…på ett aningen mindre vis:)
Jag vaknade och hade ont i huvudet, vilket såklart berodde på att jag stått och tittat lite uppåt under Guns n´roses-konserten. Nackmusklerna stretade och protesterade. Eftersom jag skulle träffa Helen på kvällen och dessutom hade saker att göra under dagen så proppade jag i mig värktabletter. Jag försöker oftast med värme, vila, vänlighet först, men den här värken måste kapas med piller. Och en massa rörlighetsövningar:) Jag slänger med armarna så det knastrar i nacken, vevar och försöker få ”loss” det som sitter och värker. Det funkade ju skapligt.
Kaffe och alvedon och jag kunde städa lite och baka rabarberpajer. Vi har inte firat Robban och Corrinda, Novalie och min mamma som fyllde år i maj, och Jamie fyller nu i juli, så vi bestämde hastigt i torsdags att ha kalas på söndag. Alla kunde:) Eller nästan alla.
Det städades av Corrinda och Novalie och Trixie , bakades och plockades och grejades.
Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och fick skjuts ner på stan, vi hämtade upp Helen på vägen. Såklart var vårt mål DogBar, nån som blev förvånad? Vi hade inget bord bokat, men hade tur att det satt några kompisar som vi fick plats hos. DogBar har en pytteliten scen men finns det hjärterum finns det stjärterum, och det är en uppskattad scen för våra lokala förmågor. I lördags var det ett gäng svinkompetenta musiker som spelar i lite olika konstellationer. De är duktiga och det var mkt trevligt. Inte i Guns kaliber, men det är mysigt.
Det blir svårt att prata när det spelas, men vi hann utbyta lite här och var:) När de slutat spela satt vi kvar och snackade rätt länge, men Helen som varit ute kvällen före var lite seg, och jag var seg efter konserten, plus att jag ville ha en tidig kväll för att inte vara trött på kalaset:) Vi var hemma runt ett tror jag, och strax efter messade Corrinda att hon åkte hem från Patricia om jag ville ha skjuts:) Det ville jag ju inte, men vi snackade en stund när hon kom hem innan vi gick till kojs.
Söndagen randades med det vanliga skitvädret som är den här sommaren. Vi visste det och hade planerat för att sitta inne. Även om det var rätt ok värme så dundrar det så förbenat på taket i uterummet när det regnar. Vi pysslade på lite, och vips var det dags. Janelle, Simon och Jack kom först, sen Patricia (Abdel jobbade) mamma och syrran och Jimpa. Jordan är inte hemma, han är med en kompis på bilsemester i Tyskland och Nederländerna. Jag fick en rapport idag om att det luktar cannabis överallt i Nederländerna, så nu visste han hur det luktar;) Kompisens föräldrar är med.
Vi fikade och snackade och hade som alltid hur mysigt och trevligt som helst. Janelle är framtung, bebisen kommer i slutet av juli/början av augusti så det är inte långt kvar. Med Jack gick det snabbt, och slutade i ett katastrofsnitt och rejäl blodförlust, så hon ska sättas igång, men det kan ju ta fart innan. Tänk att snart utökas familjen med en liten en!
Rätt vad det var så sprack det upp, himlen blev klarblå och solen strålade, vilken surprise! Allt var blött ute men ändå, som den svensk man är, så skyndade sig alla ut för att njuta lite. Det gäller att passa på. Jag hatar egentligen det uttrycket, det ger mig stressreaktioner deluxe. Jag hatar att man måste passa på för snart försvinner värmen, snart försvinner snön, snart blir det skitväder igen, oavsett vilken årstid det är. Snark, måste byta kontinent helt klart. Nån gång:) Pallar liksom inte med att inte få sol på näbben åtminstone under sommaren.
Sen tog jag och Jimpa en promenad med hundarna och efter det ägnade jag kvällen åt att röja köket, och skura mitt sovrum. När jag kom hem i lördagsnatt och gick in i mitt sovrum så noterade jag direkt att det var en katt som kissat där inne. Dvs Stumpan, hon är ju knäpp. Jag låg på golvet och skurade överallt och hoppades innerligt att hon inte tagit sig in under sängen. När man har fått den där äckliga lukten i näsan är det svårt att säga med säkerhet att den är borta, eller om man vant sig. Jag var ju trött som tusan och ville bara sova, och kröp ner. Vaknade mitt i natten av att det luktade starkt men kunde ju inte gå upp och börja riva då. Nu var jag säker på att det var under sängen och där har jag två stora lådor inskjutna och diverse andra som står som en blockad för henne, men det hade uppenbart inte hjälpt. Novalie som bor under och Corrinda i rummet intill hade inte uppskattat oljudet jag ställt till med, så jag stack näsan i täcket och somnade om.
Nu låg jag med lampa och lyste under sängen och hittade en strumpa. Stumpan kissar på textil som ligger på golvet, och har en handduk ramlat ner, eller ett klädesplagg hamnar på golvet så kan det bli impregnerat. Mycket riktigt, strumpan luktade vidrigt och förpassades till tvättmaskinen. Sängen står väldigt trångt till, så det var svårt att nå in under, men jag rev ut alla lådor och skurade varenda millimeter. När jag var klar med det sorterade jag strumpor i en evighet:) Jag hatar det, men av nån anledning har mina strumpor hamnat bland Jamies, och så vill jag inte ha det. Jag brukar para ihop mina när jag tar av dem, de med långt skaft. Syrran tycker det är fel, de kan inte bli rena säger hon men det blir de visst det. Nu var det en hög som behövde fixas.
Långt efter midnatt kom jag i säng, men i ett sovrum som doftade gott och med strumporna i rätt låda:)
Idag var det en tidig morgon, med den här, som är precis lika morgontrött som mig, speciellt sommartid:)
Vi åkte buss, för ovanlighetens skull, men det var enklast så. Träffade på en mycket god och saknad kompis där och vi surrade hela vägen in till stan. Det var dagens bästa:)
När vi kommit hem igen var jag helt slut. Sådär så att jag funderade på om jag var på väg att bli sjuk. Jag käkade och kröp i säng och tokdäckade, sov i två timmar utan att röra en fena. Doris låg precis intill mig och slaggade hon med:)
När jag vaknade mådde jag inte det minsta lilla bättre, utan var lite åksjuk, lite luddig i huvudet och lite emlig i största allmänhet. Funderade på om jag skulle avboka träningen men insåg sen att det ju var mitt vanliga ”vädermåeende”. Jag mår ju risigt av de här jävla lågtrycken på sommaren. Det var väl extra kraftigt eller nåt idag, kanske. Åkte och tränade, det gick ju finfint men var kvavt och jobbigt som fasen, och sen via Willys för att handla lite. Hemma var jag trött igen och la mig på kökssoffan i en kvart innan det blev dusch. Sen middag och nu mår jag som en prinsessa. Har druckit kaffe och allt är som det ska, det har regnat en jäkla massa och då släpper det. Skönt att veta ändå, men jäkligt drygt. Jag hade iaf inte migrän som jag gärna får. TA I TRÄ.
Nu har kidsen suttit i köket och spelat Chicago i en evighet, jag sitter i vardagsrummet och skriver, och snart är det dags att sova:)
Haha, jag längtar redan:)
De säger att det ska kunna bli fint väder i slutet av veckan och jag hoppas innerligt att det stämmer! Jag är less på det här kalla, trista. Dagarna rullar på och sommaren flyger förbi och jag är liksom inte ens brun än. Jag behöver ju knappt gå ut för att få en bränna så det är mkt märkligt. Corrinda och Zehro åker till … öh tror det är Grekland, om någon vecka och jag som inte alls brukar vara speciellt avis, är det nu. Helen drar iväg hon också, men jag hoppas ju på svensk sommarvärme! Den är fantastisk och svårslagen men jag tänkte på det när jag gick från bussen i lördagsnatt : De här skira ljuva försommarnätterna är ju nästan över, mörkret kryper på och även om det är långt kvar tills hösten så känns det som den naggar en i hasorna. Kämpa sommaren! Kämpa!
Nu ska jag ta och göra lite nytta! Vi hörs snart igen:)