Jag får frågor om jag är rädd för Coronaviruset och om jag på något vis förbereder mig för ett eventuellt nedstängt samhälle?
Svaret på det är Nej.
Nej jag är inte orolig för Coronaviruset.
Jag är helt övertygad om att vi så småningom kommer drabbas av ett världsomspännande virus, som likt Stephen Kings Pestens tid, kommer utplåna stora delar av jordens befolkning. Det är liksom Moder Naturs sätt att säga ”Hej, what the fuck? Nu räcker det!”
Det har hänt förr, med pesten, spanska sjukan och allt vad det nu är.
Är jag rädd för det då? Nej, inte nu. Jag kommer bli rädd den dagen som det blir allvar.
Samtidigt har jag så höga tankar om mig själv att jag på allvar tror att jag är ganska motståndskraftig:) Jag har hittills, ta i trä, aldrig haft en influensa, och jag är sällan skruttig i diverse virus. Jag blev inte det minsta påverkad av den förbannade sprutan med vaccin mot svininfluensan, vilket sades vara ett tecken på att man troligen inte skulle blivit sjuk av den. Vad vet jag?Jag kan för lite. För egen del är jag inte orolig, men det är självklart att jag inte vill trilla av pinn förrän jag gör det av naturliga orsaker när jag blivit en 150 år eller så:) och heller inte behöva se någon när och kär göra det.
I dagsläget är ju Coronaviruset en ganska vanlig influensa. Varför ska man stressa upp sig och få dödsångest för det? Jag väljer att lita på läkarna, som säger att det inte är nån fara.
Att läsa Aftonbladet och Expressen eller valfri annan press gör att man blir skrämd i onödan. Det är bättre att gå direkt till WHO, Folkhälsomyndigheten eller liknande. Och – sunt förnuft!
Eftersom jag alltid har ett visst mått av bacillskräck, så tvättar jag händerna noga, som alltid, och försöker undvika uppenbart sjuka människor. Precis som man ska om man vill försöka hålla sig frisk, oavsett om det heter Corona eller Svinis eller Pesten.
För övrigt har jag jäkligt svårt att ta en influensa som heter som en öl på allvar:)
.
Förbereder jag mig då? Bunkrar mat och vatten som Myndigheten för skydd och beredskap tydligen säger att man alltid bör ha. Alltså inte just för detta, utan allmänt. Man ska visst ha ett visst antal liter dricksvatten, och mat för att klara sig några dagar. Ett stormkök, ficklampa och sånt.
Åter är svaret Nej. Inget organiserat.
Jag har nog mat så det skulle räcka ett tag, det går ju att överleva på konserver, och jag har ett stormkök och vet hur man använder det. Jag skulle få laga mat i omgångar förvisso, för ett stormkök på nio personer är lite litet, men det funkar. Vatten skulle jag för all del kunna köpa några liter på flaska och ställa ner i matkällaren, och visst, jag kanske borde samla ihop allt i en låda. Det får bli ett projekt framåt. Det gillar mina gamla scoutgener:) Att få göra en kista full av det man behöver för att överleva.
Vi skulle klara oss i några dygn. Men det är inget som är nytt, jag har alltid haft det så. Man vet aldrig när man inte kan ta sig till en affär av olika anledningar. Men jag bunkrar inte i panik.
.
Jag har stor respekt för sjukdomar. Men man kan inte gå och oroa sig. Då blir man knäpp. Man kan väl för allt i världen ha en överlevnadslåda, men man kanske inte behöver bli som de där som gräver och gjuter en bombsäker källare med luftslussar, och förnödenheter för tio år.
Någonstans så blir det ändå som det blir.
Lev livet fullt ut tills dess utan att vara rädd för saker som man ändå inte kan göra så mycket åt.
Så tänker jag ♥
