Sjätte november 1632, red Gustav II Adolf åt fel håll i dimman i Lützen, blev skjuten, dog och lämnade konungariket Sverige åt sin dotter Kristina. Hon var typ sex år gammal när hon blev drottning.

Jag kan lite onödigt mycket om Gustav II Adolf som av nån anledning blev min favoritkung:)

Jag vet varför, det är samma anledning som jag kan mycket om bla Odysseus, jag hade FANTASTISKA lärare i historia och religion🤗 De gjorde levande berättelser om kungar och slag och allt vad som hör till, och den kunskapen sitter som berget. Nja, kanske är jag inte helt säker på regentlängden i varken Sverige eller nåt annat land, men jag kan iaf placera kunnat och drottningar på ungefär rätt århundrade:D Plus att jag har bra koll på vissa.

Nu är klockan över midnatt och det är den sjunde november, så snart är hela månaden slut, så fort går det.

I går då, jag ägnade mig åt lite av varje. Dels pratade jag med Corrinda i telefon länge, det blir så när de bor långt bort och vi sällan hörs. Älskar det! Inte att hon är långt bort såklart, men att prata med henne🤗

Sen hade jag en uppgift jag skulle lämna in i min kurs som tog lite tid och vips var den dagen slut. Typ,

Vi var bjudna till Jimpa på kvällen på middag, så mysigt!

Robban, jag, Jordan och Doris hämtade upp syrran, Trixie och Novalie skulle jobba och Jamie hade en padelturnering med sitt fotbollslag. Lovelia och Axel kom från Falun och Patricia och Elias kom från sitt håll. Jimpa är superduktig på att fixa trevligt och ikväll var inget undantag. Han såg till att alla rullade hem några timmar senare:D

Förutom mat, var det godis och bär, glass och grädde och chokladtårta:) Att säga att man är proppmätt är ingen underdrift.

Doris fick ju vara hos Jimpa och hans hund Jax när vi var på bröllop så hon kände sig väldigt hemma, gick raka vägen och snodde ett ben från honom och sen låg hon och tuggade på det hela kvällen. Alltså hela, som i precis hela tiden. Ger jag henne likadana hemma så gnager hon högst en kvart och sen går hon ut och gräver ner dem. Kan hon inte gräva ner ute för det är vinter så gräver hon ner i kattlådan, det är verkligen inte så noga:D

Givetvis snodde jag Elias och behöll honom sen. Det är mormorsprivilegier 🩵

Han hade ingen lust att vara med på bild, och troligen inte Jordan heller, men nu blev det såhär:)

Vi satt och babblade och käkade i runda slängar fem, sex timmar innan det var dags att tänka på refrängen. Kvällar som denna gör så mycket för alla, det är härligt att bara hänga lite. Ju äldre alla blir ju mindre samlas vi till middag. Vi har olika tider, några jobbar, andra har träning, en del vill inte äta förrän senare osv. Jag saknar tiden när alla satte sig till bords klockan 18.00 och sen åt tillsammans, knappt några undantag. Men det är som det är, och det gör sådan har tillfällen värdefulla.

Vi sa för ett tag sen att vi ska kanske återuppta våra tacofredagar, men lägga dem på söndagar och typ en gång i månaden eller så. Fredagar är det ofta nån som ska iväg, eller jobbar, och om Janelle, Simon och kidsen ska komma är det ju bättre en söndag. Samma med Patricia, Abdel och Elias. Abdel jobbar i Stockholm och även om det är ett stenkast från centralen där så tar det en evig tid att pendla. Plus att han ofta får jobba över, han har nån hög befattning med mycket ansvar. Men han är ledig helger åtminstone:)

Vi får se, det lär kanske inte bli av just nu.

Tanken i morgon är att kanske plocka lite svamp, sen får vi se. Jag har lovat syrran att vi ska plocka ur hennes frysbox, det är mina saker som ligger där, och de har gjort det i typ fem år. I panik fick jag köra över allt när min frys en stekhet sommarnatt fick för sig att tappa all kyla. Sen blev det aldrig hämtat tillbaka. Men nu ska det ske. Det som är frostskadat ryker, men det kan finnas en del som är okej fortfarande. Eller inte, men då åker det med. Hon hade kikat ner i den och konstaterade att det bland annat låg lite matlådor och nån gammal tråkig fryspizza. Det blir en spännande arkeologi-eftermiddag:)

Förutom det har jag en del annat jag vill och behöver göra. Dels det här med sortera julsakerna, det är bäst att spinna medan järnet är varmt. Heter det ju inte ….smida medan järnet är varmt, är det ju:D

Sen ska jag ju läsa och ge feedback på mina kursares texter och skriva vidare på min. Den går inte alls framåt just nu, tvärtom. Jag håller på att läsa igenom den från början till slut och det tar ett tag kan man säga. Det är långt. Jag har glömt en massa och blir ibland lite imponerad att jag skrivit det:D Jag vet, det är inte klokt så lättroad man är:D

Jag måste också spela om allt material jag gjort åt ett företag. Helt plötsligt hade de önskemål om min klädsel, och att mikrofonen var synlig plus en del saker om bakgrunden. Jag borde kommit ihåg det sen sist, för jag har jobbat med dem förr. Det är ett hudvårdsmärke som är superbra, men det gör det inte roligare att det blev fel. Just klädseln kom de på i efterhand, men mikrofonen var mitt fel.

Jag spelade in allt utomhus, i uterummet, för så här års suger ljuset inne, men där ute, en solig dag då vill säga, är det perfekt. Att jag fryser är sekundärt, så länge som det inte syns😂 Att vara UGC-kreatör i Sverige på vintern är inte enkelt. Då måste man rådda med studiolampor och ta hänsyn till ljuset på ett helt annat vis. Det kan ta evigheter bara att ställa upp allt. Jag skulle behöva minst en studiolampa till men har verkligen inte plats för den. Jag orkar ju inte fälla upp och ner dem utan den står i vardagsrummet eller sovrummet hela tiden. Två skulle aldrig få plats. Kanske behöver jag leta reda på en mindre variant, som komplement. Men jaja. Det är som det är. Jag fick iaf godkänt på filmen jag tagit en evighet på mig att färdigställa åt ett annat företag. Inte för att jag inte hade spelat in materialet för det hade jag, men för att jag inte kunde lägga på voice-over när jag lät som en knarrig dörr 😎

Så det ska jag fixa med i morgon, har jag lite tur kan jag spela in iaf det ena materialet ute, medan jag måste försöka göra det andra nere i källaren mot en vit vägg. Vilket kan funka, det stora problemet är hur jag ska lyckas gömma en svart mikrofon när jag ska ha vita kläder? Jag hoppas att jag ska kunna fästa den i sporttoppen under tröjan, men risken för att det skrapar när jag rör mig är stor och det var jag inte förrän jag tittar på materialet 🤷‍♀️ Det här är delikata problem att lösa, vilket kräver en del tankeverksamhet, så jag borde alltså hoppa i säng NU!

Jag gört:)

Vi hörs snart, jag har nämligen ett helt inlägg till er som snart är klart, som jag hoppas få ut i morgon, det får ni inte missa:)

Men för nu – Natti natti:)

Oktober rullade förbi mig mer eller mindre osedd, tack vare eller trots det taskiga viruset som högg klorna i mig.

Inget ont som inte har nåt gott med sig kanske, jag tycker oktober ofta är en väldigt lång och ganska jobbig månad, men nu försvann den bara 😀 Det är också ett sätt att undkomma månaden;) Dock måste jag ändå varna för att det kanske inte är ett optimalt sätt, helt frankt så är jag hellre lite allmänt höstdeppig än influensasjuk.

Men, nu är det november! Även det en gråtung månad för det mesta, men eftersom livet är som en toarulle – det går snabbare på slutet;) så har jag insett att bara man blinkar så har det gått flera veckor.

Grejen är ju att min totala avsky för höst och vinter sitter stenhårt förankrat i min emetofobi. Det är alltså kräkfobi. Alla vet ju att magsjukor ökar drastiskt på vinterhalvåret, och det innebär att min ångest inför det alltid stegrats ju kallare det blivit. Jag har på nåt vis nu kommit ur den här fobin, och idag kan jag utan större problem hantera den. Jag vill fortfarande absolut inte utsätta mig för risken att bli sjuk, men jag är inte längre panikslagen dygnet runt.

För så har det varit. I över 20 år, kanske närmare 30 faktiskt, så levde jag med en skitjobbig fobi som det är svårt att KBT-a sig ur. Som en läkare så oerhört icke-psykologiskt sa till mig den gången jag faktiskt sökte hjälp: ”Ja, jag vet inte jag, det är ju svårt, man kan ju inte direkt kasta spyor på dig.”

Nej, man kan inte det.

Har man exempelvis ormfobi är det en aning enklare att närma sig det obehagliga, steg för steg, utsätta sig för det på ett tryggt vis. Jag vet ju att man kan få börja med att prata om det, sen kanske se tecknade ormar på bild, sen tecknade ormar som rör sig, sen ett foto på en riktig orm på långt håll, sen närmare och närmare för att så småningom kanske titta på en riktig orm på ett terrarium a la Furuvik.

Man kan förvisso göra samma sak med kräk, men då utsätter man sig för en riktig risk, vilket man inte gör när det handlar om ormar:D

Jag kanske inte behöver säga att jag aldrig återkom till den läkaren? Eller att han inte var psykolog utan gjorde nån ST-period eller vad det nu var. Han är idag ortoped:D

Hur jag kom över fobin? Tja jag fick nog helt enkelt riktiga problem. Som en skilsmässa, som att bli helt ensam med nio barn🤷‍♀️ Det är inte heller något jag rekommenderar, om jag ska vara ärlig:D

Jag tror att det faktiskt var det som fick fobin på fall, jag blev helt själv, och öven om jag inte kunnat förlita mig på att vi var två, eftersom han faktiskt behövde jobba, vilket jag givetvis accepterar, så var jag nu solo. I ärlighetens namn har han varit hemma när han kunnat just vid magsjukor. Grejen är ju att öven om ens partner inte är hemma, så finns tryggheten i att han/hon kommer hem, man har en deadline. Man vet att avlösningen kommer. Man kommer kunna få gå på toaletten, man får kanske några timmar sömn. Är man helt själv – tja, not so much.

Jag berikades också med två barn där på sluttampen som när de blev magsjuka  kräktes en gång i kvarten, minst. Varken  Lovelia eller Jamie slutade kräkas efter några gånger utan det var konstant i tio, tolv timmar. Varje kvart. Det gör något med en. Jag säger inte att det var ett bra sätt att komma över en emetofobi, men det funkade.

Jag får så ofta frågan hur jag gjorde, för det här är den vanligaste fobin som finns, det är många som lider. Och det är den svåraste att behandla. Psykologer vill ofta behandla med nån generell hälsoångest-terapi, men det är inte ens i närheten av samma sak. Som emetofobiker är man inte rädd för alla sjukdomar, man är rädd för kräk, för att kräkas, se andra göra det, utsättas för kräk på olika vis.

Alla jag någonsin sagt ”Jag har kräkfobi”, till, har kontrat med: ”Åh jag med.” För ingen, iaf ingen normal person:) tycker om att må illa och kräkas. Men det är inte ens i närheten av att vara samma sak. Emetofobi handlar så mycket om ångest, om skam – för det är pinsamt att som vuxen vara så orealistiskt rädd för något så vanligt.

Jag vet inte hur jag kom över det. Mer än det jag skrev då som är mina gissningar. Det känns troligt.

Något som däremot hjälpte innan var att läsa på. Jag är ju rätt så gammal va;) och när jag var ung fanns inte internet. Man kunde inte googla. Slog man upp emetofobi i Nationalencyklopedin så stod det väl två rader eller så. Det hjälper inget. Men när internet väl kom och exploderade och man kunde googla, så insåg jag att jag var inte ensam. Det finns så många som lider av det, och det var skönt att få sällskap i eländet.

Nåväl, jag menade inte att skriva en uppsats om kräkfobi, sorry:) Men min avsky för vinterhalvåret grundar sig mycket där i. Även om jag idag inte har panik från september till april, så är ju fakta ändå att vi är mer sjuka på vintern. Det är förkylningar, influensor och skit förutom magsjuka då. Det suger. Lägg till att det krävs massa förberedelser för att lämna huset. Ska man iväg med bilen behöver man sätta i motorvärmaren, och kanske skotta uppfarten. Ska man iväg utan bil behöver man en kvart för att klä på sig. Nä fy fan, jag kommer aldrig gilla den kyliga årstiden. OM man inte är på fjällsemester då, det är ju trevligt, om alla håller sig friska:D

Vi byter ämne!

Jag har ju en ny kärlek i mitt liv♥️ Han heter Elias, och är mitt tredje barnbarn. Han växer och frodas så det står härliga till, och jag älskar att få ha en bebis i min närhet. Han är fyra månader nu, vilket är obegripligt, som vanligt:)

Mormors lilla pyre.

Om jag fick bestämma, vilket jag inte får, så hade jag ju velat att vi skulle bo som i Bullerbyn. Alla barnen samlade och de och barnbarnen kan gå mellan som de vill. Det vore ju fantastiskt. Tänk vad bra det skulle vara, det skulle alltid finnas en barnvakt, en extra famn eller bara nån att prata med, eller få hjälp av inom en replängds avstånd. Jag kan lova att jag inte skulle hänga hos mina kids, eller ens ha koll på dem, de skulle absolut få ha sitt privatliv i fred, men min dörr skulle vara öppen 24/7.

Nu får jag leva med att mina två äldsta barnbarn, Jack och Flora, bor i Stockholm. Det är värdelöst, för mig. För dem är det ju vad de valt och trivs med, men jag utgår från mig själv såklart:O) Ännu värre är det med Corrinda som flyttat till Skåne, blir de kvar där och skaffar barn så blir det tufft. Det tar sju timmar att köra bil och tågen är det alltid krångel med.

Men Patricia bor i Uppsala, vilket innebär att vi ses ofta, och jag får följa den här lille gossen på nära håll🩵 Ingen kan vara lyckligare än jag:) Vi sågs i måndags, för första gången på länge eftersom jag ju varit sjuk, och lite rädd är man ju att han ska ha glömt bort mormor, men han verkade rätt nöjd i min famn 🙂

Lillsmurf:)

Jo, det var ju det jag skulle meddela också:) Jag tänker nog köra Novent i år, alltså börja pynta för jul redan nu. Eller man kanske inte pyntar med tomtar och sånt, men tar in det juliga som granris och ljus. Jag har varit sjukt strikt, sådär att jag nästan känt mig personligt kränkt av att nån hängt upp en adventsstjärna innan första advent, för att inte tala om de som tagit in granen före den 23 december…. ujujuj

Men med åren har jag släppt på det, och insett att det är ju mycket trevligare att man får göra som man vill. Även om jag tycker det är lite tråkigt att alla våra traditioner luckras upp. Man ska inte kunna äta semla till jul, eller lussebulle i mars helt enkelt. Och julmust i oktober? Nej! Men jo:D

Jag tänker att jag ska påbörja lite smått. Grejen är att jag i flera år tänkt att jag ska riva ut allt ur alla jullådor, sortera, kasta och skänka vidare. Men vem orkar det före jul? Absolut inte jag eftersom det alltid är panik-bråttom. Efter jul (alltså efter tjugondagKnut för lite ordning ska det vara på torpet ändå😅) vill jag bara ha undan allt, och vräker ner det i lådorna och trycker in i förrådet. Varje år svämmar det över mer och mer och jag blir på dåligt humör.

Min tanke är att ta tag i det nu. Få se hur det blir:) Jag har redan städat supernoga i pannrummet, som vi har som förråd, dels för att det var stökigt men också för att det ska in nån ny jäkla digital vattenmätare. Uppsala vatten hade en jäkla massa krav, som mitt hus inte uppfyllde. Jag behöver en konsol. Varför? Tja för att de av nån anledning känner sig manade att kräva det under förevändning att det ska minska risken för vattenläckage. Man undrar ju lite vad deras manick gör som gör att det riskerar att ha sönder rören…och för den delen – varför bryr de sig om det? Det är inte de som drabbas, man får ändå pröjsa vattnet, plus en renovering.

Har vi klarat oss utmärkt utan en konsoll på väggen i 60+ år så känns det sådär att behöva lägga ner tusentals kronor på att installera det. Man måste stänga av vattnet ute från gatan så det är inget man gör själv utan en röris måste fixa.

Bah.

Men, det är städat nu iaf:)

Klädkammaren städade Trixie fint för ett tag sen och Lovelia tog matkällaren där julsakerna ligger, men inte den delen. Så, jag känner att det lockar att sätta tänderna i. Antagligen  går det över i samma sekund som jag rivit ut allt:D

Först måste jag få Robban att åka till återvinningen med en massa skit som jag samlat ihop från de andra ställena. Alltså är det hans fel om jag inte gör det:D

Hur tänker ni om fenomenet NOVENT? Hiss eller diss?

Jaja, nu ska jag ta och sova lite:) Vi hörs snart igen!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Cellbes har just nu upp till 25% rabatt på stickat, vilket får mig att kika lite extra noga på det, och här kommer lite av vad som fångade mitt öga:)

Kofta finns i många färger. Jag föredrar att kunna öppna mina stickade plagg, blir man varm och svettig är det enklast så:)

Men jag gillar ändå när det är en hel tröja, speciellt när det är en sån här stor och mysig:) Den gröna färgen är ljuvlig, men passar det inte dig så finns den i andra.

Längre tröja

Stickad klänning har jag en sen nåt år tillbaka, och den använde jag mer som en tunika än klänning, det gör man ju som man vill med. Jag fryser ju, eftersom vi oftast har lite kallt inne, och då är det här perfekt:)

Den här supermjuka klänningen ska man välja om man vill vara helt säker på att det inte ska stickas! Det finns flera plagg som heter just Supermjuk tröja/cardigan/klänning osv. och de är så bekväma! Håller formen, eftersom de inte är stickade utan mer bara mjuka och ser stickade ut:)

En rutig stickad tröja i lite ledig passform som Trixie genast la i sin varukorg:) Jag gillar v-ringningen på den här!

Den här tunikan har en veckad detalj i fram som gör hela tröjan.

En sen länge favorit, den supermjuka långa koftan, ja samma serie som jag skrev om ovan. Den här har jag haft ett par år nu, den är tunn, har en skön huva, fickorna rymmer mobilen, och den är tunn nog att passa perfekt under en jacka. Jag har den i två olika längder och använder dem jättemycket. Sen har jag en längre också men den har ingen huva.

De här har jag tvättat många gånger och de är ändå lika fina! De stickade plagg jag köpt från Cellbes är ofta lite elektriska men misströsta inte, låt dem åka lite tvättmaskin så kommer vara perfekta sen:) Eller så kan man spraya på lite vatten blandat med sköljmedel, funkar det med:)

Cellbes har som sagt 25% nedsatt på stickat, och ni hittar hela sortimentet här:)

Nu är det höst på riktigt, husvagnen är förpassad till sitt vinteride i en lada utanför stan:)

Det är väldigt skönt att slippa ha den på uppfarten, speciellt som min bil råkade hamna bakom den🙈 Men det är också en definitiv signal om att nu är det många långa månader kvar tills det är varmt och skönt igen. Inte ens tanken på att ingen kommer klaga på att  jag inte klipper gräset hjälper upp den deppiga insikten:D

Trädgården ser verkligen ut som skit just nu. Den här årstiden gör inte direkt underverk, med löv som faller i drivor, även om jag har få lövträd, men desto fler barrande träd. Grannen har en björk som står precis på tomtgränsen mellan oss, jag har velat ha ner den där sen den var en liten fjutt, men vi har aldrig pratat om det. Nu är det hög så det är snudd på att man kan ta ner den själv. Nu savar den som fan på mina soptunnor, som blir alldeles kladdiga, så jag måste verkligen påtala det vid tillfälle. Jag skrattade åt mig själv som sprang ut mitt i natten för ett tag sen och skurade av dem. Hatar kladd!

Vi har husvagnen på vinterförvaring i en lada hos mammas gamla klasskompis:) De har känt varandra sen typ första klass eller så, och hon fyllde 80 i somras, mamma nästa år. De har träffats på födelsedagsfika nästan alla år, och nu när vi hämtar och lämnar vagnen blir det alltid några timmars fika. Det är så mysigt!

Det tar en stund att köra ut dit, med vagnen får man inte köra så fort, och även om det är på förslag, eller kanske till och med gått igenom? så är vi noll sugna på att köra snabbare än 80. Vagnen tar vind och det är kanske inte direkt svårt att köra med den, men man är nöjd med 80. Vi har sett en vagn som började vobbla och sen krängde av vägen, slet med sig bil och allt. Slutade med att hela väggen på ena sidan av vagnen revs av. Det räckte för att aldrig vilja chansa:)

Vi tuffar på och kom ut dit vid ett-tiden, kopplade av och gick in för att fika och umgås. Åkte därifrån vid 18! Så trevligt:)

Mamma gillar McDonalds och tar alla möjligheter att åka dit:) så hon bjöd oss på middag där på hemvägen. Väl hemma var klockan runt åtta och jag hoppade in i duschen direkt.

I morgon ska jag göra något som jag inte gjort på väldigt länge, och det innebär att jag måste upp earlybirdy, men det kommer bli kul!  Som alltid när jag ska iväg tidigt så vill jag ha allt klart kvällen innan, jag kliver sen upp så sent jag kan för att hinna göra mig klar, och eventuellt äta. Det brukar innebära max en halvtimme:D Äta gör jag om jag hinner, hinner jag inte så går det bra ändå, jag behöver inte käka förrän framåt lunchtid:)

.

Igår spelade jag in ett samarbete som ni kommer gilla, jag återkommer med det. Och innan det gjorde jag klar en UGC-video. Men alltså, den här rösten? Jag googlade hur länge man är hes efter en förkylning, och fick svaret att det kunde sitta i upp till tre veckor. Så bra för då är det bara några draga kvar:D Jag har ett rasp i rösten som inte ska vara där, och den brister mellan varven. Jag har aldrig varit hes så här länge i hela mitt liv, och det ställer till det. Nu vet ju inte de som jag gör videon åt hur jag brukar låta, och jag kan inte vänta längre, så det fick bli lite Bonnie Tyler-rasp:D

Pratar jag länge så sviker rösten efter några minuter och jag får harkla till mig, och förhoppningvis kommer den tillbaka, men inte säkert. Pratar jag bara kort, svarar på tilltal osv så är det ingen större fara.

Men förutom den så är jag nog frisk nu. Matt, och lite mer snurrig än vanligt, men det ger sig väl snart. Jag längtar tillbaka till träningen! Det här året har varit jätteskevt, först opererades jag med åtta veckors uppehåll från gymmet, sen blev jag sjuk och var borta länge, sen har det hållit på sådär. Jaja, snart tillbaka! Syrran hatade pilates, medan jag tyckte det var rätt trevligt så jag ska se om hon kan tänka sig att testa igen, annars kommer jag köra själv. Men främst längtar jag efter ett redigt cirkelfyspass! Det kommer iofs medföra träningsvärk och ont lite här och var, vilket är värdelöst, men så får det bli:)

.

Jamie har gått sina två dagar på lovskolan och är nu ledig resten av veckan, det är skönt att de inte kör lovskola alla dagar, utan fokuserar det på två dagar. Han har varit duktig, han vet ju att han måste få upp sina betyg, men det fattar man ju att det är trögt att gå till plugget på lov. Nu har han iaf några lediga dagar! Jag antar att han kommer ägna dem åt att spela fotboll och dator, precis som det ska vara:)

I morgon kommer också Elias hem! Ja hans föräldrar också men det är han som är viktigast:) Saknar mitt minsta barnbarn! Han har visats upp för släkten i Marocko, och de har haft så varmt och skönt. Han har legat och chillat i en vagn med typ blöja och en handduk på sig. Så som man önskar att det kunde få vara för jämnan:) Jag hade tänkt åka och hämta dem på Arlanda, men nu bjöd mamma med oss på en kväll med Jacke Sjödin, en kul kille, Uppsalakändis:) Det var supertrevligt förra gången, så det blir nog lika nu. Det var som ett gladpiller:) Han kommer till deras 55+boende och snackar och sjunger en timme, kanske en och en halv, minns inte. Det är mysigt:)

Nu ska jag gå och plocka reda på kläderna jag ska ha i morgon, och fixa lite. Vi hörs snart igen:)