Innehåller åsikter.
Med risk för att folk flippar totalt:)
Men jag har gått runt och funderat ett tag på det här nu, och då måste vi prata om det.
Jag börjar med att säga redan nu då, i klartext – det här är MINA åsikter. Jag kommer att försvara dem och försöka förklara dem. Det innebär inte att ingen annan får tycka annorlunda. Alla får tycka precis som de vill, men jag kommer mest troligt inte att hålla med:)
Jag står för mina åsikter, och jag respekterar era.
Så, med det sagt.
JAG provoceras av:
ETT: Folk som säger ”Nejdå du behöver inte gå ner i vikt, du är så fin som du är”, till nån som är överviktig och vill göra något åt det.
Vad är det för trams? Om en överviktig person kommit till den punkten att han/hon vill ta tag i sin vikt, så ska vi stötta genom att peppa till träning och bra kost. En ändrad livsstil. Inte snacka massa skit om att man ska älska sig själv som man är och att det är insidan som räknas. Självrespekt ÄR viktig. Men det är hälsan med.
Hälften av Sveriges befolkning är idag överviktiga.
Fakta är att det medför risk för sjukdomar. Varje gång jag skriver det så kommer folk och säger: ”Nähä! Jag väger tjugo kilo för mycket och jag har minsann perfekta värden och mår skitbra!” Ja, just NU ja. Men sen slår det till, förr eller senare. Vänta bara och sanna mina ord:)
Diabetes, högt blodtryck, hjärtproblem, ledproblem, ont i knäna…Faktum är att det kostar samhället shitloads av pengar. Helt i onödan.
Så, att säga att nån är fin som de är, det kanske verkar snällt, men det man i själva verket säger är att personen ska skita i sin hälsa. Och det är sjukt elakt.
Sluta kalla det för kroppshets när folk vill gå ner i vikt. I de fall där det handlar om att bli av med överviktskilon, av vilken sort de än må vara, och ta tillbaka sin hälsa så är det BRA.
I de fall det handlar om ett sjukligt beteende eller ett sätt att få mer likes på instagram är det DÅLIGT.
Vi måste skilja på äpplen och päron.
Att skrika Kroppshets!! till nån som vill bli av med sina graviditetskilon, som är så otroligt vanligt, det är inte schysst. Det är viktigt att gå ner de där förbannade kilona för de gör inget gott. Om man är gravid tre gånger, och varje gång inte blir av med tio kilo så är det trettio kilo plus…helt onödigt.
Att se folks före och efterbilder, blir vissa extremt provocerade av. Varför? För att man själv misslyckats mest troligt, eller inte har det fokus och driv som krävs. För det Är ett jävla slitgöra, och inte det minsta en dans på rosor. Oftast inte ens speciellt kul. Men för den enskilde individens hälsa är det bara positivt.
Alla får göra som de vill, och jag skiter högaktningsfullt i om man är överviktigt eller ej, men just att säga till nån som börjat inse att de vill/behöver förändra sin vikt….det är inte schysst
Alltså, sluta skamma folk som vill och behöver gå ner i vikt. Stötta i stället.
TVÅ: Jag provoceras av feminister. Vissa feminister. . Men orkar inte utveckla det just nu:):)
(Och ja det stod feminism först, men det var bara en miss från utkastet. Jag provoceras inte av feminism i sig. Utan alltså vissa feminister.)
TRE: Jag provoceras av folk som är med i Lyxfällan. De som står där, efter att ha handlat inredning eller bilar på kredit, och nu är skuldsatta upp över öronen, och bara ”Oj då…jag visste inte att det var så mycket…” och sen grinar en skvätt. Vafan? Vuxna människor. Hur kan man INTE begripa att man går back med 30.000 i månaden liksom?
Man kan absolut hamna i ekonomiska svårigheter, av olika anledningar, men att vara så in i helvete korkad att man själv köper sig i fördärvet … på skitsaker… ?? Nä.
Jag tycker inte att man kan skylla på SMS-lån och sånt, utan det här handlar om att folk måste ta ett eget ansvar. Har man inga pengar så kan man inte handla, så enkelt är det. För om vi ska vara ärliga så är det ju inte direkt mjölk och makaroner som pengarna går till, utan det är lyxkonsumtion. Kläder, väskor, skor, bilar, tv, mobiler, datorer, tv-spel, hämtmat, skräpmat, utekvällar, cocacola…
Märk väl, det är en enorm skillnad på folk som sliter och kämpar för att sätta mat på bordet, och de som lånar pengar för att köpa en ny värstingTV…fast det finns svinbilliga på Blocket liksom… Eller som det jag hörde sist, ett par som köpte en bil för 250.000kr UTAN ATT HA KÖRKORT?? Wake up and smell the coffee, liksom.
FYRA: Jag provoceras av folk som inte har Facebook.
Alltså varför? Vi har ett kompisgäng på åtta personer, varav EN inte har Facebook. När vi ska bestämma en träff så pratar sju via Facebook och en via en av oss. Såå onödigt meck! Varför inte bara skaffa en låst jävla profil? Man dör inte och man bli inte profilerad och jagad. Eller jo, profilerad blir man men spela roll:) Man behöver ju inte ha den till annat än ren kommunikation.
Samma med ungarnas alla aktiviteter och sånt, Facebookgrupper är svinsmidigt. Men så kommer alltid nån: ”Jag har inte Facebook…” och ser ut att tycka att de är lite bättre än alla andra dessutom;)
OCH!! Det viktigaste av allt..när man vill snoka reda på någon, nån gammal kärlek eller antagonist eller så, och de inte finns där….så illa;)
Jag har flera nära vänner som inte har det så det här är skrivet med viss kärleksfull ironi, kanske jag måste tillägga:)
Men alltså, varför har man inte Facebook? Är det av rädsla för att bli just profilerad, för det är ju ett fakta att man blir, gilla EN gullig djurvideo och du får artonhundra till i flödet liksom.. Eller är det för att man inte kan hantera det? Att man fastnar där? Det kan jag överhuvudtaget inte begripa för jag tycker FB är skittråkigt. Jag borde ha en enormt större aktivitet, speciellt på min officiella sida, men alltså…skittrist, jag orkar inte. Jag kollar Fb-flödet om jag har riktigt riktigt tråkigt, och så tråkigt har jag kanske max en gång i veckan, och då blir jag så uttråkad av själva FB att jag ledsnar inom en kvart:D
Men däremot grupperna där man kan dela och få info – superbra:)
Okey, jag tror att det får vara nog för idag!
En annan dag ska vi ta upp Folk som inte kan köra bil, Folk som smaskar när de äter, och Folk som är både snygga, trevliga och har massa talanger – som liksom fått allt:)
Och jag hoppas att ni tar det hela med ro, det är delvis hårda ord, men jag har även full förståelse för att alla situationer och individer är unika. Medan många bara åker med den där farliga strömmen och inte tänker själva.
Nu ska jag dricka mera kaffe och fundera en stund på om inte det mest provokativa idag ändå är jag själv:)
Som fast jag tränade ett grymt HIT-pass igår, inte avbokade ett överjävligt Träna Med Instruktörspass idag, med David…Fast hela kroppen är stel och det är tveksamt om jag kan nå ner till golvet för det stramar i rumpan och baksida lår så utsätter jag mig för just honom av alla ledare. Han frågar inte, han kräver:) Det blir kul, eller vedervärdigt. Men, hittills har jag aldrig ångrat ett träningspass. EFTERÅT:D Just nu känner jag mer en skräckblandad förtjusning.
Vi hörs senare, om jag överlever så jag kan berätta om det. Typ.
Men tills dess, vad provoceras ni av?
Var inte så PK nu utan berätta, ingen är felfri liksom:)
Det här är frid.
