just det här att världen som vi känner den mer eller mindre över en natt förvandlas till ett levande (tja, eller odöd) helvete, det är något som skulle kunna hända. Vi såg det med pandemin, hur fort det gick. Inga zombies vandrade runt på gatorna och käkade upp folk, men världen stannade. Hur märkligt det var att se noll flygplan på himlen, hur man hajade till när det nån enstaka gång mullrade till och ett fraktplan gled över. Hur knepigt det var att handla när butikerna var näst intill tomma. Hur man direkt reagerade på att någon hostade till. Kanske var det just för att jag såg TWD efter pandemin som den träffade mig så hårt? Å andra sidan har miljoner människor sett den innan och blivit lika fast, så det är väl helt enkelt ett jäkligt bra upplägg. Det Skulle kunna hända. Mest troligt så kommer det hända på något sätt, inte med zombiesar då, men jag är helt övertygad om att vi kommer drabbas av fler pandemier och att det är vad som en gång i framtiden kommer slå ut mänskligheten. Kanske inte helt, men så pass att det blir helt annorlunda mot nu. Jag förutsätter att jag inte kommer finnas med då, men om jag gör det – jag har skapliga förutsättningar för att klara mig:D

Jag fick en fråga av Hänt extra för ett tag sen, hur mycket jag preppat. Alltså som i att förbereda för kris.

Jag sa som det var, inte alls. Men det beror på att jag i normalfallet alltid är skapligt förberedd på att klara av en kortare tid utan att behöva gå utanför dörren. Jag kommer från en familj där det alltid funnits massor av basvaror, konserver, torrvaror och sånt hemma. Inte för att man är rädd för att det ska behövas på så vis att man inte får gå och handla utan mer för att ha valmöjligheterna utan att behöva åka och handla. Ni vet, man står där och funderar på vad man ska ha till middag, och vet att man i alla fall alltid har så man kan veva ihop en pastarätt, eller öppna en burk ravioli. Har man konserver med sparris, tomater, tonfisk, ravioli, bönor, ananas, svamp, korv osv, och pasta, ris och potatis i skåpen, mjölk, ägg och kvarg i kylen,   kanske köttfärs, vegofärs, en bit skinka, lite hamburgare, köttbullar och alaskan pollock i frysen, så kan man svänga ihop en trerätters utan att gå utanför dörren. Eller klara sig några veckor med ransonering. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det!

Jag har många barn, som under åren plötsligt blivit sjuka och då kan man inte lämna hemmet för att åka och handla. Det har varit min främsta motivation att alltid ha iaf en veckas mat hemma. Tänk om jag skulle blivit sjuk när alla var små? Då fanns det alltid enkel mat som de skulle klara av att laga, eller frysta matlådor, eller i alla fall mackor och oboy.

Jag har varit scout och i garaget finns stormkök, dock skitjobbigt att laga mat till så många på det, men då har jag grillar som funkar, ved i vedbon, eller så får man gräva en grop i gräsmattan. Jag har vattendunkar, ofyllda dock men räknar iskallt med att hinna fylla på dem, annars får jag gå till skogen och fylla vatten från nån av bäckarna.

Vi har sovsäckar, presenningar och rep, så vi skulle kunna slå upp ett vindskydd och sova i. Återigen, jag hoppas jag aldrig behöver vara med om det, men grundläggande kunskap har jag. Barnen däremot – not so mycket:D De skulle ha svårt för att inte få duscha, eller behöva diska i en sjö, eller sova under bar himmel. De har inte varit scouter, och jag ångrar idag att jag inte var lite mer pushig på det. Inte för att preppa kanske, men för att det är så kul i scouterna:D

Hur har ni det med att ha ett lager hemma? Tillhör ni dem som i panik bunkrade så ingen annan fick tag i toapapper under pandemin? Egoisterna. Eller tillhör ni de som alltid har så ni klarar er ett tag och sen får det lösa sig. Realisterna:)

.

Nog om det!

Jag har bestämt mig för att ha vilodag från träningen idag. Tanken var ett HIT-pass med David, men eftersom vi körde ett HIT-pass i går kväll, plus ett rörlighet och balanspass efteråt, så kändes det lite onödigt. För få timmars vila mellan så tuffa pass. Jag har också, tadaaaa – ont i foten. Den blir liksom aldrig bra, hur jag än ignorerar den.Mitt måtto är ju: ”Det som inte dödar härdar”, och jag vet att skador tar tid att läka. Det allra mesta brukar lösa sig med tiden om man anpassar sig, tänker till, drar ner på det som gör ont och försöker ta det stegvis. Men inte det här. Det värsta är att jag inte helt kan datera det, till före eller efter min fotoperation som jag gjorde 2021, eller om det var 22 kanske? Minns inte och orkar inte kolla:D

Jag vet att jag hade lite besvär redan innan, men sen opererades jag och allt var toppen. Tills jag vrickade foten riktigt jäkligt. Jag flyttade senor i foten och läkaren varnade för att det skulle bli lättare att stuka/vricka. Jag har aldrig i hela mitt liv stukat nåt, till min stora sorg när jag var yngre för det var ju fränt att få gå med kryckor och ha bandage;) Men nu gjorde jag det, en utekväll, en idiotiskt uppbyggd altan med flera olika nivåskillnader, alkoholintag och nån som knuffade mig och jag klev rakt ut i tomma luften. Landade snett och fan så ont det gjorde. Men, eftersom det är pinsamt att ramla så sprang jag snabbt iväg, och sen var det bra med det. Hade lite ont men inte så farligt, och vi traskade stan runt den där natten. Vaknade på morgonen av att det värkte och tittade ner på foten, som då såg ut som en fotboll och inte var jätteskön att stödja på. Aj då:D

Vi skulle ha kalas och jag haltade runt innan gästerna kom, då gav jag upp och hämtade kryckorna. Jag har begränsad känsel i den foten, den finns där men den är annorlunda, och jag är också smärttålig. Varit med om för mycket för att vara sjåpig;)

Det här tog ju evigheter att bli bra, ni sa att det kunde ta upp till ett år och jag suckade och tänkte att det går jag inte med på. Men, jo, ett år senare gjorde det fortfarande ont. Inte så att jag inte kan gå, men det känns. Från och till.

Nu har jag i några månader, säkert många med tanke på hur fort det går, haft en skitskum smärta. Det är helt smärtfritt när jag inte belastar, inte när jag står rakt upp på foten heller, kan lugnt stå och försöka balansera på den, men så fort jag viker/vrider lite på den åt nåt håll – AJ! Det känns som att något är i vägen. Tänk er hur det känns när man kliver på en sten, får en i skon, lite så är det. Den kommer från ett steg till ett annat, och kan försvinna efter ytterligare några steg, eller så håller den i sig i några dagar. Det blir inte värre av att jag rör mig, men inte heller bättre. Om jag pressar igenom smärtan, alltså viker ännu mer eller vrider ännu mer så kan det släppa eller så gör det så ont att jag måste sluta. Om jag är ute och går och det klickar till så upphör det ofta om jag försöker fortsätta gå, men några steg där så känns det som att allt är trasigt.

Försöka själva beskriva det för en läkare så det låter klart och tydligt;) Ni hör ju hur luddigt det låter.

Mitt motstånd just nu för att söka vård är flera. Dels vill jag absolut inte göra något som kan riskera att de fortsätter den påbörjade vadförstoringen. Det är mitt högsta prio. Jag har hellre ont och en fin vad än smärtfri med en ful vad. Kalla det ytligt men jag har lidit i så många år av det.

Men sen, vart ska jag vända mig? Jag vet ju att ingen läkare kan säga ett skit utan att titta efter hur det ser ut på insidan. Inget syns utanpå. Eller förresten så har två små piggar dykt upp över senan, de gör inte ont och är säkert nåt som byggts på där som typ en hälsporre eller senknuta eller så, fast på ovansidan;) De kommer de säkert inte göra nåt åt. Men ska jag boka en tid på vårdcentralen, betala vad det nu kostar för ett besök idag, för att en läkare ska skriva en remiss till röntgen eller ultraljud, vänta ytterligare på den och sen betala för det besöket, och sen gå tillbaka till VC och betala för att de ska säga att jag nog behöver en remiss till ortoped?

Eller skicka en egenremiss till ortopeden och få tid om ett halvår i bästa fall?

Eller kontakta min plastikkirug som gjorde operationen? Men han är ju främst plastikkirug inte ortoped och jag är mer eller mindre tvärsäker på att det är ortopediskt så jag blir nog likafullt överflyttad dit.

Och nånstans under det här funderande så skiter jag i det, och tänker att det går nog över av sig själv nångång:D

Men att vila lite mellan alla pass är väl bra.

I morgon ska jag förresten till syrran och vara behjälplig i fåtöljfix. Ni kanske minns att för nåt år sen, eller två (?) så påbörjades en omklädning av en fåtölj hos henne? Min syrra är inte alltid Speedy Gonzales och inte mamma heller, så det har blivit något av ett evighetsprojekt. Det var svårt också tydligen. Jag gav upp direkt, för många kockar osv. Hade det varit min fåtölj hade jag nöjt mig, gjort nån nödlösning där det inte syns och den hade varit klar för länge sen:D Men nu ska det jobbas, och jag tänker att jag ska bidra med goda råd, mod och handfasta åtgärder:D

 

I kväll spelar Lasse på DogBar och Helen har barn hemma, så det blir inget av det. Jag hoppas att han kan ändra sina veckor när han är där, för annars blir det tråkigt. Vi pratade om det sist, men sen ska det ske också:) Vi var ju ute och snurrade förra helgen men just de här trubadurkvällarna är mysiga. Det är ofta livemusik där, men inte alltid den musik jag gillar, ganska ofta det jag kallar för gubbrock, med ThinLizzyhyllningar eller Deep Purple låtar. Jag pallar med en eller två sådana gubbgungiga låtar sen får jag panik:D Men Lasse och en gitarr, olika genrer i låtarna och lite allsång mellan varven, det gillar jag. Han är sångare i ett hårdrocksband också så hans smak är helt klart i min smak.

Nåväl, i kväll ska jag sitta och skriva, kurera foten som fått på käften den här veckan och försöka låta bli att äta chips. Jag bad Robban som åkte och handlade, om att köpa sånt jag inte gillar, som grill och dill, så är chanserna iaf större;)

Sen i tisdags har jag inte hetsätit ett dugg, inte stått där vid godishörnan och mulat in eller suttit i soffan och funderat över vad som finns i skåpen som jag kan stoppa i kakluckan. Jag har ätit massor av protein, och druckit massor av vatten plus en liter citronvatten. Det för att det är gott, och får hålla mig sällskap i soffan på kvällarna;) Det blir som en detox på skräp. Sen äter jag middag som vanligt, det som alla andra äter, och frukost. Möjligen ett mellanmål. Lunch äter jag aldrig, om man med det menar lagad mat eller för all del, kall mat som sallad edyl, nångång mitt på dagen. Aldrig gjort, fattar inte vitsen med det.

Jag äter däremot gärna frukost lite senare, jobbar man är lunchen en helt annan sak såklart, men jag styr ju min dag själv, och sen middag vid 18-19. Ofta mellis vid 15-16 som just nu är ägg, ägg och ägg:D Proteinet har förtur i allt. Tränar så ofta jag kan, den här veckan har det blivit fem pass, av lite olika slag, ett temapass med cirkelfys med en twist, vanlig cirkelfys, ett pass i gymmet med ledare som var helt nytt för oss, ett superkul upplägg och en duktig ledare, ett HIT-pass och ett rörlighet.

Jag siktar på att komma iväg för ett helt vanligt gympass på egen hand under helgen också. Det får vi se, det är fåtöljen som avgör ↑ 🙂

Jag hade tänkt få till promenader varje dag också, men som vädret sett ut och underlaget varit har jag inte lockats det minsta. Lägg till att foten är bråkig och gör det svårt att gå, så kan jag väl konstatera att antal promenader är typ noll. Så de kan ju bara bli bättre iaf:D

Allt med måtta är ett annat motto jag har, och det är också på så vis man får resultat som håller. Så jag kommer fortsätta gå ut och svira, och jag kommer gladeligen smacka i mig iaf en semla i veckan när det är dags för det:)

Så, det var det! Nu ska jag slänga i en maskin tvätt, plocka ur diskmaskinen och kanske bistå Robban i köket. Han lagar kalops:) Han klättrar på väggarna just nu, hans jobb är säsongsbaserat och han har varit ”ledig” hela december och börjar jobba om en vecka, kanske två. Jag gillar att han är hemma för då lagar han gärna mat, men nu börjar han bli jobbig 😉

Haha, nädå:) skojar bara

Ha en fin fredagseftermiddag och en fin kväll, så hörs vi snart!