Jag tror, att om man googlar ordet OFOKUSERAD, så kommer det upp en bild på mig:D

Jag har förstått att även det kan man skylla på klimakteriet, som typ allt annat, så det gör jag. Men alltså, ska man vara en lite halvseg, urblekt kopia av sig själv resten av livet nu?

Jag har inga större problem. Eller det kanske jag har, men när jag tänker på klimakteriet så är det vallningar, humörsvängningar och fet och flobbig. Jag har än så länge aldrig upplevt en vallning, jag svettas heller inte på nätterna. Ta i skitmycket trä! Humörsvängningar tycker jag inte heller jag har, jag är jämntjurig:D Lite kort tålamod har jag absolut, men det får faktiskt mina söner sota för. Herregud vilken tur att jag bara har tre! Alla tjejfasoner i världen kan inte mäta sig mot de här tuppiga jävla brölaporna😎 My God!

Fett däremot, det är ett ständigt irritationsmoment. Jag ökade midjemåttet med shitloads på typ två år, och det fast jag tränade och åt skapligt. Jag vet att jag kunnat äta bättre, men jag har hela tiden tränat regelbundet. Röven har brett ut sig, märker det definitivt när jag liksom inte kommer fram i passager där jag tidigare glidit förbi. Som köksön hemma. Nu fläskar man i arslet eller höften. Jag hatar det. Jag har i alla år hållit ungefär samma vikt, jag har haft ungefär samma mått, och jag har alltså vägt och mätt mig regelbundet genom alla år, sen jag klev in på ett gym när jag var strax över tjugo år.

Måtten jag mätt är största måttet över rumpan, midjan, strax nedanför midjan, lår och över knä. Och vaderna då. Jag vet hur de ska vara för att jag ska vara nöjd. Perfektion är inte något jag strävar efter, men jag vet hur jag vill ha det.

Åtta graviditet, en tvillinggraviditet med tillhörande viktuppgång på 20-25 kilo har såklart satt sina spår, men jag började med gympa när Trixie var liten, eller om det var Novalie till och med, minns inte, men för 20+ år sen. Jag var smal efter skilsmässan, det beror helt på att jag inte åt och tränade tungt, eftersom det var den enda timmen per dag som jag inte tänkte på hur ledsen jag var, eller panikade över saker. Och – ! Vi lägger ingen värdering i ord som tjock eller smal nu, okej? Det är relativt! Men det blir så förbannat knöligt att skriva när man inte får använda korrekta ord som alla fattar, jag är noll PK det är sen gammalt:) Jag vet att jag inte är speciellt överviktig, det handlar om några kilon, men när de placerar sig på specifika ställen så blir man tjock och kläderna passar inte.

Jag gillar inte den version som klimakteriet gett mig. Det är lös hud, det är slappt och hänger i fejset, det är fett på magen (inte så mkt nu eftersom den ju fettsögs för att fylla vaden, och JA jag är väldigt tacksam) och arslet, och låren korvar sig över knäna. Lymfvätska, säger Google, och så masserar man lite:D Men inte fan hjälper det, däremot är det skönt.

Jaja. Klimakteriet suger, även om jag känner mig rätt förskonad.

Kanske borde jag gå till en kvinnohälsa-läkare, lämna lite blodprov och få lite piggelinpiller. Men det kommer ju aldrig att ske, det vet jag. Det tog tre år att ta mig i kragen för att söka hjälp för min stukade fot 😇

Trött är jag, som en nyvaken björn, och totalt ofokuserad.

Idag har jag försökt packa inför att jag åker till Hola i morgon, och det har tagit typ hela dagen. För att lägga ner ett par byxor, två tröjor, underkläder och necessären? Alltså lägg av.

Men jag åker till Hola i morgon och det är härligt, där uppe trivs jag. Jag kommer sakna det så innerligt och jag hoppas få komma tillbaka på nån kurs så småningom. Det är en bubbla. Det är så kul att träffa mina kursare, de är så himla härliga! Lärarna också, och nu är det Holadagen, som säkert blir trevlig.

Jag minns den från sist jag gick där, när jag läste till Hälsocoach, då hade vi gjort ett hälsotest med tre olika övningar. Folk fick utmana sig att stå i planka, jägarvila och rygglyft från golvet. Jag har fortfarande lappen med resultatet på i min necessär:D Tjejen som var bäst satt fan i jägarvila i över 20 min, planka i typ 16 min och rygglyft i skitmånga minuter.

De har inte den utbildningen längre, vilket är tråkigt. Nu ska vi tydligen läsa högt ur våra texter. Eh, nej tack. Jag är inte bra på att högläsa. Jag blir bara nervös och läser supersnabbt. Jag kommer nog krångla mig ur det:)

En spännande sak är tåget upp. Vanligtvis brukar det ta ungefär fem timmar, då med ett byte i Sundsvall och väntetid på ca en kvart. Nu är det direkttåg och det tar över sju timmar? HUR?

Jag möter upp en kursare i Kramfors vid 22-tiden som jag får åka med sista biten för det går inga bussar till Hola den tiden. Sen åker jag med henne hem, hon övernattar i Gävle så jag tar tåg eller buss därifrån. Hon ska vidare neråt.

 

Här hemma har jag alltså varit en ofokuserad virrpanna med noll energi. Känner mig som ett urlakat batteri.

Försöker göra det som ska göras, men ledsnar när det ser ut som skit överallt och tar en powernap i stället. Alltså, sen jag var sjuk är det segt! När jag väl kommer igång är det ju lugnt, men innan, startsträckan är en mil lång.

Doris har fortsatt piggat på sig, ta i trä. Hon springer runt med sitt bandage som jag på räkningen såg kostade, och håll i er nu för bövelen – det kostade 750kr!

Vad fan? Inte i min vildaste fantasi trodde jag att de tog betalt för sånt? Den lugnade sprutan kostade ju över tusen spänn och i perspektiv känns röntgen för 2 lax billigt. Bandaget kostar normalt 500kr men eftersom det var akut så blir det 50% påslag, så 250kr till = 750 kr. För lite tejp, lite fetvadd och några varv med en självhäftande linda. Jag har allt hemma. Jag är bra på att linda ben, och skulle säkert kunna göra ett lika bra jobb själv, men inte trodde ju jag att det kostade pengar. Fy fan.

Nån skrev att en sån linda kostade runt 40 spänn…. De lär ju ha inköpspris eller mängdrabatt eller nåt. 750 spänn😱

”Om det blir blött får du ta av det”, sa han och jag känner att icke sa Nicke, det här ska sitta på så länge det bara går:D Vi har en plastpåse över när hon är ute, så det är rätt ok. Däremot märks det att hon inte vill ha det längre, hon har gnagt lite på det idag, vilket jag ändå tar som ett tecken på friskhet. När hon hade ont var det säkert väldigt skönt med stöd, men nu vill hon ha bort det.

Hon kräktes upp medicinen idag också. Så typiskt! Jag gav henne den, hon tuggar bara i sig den ihop med lite godis, och sen tog det kanske fyra minuter innan jag såg henne stå och spy i gräset. Jag var ju tvungen att rota igenom det för att se om jag hittade tabletten 😅, men det gjorde jag inte. Förhoppningvis smälte den supersnabbt och hon tillgodogjorde sig den, men det vet man ju inte. Hon får inte äta mer än en per dag, så jag kunde inte ge henne en till, bara utifall att.

Hon verkar pigg och är glad igen, det syns i ögonen på henne. Vi funderar fortfarande på vad som hände, och var hon var, och det lär vi ju aldrig få reda på.

Nu ska vi bara ta tag i hennes andra problem, den här veckan skulle hon egentligen varit till veterinären för att lämna urinprov och ev göra ett ultraljud på urinblåsan, men vi avvaktar lite. Han sa nu att en polyp behöver man oftast inte göra något åt, det är om de blir flera de kan ställa till det. Hon har alltså en polyp i urinblåsan, och kristaller. Hon verkar ju inte må det minsta dåligt av det, det enda märkbara är att hon kissar blodigt, jag såg det bara för att det kom snö i år, så jag vet ärligt inte hur jag ska tänka. Hon fick en antibiotikakur, det blev bättre, men kom tillbaka. Hon har fått fyra sprutor för att stärka upp urinblåsan och hon äter ett svindyrt specialfoder. Kanske ska man bara låta det vara? Jag måste forska lite i det så jag kan ställa kloka frågor.

Om en polyp inte behöver opereras, och kristallerna är svåra att bli av med, och om jag fattat rätt så hjälper inte operationen mot det, då känner jag ju att en operation är onödig. Varför utsätta henne för det om det inte gör henne helt frisk? När hon är hur pigg och glad som helst. Men jag är ju inte veterinär, så det här måste diskuteras.

Jag gör som vanligt och prokrastinerar det ett tag!

Nu ska jag dra till Hola först, sen kommer jag hem på lördagkväll nångång. Åker söndag morgon klockan 10 till Norberg för att sätta upp förtältet. Hoppas att hon kommer ihåg att vi pratat i telefon då😜 Troligen inte, eller snarare såhär: Jag kommer få skäll för att jag inte såg till så att syrran såg till så att hon hängde med på det som sades. Helt rimligt ändå;)

 

Ha det gott nu, jag ska dejta Lucifer nu:) alltså en serie på Netflix. Inte den riktiga djävulen.

Natti natti 🙂

 

Jo men förutom massa oro för Doris så var den fin. Vilket väder vi hade!

I Uppsala på sista april så händer det massor. Det är champagnefrukost och forsränning, mösspåtagning, champagnegalopp och fest i dagar. På min tid, när jag var ung:) så tror jag att champagnegalopp innebar att springa från den ena till den andra nationen och dricka bubbel. Nu för tiden? Alltså det är sinnessjukt, men de köper tusentals flaskor och …vaskar dem? Sprutar champagne överallt, sig själva inte minst, så efteråt behövs det ombyte, trots att de har på sig regnponchos. Tusentals flaskor … alltså det vrider sig i själen när jag tänker på vilket jävla resursslöseri det är! Att folk köper runt tio flaskor var verkar inte vara helt ovanligt. Som sagt – sinnessjukt.

Jag har haft väldigt roliga sista april på stan, men sen jag fick barn pallar jag inte. Det är för mycket folk, för mycket fylla, för mycket av allt. Trots det så ångrar jag mig alltid lite varenda år, kanske borde jag åkt in? Kanske nästa år:D

I stället hade jag skrivtid med min kurs, det var för övrigt ett utomordentligt trevligt alternativ:) Jag satt ute i solen för det är svårt att hålla sig undan. I solen, med datorn i en låda och keps så funkar det ett tag iaf.

Sen gjorde jag mig skapligt snygg för middagen hos Jimpa. Jag har bestämt mig för att jag ska bli lite bättre på att göra något med mitt hår:) Det är långt, jättelångt, men ganska tråkigt. Oftast har jag det uppsatt ju, vilket jag också behöver bli bättre på, en tråkig tofs kan jag vid det här laget:D Jag har en asbra maskin som lindar upp håret själv och ger fina lockar, så den använde jag nu. Det blev ju tjusigt:)

Åkte iväg och Patricia och Abdel anslöt och snart satt vi och åt god mat:) Schnitzel och pommes, vitlökssmör och god sås. Proppmätt var bara förnamnet sen.

Vi promenerade ner till badplatsen där de har sitt Valborgsfirande, och det är så mycket folk där! Jag känner absolut ingen vilket är rätt skönt faktiskt, då kan jag strunta i att hålla koll så man inte uppfattas som stram:D och i stället helt fokusera på elden. Jag gillar eld. I kontrollerad form. Jag fascineras av all eld, men är givetvis rädd för den, den är ju mäktig och förstör urskillningslöst. Här tändes den upp efter att det gåtts ett fackeltåg och det var så fint så.

Kvällen var ljum och skön och väldigt vacker.

Efter att det brunnit en stund, gick snabbt när det bara är torrt ris, gick vi hem igen, drack kaffe, åt dessert och snackade till efter midnatt. En väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Syrran var medbjuden såklart, men hon har varit i Madrid på jobbresa:)

På fredag gjorde jag inte ett dugg mer än ligga i solen och jäsa. Jag tog en promenad, ensam, vilket är konstigt, jag brukar ju ha Doris med. När jag går själv är det så mycket ”jobbigare”, hon vill stanna hela tiden och nosa, vilket ger små mikropauser, men ensam får man knata på hela tiden. Bättre powerwalk på det viset:)

Jag lyssnade på bok. Gjorde nåt ryck inne. Hamnade i solen igen. Njöt:)

Fortsatte på samma sätt hela lördagen: Oroa mig för Doris, hänga i solen, kidsen runt om, Patricia och Abdel kom och hade med sig korv som vi grillade. Och med Vi menar jag Abdel:)

Herrejösses alltså, vad en enkel korv med bröd är underskattat! Det är ju så gott och man kan variera mycket. I lördags var det med pommes eller potatissallad.

Jag skulle träffa Helen på kvällen, och det hade jag ställt in om inte Robban varit hemma. Att lämna Doris var inte självklart. Samtidigt – hon blir varken bättre eller sämre av att jag sitter och tittar på henne, det är ju fakta ändå. Eftersom jag inte tvättat håret så lockade jag till det där det behövdes och sen var jag redo för en natt på stan. Som inte var så farlig som det kanske låter:) En av tjejerna i gänget jag hänger med är ihop med en snubbe i ett band som numera kommer och spelar mellan varven här. De kommer från Dalarna och pratar bredaste dalmålet:) De spelade i både fredags och lördags och de är riktigt bra, kör en blandning av allt möjligt. Vi hämtade upp Helen, fick skjuts av Robban:) och sen satt vi och jäste en stund i en park i solen innan vi masade oss in. Där babblade vi med henne och bandet, innan de började. Det är inte klokt vad mycket musiker jag helt plötsligt omges av:D Ett tag i livet var det bara lärare, sen sjukgymnaster och nu är alla helt plötsligt musiker. Knepigt ändå att det klumpar ihop sig. Det är ju inte som att det är skitkonstigt iofs att det finns musiker på en pub som har livekonserter:D men lärare och sjukgymnaster då?

De började spela, det var bra, det var trevligt, vi hade kul:) Kvällen avslutade på O`Connors. Med faktiskt en kille som spelade hela tiden vi var där! Tror vi kom runt elva och drog halv två och han spelade alltså hela tiden. Normalt på det där stället brukar det stå en trött trubadur och köra tre låtar i taget sen ta paus en trekvart eller så, återkomma och köra några låtar, sen paus. De tar inträde för musiken så då vill man ju gärna få det man betalat för, kan man tycka.

Vi lättade och drog till bussen och blev ståendes en bra stund i väntan på den. Då hade det börjat regna, vilket inte var supermysig:) Jag hade skinnjacka och den har ingen huva så då rinner det ner i kragen och det är så obehagligt.

Hemma igen var det lugna gatan, jag käkade och kollade på film en stund med Robban som alltid överraskar med sina filmval. Han är riktigt nördig på film och kollar gärna på gamla klassiker. En kväll i höstas Det sjunge inseglet. Alltså? Jag får ju panik direkt jag ser en minut av Bergman filmerna men han tycker den är bra. Han kan mycket runt om dem också, sitter gärna och berättar anekdoter om vad som hänt under inspelningen eller saker om skådisarna. Otroligt mycket kunskap om allt. Hyperfokus, skulle jag säga:D

Så småningom kröp jag i säng, och vaknade av telefonen, som jag skrev igår. Jag är fortfarande i ”chock” över samtalet. Inte som att jag är ärrad för livet, men jag blir väldigt störd. Hon har ju varit på mig om väldigt mycket, en del förtjänt men mycket oförtjänt, och jag var så glad över att hon den här gången var schysst. Att det inte var några problem alls att lämna kvar sakerna en vecka extra. Så fick jag skäll ändå. Och grejen blir ju att man tvivlar på sig själv, när nån så tvärsäkert säger att nej, det där har jag aldrig hört. Nu var det inte jag som pratade med henne utan syrran. Jag kan fatta att hon hade svårt att koppla ihop oss kanske, men hon vet att vi hör ihop. Jag sa redan då att jag inte tänkte fråga för jag skulle bara få ett absolut nej, men syrran sa att hon kunde gå. Hon är ett under av diplomati och vänlighet, syrran, så jag tänkte att hon kan få testa. Kanske trodde hon att syrran var nån helt annan? Som det var okey att de hade kvar sina saker? Kanske ÄR det personligt mot mig? Ni fattar kanske hur mina tankar går?

Nu är jag ju mest irriterad. Över att hon gormat, över att andra säkerligen tror att jag återigen gjort fel. Nästa gång blir det inspelning på mobilen, det går ju inte annars.

Nu ska jag snart hoppa in på kursmöte! Ska bara gå på toa och hämta kaffe först, så är jag redo för några timmars kurs, det är härligt ändå! Bra start på veckan:)

Ha det fint nu, så hörs vi snart igen:)

 

Och hur firar hon det?

Jo, så här:/

Vi vet inte ens vad som hänt😱

Jag tar det från början. Sista april, dagen var lugn och fin, jag hade skrivtid ihop med min kurs, och allt flöt på. Vi var bjudna på middag hos Jimpa, de som ville, och det var jag, Robban och Patricia och Abdel:) Jordan, Jamie och Lovelia hade planer, Trixie jobbade och Novalie hade jobbat tidigt (började 5.00) och skulle upp lika tidigt dagen efter så hon ville stanna hemma och gå och lägga sig tidigt.

Bra, för då kunde Doris vara hemma. Vi hade en supertrevlig kväll med god mat, massa babbel och givetvis brasa.

Underbart väder hela dagen och kvällen:)

Vi kom hem halv två, och jag och Jamie hamnade direkt i en ordväxling. Han ville kolla på TV, men jag tyckte han skulle lägga sig:) Jag och Robban skulle hämta Trixie från jobbet, hon slutade tre, och då går inga bussar. Lovelia och Axel kom hem vid halv tre. Vi åkte igen runt kvart över tre och kom hem kvart i fyra.

När jag skulle gå in och lägga mig så funderade jag på var Doris var, hon brukar sova inne hos mig, men lika ofta snarkar hon inne hos nån annan. Jag tänkte att hon måste sova nere hos Novalie och ville inte väcka henne som snart skulle upp. Somnade framåt fem, halv sex kanske, och vaknade vid halv tolv av att Trixie messade i vår familjechat: Nån som släppt ut Doris för hon var ute?

Men vafan?

Det visade sig vara en jäkla soppa. Jordan släppte ut henne på kvällen vid nio, och ropade på henne en stund senare, men då ville hon inte komma in. Han hörde henne springa på uppfarten och satt i vardagsrummet, kollade på TV och mobilen och väntade på henne. När hon aldrig ville komma in gick han ut, ropade på henne och letade runt på tomten med ficklampa. Men, drog sen samma slutsats som jag – att Novalie hade henne hos sig. Doris hade velat komma in till henne tidigare under kvällen också, så helt förståeligt. Han gick och la sig innan vi kom hem, och med facit i hand skulle han såklart sagt nåt till mig. Men han trodde ju att hon var inne.

Trixie släppte ut en katt vid elva och gick ner för att duscha, och på väg upp igen såg hon siluetten av Doris genom glaspartiet bredvid dörren. Hon skällde inte. När hon öppnade smet hon in, såg ledsen och trött ut, gick och drack massa vatten och sen hoppade hon upp i sin fåtölj.

Vi vet inte var hon varit! Grinden var stängd, och hon har inte smitit från tomten på år och dag. Grannen på baksidan där hon förr kunde smita, har bytt staket. Tomten är säkrad. Eller inte. För om hon var på tomten, varför kom hon inte vid något av tillfällena som vi kom och gick? Jamie kom hem halv ett, vi halv två, Loppan vid halv tre, vi åkte och kom hem igen runt tre-fyra och Novalie drog till jobbet vid fem. Jordan gick också runt hela huset och ropade och lyste vid tio. Hon KAN INTE ha varit på tomten.

Samtidigt, om hon smitit, var kom hon ut och hur kom hon tillbaka? Grinden var stängd hela tiden. Det finns inga ställen som synbart är utgångar, men på ett ställe skulle hon kunnat klämma sig igenom staketet, kanske, men då kommer hon in till grannen som också har hund och stängd grind. Syrran sa att i deras områdes Facebook-grupp hade några sett en liten svart och brun hund springa, den har varit stressad och inte velat stanna. Men det är väldigt långt bort. De gånger hon stuckit förr har hon dragit ut i skogen, nån gång ner på stora vägen, men kom tillbaka direkt. Aldrig sådär långt bort. Hon kan ha jagat något, absolut. Men hon har inte gjort det förr.

Nu var hon borta i femton timmar. Utan att skälla, ens när hon hörde Trixie innanför dörren. Det händer liksom aldrig. Får inte hon komma in direkt när hon vill så tokskäller hon, ger sig inte. Men nu, inte ett ljud?

När jag kom upp så låg hon och sov i fåtöljen, jag pratade lite med henne och hon såg trött ut. Inte så konstigt om hon varit ute. Jag hällde upp mat i hennes skål men hon orkar inte komma. Efter att jag duschat satte jag mig ute och åt frukost, då kom Jamie och sa att Doris har jätteont. Jag släppte ju allt och gick in, hon låg fortfarande i fåtöljen men han sa att hon velat hoppa ner men inte kunde. Jag lyfte upp henne och ställde ner henne på golvet och hon gick, men det var fan så stappligt. Bakbenen såg ut att göra ont och jag fick ju panik såklart. Men hon käkade mat, drack vatten och gick ut och la sig i solen. Att hon fått nån smäll av nåt slag var ju uppenbart, någon form av trauma, men vad? Hon flyttade sig mellan sol och skugga, sprang lite efter nån som gick på gatan och kändes rätt ok, förutom ont i bakbenen då.

Man kan inte åka till veterinären för allt, det är för jävla svindyrt. Hon har redan avverkat en stor del av sin försäkring i och med att vi sprungit där för hennes urinproblem. Det är helt vansinnigt att man ska känna så, att det är en kostnadsfråga, men så är det. Hon var alert, vaken och med. Jag kände igenom hela henne utan att hon reagerade. Magen, ryggen, benen, inget som hon pep över. Det finns inga sår, huden är inte skadad över huvudtaget.

Vi avvaktade.

I lördags låg hon i fåtöljen när jag klev upp och då höll hon fram höger framtass, verkligen visade den. Hon såg ut att vara svullen över, vad jag nu har lärt mig är handleden/vristen. När jag klämde gnällde hon till och drog tillbaka den. Jaha? Men den hade hon inte ont i på fredag, vad jag uppfattat. Mysko. När jag ställde ner henne på golvet haltade hon på tre ben, men såg bättre ut på vänster bak. Däremot höger bak var stelt och höger fram satte hon helst inte ner. Hon käkade och drack, och tog sig mellan sol och skugga utomhus, och rätt var det var hade hon gått runt lite på tomten.

Abdel och Patricia kom och grillade och hon käkade korv med förtjusning. Vi bar henne, för det var tydligt att hon hade ont. Men fortfarande vid gott mod. Vristen känds inte varm och vad jag kunde känna inga benbrott.  Hon är ju gammal, och har haft lite svårare att hoppa upp i soffan och vid några tillfällen har hon haltat. Troligen är det ju artros, men för det mesta är hon pigg och glad. Hon har också fått fyra sprutor som ska vara bra för just artros även om det var i syfte att stärka upp urinblåsan.

Vi har försökt pussla ihop ett troligt scenario vad som hänt men kan inte komma på något. Påkörd är ju en annan möjlig sak, och det skrämmer ju skiten ur mig. Men det stämmer inte riktigt heller. Doris åt, drack, kissade och var vid gott mod. Vi avvaktade.

I morse väcktes jag av att de ringde från campingen, halv elva. Jag kanske var ute igår, lyssnade på musik och det blev sent, japp:)

”Visst kommer du och tar ut dina saker idag?” sa hon.

”Eh, va, vänta nu, nej? DU gav oss lov att ha kvar dem till nästa söndag ju?” svarade jag.

”Nä, det har jag aldrig sagt!” sa hon.

”Jo! Syrran pratade med dig och frågade om vi kunde få lämna kvar kylskåpet …”sa jag och hon avbröt:

”Jaha är det bara kylskåpet!”

”Nej, för DU sa att vi kunde lämna allt ju.”

”Nej det har jag aldrig sagt”, sa hon med skärpa.

Men för helvete! Hon har alltså totalt glömt bort att hon gav oss lov? Syrran specificerade datum, veckor och dagar, och hon bekräftade det, sa att hon alltid skrev ett lite tidigare datum är nödvändigt för att ha lite marginal och att vi kunde lämna allt, inte bara kylen som vi tänkt. Och nu har hon glömt det. Och det blev ju då MITT problem, vilket jag faktiskt inte tänkte ta. Vi kan inte förrän nästa söndag, och det har hon gett oss lov till, oavsett om hon minns det eller ej.  Hon ville att jag skulle komma nästa lördag, vilket inte går för jag är i Hola då, kommer sent på kvällen men åker ändå tidigt på söndagen för att uppfylla min del.

Dessutom, att hon ringer halv elva gör mig svinförbannad. Det var inte sagt en tid idag, och om så varit fallet hade den varit på eftermiddagen, inte halv elva. Alltså ringde hon för att tjata, vilket jag hatar. Hon och jag är så olika som två människor kan vara och det är inte bra. Vi krockar hela tiden, men nu hade jag gjort allt rätt. Hon förutsatte alltså att jag inte skulle komma, och det känns förbannat kränkande. Jag vet att det inte är nån aktivitet i det här huset förrän 14 maj, och då ett möte med kanske 20 pers. Det är ett gigantiskt utrymme, så mina få tillhörigheter märks inte. Jag pratade också med en av mina grannar när vi var uppe, sa hur tacksam jag var över att fått lov att ha kvar sakerna, och hon bara: Men herregud! Du har så lite grejer, de flyttar vi bara in i ett hörn, det spelar ju ingen roll!

Men när bossen bestämmer annat så får ju alla lov att lyda. Jag med, vilket jag ju försöker, men .. tja. Nu sa hon först att de skulle böka in alla grejor i ett hörn, sen att de skulle bära ut det till min plats. Ja vad ska jag säga om det? Så länge inget förstörs av regn eller blåser bort så be my fucking Guest. Så slipper vi:D Jag hoppas att de inte gör det för då står allt i vägen för förtältet, men hon kommer väl garanterat få nån av killarna att släpa ut det. Hoppas de isf slår en press runt. Nästa gång, sa hon, så får du försäkra dig om att jag hänger med när du frågar nåt.

Eh va? Men vi gjorde ju det! Syrran frågade, fick ett ok, upprepade, förtydligade och fick det bekräftat. Svårt att göra mer, liksom, men det får väl bli en inspelning nästa gång då 🤷‍♀️

Anledningen att vi ens lämnade grejerna är att det blåste full storm. Vi kunde inte sätta upp förtältet där sakerna ska stå.

Fan vad otaggad jag blev på att campa nu. Det är en person det handlar om, så nej jag kommer inte flytta pga henne. Jag gör bara som man ska, när jag vet hur det ska vara, för ofta är det nån slags outtalade regler som gäller och då är det svårt, och sen ignorerar jag henne så mkt det går. Eller försöker ursäkta henne med att hon är en sån person. Att det är hon och inte jag:D

Jaha, och efter den här muntra utskällningen på morgonen så gick jag ut och hittade en ledsen Doris i fåtöljen. En tjej som absolut inte ville stödja på frambenet och som när jag bar ut henne för att kissa, inte ens orkade stå utan satte sig ner. Skakade i hela kroppen, vägrade äta och drack bara lite. Ok, det går inte längre.

Jag visste att veterinären hade öppet för akuta ärenden idag mellan 12-16 så det var ju bara att åka dit. Nu var jag orolig som fan över att benet skulle vara brutet, googlade och en enkel fraktur går loss på 75000kr…. Ännu mer orolig över att det var inre blödningar. Att det var kört. Sånt här är extremt triggande för min ångest. Jag har ju en emetofobi i grunden, och det handlar ju om ångestproblematik, jag vet det och jag jobbar på det. När det handlar om stora summor pengar och man måste väga det mot sin ekonomi och om det är rimligt går det inte att kontrollera ångesten speciellt lätt, men jag försöker.

Tankarna flög ju, hade jag väntat för länge? Borde jag åkt in direkt? Jag kände mig som en usel hundägare som tappat bort henne utan att ens märka det. Hur dyrt skulle det här bli? Fan, fan, fan.

Vi fick komma in direkt och träffa en superbra veterinär, jag vet att han tog hand om Zlatan när han blev sjuk. Det gick ju inte bra, men det var inte pga veterinären. Han lyssnade när jag berättade vad som hänt, och sa att de hade ungefär samma djurhållning som oss hemma hos honom. Man släppte ut djuren på tomten när de ville ut och att det där lugnt hade kunnat hända hos dem. Det var otroligt skönt att höra för mitt dåliga samvete:)

Han klämde igenom henne, kände på magen, den var lite svullen, men inte öm och han bedömde inte att det var nåt. Kollade tandkött och det var rosa som det ska, vilket tyder på inga inre blödningar. Han kollade ryggen, öronen, allt. När han sen kom till benen så kunde han konstatera att höger bak var stramt. Vänster gick att dra ut till fullo men på höger kom han bara en kort bit. Jag hade rätt i att det satt på höger sida, vilket kändes skönt det med. Helt värdelös är jag alltså inte. Vänster fram inga problem, hon gillar inte när man håller på med tassarna, men gick med på det. Höger fram däremot, då gnällde hon och högg efter honom. Det innebar munkorg och då jäklar blev det fart på henne. Det kunde han fetglömma!  Hon fick panik och blev arg, högg och försökte ta sig loss. Vi testade en mjuk variant, och den gick bättre, men i sin panik att få bort den lyckades hon fastna med sporren och slet av en klo:/  Det fick ju bli en lugnande spruta 💸🤣

Hon däckade och han kunde undersöka ordentligt. När hon var avslappnad kunde han dra ut även höger bak till fullo och han tror att det kan vara en möjlig smäll, men kanske mer att hon triggat en artros, om hon sprungit runt. Jag köper det. Höger fram är inte brutet, möjligen kan det vara en spricka, men han trodde det mer var en sträckning. Senorna löper över området och när han böjde och sträckte när hon var avslappad gick det lätt, hon reagerar med smärta men han känner att det inte är av eller att något hamnat ur led. Pust! Det skulle också kunna vara att hon sprungit, kanske överbelastat eller fått en smäll av nåt, slagit i eller så. Påkörd borde det inte vara, de har de oftast lite märken på kroppen, lite skrapsår eller iaf smuts.

Hon fick en spruta med antiinflammatoriskt och ska äta tabletter med det i en vecka. Sen bandagerade han benet ordentligt för att avlasta och stödja. Hon borde bli bättre inom några dagar, och om inte så blir det blodprov för det skulle möjligen kunna vara en infektion av nåt slag, och röntgen. 💸💸✊

”Vad har du varit med om lilla vännen?” sa han och det kan man ju bara spekulera i. Han sa att det var positivt att hon varit borta så pass kort, handlar det om längre tid utan vatten så tar ju organ stryk, men femton timmar borde vara lugnt.

När summan för det hela slutade på ”bara” 5000kr så kändes det ju, inte bra såklart, men skapligt. Bara hon blir frisk igen så är det ju värt allt givetvis! Vi har varit på apoteket och hämtat ut hennes medicin också, det är samma som hon fick sist och det funkade bra då. Jag kan för mitt liv inte minnas att hon fick fler piller då, men det måste hon fått för då kostade medicinen 500kronor nånting, och nu 150.

Nu har hon benet i bandage och får en plastpåse på och blir utburen för att kissa, vilket hon inte direkt uppskattar:) Hon och jag sov middag inne på Trixie säng och när det knackade på dörren flög hon upp, hoppade ner och sprang ut i hallen, sen ångrade hon sig vid trappstegen. Veterinären sa att hon kunde bli ”oförskämt pigg” av sprutan hon fick, den innehöll morfin och det är bra smärtstillande ju. Hon är betydligt mera med på banan, och hon äter och dricker. I morse tittade hon på mig med den där ”hjälp mig” blicken som skär i hjärtat. Nu är hon mer som vanligt.

Hon ska vila och läka. Lugn och ro. Stödja på benet om hon vill. Vila lite till. Och förhoppningvis blir hon bra igen. Ta i trä.

Jag har ju alltid ett katastroftänk som jag utgår från, det går automatiskt. Jag hoppas på det bästa men planerar för det värsta. Alltid. I och med det så vågar jag inte ta ut något i förskott. Jag vågar inte ropa hej. Inte jinxa nåt. Att skriva det här känns jobbigt, men då behöver jag det verkligen för att inte låta ångesten vinna.

Jag ska ta ännu en inspektionsrunda runt tomten, kolla varenda centimeter av staketet för vad det än var som hände, så får det ju inte hända igen. Om hon gjorde sig illa på något hemma, kanske fastnade och blev hängande, så måste vi hitta det. Om hon smet måste vi hitta var. Och jag funderar allvarligt på att skaffa GPS OCH go-pro kamera på huvudet på henne så fort hon går utanför dörren. Överdrivet? Nej, inte det minsta:)

Vi måste också kommunicera bättre inom familjen. Om nån tar in henne på sitt rum och behåller henne där över natten måste det meddelas. Samma sak om man släpper ut henne men inte kan släppa in av nån anledning, eller tvärtom.

Vi har ju en familjechat så det är enkelt. Grejen är ju att det inte funkar riktigt i praktiken. Men vi vill inte vara med om det här igen.

Om hon ändå kunde berätta vad som hände, var hon varit och varför.

Nu har hon bäddat ner sig i fåtöljen, buffat till kudde och filt som hon vill ha det, och jag ska snart gå och sova.

Lilla hjärtat mitt ♥️

 

 

 

Innehåller reklam och annonslänkar för Cellbes

 

Jag försöker få in mer färg i min garderob. Det är ett pågående projekt sen flera år, jag köper färg och sen blir de hängande för jag trivs inte i dem. Lyckligtvis så har jag sex döttrar som då kan ta över plaggen, för de är inte lika tråkiga som jag. Jag har mestadels svarta kläder. Sen har jag några mörka färger, som mörkblå, mörkgrön osv. Har jag bråttom att klä på mig så är det alltid svart. Det ÄR ju en snygg färg, och jag tycker om den.

Så här års när jag fått några timmar ute i solen så börjar jag ändå längta efter färg och den här blusen gillar jag och har använt många gånger. Den har så att säga passerat nålsögat:D

Min blåa blus finns i flera färger, den är hålmönstrad och jag tycker jättemycket om ringningen. Däremot har jag lite svårt för att den sitter åt under armbågarna. Den sitter skitsnyggt, men jag är fasen allergisk mot gummiband och själva känslan är lite lätt klaustrofobisk. Nej, de sitter inte ens hårt, men de sitter. Det är samma om jag har ärmar med manschetter som inte går att vika upp, panik:)

Men jag gillar den!

Det roliga var att i påskas så kom Lovelia upp i en nästan likadan:)

Hittar inte den så den är säkert gammal, men den här har hon haft ofta så det är en favorit.

Jag tycker det är väldigt fint med lite hålmönster, eller glest stickade plagg, den här är nåt jag haft ögonen på ett bra tag nu. Den är nedsatt, så kanske borde jag…:)

Den finns i vitt också men bara lite större storlekar.

När jag satt och kikade på Cellbes igår så såg jag den här ärmlösa blusen  och blev helt såld. Så fin!

Den är i linne och viskosmix vilket brukar vara så skönt material, jag tror den här kan bli en riktig sommarfavorit. Den finns i ljusblått också och jag tycker ju mycket om pasteller.

Jag har också länge suktat efter en lång kjol i brunt (Ja brunt verkar vara min nya favoritfärg, otippat nog) och vips så fanns det plötsligt en:) Visst är den fin?

Mitt primära mål var att beställa den rosa klänningen  vilket jag också gjorde:) Måtte solen komma ordentligt nu så jag hinner få lite solbränna 😀

Lovelia tar studenten femte juni och Jamie konfirmeras i slutet av juni, och jag tänker att den ska få vara med på i alla fall den ena. Jag har ju en i grönt, som är supernajs så jag vet att jag trivs i själva klänningen, men rosa kan ibland få mig att känna mig som Miss Piggy:D Jag har verkligen, verkligen velat ha ett par rosa jeans i alla år, men alltså … nope. Det kommer verkligen inte bli fint, eller så här: Det kommer inte funka i mitt huvud🐷 🙂

Nåväl, jag ska skriva lite nu, har skrivtid med min kurs och sitter faktiskt ute, hur ljuvligt som helst!

 

Cellbes har ju fortfarande härliga sommardeals på många kläder, med upp till 30% rabatt:) så in med er och gör lite fynd nu i vårsolen.

Och hörrni! Ha en fin Sista april! Jag vet att det kallas Valborg i stora delar av landet, men i Uppsala är det Sista april. Kantat av Skvalborg, Kvalborg, Finalborg och allt vad det är:)

Hörs snart!

Alla som känner mig vet att jag inte gillar morgnar. Jag är verkligen inte mitt bästa jag då, men jag kan givetvis uppföra mig:) Får jag välja så startar jag dock gärna dagen lugnt och stilla, med ett antal koppar kaffe och såhär års gärna en stund i solen.

Men, man får inte alltid välja, och både i går och idag hade jag saker inplanerade klockan 9.00. Igår ett möte på Jamies skola, och idag med plastikkirurgen, det var 9.30 visade det sig när de skickade påminnelse via 1177:)

Igår masade jag mig upp och iväg, och kom på halvvägs in till stan att FAN! De stänger av massor av gator inne i stan nu pga Sista april i morgon och det har de hållit på med ett tag. Jamies skola ligger mitt i avspärrningarnas hjärta, såklart 😀

Jag var ute i skapligt god tid, så jag visste att jag skulle hinna parkera en bit bort, men glädjande nog så kunde jag ställa mig där jag brukar. Typ fem minuters promenad bort:) Pust!

Mötet gick fint, och efter det så hämtade jag upp mamma. Dags att deklarera! För ja, jag behöver min mammas hjälp med det. Jag vet, det kanske är pinsamt men jag har dyskalkyli okej? Siffror är för mig värre än kinesiska tecken och jag har ett eget företag där jag behöver bokföra, hålla på med moms och skit och jag fattar inte ett jota. Mamma är min revisor:) Hon i sin tur har hjälp av två riktiga revisorer som hon kan fråga och de dubbelkollar om något behövs kollas. Givetvis ska det alltid krångla lite innan vi får till det som det ska vara, men efter att ha fått in det så var vi klara:)

Vi grejade på lite med annat, drack kaffe och sen skjutsade jag hem mamma igen, med ett stopp på affären. När jag släppte av henne såg jag ett par som kom med toapapper och kom på att det var ju det jag hade högst upp på min lista:D Bara att åka in på väg hem igen då. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Hemma igen käkade jag frukost för det hade jag glömt bort att göra, att klockan var runt tre var inte relevant🙈

Sen gjorde jag lite mer av sånt är jag skjutit upp, innan jag satte mig med UGC-filmen jag skulle klippa. Jag har ju varit riktigt förkyld, och eftersom jag LÄT som en förkyld kråka så kunde jag ju inte direkt spela in voice-overn, men igår fick jag den både inspelad, klippt och ivägskickad, plus godkänd:) Najs!

En långpromenad med Doris också, för att gärna få lite ont i foten, eftersom jag ju skulle träffa plastikkirurgen idag. Givetvis har jag inte det minsta ont just nu, men det är ju lagen om alltings jävlighet.

I morse var det upp och iväg, lite senare, parkerade en bra bit iväg från Akademiska och promenerade, fortfarande utan smärta. Det är ju typiskt. Det är så svårt att beskriva hur smärta känns ens när man har den närvarande, men att beskriva den när den inte är där? Hopplöst.

Han var glad som alltid, han är supertrevlig och han tyckte min vad var jättefin. Han som inte trodde det skulle bli ett bra resultat? Jag har lite svårt att hantera det faktiskt, vet inte hur jag ska känna om det. Handlar det om pengar? Troligen. Hur mycket hjälp hade jag kunnat få tidigare i livet om jag tjatat? Det är inte skitkul. Sen jag fyllde 18 och barnortcopederna tog sina vingar från mig har jag fått kräva och tjata. Inget har gjorts, allt har skjutits upp, eller så har de bara sagt att det inte finns nåt att göra. Det kanske inte fanns det heller, tekniken rusar ju framåt, men lite intresse hade känts bra. En koll då och då, om inte annat för att jag ska slippa belasta vården som äldre, som jag ju nu är:D Men vägrar inse😇

Han försökte förstå hur det gjorde ont, jag försökte förklara, och det gick ju inget vidare. Han tror inte att det är någon sena som gått av i alla fall, och det gör ju inte jag heller. Han tyckte inte vi skulle göra en röntgen för det är ju onödigt med strålning om man kan undvika det, och remitterar ist till …. ortopeden 😂 Vad nu de ska kunna göra utan en röntgen? Förlåt om jag låter tjurig men alltså? Det är ju inte helt gratis, idag betalade jag 270 kronor för att snicksnacka lite, och det lär ju upprepas hos ortopeden. Och det kommer sluta med en röntgen i alla fall. Eller ett ultraljud, eller vad de nu vill hitta på för att liksom kunna se insidan av foten.

Ok, här kommer nu min egen diagnos så ser vi om den stämmer sen:)

Jag tror att det kan vara en möjlig artros. Det SKULLE kunna vara det, men smärtan stämmer inte in på det. Men artros verkar kunna ta sig olika uttryck.

Jag tror mer på att det är nåt litet löst skit som skramlar runt där inne och ibland hamnar i kläm, det är så det känns.

Det kan också vara något som inte syns, som en överansträngd sena, eller muskel, men smärtan då kommer ju inte mitt i ett steg för att sen försvinna med nästa? Det känns ibland som att knäcka fingrarna, ni vet?

Jaja, den som lever får se. Det är inget akut, jag har haft ont i tre år, men det vore ju najs att slippa. Hade det varit en normal fot så hade jag sagt : försök träna upp musklerna runt om. Men jag har inga:D

Hemåt igen, och fastnade i solen med frukost, kaffe och bok. Sen hade jag kursmöte. Sen har jag gjort lite av varje som skjutits upp och nu tror jag faktiskt att jag är i fas med allt. Hoppas jag. Tror inte jag har något som ligger och väntar, utan det är fixat.

Skönt!

I kväll ska jag softa, se på Robinson och kanske andra avsnittet av FROM. Kanske skriva lite på min egen text. Jag ska absolut duscha för jag fryser som en liten gris, det är så förbannat kallt inne! Det har ju att göra med att det var så varmt för några dagar sen, mina sensorer till värmen signalerade att nu är det dags att slå ner på takten och sen blev det ju snudd på minusgrader igen. Alla element är iskalla och golven är så kyliga att det kryper upp i knävecken:) Det är alltid obehagligt, men med det transplanterade fettet är det sjukt oskönt.

I morgon blir det varmt igen säger väderprognoserna.

Lagom till sista april:) Kommer bli rejält med fylla.

Inte från mitt håll dock, jag brukar alltid vara spik nykter för att kunna rycka ut om nån unge hamnar i trubbel. Jag hoppas att det inte händer, men jag planerar för det värsta och hoppas på det bästa.

Jag vet inte riktigt om de har så stora planer, nån ska se på forsränningen vet jag, men sen vete fan.

Jag ska på middag hos Jimpa 😎 och Robban, Patricia och Abdel hänger med och det kommer bli mysigt. Vi har varit där i … öh tror det här blir tredje året nu, där han bor har de ett jättefint firande med kase och grejer. Det är vad jag vill ha, en eld. Det är Skytten i mig som kräver lite eld:)

Vi har haft fint ordnat här hos mig i alla år, tills några år innan pandemin, då la de ner allt, vet inte varför. Vi har sen dess åkt runt lite, men nu kör vi hos Jimpa. Perfekt. Syrran brukar haka på men hon är i Madrid, och lär inte se en enda majbrasa, däremot ha hon säkert det varmt och skönt.

Så, det var det. Nu ska jag snart fixa middag, och vi hörs snart igen:)

 

 

Det kan ni ju såklart inte veta, men låt mig nu berätta för er!

Jag har sålt min första artikel till en veckotidning, nämligen Allers ✌️

Den publiceras inte förrän framåt hösten, men då tror jag bestämt jag ska köpa tidningen och rama in den:) Det här är stort för mig! Jag har varit med i ganska många tidningar vid det här laget, och det säger jag inte för att vara märkvärdig eller så, men jag har ju det🙈 Som intervjuobjekt. Men aldrig som skribent, vilket ju är vad jag faktiskt siktat på i hela mitt liv. 56 år senare så poff 😂 Vissa är sena i starten, eller nåt.

För några år sen, kanske tio (herregud! Tror faktiskt det var 2016 och det ÄR tio år sen!!) så gick jag en kurs i journalistik på Tollare folkhögskola. Tillsammans med mig gick bland annat en kille som idag jobbar med TV, och stora produktioner som Mello, Wahlgrens värld och sånt där. Han kommer säkerligen inte ihåg mig, men jag är lite stolt över honom:D

Det är flera från den kursen som idag jobbar med just TV, en del med radio och några som skribenter. Och så jag som är tio år seg då…;)

Men nu har jag åtminstone börjat och så får vi se vad det blir av det. Min tanke är såklart att producera artiklar och reportage så det sprutar om det. Jag är inte bra på mycket, men jag vet att jag är mycket bra på att skriva, så gräv där du står osv:)

Om ni har tips på vad ni vill läsa om, kanske personer att intervjua eller händelser att skriva om så hit me. Jag känner lite samma som när jag ska göra research för mina manus, det är svårt när man inte kan luta sig mot antingen att man är känd eller att man har en profession i ryggen. Det är svårt att ringa upp en random polis nånstans och fråga om polissaker när man bara är en vanlig niobarnsmorsa med författardrömmar 🤷‍♀️ Eller vad man nu behöver göra research om. Enklare om man heter Läckberg i efternamn liksom.

Samma känsla är det att söka upp folk som kan uttala sig i en artikel, det är svårt när man inte vet att man kommer kunna sälja den. Ska jag leta reda på en rymdforskare som uttalar sig om planeter och sen kanske aldrig få texten publicerad, det känns ju kymigt. Jag är ju inte i den sitsen att någon redaktion kontaktar mig för att göra ett reportage utan jag måste ju pitcha in det först, eller skriva artikeln först och hoppas på det bästa. Inte lätt, men roligt:)

Nu har jag sålt en artikel, då kan jag hänvisa till den, vilket känns bra. Jag bygger en portfolio helt enkelt:)

Mitt fokus är som oftast vardagliga saker, det är min grej. Vardag. Livet består av så oerhört många fler vardagar än helgdagar och det intresserar mig, och det är ju hur kul som helst att få förkovra sig och dela med sig av det. Det lilla i det stora.

Inte nyhetsjournalistik, det är för hetsigt och stressigt och i ärlighetens namn är jag lite för dåligt allmänbildad🙈 Kändisar roar mig inte speciellt mycket heller, de är antingen vanliga eller diviga. Speciellt influencers som inte gjort ett skit mer än fyllt sig med fillers, botox och implantat av alla de slag och sen visar upp ett överflöd och lyxliv som ingen vanlig människa har råd med, eller beter sig illa på Tv. O  I N T R E S S A N T 😜 Vanliga människor som gjort vanliga saker? Intressant.

Vad artikeln handlade om? Jo något jag faktiskt har skrivit om här mycket, nämligen Biometeorologi, hur vädret kan påverka oss:)

Ni som hängt här har säkert läst min essä om det, som jag givetvis tog avstamp i, men fick researcha om allt och skriva nytt:)

Jag har ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat av personliga skäl, och det är allt som har med budget att göra. Inte som i att göra en matbudget eller planera årsbudgetar på regeringsnivå 😅 Utan att leva och resa på liten budget. Som när vi var i Chicago och bodde på vandrarhem, åkte buss eller promenerade och lagade mat ”hemma”. Vi hade för allt i världen resan betald i och med att syrran vann den på sitt jobb, men förutom det så betalade vi typ 1500kr för boendet, två personer i fyra nätter tror jag det var, inklusive frukost. 60 kronor per dygn för transport och under en hundring per dag för mat.

Vi såg och upplevde SÅ MYCKET, och det är nåt jag gärna skulle vilja skriva mer om. Givetvis skulle jag inte banga om en redaktion skickade mig till Maldiverna för ett månadslångt reportage all inklusive men det lär ju inte hända 😁

Jaja, vi får se hur det blir med det här, men jag har börjat i alla fall:)

Frilansskribent, det låter fint i mina öron:)

Ge mig en tumme upp ♥️

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Jag skrev ju igår att jag skulle visa er hur det blev med mina nya gardiner. Ni får kisa lite för sovrummet är fullt av skavanker:)

Exempelvis så finns det inget uttag i taket för en taklampa? SÅ märkligt! Men det har aldrig funnits, de tidigare ägarna hade en ljuskrona här inne och använde rummet som matsal. Vi satte upp en takfläkt med belysning och det är den sladden som slingrar sig så käckt på sidan:) Och sen satte Jamie vid nåt tillfälle upp en slinga med LED-lights rakt på tapeten som såklart följde med ner när den ramlade ner efter en kvart:D

Det är också allmänt stökigt här inne på bilden, jag hade rivit runt det mesta ett varv 🤷‍♀️ Korgen till vänster är Doris sovplats, jag ropade in den på en auktion för att ha filtar i, men hon tog den som sin. Gardinen sitter snett, men den är jäkligt söt, eller hur?

Den har jag haft i några år nu, och har en likadan i vardagsrummets lilla fönster, ni hittar den HÄR

Jag fick skruva ner gardinstången med fästen och flytta ut dem åt sidan, samt byta ut dem mot dubbla eftersom jag ville ha dubbla gardiner. Den här väggen är bra på så vis, den är i lättbetong och man kan enkelt slå en skruvmejsel in i den och sen trycka in pluggen, man behöver inte borra. Lättbetong har tusen nackdelar, men just en sån här gång är den okej:)

Så blev det såhär:) Jag borde ha piffat lite mer, men det har jag gjort nu:) Jag är dock väldigt fundersam på om jag inte borde satt stången högre upp? Vad tycker ni? Jag tycker ju det här är ett korrekt sätt att ha den, men kanske att det är finare högre upp. Men kanske igen, så borde det då möjligen vara en skena och det vill jag inte ha. Det lyser in sol uppe vid taket, men det gör inget.

Gardinerna är dimlila, ser jag när jag skulle länka, jag trodde det hette dimrosa, men strunt samma:) De är fina tycker jag som först tänkte ta gråa, men bestämde att jag skulle ha lite färg. Lite lite iaf:) Jag tror att jag antingen ska flytta spegeln till vänster eller ta bort lampan och låta gardinen gå framför den, men det är ett senare projekt.

Jag gillar de här ringarna man trär stången genom, de hänger alltid med fina veck och de glider väldigt lätt. Jordan har likadana nere i gillestugan, fast de är kortare, räcker bara knappt ner under fönsterbrädan. Det för att de inte ska hänga för elementen där nere. De är tjocka och stadiga och det blir väldigt mörkt. Förutom uppe vid taket då men det är mitt eget fel, gardinerna gör sitt mörkläggande jobb med bravur.

De vita gardinerna är likadana som de jag har gråa ute i poolrummet och jag tycker de är så himla fina!

Båda var såklart för långa, också en anledning att jag funderade på att sätta gardinstången högre upp, men jag var förkyld och snurrig i skallen så jag glömde bort det. I stället fick jag ju sy upp dem. Bah. Det ingick sådana där uppläggningsband, men då var jag ju tvungen att hämta strykjärnet nere i tvättstugan och det kändes alldeles för jobbigt. För att inte tala om hur jobbigt det skulle vara att ta ner dem igen:D I stället hämtade jag nål och tråd och säkerhetsnålar, och nålade upp mörkläggninggardinerna och tråcklade upp de vita. Det blev … sådär:O) Men å andra sidan kan jag lätt ändra mig, vilket jag inte kunnat om jag klippt av dem eller strykt upp dem:)

Jag har städat upp i rummet efter att jag tog bilden, och fönstret har fått lite ordning och reda det med. Sängen är typ aldrig bäddad däremot, och dörren hit in stängd för jämnan dagtid eftersom de svarta katterna kissar i min säng av nån idiotisk anledning jag ännu inte fattat. Doris säng är full av kuddar som hon kan bädda med, och vi sover gott här inne, hon och jag. Och faktiskt Sally och Sellman:) Ja, jag utmanar ödet men det verkar som att om jag ligger i sängen är det inte läge att kissa i den. Ta i trä.

Vad tycker ni? Får jag godkänt, fast det är stökigt och bökigt:)

Cellbes  kan man alltid lita på, de levererar alltid bra saker, att det är stökigt är ju mitt fel:D

Just nu har de upp till 30% på sommarkläder, så det är väl värt ett besök där inne:)

Ha det gott!