…på ett aningen mindre vis:)

Jag vaknade och hade ont i huvudet, vilket såklart berodde på att jag stått och tittat lite uppåt under Guns n´roses-konserten. Nackmusklerna stretade och protesterade. Eftersom jag skulle träffa Helen på kvällen och dessutom hade saker att göra under dagen så proppade jag i mig värktabletter. Jag försöker oftast med värme, vila, vänlighet först, men den här värken måste kapas med piller. Och en massa rörlighetsövningar:) Jag slänger med armarna så det knastrar i nacken, vevar och försöker få ”loss” det som sitter och värker. Det funkade ju skapligt.

Kaffe och alvedon och jag kunde städa lite och baka rabarberpajer. Vi har inte firat Robban och Corrinda, Novalie och min mamma som fyllde år i maj, och Jamie fyller nu i juli, så vi bestämde hastigt i torsdags att ha kalas på söndag. Alla kunde:) Eller nästan alla.

Det städades av Corrinda och Novalie och Trixie , bakades och plockades och grejades.

Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och fick skjuts ner på stan, vi hämtade upp Helen på vägen. Såklart var vårt mål DogBar, nån som blev förvånad? Vi hade inget bord bokat, men hade tur att det satt några kompisar som vi fick plats hos. DogBar har en pytteliten scen men finns det hjärterum finns det stjärterum, och det är en uppskattad scen för våra lokala förmågor. I lördags var det ett gäng svinkompetenta musiker som spelar i lite olika konstellationer. De är duktiga och det var mkt trevligt. Inte i Guns kaliber, men det är mysigt.

Det blir svårt att prata när det spelas, men vi hann utbyta lite här och var:) När de slutat spela satt vi kvar och snackade rätt länge, men Helen som varit ute kvällen före var lite seg, och jag var seg efter konserten, plus att jag ville ha en tidig kväll för att inte vara trött på kalaset:) Vi var hemma runt ett tror jag, och strax efter messade Corrinda att hon åkte hem från Patricia om jag ville ha skjuts:) Det ville jag ju inte, men vi snackade en stund när hon kom hem innan vi gick till kojs.

Söndagen randades med det vanliga skitvädret som är den här sommaren. Vi visste det och hade planerat för att sitta inne. Även om det var rätt ok värme så dundrar det så förbenat på taket i uterummet när det regnar. Vi pysslade på lite, och vips var det dags. Janelle, Simon och Jack kom först, sen Patricia (Abdel jobbade) mamma och syrran och Jimpa. Jordan är inte hemma, han är med en kompis på bilsemester i Tyskland och Nederländerna. Jag fick en rapport idag om att det luktar cannabis överallt i Nederländerna, så nu visste han hur det luktar;) Kompisens föräldrar är med.

Vi fikade och snackade och hade som alltid hur mysigt och trevligt som helst. Janelle är framtung, bebisen kommer i slutet av juli/början av augusti så det är inte långt kvar. Med Jack gick det snabbt, och slutade i ett katastrofsnitt och rejäl blodförlust, så hon ska sättas igång, men det kan ju ta fart innan. Tänk att snart utökas familjen med en liten en!

Rätt vad det var så sprack det upp, himlen blev klarblå och solen strålade, vilken surprise! Allt var blött ute men ändå, som den svensk man är, så skyndade sig alla ut för att njuta lite. Det gäller att passa på. Jag hatar egentligen det uttrycket, det ger mig stressreaktioner deluxe. Jag hatar att man måste passa på för snart försvinner värmen, snart försvinner snön, snart blir det skitväder igen, oavsett vilken årstid det är. Snark, måste byta kontinent helt klart. Nån gång:) Pallar liksom inte med att inte få sol på näbben åtminstone under sommaren.

Sen tog jag och Jimpa en promenad med hundarna och efter det ägnade jag kvällen åt att röja köket, och skura mitt sovrum. När jag kom hem i lördagsnatt och gick in i mitt sovrum så noterade jag direkt att det var en katt som kissat där inne. Dvs Stumpan, hon är ju knäpp. Jag låg på golvet och skurade överallt och hoppades innerligt att hon inte tagit sig in under sängen. När man har fått den där äckliga lukten i näsan är det svårt att säga med säkerhet att den är borta, eller om man vant sig. Jag var ju trött som tusan och ville bara sova, och kröp ner. Vaknade mitt i natten av att det luktade starkt men kunde ju inte gå upp och börja riva då. Nu var jag säker på att det var under sängen och där har jag två stora lådor inskjutna och diverse andra som står som en blockad för henne, men det hade uppenbart inte hjälpt. Novalie som bor under och Corrinda i rummet intill hade inte uppskattat oljudet jag ställt till med, så jag stack näsan i täcket och somnade om.

Nu låg jag med lampa och lyste under sängen och hittade en strumpa. Stumpan kissar på textil som ligger på golvet, och har en handduk ramlat ner, eller ett klädesplagg hamnar på golvet så kan det bli impregnerat. Mycket riktigt, strumpan luktade vidrigt och förpassades till tvättmaskinen. Sängen står väldigt trångt till, så det var svårt att nå in under, men jag rev ut alla lådor och skurade varenda millimeter. När jag var klar med det sorterade jag strumpor i en evighet:) Jag hatar det, men av nån anledning har mina strumpor hamnat bland Jamies, och så vill jag inte ha det. Jag brukar para ihop mina när jag tar av dem, de med långt skaft. Syrran tycker det är fel, de kan inte bli rena säger hon men det blir de visst det. Nu var det en hög som behövde fixas.

Långt efter midnatt kom jag i säng, men i ett sovrum som doftade gott och med strumporna i rätt låda:)

Idag var det en tidig morgon, med den här, som är precis lika morgontrött som mig, speciellt sommartid:)

Vi åkte buss, för ovanlighetens skull, men det var enklast så. Träffade på en mycket god och saknad kompis där och vi surrade hela vägen in till stan. Det var dagens bästa:)

När vi kommit hem igen var jag helt slut. Sådär så att jag funderade på om jag var på väg att bli sjuk. Jag käkade och kröp i säng och tokdäckade, sov i två timmar utan att röra en fena. Doris låg precis intill mig och slaggade hon med:)

När jag vaknade mådde jag inte det minsta lilla bättre, utan var lite åksjuk, lite luddig i huvudet och lite emlig i största allmänhet. Funderade på om jag skulle avboka träningen men insåg sen att det ju var mitt vanliga ”vädermåeende”. Jag mår ju risigt av de här jävla lågtrycken på sommaren. Det var väl extra kraftigt eller nåt idag, kanske. Åkte och tränade, det gick ju finfint men var kvavt och jobbigt som fasen, och sen via Willys för att handla lite. Hemma var jag trött igen och la mig på kökssoffan i en kvart innan det blev dusch. Sen middag och nu mår jag som en prinsessa. Har druckit kaffe och allt är som det ska, det har regnat en jäkla massa och då släpper det. Skönt att veta ändå, men jäkligt drygt. Jag hade iaf inte migrän som jag gärna får. TA I TRÄ.

Nu har kidsen suttit i köket och spelat Chicago i en evighet, jag sitter i vardagsrummet och skriver, och snart är det dags att sova:)

Haha, jag längtar redan:)

De säger att det ska kunna bli fint väder i slutet av veckan och jag hoppas innerligt att det stämmer! Jag är less på det här kalla, trista. Dagarna rullar på och sommaren flyger förbi och jag är liksom inte ens brun än. Jag behöver ju knappt gå ut för att få en bränna så det är mkt märkligt. Corrinda och Zehro åker till … öh tror det är Grekland, om någon vecka och jag som inte alls brukar vara speciellt avis, är det nu. Helen drar iväg hon också, men jag hoppas ju på svensk sommarvärme! Den är fantastisk och svårslagen men jag tänkte på det när jag gick från bussen i lördagsnatt : De här skira ljuva försommarnätterna är ju nästan över, mörkret kryper på och även om det är långt kvar tills hösten så känns det som den naggar en i hasorna. Kämpa sommaren! Kämpa!

Nu ska jag ta och göra lite nytta! Vi hörs snart igen:)

Det är väldigt få gånger i mitt liv som jag inte badat före första juli, men i år är ett sådant undantag. Jag vet inte vad ni har för väder hos er, eller vilka preferenser ni har, men jag vill ha mestadels sol på sommaren, och gärna minst 20 grader.

I Uppsala hade vi +13 förra veckan. Regn, rusk, storm och skit. Men igår helt plötsligt så bjöds vi på nästan 30 grader, sol och rejäl blåst. Man kan inte få allt helt uppenbart:D Syrran hade tagit en semesterdag och vi åkte till stranden!

Tog med Jamie och hans kompis, det var de enda som var hemma/ville med. Vi placerade ut vår filt och killarna drog genast ner till vattnet. Jag är långt ifrån en hönsmamma, alltså LÅNGT ifrån. Men vatten har jag enorm respekt för. Det går så förbannat snabbt och är så oförsonligt när det går illa. Allra helst i sjöar där man inte ser mer än några decimeter under ytan, eller förresten det spelar ingen roll om det är en en klar och fin sjö där du ser ner till fötterna, det är ändå för mycket vatten som är för ogenomskinligt för att man ska kunna se någon som hamnat under ytan. Fast Jamie fyller 14 om några dagar så är jag ändå tvungen att ha hökblicken påkopplad, det gäller alla kids. Jag håller absolut koll på Janelle också om vi badar ihop:)

De stod nere vid bryggan, kände lite på vattnet, velade, kände lite till och sen efter en stund hoppade de i. Och flög upp lika snabbt:D Sen hoppade de i några gånger innan de tills sist gav sig ut till hopptornet. Där hoppade de en lång stund och jag tänkte att de tär nog rätt ok i vattnet ändå. När de kom upp till filten frös de så de skakade och var lite blåa om läpparna:)

”Det är typ 20 minusgrader alltså!”

Mesar, tänkte vi och solade på en stund nu när man kunde lägga sig ner och släppa kontrollen. Efter en stund var vi överhettade och traskade ner till vattnet och jag hoppade i utan att känna på det. Det var, för att uttrycka sig milt – friskt 😀

Det var svinkallt. Sådär så att kylan kramar ihop kroppen till en liten trasa, bröstkorgen krymper och det blir svårt att andas. Så kallt var det. Det gick utmärkt att simma till bryggan, men det var inte som att man ville ge sig ut på några längre simturer direkt.

”Ska du kliva upp direkt??” undrade syrran när jag klättrade uppför stegen.

”Det kan du ge dig fan på att jag ska!”

Syrran tvekade en stund innan hon hoppade i men upp gick det fort;) Det var inte bara vi, folk överlag badade kort men under intensiva illtjut. Det blåste en del nere vid stranden, och vi stod kvar där en stund för att torka till innan vi gick upp och la oss på filten. Där var det ljuvligt! Jag älskar att ligga på stranden och lyssna på ljudet av – liv. Av folk, av ungdomar som spelar boll, folk som pratar, barn som skriker, skrattar, gråter eller är sådär tjuriga som bara barn kan vara. Som den lilla flickan som gnetandes gick efter sin mamma som drog en vagn, bar en filt, en korg, en väska, en kylbag och flickan ville att mamman skulle bäääääära henne:) Jag skrattade igenkännande, inte elakt bara medkännande. Been there, done that, helt enkelt.

Värmen som värmer hela vägen ner i skelettet, solen som hettar upp skinnet och vinden som smeker runt kroppen. Jag älskar det!

Vi var där i fyra timmar ungefär, sen hade killarna ledsnat och syrran som är kattvakt, och där katten givetvis blev lite sjuk så hon fick åka till veterinären med efterföljande medicinering, behövde åka hem för att ge honom den sista sprutan medicin. Det var helt lagom tid. Hemma slängde jag mig sen i en solstol med en kopp kaffe och ljudbok, och låg sen och lyssnade färdigt på den. Jag har ju läst Hungergames, det har jag tjatat om som om jag aldrog gjort det förr;) Men det har jag. Bara det att jag nu läste allihopa i nästan rätt ordning. Den sista för mig nu vara Balladen om ormar och sångfåglar, eller vad den heter. Jäklar vad bra de där böckerna är! Har ni inte läst dem så gör det!

Sen idag var det back to det vanliga, med skitväder, om än varmt. Vi hade regn, ännu mera regn och sen hade vi faktiskt lite mer regn. Men mellan det var det sol och varmt.

Nu säger meteorologerna att det inte blir varmt och sol och fint så långt de kan se, och jag får panik. De kan ju se iaf en månad framåt, innebär det att det inte blir mer än nån dag här och var som det blir sommar på riktigt?

Jag har hunnit ut med Doris på promenad mellan skurarna, och noterar att det finns shitloads av blåbär i skogen!

De är inte riktigt klara tror jag, de är beska, förhoppningsvis har de några dagar kvar i sin mognadsfas. Men de är inte äckliga på något vis och jag har sått och mumsat i mig:) Svamp däremot har jag sett noll av. Nu är jag världens sämsta svampletare i och för sig, men jag har verkligen spanat.

Vid Stordammen är det fullt av näckrosor och det är så fint ♥

Jag ar så svettig när vi kom hem, det var kvavt som fasen, och Doris hade tungan som en slips. Jag tog fram trimmern och sen rakade jag henne. Hon har aldrig varit så korthårig förr.

Hon älskar det och tycker hon är så fin! Hon svassar runt här hemma som en prinsessa:)  Hon stod stilla som en staty när jag rakade och det märktes att hon gillade att bli av med pälsen. Hon har massor, den är tjock och även om vi kortade ner den rejält nyss så är det ändå varmt. Lite ojämnt är det, men tills sist ledsnade hon och då fick det vara. Bättre att ta resten en annan dag när hon är på humör än att bråka med henne nu. Kvar på marken låg en hel hund:)

I natt ska det börja regna, sen ska det fortsätta, det låter lite som att en Noaks Ark är i pipelinen, för de varnar för översvämningar och skit. Jag hoppas de har fel.

Jag behöver kanske inte skynda mig ut för att vattna blommorna i alla fall:) Always look on the bright side of life!

Nu ska jag se på sista Harry Potter-filmen:) Ha det gott så hörs vi snart!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag hann ju bara posta mitt inlägg om Cellbes igår så inser jag att nu är det ju upp till 50% rea ju!

Herregud vilka fyndlägen vi har!

Jag tänker slå till! Jag har spanat på en massa plagg ett tag och det gör ju inget att de nu är på rea:D

Jag sa ju att jag behövde få in mer färg i min garderob och det blev så här!

Lila tunika

Jag tänker att jag ska knäppa upp den och ha den öppen över ett linne, det tycker jag borde kunna bli sommarfint, eller hur?

Mönstrad top Den här är ju fortfarande svart/vit men mönstrad så jag är lite rädd att jag inte ska gilla den sen, men då kom en av tjejerna och meddelade att om inte jag ville ha den så kunde hon ”offra” sig;) Antar att den är ungdomsgodkänd då.

Sen fick det bli Strandskjortan!

Jag har ju tittat på den så länge att nu jäklar fick det vara dags:)

Den är ju så fin, och det enda jag möjligen kan tycka är fel är längden, men det är svårt att veta hur lång den blir på mig. Ibland kan jag tycka att jag ser mer ut som ett vårdbiträde när jag tar på en längre skjorta/tunika, än att det ser fint ut. Det tänker jag aldrig om andra, men jag killgissar att det är väldigt subjektivt. Min längd är som den är, och vissa längder på kläder är bara inte för mig. Jag tror att det kommer bli hur bra som helst med den här!

Det finns även en hel del för männen, och mina pojkar ska få ett varsitt par nya badshorts Helt vanliga, enkla, som de godkänt. Jag tycker ju de ska ha roliga med mönster på, men eftersom de är mina pojkar kanske det inte är så märkligt:)

Eftersom de alltid bråkar om vem som är vems så får de en varsin färg, blå eller svart:)

Ni måste gå in och kika runt själva, det finns mycket att fynda nu, klicka på länken här så kommer ni rakt in till godsakerna:)

Jag har ju inte varit i husvagnen sen vi ställde upp den i början av maj! Ja, det är galet, men jag var sjuk hela maj och vädret var heller inte det minsta charmigt, och sen har det fortsatt i samma stil. Vädret, inte att jag varit sjuk, tack och lov!

Det är knöligt att få ihop det, men nu kände jag att jag måste dit. Dels för att kika till så allt är som det ska, dels klippa gräset innan nån ringer och klagar och dels för att jag hade batteriet hemma, som måste sättas på plats. Jag glömde det när vi satte upp den, öppnade luckan där det ska stå och glodde fånigt in i ett tomt utrymme:D Tog flera sekunder innan jag fattade att jag glömt det.

Flera av kidsen har sagt att de vill åka dit, men eftersom de inte har minsta susning om hur det funkar med elen och sånt, så kände jag att det behövde fixas av mig. Sagt och gjort, jag sa att jag skulle dit, funderade på vilka dagar och plötsligt sa Corrinda att hon kanske ville med:) Jamie åkte iväg på fotbollscup i onsdags så jag hade trott att jag kanske skulle få åka solo, vilket ändå är lite väl trist. Patricia kom hit en sväng i veckan och jag sa att hon och hennes sambo gärna får låna vagnen, sen sa jag att vi skulle dit nu, och kom på att de ju kunde åka med? Strålande idé tyckte hon och så bestämdes det.

Vi packade ihop lite av det vi tänkte behövdes och skulle precis åka när jag insåg att blippen inte satt på mina bilnycklar. Men vafan? Ett svagt, svagt minne i bakhuvudet gnisslade lite om att jag faktiskt tagit loss den för att jag var rädd att tappa den, men var hade jag lagt den? Letade överallt. I hela hallen, alla väskor som hänger där ifall den ramlat ner, i alla jackor jag kunde tänka mig att jag haft på mig när jag kört bilen och började hälla ur allt ur handväskan och gymväskan:) Tills jag stack handen i fickan på min vita jacka som jag hoppat över, och där låg den. Pust! Hade garanterat blivit sura miner om jag tappat bort den.

Lovelia och Axel kom på att de kanske ville med ändå, och packade ihop på fem röda, sen satte vi oss i bilen och åkte.

Trixie och Robban jobbade, Novalie ville inte följa med och Jordan funderade på det men eftersom vi inte skulle göra något mer än hänga vid vagnen struntade han i det. Han ville åka på utflykt och klappa visenter isf. Jamie var ju på cup.

Det tar ganska precis en timme och 45 minuter att köra från mig i Uppsala till husvagnen i Norberg, det är landsväg med 80-begränsning och en miljon fartkameror så det går liksom inte snabbare. Om man stannar till i Avesta för att handla tar det såklart lite längre tid, men ungefär två timmar senare körde vi in på campingen. Allt såg ut att vara som vi lämnade det, men sen drog jag upp dragkedjan och såg att en av skivorna i taket ramlat ner… Jahaja.

Deras funktion är att se till så det inte bildas en grop i taket där regnvatten samlas, min vagn har ju en liten knöl i fram, för fartmotståndets skull. Mer strömlinjeformat eller nåt:) Och det här tältet går inte att spänna likadant som mitt gamla, det är bättre på alla sätt och vis förutom just det. Men det har vi löst med skivor. Som nu ramlat ner. Men McGyver har idag satt upp ännu två stänger i taket så nu bör det inte kunna gå att skivorna rör sig. Ta i trä!

Jag och Corrinda började dammsuga, sätta dit batteriet, pumpa luftmadrasser, slå igång kylskåpet, bädda sängar och sånt medan Lovelia och Axel gick och lagade mat. Eftersom vi nu blev sex vuxna, i alla fall storleksmässigt:) så behövdes även innertältet i annexet sättas upp, så det gjorde jag, plus gardinerna för. Corrinda är värsta lyhörda geniet, hon har iofs varit med och campat med mig förr, och även gjort massa på egen hand, men hon bara fixade som om hon vore född i en husvagn:)

Vi hann precis klart med maten innan Patricia och Abdel ringde och var på ingång, så de hann inte var med på bild.

Vädret var grått men varmt och skönt och efter maten gick vi ner på stranden, killarna badade och sen spelades det volleyboll:)

Corrinda hade tofflor på sig så jag bytte med henne. Jag har liksom tappat min bollsinne, och stranden är lite för ojämn för att jag ska våga skutta runt utan att se var jag sätter fötterna. Stukning incoming, liksom. I stället stod jag bredvid och instagrammade, det är viktigt det med:D Med en mysponcho jag fått i julklapp som Corrinda hittat och ville ha med sig.

Det var rätt skönt i vattnet faktiskt, men det var skönt att inte hoppa i också:) De spelade en lång stund innan myggen kom och kalasade på oss, då drog vi oss tillbaka in i förtältet.

Där satt vi sen och spelade Hitster, och lyssnade på folket i samlingslokalen som hade PUB-afton med grillkorv och potatissallad. Jag har aldrig nån koll på när sådana aktiviteter sker, för jag är inte speciellt intresserad av det. Jag vill helst bara vara i fred och sköt mig själv på campingen, för det finns ingen som jag är så sugen på att lära känna mer. Jag är mer än nöjd med att heja och snacka lite i köket. De flesta är också över 75 år eller så, och sitter mest och röker:D Det i sig är inget negativt, jag skiter i folks ålder, men de är lite … jamen vad ska jag säga? De är säkert trevliga allihopa men de har liksom sin klick de umgås med. Om jag hade varit mer social hade jag kanske snackat mer, men jag är så nöjd med mitt eget sällskap:)

Vi kroknade runt midnatt och gick och borstade tänderna, Patricia extremt fashionabel;)

Jag såg det inte förrän vi kom in i ljuset och höll på att skratta ihjäl mig. Jacka i fleece, filt som en kjol och flipflops och strumpor… Hon kom på att man kanske inte kunde ha det om man hade strumpor men löste det ändå;)

Sen kröp Axel och Lovelia in i tältet, Patricia och Abdel fick ta den lilla delen i vagnen medan jag och Corrinda som ju inte är ett par och inte vill ligga så nära varandra låg på var sin del i andra änden. Jag trodde jag var ensam i vagnen, för jäklar alltså – ingen av de andra tre ens andades! Jag kan inte begripa hur tysta de var! Ingen som snarkade, ingen som andades högt som Jamie gör, ingen som ens rörde sig. Inte heller ute i tältet hördes ett ljud, det enda var jag. Jag tyckte mina gäspningar lät som vrål och vågade inte vända mig för det lät så mkt:) Sen sa Patricia att hon legat och kollat serie på mobilen, med ljud! Eh nä, det är omöjligt? Jag fattar inte hur det är möjligt, men jag kanske var selektiv döv eller nåt.

Nåväl. Sov skapligt men blev såklart kissnödig, det är som det är, och mest psykiskt skulle jag tro, för att det är sånt bök att ta sig till toan.

Vaknade av att jag hörde Corrinda säga Godmorgon till någon, och när jag kikade upp såg jag att jag var ensam kvar i vagnen, men hörde också de andra hälsa varandra en god morgon så jag insåg att jag var i skaplig fas ändå. Klev upp och möttes av ett hav av folk:) Alla lite lagom nyvakna och sega. Det var varmt och då blir det lökigt och kvavt både i vagnen och tältet. Man vaknar skapligt svullen kan man säga:D  Efter en snabb tur till toan, blev det frukost i solen! Va???

Frukost, kaffe, mera kaffe och sol. Vad kan man mer begära? Trevligt sällskap hade jag ju redan.

De började leka med bollen igen och efter en stund gick de till den större planen och spelade volleyboll medan jag plockade runt lite. Tog undan, tog fram, bäddade till, grejade helt enkelt, och visp var de tillbaka, svettiga och sugna på att bada. Sagt och gjort – vi packade ner handdukar, fika, bytte om till badkläder och gick ner. För att mötas av stormvindar och kyla. Handdukarna stod som mantlar bakom oss och det var inte det minsta rart och vi backade hem. Det går att fika där med:D

Eftersom mina ungar av nån konstig anledning äter lunch, det gör inte jag, har i princip aldrig gjort, och sällan varm lunch, möjligen något kallt, en sallad, yoghurt eller så är perfekt för mig, så var det nu lunchdags.

Min elgrill sattes ihop och hamburgare grillades. Jag har använt grillen en gång tror jag, kanske två, och det är för att det är så förbannat tråkigt;) Men har man kockar med sig funkar det ju:)

Corrinda och en grillöl, jag borde anmält mig som grillkung ju! Men nu blev det ju solklart vem som skulle köra hem:D

Det tog lång tid att grilla, men det kanske är för att det blåste som fan? Vet inte, bryr mig inte, kommer inte göra det speciellt ofta;)

Det började grejas lite med bollen, inga avancerade grejor utan lite jonglerande på stället. Det tog inte många minuter innan det sades till.

”Bollplanen är därborta!”

Okey, tack? Men alltså? Jag kommer aldrig fatta sånt här? Hur kan man som vuxen anse sig ha rätt att säga till en annan vuxen som att den är ett barn? Hur kan man som vuxen inte bara sköta sitt och låta andra ha trevligt så länge som det inte påverkar en själv? En vuxen människa som grejar med en boll kommer troligen inte att panga en ruta på någon bil, eller göra en repa i lacken på en gammal husvagn eller ens komma i närheten av fuskpelargonerna. Och OM – så kan en vuxen människa betala skadan.

Det lackades en del från vårat håll, dock inte från mitt, jag har barn till sånt ibland 😉 Personen sattes på plats, och jag kommer garanterat få höra det här från annat håll sen, klagomålskvarnen kommer mala. Jag orkar inte riktigt bli arg, men nog lägger en sån här sak sordin på den glada stämningen vi hade. Det är så jävla onödigt. Tänk att vissa människor bara måste kväsa glada människor. Hur kan man vara en sån förbannad Karen?

Jag får in mina grannars cigarettrök rakt in i mitt förtält, men jag skulle inte för en sekund ens fundera på att klaga, jag stänger till, flyttar på mig och sen är det bra med det. Har nån inte tagit upp efter sig i diskhon så gör jag det, och sen glömmer jag det. Har nån  fest och låter lite för mycket så kan jag absolut knorra för mig själv om jag inte kan sova men att gå dit och peka på klockan finns liksom inte. Det går över, det gör inget.

Och jo, som nummer 14 i reglerna för Caravan Club står att bollaktiviteter ska ske på bollplaner, men det är skillnad på att kasta/sparka boll och att jonglera på sin egen lilla tomt med full kontroll. Det står inget om rökning däremot, vilket jag nog anser är värre än en mjuk boll:D Men det är ju jag det.

Och ja, det här förekommer nog på många campingar och främst bland säsongarna. Det är ett lite knepigt slags människor ibland;)

Jaja.

Vi grillade våra burgare och korvar och käkade och hade fortsatt trevligt:) Patricia och Abdel åkte vid femtiden eller så, och vi packade ihop resten en stund senare, diskade och städade undan. Axel var sugen på att köra, han har precis tagit körkort, så jag hade ju kunnat dricka öl jag med;) Nackdelen med att inte köra är att man förpassas till baksätet och där åker man ju typ aldrig. Jag och Corrinda satt där och kände oss som småbarn;)

Det är inte på något sätt otrevligt att slippa köra, och det gick utmärkt. Molnen drog ihop sig, himlen mulnade på, blev svartare och svartare och precis när vi satte oss i bilen började det blixtra, dundra och regna. Världens åskoväder, och det är som vanligt, jag tror jag har ett eget jäkla regnmoln som förföljer mig;) Regnet vräkte ner och det sällskapade oss hela vägen hem, bara mer eller mindre täta droppar.

Hemma i Uppsala hade det också varit ett djävulskt oväder, det blåste så en stor jäkla byggnadsställning på ett hus i stan blåste omkull. Det var ingen liten grej utan gigantisk. Träd blåste omkull och larmcentralen fick massor av samtal, det var rejält kaotiskt. Jag avskyr väder, speciellt när det visar sig från sin värsta sida.

Vi rullade in lagom tills det avtagit, och tog vägen över Tullgarnsbron.

Jag vet inte om hela landet vet vilken bro det är, men det är ett fiasko. Öppnades förra året och har fastnat massor av gånger. I alla möjliga lägen. Eftersom vår stad styrs av miljöpartiet, eller delvis då, men det är fan de som kommer med alla idiotgrejor, så stängde man av den bro vi alltid kört på, för vanlig biltrafik. I stället för att ha den också öppen och på så vis underlätta och avlasta trafiken… jag vet – det är galet. Men det är sånt man får stå ut med i Uppsala. Nu har de äntligen (igen) hittat felet och den ska stängas av en vecka eller så för att repareras, men tror nån att den gick upp idag när vi kom?

Nä.

Vi kom körandes och såg att det blinkade, bommarna var nere. Bron var också nere och inga båtar syntes till. Men gick bommarna upp? Nä. Stod vi en lång stund och väntade? Ja. Vände vi? Ja.

Jävla skitbro. Korsningen de precis byggt för att ansluta till den är också ett fiasko, alldeles för trång och med intervaller långa som maratonlopp på trafikljusen. Dygnet runt. Jag stod där en natt, vid halv fyra, noll trafik bara jag, men lik förbannat fick jag stå för rött ljus i flera minuter. Allt för att man inte får köra över gamla bron.

Jaja:)

Vi kom hem utan större missöden och efter att ha ätit pizza (??vafan, jag var tvärmätt fortfarande efter burgaren till lunch!) så satte vi oss i soffan för att se vidare på SquidGame, såg två avsnitt och har ett kvar, innan Axel och Loppan drog till honom för att sova. De jobbar i morgon och det är närmare därifrån. Corrinda gick och la sig hon med och jag sitter här:)

Men nu ska jag tidsinställa det här inlägget till i morgon förmiddag, och sen ska jag också sova!

Ha en fantastisk måndag, den sista i juni månad!

Reklam för Cellbes

Jag har precis återkommit efter ett supermysig dygn med några av mina favoriter, ska berätta mer om det snart! Men tills dess – jag kan inte låta bli att studsa in här och tipsa om ett par andra favoriter, fast i textil! Alla från Cellbes

Ni måste testa för att fatta, det här materialet är helt ljuvligt på sommaren:) Crêpe!

Shorts jag har under åren samlat på mig flera par sådana här och de är som sagt hur sköna som helst! Luftiga, tunna men inte genomskinliga.

Torkar på några minuter om man tvättar dem eller råkar blöta ner sig. Materialet gör sig bäst om det är en aning ”skrynkligt”, det är med andra ord perfekt för att packa ner när man reser, dessutom tar de extremt liten plats:)

Byxor

Det är samma sak med de här byxorna, som även finns i culottelängd, de älskas av alla som tar på sig dem. Jag har lånat ut ett par till syrran när hon skulle resa till Indien, sen köpte hon ett par egna, samma med Patricia och Novalie. De finns från 239kr, i ett härligt mönster som jag, som är lite rädd för mönster, ändå tycker väldigt mycket om. Jag kan också meddela att jag har haft mina brallor( och shorts)  i säkert fem år och de är precis lika fina trots massor av tvättar! Jag slänger dem i en tvättpåse, tips tips:) Sen får man dra lite i dem när de är blöta, för de drar ihop sig lite men det ger sig. Absolut strykfria!

De flesta plagg finns i flera färger.

 Klänning med knytband Den här har jag inte men har spanat på den nu, tror den är rätt ny i sortimentet och jag gillar verkligen v-ringningen på den och att den är markerad i midjan på ett sätt som gör att man kan justera den själv efter hur man vill ha den.

Klänning Den här däremot har jag, och den har jag haft mycket kul i:) dock en svart… Jag borde verkligen ta in med färg i min garderob, men svart är så jäkla enkelt att både ha på sig och att kombinera med allt annat.

Tunika har jag inte heller men den är väldigt fin! Gillar ändå det här mönstret och färgen är verkligen härlig!

Klänning med härligt mönster som på något vis påminner mig oerhört mycket om min barndom? Är jag helt ute och snurrar nu? Men jag tycker hur som helst att den är helt magiskt fin, den finns också i en blusmodell!

Tunika med längre ärm är ju fint på kvällarna, det bästa med det här materialet är att det är svalt och skönt, perfekt om man vill vara mer klädd men utan att vara för varm.

Jag är verkligen superförtjust i crêpematerialet, det har nog ingen missat vid det här laget:)

Jag har samlat på mig så jag har plagg av alla de slag, och de funkar lika fint på vintern om man vill det. I alla fall överdelarna, byxorna skulle jag kanske inte sätta på mig utan långkalsonger en kall vinternatt:)

Flera av de plagg jag visat är nedsatta och om ni anger koden: SALE20 i kassan så får ni 20% extra på allt:) HÄR hittar ni ALLT

I dag ska tydligen den tredje säsongen av SquidGame släppas. Eller … är det inte resten av säsong två? Jag vet inte och jag bryr mig inte heller, egentligen:) Fortsättningen kommer idag.

Jag var sen att se första, hörde alla prata om den, men tyckte mest den lät förfärlig. Sen satt jag bredvid Jamie när han låg i soffan och kollade runt på sitt, och plötsligt hade jag börjat kolla:) Var tvungen att se den från början sen, och den är ju annorlunda.

Nu hålls det på att fixas, det sätts fram snacks och sen ska det kollas, de i familjen som är hemma. Novalies pojkvän i England är med på FaceTime eller nåt också:)

Idag har vädret återgått till det vanliga. Regn, grått och inte alltför varmt och skönt. Kul att vi fick en dag mellan regnandet i alla fall.  Fy fan vilken skitsommar! Det är snart JULI ju! Jag får fan panik snart. För oss nordbor är det så viktigt att få sol och värme åtminstone under sommaren. Vi behöver det, innerligt. Vi behöver D-vitaminet från solen, vi behöver känna solen värma upp ända in i skelettet, vi behöver det! Och så får vi samma temperaturer och väder som i januari. Fuck it. Kan man reklamera sommaren tro? Isf vill jag göra det.

Idag var ju meningen att vi skulle träna, men när syrran messade och sa att hon var risig så funderade jag en stund. Jag fick låna hennes bil om jag ville men jag orkade inte gå och hämta den, alldeles för mkt träninsgvärk, och skulle hon behöva köra hit den? Nä, jag avbokade. Sa att om jag får feeling så hämtar jag den, men sen hann jag ändå inte. Novalie och jag höll på att filma och eftersom det var en del förberedelse inför det tog det tid.

Av nån anledning har jag haft ett sug efter att gå ut och – håll i er – springa i skogen sista tiden. Lovelia är ute mellan varven och jag behöver öva upp kondisen. Den är inte direkt på topp efter operation i höstas med åtta veckors vila och sen en vår med virus och skit. Hela maj försvann ju i virusdimman. En dag när jag åkte från träningen var jag så här nära (måttar mellan tummen och pekfingret) att sladda in och köra lite backintervaller. Men hejdade mig. Jag var ju redan helt slut:)

Nu idag när regnet upphörde och vi var färdiga med filmandet var jag rastlös deluxe, och uttalade orden högt. ”Jag kanske skulle gå ut och springa…?” Trixie och Novalie som stod i köket vred blixtsnabbt på huvudena och stirrade på mig med tvivel i blick.

”Vad sa du?”

Så ofta springer jag med andra ord:)

Jag har ju problem med min vrist, den där jag flyttat senor. Efter den operationen sa läkaren att jag kanske skulle få lättare att stuka den i och med att det blir mer instabilt utan senan på rätt plats. Jaja, tänkte jag. Jag har aldrig någonsin stukat den förr, så det lär ju inte hända nu heller;) Givetvis hände just precis det, om det var ett år eller halvår efteråt minns jag inte, men stukade den gjorde jag. Tog evigheter innan den blev bra och sen dess återkommer det mellan varven. Jag börjar inse att jag nog borde söka för den, men min tilltro till Uppsalas vård är för tillfället nere på minus, så det lär inte hända. Jag tiger och lider ett tag till. Och använder ett fotledsstöd. Då går det utmärkt. Jag är överlag en aning skruttig just nu, har ont i foten, det andra knät, ryggen, och nacken:) Men med stödet går det som att bra, och jag har funderat på om jag kanske behöver träna på ett annat sätt, dvs mer stötar och stabilitet. Dvs väldigt bra med en löptur i skogen.

Så det gjorde jag. På med kläder, i med Guns n roses i lurarna, ska på deras konsert om en vecka, och sen sprang jag. Storknade efter hundra meter, gick en stund, sprang igen osv. Kallar det för intervaller  så blir det bra:)

Fördelen med att vara ute och ränna när vädret bara vilar sig mellan två regnskurar är att man är själv. Det är skönast när man flåsar som en jäkla blåsbälg;) Ser ni tröjan? Den är köpt 1992 i Anaheim, USA. Mighty ducks är deras hockeylag. Den är urtvättad och sliten men oj som jag älskar den. Har den till allt möjligt. Idag träning, i morgon kan jag ha den när jag går ut och svirar:) Eller ok inte i morgon då, för ett: jag ska inte ut och två; jag behöver tvätta den först, men ni fattar:D

Nåväl. Det gick sådär. Jag ställde in appen på att jag skulle springa två kilometer och det gjorde jag. Tog mig fram iaf.

Det går fan inte snabbt, men jag sprang ju inte hela tiden heller:) Strax över fyra kilometer, det är min vanliga runda med Doris:)

Jag gillar inte att springa på hårda ytor, jag har ju problem med onda hälar och dessutom är ju min dåliga fot helt utan studs, och frånskjut, så jag får ont av det, så jag undviker asfalt och även grus. Dessutom är det roligare att kuta i skogen, skutta mellan rötter och ducka för grenar, då hamnar fokus på det mer än att det är vidrigt och asjobbigt:)

Jag bor där, och sen är det skogen jag ofta går i med Doris, mellan oss och Sävja. Det är så jäkla fint och lyxigt att ha det så:)

Jag kom hem drypande av svett och i köket sprang jag på Corrinda som stirrade på mig. ”Vad fan har du gjort?”

”Sprungit.”

”Haha, jättekul, vad har du gjort? Allvarligt?”

Beviset igen på att jag inte springer:D

Nu börjar det ta sig här i vardagsrummet så jag ska avsluta:) Vi hörs alldeles snart igen:)

Ha en fin fredagskväll!