I fredags var det då dags, efter att ha haft hur många skivor och nedräkningsfester som helst, så var den stora dagen här. Studenten. STUDENTEN. Herregud! Hur har alla de här skolåren ramlat förbi?? Och vet ni vad jag insåg precis nu? Jo att jag varit ensam förälder om hela hennes skolgång. Från hennes allra första skoldag till den sista. För den här gången i alla fall, planen är att så småningom plugga vidare. Lovelia har inte haft det jättelätt i skolan, hon hade, som de flesta av syskonen, nån slags talproblematik. Det var mumbojumbobabbel som ingen utom familjen begrep, och det tog ett gigantiskt kliv bakåt när hennes andra förälder valde att lämna. Det är en sak jag aldrig kan förlåta, för hon fick lida pga hans val. Men, hon hade fina lärare och fick dessutom vara med i ett projekt där logopeder åkte ut till skolorna för att jobba med barnen som behövde det. Det var guld värt och hon fick all hjälp. De sa att hon skulle eventuellt kunna ha lite svårare för att lära sig språk, men hon har läst både spanska och hög engelska så det gick ju bra det med😊 Jag är så förbannat stolt över henne, hon har verkligen kämpat.

Hon själv startade dagen vid halv tre eller så på natten, då det var champagnefrukost klockan fem. FEM! På morgonen, WTF liksom. Axel fick den tveksamma äran att skjutsa henne där på morgonen, det var skönt, annars hade ju jag fått göra det:)

Hemma hade vi en lugn morgon, jag är ju så förbannat morgontrött att jag alltid föredrar att vara uppe länge för att göra det som går att fixa då. På morgonen är jag så seg och off. Corrinda och Zehro kom med tåg på torsdagskvällen, så gulligt av dem. De hade biljetter till Sweden Rock på lördagen så de åkte hem inte ens ett fullt dygn senare, men det uppskattades att de kom. Samma med Janelle som hade en obligatorisk konferens med efterföljande sommarfest på jobbet, men efter att ha försökt och försökt få ihop det, och gråtit i två timmar på torsdagen över att inte kunna vara med på Loppans student, så fick hjärtat bestämma, så hon kom också♥️ Mitt hjärta svämmar ju över av att de är så fina!

När Patricia tog studenten så kom vi hela vägen in till stan, jag var asnöjd över att allt klaffat, men när jag stannade vid ett övergångsställe och såg en familj med studentskylt gå över vägen insåg jag att helvete! Våran låg kvar hemma! Det var ju bara att vända, så jag var ändå glad över att jag var i så god tid.Det är ett mission impossible att få parkering nämligen. Vanligtvis är det hopplöst, tack sossarna och miljönissarna i stan, men sådana här tillfällen är det hemskt. Och p-vakterna lever sitt bästa liv. Jag hatar p-vakter av hela mitt hjärta, även om hata är ett starkt ord, men jag gör det.

Nu påminde alla mig om skylten:) Vi packade in oss i två bilar, min sjusitsiga och syrrans med fem platser. In och se på fan, vi hittade en parkering. Det stod också en p-vakt och lappade bilar där, och jag frågade honom om jag kunde betala med Easypark. Ja sa han. Bra, sa jag och började fippla med appen. När jag precis tryckt iväg parkeringen säger han: Jag tänkte vara snäll och säga att du behöver tillstånd också för att stå här. Annars ger jag dig böter.

Men för helvete, varför sa du inte det med en gång då?

Jag fräste säkert som en ilsken katt, men bad om ursäkt. Då säger han att om jag bara ska stå någon timme, kanske två, tre, så skulle det kunna vara okej? Eh va? Fast du har bötat varenda jävla bil i hela raden? Nej tack, jag flyttar bilen. Som sagt, jag hatar p-vakter. Nu sa han ju till, men kunde ju varit lite snabbare. Jag fick uppdatera appen och slå på mobildata och greja så det tog flera minuter, och han stod intill.

Bah.

Men, men, Robban åkte och parkerade en bit bort, och vi traskade upp till slottet. Jag har faktiskt aldrig varit på samma ställe på ett utspringande någon gång, alla mina ungar har haft olika skolor, så det är spännande varje gång.  Hur ska det funka?

På slottet vart det ungefär en miljard människor, men eftersom jag tvingar med min familj att vara i god tid, så var vi där en timme innan, och stod väldigt bra till:) De klagar som fan, men är rätt nöjda sen när de ser. Vädret var lurigt! Det ösregnade på natten och morgonen, Lovelias klass hade suttit i partytält medan regnet piskade, men det stilade till sig. Regntunga moln, mulet och kvavt, men inget mera regn.

Som klass nummer elva sprang de ut, hoppade och skuttade och kramades och dansade. Det är vackert och vemodigt, tårarna rann ju såklart, även för de tio klasser som kom före:D Jag är så blödig.

Lovelia hittade oss direkt, fördel med att vara ett halvt kompani, alltid får man syn på nån av oss:)

Vi hängde på henne grejor, kramades och grät. Jag älskar att syrran är så bra på att sätta skylten i bakgrunden när det fotas! Det blir så fint!

Alla syskonen kramades, men viktigast av alla var Axel ♥️ Han är verkligen hennes trygghet och stora klippa.

Hon grät, alla grät, utom möjligen Jack och Flora som inte fattade varför:)

Patricia hade med sig en stol och satt på, det finns inget som är omöjligt, bara olika svårt, och självklart vill man vara med på lillsyrrans student fast man är höggravid:)

Efter en stund var det dags för studenterna att gå och byta om till sina overaller. Det är något relativt nytt, iaf här. Trixie hade också overall på flaket, men inte Novalie, då hade de inte börjat med det. De har målat och färgat dem så de är så fina.

Syrrorna tjuvkikar på betygen. Rätt imponerade:)

Det var sexton klasser och det bör innebära att det var sexton lastbilar med flak. Och högtalarsystem deluxe, den ena värre än den andra, ljudvolymen var HÖG:) De kör sen en runda i stan, med musiken pumpande, de vårdar och sjunger och sprutar öl på  varandra. Galet, men säkert kul 🙂

Vi lämnade henne och åkte hem. Axel åkte och hämtade henne sen, med sällskap av Novalie och kanske att Jamie var med också. Jag hade ont i huvudet och tryckte tabletter, men insåg senare att det var migrän. Tja varför inte? 🤦🏻‍♀️

En härlig kombo av tryckande väder, stress och ont i nacken säkert. Vad fan vet jag, men det blev en rätt jobbig eftermiddag. Men jag fejkade bra, ingen fattade:)

Innan jag åkte till Hola lagade jag två pajer, en västerbotten och en med broccoli och nån tryffelost. De hade jag fryst så de vet bara att värma på lite, sen hade jag gjort en Västerbotten till dagen innan, och syrran kom med en tacopaj också:) Jag skar sallad, och hon blandade rabarbersaft, som hon gjort själv, den är så jääääääkla god! Dukade, fixade och grejade. Jag hade pyntat det mesta kvällen innan, men lite var kvar.

Sen kom de hem, och vi tjoade på gräsmattan, spelade Vi har tagit studenten, på högsta volym och kramades och grät lite till:)

När jag äntligen, äntligen, skulle få äta de här pajerna som jag visste var svingoda, som jag väntat så länge på … jamen då mådde jag illa av migränen och petade i mig utan att njuta det minsta, så surt! Men det tog jag igen på lördagen, då jäklar käkade jag upp det som var kvar:)

Samma med tårtorna, jag älskar tårta men mådde för illa. Men det fanns en halv kvar:D

När alla barnen är hemma samtidigt, så blir det syskonbilder, det är sen gammalt. Vi försöker, men ofta är det nån som dragit iväg. Nu var alla hemma, och ställde upp sig:) Först en lite samlad bild:

Sen en i åldersordning. Det har vi i princip aldrig  tagit, men det var ju kul:)

Sen ville killarna att vi skulle köra efter längd, och det är väl för att då får de vara först:) Janelle och Patricia är lika långa, tror jag iaf, men jag vill bestämt säga att de är 164cm båda två. Trixie har lyckats växa om på ren vilja tror jag, länge var hon samma längd:) Corrinda och Lovelia har spelat basket och jag hävdar med bestämdhet att den sporten gör en lång:D  men iofs är Novalie nästan lika lång utan att ha spelat basket.

Killarna sträcker på sig:) Men det är ju tydligt att Jordan är längst, han måste vara över 185, minst. Hans estimerade längd, Jamies också, är precis under 190, alltså enligt BVC-kurvorna:) Robban är ungefär som sin farsa, som är 182, eller 183, och Jamie är ju där nånstans också. Längd har alltid varit en ”viktig” grej i familjen, det är något de alltid mäter, tjafsar och skojar om:) Jag är i mitten med mina 169 centimeter:) så inte kortast men omvuxen av iaf killarna, Corrinda och Lovelia, kanske även Novalie.

Jag har ju gjort en operation där de stannade växten i mitt friska ben, och därmed tappade jag några centimeter i slutlängd. Mamma var 178 en gång i tiden, syrran är 175 och en rimlig gissning är ju att jag skulle varit i de krokarna jag med, i alla fall om jag stått på det längsta benet:D Barnen har längd att brås på, även om de vägrar låta mig tillgodogöra mig de förlorade centimetrarna:D

Sen blev det en ”Gör nåt kul -bild” och den ser ut så här:

Jösses Amalia vad stolt jag blir när jag ser alla så här! De är mina allihopa, hur coolt är inte det?

Det är ascoolt, vill jag bara säga:D De trivs ihop också och det är ju det bästa som finns när vi alla är samlade.

Vi satt ute, käkade, fikade, snackade. Jag försökte vara trevlig lite här och var, men det var inte lätt. Det suger att inte må bra, och det suger att inte tabletterna verkade. Jag hade en skaplig koncentration i blodet;) Men men, sånt är livet.

Lovelia gjorde sig i ordning för kvällens fest, och Axel också, han går sportgymnasiet i Falun, och de tar studenten på fredag, men han har ju massa kompisar här.

 

Han hade ju varit uppe tidigt han med, även om han nog fått nån timmes sömn till:)

Hans föräldrar var här en sväng, vilket var trevligt, vi ses ju aldrig. Nu blir det två helger på raken, för vi ska på hans mottagning nästa söndag, då firar de honom hemma.

Robban skjutsade in de här två, Magdalena tog med sig Corre och Zehro som skulle med tåget och Jimpa drog strax efter han med. Syrran fixade hela köket och plockade undan massor medan jag satt som ett elände i kökssoffan och tittade på. Så fort hon och mamma gick, som sista gästerna, så gick jag raka vägen in i sovrummet, drog klänningen över huvudet och på med ett nattlinne, ner i sängen och på med täcket. Äntligen 😅 Mådde skit vid det laget, men lyckades somna, som brukar vara ett vinnande koncept mot min migrän. Vaknade vid tre och var upp på toa och fyllde på med tabletter och sen vaknade jag strax efter tio och var rätt okej. Käkade frukost och drack kaffe ute och långsamt försvann det sista av huvudvärken. Då blir man ju som en ny människa, så lycklig och lätt:)

Lovelia och Axel hade kommit hem vid ett på natten, Robban hade lovat att hämta dem, men tror de tog bussen faktiskt. Fattar att hon var trött som nästan varit uppe ett dygn! Plus en del alkohol, även om jag varit noga med att förmana att inte dricka något innan själva utspringet. De drack säkerligen alkohol till frukost, men hon var i bra skick hela tiden som jag såg henne iaf. Det är ju värdelöst att missa något sånt här, som bara händer en gång, pga att man är full. Totalt o-värt. Men de var i prima skick, och framåt kvällen åkte de upp till Falun. Nu stannar hon där över hans student, och åker tillsammans med hans familj hem på lördag.

Hon är nöjd med sin dag, med sitt firande, med oss, med maten som hon själv bestämt:) och allt var lyckat och fint.

Min lilla loppa har tagit studenten! Fy fan vad hon är bra! Och fy fan vad jag älskar henne, min Lovelia ♥️

Sådärja, ordningen är återställd, jag är hemma, Loppan har tagit studenten, det har varit nationaldag och vardagen kan återgå i lite mindre stökiga banor:)

Vi börjar i Hola. För earlyfuckingsuperbirdy skjutsade Robban mig till tåget som gick 4.28. Jag var på stationen en kvart innan, så vi åkte hemifrån vid fyra. Upp kvart över tre, halv fyra, kommer inte ihåg:) Ändå enklare när det är ljust!

Tåget var i tid, och det enda som skavde var väl 1: jag fick inte riktigt till att fälla ner mitt säte så mkt som det ska, och 2: det satte sig en snubbe intill mig direkt. Det var rätt tomt i vagnen, men nog fasen hade han valt den platsen. Jag väljer alltid fönsterplats och gärna bakåt, tycker jag ser bäst då. I stället för att allt flimrar förbli i 200 knyck så kan man hinna med synintrycken. Nu spelade det ingen större roll för jag tänkte sova. I med lurar och blunda, men satt oskönt. Snubben intill satt som ett ljus, helt stilla, medan jag ormade runt på sätet som en unge😂 Efter nån timme bestämde jag mig för att jag var hungrig och plockade fram min matsäck:) Blåbärssmoothie och mackor. Blev såklart proppmätt av hälften och stoppade ner resten igen, försökte slumra lite, och jo jag fick nog lite slummer ändå. Byte i Sundsvall och där träffade jag på min kursare Ulrika. Vi satte oss på en bänk och väntade in Norrtåg och klev sen på, snackade hela vägen till Kramfors:) Hon är toppen!

I Kramfors väntade Louise, som så snällt skjutsar oss utbölingar från stationen till Hola folkhögskola.

Vi hämtade våra rumsnycklar och hivade in bagaget i rummen och återvände sen för att få en slurk kaffe innan vi började, våra sista dagar. Jag HATAR avslut, alltså bra avslut. När saker jag tycker om tar slut, det är ju hemskt. Jag har gått många kurser i skrivande men den här har varit i särklass bäst. Inte bara upplägget och lärarna, utan alla kursare har varit fantastiska! I vår lilla grupp om fem ska vi fortsätta hänga, och det ser jag fram emot så mycket. Vi har investerat mycket tid i varandras texter och det ska bli kul att få fortsätta med det. Vi har planerat att köra möten via Teams, så får vi se hur vi utformar det.

Nu hade vi vår sista lektion med Amanda, som är den av lärarna som jag haft mest personligt att göra med, eftersom hon är handledare för vår grupp. Hon är suverän, alla kategorier. Det är även Mina, givetvis, vi har verkligen haft två guldkorn!

Skolan bjöd på lunch alla dagar, och bor man på skolan på vardagar kan man äta frukost i matsalen också, så den här gången behövdes inga matlådor tas med, inget meckande med att vi alla ska värma mat samtidigt. Lyx!

Vi gick en promenad ner till älven på lunchrasten och sen var det lektioner igen. När dagen var slut tog vi ännu en promenad och då lurade jag med ett gäng på den älvpromenad som jag gick sist.

Vi traskade på och snackade en massa om allt möjligt. SÅ trevligt.

Sen var det hungrigt, och jag som var proppmätt, som vanligt, några av tjejerna skrattade och sa att de alltid kommer tänka på mig som Proppmätt:D Proppmätt och Herrefuckingjävlar, som min karaktär säger:D

Jag hade en dubbelmacka och halva min smoothie kvar så det räcker mer än nog för mig, jag är inte van att äta tre stora mål om dagen, jag äter i princip aldrig lunch ju. Efter det var det spridda skurar, alla var trötta, och några hade respons kvar att greja med så vi drog oss in på rummen, eller, som jag, som drog ut på ännu en promenad:) Jag tycker att det är väldigt vackert här och det gäller att passa på. Sista gången på ett tag i alla fall:)

Flera badade, men så långt hade jag inte ens tänkt, så hade ingen bikini medpackad. Jag hade för allt i världen kunnat bada i underkläderna, har sport-top-ish så det ser ju ut som en bikini, meeeen, jag var lite feg:D

Det blir inte mörkt om nätterna uppåt landet så det var inga problem att trampa runt länge och det slutade med att jag samlade in 20 tusen steg på kontot:) Jag var såklart skittrött, men också övertrött så det var svårt att varva ner och verkligen lägga mig för att sova, men väl i säng behövde jag bara sluta ögonen så var det godnatt:)

Vaknade av klockan dagen efter och klev upp, gjorde mig i ordning och traskade iväg till frukosten, hittade mina kompisar, och sen satt vi länge och käkade och snackade. Jag har sagt det tusen gånger, och kommer garanterat säga det tusen gånger till, men fy farao vad jag kommer sakna alla kompisar!

Vi var uppdelade i våra grupper, och vi som hade respons på eftermiddagen hade en svinkul uppgift på förmiddagen. Vi skulle skriva en historia med våra karaktärer, efter att våra projekt slutat, de skulle sitta runt en lägereld vid en sjö och samtala. Vi har gjort det här en gång tidigare, då skulle de sitta och vänta på ett tåg. Nu spånade vi i väg med våra karaktärer, där en precis dödat två personer, en är häxa, en annan är ihop med en ängel, en är alkohol och sexmissbrukare och den femte – hon ser stoff till sin kommande roman:D

Så kul!

När vi var klara blev det en lunch, en kopp kaffe och en sväng ner till älven, innan vi på eftermiddagen samlades i bibblan för respons. Som alltid var det intensiva timmar, med otroligt bra saker som avhandlades och många inputs att ta med sig på vägen.

På kvällen var vi bjudna på middag på ett ställe som heter Allsta gård, där de har en bed and breakfast och en liten restaurang. De serverar bara vegetarisk/vegansk mat och vi fick en trerätters middag. Först ut var … trumsolo – pesto på kirskål och nässlor, till det grillat bröd och egenodlad sallad. SÅ förbannat gott! Jag som har en egen odling av kirskål över hela jäkla gården, ska genast googla recept och laga. Man kan frysa in också. Nässlor har jag aldrig lagat något på, men nån gång ska väl vara den första.

Det var långt ifrån fotovänlig mat, så ni får tänka er:) Till huvudrätt var det risotto på matvete och svamp tror jag, svingott det med men så mäktigt. Till efterrätt den godaste rabarberpaj jag någonsin ätit. Halleluja.

Våra fantastiska lärare överraskade oss med att ha med sig presenter! Här trodde vi att vi skulle överraska med varsin blombukett till dem, men det var vi som blev mest paffa:) Var och en av oss fick en Hola-pin, ett kursbevis såklart, och ett bokmärke och en bok, noga och personligt utvalt efter de texter vi själva skriver. Jag som skriver på en romantasy, alltså en romantisk fantasy, fick den här tjusiga boken av en svensk författare. Och ett Forth Wings-bokmärke som mina tjejer är så avis på:)

Den här boken ska jag läsa i lugn och ro, helst i en hängmatta med ett glas rabarbersaft i handen, men jag har iofs ingen hängmatta, så jag får hitta på nåt annat mysigt:)

Och Amanda, hon hade utmanat sig själv, gjort något hon inte behärskar, för att vi som kursdeltagare delat med oss av våra innersta, våra texten och våra känslor, och suttit och tillverkat små böcker i lera ♥️ Det kan vara den finaste gåvan jag någonsin fått, av en annan vuxen som inte är min släkt:)

Hon skrattade så mycket, hon fick inte plats med hela förkortningen på Folkhögskola, men vad gör det?  Litterärt skrivande projektår, heter kursen, och boken har till och med sidor. Eller det ser ut som det, såklart. Vilket pillgöra! Och hon har gjort fjorton stycken!

Den här kommer stå i mitt synfält när jag sitter och skriver, som en påminnelse om kursen, och att jag lovat Amanda att skriva klart min text.

Så småningom åkte vi hemåt igen och i vanlig ordning gick de andra tröttmössorna och la sig, medan jag tog en promenad:) Mötte iofs en av killarna, men vi vinkade bara på håll, det är viktigt att få varva ner ensam också när man umgås så här tätt:)

Här är den, Hola folkhögskola ♥️

Jag vet att kursen vi gått inte kommer finnas i det upplägg vi haft, det är ändrade order uppifrån staten som ställer till det, helt i onödan, men de har varit tvungna att ändra om. Det skulle gå en på helfart men det blev för få sökande, vilket är förståeligt, det är många som kombinerar en skrivkurs med sitt vanliga jobb, men det går ju inte om det är 100% och kanske till och med på plats, det är jag osäker på. Men det öppnar för att vi KANSKE kan få Mina att fixa nån slags återträff-kurs, på nåt vis, och i så fall åker jag direkt. Hola är viktigt för mig. Det var det redan första gången jag var här, som Hälsocoach, det blev en trygg punkt i mitt liv som just då var ett jäkla helvete. Här kunde jag vila, både till kropp och själ, och jag är helt säker på att det var den kursen som hjälpte mig behålla förnuftet. Vi lärde oss mindfullness, stresshantering, coachning, massa bra saker när man är mitt i livets värsta kris. Jag förstod till fullo här exakt HUR viktig fysisk träning är för ett sinne som hela tiden är i fight or flight-mode, genom fysisk aktivitet får man bort de stresshormoner som löses ut vid just F&F, de kan annars lagras i kroppen i upp till ett år. Grattis, Eller inte;) Jag visste ju redan att min träning fick mig att orka, och det var enda timmen på dagen som jag inte tänkte paniktankar, där hjärnan inte malde i 180. Men jag visste inte att det var så viktigt som det är.

Nu när jag fick komma tillbaka, upplevde jag återigen den här bubblan av lugn och ro, fridfullheten. Tystnaden. Underbart:)

Hem till rummet så småningom och duscha och sova, som en gris, för jösses vadd gott jag sover här! Om inget annat så kanske jag får försöka hyra in mig några dagar för att få sova som en prinsessa::D

På onsdagen var det sista dagen, skolavslutning. Jag hade packat med ljusa kläder, vilket kändes extremt knepigt att ha på mig, för jag är en sån där som sällan har ljust. Jag trivs bättre i mer tåliga färger eftersom jag är ett klantarsel av rang😁 Men är det avslutning så är det! Frukost och kaffe, innan vi samlades, hela skolan, i den stora salen. På vägen in fick man ett glas bubblig cider, så mysigt. Sen var det gråt gånger flera. Började direkt när Den blomstertid nu kommer spelades, sjunga den är inte på kartan, jag försöker och det går käpprätt åt skogen. Sen var det tal och utdelningar av kursbevis i olika kurser, bland annat har de Speldesign, Allmän kurs, Behandlingsassistent, Medicinsk sekreterare (heter det nog inte men kommer inte på nu) och lite sånt. Några elever höll tal, och det var ju tårar direkt. Folkhögskola är så prestigelöst! Här kan de som av olika anledningar inte klarade av skolan få en ny chans, och det märktes att det var värt allt. Lärare hyllades och sånger sjöngs, det var otroligt vackert.

Några av mina kursare läste upp delar av sina texter, och även den kursen som heter Att skriva minnen, läste. Så fint så!

Sen var det lunch, grillbuffé och till det tårta!

Inte nog med det, vi fick tårta en gång till sen, när vi i skrivarkurserna samlades för en egen liten avslutning i bibblan:) Proppmätt var liksom ordet😜 Jag älskar också tårta:)

Vi läste upp våra gemensamma historier, och allas var så roliga! Och sen … ja, då var det kramkalas och tårar igen. Det här är inte slutet, det är bara början, som Amanda sa, och det får vi ju hoppas!

Jag vill absolut träffa alla de här, inklusive lärarna igen!

Så småningom droppade folk av, jag och Ulrika fick återigen skjuts av Louise till tåget, men nu gjorde vi något vi pratat om sen start i höstas. Vi åkte och kikade på den potatiskällare där det sägs att över 60 kvinnor satt fängslade minst en helt vinter, men troligen längre, för att de anklagats för att vara häxor.

Vilken hemsk sak att göra! Här fick de sitta och vänta på nån slags hittepå-rättegång där de alla dömdes till döden genom halshuggning och sedan brändes på bål.

I det här ”rummet” och ett likadant mitt emot. Över 60 kvinnor, många långa månader, i väntan på döden. Barbariskt. Sjukt imponerad dock av min kamera som med hjälp av mörkerläget gjorde bilden så här ljus!

Louise släppte sen av oss vid Kramfors bokhandel, för Ulrika, som gett ut några böcker, varav en spritt ny barnbok, ville kolla om de skulle kunna tänka sig att ta in den. Och det gjorde de! SÅ nu kan man köpa den där om man vill:)

Vi snackade så länge med tjejen som ägde bokhandeln och den var så fin! Jag gick runt länge och bara tittade, pep lite förundrat över hur mysigt det var, och hade gärna sett att den låg i Uppsala. Men det gör den inte, vi har inga så fina:)

Vi var tidiga til tåget, det gick vid halv sex, och första biten till Sundsvall är det fria platser så vi kunde sitta bredvid varandra och fortsätta snacka, och sen insåg vi att vi hade platserna i samma vagn, men några rader mellan på SJ-tåget, så Ulrika satte sig vid mig, och kunde sitta kvar där ända till nån station innan Gävle då hon skulle av. Då kom en man som inte var det minsta sugen på att byta plats🙈

Jag är ju alltid ett jäkla under av tillmötesgående, och jag hade aldrig nekat någon som satt med en kompis att byta plats, men det är ju jag det. Han hade inga problem med det. Så då fick vi ju säga hej då, kramas och skiljas åt.

Hemma väntade Robban så jag fick skjuts hem och det tog inte många minuter innan jag siktade in mig på sängen, helt slut.

Det har varit en fantastiskt sista resa till Hola, jag kommer tillbaka, nån gång, på nåt vis:)

Saknar alla redan, vill ha vanlig lektion i morgon måndag! Och på onsdag och torsdag. Jag tror jag ska fortsätta med de tiderna, som dedikerad skrivtid, jag är bra inkörd på det nu. Vi får se hur det blir med det.

Nu ska jag gå och duscha! Har suttit och gosat i solen hela dagen, med att skriva men mest läsa igenom min text.

Full fart framåt nu då:) Ni får gärna tjata på mig😊

Hörs snart!

 

 

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

 

En gång i tiden handlade jag ett par supertunna ljusblå jeans i London, på nån outlet, och jag älskade de där jeansen innerligt. De var suveräna att ha på sommaren. Eftersom de var så tunna och eftersom jag använde dem så mycket, så gick det som det gick och de gick såklart sönder. Stor sorg. Efter det har jag inte haft  jeans speciellt ofta på sommaren för det finns inga som de där, ni vet, favoriter glömmer man inte 😀
Förra sommaren hittade jag de här, och fast det är en helt annan modell, så är det samma känsla ♥️

Jag använde de här så mycket förra sommaren och blev så glad nu när jag hittade dem i sommarlådan:) De är tunna, svala, sköna som sjutton och har bra fickor:) Finns i två färger.

 

Jeansklänning med smock, den är fin! Den här färgen på en jeansklänning tycker jag är himla snygg.

En annan variant av jeansklänning är den här, jag påminns mycket av en som min mamma hade när jag var liten. Det kan vara fel, minnet kan spela en spratt, men jag tycker mig känna igen den. Hennes hade tryckknappar tror jag.

En kortare modell som har fina veck i fram och väldigt fina manschetter.

Kimonojacka är ju lite coolt på nåt vis?

Jag tycker nog att den är fin, men hade lite svårt att bestämma mig först. Men landar mer och mer i att den är väldigt rolig eftersom den är lite annorlunda. vad säger ni?

Lång jeansklänning med v-ringning, den har jag nog visat förr, den är så himla snygg!

 

Blus som ser väldigt skön ut, eller hur? Gillar v-ringningen och ärmarna, plus att den är lös i passformen, jäkligt fin.

 

Jeansjacka har jag i överflöd, jag har sparat alla som någonsin kommit in i huset nästan, allt från små bebis till vuxen. Men jag har ingen brun, och den här var ju rasande snygg!

Älskar färgen och fickorna, som verkligen blir användbara när de är placerade sådär och öppna uppåt i stället för på snedden. Men jag får nöja mig med min gamla, eller nån av dem, för jag har flera. De flesta har iofs tjejerna snott med tiden så kanske, kanske kan jag få den här ändå? 😁 När jag tänker efter så vete fasen om jag har någon? Det kan vara så att den jag hade och gillade, försvann förra sommaren …. Fasen, måste gå och kolla nu!

Ni hittar allt det här och mycket mer hos Cellbes. Mycket är nedsatt, och det är superbra kampanjer så in och kika.

Hörs snart!

 

Jag är helt slut:) Både fysiskt och psykiskt:) Och stressad:)

Igår filmade jag två filmer, massa olika klipp, med klädbyte mellan varven och sen klippte jag ihop det så de var helt färdiga. Det tog hela dagen och hela kvällen och några timmar in på natten också. Jag hann ha ett teams-möte med mina kursare mitt i där, och ett halvdant köksröj hann jag också med. Skapligt produktiv ändå:)

Men jag var liksom tvungen för sen finns det ingen tid. Att jag ska upp till Hola på kursavslutning ställde till min planering lite, men då får man helt enkelt planera om. Det är så det funkar.

Jag var trött som sjutton men vaken när Lovelia kom hem efter sin studentskiva, hon var pigg och pratsugen så vi babblade på en lång stund innan jag kröp ner under täcket. Då kom Sally, som vanligt. Den minsta lilla katten som sover de flesta nätter på, eller väldigt nära mig ♥️ Det är oerhört mysigt, men ibland funderar man på om hon vill kväva mig, eller om det är en slump att jag vaknar med hela munnen full av päls, då har hon lagt sig så nära mitt fejs hon kan komma. Om hon ser att jag är vaken så kommer hon och lägger sig nära, om hon inte redan ligger invid min kudde då, och sen somnar hon gärna om en stund. Det är ju förödande för min del, för det är oerhört svårt att störa en sovande gosig katt:)

Idag vaknade jag först vid halv åtta för att väcka Jamie, men eftersom jag inte somnat förrän efter halv fyra eller så, bestämde jag mig för att ligga kvar. Halvslumrade ett tag till, tills jag masade mig upp. Pratade med en journalist, och gick sen ut och satte mig med min frukost och kaffe i solen. Alltså underbart väder idag!  Strålade sol och en nästan klarblå himmel, lite molntussar bara:)

Jag påbörjade läsningen av mina kursares texter som jag ska ge respons på, men hann inte läsa klart allas innan det var tid för träning! På fredagarna tränar Jimpa och Benny, en annan gammal träningskompis, tillsammans, och vi har en stående inbjudan. Jag var där förra fredagen när syrran hade nåt möte, men idag hade hon tagit ledigt halva dagen och vi kunde åka ihop. Passet blev ett ihopplock, med fyra gånger 30 sekunder på varje övning. Enklast så eftersom vi kollar klockan på väggen:D

Så, assaultbikes, piska med rep, marklyft, maghjul, och lite discoträning för det är ju ändå fredag, så biceps och triceps fick sitt. Både jag och syrran är helt tillbaka på ruta ett vad det gäller träning och det märks inte minst i marklyften. Där jag för några år sen tog 95kilo protesterar ryggen, men framför allt händerna, mot 50… Det var uppvärmningsvikten förr … Snark. Det är en lång väg tillbaka. Men tillbaka ska man ju, allt annat är idioti:) Jag gillade att vara stark i mark, även om det av många anses vara en onödig övning, så är det ändå roligt att vara stark i den. De har tagit bort armgångs-grejen på flera av gymmen också, eller så är det en gjord för män, och de har större händer. Jag har svårt att greppa och är alldeles för rädd att ramla ner:) Men det är upp till bevis snart, i Avesta finns ställningen jag kör det årliga testet i. Hann inte med det förra året, så det kan vara så att jag är tillbaka på minusrutan där:D

Nåväl. Efter fullgjord träning på fredagar är det fika. Det är tydligen sen gammalt, och minst en av ledarna, ofta två, kommer med kaffe och sätter sig och snackar. Det är himla trevligt! Det är inte som förr, men det är trevligt.

Sen var det full spätta hem och slänga sig i duschen och snabbt käka nåt, för nu skulle vi in på stan för att handla studentpresent. Halvvägs igenom butikerna började benen värka och efter att vi kört en bit med bil och sen gick ut för att gå in i nästa, så var det grönjäkligt fin träningsvärk som attackerat. Men, present är handlad, och lite annat också.

Nu är det full fokus på att läsa texterna och sen ge feedback, men jag behövde en liten paus med att rensa hjärnan, så tack för det:) Jag ska bli klar med det innan jag lägger mig, och i morgon ska jag laga matpajer för att sen frysa in dem. Och packa för Hola. Tåget går ju ohemult tidigt på måndag, 04.28 och det är så tidigt att det inte går bussar. Robban måste alltså skjutsa mig 🙈 Han älskar det verkligen;)

Jag planerar för att hinna träffa Helen i morgon kväll också, så det gäller att jag sätter fart med allt. Jag kommer sen hem på onsdag kväll, sent, och har torsdagen på mig att städa men hoppas verkligen att kidsen fixar det mesta. Det är skapligt fint sen babyshowern, men vi har halva poolrummet kvar. (Det står massa skåp där som Robban behövde plats för) I värsta fall så går det ju att sitta inne i köket också, men tanken är att det ska fixas ute.

Det kommer bli bra! Tror jag:)

Jag börjar med att säga Trevlig helg, till er, och så loggar jag ut! Hörs snart:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Haha, nä, inte jag heller! Jag tycker vi enas om att vill vi bada – så gör vi det. Att känna sig bekväm på en strand däremot, det vete fan om jag någonsin kommer göra:D Jag tycker inte om att vara så avklädd bland folk, har aldrig varit supersugen på det. Jag tycker heller inte om att se folks rumpor som inte täcks av tyg, och definitivt inte när de har noll integritetstänk mot sin omgivning och glatt böjer sig fram precis där man sitter🙈 Jag vet inte hur många gånger jag fått ett arsle med bikinitrosorna indragna mellan skinkorna upptryckt i fejset. Inte kul. Alls.

Men, om man handlar sina badkläder hos Cellbes, så är det problemet löst:) (Upp till 25% rabatt just nu på badkläder)

De här bikinitrosorna har jag, och har haft i flera år. Jag älskar hur de sitter, alltid på plats och ingen risk att flasha mer än man vill.

Jag LEKER i vattnet, kanske ska tilläggas. Hoppar bomben från bryggan, krälar mig upp igen, och är som en fyraåring på speed:) De sitter stadigt och stabilt och är rejäla.

Ibland har jag de här badshortsen Jag gillar dem för att man är mer påklädd, samtidigt blir det ju mer tyg som är blött när man kommer upp. Är det kallt i vattnet blir det inte najs:) Men jag gillar dem!

Förra sommaren köpte jag en sån här strandskjorta, men jag hade den överallt annars också

Min var blå och vitmönstrad och jag som är allergisk mot mönster föll som en fura. Den är supertunn och så skön! Blir inte skrynklig märkligt nog, och när man blöter ner den torkar den på en vindpust. Suverän skjorta!

Jag har haft en sån här badkjol också men inte från Cellbes. Det hade jag när kidsen var små och jag stod mer i strandkanten än vad jag badade. Kände mig fin och mer klädd med den.

Det är ju också mycket tyg som blir blött, men jag vill minnas att det inte var obehagligt och att det torkade supersnabbt.

Ser nu den här bikinitrosan med rynk fram, de är lika som de jag har förutom det, tror jag. Fina! Alla delar finns i flera färger och det finns överdelar till alla!

Den här modellen som man kan vika ner/upp tycker jag om. Jag har haft sådana, har garanterat kvar nere i badlådan, och det är perfekt när man vill vika ner för att få mer sol på magen, men gärna viker upp när man ska gå runt. Det blir lite som två i ett.

Och den här strandklänningen har jag ett väldigt gott öga till! Den är så fin så fin och så fin! Färgen är ljuvlig, och jag vet att den kommer hamna i min garderob hur jag än försöker motstå:)

Jag har en liknade i svart, såklart, (inte från Cellbes)som jag har väldigt ofta, men skulle ju vilja ha en i färg. Enfärgat, och gärna grönt. Och så finns den här:)

Sen ska ni få ett toppentips av mig! Fast jag tror att ni är gamla nog att redan veta, men alltid uppskattar någon det:)

Tipset heter UNDERKLÄNNING och är så bra! Den här är i lite shape, men det vete fasen, det är inte speciellt mycket. Men grejen är att det finns så många kläder och gärna klänningar som är lite genomskinliga, och det är inte fint. Med en underklänning så blir underkläderna osynliga och det blir inte det där motljus-genomskinliga som bara är … mindre fint🙈 Det blir enhetligt och snyggt.

Under kjol funkar det också finfint med de här långa trosorna, med shape även dem.

De är ju suveräna om man har tendens till lite lårskav, som måste vara Satans påfund för oj så ont det kan göra! Min tjejer har sådana här också om de har korta kjolar för att undvika rumpchocker:) Det är ingen risk för min del eftersom mina kjolar går så långt ner mot marken som det är möjligt:)

Men byxorna är oavsett sköna att ha under.

Slit på tips!

Det är upp till 25% på badkläder! Bra läge att förnya sina, de har ju en tendens att liksom skrumpna ihop under vintern, speciellt om man badat i pool.

Det är upp till 30% på underkläder och sommarplagg och upp till 25% på linnekläder! DET är bra, älskar linne kläderna! Tog mig bara 50+ år att fatta hur bra det är:) Nu har jag det hela tiden:)

Ni hittar hela Cellbes sortiment här

Alltså vädret? Vad fan händer? Har de slagsmål där uppe bland vädergudarna, eller är det Uppfinnar-Jockes vädermaskin som fått spratt? Oavsett vilket – vädret är ju helt sinnessjukt.

Idag har det varvat mellan strålade sol, storm, regn, sol, styv kuling, ösregn, sol, svag bris, sol och hällregn. Och några åskoväder. Igår var det finfint när jag gick in på toa för att byta om till träningskläder, efter två minuter kom jag ut och då stod alla tre killarna ute och kollade på vår gigantiska gran som vajade rätt rejält, det stormade som fan. Himlen blev knallsvart och sen vräkte det ner hagel i stenkulestorlek.

Eller okej då, jag överdrev en aning. Men de var stora:)

Det hela var över på några minuter och himlen klarnade upp, solen strålade och det var som att inget hänt. Tills jag såg alla kottar på vägen, sen alla nedfallna löv, och kvistar, grenar … öh och hela träd.

Det måste ha knakat och brakat redigt. Inne vid centralen där det stod folk och väntade, knäcktes en gren och föll ner, den estimerades väga tre ton… Herrejesus.

Jag hämtade upp syrran och vi kör en mindre väg med mycket gamla träd å väg till Friskis, tanken på att det kunde ligga ett över vägen bakom varje krök fanns helt klart med. Men inte där, inte då. Däremot över hela stan.

Det fortsatte ju idag, och jag har varvat mellan att sitta ute med min telefon för att klippa film, men gått in för att det antingen var för kallt, eller för blänkigt i luren. Regn och åska om vartannat, Doris hatar det ju och kryper in i Jordans rum nere. Jag hade Teams-möte med mina kursare och under den timmen blev det mörkt i vardagsrummet för att sen bli för ljust och så om igen. Svårt att bestämma sig helt klart:)

Jag hade ett paket som skulle hämtas och tänkte att jag kunde kombinera det med en promenad, tittade ut och solen sken så jag tog på skor och jacka, letade reda på mina lurar och pratade lite med Novalie. Tyckte att det blev lite mörkt inne, tittade ut och regnet vräkte ner 😅 Jaha, det var ju bara att sätta sig under tak, lyssna på boken jag hade i lurarna, och vänta på att det skulle gå över. De här skurarna som kommit i dag har varit sjukt intensiva men korta, runt 5-10 min. När det avtog stod jag en stund under tak och funderade, tittade åt hållet dit jag skulle – det såg fint ut, klarblå himmel och molntussar. Tittade åt andra hållet – mörkt. Men vafaaaan? Ska jag ta bilen? Ja, jag gört! Men sen chansade jag ändå på att det inte skulle regna på den timmen jag skulle vara borta och bytte jacka till en med huva, i fall att… Knallade på, varmt och skönt, friskt och fint, doftar ljuvligt. Kom fram, hämtade paketen, det visade sig vara två, och gick tillbaka. Då gick jag så jag såg hur himlen mörknade. Och mörknade. Okej … jag rappade på lite och hann precis fram till omklädningsrummen vid IP. Inte för att de har mer tak att stå under än en liten utskjutande bit, men eftersom det började blåsa som fasen så förblev jag faktiskt helt torr där jag stod. Lutad mot väggen, med min ljudbok, regnet piskade marken framför mig:) Tio minuter senare var det förbi, och jag kunde gå vidare. Jag tror inte jag hade blivit jätteblöt om jag tagit vägen genom skogen, det är tätt och fint, men det åskade ju, då vill man inte stå under ett träd, de har man ju lärt sig sen man var liten:)

Jag gick ju genom skogen när det inte åskade och dundrade, och plockade lite liljekonvaljer ♥️

Alltså, min lilla skog som jag har ganska precis ett stenkast ( på allvar) från ytterdörren, är guld. Den är inte jättestor, men man känner sig som att man är i en riktigt redig skog, och det finns både rådjur, rävar och vildsvin. Kan hända att en och annan älg klampat runt, men det ska jag inte svära på.

När man går här känns det som att man är helt ensam, men det är man aldrig, det är fullt av hundägare, och annat folk också som insett hur najs det är att vara i skogen. I alla fall, här finns det shitloads av liljekonvaljer. Jag plockade ju också gott och väl 25 kilo blåbär i somras, efter att syrran och jag varit iväg till Lunsen, som är typ fem mil långt eller nåt. När jag insåg hur mkt det fanns på hemmaplan fanns det ingen anledning längre, varför släpa hinkar i onödan? Jag hade ju två fulla skurhinkar med mig hem varje gång:D Det är dåligt med svamp, men det är nog för att: 1: jag är helt kantarellblind, jag ser dem inte om ingen pekar ut dem för mig, och 2: det går som sagt mycket folk här, som kanske inte är svampblinda.

Lingon finns det skapligt också, jag gillar inte det så det lägger jag inte ner nåt krut på. Hallon finns det ett antal stora fina … heter det Hallonslån? Det gör det va? Det var ett ord jag inte använt på många år:) Här går jag och Doris jätteofta, inte lika mycket om det är snö och blött som nu på sommaren. Jag trivs väldigt bra i skogen, inte bara den här, utan alla. Det är skönt att gå på mjukt underlag, det är bra för koordinationen också, att anpassa stegen efter rötter och stenar och balansen älskar det ojämna. Det är vindskyddat, och ger ett visst skydd även mot regn och rusk. Men just nu när det stormat så grönjävligt är det inte helt utan att titta upp och speja runt mig som jag vistas här. Jag vill inte ha ett träd i huvudet liksom.

Längs med kanterna och vid folks trädgårdar finns det massor av syrener som blommar för fullt just nu och jag går runt och drar in doften i djupa andetag och ser säkert löjligt lycklig ut:D Älskar våren! Som iofs snart är sommar, men inte riktigt än, tror jag.

Hemma igen sen var det som att någon slog mig i skallen med en gummiklubba, jag blev sådär extremt trött att jag bara var tvungen att lägga mig på kökssoffan och ta en kvarts powernap:)

Vaknade av att klockan ringde och sen kom Lovelia och ville ha klädråd. Hon är på studentskiva nu, och temat var Rock. När temat är Rock så ligger min garderob nära till hands och hon har valt fritt bland mina konsert-tishor:) Typ Guns n´roses, Europe och Metallica. Det hade ju varit kul att haft tischor från Gary Moore och banden man sett på dåtiden, men då köpte man scarfar, och hängde upp på väggen:) Nån annan som kommer ihåg att ni gjorde det?

Hon valde till sist en Metallica-tisha, med korta jeanshorts med svarta strumpbyxor under, ett nitbälte och stövlar. Hon ratade de Doc Martins jag erbjöd henne:D De är syrrans och jag testade om jag kanske skulle kunna ha dem, men de väger ett kilo styck så det går inte alls. Jag körde iväg henne in till stan, nu med klarblå himmel och strålande sol som sällskap. Det har mulnat på nu igen så det kommer väl en sköljare snart igen.

Vilket väder!

Hur har ni det på väderfronten, om man får vara en svenne-banan och fråga:)?

 

Först en reflektion:)

Jag råkade se att jag nämndes på en skvallersida, och det är ju väldigt tröttsamt med de här människorna som kommenterar😂 Varenda gång samma sak. Jag är lågbegåvad, whitetrash och patetisk för att jag är ute och träffar kompisar. Någon skrev att hon, alltid en hon, hanarna uttrycker sig helt annorlunda, om än jävligt nedlåtande;) hade gått samma kurs som mig och att jag var värdelös på att skriva. Det är en ständig källa till irritation hos många tydligen. Mina skrivarkurser.

Jag fattar inte? Om man tycker om en sak, varför ska man då inte ägna sig åt det? Ta ett handarbete som virkning exempelvis, om man tycker det är kul, så vill man ju så småningom utvecklas och gå från de enklaste mormorsrutorna till kanske en babykofta? Sen kanske man virkar en bikini och sen lär man sig sticka med fantastiska mönster och så vidare. Man kanske vill visa upp för likasinnade vad man gjort, för att få beröm, dela med sig av kunskap eller bara för att man behöver hjälp.

Det är samma sak med skrivandet. Genom alla de här skrivarkurserna som jag gått och kommer gå i framtiden så lär jag mig ett hantverk, jag utvecklas och jag gör det tillsammans med likasinnade människor som förstår på ett sätt som inte alla gör. Ingen som inte tycker det är kul att skriva skönlitterärt kan begripa hur man kan ägna fjorton timmar åt en enda formulering, för att sen stryka den helt 😎 På samma sätt som jag inte fattar hur man orkar riva upp en hel stickning för att en maska i början blev lite ful.

Det kanske inte blir en utgiven bok. Vem bryr sig? Är jag misslyckad då? Antagligen i sådana människors ögon ↑, men inte i andra skrivandes. På de här kurserna är det folk som gett ut böcker och det är de som inte gjort det, det är de som aldrig ens funderar på det. Det är skitsvårt att bli utgiven. Men ska jag låta bli att ägna mig åt det som är min stora passion för den sakens skull? Nope. Vem struntar i att handarbeta på de premisserna? Ingen.

I de här kurserna får vi ett sammanhang, en gemenskap, vi får hänga med folk som är ungefär som man själv, fast på tusen olika sätt. Det är alltid ett brett spann, från de som precis gått ut gymnasiet till de som varit pensionärer i många år. Det är folk som arbetar heltid, är föräldralediga, unga, gamla, från olika kulturer med olika livserfarenheter och mål osv. Det är otroligt givande och kul.

Det är tröttsamt att höra kommentarer om att jag borde ge den platsen till nån annan. Alltid ”nån annan”, för jag är ju inte värd den, eller vad;)? Är alla mina kursare värda det, eller är de också patetiska, eller är det bara jag? Fattar fasen inte resonemanget. Men så är de korkade också🙈

Nu skrev den här donnan att jag var dålig på att skriva akademiskt. Eh ja? Har jag NÅGON GÅNG hävdat motsatsen? Jag hatar att skriva (eller läsa) akademiska texter, det är så infernaliskt tråkigt. Men därifrån till att jag är usel på att skriva skönlitterärt är det eoner. Och finns en masterexamen som bevisar motsatsen 😎

Sen tänkte jag på det här med att det ofta talas nedvärderande om folk som passerat 45-50 och är ute och festar, som att det är patetiskt och larvigt. Okej? Men nej:) Herregud det är väl inte så konstigt? Vi har ofta vuxna barn eller tonåringar, vi har tid till det. Möjlighet. Jag vet inte vad folk tror, men jag tänker inte sitta och titta in i väggen resten av livet bara för att jag är 50+. Varför inte ha så kul man kan med människor man tycker är roliga att umgås med? Livet är inte slut, men det är heller inte oändligt, så ta alla chanser som finns till att roa er!

Så, nu fick jag säga det. Tänker oftast på de här människorna som kommenterar med ömkan. Jag beklagar att de har så tråkiga liv att de inte unnar någon annan att ha trevligt och kul. Så märkligt resonemang.

Med det sagt så var jag ute och festade till sex i söndags morse😜 Bara för att jag kan:D Det var efterfest på någons balkong och det var soluppgång och cykel hem över gärdena:) Magiskt.

Vi körde faktiskt en tvådagars, både fredag till 03 och lördag till lite längre, och båda dagarna hann jag också med en massa annat på dagen. Jag har klippt gräset, rensat rabatter, putsat här och där, legat under diskbänken och konstaterat att det läcker vatten så det har åtgärdats med hjälp av Jimpa. Jag har gått på hundpromenader med Doris och hunnit jobba lite också:D Bland annat.

Det har varit en kul helg!

I går var det måndag och jag hann med en hel del, plus sista föreläsningen på kursen, vilket är så tråkigt att jag inte vill låtsas om det. Jag vill fortsätta ihop med de här människorna, allihopa:D

Sen var det Cirkelfys på kvällen, nu är vi äntligen tillbaka på banan och med det kommer en ständig följeslagare i form av träningsvärk:D Jag var i väg och tränade med Jimpa och Benny i fredags och körde nåt eget pass, med massa assaultbikes-vändor, och var helt slut. I går samma sak, helt slut. Ska aldrig i helvete ha en så här lång paus igen. Nu var den ju inte helt planerad, jag fick inte träna på 8 veckor, vilket hade varit ok, men sen blev jag ju sjuk och sen sjuk igen. Föredrar att aldrig bli sjuk igen heller, faktiskt, en sketen förkylning sabbar mycket.

Idag är det cirkelfys igen, ny ledare, igen, vi letar förtvivlat efter nån vi gillar så mycket att vi prioriterar bort allt annat. Men det kanske bara är att acceptera att vi hade det bästa, med en skitbra ledare och en superhärlig grupp motionärer, där vi hade kul även privat, och nu får man nöja sig med att … bara träna. Det är inte alls lika kul att gå in i en hall full av människor man inte känner igen, som att gå in i en hall och vara hejsansvejsan med minst hälften.

I morgon kan det vara vila, inte säkert än, men på torsdag blir det nog dubbla pass. För mig, syrran ska göra nåt kul med jobbet. Jag hörde ”springa” och slutade lyssna😜

Sen är mitt fokus den här veckan på att förbereda för Lovelias student. Kan nån fatta att den där lilla Loppan tar studenten nästa fredag? För mig är det ju som alltid obegripligt. Hon vill ha pajbuffé, så det blir det, och det bästa med det är ju att jag kan förbereda och frysa in redan nu. Tänker nog köra på Västerbotten, ost och skinka, broccoli och taco paj. Kanske nåt mer. Och sen tror jag att jag ska baka en prinsesstårta i långpanna. Kanske frukt. Chips, och bubbel, utan alkohol:)

Grejen är att jag åker till Hola på måndag, kommer hem onsdag sent på kvällen, det är avslutning. Jag hade fått för mig att det var veckan efter studenten, men det var samma vecka vilket krånglar till det, men det är görbart. Jag älskar ju att vara där, det är en bubbla av lugn och ro. Och skrivande.

Jag kommer dock att behöva förbereda mer än vanligt, vilket inte är fel:) Lovelia är mer eller mindre klar med det hon ska göra, och det är det viktigaste, allt annat löser sig:) De springer ut från slottet, vilket jag aldrig varit med om förr så det blir kul. Faktum är att jag inte varit på utspring på samma skola någongång. Alla har gått olika skolor. Alla barnen hemma stönade högt när de hörde det, anledningen? Slottet ligger högst upp i stan, på en skitdryg kulle med lång uppförsbacke, det är riktigt jobbigt att ta sig upp. Jag tänker att nån av oss får köra bilen upp med mamma och sen åka och parkera nånstans. Vilket inte är jättelätt med tanke på att halva stan är uppgrävd och massor av parkeringar tagits bort. Tror inte att hon springer ut förrän runt 13 i alla fall, vilket är skönt.

Jaja. Jag har lite fullt upp, har givetvis flera UGC-filmer som ska spelas in och redigeras nu också, så den här veckan blir stressig:D

Nu kommer snart Patricia som ville ha lite hjälp med att begära föräldrapenning från Försäkringskassan. Jag hatar FK av hela mitt hjärta, så mycket ångest de har bidragit med under mina föräldraledigheter går inte att glömma. Dessutom har de ju ändrat en massa saker så jag vet inte hur bra hjälp jag är😅 Vi får slå våra kloka huvuden i hop:)

Ha det fint nu så hörs vi snart ♥️