Okategoriserade
Okategoriserade

Husvagnen är hemma:)

Igår hämtade vi hem lilla Pärlan, och nu står den på uppfarten.

SÅ smutsig efter att ha körts i regnväder på grusväg, men det ska fixas. Jimpa har lovat hjälpa mig med lite andra grejor som ska ordnas. En sak som är superakut är att byta stödhjulet i fram. I höstas så glömde syrran veva upp det, vi skulle bara köra nån meter, och då blev det gamla helt sabbat. Jimpa bytte till det här, men det visade sig vara för stort. Det tar i på fartgupp, vilket ju inte går. Det har blivit helt skevt och igår när vi rullade in den hemma, vi backar aldrig in utan drar den för hand, så kändes det som hela hjulet skulle gå av.

Som vanligt hade vi problem att få av vagnen från draget när vi kom hem, och det är ju nåt knepigt just med här hemma alltså. Ta i trä, men det går utmärkt på campingen vilket är det viktigaste, men här fastnar det, vägrar släppa taget. Vi har vagnen stående hos vänner till mamma och pappa, storbönder med ett helt livs erfarenhet av maskiner, som berättar hur vi ska göra. Och när han gör det funkar det:D Men för oss – nope. Nu sa han att det kan bero på att det blir för mycket …? öh tryck eller drag eller nåt på själva dragkulan och att det därför suger fast. Okej … men det funkar ändå inte, hoppjävlalöst.

Jaja, men nu är den hemma. Jag öppnade dörren och stack in näsan och luktade – det doftar gammal husvagn och det är den bästa ever! Inte illa, eller mögel, eller fukt, eller nåt, utan bara en husvagn. Underbart, jag älskar den:)

Den ska ut på plats senast 11 maj klockan 15.00. Eller så här, om man har saker i den lokal som vi får ställa grejor i under vintern, så ska den tömmas SENAST då, för … och håll i er nu – 15.05 ska de ha infomöte. Alltså? Det är så jävla löjligt att jag får panik.Ta dagen innan, eller en timme senare, eller dagen efter, inte fem minuter. Syrran och jag blir ju som små barn, och sa unisont att vi ska bära ut vår sista pinal exakt fjorton, femtionio och femtionio.

Jag vill inte ha ut vagnen så tidigt, för jag vet att vi inte kommer hinna ut något innan skolan slutat, och för nåt år sen kom det massor av äcklig blötsnö där, så flera förtält blev förstörda. De fick skära sänder några för att iaf rädda pinnarna. Det är ju svindyra grejor. Jag kommer inte vara där om något sådant händer. Min vagn är också en gammal rackare som inte vill vara ute i busväder. Men, då är valet att åka dit och ställa ut alla saker på min plats, dra en presenning runt och sen köra ut vagnen senare. Det känns inte heller speciellt lockande.

Jag skulle önska att goodwillen att låta saker stå kvar fanns, jag fattar att de vill ha lokalen tömd, men innan midsommar har de inga stora evenemang direkt. Och det handlar om några få personer som vill ha kvar sakerna. Men icke. Jag köper det, men jag behöver inte gilla det. Hur som helst så ser jag fram emot att campingsäsongen börjar:)

Även om jag sen vet att jag slits mellan att vara där och hemma, och konstant känner ett behov av att vara där jag inte är;)

Men min lilla älskling är hemma nu, och det är ett vårtecken om något 🙂

Kommentera

  1. Birgitta S

    Hej! Förstår precis att slitas mellan något att vara där är eller inte. Har en ärvd sommarstuga efter mina föräldrar. Stänger igen på hösten öppnar på våren o det luktar inte illa bara som det alltid gjort. Har funderat på att sälja men bägge sönerna o maken vill ha den kvar. Sen används den inte maximalt men 1 a September går jag i pension o då kan det nog bli annorlunda. Hoppas på en bra sommar o du kan njuta i vsgnen, ☀️dvs sol o värme!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tror du missförstår. Jag ÄLSKAR campingen, men inte hur den sköts. Jag har otroligt svårt för när man inte försöker jämka och tillmötesgå och bara kör på som det blir bäst för en själv. Eller : Så har det alltid varit så det ändrar vi minsann inte på🤷🏼‍♀️

Okategoriserade

Molvärkens förbannelse

Jag är för det mesta den där personen som ser glaset som halvfullt, jag kan se glimten av positivism i ett hav av negativa händelser. Jag har galghumor som hjäper till att iaf få dra på mungipan i mörket.

Nu låter det här som värsta värsta har inträffat och så är det inte (TA I TRÄ!!) utan det här handlar om att ha ont.

Jag har ju den där nervskadan som jag tjatar om, så nu tar vi den ett varv till.

När jag var nyfödd, väldigt liten dessutom, jag var bara 44 centimeter lång och vägde 2,8kg, född i full tid, fulla 39 veckor. Men liten:) Alla nyfödda barn får en spruta med K-vitamin, det är för att tillföra en koagulationsfaktor som vissa barn saknar eller har för lite av. Saknar man den så kan man få inre blödningar av förlossningen som kan leda till svåra hjärnskador eller döden. Sprutan är alltså att föredra:D

Nu för tiden sätts den i framsidan av låret, men på min tid satte man det i bak. Jag, och mina medolycksfåglar som också fått en skada av den sprutan, är anledningen till att det blev ändrat, så ni kan verkligen tacka mig:)

Den sprutan träffade ischiasnerven och slet sönder den, den är rejält trasig, och sådana skador läker aldrig. Det medförde att hela mitt högra ben, samma sida som den sattes, är påverkat. Mest synligt är att hela underbenet är atrofiskt, som är ett vackrare ord för förtvinat. Det är så fult ord att jag inte kan med att använda det;) Mest märkbart rent funktionsmässigt är att jag inte har något som helst frånskjut i foten, det är som att gå på ett träben, kan jag tänka mig. Jag haltar och slänger med foten, och innan jag äntligen fick en operation för några år sen som flyttade på en sena för att foten skulle hänga med bättre, så var jag tvungen att lyfta väldigt högt på foten för att den inte skulle släpa i backen. En läkare kallade det för ”tuppfot” och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det lät för gräsligt men det är så gången ser ut, sprättig och som en tupp som lyfter högt på benet;) Nu är det bättre med det men jag har en helt annan gång, som Friskiskillen refererar till som min Gangsta-limp;) Hade jag varit ganster hade det kanske funkat bättre in, en image som är ok i de kretsarna:D

Högra benet är mer eller mindre värdelöst. Det är svagare, hur mycket fattade jag inte förrän jag började lyfta riktigt tungt för några år sen, då blev det extremt tydligt. Det har noll balans, jag kan inte stå många sekunder på det benet, och det är klumpigt.

Nåväl, alla fattar att det är jobbigt psykiskt, det är så mycket som jag undviker pga det här. Bara en sån sak som att gå på spa…hatar det, för det är ju noll mysigt att vara där och känna att jag får blickar pga en skada. Hade ju varit annorlunda om det var för att man var snygg som satan, men det är ju nu inte fallet;) Eller att gå ensam, jag föredrar alltid att gå bredvid någon. Det känns mindre uppseendeväckande.

Det är också mycket jag tvingats välja bort, jag hade en dröm om att bli flygvärdinna, men det funkar inte med ett ben som ser ut som Gollums. Så är det bara. Jag har för det mesta hittat mina vägar och lösningar, och spelat både fotboll där jag var fullkomligt orädd i tuffa närdueller och sköt hårt, med höger fot, åkt svartaste puckelpistarna i slalombackarna och vandrat med 20 kilos packning hela helger med scouterna. Det allra mesta går, rent funktionsmässigt. På mitt vis.

Men så har vi den här med smärtan.

Jag har en molande värk konstant längs med hela ischiasnerven, den går från rumpan vid höften ungefär och ner till tårna, och jag känner den hela vägen. Värst är molvärken uppe vid rumpan, ner på sidan av låret, knät och en bit ner i vaden. Sen tror jag att pga att jag har sämre nerv och muskelfunktioner ju längre ner man kommer i benet, ju mindre känner jag. Den här värken känner jag mindre dagtid, säkert för att det är annat som distraherar och jag kan också röra på mig, vilket lugnar den.

Men nattetid. Fuck off vad jäkla drygt det är att ha molande värk då. Periodvis är det inga problem, för att sen dyka upp smygande. Periodvis sover jag som en drottning, medan det andra gånger är totalt omöjligt. Grejen med nervsmärta är att den är helt schizofren, den tar sig exakt de uttryck den känner för, och det kan vara väldigt lite eller massivt. Den kan hålla sig borta, eller bete sig annorlunda. Det finns aldrig något generalknep som alltid funkar.

Jag ledsnade för några år sen och sökte läkare, sa att jag fan inte kan sova, det funkar ju inte. Han, eller de faktiskt, för de var två riktiga läkare, ingen kandidat utan nån som var neurolog under specialistutbildning, skakade bara på huvudena och konstaterade att det inte finns någon medicin som funkar. Det kunde möjligen funka med nån blockad, kanske, jag kommer inte ihåg men det var ju mer eller mindre hopplöst, massor av väldigt dåliga biverkningar. Att ta medicin som man gör vid huvudvärk, en alvedon typ, hjälper inte. Öh nähä? Så vaddå?

Jo jag fick en epilepsi-medicin. Som jag skulle äta varje dag, för att kanske eventuellt kunna ta topparna av det onda. För nervsmärta behöver man tydligen ha en viss mängd av läkemedel i blodet för att kunna kapa det värsta. All smärta kan man glömma tydligen. Jag är fortfarande helt förbryllad av det här, vi kan ersätta kroppsdelar med skrot och metall men inte fundera ut hur man slipper nervsmärta? Mycket märkligt.

Jag hämtade ut den där medicinen. Läste på förpackningen, googlade på FASS, kollade biverkningar och slängde in den i skåpet. Jag vägrar att äta en relativt tung medicin med mycket biverkningar av alla de olika slag, för att kanske ha lite mindre ont när jag får ont. SÅ ont har jag inte att jag inte står ut, absolut inte, det är ”bara” störande.

Med åren har jag lärt mig hantera den, typ. Jag har allra bäst effekt av TENS, och har försökt få läkarna att skriva ut en sån apparat, för de var svindyra förut, men det fick jag absolut inte. Det fanns tydligen ingen vetenskaplig bevisning att det skulle funka. Vilket är skitsnack, eller så har de insett det med åren, det är ju några år sen jag tjatade om det. Jag vet nämligen att folk har fått TENS inopererat och att det funkar toppen. Jag har köpt egna, och det funkar svinbra.

Förutom att det är meckigt. Jag vet aldrig när smärtan kommer, och när den bli oöverkomlig. Återigen, smärtan i sig är helt hanterbar, det är noll problem dagtid, men att sova när det molvärker … det går liksom inte. Så det blir ingen sömn eller väldigt splittrad, absolut inte välgörande och uppiggande = alla vet vad sömnbrist gör med en.

När smärtan kommer så smyger den sig på, den visar inte sitt fula tryne förrän jag lagt mig, och nästan somnat, och där och då orkar man inte ens fatta vad det är som stör, än mindre gå upp och klistra fast  TENS-plattor:) Dagtid är det borta, och då glömmer man. För att komma ihåg det nästa natt, och så upprepas det.

För att ytterligare krångla till det så ändrar sig värken. Den flyttar sig, eller är mer odefinierbar, jag vet ibland inte alls var det gör ont, varför eller ens att det gör ont, det är bara ett obehag som stör. Sjukt irriterande!

När jag får en period med mer ont, så vet jag att jag brukar kunna häva den, eller lindra, genom att antingen köra med TENS-maskinen och då ett par timmar. Det rekommenderas typ 30 minuter i taget och det är lika med noll effekt. Så jag kör en kväll, tills det börjar göra ont i skinnet. Då kan jag ha tur att det bryts.

Eller med den här massagepistolen som visat sig vara jäkligt vass.

Den kommer från Flowlife och är ett litet mirakel 🙂  Jag har deras TENS också, svinbra, bästa jag testat faktiskt.

Jag tror att det funkar med vilken sån här som helst, det är mer den riktade massagen som är grejen, att det liksom vibrerar in i det exakta problemområdet.

Det är samma med den här, jag kör den ett par timmar sen brukar smärtan avta. Den här måste man ju hålla i, vilket är knöligare än att klistra på TENS-plattorna, men å andra sidan kan man köra med pistolen utanpå kläderna. Jag vill inte vara utan någon av dem faktiskt, de kompletterar varandra. Grejen med pistolen är att ungarna också äskar den, så det är inte alltid den finns där man tror:D

Nåväl. Senaste tiden har den smugit på, molvärken. Den har hållit sig borta ett tag, men sista veckorna, kanske månader, så har den börjat störa mer och mer. Inte tillräckligt för att jag ska komma ihåg det dagtid och alltså sätta fart med ”behandling”, men så pass att nattsömnen varit störd.

Jag tror inte att man riktigt förstår om man inte har det här problemet själv, jag hör ju hur det låter när jag skriver. Det enklaste vore ju bara att GÖRA det, eller hur? På med TENS, fram med massagepistolen? Gör det bara.

Ja, men grejen är att jag inte riktigt vet vad det är som stör. Kanske vaknar jag av månen? Kanske nåt som stör utifrån? Kanske nåt ljud inifrån huset? Kanske ett barn, ungdom eller djur?

I natt somnade jag som en stock, och vaknade med det där klassiska rycket efter en kvart kanske. Sen var det kört att somna om. Trött som en gnu, vände och vred och försökte hitta en bekväm position. Jag vänder mig alltid mycket på nätterna pga att jag har ont, antingen i axeln jag ligger på, nacken eller benet. Som grädde på moset 😀 så har jag ju ett friskt knä, på det andra benet, som opererats för många år sen, för att stoppa växten i det benet för att jämna ut längdskillnaden som var. Det funkade fint, jag har numera normal skillnad i längd på benen, de flesta är lite ojämna. Men, trots att det är jävligt länge sen, sista operationen på knät var när jag var 18 år, det är en hel livstid sen ju, så kan jag inte ligga med insidan av knät, där ärret är, mot det andra knät, för då känns det obehagligt.

Ytterligare en distraktion alltså. Jag sover på sida, hopkrupen som en liten bebis i fosterställning, knäna ihop =obehag. Den sista störningen är min onda häl på det friska benet. Den molvärker också, och varför vet jag inte riktigt. Jag har sökt för det, fått höra att det är uttrampad fettkudde under hälen, fått inlägg och sen inget mer med det. Om det verkligen ska göra sådär förbannat jävla ont i den när jag inte ens belastar, det vet jag inte. Den stör mig dygnet om, jag får ofta sätta mig för att få bort tyngden från den.

Fy fan , jag låter som en gammal, gammal rugguggla, jag vet 😀 Men jag har haft så här hela livet, så det är inget åldersrelaterat;) mer än att det väl blir sämre och sämre kanske. Det känns inte som det än iaf, utan det håller sig på samma nivå.

Nu har jag fattat, och laddar i detta nu pistolen:) Jag ska overloada med massage och elektricitet idag. Kanske blir det bättre sömn för nu har jag sovit så dåligt länge. Jag sov som en gudinna i påsk, då låg jag på luftmadrass och där verkar det som att trycket fördelas annorlunda, jag vände mig inte en enda gång på natten och tvärsov. Men sen jag flyttade tillbaka in i min säng igen har jag inte sovit många timmar. Powernaps saves the Day, liksom. Men det är inte hållbart.

Allt det här är på grund av en enda jävla spruta för 50+ år sen. Jag tänker ofta att om jag vore född i landet där man stämmer brallorna av folk så hade jag åtminstone fått en rejäl slant för det, men här får jag inte ens hjälp utan att tjata mig till den. Det suger.

Sådär, nu har jag kanske klagat klart, men främst så har jag skrivit om det och det borde innebära att jag kommer ihåg att jag har väldigt ont just nu, och kanske kan sätta in motartelleriet:)

Jag återkommer snart med lite mindre gnälligt innehåll, tack för att ni lyssnar ♥

 

 

Kommentera

  1. Agnethe

    Jag har samma problem med mitt högre ben. Det kom efter en stroke i ung ålder och kan vara ett rent helvete på nätterna. Jag har också fått epilepsi-medicin men jag vet inte om den hjälper. Jag har försökt alla möjliga tokiga utvägar som innebär att många nätter går med till att gå rundor i lägenheten, sparka på hårda möbler, massera lägg och fot, binda något hårdt om foten och andra tokigheter. I bland hjälper det att ta en alvedon innan molvärken kommer när man går till sängs. Andra gånger kan det hjälpa att ha på sig strumpor.Det varierar från dag till dag, och man vet aldrig vad kvällens fot kräver. De flesta nätter blir inte foten nöjd alls, och nattens lilla smärtehelvete kan börja. Jag fattar inte varför det inte finns hjälp att få!

Okategoriserade

Rörande:)

Okej, jag har haft fullt fokus på skit. Jag hoppas innerligt att det är slut med det nu, och jag vet inte ens om jag orkar skriva om det, på något vis känns det som att jag jinxar och sabbar då.

Men att bo i ett gammalt hus, för det är ju vad mitt är nu för tiden, har sina nackdelar. Ålder och slitage är ena jävla bitchar. Paret som byggde huset har åtminstone inte snålat på kvalité, och exempelvis är det byggt på ”norrlandsvis” med tätare mellan takstolarna på det platta taket. Det känns bra varenda gång det ligger 25 ton snö ovanför huvudet:) Min förhoppning är att det även gäller el och avlopp.

Jag har fått den BÄSTA hjälpen, av Jimpa såklart, som kallade in det tunga kavalleriet när det behövdes:

Uppsala Avloppsspolning hittar man här

De här killarna kom och filmade i mina rör, och jag var hypernervös. Att säga att jag hade råpanik var helt korrekt. Jag såg framför mig hur domen blev: Allt är slut, du måste byta ut varenda rör, kommer kosta en miljon.

Kan säga att då hade det blivit Only fans:/ Men det såg tydligen ok ut, (vågar inte ens skriva det!)

Trygga lugna kompetenta killar med lång erfarenhet och kunskap, exakt så som man vill att det ska vara. Jag kan lugnt rekommendera dem från mitt hjärta.

Nu håller alla tummarna att det får vara lugnt och fint många år framöver, tacksam för det.

Sen har vi skrivandet:D

Det går framåt och jag är ”i mål” så pass att jag är över antalet sidor. I måndags hade vi ett ”frivilligt zoommöte” med skolan, och vis av erfarenheten, prioriterade jag in det. På det första ”frivilliga” mötet gavs info som inte tagits upp någon annanstans, så helt jäkla frivilligt är det ju inte. Jag kunde inte första gången men sen dess har jag hängt med oavsett vad. En av gångerna blev jag tvärsur:D När lärarna inleder med att säga något i stil med:

”Det här mötet är helt utöver kursen, det är något vi erbjuder er av goodwill, för att vi är så snälla.” Då blir jag motvalls och sur. Det är ett så nonchalant sätt att behandla studenter. Fysiska möten kanske inte tillhör studieplanen, det är helt ok, men om man har dem kan man inte få studenterna att känna att det är för att de offrar sig.

Nu var det en av killarna som frågade: ”Det här med att det är frivilligt att kursdeltagare läser hela manus och att handledare läser i mån av tid, innebär det att den sista feedbacken, det allmängiltiga omdömet,(BETYGET) enbart grundas på de tre, fyra sidor man lämnar in i sista omgången? Alltså att läraren inte läser hela manus och responderar på det?”

Svaret på det var: ”Jag handleder även Kreativt skrivande 2, det är alldeles för mycket att läsa, så det hinner jag inte.”

I min värld, så funkar det inte så. Är man handledare ska man läsa allt. Det har mina tidigare gjort, på alla skolor. Hinner man inte, då har man tagit åt sig för mycket och då blir det dålig kvalitet. Man kan väl för bövelen inte tycka att det är ok? Implementera det på andra ämnen; matte, jag rättar bara ett av tio tal för jag hinner inte mer. Svenska: Jag läser bara första stycket i din uppsats för jag hinner inte mer. Historia: Jag berättar bara om inledningen till andra världskriget för jag hinner inte mer. Osv.

Ursäkta mig, men det är ett jävla oskick.

Handledaren som såg att jag var med, hummade och muttrade att det var ju fler som varit på honom om just det, ja jag tog åt mig, men att om det var så att man ville ha mer av feedback så skulle man teama ihop sig med andra kursare.

Ja, det hade ju varit en väg att gå, OM MAN HADE KUNNAT PRATA MED SINA KURSARE!

I alla andra kurser jag gått, både universitet, folkhögskola och även komvux, så har det funnits forum där studenterna kunnat prata med varandra. Men inte här. Allt är låst och man får bara åtkomst till exakt det uppgiften går ut på. Så hur fan man skulle kunna teama ihop sig vete fan?

Nej, den där gubben ligger inte på min hitlist, utan högt upp på min shitlist.

Nu fick vi info om kommande moduler. Vi ska sälja in vårt manus. På riktigt. Eh va? Nej. Jag vägrar. Ett, mitt manus är inte klart, det är inte genomskrivet, det är ett halvrisigt råmanus som jag absolut inte vill att nåt förlag ens kastar ett getöga på. Jag skulle skämmas över att lämna in ett manus i det skicket och uppta deras tid.

Men jodå, det förväntas att vi ringer samtal för att försöka få prata med nån, få deras opinion eller på nåt vis sälja in oss, och man ska redovisa resultatet.

Jag kommer göra det helt fiktivt, finns inte på kartan att jag gör det på rikt. Jag tänker såhär, jag vill så småningom skicka in det här manuset, och de andra jag skrivit, till förlag. Då vill jag inte ha bränt mina broar redan. Har de sett mitt namn i samband med ett uselt manus … do the math. Förlag har tusentals manus att gå igenom, givetvis sorterar de ut många redan i ett första urval, och där vill jag inte riskera att hamna på grund av en larvig skoluppgift. Jag heter inte längre Johansson som kanske hade kunnat försvinna i mängden, utan Wetterholm. Det är inte ett superovanligt namn men sist jag kollade. var det runt 250 stycken som heter så i Sverige. Carola Wetterholm är jag ensam om vad jag vet, plus att det möjligen känns igen från Familjen Annorlunda. Jag tänker INTE försitta de eventuella fördelar jag kanske skulle ha pga mitt namn på det här.

🙂

Nu är inte min text i behov av speciellt mycket städande, jag gör det kontinuerligt. Jag försöker tänka medan jag skriver, och minimerar antalet SÅ som jag är extremt frikostig med:D Jag har korrekta indrag och skriver i stort så korrekt jag kan, allt för att slippa massa redigering, det blir bara knöligt med Word då, det flippar ur och lägger in extrasidor eller nåt annat skit man(jag) inte är kapabel att få väck sen;) Men jag har absolut lite upprepningar att se över, en del formuleringar är knepiga, några tidsangivelser stämmer inte och överlag måste det gås igenom. Det gör man alltid. Men eftersom jag inte är färdig är jag inte där än. Och tänker ta mig friheten att göra som jag vill:D

När jag läste på Linneuniversitetet hade jag bara bra handledare, genomgående, och eftersom jag fortfarande inte är helt hemma på det här med universitetstitlar så kommer jag bara ihåg att min sista handledare var professor i kreativt skrivande:) Det är högt:) Jag ville alltid göra mitt allra bästa inför dem. Jag känner inte det minsta så för den här snubben jag har nu, tvärtom.

Eftersom de tycker att manuset ska vara klart nu, dvs ihopsytt, så undrar jag hur det ska gå att se att jag lyckats när han läst några sidor här och var av dryga 100? Han sa att han i sista inlämningen ofta brukade läsa i alla fall de sista 30 sidorna och att han därifrån kunde göra en bra bedömning. Ja, eller inte. Jag har detaljer/ledtrådar som droppats under tiden, som behövs i slutet för att sy ihop, han kommer INTE veta det. Han kommer absolut inte kunna veta om jag missat något väsentligt eller om jag tagit med något oväsentligt. Han kommer definitivt inte fatta varför vissa saker tas upp och han kanske kommer sakna saker som han noterat, men som jag redan i texten rett ut.

Jämfört med mina tidigare handledare som lusläst manuset och kommenterat i marginalen om jag missat en punkt, eller om jag skrivit bara två punkter (..) i stället för de tre som man ska (…), eller att jag genomgående har ett mellanslag för mycket, eller hoppar mellan imperfekt och nutid på ett sätt som blir knepigt. Som kan efterfråga saker jag glömt.

Tänk att det kan vara sån skillnad!

Jaja, förlåt att jag tjatar! Men jag behöver ventilera:D

 

Nu behöver jag däremot jobba! Jag ska spela in en video och sen redigera den. Vi hörs snart:)

 

Kommentera

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Var den här till mig? Ibland är det svårt att se var kommentaren kommer ifrån:)
      Jag är klok i det lilla, inte speciellt högutbildad trots alla mina universitetspoäng, men de är i ett specifikt ämne:) Men mitt sunda förnuft är mer värt än alla poäng i världen 😉
      Jag är aldrig elak däremot, men kan vara skarp i min kritik. Jag väljer oftast att framföra den ofiltrerad och rakt på sak för att slippa missförstånd. Finns ju få saker som är värre än när man kritiserar någon fint och de tror att man håller med …
      I det här med skolan, för det var väl det du tänkte på nu, så är jag inte speciellt hård, det är ett väldigt annorlunda sätt mot de andra kreativa kurser jag läst. En kurs i ex samhällsrätt kan vara fyrkantig och klinisk men en kreativ kurs måste ju vara just det. Mailade min handledare i fredags före lunch för att be om att få lämna in söndag istf måndag, pga allt med rören. Förklarade paniken och problematiken och oron över att det skulle bli svindyrt. Normalt har vi haft inlämning måndagar vilket är klokt för många har jobb också, att få helgen på sig innan en inlämning är viktigt. De gör INGET med våra texter under helgen, så jag bad om lite anstånd. Jag lämnar alltid in i tid normalt.
      Fick jag svar? Nej, sent i söndags eftermiddag fick jag ett svar som bara var drygt. Där han inte med ett ord nämnde min anledning eller hoppades att det gått bra eller liknande, vilket jag tycker är höjden av oförskämdhet. Han upplyste mig om att jag har rätt att lämna in sent men att jag då hamnar sist i kön. Okej? Och? Även om alla lämnar in samtidigt så blir ju nån sist? Så vad fan gör det? Inkentinken.
      Sen hotade han med att jag kanske inte får respons av mina kursare om jag är sen. Och jag kände bara … jag bad om två dagar. Inte om två veckor. Han är kanske trevlig men jag brukar sällan hamna på kollisionskurs med folk så jag tror att han är en tönt helt enkelt.
      Svaret på din fråga är: nej jag är inte elak.
      🙂

  1. Johanna

    Dottern går i årskurs 8 och får aldrig veta resultatet på matteprov med motiveringen att ”jag kan inte sitta och rätta flera hundra matteprov och återkoppla till varje elev”

      1. Johanna

        Ja men läraren sa samma sak till oss. Dottern har svårt med matten sp vi räknar med henne hemma varje dag. När hon gjort prov är det ju intressant att veta om hon har fått 2 eller 19 rätt liksom, men nej, det är helt omöjligt att få veta det.

        1. Rille

          Er dotter och ni som föräldrar har rätt att få den information ni vill ha och behöver. Gå vidare till rektorn i så fall. Hänvisa till Riktlinjer under avsnitt 2.7 i läroplanen, det borde de inte kunna komma undan.
          Extra dåligt av läraren att vägra göra detta när det är en elev som har tufft med ett ämne!

  2. Birgitta S

    Hej! Vilket universitet är det? Låter under all kritik. Förstår att du är lättad över avloppet.
    Nu får det bli vår idag blåste det kallt.
    Snart helg härligt!

      1. Birgitta S

        Oj trodde de kunde bättre faktiskt! Men när det gäller skolor skall jag aldrig upphöra att bli förvånad! Trevlig helg!

  3. Anna

    Men käre värld – vilket universitet är detta? Jag tycker absolut att du ska höra av dig till ansvarig på institutionen och påtala dessa brister. Om inte annat så kan det få dem att få upp ögonen på eventuella resursbrister (som lärare på hög nivå har jag erfarenheter av skev rättningsbörda mellan kollegor – jag kan få en kurs med 32 studenter, medan min kollega kan få en med tio studenter och ändå får vi lika mycket tid avsatt).

    Är f ö avundsjuk på din Jimpa. Jag vill också ha en Jimpa! 😊

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag älskar min Jimpa! Alltså… jamen ni fattar 🙂 Han är guld värd! Det är Luleå och jag ska absolut se om det går att skriva något i nån utvärdering eller så. Men många verkar ha kursen som en enkel utfyllnad av poäng, man får jobba i fred och behöver inte så mkt engagemang.

Visa alla 14 kommentarer
Okategoriserade

Vann fem dagar:)

Med nittioåtta sidor av hundra skrivna så skulle jag bara kolla vad de ville att man skulle låtsasfråga saker om. Varje inlämning i kursen innebär också att man ska skriva cirka fem frågor om sin text. I vanliga kurser har det varit saker man fastnat på, undrar om det funkar, om det är begripligt det som sker  osv. Få feedback på det man själv känner att man behöver, plus att det varit generell kritik på hela textinlämningen. Ganska mycket att läsa men oerhört givande. Då har vi haft fasta grupper där man gett respons till samma personer hela tiden och det är väldigt roligt att få följa med under ett manus tillblivande, och även få vara en del i det:)

I den här kursen ska man undra över bestämda frågor. Sist om …? Öh nej kommer inte ens ihåg, för jag hittar ju på saker jag inte är intresserad av att veta svaren på. Jag tror det var dialogen kanske, och det vet jag att jag behärskar så just den är aldrig ett problem för mig. Nån enstaka gång kan jag behöver fundera rent grammatiskt hur jag ska göra, ex när man ska citera något i en replik, hur det ska vara med citattecknen. Men dialogen i sig är ett av mina starka vapen, det är vad jag tar till om jag fastnar, och jag känner mig trygg i att de är bra. Det har jag genomgående fått lovord för.

Men skit samma, jag skulle kolla vad vi skulle fråga om, och blev superförvånad över att se att deadline är den 12 april, alltså på fredag:D Underbart! Då prokrastinerade jag direkt och gick och gjorde nåt annat istället … 🙂

Jaja. Men idag är det full fokus på det, för nu är jag på g, och det är roligt igen.

En sak som inte är rolig är att det är en neverfuckingending jävla story med mina avlopp. Ja huset är gammalt och ja, så även rören, såklart. Och jag fattar, men det är ändå astråkigt att spendera massa tid och pengar på:/

Nu var det gurgel i köket och som grädde på moset så insåg jag att en packning under diskhon behövde bytas.

Eftersom det hela kommer från IKEA och de brukar ha reservdelar till det mesta så skruvade jag loss den, efter att ha torkat vatten i hela sopskåpet då:/ och åkte för att hämta en ny gummiring. De hade såklart bytt ut det här rörsystemet mot nåt liknande, men inte exakt. Jag fick en hel kopp för packningen är numera fast i den, åkte hem och … ja det funkade ju inte. Åkte tillbaka dagen efter, och fick en till del, och sen råkade deras köksproffs komma förbi och hon hade ju tvärkoll. Det skulle inte funka, och hon förklarade varför och jag insåg direkt att hon hade rätt. Jaha. Vafan då. Åkte till Bauhaus för de har ju också allt man behöver, men icke det. Jag borde såklart frågat Jimpa direkt, men tänkte att Ikea har ju, och jag kan själv:D

Nu är han inkopplad på det hela:)

Igår var han här och spolade och det var mycket riktigt nåt som satt i vägen från köket och ner, men till på köpet så bestämde sig röret för att öppna upp ett lufthål. Så nu är det hål i röret. Det hade ju skett förr eller senare ändå, och nu blev det förr. Jimpa ringde en vän, och nu ska det bytas ut rör en bit. Det blir säkert bra när det är klart men för ögonblicket innebär det att vi inte kan använda avloppet i köket. Prova det ni, det är bökigt som fan. Man kan inte hälla ut nåt alls, så det gäller att tänka till. Diskar gör vi i badkaret, och det går ju, men är inte jättekul:D Jimpa har silikonat igen det och det skulle vara användbart till i förmiddags när det härdat men då visade det sig att han missat en pyttebit som fortfarande läckte. Jag har dragit på ännu mer och i morgon tror jag han kommer och lagar på nåt annat vis i väntan på rör och rörmokare. Fetvadd snackade han om och jag ba: Eh va?  Fetvadd för mig är vad man fick ha på örat när man var liten och hade öroninflammation, eller i BH:n mot mjöljstockning. Inte runt ett avloppsrör:D Men tydligen är det en annan slags vadd.

Det är fan spännande nästan jämt. Jag som föredrar den vardagliga lunken.

Jaja, så är det, jag funderar på vad man kan laga för mat som inte kräver så mycket köksslabb och undrar om kidsen kan gå med på varma mackor typ.

När Jimpa åkte igår fick jag bråttom, jag skulle möta upp Helen på stan för att gå till vår numera huspub – DogBar, för att kolla på ett band. Ägaren rekommenderade dem starkt och jag hade noll koll. Band of Badgers heter de och om jag fattade rätt bland alla som försökte förklara så har alla, en eller tre (de var tre) av musikerna spelat med de stora artisterna. Och det var 70-talsrock, alltså i mina öron klassisk gubbrock. Inte alls min kopp te, nu har jag sett dem och behöver inte se dem igen:D

Det var fullt i puben och härlig ös med en publik som var med på noterna, och det var såklart helt ok. När de spelade Still got the blues av Gary Moore var de som bäst. Jag älskar Gary Moore. För övrigt var det, som alltid, för hög volym. Jag har mina öronproppar med i väskan och tryckte in dem så långt det gick för jag vägrar sabba mina öron, speciellt för ett band jag inte tycker är värt det;)

Jag fattar inte det här med volym det är ett som är säkert. Varför ska det vara över smärtgränsen? Puben är pytteliten så det behövs verkligen knappt förstärkare. Jag klagar alltid på det här:D Jag vet, men om jag är på ett ställe så är jag alltid i sällskap med folk, som jag vill kunna prata med. Oavsett om det är på en klubb eller en pub. Jag vill konversera, och jag hatar att behöva skrika eller bli skriken i örat. Det blir också väldigt snävt, man kan bara prata med en person i taget. DogBar har vanligtvis en väldigt bra ljudvolym så där trivs jag bara för det.

Alla jag pratade med efter spelningen konstaterade att det var för högt, så det var inte bara jag. Jag har, måste jag tillägga, alltid tyckt så här, så det är inte för att jag är en gammal kärring:D

Så, kompetenta killar, musiken inte i min smak, kan man sammanfatta.

Igår stängde de tre istf ett, så det blev ju sent såklart. Jag ser fram så otroligt mycket mot att man kan börja cykla, för det är segt med bussarna som slutar gå strax efter två. Robban kom och hämtade oss, tacksamt nog men det ska ändå bli skönt att kunna bestämma helt själv. Än så länge är det grus kvar på gator och cykelbanor så jag tänker inte börja innan de fått bort det. Jag minns alldeles för väl hur lätt det är att köra omkull på grus, sist var förvisso när jag var kanske tio år, men känslan, minnet, gör ont bara vid tanken. Grus i händer och knän är inte kul! Man får ju plocka korn i veckor.

Men snart så!

I morse låg jag och funderade på det här med att cykla och då speciellt Till saker. När man ska hem gör det ju inte så mycket om det regnar för då ska man ju bara hem, men på väg till saker. När man är fixad och ska göra nåt. Hur fan skyddar man sig på bästa sätt? Ni har säkert nåt bra tips tänker jag.

Jag har helst inte regnkläder för det blir så varmt, paraply går inte att cykla med, och man måste ju också förvara eländet nånstans sen. Jag har nån poncho som funkar skapligt, men det är ju ansiktet och sminket som man vill skydda, och håret. Min tanke i morse var en sån duschmössa som man hade som liten, minns ni? En som ser ut som en dykardräktsbubbla/huva. Jag hade en blå och man tar på den som en papperspåse över skallen typ:D och sen är det ett fönster fram i genomskinlig plast. En sån med lite ventilation i borde ju vara klockren? 😀

Jag ska genast googla och se om man kan hitta sådana. Men tipsa mig gärna. I somras var det svinmycket insekter ute och flög och då mötte vi flera cyklister med skidglasögon på, alltså stora som sitter tätt mot ansiktet. Nån hade en MC-hjälm och det är ju fiffigt med visiret. Men hjälmfrisyren är ju ett faktum:D

Jaja.

Det är april och det märks, vi har ett växlade väder kan man säga. Lite snöstorm, lite sol, lite regn, lite minus och lite plus. Fotbollssäsongen börjar fint;)

Men det går åt rätt håll, det blir ljusare, varmare och roligare. Jag kliver så sakteliga ur min vinterdvala och känner livet återvända. Eller livsandarna kanske, jag har ju levt hela vintern också:)

Våren är en underbar årstid, och jag bryr mig inte så värst mycket om de här bakslagen som blir, för jag vet att det är snabbt övergående. Det är enklare att ta en snöstorm när man vet att det troligen är den sista, jämfört med när det inträffar i oktober och man vet att det bara är början…

Jag har fullt av blommor i rabatterna nu, det sticker upp både tuplaner och påskliljor och massor av krokus och annat som jag inte vet vad de heter. Gräsmattan ser ut som skit, men den behöver lite sol och få torka upp så blir den bra också. Överlag ser trädgården ut som skräp på våren, det är ganska fult med ris och gamla löv, men det är ju fin näring så det är inte fel. Sen blir det pulkor, cyklar, tappade saker som gömts i snö och sånt som dyker upp. Plus en väldig massa skräp. Jag själv är supernoga med att inte kasta skräp, men det är jag kanske ensam om för det ligger så mkt skräp ute överallt. Mina ungar får fan om de kastar nåt men min känsla är att det blivit rätt omodernt att använda skräptunnor. Jag ser hela tiden folk som hivar ut en burk eller en McD påse ur bilen, rakt på vägen eller parkeringen och vore jag modigare skulle jag öppna dörren och kasta tillbaka det in:D

Nej, nu har jag inte tid med att sitta här längre, jag ska diska i badkaret, och sen skriva:)

Ha en fin söndag

Kommentera

  1. Lm

    tillägg: du får tejpa fast paraplyet på hjälmen.
    silvertejp fixar det.
    kanske risk för Herngrens program då också men…

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hjälm använder jag inte, jag vet att jag borde och kanske blir jag nån gång framöver tillräckligt klok för att göra det.
      Jag har så förbannat svårt för hjälmar, det där med att ha något som sitter under hakan och kommer åt halsen går bara inte. Och de där fiffiga som blåser upp sig är alldeles för dyra 🙈

  2. Lm

    oavsett vad du kommer använda för skydd för ansiktet när du cyklar så hoppas jag verkligen du använder hjälm.
    Det mesta på kroppen är lättare att laga än ett huvud.
    ( förresten så finns det paraplyer att sätta på huvudet. 😉🤣

  3. Agnethe

    När det regnar och blåser sydväst måste man ha en sydväst. Det är sen gammalt i Norge. Även drottning Sonja har en på sitt kungliga huvud på sommaren🤩

  4. Birgitta S

    Du kämpar på bra med kursen trots skitledare. Skönt att du fick 5 dagar extra utan att du visste! Lycka till!

  5. G C Hemdal

    Söndag 2024-04-07, jag har olika frågor. Hur gör ni på tex barnbarnen födelsedagskalas, bröllop begravningar etc när det är bonusfamiljer och man märker att typ alla är bjudna UTOM Mormor 🧓?!?!?!

Visa alla 8 kommentarer
Okategoriserade

Jag har en deadline:)

Som vanligt är jag trög och är ute i sista sekunden, den här gången mer än vanligt. Mars har varit … mycket:D Jag vet egentligen inte vad det är som stökar men tiden räcker verkligen inte till. Så en påsk på det, med tillhörande handlande av mat, som nu för tiden tar ännu längre tid än förr. Jag VÄGRAR att köpa en sida lax för 300 kronor om den kostar 119kr nån annanstans, så det blir lite åka runt. Jag som hånat pensionärerna som gjorde så, nu är jag där själv;)

Men seriöst, det sparar många sköna slantar och eftersom varje krona räknas så är det viktigt. Nu handlar det inte om att åka land och rike runt, utan vi har Citygross, Coop och Lidl på var sin sida av gatan, och Ica Maxi en liten bit bort, det täcker det mesta. Min egen Ica hemma är också bra, men jag har mer och mer övergått till Lidl. När jag bara ska ha mjölk och bröd osv då blir det alltid dit. Påskhandlandet spreds ut på tre dagar, vilket också innebar tre kvällar som går bort i skrivandet. Dagarna har jag dels försökt skriva men även gjort annat.

Haft ett stopp i avloppet som tagit en massa tid och framför allt själsro i anspråk, nu är det spolat men lik förbannat gurglar det i köket. Fattar inte ett skit. Men jobbar på en lösning:D

Jag har en slutinlämning av det manus vi skriver i kursen att lämna in på måndag. Det är inte på långa vägar klart, och även om de anser att man ska vara i princip färdig så kan de glömma det. Jag tänker inte avsluta det bara för att, det är ju ändå ingen som kommer läsa det, och vi kommer inte diskutera det så man får bra inputs. Jag får skriva en avslutande förklaring hur jag tänkt. Vilket jag inte heller vet eftersom jag kommer på allt medan jag skriver och inte har en susning om hur det ska vara:). Jag har oftast en scen klar för mig som jag vill skriva, det kan vara vad som helst och när som helst i historien, men det är nån form av start, mer än så har jag inte.

Nu har vi haft fyra inlämningar i kursen, 25, 50, 75 och nu 100% av manuset. Jag efterfrågade antal sidor i början och blev osams med handledaren direkt, för han ville inte säga ett antal. Inte ens ett ungefärligt. Jag har ju läst de flesta kurser i kreativt skrivande som finns på universitetet och aldrig varit med om att ett sidantal inte anges. Jag vet att jag har en kursare här som skriver en fantaysserie där varje bok är runt 1000 sidor…. jag vet inte om han verkligen lämnat in 250 sidor varje gång, och har han det så har han alltså fått feedback på typ ingenting. Jag vill supergärna läsa den, men hans text har jag fått kommentera en enda gång och det var på utkastet. Jag blev sur på handledaren efter ett tag och kan ju erkänna att viljan att skriva varit låg. Jag har kört på cirka 25 sidor per inlämning. Med andra ord bör jag komma upp i 100 sidor, och det ska nog inte vara några problem, jag tror jag stängde datorn på sidan 96 igår. Då har jag skrivit sjutton sidor på två dagar, det är rätt ok. Synd att jag inte har tiden till det hela tiden:D Handlar också om fokus såklart. Tror Steven King skriver ungefär tio sidor per dag, och han ger sig inte innan de är klara, no matter what. Han är min förebild i mycket och jag tänker ofta på det, men lyckas inte hitta hans driv eller fokus. Kan ju också bero på att jag har skrivandet som en bisyssla och han försörjer sig på det;)

Jag har dessutom suttit fast i texten, ett parti som jag omöjligt kom vidare i och som jag stått och stampat med i veckor, för jag försöker ju skriva varje dag. Så plötsligt hittade jag en passage som tog mig vidare och vips var sjutton sidor skrivna.

Men den här berättelsen kanske har 200-250 sidor i sig, och eftersom det var så jäkla viktigt i början att lämna in 25% så vågade jag inte skriva för mycket då, för jag vet att det går upp och ner med tiden jag har. Och med tid menar jag nog egentligen inspiration, och med inspiration menar jag motivation och med motivation menar jag att jag kan vara väldigt bra på att prokrastinera, alltså skjuta upp saker:D

Den här kursen var inte alls vad jag förväntade mig, tvärtom är den extremt fyrkantig och akademisk, och nu kommer dessutom några moment jag inte är det minsta intresserad av, de handlar om att marknadsföring av sig själv typ. Alltså, utan att vara sån, men det är lite det jag sysslar med hela tiden 😀 Jag KAN sälja in mig och min text, men det svåra sen är ju ändå att få ett bokförlag att vilja satsa på det, och det lär inte ett moment i en usel kurs fixa. Det går utmärkt att ge ut sina böcker på egen hand, eller via hybridförlag där man nog mestadels får betala för att de ska göra minsta möjliga effort, men det är jag inte det minsta intresserad av.

Jaja nog om detta. Jag har en paus i skrivandet idag, ska ta det senare.

Jag ska snart åka och träna och sen via Ikea för att hämta upp en reservdel, en packning till min disk-ho. Jag var där igår och fick själva packningen men den sitter fast i en del, som jag också fick, men vet inte hur varken tjejen i kassan eller jag tänkte. Jag måste ha hela setet under, alltså alla delar i avloppet, för att det ska funka. Bah, jag avskyr att mecka med sånt där.

Sen ska jag se Masked Singer ikväll, det är mina tre hållpunkter. Träna, Ikea, Masked Singer:D Ungarna efterfrågar tacos och kanske att jag kan köpa chips och skal senare, jag måste ändå ner på Ica för att hämta paket.

Just nu har vi vinter här hemma igen, det var värsta snöstormen i natt när jag agerade chaufför vid tre-tiden. Robban som var iväg med sina jobbarkompisar och krävde payback för sina körningar:) Givetvis så får man ge och ta, och även om jag fick lov att ta en halvtimmes powernap vid 21.30 för att orka med det så både körde jag honom in och hämtade. Plus körde hem en kompis. Robbans kompis alltså, inte nån av mina.

Och powernaps alltså! Är inte det något av det mest bitterljuva som finns?

Jag sover aldrig så gott som då, och är alltid lika ovillig att stänga av larmet och kliva upp:D Nu hade jag lurar med musik och hade kurat ner mig i soffan med Sellman vid fötterna, virat in mig i en tjock filt och tvärsov en halvtimme. Underbart.

Jamie behövde också skjuts så jag hämtade honom en sväng och sen inväntade jag Robban medan jag kollade Oxen, en dansk serie, och skrev. Halv tre ringde han och sa att jag kunde komma till tre, och sen var vi hemma igen vid halv fyra. Snön virvlade och det var sådär knepigt att köra för det är som att man är i en tunnel av vitt fluff. Bättre med halvljus men hans bil har automatiskt lyse och dessutom extraljus, som jag inte fick av.

Nu kanske april lugnar sig, det har ju både stormat och snöat så kanske är det sista rycket? Jag hoppas det för jag är sugen på att sitta ute och mysa i stället för att sitta inne och frysa:D

 

Nu ska jag byta om till träningskläder! Vi hörs snart:)

 

 

Kommentera

  1. G C Hemdal

    Ang påsken. Skärtorsdag handla på Konsum långfredag handla på Willys påskafton handla med kyrkans 400:- presentkort på Ica för det andra räckte ju inte alls och knappt ica heller. Där ett dussin olika godissorter de önskat, sedan sortera ipp dem i sju olika ägg så att ALLA FÅR EXAKT LIKA MYCKET OCH SAMMA SORTS godisar. Så hos dig kunde alltså någon få 20, 15, 10 eller 5 stycken?! Däremot har de inte letat och barnbarnen blev ”höga” på en hallontopp!! I det var två födelsedagar så Kattla-stroff 🐉!! GLAD PÅSK i efterhand!!

  2. Camilla

    måste kännas yråkigt att fortsätta lösa kursen när det ”skar sig” lite med läraren från start? bra gjort att du fortsätter!!!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag har svurit långa eder, det kan jag lova. Mest över hur dumt upplägget är och hur korkad och träig min handledare är. Men ge upp är inte min grej så det var bara att kämpa på, pannan i kaklet 😅 Jag gillar ju att det är fritt när det väl är det, men det hade kunnat vara en så otroligt mkt bättre kurs!

Visa alla 8 kommentarer
Okategoriserade

Ska ni hyra semesterboende?

Reklam för Stugknuten

Till er som brukar hyra stuga eller annat boende ibland, har ni koll på Stugknuten?

Det borde ni ha, för det är antagligen den bästa mötesplatsen för att både hyra eller hyra ut en stuga:) Här finns det stugor över hela Sverige, i alla prisklasser, bara att välja och vraka. Tanken är att det ska vara enkelt att hitta, boka, betala och/eller få betalt, och det är nästan bara privatpersoner som hyr ut, 9 av 10 är privatpersoner, resten företag.

Är man sugen på till exempel Gotland finns bland annat de här ”stugorna” för uthyrning:)

Uthyrning sker året om med de givna topparna runt storhelger och skollov.

Det finns över 6500 stugor, hus och lägenheter att välja bland, för dig som hyr tillkommer inga boknings eller serviceavgifter.

Det som är så fiffigt och tryggt med att använda Stugknutens egen förmedlingstjänst för bokning, betalning och försäkring är att det blir så tryggt det bara går. För alla parter, både den som hyr och den som hyr ut. Kolla efter S-märket:)

Ett S-märkt boende innebär att det finns tydliga villkor och att hyran betalas till uthyraren först när du som gäst checkat ut. Du betalar i förskott, vilket är tryggt för uthyraren, men denne får inte betalt förrän du lämnat, vilket är tryggt för dig.

Ingen kan alltså blåsa nån. Det är ju egentligen helt sjukt att man ska behöva tänka så, men idag är det ju tyvärr fullt av fusk och lurendrejerier out there:/ Men genom att använda Stugknutens förmedlingstjänst kan man vara lugn.

Såhär går det till: Du vill hyra ett boende nånstans, så du surfar in på Stugknuten och letar. Det går att söka på område, storlek, osv.  Det är oftast väldigt fina och bra beskrivningar av boendet, med många bilder.

När du hittat det du söker kontaktar du uthyraren via ett kontaktformulär direkt i annonsen.

Nu kan du ställa eventuella frågor till den som hyr ut, perfekt för det är ju den personen som vet allt om stugan med omnejd.Vill du ha fler bilder eller mer info, så ber du bara om det. Känns allt bra så bekräftar du att du vill hyra, och uthyraren skickar ett bokningserbjudande.

Det bokningserbjudandet kommer via mail, och innehåller info om ankomst och avresedatum, priset såklart och avbokningspolicy osv. Du accepterar och bokar genom att betala in hyran med betalkort. Pengarna sätts in på ett konto i ditt namn, som är specifikt för just den bokningen. (Pengarna hanteras av en oberoende part vilket är bra om att utifall det skulle uppstå några problem runt bokningen.)

Sen inväntar du ivrigt den dag du ska åka till din stuga, spenderar tiden i den på det sätt du tänkt och har en härlig semester:) sen checkar du ut. Och DÅ betalas hyresbeloppet ut till uthyraren efter att förmedlingstjänstens kostnad dragits av.

Enkelt och tryggt för alla parter:)

Jag har ju som bekant en dotter som flyttat långt bort, nämligen till Bromölla. Sextio långa mil.  För att vi ska kunna åka och hälsa på henne behöver vi övernatta och det blir onödigt dyrt med hotellrum när vi är så många. Jag trodde inte att det skulle finnas något att hyra där, för jag tror ju att Bromölla är ungefär tre hus och en affär, fördomsfullt jag vet:)

Så döm om min förvåning när det inte bara fanns, utan det fanns till och med tillräckligt stort för hela familjen ♥

Stugknuten har boenden över hela Sverige, även i de pyttesmå orterna. Det är också en väldigt enkel sida att manövrera runt på, det är tydligt och överskådligt. Sökfunktionen är suverän och man kan spara favoriterna genom att klicka i ett hjärta. Det enda som egentligen är svårt, det är att välja vilket av alla fina boende man vill ha:D

Fördelarna med Stugknuten är att det är enkelt och säkert och att det finns ett stort urval av boende på många ställen. Tydliga avtal, trygg betalning med kort och det finns också möjlighet till hyresreduktion om stugan inte motsvarar det du och uthyraren kommit överens om, ex att läget vid en sjö visar sig vara ett träsk, eller att stugan för tio personer visar sig vara bara för sju. Dessutom ingår support från Stugknutens kundtjänst.

(En del av uthyrarna hos Stugknuten använder sig INTE av deras förmedlingstjänst och då saknas S-märkningen. Det innebär att man får göra ett eget avtal och om problem uppstår får man lösa dem själv. Man kan absolut hyra ändå men under eget ansvar, eller så föreslår man att Stugknutens förmedlingstjänst används. Då tillkommer en avgift för uthyraren vilket i sin tur kan innebära att de lägger på det på hyran.)

Vill du hyra ut din stuga/hus/lägenhet? Det är lika enkelt det, bara gå in på Stugknuten och skapa en annons, när den är godkänd är det klart. Samma trygghet och enkelhet gäller dig som uthyrare:)

Så, om du ibland, eller ofta, hyr boende, och värdesätter trygghet och smidighet,  lägg till Stugknuten i dina favoriter:)

 

Kommentera

  1. Per Olsson

    Jag och min familj letar för tillfället semesterboende till sommaren så Stugknuten låter ju helt perfekt att använda sig av. Med 6500 stugor tillgängliga så bör vi kunna hitta något passande. Tack för detta grymma tips 🙂

Okategoriserade

Glöm inte!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har förstått att det är många av er som gillar Johanna Toftbys kollektion

Och jag kan bara hålla med:) Jag gillar de längre längderna på klänningarna och tycker mycket om färgerna på de korta. Än så länge har jag inte klickat hem nån men eftersom det är Limited edition så är det ju slut när det är slut. Så vill ni ha någon, passa på innan de är slut! Här finns de.

Jag har en Top som hänger på vänt, behöver bara lite solbränna, för den är stark i sin egen färg.

Den här är så snygg! Enkel, men med v- ringningen blir den så jäkla fin. Färgen är ljuvlig, det är härligt med rosa.

Den finns i många olika färger och materialet är lyocell och elastan vilket är så otroligt skönt. Det känns som att ha siden mot kroppen. Jag är väldigt sugen på en i grönt också.

Varje vår så blir jag lite extra kär i mina gardiner:

De finns i lite olika varianter:

Och de är så himla fina! Jag har samma fast med julmotiv också, samma fåglar som har tomteluva 😍

Varje gång jag ser gardinerna, för man blir ju hemmablind, men då ler jag lite över hur himla fina de är:) De gör mig glad, vilket är härligt! Cellbes har ju inte jättemycket heminredning som är sådär super wow, mer basics, men just de här gardinerna är topnotch.

Just nu har Cellbes 25% på toppar och tunikor, vilket är perfekt, för jag behöver lite nytt på den fronten. Ni hittar de här De har också 30% på vårjackor och glöm inte att det fortfarande finns massor av fynd på Midseasonrean!!

Här hittar ni allt 🙂

Kommentera

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting