Vaknade i morse och mådde finfint. Klev upp. Det tog inte jättelång tid(nåja jag var uppe ett bra tag men gjorde inga stordåd) innan det började rycka och dra i synfältet och jag anade vad som komma skulle. Men var jag helt säker? Några minuter senare var jag det😎

Jag har ju mer eller mindre alltid haft aura innan migränanfall, som i mitt fall uttryckt sig först som ryckningar i kanterna av synfältet, och efter en liten stund stjärnor som dansar framför ögonen. Det går rätt fort, från ryck till stjärnor tar det några minuter. Sen tar det max tio minuter innan jag inte ser skarpt alls, allt är som ett enda blurr, och efter det kommer huvudvärken. Jag har ett fönster där på 10-15 minuter och hinner jag få i mig migräntabletter då, och helst sen gå och vila, eller ännu bättre sova en stund, så ger det sig nio av tio gånger.

Ett tag nu har det varit på annat vis, och migränen har börjat med skarp värk i halsmuskeln/nacken. Jag har givetvis googlat, för det är ju så jag och läkarvetenskapen jobbar😂 och insett att det är en annan slags migrän. Men så fint då. Den är jättesvår att stoppa, framför allt är det svårt att begripa att det kommer utveckla sig till ett anfall. Ont i nacken har jag ju ofta ändå liksom.

Jag har SAKNAT min aura, hur dumt det än kan låta:) Det är så mycket enklare med den, det är tydligt och klart, jag får ju aldrig den utan att det handlar om migrän.

Nåväl. Idag började det rycka och flimra och Doris skällde som fasen på något ute och jag var hungrig och ville äta och allt var liksom bara suddigt. Jag gick mot henne i vardagsrummet för att säga till henne på skarpen när jag kastade ett öga ut på gatan. Där gick en hel hop välklädda människor i maklig takt. Oj då, tänkte jag, har det varit begravning?  Så här dags? Klockan var kanske halv elva eller nåt. Sa till henne, hon struntade ju i det och sprang till dörren och jag gick efter. En tyst knackning på dörren och jag stoppade och stod still där jag var, utom synhåll.

Ganska säker på att det var Jehovas  Vittnen.

Syrran berättade att de varit hos henne för ett tag sen och när jag kikade ut såg jag en man och en kvinna, de brukar ju operera i par:S Såg sen hur de gick över till grannen. mitt emot.

Låt mig vara tydlig. Jag skiter i din religion, men kom inte hem till min dörr och pracka på mig den. Jag har en stängd grind och en hund som skäller som tokig, det borde vara två tecken på att man inte är välkommen. Men tydligen inte.

Just Jehovas tycker jag är skitmärkliga. De har en väldigt skev syn på mycket, och jag hade ett tag en del kontakt online med nån tjej som var med där. Det var på FöräldraNätets dagar, när internet var snällt:) och jag var med i föräldragrupp för Robban och Corrinda skulle jag tro. Minns inte exakt men den här tjejen höll på att förblöda under sin förlossning och de får ju inte ta emot blod. I stället för att ta ett par påsar blod så väljer de att lita på Guds vilja. Han får avgöra, vill han att de ska överleva så kommer han se till så de överlever. Väldigt skevt. Det gick ju bra den gången, men hur kan man chansa när man har barn att ta hand om?

Mycket mysko.

Jag var också med om på sjukhuset för evigheter sen att en familj kom in med ett barn som behövde en relativt enkel operation och de vägrade pga sin tro. Staten tog ifrån dem vårdnaden, barnet opererades och blev friskt. Det hade inte klarat sig utan, man försökte ju så långt det gick att möta familjens vilja, men till sist var det inte möjligt utan att riskera barnets liv.

Vill man ha den tron så får man ju det, men jag kan inte varken förstå den eller respektera den. Ett liv är värdefullt och inget man överlåter i händerna på något som det inte finns evidens för att det existerar. Hade man vetat att Gud finns, vilket man ju faktiskt inte gör, så hade det varit en annan sak.

Att Jehovas Vittnen envisas med att knacka på hos folk är en annan sak som gör att jag inte respekterar dem. Låt folk komma till er, det är typ det som Jesus sa väl? Så, jag är väldigt nöjd med att jag duckade undan den här gången. Var det nu inte de här tomtarna så var det nåt annat elände som jag inte heller ville veta av. När de går i grupp och knackar på alla dörrar klockan halv elva, elva på dagen så är det inte av intresse 😀 Vem gör ens det? De flesta är på jobbet då ju😎 De kanske inte vill, men tror att Gud sagt åt dem? I don´t know och jag bryr mig inte, mer än att jag blir tjurig då;)

 

Jag käkade min lunch-kvarg och gick sen och la mig, sov två timmar och sen var migränen borta, kvar är enbart det här luddiga som gärna stannar kvar ett dygn.

När jag kom hem från Karstad så möttes jag ju av Robban som berättade att min tvättmaskin var trasig. Och man bara – suck. Den är två och ett halvt år gammal.

Vad felet är vete tusan, den gör så jordfelsbrytaren löser ut. Robban är duktig på sånt där men jag hoppas ju på att det ska vara nåt skit jag kan reklamera. Den är köpt på Elgiganten i Uppsala och det finns få butiker i stan som är så värdelösa som den. Jag har sällan fått bra bemötande när nåt gått sönder, tvärtom så fuckade de ju upp Lovelias telefon totalt. Och vägrade ta ansvar över det. Jag borde inte köpt den där, men nu blev det så. De har ett års garanti, hade jag köpt den via Elektrolux hade jag haft fem, tror jag. Bara en sån sak liksom. Men den var på kampanj 🤷‍♀️ Jag laddade i två dagar, det var helg, för att ringa, och sen dirigerades jag ändå direkt till Electrolux.

Jag ringde i måndags. Det kommer en tekniker sa de, på tisdag.

Ah, najs.

Nästa tisdag.

Åh fan.

 

Givetvis ser det bättre ut än så här vanligtvis i tvättstugan, här har ju Robban dragit fram den och kopplat loss den från väggen(vanlig kontakt) för att kolla att det var den som bröt jordfelsbrytaren, men det är fan inte lätt att vara utan tvättmaskin i över en vecka. Jag ägnade gårdagskvällen åt att städa upp här nere:)

Jag har en tvättmaskin till nu, vet inte hur jag någonsin klarat mig med en, men det gjorde jag tills vi hade den där översvämningen. Då lyfte de upp den i badrummet, vilket var en jäkla tur för det tog ju nio månader för dem att färdigställa. Sen fick den helt enkelt stanna där, och jag har bytt den två gånger. En gången mot en tvätt och tork, vilket var den sämsta maskin jag någonsin haft, och nu har jag en begagnad Miele som gör jobbet. Men ingen tumlare.

Just nu är det rått och fuktigt ute, men inte så pass att min fjärrvärme hoppat igång, och inget torkar. I vanliga fall när jag hänger tvätt i badrummet så torkar det över natten, nu tar det flera dagar. Det är inte fräscht, det blir sunkigt. Så nu har jag hämtat upp en torkställning och placerade den i övre hallen och vi har en ute också, men det är fasen fuktigt. Jag får nog koppla in tumlaren igen nere, den kan ju stå på golvet.

…………

Ja och där slutade jag igår och sen var det för luddigt i huvudet för att göra mer tydligen:) Jag var på benen men det var väl kanske inte mer än så.

Jag gör så att jag postar iväg det här nu:)  Det får tas med en nypa salt och varsamhet🙈

 

Jag har aldrig utgett mig för att vara insatt i politik. Däremot har jag en massa åsikter, och vissa saker, som spårvägen, står mig varmt om hjärtat. Att ha åsikter är sunt, för mina är givetvis sunda:)

Hur blev det nu i valet?

Ja vem fan vet? Kan DU säga det? Vem vann? Ingen vann, alla vann?

Nu är det huggsexa och jämkning som pågår på både nationell nivå och i Uppsala. Och blev vi av med Pelling? Fan vet. Troligen inte. Vi kommer behöva dras med det stolpskottet i fyra år till och jag avskyr hur folk röstat. På MILJÖPARTIET i Uppsala? Då är man inte direkt insatt utan röstar för att man tror att de är för något bra.

Jag tar ett exempel i högen: De är helt okey med att vi skövlat massor av träd inne i stan, så att den så kallade krontäckningen numera är undermålig. Man kan planera hur många nya träd som helst som kompensation, men det som är viktigt är de stora kronorna på träden. Det är de som bidrar till luftens kvalitet och möjligheten till skugga. Två exempel förresten, för de är mer än villiga att utrota en liten bagge, Cinnoberbaggen, som har sina habitat just där bron planeras. Den är fridlyst och utrotningshotad och man FÅR INTE göra så enligt lagen. Men det – skiter väl MP i🤷‍♀️ Det kan tyckas larvigt med en liten bagge, men bryter man mot det, vad blir nästa grej? Och – vi kan inte utrota djur hur som helst, det har vi väl ändå fattat?

Jag står för att jag föraktar Erik Pelling. Det samma gäller gaphalsen som leder Miljöpartiet. Stefan Hanna är med på samma lista:) För att inte tala om Tobias Smedberg. Ja, mitt politikerförakt är tyvärr väl underbyggt och har aldrig varit högre. Jag har pratat med Pelling, vi hade ju en dejt för några år sen, då vi gick runt här där innan de skövlade ner 2200 träd tror jag det blev, för att sänka en perfekt fungerande väg med en gångtunnel, för att spårvägen inte kan gå i uppförsbacke. Den spårväg som inte har några tillstånd klara. Han hade inga problem att ljuga mig rakt upp i ansiktet. Och sen skylla på att han inta hade alla fakta. Ok, men då … uttalar man sig inte tvärsäkert.

Valresultatet i Uppsala vet jag inte ens hur det blev, de ska försöka vinna nån slags majoritet på nåt vis som jag absolut inte begriper. Jag har gått runt och känt mig som en bedövad och ledsen skrutt för jag orkar inte med mera dumheter i min fina stad.

Som toppen på isberget så droppade syrran att hon fått lapp i lådan om städdag hemma hos sig, och där hade de påmint om att från årsskiftet så kommer det införas PARKERINGSAVGIFTER på deras villagator. Det brann ju direkt.

Vi har bott här ute sen 1976, och i alla de här åren har vi parkerat utanför tomten när man är hos varandra. Inga problem. Gatorna är tillräckligt breda, och folk är tillräckligt smarta för att ställa sig så att framkomligheten är okej. Vi bor sju kilometer utanför stadskärnan och med inte allt för bra kommunikationer. Många är tvungna att ha dubbla bilar för att få ihop livet med barn på olika ställen, aktiviteter och inte minst för att kunna handla och ta sig till sina arbeten. Och nu ska kommunen ta betalt för att vi står på våra egna gator. De gator som de givetvis inte snöröjer med prioritet eller på något annat vis heller prioriterar, men nu ska det kosta fem spänn i timmen. Jävla trams.

Jag kommer flytta in mitt staket om det blir så hos mig. Då får jag en tio-ish meter lång remsa där mina gäster kan stå gratis.

Stackars Jimpa kommer bli väldigt trött😇, men jag kan omöjligt gå med på det. Jag har principer.

Det här är ju Miljöpartiet i ett jävla nötskal, de vill att ingen ska åka bil, och de försvårar det, fördyrar det, ideligen. Fuck.

.

Men så happy happy det var idag då 😂

Jag försöker ta mig ur gnällträsket! Gör det med fotboll:)

 

Jamie hade match igår, nere på Danelid, ett stenkast hemifrån, men jag hade inte tänkt kolla, utan hade siktet på step-pass. Jag hade sett en match på söndagen där de vann med 8-0:) Men sen messade David, gamla ledaren ni vet, ”Kom ner och kolla på grabben!” Visade sig att han skulle döma och eftersom jag var sur, på dåligt humör och allmänt ledsen, så messade jag syrran och frågade om vi skulle ta en match och sen en lång promenad istf för step?

Han har bytt pass för ett tag sen, och det här är inte så kul, vi har kört det några gånger men det är verkligen inte kul, så det lockar inte. Syrran har ont i ett knä också så valet blev rätt lätt.

När vi kom ner, strax innan matchstart, ”fick” vi ett rött kort av domaren och ett pekande med hela armen upp på läktaren:D

Matchen var jämn, våra killar gjorde 1-0 snabbt men förlorade till sist med jag tror det var 1-3, men det står 1-2 på appen. Vi snicksnackade med David i paus och efteråt och det var trevligt att få lite uppdateringar. Vi saknar ju honom, från att ha tränat med honom i säkert tio år, ett par gånger i veckan, med en grupp människor som vi gillar, till att bli utspridda för vinden på olika pass, det är tråkigt som fan. Folk väljer ju nu anläggning efter var de har närmats till och hittar pass som funkar för dem, mot tidigare när vår gemensamma nämnare var just David. Bah.

Men, ikväll är det iaf ett bra cirkelfyspass som vi ser fram emot!

Efter matchen så tog vi sen en lång promenad runt i området, snackade skit och samlade steg. Mina 12000 steg om dagen är inte helt fullt uppnådda, det är några dagar som felar, men det var jag ju ok med från början. Jag är ändå skapligt på banan. Det tar en jäkla tid bara, att få ihop dem. Jag får ju väldigt lite vardags-steg, eftersom jag håller mig hemmavid för det mesta. Även om jag går promenader med Doris så blir det kanske 5000 steg och sen har jag 7000 kvar🤷‍♀️

På Vässarö var det ju 15-17000 steg bara av att röra sig mellan de olika ställena, det är mycket enklare då. Och roligare, för det är rätt öken att bara nöta på för att få in stegen på kontot😅

.

Annars?

Jo, men jag vet inte om jag sagt att mitt vardagsrum numera är nån slags Man-cave?

Jag kom hem från Vässarö, trött som ett as, och Robban ropade på mig från poolrummet. Då har han skaffat fyra stycken sådana här biofåtöljer/recliners. Alldeles för stora egentligen för mitt lilla vardagsrum, men det här har han pratat om länge. Han tycker att jag borde sitta bekvämare när jag jobbar, och givetvis för att det är skönare att hänga i när man kollar på tv osv.

Jag kände lite som så, skit samma. Vem bryr sig? Vardagsrummet är litet, och vi får inte plats när vi är många. Men det är vi sällan, det är på jul och dagarna runt då som vi är där, annars sitter vi alltid i köket eller ute.

Men jag är väldigt förtjust i mina möbler 🙈 Jag har en Ektorps soffa från Ikea, det är den tredje jag har, och den är grym att klämma ihop många i, plus att man sover väldigt fint i den. Jag brukar ju överlämna mitt rum till ungarna som behöver sova över. Nu står min soffa på högkant nere hos Jordan:) En fåtölj ska jag flytta in i mitt sovrum, och den andra är så pass skabbig, men djuren älskar den, att jag kommer låta den stå i uterummet till dem att sova i. Den är extremt skön, men extremt ful eftersom de vässat klorna på den i parti och minut. Mamma har klätt om den två gånger, att begära att hon ska göra det en gång till är lite väl mycket. Jag väljer att skjuta på det beslutet och se hur den klarar sig ute, det kan mycket väl vara att jag inte behöver ta ett, utan att det tas åt mig:) Ibland blir det väldigt fuktigt där ute, men dynorna på lastpalls-sofforna ligger året om och klarar sig, så vi får se:)

Här är resultatet av att vi flyttat runt allt fyra varv. En riktigt usel bild men ni fattar nog.

Det är inte så illa! Det är lite saker som ska bort, och det är saker som ligger på fel ställen pga att vi bökade runt, men överlag – jag gillar det. Och jag sitter väldigt skönt när jag ska jobba!

Det blir också samma antal sittplatser som innan, plus att jag kan flytta ut fåtöljen från mitt rum enkelt. Däremot kan man inte sova i dem nåt vidare. Å andra sidan tyckte Jamie att man sov som en gris i dem när man fällde ner, så då kan ju han göra det, så kan jag ta hans rum, det löser sig.

Man-cave 😂 Sönerna älskar det och är plötsligt mer här än förr, och det är ju himla mysigt:)

Jag kräver att de håller ordning och tar undan efter sig och kanske är alla happy:)

Nu ska jag hjälpa Robban med nåt, så jag avslutar och återkommer!

Jag har för första gången i mitt liv förtidsröstat, så jag kan sitta lugnt här hemma idag och fundera över om jag ska gå ner och kolla på Jamies fotbollsmatch eller om jag ska plocka blåbär. Eller snarare såhär – ska jag plocka blåbär före eller efter hans match? För den kommer jag kolla på:)

Jag upprepar det jag tjatat om länge för eventuella Uppsalabor som inte röstat än. Rösta på vad fan ni vill i riksdagen men se till att rösta BORT PELLING i kommunvalet. Regionstyret behöver också bytas ut.

De som säger NEJ till spårväg och kommer riva upp det är M Kd och Sd. Rösta på nån av dem, helst inte Sd då men det behöver jag nog inte säga, det fattar ni ändå.

Jag har röstat taktiskt, för att få ett stopp på spårvägen och ett nytt styre som inte manipulerar och undanhåller viktiga uppgifter. Jag är oerhört trött på alla i maktposition i Uppsala. Pelling och Rafael Waters i topp, med Tobias Smedberg intill. Skickar man en ursäkt till en äldre dam som våldtagits i sitt hem av en hemtjänstpersonal i en taxi, då förtjänar man ingen respekt. Tror dessutom att den mannen fick ett fett skadestånd till slut också. Våldtäktsmannen då, inte Smedberg;)

Sossarnas problem i Uppsala är Pelling, stod det i en krönika häromdagen, och ja, så är det till stor del. Han och hans anhang av obehagliga män. Nån kvinna också, men flest män.

Jag har röstat. Nu håller jag alla tummar och tår för att vi får ett styre med M och Kd i topp i Uppsala, så vi får stopp på det här.

 

Jag tror att vi får ett maktskifte både i regeringen och förhoppningvis i Uppsala. Jag tror också att Sd ökar igen och att om vi inte vill ha Jimmie som statsminister inom kort så behöver vi dra åt tyglarna rejält gällande viktiga saker som engagerar.

Exempelvis tonårsutvisningarna. Laglydiga familjers laglydiga ungdomar som vuxit upp här och som vi bekostat utbildningar för, de kickas ut.

En annan utvisning jag hajade till på var när jag igår hörde en engelsman med 155000kr i månaden i pension från Världsbanken, give or take en årsinkomst på 3 mille, skulle utvisas pga att Migrationsverket inte anser att han kan försörja sig. Okeeeeeej.

Pension räknas inte som inkomst tydligen, enligt Migrationsverket, men den beskattas glatt, enligt engelsmannen. Han konsultar också åt Världsbanken a´ cirkus en miljon om året, men eftersom det är nån form av projektanställningar på max ett år så gills de inte – ut med honom. Han menade ju på att det inte direkt var synd om honom såklart, han klarar sig, men han har ju gift sig med en svenska och vill leva här med henne. Nu drar de båda till England och vips försvinner TVÅ höginkomsttagare. Bra jobbat, migrationsverket.

Vi måste ju se över det här så det blir vettigt. Jag anser att skötsamma personer som bidrar till Sveriges välfärd är välkomna, men däremot ut med drägget. Ut med de kriminella asen.

Förtalslagarna sen då? När män som våldtagit en kvinna i flera timmar, döms och kommer på att de nog var under 18, lyckas skrapa fram ett (förfalskat?) intyg om ålder från sitt hemland, och då suttit häktade för länge för sin ålder … får SKADESTÅND? Vad ända in i helvete? Det var ett skadestånd på över en halv miljon, medan den våldtagna kvinnan fick … håll i er nu, männen hade inte så mycket pengar så hon fick – 3000kr.

Hon lever inte idag, för hon orkade inte med allt mörker. Så de här männen våldtog i flera timmar, en handling som förstörde en människas liv så till den milda grad att hon valde att avsluta det. Och fick betalt för det. Jonathan Alvén, journalist och barnrättsaktivist, hänger ut dömda sexualbrottslingar på Facebook. Domar som är allmänna handlingar som vem som helt kan begära ut, men ingen gör eftersom de inte vet nåt. Han är nu dömd för förtal och gärningsmannen fick 840000kr (lite osäker på exakt siffra) av svenska staten, dvs VI skattebetalare, för att Jonathan berättade om att han våldtagit.

Så skevt.

Min kompis/kollega Mona blev dömd för förtal efter att ha berättat att hennes exman våldtagit deras gemensamma dotter under många år, en pedofil alltså. Hon tillsamman med bla Cissi Wallin som dömdes för att ha berättat om att hon själv blivit våldtagen av en kollega och några till, driver nu ett mål där planen är att ta det hela till Europadomstolen.

Här Här Här kan man läsa mer. Vi är ensamma i Europa om att ha de här förtalslagarna, som strider mot yttrandefriheten och som i grunden slår mot kvinnor och barn, för män har ju alltid ett skydd. De är ju de som i merparten av alla fall är förövare.

Jag menar inte att det är Sd som är nån slags frälsare med gott hjärta som kommer in och ställer allt till rätta, jag menar heller inte att jag har stenkoll på när och vilka partier som fixat de här grundlagarna, men faktum är att många vänder sig till just Sd. De är ett parti med populistiska frågor och de hörs och syns.

Jag är klok nog att tro att allt inte är invandrarnas fel 🤦🏻‍♀️ men många vill ju gärna ha en Quick fix.

Jag är helt för strängare straff och hårdare tag mot kriminalitet överlag. Däremot är väl ändå inte en lösning att sätta 13 åriga småungar i fängelse? De är ju marionetter som gör som de blir tillsagda, under antingen hot eller mutor. En 13 åring är långt ifrån vuxen i sitt tänk, noll konsekvenstänk till att börja med.

”Vi vet inte än om de ska få ta med sig sina gosedjur”, är en rubrik jag läste nånstans just om fängelseavdelningar för småungar. Den meningen fick hjärtat att blöda. Det är barn, och vi vuxna måste för helvete skydda våra barn, inte låta dem ta konsekvenser de inte begriper. Självklart ska ingen 13 åring ens behöva fundera på att säga ja till att skjuta en annan människa till döds. Hur man kommer till rätta med det vet jag inte, jag är inte politiker eller ens speciellt insatt.

SÅ, ut med alla kriminella som inte är svenska medborgare. Man VET när man gör en brottslig handling och att det är fel, har man valt det så får man också ta konsekvensen. Jag skiter ärligt i om de riskerar livet i sina hemländer, det skulle de tänkt på lite tidigare.

Nåväl. Det finns inget parti idag som har alla rätt, alla har knepiga åsikter i något, och det gäller ju att hitta det som stämmer mest överens med ens egna tankar.

Jag tycker politik är rätt tråkigt, det upplevs mest som en sandlåda där alla skyller på varandra och kastar skit och hävdar att det var nån annan, inte de själva. Jag fattar att det är svårt, det är inte bara de beslut som jag anser är viktiga som ska tas utan beslut om typ allt. Och allt korrelerar med varandra. Det hänger på det som hänger på det som hänger på det. Som är fel, och då är det inte så lätt att riva upp och göra om. Jag fattar. Men jag är inte politiker 😜 Det kan alla tacka gudarna för eftersom jag inte skulle vara en bra sådan. Det har jag vett nog att inse till skillnad från många andra.

Men för att knyta ihop den här politiska utläggningen, som jag vet är väldigt platt och enkel, det finns lager i den som jag antingen inte vet om eller förstår, eller bryr mig om:) SÅ säger jag såhär:

Gå och rösta!

I Uppsala får ni rösta på vad ni vill bara ni röstar bort Pelling, så det är tyvärr bara M och Kd att välja på:)

 

Nu blev beslutet om jag skulle plocka blåbär före eller efter Jamie match väldigt enkelt, jag hinner inte före:)

SÅ – mot fotbollsplanen 🙂

 

Jag är så sliten nu:) Det kostar på att ha roligt:)

Hela sommaren har ju gått i ett svindlande huj och jag har haft en massa åtaganden som först och främst varit jäkligt roliga och trevliga och mysiga, det är ju inte som att det är hemskt att få mysa extra mycket med mina barn och barnbarn:) Men det har också varit hektiskt att få ihop allt.

Skolan började och jag tänkte att nu lugnar det ner sig, men det blev ju tvärtom:D Dessutom blev jag förkyld. Den har legat över mig i två veckor nu och bara det är ju jobbigt.

Vässarö var ju fantastiskt och när jag kom hem på söndagkväll var det bara måndag ledig till att göra allt jag borde gjort tidigare och inte hunnit och allt löpande. Hann precis inget tror jag.

Tisdag var jag hem en stund på morgonen till Patricia och myste med Elias medan hon var på ett läkarbesök. Den lilla gullungen är så fin, så fin och vi hade en lång konversation innan han somnade i famnen. Älskar att de bor nära och att vi kan ses ofta, så var det med Jack också, men nu när de bor i Stockholm så är det inte lika enkelt. Bara bilresan dit ger mig panik, hatar att köra i Stockholmstrafiken. Efter att ha snosat bebis så jag klarade mig några dagar åkte jag hem och packade om min väska, och stökade på lite med det ena och det andra. Vid två rullade jag hemifrån, med GPS inslagen på Kasernhöjden 19 i Karlstad, en resa som skulle ta tre och en halv timme.

Jag har åkt till Karlstad många gånger eftersom vi har släkt där, och som liten kändes vägen evighetslång, minst en 100 mil eller så, men i verkligheten är det nog bra precis 30 mil. Jag har dock aldrig kört själv, och nu var jag också ensam, vilket jag definitivt aldrig gjort förr. Förutom att det var lite tråkigt så gick det finfint:)

Den enda gången jag lyssnar på radio är i bilen, men när man åker långt så blir det tydligt att det är samma musiklista som snurrar. Samma låtar om och om igen och så reklam mellan. Jag lyssnade på NRJ båda vägarna och inte för att den är bäst, tvärtom faktiskt🙈 Men för att det på de andra kanalerna, främst Megapol, hackar. Har ni noterat det? Jag har frågat alla mina barn och syrran och de upplever det. Man sitter och sjunger med i Flickorna på Tv2 och så hackar det till och allt blir i otakt. Fruktansvärt irriterande. Vet inte vad det beror på för man tycker ju att idag bör radion i bilen funka klockrent, det har den ju alltid gjort liksom så varför inte nu? Det är i alla olika slags bilar, tror att min möjligen inte håller på så, och den är också äldst. Samma skit i BMW:n som i Hondan som i Toyotan. Och så vidare.

Mamma skrattade åt mig när jag var orolig över att köra vilse. ”Det är bara raka spåret, du kan inte köra vilse”, sa hon. Och faktum är att det inte gick, inte med GPS. När man glider upp på en motorväg och GPS:en säger: Kör rakt fram i 186 kilometer, då andas man ut:)

Blev stående länge vid ett vägarbete nånstans, de verkar ju lägga om asfalten i typ hela Sverige nu. Blir säkert bra. PÅ hemvägen var de klara, kanske, eller så hade de tagit helg, eller skulle jobba på natten eller nåt, vilket förvånade mig att de inte gjorde där på tisdagen. När de asfalterat här i krokarna på E4:an så har det skett nattetid.

Utan minsta missöde gled jag tre och en halv timme senare in på parkeringen framför mitt Hostel.

Det var inte så här mörkt när jag kom fram, bilden är tagen senare.

Jag checkade in, möttes av den bredaste värmländskan och ett varmt leende, fick min nyckel, koder till ytterdörr och gästkök och frågan om jag ville ha frukost. Den kostade 95kr och jag var tveksam, jag äter ju helst min kvarg med blåbär i varje dag, men jag gillar ju ändå hotellfrukostar. Jag hade också gott om tid eftersom vi inte började förrän 10.15, så jag bokade en frukost. Tänkte att jag testar, så får vi se.

Min plan med att åka dagen innan, förutom att slippa åka vid sex på morgonen, var att åka till universitetet och leta reda på var vi skulle vara. Vis av erfarenheten så vet jag att det är lite knöligt att hitta. Eller som läraren sen uttryckte det: ”Det är en labyrint”😂 Jag skulle också leta reda på en affär för att handla lite, och jag ville promenera, men det hade börjat regna:/  Först var jag tvungen att ta en gubbvila:)

Ställde klockan på 20 min, men lät den sen rulla 20 min till, och efter det var jag piggare igen. Klev ut till bilen, slog in universitetet adress och körde utan missöden dit. Jäkligt mycket stora vägar i Karlstad som jag inte alls minns, känslan är nästan lite USA med vägar i olika plan och breda som landningsbanor. Verkar funka fint.

Framme vid Karlstads universitet parkerade jag bilen, det hade slutat regna och jag hittade en karta över området. Jag hade ju det även i mobilen såklart men jag tycker det är enklare ofta att få se hela så här.

Vi skulle samlas i hus 21, vilket var precis där jag parkerat, så jag kunde ju inte kommit bättre till. Men kolla numreringen? Börjar med hus 11+12 till höger, sen kommer 1,3,5,9 och sen … 21? But why? Hur har man tänkt och var är de andra byggnaderna som väl måste finnas nånstans?

Jaja, jag tog en promenad runt hela området, kollade in fler parkeringar och när det började regna igen kände jag mig nöjd, och ställde GPS på en IcaMaxi, som visade sig ligga ett stenkast bort. Handlade lite frukt och en burk bearnaisesås som jag tänkt ha till mina medhavda matlådor, en påse spenat också. Åkte hem till mitt kök och käkade middag,

Ett fint gästkök med gott om förvaring för medhavda matvaror, både torra och kylda. Jag tror att det finns gäster som bor här längre perioder och då är det ju toppen. Jag och syrran bodde på hostel i Chicago första gången och sen dess tycker jag mycket om dem. Det är ofta väldigt vänligt och hemtrevligt. Nu kom det in en tjej när jag satt och käkade, hon hälsade på engelska och jag drog direkt slutsatsen att hon var indiska. Baserat på uttalet och hennes väldigt fina kläder. Helt fel hade jag inte, hon var från Pakistan visade det sig sen. Hon bad mig om hjälp med att slå på induktionshällen, och jag reste mig för att göra det, men alltså? Hur kan det vara ett mission impossible? Det var omöjligt att få av barnlåset. Där stod jag, som en helt vanlig idiot som inte klarade av att slå på en spis. Grattis 😀

”Can you ask chat-gpt” sa hon och jag undrade I mitt stilla sinne varför hon inte kunde göra det själv, men jag gjorde som hon bad och efter en evighet fick jag på den. Min mat var halvljummen men jag orkade inte värma på den:) Hon pratade i telefon med nån medan hon värmde mjölk eller vad det var, och jag stoppade in mina lurar och fortsatte lyssna på bok. Efter en stund ville hon ha hjälp att slå av den också och jag hade lika stora problem då. Jag har alltså aldrig använt en induktionshäll och har ingen aning om hur de funkar. Men jag var rätt säker på att den var av men bara indikerade att plattan var varm.

Sen kröp jag in på mitt lilla rum, som var fint och fräscht, med en säng och en skrivbord och en tv. Jag satte mig och läste och gav respons på de kursares texter som vi fått tilldelade i en grupp och som jag absolut inte hunnit innan och sen var jag så trött att jag gick och la mig före midnatt, det händer inte ofta. Dusch och toalett i korridoren, superfräscha och jag såg aldrig nån annan.

Somnade och sov som en stock, vaknade och var utvilad och nästan pigg, DET händer aldrig😅

Jag gjorde mig i ordning och gick ner för att käka frukost, och även om den var fin och fräsch så var den så pass sparsam att den inte riktigt kändes värd 95kr. Jag fattade det på henne i repan att det just då enbart var jag som bokat frukost, och jag fattar ju – man kan inte ha en dignande buffé när det är en ätande. Jag kommer inte boka den igen:) utan ha med mig min älskade kvarg. Dessutom var jag mätt. Jag har varit mätt sen Vässarö för vi åt hur mycket som helst:)

Några koppar kaffe senare satte jag mig i bilen på väg mot universitetet. GPS på, jag hade den så fort jag skulle köra en meter, lika gott så man inte tappar bort sig. Lite nervös över att träffa alla kursare och över att inte hitta parkering, men det fanns gott om lediga. Gick in i hus 21 och började leta efter rummet, 403 tror jag och det verkar funka som att det då är på fjärde våningen. Tog trapporna upp och flåsade som om jag aldrig tränat, men de var jobbiga:)

Gick förbi massa unga killar som satt och räknade skitsvåra mattetal och tänkte att det där inte var mina kursare iaf. Vi kan sätta in en bild på oss själva i plattformen, Canvas, som används, men väldigt få har gjort det. Jag har, för ovanlighetens skull, annars bullar jag glömma det. Nu såg jag en oerhört stilig man, både utseendemässigt och klädmässigt, som jag kände igen som en av killarna på kursen. Jag är ju norra halvklotets fegaste person och att jag hoppade på den här snygga snubben och ba:

”Hej! Jo du, visst ska du gå kreativt skrivandekursen va?”

Förvånade mig själv:) Han var lika trevlig som stilig och vi letade reda på vilket klassrum det var tillsammans och sen gick vi och satte oss vid ett bord och snackade. Han konstaterade att vi var klädda likadant, med blå jeans och vit skjorta:) och det var vi ju. Läraren dök upp, och det visade sig att tjejerna vid bordet intill också var kursare.

Vi har haft ett Zoom-möte men jag lyckades inte få fram alla i ett galleri så jag kunde inte se dem som inte pratade. Uppdaterade appen efteråt och sen verkar det funka men jag hade ju inte sett just nån annan än honom. Nu satt vi plötsligt alla i ett rum, och det var en salig blandning av folk. Unga och äldre, killar och tjejer. Spännande! Hopplöst att lära sig alla namn, men snart så. Mitt allra första intryck var att det här kommer bli bra!

Kursen är på heltid och jag har egentligen inte alls tid med det, men jag tror att det kommer funka fint, jag tror inte att det kommer vara heltid på ett jobbigt vis. Vi kommer skriva mkt och det gör ju jag ändå. Linus heter vår lärare och han är hur skön som helst, lite lagom snurrig sådär på ett sunt sätt. Flera verkar ha tagit ett sabbatsår från sina jobb för att gå den och engagemanget är lovande. Det är om jag minns rätt, tredje året den går och det är Linus som utvecklat den själv. Han är poet:D Och alla vet ju kanske vad jag tycker om poesi? Jag avskyr det, tycker det är flummigt och löjligt, men vi går in i ett block om det ganska snart och jag ska ge det en ärlig chans. Egentligen har jag inga större intentioner på att lära mig massa, jag är mest med för att få struktur och deadlines och ögon som läser och ger respons. Men det är en bonus, jag tycker det är kul att lära mig mer om skrivande på alla sätt och det är utmanande att få en uppgift där nån mossigt tråkig bok ska läsas, jag växer av det.

De bygger nytt vid huvudentrén, så fint med vattnet och bryggan.

Vi gick och köpte kaffe när det blev rast, eller inte jag för jag var fullproppad av det sen frukosten, och sen gjorde jag ett val som en vuxen person får göra, att skita i att äta lunch. Jag gör ju det sällan hemma, och de gånger jag äter tillagad varm mat till lunch är få. OM jag äter är det kvarg eller yoghurt, kanske ägg. Men jag hängde ju med ändå, och satt och snackade med ett gäng. Det är så roligt att lära känna nya människor, och när alla har ett gemensamt intresse så är det extra kul.

Vi hade en föreläsning efter lunch och sen en uppgift i biblioteket och efter det var dagen slut. Men vi hade en frivillig gemensam middag på ett ställe som heter Olssons Bazaar klockan 18 som de flesta gick på. Jag skjutsade en av tjejerna till hennes hotell, och sen hann jag inte så mycket mer än hem, fräscha upp mig lite, och sen gå in till stan. GPS sa en halvtimme och jag kom iväg kvart över fem. Gott om tid.

Men. Tjejen från igår, från Pakistan, stod på gångbanan med två stora resväskor. När hon såg mig sken hon upp och frågade:

”Can you please help me with my bags?” Och sen fick jag ju dra en väska en lång bit:D Det är liksom inte en fråga utan en order😜 Vi snackade lite, hon skulle plugga här i minst två år, nåt skitavancerat som jag glömt vad det var men jag blev imponerad. Sen sa hon att hon hade tre barn och jag sa att jag hade nio:)

”How old are you?” kom det helt oblygt och när jag svarade så utbrast hon: ”You are very fit!”

Så det var ändå belöningen för att jag släpade den här väskan en bra bit åt ett håll jag inte skulle:)

Skyndade på stegen och framme vid stationen tog det stopp, byggstängsel täckte hela gatan och jag skulle enligt gps rakt igenom allt. Rundade och kom in men sen då? Orangea skyltar hänvisade till tunneln men var fan var den då?

Dessutom började det regna och jag gick upp på perrongen för att få skydd, ta på min jacka och tänka till. Det stod en kille där och återigen förvånade jag mig själv genom att fråga honom hur man hittade den där tunneln. Han sa att han kunde följa mig, för han skulle ändå gå den vägen för att komma runt till andra sidan spåret. Så jag fick sällskap, det var rätt långt att gå och vi hann avhandla att han jobbade på Länsförsäkringar, min kurs, byggandet i Karlstad och värmländskan som dialekt, och lite annat. Han pekade också ut restaurangen åt mig:) Mycket trevlig kille. Mitt i Karlstad ligger Löfbergs kaffe, och det doftar ju otroligt gott. Våra äckliga politiker har tvingat bort vårt kafferosteri från stan, efter 135 år eller vad det nu är de funnits på samma plats, så hos oss är doften ett minne blott nu, och det kommer jag aldrig förlåta de styrande för.

Sista biten fram till restaurangen strålade flera samman och vi var nog fem stycken som gick in tillsammans där de andra redan satt.

Olssons Bazaar var trevligt, men jag kan inte säga att det var suveränt. Sällskapet däremot var det, och kvällen var himla mysig.Vi satt kvar länge, så pass att de stängde och slängde ut oss till sist:) Och då promenerade jag hemåt igen. En avstickare in på en Ica för att köpa kvarg till morgonens frukost bara. Som av en slump sa nån när vi gick att vi ses i morgon kvart över nio. Eh va? Jag var helt säker på att vi skulle börja 10.15 då med så det var tur:)

Jag ställde klockan och somnade snabbt, sov så otroligt bra, och vaknade, klev upp och gjorde mig klar. Rev ur sängkläderna, hade med egna, och slängde ner allt i väskorna. Ut med det till bilen och sen gick jag tillbaka in och käkade lite frukost. Checkade ut. Jag kommer boka där i januari igen när vi ska tillbaka. Om jag av nån anledning inte får för mig att åka tåg då vill jag bo mer centralt men jag tror jag kör.

Halv nio var jag färdig och klar, det tar tio minuter till universitetet så jag åkte och tankade upp bilen först, sen dit. Köpte kaffe och började leta efter salen. Helt hopplöst och det var tur jag hade sällskap. Vi fick sen olika rum för våra responsgrupper och samlades för att ge respons. En av killarna hade jag inte hunnit prata alls med dagen innan men vi var i samma grupp så nu känner jag honom också:) Det är fortfarande lite svårt med namnen på alla, men jag kan väl hälftens iaf.

Lunch, samma som dagen innan, jag hoppade över den men drack kaffe och hängde med, det är ju dumt att missa sällskapet. Vi skulle sen ta oss till Värmlands Museum, som ligger vid Sandgrund. Gammalt danspalats och numera huserar Lars Lerin här.

Jag hade sagt åt tjejen jag skjutsade till hotellet dagen innan att hon kunde åka med mig dit, och vi kollade så ingen annan behövde skjuts också, men det var en del bilar så det var lugnt. Hon är supertrevlig, jag tycker mycket om henne. Vi satt en stund och snackade utanför med några av de andra och sen kom Linus. Uppgiften vi skulle göra här var att gå runt och kika och se vad som gav oss inspiration till en text. Sen skriva.

Det fick vara precis vad som helst och jag fastnade på … själva byggnaden:)

Skit i konstnärerna och deras verk, jag gillar arkitektur 🙂

Speciellt fönster, så vackra.

Och den här innergården med sitt asiatiska utseende, inspirerad av Kina tydligen, kickade igång en historia i mig:)

Bilden gör det inte rättvisa alls. Det var väldigt maffigt.

Ja, sen var vi klara. Kursens första träff var slut och vi skiljdes åt. Några skulle med tåg, däribland min shot-gun och jag tog en snabb promenad runt på Sandgrund innan jag gick till bilen. Käkade upp resten av min kvarg, hade kylväska med, och sen började resan hem.

Jag konstaterar att trafiken är väldigt mycket trevligare när man kommit förbi Västerås, alla går tillbaka in i högerfilen efter omkörning och fast det är 120 så är det lugnt och fint. Alla kör som man ska och det var drömmigt att köra. Tills det inte var det längre.

Jag låg i omkörningsfil på motorväg, blåste på i strax över 120🙈 när en bil helt plötsligt går ut framför mig. Vi snackar kanske två meter framför min bil och i ett långsammare tempo. Kan säga att så nära att krocka har jag aldrig varit. Jag fick stampa bromsen i botten och tvärnita, med bilar bakom mig hade det kunnat bli en riktigt härlig masskrock. Jävla idiot. Pulsen skenade och jag tutade så fort jag bromsat klart och han fått upp farten, men olyckan var otroligt nära.

Utanför Västerås.

Det var den enda incidenten och det är jag tacksam för. Rullade in i Uppsala på minuten vad GPS:en hade sagt. Då var jag skapligt mör:)

Men det är nog ni med nu, så jag tar och rundar av:)

Min första kursträff var en fullträff:) Så kul!

 

Jag är helt slut och skulle behöva sova hela dagen idag:) så undrar hur barnen har det? De har sovit betydligt mindre än mig i helgen 😀
Det är svårt att sammanfatta det här, men ska jag försöka så är det att det finns hopp om mänskligheten. Med alla larm om ungdomar som mår dåligt och ballar ur på olika sätt, så känns det extra fint att ha spenderat tid med den här klassen. Så fina ungdomar hela bunten, så måna om varandra, alla får vara med, alla har en röst. De tycker om varandra.

Vackert.

Resan startade hemifrån vid halv åtta, samling åtta där ungdomar placerades ut i bilarna. Jag och tre andra föräldrar som skulle med och några bilar till. Kosan styrdes mot Singö och Vässarö brygga där vi blev upphämtade i båt.

Vädret var som synes alldeles strålande:) Vi har haft otrolig tur med vädret hela helgen, och det tackar man ju extra för när man är på ett ställe som mestadels har aktiviteter utomhus:)

Det tog några minuter innan jag kunde identifiera känslan av obehag som kröp i kroppen som oro inför att bli sjösjuk. Sist jag åkte båt, vilket är evigheter sen, var det en ungefär som denna och jag blev så sjösjuk. Vi åkte mellan Gräsö och nåt ställe för att sen hoppa på Eckerölinjen för att åka till Åland, Janelle och Patricia var små och jag tillbringade hela resan på däck, i snålblåst, med full panik över att må illa. Sen dess har jag iofs åkt färja mellan Göteborg och Danmark men då med åksjuketabletter så starka att jag däckade direkt vi körde av 🙈

Nu kände jag precis noll. Tvärtom, det var lite njutningsfullt att gunga fram över vattnet. Okey, det var stilla vatten, men på hemvägen blåste det rejält och inte heller då mådde jag dåligt. Jag kommer fortsätta undvika Silja-liknande båtar pga att de är flytande potentiella livsfaror, de är inte enkla att hantera svåra scanarier på, men jag kanske inte behöver få panik över bara tanken:)

Väl ute på Vässarö togs vi emot av två guider som sen var ”våra” under helgen, Felix och Matilda.

Vår packning kördes upp med traktor och vi fick promenera. Vässarö är scouternas ö och som gammal scout fattade jag precis att man behöver bära sin packning, men blev glad att slippa.

Vi fick våra stugor, lite info och sen var det ganska snart dags för lunch.

Matsalen har scouthalsdukar i massor i taket:)

God mat serverades vid borden, och efter det hade vi Sjöpass. Vi gick ner till en vik där de har sina kanoter och optimistjollar och fick genomgång av Felix, innan ungarna släpptes lösa. Det tog inte lång stund innan den första kanoten vält, gissa med vems barn? 🙈

De fick lov att ha vattenkrig och ingen var nog torr, ytterligare en kanot välte, men guiderna fanns ute på vattnet med motorbåt och plockade snabbt upp de som föll i. Jag var extra nöjd med att vi varit kloka nog att ta med en påse och samlat in deras mobiler, för vad gör det att de blir blöta? Inget, men trist på telefonerna. Jag och de andra föräldrarna var ute en sväng också, det var väldigt länge sen jag paddlade men det är himla mysigt.

Det blev dags för middag och sen bastu och bad för de som ville. Jamie stannade kvar vid stugorna ihop med en del av killarna, de hade redan plurrat ju😜 men många var med. Jag hade badkläderna med, men tyckte det var lite kyligt och hoppade över det.

Jag gillar inte helt att basta för linserna klibbar gärna ihop:) De andra tre föräldrarna badade och jag satt utanför och njöt av kvällen, och höll lite koll när ungarna var i.

Jag tycker om vatten, och är helt säker på att de som bor nära så här är lite lyckligare i själen, för det är rofyllt.

Vi stannade här tills det var mörkt och på ön finns det inga lampor, så det var ficklampa eller mobil som gällde. Mysigt och väldigt ovant!

I matsalen dukas det fram kvällsfika som man får fri tillgång till när man vill, de säger att det ska vara tyst vid 23 i stugorna men håller matsalen och kapellet öppna dygnet runt och där får alla vara. De får spela musik högt eller bara hänga. Lite kontraproduktiva uppgifter men kidsen fattade och de var givetvis uppe länge:)

Jag och föräldrarna delade stuga, det fanns sex bäddar i varje rum och vi hade två pappor i ena och två mammor i det andra. Vi var synkade och med ungefär samma syn på det mesta så det var oerhört trevligt sällskap. Jag och mamman var kvällspigga och var uppe till två och snackade, medan papporna somnade vid midnatt ungefär.

Vi hörde givetvis hur ungarna for omkring men de var tysta så då var allt sin ordning. Till frukosten klockan åtta dök det upp exakt noll killar, och några få av tjejerna:) Vi väckte dem vid tio och de masade sig upp för då hade vi bokat klättervägg. Guiderna säkrade och ungarna klättrade. Även föräldrarna, jag som så länge velat prova det med sele, jag har såklart klättrat upp lite för högt utan sele på olika ställen, provade också.

Iförd klätterskor som gjorde det lite enklare, med sele och Matilda som säkrade på golvet tog jag mig upp hela vägen:) Tror att jag glömde andas för var helt andfådd efteråt:) Det var läskigt högt, men kändes tryggt. Jobbigt som fasen, men tror att jag ändå hade en skaplig teknik med både ben och armar för var inte helt slut. Vågade absolut inte ta grepp som inte var skålade så man fick in fingrarna bakom, men de kändes bra. Jag måste övertala nån att följa med och göra sånt här hemma, för det är ju svinkul! Jamie ville inte, han hittade inga bra skor och sen var han nog lite osäker på om han skulle klara det, flera av killarna bangade. Tror ni han kollade och imponerandes av sin mamma?

Nej, såklart inte:)

Efter lunch var det Trapperspår.

Trappers är dåtidens Pälsjägare, och här har de byggt upp ett spår med olika broar som visar hur de tog sig fram.

Lite mer säkerhetstänk än ursprungs-trappern, som sparade på rep som var kostsamt:) Det var inte jättehögt, kanske 7-10 meter, men lite läskigt var det. ALLA kids var med på noterna hela tiden, man kan gå runt, men ingen ens tvekade.

Jag gick sist på många av hindren för att se till så ingen blev kvar men det var ingen risk. Alla är måna om varandra. Så fint att se. Det förvisades en del fällor som de har tillstånd till, enbart att visa såklart, för de är förbjudna pga att de är rätt så jäkla grymma. Allt för att gånga ekorrar till björnar. Och alla som läst en serietidning vet hur en björnfälla med rep som de dras upp i luften med ser ut:) Ungarna fick testa att lyfta stenen de hissat upp som motvikt, och den var många gånger för lätt för en riktig björn, men de behövdes flera för att lyfta den. Även papporna försökte såklart:D

För att ta oss tillbaka till ön efter att vi gått över var det linbana, så mysigt ju:) Samma här, alla bara klättrade upp och åkte, ingen tveksamhet alls.

De lärde sig en del i Trapperspåret och de hade kul, vilket är huvudsaken. De hade lite fritid igen, den ägnade de mestadels åt att spela fotboll eller volleyboll.

Middag och efter det kvällspaddling med korvgrillning på en ö. Nu svek vädret oss, det blåste upp och började regna. Jag vet att ens egna barn inte alltid uppskattar att man är med och jag försökte hålla mig undan från Jamie:) men jag messade och sa åt honom att ta med regnkläderna, jag hade en väska med där jag lagt min regnponcho som han fick använda, men nej. Inga regnkläder utan jeans och hoodie. Själv hade jag trippla jackor:) Fleece och vindtäta och överst en vindjacka som tål mycket regn. På med flytvästen över det och det var helt ok. Regnet var inte i form av ösregn men man blev blöt.

Framme på ön var mina byxor blöta, men det var ändå inte speciellt kallt utan tvärtom skapligt ljumt i luften. På den sidan av ön…

Vår eld var tänd på andra sidan och där kan man säga att det var långt ifrån mysigt. Det blåste och regnade och jag var helt säker på att ungarna skulle ge upp snabbt och börja klaga. Men nej då, de lindade in sig i filtar och satt där och hukade medan papporna påbörjade grillandet. Jag frågade Jamie om han ville ha en av mina jackor, men icke. Efter tre frågor svarade han ändå, okej då:D

Den vägrade han sen ta av sig och hade den hela kvällen, fast den är lite liten:)

Regnet avtog och vi vuxna servade med dricka och korv så de kunde sitta stilla under filarna.

De hade köpt marshmallows och började grilla sånt och plötsligt var det hur mysigt som helst att sitta där på en liten ö i blåst. Det var verkligen det! Jag hade behållit flytvästen på, inte för att jag var rädd att ramla i, men för att den värmer gott:) så mig gick det absolut ingen nöd på trots att jag gett bort en jacka. Guiderna hade ställt upp stormlyktor för att visa vägen när det blev mörkt sen och på vägen tillbaka tog vi med dem och placerade i kanoterna.

Det för att följebåten skulle kunna se att alla var med, för nu var det kolsvart. Det var märkligt att paddla i mörker, på havet, även om det är en del skär innan Åland:) Några av tjejerna hade problem men papporna var sist på vägen hem, vi mammor hade fått invänta folk på ditvägen i regn:)

Det blåste fortfarande men mindre inomskärs, trots det var det lite jobbigt att paddla, det är en repetetiv rörelse man är ovan vid. Jag satt bak och styrde, trivs bäst där, men satt fram på vägen dit.

Plötsligt nära bryggorna så sjönk en kanot, utan större liv så for två killar i plurret. Vi märkte det knappt, för det var så ljudlöst, de var tre kanoter ihop, de hade krokat i varandra och paddlade gemensamt på nåt vis, men deras kanot fick in vatten när de lutade sig. Jag vet inte riktigt för vi fattade knappt att det hände, och då var vi bara meter bort. Ungarna viftade med lyktorna till guiderna som snabbt var där och plockade upp dem, och de fick beröm för att de visat så tydligt.

För egen del har jag svårt att begripa hur man lyckas sänka en kanot, men det var inga stora problem tydligen:) Blöta killar fick jogga tillbaka och det var ju tur att det var rätt varmt.

Vi hade bokat bastun och den här gången hakade hela klassen på. Eftersom jag inte badat dagen innan så bestämde jag mig för att jag måste, man kan inte banga. Det var sämre väder med blåst men vafan.

Kan säga att jag nästan tappade andan när jag hoppade i. Första gången 🙂 Jag hade tänkt hoppa lite fint sådär, glida i på sidan och inte doppa håret, för det blir så himla kallt, men det gick ju åt skogen. Jag for ner och upp lika snabbt:) In i bastun och det gick utmärkt även med linser, den var helt perfekt varm. Hoppade i en gång till och det var under mer kontrollerad form, jag klev på stegen:) Det var var kallt men uppvärmd av bastun helt ok, däremot ser jag ungefär noll vits med att ligga där och bara vara i vattnet, så det blev ett kort dopp och sen tillbaka in i bastun.

Så småningom gick vi tillbaka, vi hade bett alla ungar om att inte gå ensamma ner och bada, för hur det än är så vill man inte det, och det respekterade alla. Det hjälper ju att det var en bra bit att gå:)

Vi hittade kvällsfika och satt i matsalen länge innan vi drog oss tillbaka till rummen.

På Vässarö finns inga vattentoaletter utan det är torrdass rakt av. Inte min favorit men absolut inget jag lider av heller. De sköttes utmärkt också, och det finns ju en viss charm i det:)

En del har dubbla, vilket främst tjejer tydligen brukar gilla. Jag minns inte att jag någonsin varit en sån tjej som velat ha sällskap in på toa men tydligen är det en grej.

Rinnande kallt vatten fanns utanför dassen och vi hade också ett tvättrum vid varje rum med kallt vatten. Det finns dusch, jag brydde mig inte om den, klarar mig alldeles bra en helg utan att duscha, bara jag får tvätta av mig lite. En grej som blev lite knepig är att min mascara tas bort med varmt vatten 38+ och lite gnuggande, DET fick jag tänka till lite runt:) Lösningen blev att ta med kokt vatten från matsalen i min vattenflaska och sen blanda:) Delade med mig till min med-mamma:)

Den här natten låg vi och snackade till ett ungefär, och sen somnade jag som en stock, ungarna hade suttit uppe till tre i matsalen och berättat spökhistorer och konspirationsteorier:)

Många var uppe till frukosten och efter den hade vi samarbetsövningar. Låter ju astrist, men var ändå rätt kul tror jag. De skulle transportera vatten, passera varandra på stockar utan att ramla ner osv.

En sak som jag varit lite fundersam över innan var om ungarna skulle vara hungriga. Det fanns en kiosk som de öppnade klockan 18 varje kväll, men jag hade helt missat att det var kvällsfika. Kan säga att ingen behövde vara hungrig med än en kvart på sin höjd:) Man får så mycket mat! Frukost, lunch och middag med efterrätt, och sen kvällsfika och där i mellan fri tillgång på kaffe te och varm choklad,

Bara barnvänlig mat som var god och vällagad.

Efter lunch städade vi stugorna, och fick först noggranna instruktioner och det talades om att guiderna inspekterade efteråt. Det var toppen för annars hade vi vuxna garanterat fått massa städ. Nu städade alla, fick nedslag, även vi mammor 🙈 och fick åtgärda det. Packningen placerades på traktorns släp och de hade sen fritt.

Vid halv tre fick vi mellis, antingen äta på plats eller ta med, och sen gick vi tillbaka till hamnen.

Äventyret Vässarö  var över. Vad jag hört skulle de inte ha nåt emot att åka tillbaka, och vi föräldrar var chill:)

Vi har haft en superfin helg! Det var mysigt att få hänga med de här fina ungdomarna även om jag inte kommer ihåg ens hälften av namnen:) De är fantastiska allihopa.

Ska man på skolresa, så är det här, eller liknade lägerskolor säkert, en väldigt fin grej. I stället för Gröna lund där folk går i små grupper och gör olika saker, så kommer de ihop som en grupp här, gör saker tillsammans och skapar fina minnen.

Jag har aldrig förordat Grönan, även om jag tycker det är kul, så är det inte en klassaktivitet som skapar band direkt.

Så nu ska jag ut på promenad! Jag var lite osäker på om jag skulle få ihop mina 12000 steg per dag på Vässarö:) Kan meddela att jag var över 15 tusen ena dagen och 17 den andra:)  Igår däremot så var det knappt tiotusen men jag orkade verkligen inte när jag kom hem. Jag vet att det blir mkt gå i Karlstad också och det får helt enkelt bli en sån dag, totalt kommer jag se tills det blir 12000 utslaget per dag, minst:)

Ha det gott!

Jag tror bestämt att jag gör ganska rätt i att inte kolla väderleksprognoserna. För de stämmer ju lite si och så:D

Nu var det ju sagt att det ska ösregna och vara grått i två veckor, men idag var det varmt och fint igen, och jag njöt såklart. Det jag hade tid till, för den försvann snabbt.

Jag började idag med en septemberutmaning till mig själv, och det är 12000 steg per dag, de dagar det är möjligt. Jag kommer ju inte kunna gå långa promenader kanske när jag är förälder på Vässarö, och kanske inte heller när jag kör bil till och från Karlstad. Men målsättningen får bli det. Jag tror att träningen får bli utöver de här 12000 stegen också.

Idag var det inga problem att komma upp och ut, Doris är ju alltid sugen på en promenad och där har man ju halva målet redan. Sedan blev det lite fler steg när jag följde med Patricia på en grej, och sen var jag på utvecklingssamtal med Jamie. Jag hade parkerat rätt långt bort för det finns plats där och jag orkar helt enkelt inte hålla på att leta. I Uppsala är det miljöpartiet som får onödigt mycket luft eftersom Pelling är beroende av att de ska rösta med honom. Det innebär att de i princip vill ha hela stan bilfri 🤦🏻‍♀️ och sättet de gör det på är genom att göra det skitsvårt att köra, och svindyrt att parkera. Gubben som bestämmer mest  har INTE ENS KÖRKORT! Men ändå anses han kompetent nog att råda över trafiken. Kan ju säga att han är usel. Han tyckte det var skitbra med hur många elsparkcyklar som helst, inga restriktioner och att de låg kastade överjävlaallt brydde han sig föga om. De gör gatorna trånga, vilket ökar köerna som fasen, de sätter in cykelvägar överallt, på bekostnad av bilarna såklart och värst av allt är ju att de älskar att alla ska vara på samma lilla bit gata. Så vi har bilar, cyklar, elsparkar, gående och övrigt som ska samsas. En av de kategorierna har fått öva sig och bevisat att de kan trafikregler genom att ta körkort, de andra not so much. De tror att de har företräde överallt och att de är odödliga.

För nån vecka sen var vi och handlade på CityGross, där en gata var avstängd, (såklart) och det var fredag och köer både in och ut på parkeringen. Vad händer? Jo det kom en gubbe på cykel och körde förbi en bil som stod och försökte ta sig ut från parkeringen. Han blev ju påkörd såklart. Som bilförare har man inte ögon 360 runt huvudet vilket övriga trafikanter verkar tro. HUR kan man bara cykla framför en bil som står vid en utfart? Rätt eller fel spelar ingen jättestor roll för det var inte direkt bilisten som fick ont, utan det fick killen på cykel. Är man inte mer rädd om livet än så? Eller tror man att man inte kan bli påkörd kanske? Då är man ju korkad 🤷‍♀️

Jaja, utvecklingssamtalet gick bra, inga konstigheter, Jamie är Jamie liksom:)

Sen hem, vrålhungrig helt plötsligt och slängde i mig yoghurt. Satt ute i solen och pratade med Novalie och det gassade så svetten rann. Jag skulle träna och att byta om till sport-bh när man är rå-fuktig, det är ingen enkel grej. Ni som vet ni vet:D

Syrran kom och hämtade upp mig, och sen körde vi ett cirkelfyspass. Gillar tjejen som leder det här, hon har som mål att vi alla ska bli starkare, och puffar gärna för det. Hejar och pushar när hon ser att man lastar på vikter och försöker ta så tungt man kan.

Idag hivade jag upp 68 kilo i marklyft först varvet, sen la jag på två pyttesmå vikter så det blev 70,5. Sista varvet hade nån lagt på så det vägde 78 och min egen regel är att jag har samma stång varje varv och är det så att nån lassat på en vikt som jag tror är görbar, då kör jag. Jag försöker att aldrig ta av, men lägga på är ok och att ta samma vikt är också ok. Ibland är dagsformen inte så bra och då kan det kännas tungt med 40 kilo, men idag kändes det väldigt bra. När jag stod där med 78 kilo funderade jag på när jag senast tog det? Kunde inte minnas så det är ett bra tag sen. Tjejen bredvid mig hejade på: ”Det där tar du!”

Jag bet ihop och drog upp den, två gånger, sen kände jag i ryggen att jag faktiskt inte orkade en tredje gång och var klok nog att låta bli. Tackade tjejen för stödet såklart:) Men vafan, 78 kilo är inte helt uselt! Jag saknar våra Tunga Lyft-pass med David och gänget, det var tider det. Då var man stark. Nu är man mindre stark:)

På vägen hem sen blev det ett stopp på Ica för fast jag handlade igår och hade tre viktiga saker: kattmat, kaffe och toapapper, så glömde jag alla. Bad Novalie köpa kaffe på väg från jobbet och köpte kattmaten på Ica. Men kom jag ihåg toapappret? Nej. Såklart inte. Vad jäkla bra då. Nu måste jag göra det i morgon.

Och i morgon – då fyller Jordan år! Min lilla kille som numera är min stora lille kille ♥️ Han har sovmorgon och vill absolut inte att vi väcker honom tidigt genom att sjunga, så det får bli senare då.

Det var första dagen i september det!

I morgon är det den andra:) och då ska ha först mötet med min nya klass, det blir spännande 🙂

Ha det så gott så hörs vi snart!