Jag ber om ursäkt för den extremt svenska svenskheten, men alltså, det går inte att låta bli att nämna vädret, vad man än gör:D

Det är lite som i det där avsnittet som kanske ni som är i min ålder, sett av Fawlty Towers/Pang i bygget, där John Cleese försöker undvika att prata om andra världskriget med nån tysk gäst. ”Don´t mention the war!”

Exakt så är det att försöka undvika vädersnacket:D Så ni vet.

Idag har vi haft ungefär 1000% luftfuktighet, regnet har hängt i luften utan att direkt ramla ner, det regnade i natt men sen var det mest bara fuktigt. Och när det är fuktigt så blir det hemskt överallt. Jag skurade ur mitt kylskåp och det var inte ens lönt att torka bort imman, för det kom tillbaka lika snabbt. Jag försökte göra lite annat också och hann ju ändå med skapligt med dagens planer.

Började med att skjutsa Novalie till Arlanda, och sen hem igen, det tar ju sin lilla tid. Vi har bara ungefär en halvtimme dit, men för att skjutsa nån tar det ändå runt 1,5 timmar. Jag är glad att vi har så pass nära, för de gånger man ska flyga (eller hämta/lämna) är det enkelt. Eller inte alltid så enkelt i och för sig…

Idag lyckades jag med nåt jag inte gjort på länge, nämligen köra fel. Och när man gör det på Arlanda så vet man aldrig var man hamnar. Idag skulle jag lämna henne på Terminal 4 och de har ingen drop-off. Tror jag. Det brukar vara enklast att lämna på Terminal 5s drop-off men av nån anledning tänkte jag fel. När jag skulle köra runt och komma tillbaka råkade jag svänga in fel och plötsligt var det jag och en miljon taxibilar. Oh fan. Men jag rullar väl på då, tänkte jag, för det fanns liksom inget annat val. Tills jag kom till nån slags signalljus. Med skyltar om taxitranspondrar och nya regler och kameror…. shit. Jag vågade inte bara köra in, utan gled åt sidan, parkerade och sprang in på en kiosk.

”Hej, en fråga?” sa jag och både kände mig och såg ut som en mupp, alltså valfri från Mupparna.(Hade ni sett mig hade ni hållt med, jag lovar!!) ”Jag råkade köra in här och … eh – hur kommer man ut?”

Fyra taxichaufförer med olika brytningar log och sa: ”Kör bara runt.”

”Men det är ju trafikljus?”

”Kör bara runt:)”

”Kör bara runt, alltså?”

”Jajamen.”

Så jag gjorde det, och det gick ju alldeles utmärkt:) Fy fan vad dum man är ibland. Men till mitt försvar så tycker syrran, som jobbat på Arlanda i typ 15 år, också att det är hopplöst;) Nåväl, jag körde rätt och släppte av henne, kramades och saknar henne redan. Men hon kommer ha det bra. Österrike, sen England.

Corrinda, Zehro och Trixie åkte till Gränby för att göra av med ett presentkort och sen skulle Trixie jobba och de andra två möta upp Axel och Lovelia på Summerzone för att leka lite:) och sen på bio. Hemma svettades jag och inte mindre när Robban kom och började laga mat.

Jösses vad varmt det blir i köket sådana här dagar. Jag diskade massa gamla matlådor från kylskåpet och plåtar och jox och han gjorde pannbiffar. Hackade lök och gjorde sås och potatis. Sen ledsnade han:) Och efter att ha diskuterat fram och tillbaka vad han skulle göra med resten gjorde vi som så att jag tog över och gjorde en plåt med hamburgare i ugnen. Palla stå och steka en och en liksom, och det gick ju svinsnabbt. Han fick göra annat under tiden. Gott blev det. Som tusan.

Sen blev det pannbensträning. Deluxe. Först för att få på sig träningstightsen;) Som blir som korvskinn i värmen när man är lika fuktig som en urvriden svamp. Sen att ta sig till gymmet. Och sen att hitta på nåt att göra. Man behövde ju bara röra sig för att svetten skulle rinna. Men några kilometer på löpbandet, gående i uppförsbacke blev det som uppvärmning. Sen körde vi olika maskiner, där vi kör tills man inte orkar. Först fem repetitioner på valfri startvikt, klarar man så ökar man, och så fem där, osv. När man inte orkar fem, så backar man i vikt tills man pallar att göra 20 reps. Det är jobbigt på riktigt, men enkelt och behändigt när man inte orkar tänka så mycket. Fyra sådana maskiner, två ben, två överkropp och sen var det fullt överallt. Vi tog vårt pick och pack och gick upp till vinden där Lovelia och Axel var. Det var tomt och jag hittade hopprep och kom på att det var ju länge sen. Det är jobbigt på ett kul sätt, även om man känner sig som en elefant. Min onda fot protesterade men fick åka med ändå:) Syrran tog ett rep hon med, och även Axel och Loppan plus deras kompis som var med och så hoppades det. Sen knöt vi ihop två och gjorde ett långrep och sen visade vi tanter var skåpet skulle stå:)

Herregud vad jobbigt det var:D:D Smidig som ett kassaskåp är man ju också och att försöka hoppa två hopp, sen ta sig runt den ena som slår repet på två slag för att sen hoppa in igen – det var tuffare nu än när man var tio kan man ju säga;) För att inte tala om hur svårt det var att mötas inne i repbågen. Jösses! Men så kul! Så jäkla kul! Jag måste öva, så nu måste kidsen ställa upp och hoppa rep. Ska bara köpa nya först:) Möjligen finns det kvar i garaget hemma hos syrran, ska kolla där först.

Hopprep. Är inte det ett av de enklaste och roligaste redskapen för att kunna leka en miljon olika lekar? Vi hade dem till allt när vi var små – de var dels vanliga hopprep såklart, men även tyglar till våra hästar, då knöt vi dem om cykelstyret på så sätt att vi sen kunde cykla och styra med repet:) Vi använde dem till att binda fast saker, som koppel och som hinder att hoppa över. Vi övade oss att kasta lasso, vi använde dem för att hänga upp skynken osv på för att bygga kojor. Multifunktionellt redskap.

Just hoppa över saker var en favorit, förutom att hoppa hopprep då som alltid var roligast om man var hela klassen. Vi hoppade hela rasterna i flera år:) Men hinderbanor av alla de slag var en annan grej. Vi byggde svåra hinder att ta sig över, både ute i skogen längs med stigar och hemma i trädgården. Alltid hade/var vi en häst vi hoppade med, men inga larviga käpphästar som de har idag. Jag är för övrigt extremt nöjd över att inget av mina barn ägnar sig åt de här, i mitt tycke, skitlöjliga sakerna, som käpphästar när man är över typ elva, och att vara sådana furrys, eller om de heter Terians eller nåt. De här unga som identifierar sig som ett djur. PÅ allvar alltså? Jag är den första att förespråka att man ska leka så länge man bara kan, helst hela livet, och att man aldrig ska säga att man är för gammal för att leka. Men man måste förstå att man gör just det, LEKER. Inte identifiera sig som ett jävla djur. Dessutom är det inga Terians som ”identifierar” sig som ett äckligt eller obehagligt djur som fästingar eller krokodiler, det är enbart gullegulliga pälsiga djur som pandor, katter och tigrar. Nej, jag tycker att det hör till en förälders ansvar att lära sina barn att lek är lek och verklighet en annan. Inte uppmuntra att man får identifiera sig som man vill. OM ens barn tillhör den lilla kategorin av befolkningen som fötts i fel kön så kommer det att visa sig ändå. Man måste inte ge barn alla möjliga och omöjliga valmöjligheter som de ändå är för små för att förstå. Däremot kan man med fördel ge sin unge tillgång till alla slags leksaker, som dockor och bilar, sminklådor och laserpistoler. Och kärlek. Som Astrid sa: ”Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek så blir det folk av dem med.”

Jag är för att göra barnen trygga i den de är. Som människa. På enklast möjliga vis, så mina flickor har alltid vetat att de är flickor och pojkarna att de är pojkar. De har inte fått valet att vara det andra. De har inte efterfrågat det heller. Killarna har allihopa haft klänning i nån period, och tjejerna har periodvis bott i klänning och andra perioder har de hatat det, och då givetvis inte behövt ha det. Mina kids har fått klä sig som de vill, vilket de idag som vuxna klagar en det över;) ”Mamma, hur kunde du låta mig se ut sådär?”

För att ni ville, och valde det själva, och tyckte att ni var jättefina i det:)

Jag ser ingen som helst anledning till att göra barn osäkra i sitt eget kön. Varför ska de behöva fundera över det? Om man frågar en unge: ”Vill du ha en glass eller en chokladkaka?” så har de svårt att välja eftersom båda är gott. De vill kanske inte välja bort ett, eller välja ett annat på bekostnad av den andra.

Hur ska de då kunna avgöra om de är pojkar eller flickor? Om man får ett val? Helvete, jag kan inte ens välja mellan en bulle eller wienerbröd när det ska fikas! Jag ville absolut vara pojke mellan varven när jag växte upp, mest för att jag tyckte det var coolt med en cykel som hade limpa istf sadel som min granne hade, eller för att det var ballare att vara Luke Macahan än Laura. Men jag visste att jag var en tjej och jag var trygg i det.

Jag vet att det finns de som föds i fel kön, och det är såklart besvärligt men det är ytterst få, så pass få att det är larvigt att förutsätta att alla barn ska få välja själva… Nej. De kan inte välja för de är för små. Är det så, kommer de som sagt att upptäcka det och även meddela sina föräldrar det på något vis. Man får såklart se till att vara lyhörd.

Men, det finns faktisk ingen kanin som är född som människa, så att hålla på att uppmuntra sina ungar till att vara Terians är i mina ögon mest taskigt. Låt ungen leka men se till att ta av dem svansen efter leken och få dem att begripa att det är just en lek.

Jag lekte absolut att jag var en häst som liten, eller att jag hade en, den hette Silverpilen eftersom min cykel var silverfärgad;) men jag klev bara av den och ställde upp den på stödet när jag var klar, jag ryktade den inte, gav den havre och bäddade rent med nytt hö:)

Jaja. Vad skulle jag säga med allt det här? Jo, att jag vid ett tillfälle när vi byggt en kul och svår hinderbana på baksidan, så hoppade jag över en solsäng av gammalt slag. Minns ni dem? De hade som ett kugghjul som man kunde ändra läget på ryggstödet. Just exakt i det kugghjulet råkade jag köra in knät, hårt, och med full fart framåt blev det ett sår ända in till benet:)

Blodet rann och syrran ville säga till mamma och pappa som satt på framsidan ihop med några grannar. Jag tror Helen var med vid det här tillfället också. Eftersom jag fått en massa ”skäll” för att jag var lite väl olycksdrabbad och mamma får lappa lite för många sönderslitna plagg, så vägrade jag. I stället fick syrran hämta plåster och toapapper och så plåstrade jag om mitt sönderslitna knä själv där ute på gräsmattan. Det gick skapligt ändå, och jag vill minnas att vi var ute och snurrade ett tag till, men att det blev lite stelt om jag satt still. Mamma frågade syrran varför det var massa blod i badrummet 😉 och syrran sa att jag gjort illa mig. ”Jaha, men har hon satt på ett plåster då?” Så vanligt var det alltså att jag gjorde illa mig:D

Dagen efter åkte vi och badade. Jag hade ont såklart men hallå, bada liksom?? Då skiter man i onda knän. Efter halva dagen for väl det där plåstret av och mamma fick se såret. Hon höll på att svimma. Efter några timmar i en sjö var det ju uppblött och sunkigt, vitt och rött och givetvis hade det börjat vara sig. För att inte tala om hur det liksom glipade:D Det var slut på badandet i samma sekund som hon såg det, och i stället fick jag tillbringa resten av dagen hemma med att sitta i en stol med benet rakt utsträckt i väntan på att pappa skulle komma hem och vi kunde åka till akuten. Väl där suckade de en aning och sa försynt att det hade ju varit lite bättre om vi kommit direkt, men att såret iaf var väldigt rentvättat;)

För sent att sy och de tejpade väl men det sitter så till att så fort man rör på knät stramar det, omöjligt att få att läka, och troligen var det ju en och annan bakterie i det också. Det läkte aldrig. Hela jäkla sommaren hade jag badförbud och jag fick inte spela fotboll, vilket var värst av allt. Det varade och såsade och sprack upp hela tiden. Tills jag fick åka med Helen till hennes mormor och morfar. Mormor frågade vad jag gjort och bad mig ta av bandaget, tog en titt och beordrade ut oss i trädgården för att plocka lite grobad. De sköljde hon av och la mot mitt äckliga sår, drog en tejp över och sa att i morgon ska vi bada:)

Och dagen efter var det rent, inget var och svullnaden hade lagt sig, hon bytte groblad och tejpade in mitt knä med en vattentålig tejp och sen badade jag. Och efter det läkte det. Bara sådär. Min tilltro till groblad är hög, och troligen var det väl där mitt intresse för alternativa grejor startade. Jag tror absolut på läkevetenskapen och mediciner. Men jag tror också att det ofta finns enkla saker i vår natur som man kan ta tillvara på. Det funkar inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska vara värt att testa.

Jag hade salvor och piller och olika kompresser som inte hjälpte, men grobladen gjorde det inte de gjorde, drog ut varet så det blev rent och kunde läka ihop. Fantastiskt:) Jag gillar att lära mig om sånt här, som att maskrosor exempelvis är en gammal medicinalväxt, samma som kirskål, något som odlades för sina egenskaper men som idag blivit ett ogräs. Att vitlök är antibakteriellt och att bivax är det bästa man kan ha på torra hudpartier. Ibland står man där, utan möjlighet till modern läkekunskap, och då är det inte helt fel att ha lite kunskap om vad man kan försöka med tills man kan få tag i en läkare. Sen ska såklart nämnas att man måste ha en del sunt förnuft, annars går det kanske åt skogen, men det gäller ju med allt:D

Nej, hörrni, nu är det dags att sluta! Jag ska sova men kommer tidsinställa inlägget tills i morgon förmiddag:)

Ha en fin tisdag! Hörs snart:)

God afton!

Lördagen randades med inte minsta tillstymmelse till sol, men det var kvavt och äckligt. Patricia som hade Jack hos sig, messade att de skulle till SummerZone och undrade om vi ville med. Eftersom hela familjen älskar det, så bestämdes det.

SummerZone är ungefär det enda bra som Uppsala kommun gjort i modern tid. Vid Studenternas idrottsplats sätter de sommartid upp massor av roliga saker för barn och ungdomar. Det är bollplaner, pingisbord, käpphästhopparbana, rullskridskor och så vidare. Allt är gratis och man får låna det som behövs.

Jag som lovat Jamie hela veckan att åka till Lager 157 för att handla för det presentkort han fick, skjutsade dit Corrinda, Trixie och Novalie. Där mötte de upp Patricia, Abdel och Jack. Lovelia och Axel var i husvagnen så de fattades. Jamie och jag åkte för att handla och det var rätt snabbt gjort. Han vet vad han vill ha, och vi gick ut därifrån med två par jeans, två t-shirts, ett par shorts, kalsonger och strumpor. Åkte tillbaka till SummerZone och gav oss in i leken. Jag har ont i foten och vågar inte leka loss, så jag hoppade över de roligaste grejorna och hängde med Jack. Han körde först Panna-fotboll, i nån slags bur, aldrig hört talas om, men rätt praktiskt för bollen for inte iväg;) Det gjorde den däremot när vi körde pingis. Det är faktiskt väldigt roligt, synd att de där borden är så stora. Tar för mkt plats hemma helt enkelt. Jack var en värdelös partner, men så är han knappt sju år också:D

Han testade också att åka sparkcykel på bana med lutande svängar, jag gick på insidan och höll i honom, men det var ändå läskigt. I stället så sprang han banan, tre varv. Han körde en liten inte nudda-mark-bana, och vi testade det är som jag tror heter Cornhole, eller nåt sånt? Där man basically kastar ärtpåsar på en lutande bräda med hål i. Det var ungefär lika kul som kubb;) (Jag avskyr kubb) Men jag var ändå rätt träffsäker, vilket gladde mig. Medan Jack och jag var på annat håll passade de här på att köra gruppbild:)

Vädret var ju på ett sätt rätt lagom för att sporta runt, ingen sol, men det kvava gör ju att man blir helt matt. Corrinda och Abdel och några random killar spelade en tuff basketmatch och var rätt trötta efteråt:) Vi ska tillbaka snart igen, nu har Zehro kommit hit också, och Jordan är hemma också.

Hem och in på Ica för att hämta paket och där mötte jag syrran, så vi diskuterade ihop oss om kvällen. Vi skulle möta killarna på Pitchers för att se matchen. Corrinda och Trixie skulle med, men de ville ta buss medan syrran och jag skulle cykla. Jag har inte cyklat sen förra sommaren och det var ju inte optimalt att göra det med ett hotande skyfall under kvällen, plus träningsvärk, men så blev det. Zehro skulle bila upp från Bromölla och ha med sig deras katt, Shaggy. Den lilla kraken var ju inte helt nöjd med många långa timmar i bilen. De hade sån spray och lugnande men han hatade det ändå. De ska vara här en vecka ungefär, sen åker de hem för att gå på ett 30-årskalas, och efter det drar de till Grekland en vecka, och sen kommer de tillbaka för att välkomna Janelle och Simons bebis. Därav att Shaggy är med. När de kommer några dagar bara så kan han vara själv hemma, med tillsyn från Zehros familj som kommer dit och ger honom mat och massa gos. Han är en ragdoll och älskar typ att sova så han är helt nöjd med det:) Men nu blir det länge och då har vi löst det hela så att han ska bo hos min mamma några veckor. Hon kommer älska honom och han kommer bli så bortskämd. Jag har ju två egna katter och en hund, och så här års lever vi med öppna dörrar, så vi tror inte det skulle funka så bra här, även om jag gärna hade haft honom här. Men första natten fick han stanna här, det tog så lång tid att köra upp att Zehro inte kom fram förrän efter midnatt nångång. Vi bestämde att han och Corrinda skulle sova inne hos Lovelia, hon var inte hemma, och då kan man stänga en dörr ut mot korridoren och ha öppet in till Novalie så katten kan röra sig mellan två rum.

Vi cyklade in till stan och fast vi försökte ta det superlugnt blir man ändå varm och lökigt, det ångar om en;) Corrinda och Trixie kom strax efter oss, och vi trängde ihop oss vid bordet. Det var ett med soffa runt hela, eller på tre sidor då, så när man skulle ut fick alla flytta sig, så man försökte tajma ihop sig;)

Tjejerna behövde inte vinna, men gjorde det ändå, med 4-1, tror jag det blev? Inte så jäkla noga:)

Det är mysigt här, men så förbannat hög ljudvolym. Sorlet av folk känns som det är mer än normalt. När matchen var igång är det ju högt ljud från högtalarna också.

Trixie hade tänkt gå vidare till sina kompisar som skulle se matchen på storbild, men med hotande ösregn stannade hon kvar, trevligt att hänga med morsan såklart:) Även om hon idag frågade hur fasen vi hade lyckats träffa de där killarna? Och jag förstår henne, det är inte helt solklart, men vi träffades ju för många år sen nu, på en match på O`Learys. De stannade oss och frågade om vi ville sitta vid deras bord eftersom vi verkade så roliga, typ. Men vi skulle bowla ju, och då kom de med oss in dit i stället, och den kvällen avslutades inte förrän långt fram på småtimmarna:) Och på den vägen är det:D Vi ser på fotboll ihop och ibland åker vi på nån konsert, och vi har hur kul som helst.

Trixie och Corrinda drog hem strax efter att matchen slutat medan vi satt kvar en stund och sen förflyttade oss till … O`Connors. Stället jag inte skulle gå till igen. Men man kan ju ändra sig, och när jag såg att det inte var nån av de vidriga vakterna utan två trevliga, så kändes det helt ok. Här stängde vi nog stället, om jag minns rätt. Det var lite luddigt där på slutet, men vi hade trevligt. Som alltid. Mindre kul var det ju att cykla hem förstås. Det regnade inte, vilket man tackar för, speciellt som tjejerna hemma berättade att de fått värsta ösregnet över sig när de klev av bussen hemma. Jag hade så förbannat ont i hela kroppen att det kändes helt omöjligt att cykla och stora delar av vägen gick vi. Jag går ju alltid de sista kilometrarna eftersom det är en lång jävligt seg uppförsbacke som aldrig tar slut, den är hemsk! Men nu traskade vi längre, det kändes bättre än att cykla. Benen var helt slut:)

Jag kom hem vid fyra och gick raka vägen i säng, så trött. Fel säng:) Men helt medvetet! Vi har ju flyttat runt Corrinda mellan olika rum här hemma, och nu skulle vi byta igen. Hon och Zehro ska ta mitt sovrum, jag flyttar tillbaka in till Jamies rum som jag ockuperat sen jag opererade mig i september, älskar den sängen, och Jamie skulle sova inne hos Jordan som har en våningssäng stående där. Vi bäddade rent överallt, men när jag kom hem sprang Doris raka vägen in och la sig i mitt vanliga sovrum. Ingen annan var ju vaken såklart, och jag vet att om hon inte får sova i sin säng, inne hos mig, eller inne med nån annan så kommer hon springa ner och krafsa på nån dörr tills nån öppnar, och det ville jag inte utsätta Shaggy för. Alltså gav jag upp direkt och stängde in oss i sovrummet, och kröp ner.

Idag har det varit en jäkligt seg dag, jag har ont i huvudet, (no shit), men även nacken efter Alex monsterpass i fredags. Vädret har växlat mellan regn och inget regn, ingen sol men kvavt och rätt varmt.

Jordan kom hem, han har varit på bilsemester med en kompis, de har åkt genom Tyskland och Nederländerna, sett massor och upplevt massa. Han var väldigt nöjd med resan, trivs med kompisens föräldrar och det är ju en förutsättning när man ska tillbringa många timmar i en bil ihop. Patricia och Jack kom, han skulle bli hämtad här, och efter att ha nappat på soffan i flera timmar var jag tillbaka på banan och kunde umgås lite;) Janelle och Simon kom och vi satt och snackade en stund, innan de åkte hemåt.

Corrinda och Zehro lagade middag, och nu sitter jag här, mätt och belåten med en tom kaffekopp, som jag ska fylla på snart. Lovelia och Axel är på väg hem, de har varit i husvagnen några nätter och haft det bra. Jag har en liten plan på att åka dit senare i veckan, det ska bli sol där då, men behöver vara hemma på söndag igen då vi ska på inflyttningsfika hos Janelle och Simon.

I morgon åker Novalie till Österrike för att möta upp sin pojkvän. Hans pappas fru kommer därifrån tror jag, eller om de bara har släkt där, men de ska tillbringa nästan två veckor där innan de åker till England. Han bor ju där, och Novalie var där från januari till juni, och nu ska hon dit igen. Men tanken är inte att stanna ett halvår utan en månad eller så, men man vet aldrig, det är ju enkelt att bli kvar:) Mina kids flyger och far över världen, och jag tycker det är fantastiskt:)

Nu ropar kaffekoppen på påfyllning! Ha det gott så hörs vi snart igen:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Nej men dra mig baklänges på en liten vagn, vilken härlig klänning jag hittat! Den här klänningen är helt galet skön att ha på sig!

Materialet är i krinklad bomull, vilket givetvis bidrar, och jag älskar färgen! Jag hade tänkt att ta en i mörkt marinblå för att det är ett så säkert kort, när jag blev lite wild and crazy och valde den gröna. Jag älskar grönt och det här var en så somrig nyans ♥

Just nu är den nedsatt också så jag vill verkligen rekommendera er den!

Sen måste jag också slå ett slag för den här modellen:

Det är en strandklänning men jag har den överallt. Förra året köpte jag först en orange och eftersom den var så fantastiskt köpte jag en grön på rean:) Älskar dem och då är det bara att uppdatera sig. När man vet vad man gillar är det enkelt:) Den här modellen finns också i en kortare variant om man föredrar det, och i flera färger:)

Just nu finns det massor, och jag menar verkligen MASSOR, av fina härliga klänningar och för den delen även massa andra härliga sommarkläder. Det är fortfarande finfint fyndläge med andra ord:)

Här hittar ni hela sortimentet 🙂

God fredagskväll på er!

Jag sitter här med fötterna i en fotmassagegrej och ett glas hemgjort rabarbervin intill och bara försöker hålla mig vaken en stund till:) Jag satt uppe i natt och rensade blåbär tills det blev morgon:D

Jag struntar fullkomligt i de små skaften, det går in på fiber-kontot tänker jag:) Vill nån unge klaga kan de rensa sin lilla del själv:D Jag plockar absolut med en sån grej som jag alltid trott att man bara kan plocka lingon med. Så sa alla när jag var liten i alla fall, att blåbär plockade man ” för hand” och lingon med plock-grejen.

När jag sen gick in på instagram så hade nån tipsat om en bärrensare. Men vafan? Varför har ingen berättat om de för? De där röda, runda som ser ut som nåt man vaskar guld med:D Ibland undrar jag hur jag kunnat överleva så här länge, för det här är ju dessutom en grej jag sett, men aldrig liksom noterat vad man ska ha den till. Kan iofs bero på att förra året var första året i mannaminne som jag plockade blåbär;) Vi har testat den i dag, den funkade väl sådär, men en hel del bös blev man ju av med iaf!

Det blev till sist över fyra kilo rensade bär. Fråga mig inte hur många liter, men vi hade två hinkar som jag tror rymmer fem liter var. Corrinda var med en timme och sen körde jag en timme till ensam. Jag och en ljudbok, livet på en pinne ju.

Blåbär är det godaste jag vet, jag älskar att ha det i kvargen, yoghurten, som paj eller bara som de är. Kidsen gör massor av smoothies med det också. Ett superbär i den sanna bemärkelsen, för det är ju fullproppat av nyttigheter. Jag ska se om jag kan få tag i en liten frys, så jag kan frysa in riktigt mycket. Skogen är liksom full av blåbär, jag har gått ungefär en minut från min ytterdörr, och när man väl kommit in i skogen behöver man knappt röra sig, de är överallt. Om jag äter blåbär varje dag? Jajamensan! Inte när jag måste betala för dem såklart, men nu:D

Det var ju sol och varm också igår, bara sådär.  Man får ta det man får den här sommaren helt klart och fast jag egentligen hade behövt redigera film så sköt jag upp det när syrran messade och frågade om vi skulle åka och bada. Man vet liksom aldrig när det blir läge nästa gång.

Trixie och Corrinda jobbade, Lovelia var på Kolmården, Jordan är i Nederländerna eller Tyskland på bilsemester med en kompis familj och Novalie ville inte följa med. Jamie hade dragit iväg med en kompis, så det blev bara vi två.

Vi åkte till grannkommunen Knivsta, och Särstabadet. Där var vi för någon vecka sen också och det var så gräsligt kallt i vattnet då, så där så att musklerna i bröstet krampade ihop och det blev svårt att andas. Nu var det kallt, men inte alls på samma sätt, utan det gick utmärkt att vara i en stund.

Vi låg här och solade och jäste i några timmar och det var så skönt. Det blåste förvisso massor och då blir det en aning svalt, men det är tydligen också saker man får bara gilla läget om den här skitsommaren.

Vi har tränat fyra gånger, och alla var jobbiga:D I onsdags var det ett pass i gymmet med Y och han hade ju som vanligt en massa övningar som ser superenkla ut när han visar dem, men sen är förfärliga. Bland annat hade han släde, både skjuta och dra, det har jag bara testat en gång tidigare, då med 110kgs tyngd och det var så tungt att jag knappt orkade. Nu var det 50 kilo, bara släden, jag tror den väger så iaf, och det var mer hanterligt. Jag fattar inte att jag ens orkade mer än dubbelt så mkt, men jag fick också be David om hjälp;)

I går vilade vi och idag körde vi ett pass i gymmet med Alex, som utökades till att bli ett större pass i sal i stället. Han är skitbra, och man vet att det alltid blir skitjobbigt. Idag blev det jobbigt på riktigt ….:)

Han körde nåt som kallas för WOD, inte säker på vad det står för men det verkar också vara lite olika. Par-WOD till och med, vilket innebar att man jobbar i par. Medan den ena gör 50 repetitioner av ryck(snatches) så står den andre och håller en tung vikt i vardera handen. Som en Farmers run men stillastående. Skapligt statiskt:) Det tar också rätt lång tid att göra femtio reps av en jobbig övning så jäklar vad seg man är i underarmarna nu:)

Sen var det 50 reps av: Armhävning, Knäböj, utfall, planka med en vikt som skulle flyttas från sida till sida, jumpsquats, kettlebellswing, situps, ryggresningar, burpees …  Nånstans efter femton armhävningar började det bli riktigt jävla skitjobbigt, och då var det bara resten kvar. Vi har varit med ett tag och vet att har man tunga vikter så blir det för jävligt, så vi hade inte allt för tungt. Femtio reps är mycket. Vi hade en tiokilos vikt i varje hand när vi stod still och det var tillräckligt, man orkade. För det fanns såklart en twist på det hela och det var att om en av oss inte orkade utan satte ner vikten, då blev det straff;) med fem burpees i var, och det vägrade vi. Vi hann inte med riktigt alla burpees på slutet, tror det blev trettio. Svettigt, kul och svinjobbigt!

Precis som det ska vara:D

Jag sög i mig en ipren direkt efter och ska fylla på snart i förebyggande syfte, jag försöker undvika migrän och/eller ont i nacken i morgon!

Då är planen att vi ska gå ut och se damerna spela fotboll, vi möter upp killarna på Pitchers. Det är ju helt jävla sjukt att Viaplay sänder fotbollen och att man måste ha nån Viaplay Total eller sport för att kunna se. Jag har Viaplay men inte fan räcker det. Sport, framför allt de stora mästerskapen, i alla sporter, ska väl ändå gå på Public servicekanalerna? Det ska ju vara tillgängligt för alla! Jag hade ingen aning utan trodde de gick på SVT eller sexan, som det brukar, och blev sur som ättika i tisdags när jag satte mig i soffan för att se. Hatar hur TV-utbudet har blivit nu för tiden. Det är absolut trevligt på sitt sätt med att streama men jag saknar det som det var.

Nu tror jag tjejerna är klara för att gå vidare hur det än blir, men jag vill ändå se, och såklart träffa killarna:)

Eftersom jag kände mig väldigt i behov av en ”belöning” efter väl utförd träning, massa plockade blåbär och en färdigredigerad film så blev det såhär till dagens sista solstrimmor:

Eget rabarbervin, supergott otroligt nog, och sen ville Trixie ha cidern hon hittade i kylen. Be my guest, den är inte min, sa jag:) Trixie fyller 20 i oktober. Men den var inte så god och det slutade med att jag fick dricka upp den med. Så tråkigt;)

Nu har jag duschat också, och faktiskt piggnat till så nu ska jag se om det går nåt kul på tv. Förlåt, jag menar att jag ska leta efter nåt att se, nånstans. Börjar få ont i händer och underarmar …. 😀 Hade tänkt skriva lite fantasy men vete fan om det går;) Då är det illa!

Nu ska jag sluta, men vi hörs i morgon!

Ha en fin avslutning på fredagskvällen:)

…på ett aningen mindre vis:)

Jag vaknade och hade ont i huvudet, vilket såklart berodde på att jag stått och tittat lite uppåt under Guns n´roses-konserten. Nackmusklerna stretade och protesterade. Eftersom jag skulle träffa Helen på kvällen och dessutom hade saker att göra under dagen så proppade jag i mig värktabletter. Jag försöker oftast med värme, vila, vänlighet först, men den här värken måste kapas med piller. Och en massa rörlighetsövningar:) Jag slänger med armarna så det knastrar i nacken, vevar och försöker få ”loss” det som sitter och värker. Det funkade ju skapligt.

Kaffe och alvedon och jag kunde städa lite och baka rabarberpajer. Vi har inte firat Robban och Corrinda, Novalie och min mamma som fyllde år i maj, och Jamie fyller nu i juli, så vi bestämde hastigt i torsdags att ha kalas på söndag. Alla kunde:) Eller nästan alla.

Det städades av Corrinda och Novalie och Trixie , bakades och plockades och grejades.

Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och fick skjuts ner på stan, vi hämtade upp Helen på vägen. Såklart var vårt mål DogBar, nån som blev förvånad? Vi hade inget bord bokat, men hade tur att det satt några kompisar som vi fick plats hos. DogBar har en pytteliten scen men finns det hjärterum finns det stjärterum, och det är en uppskattad scen för våra lokala förmågor. I lördags var det ett gäng svinkompetenta musiker som spelar i lite olika konstellationer. De är duktiga och det var mkt trevligt. Inte i Guns kaliber, men det är mysigt.

Det blir svårt att prata när det spelas, men vi hann utbyta lite här och var:) När de slutat spela satt vi kvar och snackade rätt länge, men Helen som varit ute kvällen före var lite seg, och jag var seg efter konserten, plus att jag ville ha en tidig kväll för att inte vara trött på kalaset:) Vi var hemma runt ett tror jag, och strax efter messade Corrinda att hon åkte hem från Patricia om jag ville ha skjuts:) Det ville jag ju inte, men vi snackade en stund när hon kom hem innan vi gick till kojs.

Söndagen randades med det vanliga skitvädret som är den här sommaren. Vi visste det och hade planerat för att sitta inne. Även om det var rätt ok värme så dundrar det så förbenat på taket i uterummet när det regnar. Vi pysslade på lite, och vips var det dags. Janelle, Simon och Jack kom först, sen Patricia (Abdel jobbade) mamma och syrran och Jimpa. Jordan är inte hemma, han är med en kompis på bilsemester i Tyskland och Nederländerna. Jag fick en rapport idag om att det luktar cannabis överallt i Nederländerna, så nu visste han hur det luktar;) Kompisens föräldrar är med.

Vi fikade och snackade och hade som alltid hur mysigt och trevligt som helst. Janelle är framtung, bebisen kommer i slutet av juli/början av augusti så det är inte långt kvar. Med Jack gick det snabbt, och slutade i ett katastrofsnitt och rejäl blodförlust, så hon ska sättas igång, men det kan ju ta fart innan. Tänk att snart utökas familjen med en liten en!

Rätt vad det var så sprack det upp, himlen blev klarblå och solen strålade, vilken surprise! Allt var blött ute men ändå, som den svensk man är, så skyndade sig alla ut för att njuta lite. Det gäller att passa på. Jag hatar egentligen det uttrycket, det ger mig stressreaktioner deluxe. Jag hatar att man måste passa på för snart försvinner värmen, snart försvinner snön, snart blir det skitväder igen, oavsett vilken årstid det är. Snark, måste byta kontinent helt klart. Nån gång:) Pallar liksom inte med att inte få sol på näbben åtminstone under sommaren.

Sen tog jag och Jimpa en promenad med hundarna och efter det ägnade jag kvällen åt att röja köket, och skura mitt sovrum. När jag kom hem i lördagsnatt och gick in i mitt sovrum så noterade jag direkt att det var en katt som kissat där inne. Dvs Stumpan, hon är ju knäpp. Jag låg på golvet och skurade överallt och hoppades innerligt att hon inte tagit sig in under sängen. När man har fått den där äckliga lukten i näsan är det svårt att säga med säkerhet att den är borta, eller om man vant sig. Jag var ju trött som tusan och ville bara sova, och kröp ner. Vaknade mitt i natten av att det luktade starkt men kunde ju inte gå upp och börja riva då. Nu var jag säker på att det var under sängen och där har jag två stora lådor inskjutna och diverse andra som står som en blockad för henne, men det hade uppenbart inte hjälpt. Novalie som bor under och Corrinda i rummet intill hade inte uppskattat oljudet jag ställt till med, så jag stack näsan i täcket och somnade om.

Nu låg jag med lampa och lyste under sängen och hittade en strumpa. Stumpan kissar på textil som ligger på golvet, och har en handduk ramlat ner, eller ett klädesplagg hamnar på golvet så kan det bli impregnerat. Mycket riktigt, strumpan luktade vidrigt och förpassades till tvättmaskinen. Sängen står väldigt trångt till, så det var svårt att nå in under, men jag rev ut alla lådor och skurade varenda millimeter. När jag var klar med det sorterade jag strumpor i en evighet:) Jag hatar det, men av nån anledning har mina strumpor hamnat bland Jamies, och så vill jag inte ha det. Jag brukar para ihop mina när jag tar av dem, de med långt skaft. Syrran tycker det är fel, de kan inte bli rena säger hon men det blir de visst det. Nu var det en hög som behövde fixas.

Långt efter midnatt kom jag i säng, men i ett sovrum som doftade gott och med strumporna i rätt låda:)

Idag var det en tidig morgon, med den här, som är precis lika morgontrött som mig, speciellt sommartid:)

Vi åkte buss, för ovanlighetens skull, men det var enklast så. Träffade på en mycket god och saknad kompis där och vi surrade hela vägen in till stan. Det var dagens bästa:)

När vi kommit hem igen var jag helt slut. Sådär så att jag funderade på om jag var på väg att bli sjuk. Jag käkade och kröp i säng och tokdäckade, sov i två timmar utan att röra en fena. Doris låg precis intill mig och slaggade hon med:)

När jag vaknade mådde jag inte det minsta lilla bättre, utan var lite åksjuk, lite luddig i huvudet och lite emlig i största allmänhet. Funderade på om jag skulle avboka träningen men insåg sen att det ju var mitt vanliga ”vädermåeende”. Jag mår ju risigt av de här jävla lågtrycken på sommaren. Det var väl extra kraftigt eller nåt idag, kanske. Åkte och tränade, det gick ju finfint men var kvavt och jobbigt som fasen, och sen via Willys för att handla lite. Hemma var jag trött igen och la mig på kökssoffan i en kvart innan det blev dusch. Sen middag och nu mår jag som en prinsessa. Har druckit kaffe och allt är som det ska, det har regnat en jäkla massa och då släpper det. Skönt att veta ändå, men jäkligt drygt. Jag hade iaf inte migrän som jag gärna får. TA I TRÄ.

Nu har kidsen suttit i köket och spelat Chicago i en evighet, jag sitter i vardagsrummet och skriver, och snart är det dags att sova:)

Haha, jag längtar redan:)

De säger att det ska kunna bli fint väder i slutet av veckan och jag hoppas innerligt att det stämmer! Jag är less på det här kalla, trista. Dagarna rullar på och sommaren flyger förbi och jag är liksom inte ens brun än. Jag behöver ju knappt gå ut för att få en bränna så det är mkt märkligt. Corrinda och Zehro åker till … öh tror det är Grekland, om någon vecka och jag som inte alls brukar vara speciellt avis, är det nu. Helen drar iväg hon också, men jag hoppas ju på svensk sommarvärme! Den är fantastisk och svårslagen men jag tänkte på det när jag gick från bussen i lördagsnatt : De här skira ljuva försommarnätterna är ju nästan över, mörkret kryper på och även om det är långt kvar tills hösten så känns det som den naggar en i hasorna. Kämpa sommaren! Kämpa!

Nu ska jag ta och göra lite nytta! Vi hörs snart igen:)

Det är väldigt få gånger i mitt liv som jag inte badat före första juli, men i år är ett sådant undantag. Jag vet inte vad ni har för väder hos er, eller vilka preferenser ni har, men jag vill ha mestadels sol på sommaren, och gärna minst 20 grader.

I Uppsala hade vi +13 förra veckan. Regn, rusk, storm och skit. Men igår helt plötsligt så bjöds vi på nästan 30 grader, sol och rejäl blåst. Man kan inte få allt helt uppenbart:D Syrran hade tagit en semesterdag och vi åkte till stranden!

Tog med Jamie och hans kompis, det var de enda som var hemma/ville med. Vi placerade ut vår filt och killarna drog genast ner till vattnet. Jag är långt ifrån en hönsmamma, alltså LÅNGT ifrån. Men vatten har jag enorm respekt för. Det går så förbannat snabbt och är så oförsonligt när det går illa. Allra helst i sjöar där man inte ser mer än några decimeter under ytan, eller förresten det spelar ingen roll om det är en en klar och fin sjö där du ser ner till fötterna, det är ändå för mycket vatten som är för ogenomskinligt för att man ska kunna se någon som hamnat under ytan. Fast Jamie fyller 14 om några dagar så är jag ändå tvungen att ha hökblicken påkopplad, det gäller alla kids. Jag håller absolut koll på Janelle också om vi badar ihop:)

De stod nere vid bryggan, kände lite på vattnet, velade, kände lite till och sen efter en stund hoppade de i. Och flög upp lika snabbt:D Sen hoppade de i några gånger innan de tills sist gav sig ut till hopptornet. Där hoppade de en lång stund och jag tänkte att de tär nog rätt ok i vattnet ändå. När de kom upp till filten frös de så de skakade och var lite blåa om läpparna:)

”Det är typ 20 minusgrader alltså!”

Mesar, tänkte vi och solade på en stund nu när man kunde lägga sig ner och släppa kontrollen. Efter en stund var vi överhettade och traskade ner till vattnet och jag hoppade i utan att känna på det. Det var, för att uttrycka sig milt – friskt 😀

Det var svinkallt. Sådär så att kylan kramar ihop kroppen till en liten trasa, bröstkorgen krymper och det blir svårt att andas. Så kallt var det. Det gick utmärkt att simma till bryggan, men det var inte som att man ville ge sig ut på några längre simturer direkt.

”Ska du kliva upp direkt??” undrade syrran när jag klättrade uppför stegen.

”Det kan du ge dig fan på att jag ska!”

Syrran tvekade en stund innan hon hoppade i men upp gick det fort;) Det var inte bara vi, folk överlag badade kort men under intensiva illtjut. Det blåste en del nere vid stranden, och vi stod kvar där en stund för att torka till innan vi gick upp och la oss på filten. Där var det ljuvligt! Jag älskar att ligga på stranden och lyssna på ljudet av – liv. Av folk, av ungdomar som spelar boll, folk som pratar, barn som skriker, skrattar, gråter eller är sådär tjuriga som bara barn kan vara. Som den lilla flickan som gnetandes gick efter sin mamma som drog en vagn, bar en filt, en korg, en väska, en kylbag och flickan ville att mamman skulle bäääääära henne:) Jag skrattade igenkännande, inte elakt bara medkännande. Been there, done that, helt enkelt.

Värmen som värmer hela vägen ner i skelettet, solen som hettar upp skinnet och vinden som smeker runt kroppen. Jag älskar det!

Vi var där i fyra timmar ungefär, sen hade killarna ledsnat och syrran som är kattvakt, och där katten givetvis blev lite sjuk så hon fick åka till veterinären med efterföljande medicinering, behövde åka hem för att ge honom den sista sprutan medicin. Det var helt lagom tid. Hemma slängde jag mig sen i en solstol med en kopp kaffe och ljudbok, och låg sen och lyssnade färdigt på den. Jag har ju läst Hungergames, det har jag tjatat om som om jag aldrog gjort det förr;) Men det har jag. Bara det att jag nu läste allihopa i nästan rätt ordning. Den sista för mig nu vara Balladen om ormar och sångfåglar, eller vad den heter. Jäklar vad bra de där böckerna är! Har ni inte läst dem så gör det!

Sen idag var det back to det vanliga, med skitväder, om än varmt. Vi hade regn, ännu mera regn och sen hade vi faktiskt lite mer regn. Men mellan det var det sol och varmt.

Nu säger meteorologerna att det inte blir varmt och sol och fint så långt de kan se, och jag får panik. De kan ju se iaf en månad framåt, innebär det att det inte blir mer än nån dag här och var som det blir sommar på riktigt?

Jag har hunnit ut med Doris på promenad mellan skurarna, och noterar att det finns shitloads av blåbär i skogen!

De är inte riktigt klara tror jag, de är beska, förhoppningsvis har de några dagar kvar i sin mognadsfas. Men de är inte äckliga på något vis och jag har sått och mumsat i mig:) Svamp däremot har jag sett noll av. Nu är jag världens sämsta svampletare i och för sig, men jag har verkligen spanat.

Vid Stordammen är det fullt av näckrosor och det är så fint ♥

Jag ar så svettig när vi kom hem, det var kvavt som fasen, och Doris hade tungan som en slips. Jag tog fram trimmern och sen rakade jag henne. Hon har aldrig varit så korthårig förr.

Hon älskar det och tycker hon är så fin! Hon svassar runt här hemma som en prinsessa:)  Hon stod stilla som en staty när jag rakade och det märktes att hon gillade att bli av med pälsen. Hon har massor, den är tjock och även om vi kortade ner den rejält nyss så är det ändå varmt. Lite ojämnt är det, men tills sist ledsnade hon och då fick det vara. Bättre att ta resten en annan dag när hon är på humör än att bråka med henne nu. Kvar på marken låg en hel hund:)

I natt ska det börja regna, sen ska det fortsätta, det låter lite som att en Noaks Ark är i pipelinen, för de varnar för översvämningar och skit. Jag hoppas de har fel.

Jag behöver kanske inte skynda mig ut för att vattna blommorna i alla fall:) Always look on the bright side of life!

Nu ska jag se på sista Harry Potter-filmen:) Ha det gott så hörs vi snart!