Reklam och annonslänk för Naturecan

Som vanligt vill jag börja med att säga att använder ni koden CAROLA20 så får ni 20% rabatt på hela sortimentet! 🤗

Ni hittar det här

Skönhet kommer inifrån heter det ju:) och nu har Naturecan en helt ny kapsel med hyaluronsyra.

Hyaluronsyra är ju bara bra grejor:)

Hyaluronsyra är ett naturligt ämne som finns i kroppen och som hjälper till att hålla kvar fukten i huden och även smörja lederna. Det är också bra för ledhälsan.

Främst hör man ju talas om det kanske när det kommer till rynkor och spänstig hud:)

Naturecans kapslar innehåller en hög dos, 400mg hyaluronsyra per kapsel. De är veganska och av högsta kvalitet. Såklart:)

De innehåller också zink som bidrar till att bibehålla normal hud och skydda cellerna från oxidativ stress

Hyaluronsyra kan hjälpa till att återfukta och lugna huden, vilket kan vara fördelaktigt för aknebenägen hud, minska inflammation och förhindra överdriven torrhet orsakad av aknebehandlingar.

Bra grejer med andra ord!

En annan relativt ny grej hos dem är Longevity-mix🙌

Vad är det då, tänker ni? Jo men det här är en mix av aminosyror, vitaminer, mineraler och växtbaserade ämnen som är utformade för att komplettera en balanserad kost och en hälsosam livsstil. Det gör det easypeasy att inkludera viktiga longevity-ingredienser i din dagliga rutin:)

Allt i ett!

De skriver såhär om det:

Några av huvudingredienserna i formulan har väckt ett växande vetenskapligt intresse. Beta-nikotinamidmononukleotid (NMN) är en prekursor till NAD+, en molekyl som är involverad i cellulär energiomsättning och metabolisk reglering¹. Resveratrol, en polyfenol som finns naturligt i vindruvor och andra växter, har undersökts för sina antioxidativa egenskaper och sin interaktion med cellulära signalvägar².

Formulan innehåller även spermidin, en naturligt förekommande polyamin som finns i vissa livsmedel och som har studerats för sin roll i cellulära processer såsom autofagi³. Dessutom spelar koenzym Q10 en viktig roll i mitokondriell energiproduktion och hjälper till att stödja kroppens naturliga energisystem⁴.

Tillsammans med vitamin C och magnesium, som bidrar till immunsystemets normala funktion och normal energiomsättning⁶,¹⁰, erbjuder formulan ett smidigt sätt att kombinera flera näringsämnen i en daglig dryck.

Det välsmakande pulvret med citron- eller apelsinsmak löses enkelt upp i vatten, vilket gör det lätt att lägga till i din dagliga wellness-rutin.

För mig personligen så gillar jag att ta mina kosttillskott i form av pulver som man blandar i vatten. Varför? Jo för att jag dricker mycket vatten om dagarna, och det här blir ett sätt att variera det vanliga naturella glaset:)

Jag gillar också, om vi nu ska prata om pulver, så måste jag ju återigen puffa för ”mitt” kollagen

Kollagenpulver

Det är så fräscht med äppelsmaken! Det finns även i caramel, vanilj, choklad, jordgubb och citron, men den sista är slut i lager. Även helt naturellt vilket jag föredrar ibland.

Kreatinet hittar ni här:)

Jag har alltså en stående rabattkod till er och det är CAROLA20 In med er och shoppa loss nu:)

Mina tips är att det är Fars dag snart, sen en virusfylld november sen jul, sen är det snart vabburari:) Bäst att börja boosta nu!

Säger jag som varit sjuk i evigheter 🙈 Men så har jag slarvat också. Det är slut med det nu:)

Jag är väl att betrakta som frisk, skulle jag tycka. Men inte på topp. Jag är väldigt trött och sliten. Jag har en obehaglig känsla av febertoppar, vet inte om ni brukar känna lika, men när jag har feber så fryser jag inombords. Lite som att ha något kallt som kramar om ryggraden och sen strålar utåt. Går jag en promenad, som jag inte har orkat, men jag har varit och handlat, så måste jag vila efteråt. Det är inga stora saker, och det är ju helt normalt, men det är trögt.

”Gå till din läkare”, säger folk, och jag undrar i mitt stilla sinne – varför? VAD ska en läkare göra mot en sketen influensa? Det är ju inget att söka läkare för! Om folk lät bli att söka vård för saker som man klarar av själv hemma med egenvård,  så skulle vi ha bättre med tider inom sjukvården till folk som var sjuka på riktigt. Jag blir fan irriterad på sånt.

Dessutom. ”Din” läkare? Jag har ingen. Har alla verkligen en läkare de kallar för sin? Fattar ju om man dras med diverse sjukdomar och krämpor, mamma exempelvis som har det ena med det andra och tar prover, gör undersökningar och följer upp. Men jag vet inte om hon har en läkare hon kallar sin och vet vem det är. Man får ju ändå typ aldrig träffa samma, eller? Nej, jag går inte till doktorn om jag kan undvika det:D

Nåväl!

Jag får helt enkelt ta det i den takt det går, ingen stress, ingen press och så en gubbvila på det:) Take it easy.

Jag kan heller inte sova just nu, är säkert en kvarleva sen jag hostade så fort jag la mig, men jag är klarvaken hela nätterna, och somnar inte förrän tidigast runt fem på morgonen. Det är tröstlöst😂.

Rösten är nästan tillbaka. Jag var alltså i princip utan röst i en veckas tid, det har aldrig hänt förr. Nu är den lite som en tonårspojkes, den tappar taget om registret och faller eller stiger utan förvarning. Jajamen, de hånas här hemma. Värst låter jag på morgnarna innan jag pratat upp mig, men det kommer och går.

Jag har ju katter, fyra stycken. Två av dem, Sellman och Sally, sover väldigt gärna i min säng. Sally älskar att ligga bredvid huvudkudden, så jag får näsan full av päls, medan Sellman föredrar fotändan. När de ligger i fotändan, så ligger de såhär:

Alltid så mycket i vägen som möjligt. Jag tror ni ser hur jag ligger? Hon ligger alltså inte på mina ben, men har stängt in dem så jag inte kan röra mig utan att störa henne. Och, som de flesta kattägare nog vet, man stör dem inte 🙂 Man ligger snällt och ger dem space, samma med hundar:)

Nu ska jag snart in och ha ett zoom-möte med min kurs! Inför det skulle vi läsa bland annat Kafka, Förvandlingen. Jag hatar den, den får mig att må lite illa. Den är äcklig, obehaglig och ger mig bara en väldigt dålig känsla. Syrran, tror jag det var, köpte en barnbok till typ Robban och Corrinda som grundar sig i den här. Tror den heter nåt i stil med När Greger blev en skalbagge.

Samma sak där, jag klarade inte av att läsa den 😂 Det är bara sjukt på nåt vis. Jag gillar ändå fantasy men det här är nåt annat, säkert massa metaforer och skit. Det ska bli intressant att höra lite mer om den!

Jag hoppas vi inte ska diskutera bara, för det håller inte rösten för så här dags, efter en sömnlös natt:) Jag somnade nångång efter 5.

Ok, vi hörs snart!

Ha en fin dag:)

Hej på er mina fina!

Jag ber om ursäkt för radiotystnad, men den har legitima skäl! Jag är så sjuk😝

Började nog redan i måndags, jag frös hela dagen, fortsatte på tisdagen, men eftersom värmen inte hoppat i gång i huset än trodde jag det mer var för att det faktiskt ÄR skitkallt inne. När Robban igår gick ner och faktiskt kollade värmeväxlaren kunde han konstatera att det var exakt noll tryck i systemet och det var bara till att ringa Jimpa. Själva pumpen har visst gått sönder, så det var ju inte så märkligt då kanske. Tur att jag inte envisades längre;D Frågan är väl mer: vad är det mer som är trasigt? Skit tenderar ju att klumpa ihop sig.

Men i tisdags kväll när jag satt och vävde en fotlänk i pärlor som jag tänkte ge Janelle innan bröllopet, så började jag frysa nåt så in i helvete inifrån, frös så jag skakade och insåg att nej, det här är inte bra. Inte bra alls. Det var feberfrossa.

Helvete. Jag har ytterst sällan feber. Jag kan vara förkyld och risig men det går ofta över skapligt snabbt, men är det feber inblandat … helvete, som sagt. Jag sov med två tröjor, en microfleecejacka och min fluffiga tjocka fleece, med täcke och två tjocka filtar och jag skakade sm en blöt hund. Vaknade och mådde ändå rätt okej. Ingen huvudvärk, ingen snuva, lite halsont bara, och feber som kom och gick. Med Ipren gick det att fungera och jag och Trixie hjälptes åt att lägga ihop det landskap vi skulle ha till bröllopspresenten.

Ni får se allt sånt sen, först vill jag beklaga mig fullt ut, utan distraktioner😇

Gick och la mig vid åtta kanske, och låg sen i princip hela torsdagen, dagen och natten. Helt slut, orkade inget annat än att sova.Och ha panik, för jag insåg ju – det här skulle kunna innebära att jag inte kunde gå på Janelles bröllop! Jag orkade liksom inte ens sitta i soffan och glo på tv. Dessutom så hade inte våra klänningar kommit! För trots att vi beställde i så god tid att vi skulle kunna prova, skicka tillbaka och hinna beställa nya, så strulade det och de kom alltså på FREDAGEN, dagen innan bröllopet.

Jag tog det som en personlig åthutning av högre makter, att inte hålla på och stressa över världsliga saker som naglar, klänningar och att det är lite jobbigt att åka bil till Stockholm, vem fan bryr sig? Det enda som är viktigt är att man är frisk och kan närvara. Ingen bryr sig ändå om mig, det är inte direkt så att det är jag som ska stå i strålkastarljuset.

Men, för en gångs skull ville jag och syrran verkligen gå all-in. Och se så bra det blev😎

Jag hade också extremt dåligt samvete, för tanken var att Jack och Flora skulle vara med mig torsdag till lördag. Nu gick ju inte det, och det fanns ingen backup-plan, och hur vi än skruvade på det så fick vi inte ihop något bra. Så det fick bli så att att de fick ha ungarna med sig, vilket givetvis funkade men hade varit enklare utan framför allt Flora som är som en virvelvind och högljutt talar om vad hon tycker.

På fredag vaknade jag och kände att det fanns hopp. Jag vände och vred, mådde jag bra? Ja det gjorde jag, eller nästan i alla fall. Lite ont i halsen, lite hosta pga just ont i halsen, men inget annat. Ingen feber och inte den totala mattheten som legat som en jävla blöt filt över mig. Syrran messade: Klänningarna ha kommit! Ohhh, det kanske ordnar upp sig ändå! Vi bestämde att hon skulle komma hit så vi fick prova ihop, med munskydd om så behövdes. Men sen struntade vi i det, så snabbt borde hon inte bli sjuk om jag smittades. Men jag hade min servicetekniker här, så vi fick vänta. Kunde inte riktigt prova aftonklänningar och sen stå där i galastass och prata med honom:D

Jimpa kom också och hämtade Doris, som skulle bo hos honom över helgen. Hon var så söt när han lyfte upp henne i bilen, satt där och tittade rakt fram, sneglade snabbt åt mitt håll när jag pratade med henne men trodde nog att jag skulle lyfta ner henne om jag såg henne:D Han messade senare att det gick toppenbra. Hos honom får hundar inte vara i soffan,  vilket Doris alltid är här hemma ju, men det tog en tillsägning och det var det:)

Vi provade oss igenom klänningarna, insåg snabbt att storlek 42 var för stort och kunde låta bli alla dem, vi hade ju beställt dubbla storlekar. Alltså det här är så jäkla emot mina principer! Att beställa hem 16 klänningar för att sen skicka tillbaka 14, det är slöseri! Men vad gör man när det är så det ser ut? Det är en galen värld, en galen tid. Jag hade tre favoriter, varav en gick bort direkt, tyvärr. Den satt skönt och var bekväm, snygg och så där, men precis över magen så veckade den sig så man såg onödigt rund ut.

Det stod mellan de här två, och det är screensshots från kassa mobilfilmer, tagna för att skicka till ungarna som smakråd:) Jag är också sjuk, okej:) Den blå är lite för stor, den satt bättre på syrran i livet, hon är fem,sex kanske, centimeter längre, men hon fick jättebreda höfter i den. Den var perfekt i längden. Gillade alla paljetter i livet:)

Hade vi fått klänningarna när vi trott hade jag varit mer noga med att fota allihopa för det är kul att ha sen, men nu blev det bara två filmer.

Jag valde den här:

Jag var tvungen att visa produktbilden också:)

Jag TROR att jag skulle kunnat ha den i 38, men nu fanns inte tid för att byta och det funkade fint:)

Sen satt jag med att locka håret i TVÅ timmar, en packa, sen pyssla på mig naglar

Jag kunde såklart inte sova, men slumrade iaf två-tre timmar. Good enough!

Vaknade vid halv nio som jag ställt larm på, klev upp, sa Godmorgon till en unge i köket och …. Jag hade ingen röst. Och med ingen menar jag exakt det, jag hade ingen röst. Men vafaaaaan!? Jag skulle ju hålla tal? Jag hade förvarnat Lovelia redan innan, eftersom jag var så sjuk, men nu var det ju inget snack om saken. Jag skulle inte kunna hålla talet.

Hur som helst, jag var frisk nog att vara med på bröllopet, skit samma vem som höll talet, eller om jag lät som Zeb Macahan! Världsliga saker:)

Nu måste jag ta en paus. För – jag är fortfarande jättesjuk🤷‍♀️ Åtta dagar efter insjuknandet så är jag inte ens i närheten av frisk.

Jag återkommer!

Om en vecka är bröllopet över. Det känns konstigt, för man har ju haft det att se fram emot länge nu.

Jag har skrivit ett tal! Jag har aldrig gjort det i hela mitt liv, inte ens på nån av alla skrivkurser jag gått. Hade alltså noll aning om hur det ens ”ska” vara. Jag har inte heller varit på så många bröllop så det fanns liksom ingen inspiration att hämta från något sånt. Det enda jag egentligen hört om tal var: Håll det kort och personligt.

Jag hittade i af en sida om just bröllopstal och tal till dotter och son, och där fanns det en tydlig struktur som visade sig vara ungefär som när jag gör en UGC-video, det ska börja med en hook, sen ha en body och avslutas med en CTA (call to action) Det blev lite enklare. Sidan finns HÄR om nån behöver den. Eller jag i framtiden:)

Jag skrev talet, ändrade och grejade, det tog evigheter. Sen hivade jag in all i Chatte, alltså Chat-gpt, och bad honom se över det, göra eventuella förbättringar och strukturera det korrekt. Robotar är ju extrema people-pleaser och jag hade såklart skrivit ett fantastiskt tal och blablabla:) Men han petade lite i det och gjorde en version också med var det var passande med pauser för att ge effekt eller vänta in skratten. Fan om inte folk skrattar 😀

Jag hatar att stå och prata inför människor. Det spelar ingen större roll om jag pratar om något som jag kan på mina fem fingrar heller, jag avskyr känslan av att folk tittar på mig när jag pratar. Så har jag varit hela livet, jag vill inte vara i centrum och jag vill inte tala inför fler människor än typ tre, då är jag nöjd. Kompisar, samma sak. Jag gör det ju, för det är så det måste funka, men jag är inte den som glatt tar plats och berättar en kul historia. Gör jag det så är det hettande kinder och öron:D

På Hola, så hade vi en dag där skolan hade sin årliga Hola-dag, när utbildningarna visar upp sig på olika sätt. Ekobrukarna gjorde en växtsäng ute, Behandlingsassistenterna hade en frågerunda tror jag och vi författare (😊) skulle läsa upp vår pitch för vår berättelse och sen läsa ett utdrag inför publik, inte bara kursarna, som är tillräckligt jobbigt:)

Men jag gick upp framför kanske 40-50 personer, läste min pitch och min text, fick skratten på rätt ställe och applåder när det var klart. Det fick ju alla såklart:D Att läsa mina egna ord högt för andra är skitsvårt! På något vis lämnar man ut sig själv nåt så djävulskt, man har skrivit det där, hittat på det och satt det på pränt, och måste stå för det. Jag tycker ju att det är bra, men oron över att andra ska tycka det är skit är stor, för det är ju en del av mig. Att ge folk min text i textform är en helt annan sak, hur stört det än låter:D

Jag tyckte det var as-läskigt! Men efteråt kändes det supernajs. När folk kom fram och sa några ord om att de blev nyfikna på resten så växte jag ju typ en meter av stolthet. Med det här i bagaget, att jag faktiskt HAR stått framför publik och lämnat ut en del av mig själv, så känns det som att jag kanske, men bara kanske, kommer klara av att läsa det här talet utan att böla sönder totalt.

Jag ska öva hela veckan nu:)

Och min pitch för texten jag jobbar med, varsågoda:

När Kellie träffar den undersköne ärkeängeln Rafael är deras spirande kärlek varken enkel eller självklar. Hon är den kloka, självständiga tjejen som aldrig skulle bli kär igen. Han är en av de mäktigaste änglar som någonsin funnits. Rafael oroas över utvecklingen där fallna änglar sprider sig över världen, människor försvinner eller förvandlas till själlösa utan empati och moral, men framför allt oroas han över Kellies säkerhet.

Centrum för det hela är nämligen Kellies stad. Här vill demoner och fallna änglar skapa en metropol för synd, och det på människornas bekostnad.

När situationen eskalerar måste Kellie hitta sina krafter, krafter hon inte ännu vet att hon besitter.

En urban romantasy om samhällets hårda utveckling med kriminalitet och gängvåld och en kanske omöjlig kärlek

Tadaa!

Fantasys är ju väldigt liknande varandra, det är ofta en hjälte och en hjältinna, de börjar gärna med att hata varandra, men är tvungna att samarbeta för att lösa en uppgift som är avgörande på något vis, ofta handlar det om liv och död. En värld som kommer utplånas av ett hot, maktkamper och David mot Goliath-style.

Jag har valt att tona ner det fantastiska i det och håller det hela på en low-fantasy-nivå. Det är änglar absolut, men det är väldigt lite magi och underverk. Den svåra frågan, som också är vanligt förekommande i fantasys, är att det ofta är en människa och ett väsen som blir kära. Väsendet är urgammal, i mitt fall är Rafael en ärkeängel som funnits sen tidernas begynnelse, medan Kellie är en tjej i trettioårsåldern kanske. En kärlekshistoria mellan dem är ju på ett sätt extremt sunkig😁 Hur fan löser man det? Och hur gör man med fortsättningen av deras liv? Änglar är odödliga och åldras inte, människor åldras och dör. Jag har med hjälp av mina kursare landat i att man får bara skita i det, låtsas att det är helt normalt och bara köra på här och nu:) Kellie får såklart också ett val, att bli odödlig, men vill hon det? Skulle DU vilja det?

Haha, jaja, tillbaka till verkligheten.

Mitt tal är klart, så gott som, jag ska fila och putsa lite och sen skriva ut det. Om skrivaren behagar funka, det vet man aldrig. Det här känns skönt att ha klart för det har hängt över mig. Jag VILL säga några ord, jag vågar egentligen inte, men tänker att ingen vet vad jag tänkt säga och får jag panik så är det bara att dra till med SKÅL för brudparet och strunta i resten:D

Jag återkommer med rapport om hur det gick:D

Våra klänningar då, nästa jäkla orosmoment.

Syrran och jag letade i alla butiker på Gränby köpcentrum, det är Lindex, Kappahl, H&m, Vila, Cubus. Indiska, BikBok, New Yorker, Johnells, och några till. Inga fina klänningar. Jag vill ha en hellång, för jag har inga passande skor, och vill inte visa mer av benen än nödvändigt pga, tja ni vet, mina ben:D

Det fanns inga hellånga, knappt några halvlånga, och absolut inget i nåt lite mer festligt material utan i typ stickat eller tweed. Mörka, dova färger. Såklart eftersom det är höst. Sommarklänningar är för somriga, det är oktober och kyligt så helst inte spagetti-axelband eller liknande. Tvärkört och vi gick hem och beställde online.

Givetjävlavis strulade beställningen och fast vi hade så pass god tid på oss att vi skulle få hem klänningarna, kunna prova och beställa nya om ingen passade så sitter vi nu här. Klänningarna kommer troligen i början av veckan, men kanske också på torsdag.

Kan säga att paniken är bra nära🙈

Jag har rivit i alla garderober och hittade den klänning jag hade när Patricia döptes, det är alltså 31 år sen. Den funkar! Den är mörkblå, och ganska enkel, men fin. Då var jag liten och klen, så den stramar över ryggen och bicepsen men det är inte så det är fult. Den är nu min backup. Jag hittade också Corrindas balklänning som hon hade i nian tror jag.

Nej det måste vara senare än nian, kanske gymnasiet? Skit samma:)

Jag fick på mig den, men kunde inte riktigt dra upp blixtlåset i ryggen som också visade sig vara paj. Jag skulle ju inte kunna ha den så här, jag kan omöjligt ha axelbandslöst och livet på den här är alldeles för stort i bysten. Men jag tänkte att jag kunde sy dit axelband och ha nåt över. Nu var den ju paj, så jag funderar på om jag ska klippa av den, sy dit ett nytt blixtlås och ha den som kjol. Men det kräver en del sykunskaper som jag kanske inte riktigt besitter 🤣 Plus att jag absolut inte kan tänka mig en överdel som skulle kunna passa.

Det här är så typiskt! Man försöker och så blir det inte bra ändå. Håll alla tummar ni har nu för att klänningarna kommer och att de passar. Vi har beställt typ 16 stycken, ihop, samma klänning i olika storlekar så förhoppningvis passar någon. Annars blir det dopklänningen 😀

Skor sen då, jag har gympaskor. Gympaskor, gympaskor, gympaskor. Och foppatofflor. Och kängor. Läckert vilket jag än väljer 😂

Jag har ett par platta ballerina-ish i beige som förhoppningvis funkar. Jag testade att gå i klack för några dagar sen. Det har ju aldrig varit en paradgren pga att jag har en fot som är paj, men jag har kunnat ha lite klack, det har till och med kunnat vara bättre än utan. Kilklackar har exempelvis varit helt ok. Efter att jag flyttade på senorna i foten är det helt kört, jag har noll balans så fort jag kommer upp lite framåt.

Jag har en del stövlar som skulle kunna funka och ville testa. Det gick inte alls:D Däremot hittade jag ett par kängor med lite klack och de gick förvånansvärt bra. Inte för att jag kan ha dem till klänning men jag gick helt ok i dem. Var tvungen att filma mig själv när jag struttade runt på uppfarten mitt i kolsvarta mörkret:) Frågade också Patricia hur det såg ut. Det KÄNNS för gräsligt svagt, men jag tänker att jag nog kanske ska gå i dem hemma, korta Dorispromenader så kanske de stackars musklerna som är nästan helt förtvinade, fattar vad de ska göra:)

Ja, ni fattar, det är stökigt nu, med mycket som snurrar i huvudet:)

Nu ska jag ta mina gympadojor och gå ut på promenad! Ha en fin fortsatt söndag 🙂