God måndag! Hur har ni det? Jag vet att det är många som börjar återvända till arbetet nu, men det är också många som fortfarande har semester-mode on. Lite hur som helst, med andra ord.
Jag blir ju så förbannat less på de här människorna som längtar tillbaka till rutiner, till hösten och till att få komma tillbaka. Men vafan? är det så jävla jobbigt att ha semester, låt bli då🤷♀️ Ha era viktiga rutiner även på sommaren och stanna hemma om det är besvärligt och jobbigt att åka i väg. Jag blir så trött, samma visa varenda höst. Njut för fan😂 Folk kan verkligen inte vara i nuet, de är hela tiden på väg till nästa och nästa grej och glömmer bort att stanna upp, se sig omkring och bara andas in sin vardag. Livet består, för de flesta, av betydligt många fler vardagar än något annat, se till att trivas i den. Och när man sen bryter den för att åka i väg på, ofta väldigt roliga och ibland lyxiga grejor – var i stunden! Längta inte hem, efter rutiner eller vad fasen det nu är som gör att man inte kan njuta.
Jag går ut hårt idag:)
Här hos mig finns det ingen som längtar efter rutiner och skola och jobb utan det är panik och ångest inför hösten med allt vad det innebär. Jamie börjar nian och Jordan tvåan. Båda har viktiga år framför sig. Ingen är skitsugen vilken innebär att JAG kommer få en jäkla massa jobb med att puffa, pusha, hota och muta🙈 Må tiden stanna och låt oss få vara i sommarbubblan för evigt, tack så väldigt mycket:)
Vad har vi gjort då? Som rubriken antyder har vi smusslat. Ljugit, men för en bra sak. Det hindrar inte att jag haft dåligt samvete, och efter att ha ljugit första gången var jag tvungen att lätta mitt hjärta för syrran. ”Åh fy fan, jag har ljugit för Janelle!”
Ljuga är inte min grej helt klart. Jag kan försköna sanningen, absolut, och jag kan definitivt dra en vit lögn, men jag gillar det inte. Dessutom – det är ju skitjobbigt att hålla reda på vad man sagt! När man talar sanning är den alltid likadan, förutom att man blandar ihop saker kanske, med lögner måste man tänka noga så man inte avslöjar sig, trampar i klaveret och får skämmas. Eller som i det här fallet, sabbar en överraskning:)
För så är det. Det har varit möhippa och svensexa för Janelle och Simon som gifter sig i höst ♥️
Fick man vara med? Nej😎
Blev man barnvakt? Ja😂
Det här har planerats länge, jag kommer inte ihåg när jag fick frågan om jag kunde passa barnen men i våras nångång, tror jag, mot sommaren. Det är två av hennes tjejkompisar som styrt, och de hade gjort ett suveränt jobb vad det verkar som!
Planen var att de pratade med Simon om en dag som de valt ut, och kollade med honom så att han kunde hålla helgen fri. Det han inte visste var att de samtidigt skulle hämta honom:) Under dagen sen gjorde sen svensexan och möhippan olika aktiviteter men sammanstrålade för andra och avslutade med gemensam nattklubb. Klockan nio på lördag morgon plingade de på dörren hemma hos Janelle och Simon, först tjejerna och efter några minuter stormade killarna in. Båda två blev helt överraskade, så kul för alla!
Tanken från planeringstjejerna var att jag skulle följa med på morgonen och överraska, och sen ta barnen. Antingen kunde jag stanna med dem där eller ta hem dem. Jag som är norra halvklotets mest morgontrötta person tyckte det lät väldigt jobbigt att infinna mig i Tullinge klockan nio en lördag morgon. Det tar en stund att åka dit, och sen hem direkt, för inte ville jag stanna kvar där. Jag hittar inget, och har absolut inget att göra, plus att vart skulle jag ta vägen när de kom hem? Åka hem och lämna över kidsen till två troligen berusade och svintrötta föräldrar? Nej. Sova kvar? Finns inte plats:)
Men mest av allt kände jag att Flora kommer bli så rädd och ledsen när det rusar in massa människor som tjoar och tjimmar, Janelle och Simon blir överraskade och det är allmänt stökigt, och så ska jag ta henne, som aldrig haft barnvakt tidigare? Nej så kan man inte jobba, inte i min värld, och inte om det går att lösa på något vis. Hon har fyllt ett år precis, lilla gumman, och vi har setts lite för sällan under det här året, och främst när det varit mycket folk så hon har varit överväldigad och avvaktande. Det är svårt när avståndet gör att man inte bara poppar förbi utan det kräver lite planering. Nu menar jag inte att vi har jättelångt, men det spontana försvinner.
Så hur skulle jag göra för att utan misstankar få hit barnen? Jag slängde för ett tag lite random ur mig att det vore kul att få ha båda barnen på sleep-over innan sommaren var slut utan att specificera mig om datum. Janelle lät positiv, skrev att Jack ju älskar att sova hos mormor men att Flora aldrig varit ifrån dem, så kanske börja lite mindre där för att se så det gick bra.
Fan. Jack är inget problem, det är ju Flora som är ”problemet”:) Sen frågade hon om vi kunde ha kalas här hemma för Flora och Jack som fyllt och fyller år, den nionde augusti, alltså dagen efter möhippan, och det med delar av Simons släkt också. Jag var tvungen att messa Simon och fråga hur fan han tänkte nu?😂 Han skrattade och förklarade att de hade så svårt med helger i augusti och att han inte kunde styra bort den dagen utan att hon skulle bli misstänksam, så då var jag tvungen att ljuga:)
Jag drog en svepande lögn om att jag och syrran skulle på roadtrip just precis den helgen. Hon frågade om det var helt hugget i sten, gick det inte att ändra på? Jag brukar ju alltid försöka styra så att det funkar, vad det än är, men inte nu:) Nu var jag tvungen att hitta på något som inte gick att ändra. Vad? Skulle vi resa bort och hade bokar flygbiljetter? Nej, jag sa ju roadtrip. Kanske en konsert? I Göteborg? Men hon vet vad jag gillar så det vågade jag inte. Av nån anledning kom jag att tänka på en gammal kursare, som skrev teater. Den stackaren hade nu ”bjudit in mig på premiären av en av hans teateruppsättningar”, i Malmö:) Faktiskt har han gjort just precis det, men det var många år sen:D
Jag hörde ju att Janelle blev besviken, eller inte så, men att det blev svårt att få ihop planeringen och mitt dåliga samvete kickade in🤣 Vi lyckades hitta en annan dag för kalaset och jag fick sen berätta för hela familjen, utom henne då, att bara så de visste så skulle jag iväg på premiär då:D
Hur vi skulle få hit kidsen kvarstod. Jag ville inte pusha, för det skulle väcka misstankar. För Simons del var det ju lugnt, trodde han. Han trodde att han skulle vara hemma och ta hand om barnen, så honom kunde jag inte konspirera med. Men döm om min lycka när Janelle messade förra fredagen och kollade läget för veckan som kom, hur såg det ut, om jag fortfarande ville ha barnen?
Jag skulle åka till husvagnen och komma hem på onsdag, men ljög och sa torsdag för att inte ge henne några alternativ. Föreslog fredag till lördag, men eftersom jag ju ”skulle till Malmö”, var jag tvungen att ljuga lite mer, sa att vi inte behövde åka förrän på eftermiddagen pga att den blivit flyttad en dag. Blablabla. Här var Corrinda helt säker på att Janelle fattade, men det gjorde hon alltså inte. Det slumpade sig så himla bra att det var utebio i Uppsala i fredags så då kunde de hänga kvar där och se så att det funkade med Flora:) Vi bestämde också att ha kalas för Jamie i fredags, en korvmiddag, allt för att riktigt låsa in att de skulle komma med ungarna.
Det blev kanon! De kom lite tidigare i fredags, och jag tog Flora på armen och bondade, hon har lärt sig gå och älskar att hålla nån i handen för det går snabbare då;) Hon var hur nöjd som helst med mig, vilket är så härligt! Jag vet att jag kan få vilken unge som helst på skapligt bra humör om jag får hänga med dem en stund:) Men, om Flora blivit ledsen hade det varit jobbigt för Janelle och Simon och lämna henne, så risken fanns ju att de tog med henne hem i så fall, men det var inte ens ett pip från henne. De berättade att de hade planerat att åka på Ikea, och jag påminde om att inte glömma att köpa deras långa skohorn för att kunna spärra lådor och skåp eftersom Flora tycker det är superkul att riva:)
När de åkte iväg till utebion var det värre för föräldrarna, som oroade sig:) Jag hade ju också Jack till hjälp! Tryggheten i att ha ett syskon med sig ska inte underskattas. Flora var övertrött och jag övergav min ursprungsplan efter en minut. Den var att hon skulle ligga i mitten av min säng, äta välling och somna, med mig intill. Janelle sa att de sista tiden fått söva henne i famnen igen, och jag tog upp henne och vaggade i famnen. Tog fem minuter sen sov hon som en stock:)
Jag skickade givetvis uppdateringar till Janelle:)
Medan jag sövde den lilla så läste Lovelia saga för Jack så han var klar att bara stoppa i säng när jag kom ut, lyxigt:)
Natten var lugn, inga problem. Jag kunde inte sova såklart, det är stort att ha ansvar över andras barn, och innan man lärt sig vilka ljud och rörelser som betyder vad reagerar man på allt. Helt i onödan. Flora gnällde till ibland när hon vände på sig, men vaknade inte.
Det gjorde hon däremot klockan 6.25 på morgonen 😅 Från att sova gott till att sätta sig upp, gäspa och le ett godmorgon, tog den en millisekund:)
Man blir lite glad ändå över ett sånt uppvaknande.
Jag har aldrig tillåtit mina barn att kliva upp före sju, innan det är det natt och då ligger man kvar i sin säng och är tyst. De kunde ligga och småsnacka med sig själva eller greja med nån leksak, men jag har alltid helt ignorerat dem. ”Det är natt, sov en stund till.” Det har funkat på nio barn så jag vill påstå att det är en metod som funkar.
Är man väldigt morgonpigg och vill kliva upp så varsågod. Men de som ständigt klagar över att barnen går upp 3.30 eller 4.30 osv…. varför gör ni inget åt det då? Ja det kan vara lite besvärligt och bökigt men så länge man är konsekvent kommer de vänja sig. Tricket är att göra det astråkigt att vakna för tidigt. Just ditt barn är inget undantag:)
Janelle och Simon gör som de vill, såklart, och jag får följa deras rutiner. Men hade det varit mitt barn hade hon inte klivit upp före sju. Det är en acceptabel tid😜
Jag är också ett under av snabbhet på morgnarna, jag förbereder allt som kan på kvällen om jag ska iväg, och det har aldrig varit paniskt letande efter en sko eller riva i tvättkorgen efter rena kläder. Jag preppar på kvällen för att morgonen ska flyta:)
Den morgontrötte hittar sina vägar:)
Dock underlättar det med en sån här gullunge:)
Uppdateringsbild skickad till Janelle:)
Vi åt frukost, gröt och blåbär, och som alltid imponeras jag av små barns pincettgrepp, så fint. Sen en macka och efter det var det ju bara till att röja köket. Plocka ur diskmaskinen strax efter sju var det länge sen jag gjorde, och jag hade glömt hur effektiv man är med småbarn. Man kan inte skjuta upp saker, lika bra att det det när det finns en liten lucka. Det ser också ut som skit hela tiden för man hinner inget 😂
Corrinda, Lovelia och Trixie kom upp för att göra sig i ordning, de skulle åka och möta upp möhippan till brunchen, medan Novalie var sjuk med halsont. De fick veta i planeringschatten att det varit en succé på morgonen, både med Janelle och sen några minuter senare med Simon. Så kul! Janelle berättade sen att hon legat kvar i sängen, med pyjamas, och mailat och grejat när det ringde på dörren. Eftersom Jack har kompisar som gör så trodde hon att det var en av dem:) Tre sekunder innan hon öppnade for det genom hennes huvud, tänk om? Men nej, de skulle ju till Ikea, de hade inte tid:)
Haha😂
Vid tio var det gnälligt så jag la Flora i vagnen och tog med Doris. Det tog inte ens en minut innan hon sov♥️ Visserligen fick hon solen i ansiktet och var tvungen att blunda, men då råkade hon somna.
Vi tog en timmes promenad, och jag hann också med en kort powernap i solen hemma innan hon vaknade:) typ sju minuter.
Dagen rullade på i 180. Syrran kom och vi promenerade till 4H, och klappade hönor och kollade på kaniner.
De hade bara skickat med en flaska välling 🙂 och på väg hem tog vi omvägen runt Ica för att köpa mer, och passade på att käka glass:) Flora sov en dryg timme till.
Att ha små barn innebär också en jäkla massa ätande. Jag förstår varför jag är så less på att laga mat och varför jag idag överlämnar det åt alla andra;)
Det äts hela tiden.
Till den som tycker det är stökigt – selektera. Vi lever här, och vi har dåligt med förvaring för vardagens saker. Men, jag tror faktiskt att det är få som på sin dödsbädd tänker: ”Fan, jag borde ha städat mer!”
Jag är en stökig person, jag orkar inte längre låtsas om nåt annat och skiter faktiskt i vad folk tänker. Det är rent, för det mesta, förutom hund och katthår då;) och det är good enough. Jag får flipp ett par gånger i veckan, och röjer ständigt, men med ett stort hushåll tar det en sekund så är det stökigt igen. Jag kan antingen acceptera det och gå vidare med livet, eller så mår jag dåligt över det. Mitt val är väldigt enkelt:)
Stör det någon så låter det väldigt mycket mer som ett Du-problem än ett Jag-problem:D
Det var varmt ute och vi var less på att promenera och hålla handen, vore det inte kul med ett bad? Men jag har ingen bebispool. Dock har jag fantasi och McGyver-gener!
Jag tog en brödback som jag säkert stulit nånstans ifrån, la en hopvikt handduk i botten och stoppade ner hela i en sopsäck och vek till lite. Voilá!
Blev helt perfekt, stadigt nog för att kunna hänga och plaska, lagom stort att sitta i den och plaska:)
Så småningom var det sovdags och Flora var arg. Så förbannad och övertrött och ville inte sova. Trots att hon fått nappa en kortis vid sex var hon så oerhört trött. Det tog en stund av vaggande och vaggvisor innan hon somnade men sen sov hon som en stock precis hela natten🙌
Vaknade vid 6.25, pigg and happy:) bara för att vara trött som en gris klockan nio:)
Jag trodde aldrig hon skulle sova längre än en halvtimme och lät henne ligga kvar i famnen, döm om min förvåning när hon sov i två och en halv timme!
Men seriöst nu, vad är vitsen med att vakna halv sju och sova middag två och en halv timme senare? Sov bara till åtta i stället 😇
Syrran kom över och vi bestämde oss för att ta en promenad med Doris och barn till lekparken vid IP. Det är en stor lekplats som jag i princip aldrig varit på för att den är så ohemult tråkig. HUR kan man lyckas med det? Den är också stor så har man ungar som är rymningsbenägna får man motion:) Det är långt mellan grejorna.
Det är väl nån EU-lag eller så, men jag är väldigt glad att jag, och mina barn till viss del, växt upp med sand, gungor som man kan krocka med och roliga klätterställningar:) I stället är det sånt här underlag. Det är tillgängligt för alla och DET är jättebra, men det är oskönt att ramla på. Dessutom suger det åt sig värme. Igår var det varmt, men blåste ibland, här är det som en gryta, med totalt stillastående varm luft och det blir varmt både underifrån och ovanifrån.
Jag är glad att jag inte behöver vara här oftare än väldigt sällan:)
Det finns inga gungor? Tror jag, bara den här, som förvisso är jättekul, men inte gungar så bra, och det går ju inte att lära sig gunga själv direkt. Är inte det viktigt? Att lära sig att gunga? Har alltid trott att det är en viktig sak i utvecklingen:D
Den är perfekt för små ettåringar i alla fall:) Hon får hålla tag i repen och det var väldigt kul.
Jack gillar att klättra och gav sig rätt upp i en repinstallation:)
Och vem är jag om jag inte visar att mormor också kan? Givetvis klättrade jag hela vägen upp:) men det finns inga bildbevis.
Efter en timme höll vi på att svettas ihjäl, Doris var less och Flora trött, vi packade ihop och hon fick sova en stund. Jack blev arg på mig när Flora blev ledsen när jag fällde ner sätet. Hon är inte trött, menade han, men jag visste ju att hon var det och efter några sekunder tystnade gråten och efter några minuter sov hon gott. Att få ha Jack som storebror ♥️ Han är så fin med henne, månar om och fixar. Låter henne sitta nära, hämtar grejor och är helt otrolig!
Hemma väntade Patricia med lilla Elias och vi satt ute resten av eftermiddagen. Flora sov en och en halv timme, sen var det full rulle igen.
Middag intogs ute och nu har hon insett att det är jättekul att kasta mat till Doris😜
Janelle och Simon dök upp nånstans runt sju kanske, och vi fick höra om möhippan och svensexan. De verkar ha haft väldigt kul! Patricia berättade lite hon med, både hon och Abdel var med en stund på dagen, och tjejerna har ju också sagt ett och annat, men nu fick vi ju höra deras berättelser. Och be om ursäkt för att jag ljugit:D
Ursäkten accepterades😂
De hade haft superkul! Och jag har förvisso haft häcken full, men oj så mysigt det har varit! Att få hänga med Flora i två dygn ♥️ Att få hänga med Jack vet jag ju är mysigt, och med dem båda två blev det dubbelt så härligt. Jag gör gärna om det!
Jag har nio barn, och jag känner mig helt bekväm och trygg i att jag vet och kan, jag löser situationer som uppstår och jag fixar det som behövs. Det jag helt tappat sen mina blev stora är det här med hur jäkla låst man är:) Det beror ju mest på att de inte bor här, de har inget eget ställe och inga egna grejer. Man kan inte släppa dem hur som helst eftersom allt inte längre är barnsäkrat och så vidare. Det finns ingen trappgrind till den lilla trappan på två steg, men jag har aldrig tagit bort den som sitter för den långa trappan ner. Det är väldigt bra:)
På söndagen hade jag många av mina ungar hemma som kunde hålla ett öga på Flora, eller lösa av mig i promenaderna:) Men på lördagen var det bara jag. Eller Robban och Jamie var hemma men så fort de kom i närheten blev Flora jätteledsen 🙈
Syrran var här och sällskapade båda dagarna och det gör ju det hela till mest bara mys.
Så det var min helg det! Barnbarn och en massa fixande med mat:D
Hur var eran?
