Jag är lite slirig nu, men förvånansvärt pigg ändå:) Varför?

Jo, för att jag inte direkt sovit i natt:D Jag var så otroligt pigg i går kväll, sådär att jag inte alls ville gå och sova utan jag ville bara sitta kvar i soffan, virka och kolla på alla avsnitt av Robinson som jag missat.

Det gjorde jag tills alldeles för sent, det var ljust ute, fåglarna kvittrade och Novalie kom upp för sin morgonkaffe. Hon börjar jobba 5.15, och jag tror hon kom upp för trappan vid kvart i fyra. Ja, jag var vaken då. Det är ingen idé att lägga sig när man är sådär pigg. Varför jag var det vet jag inte, för jag borde varit lite småtrött iaf.

Nåväl, jag gick och la mig. Kunde jag somna? Nej. Vände och vred, och jag tror på allvar att jag gick igenom alla idiotiska tankar man kan ha i huvudet. Allt från om jag kanske skulle sälja de där sängramarna som står snyggt och prydligt längst in i garaget och inte stör nån, till att jag måste fråga Jimpa vilken tid han och Benny tränar i morgon, för vi ville haka på. Ja, och jag funderade också över om Jamie lagt tillbaka den tomma kylväskan efter sin friluftsdag, om jag skulle cykla in till stan i morgon kväll, om det var så att jag kanske skulle messa Lena och fråga om vi kunde ta vårat möte efter kursen idag, och varför inte om jag skulle höja gardinstången ändå i sovrummet? Sen snurrade det lite funderingar på våra idiotpolitiker i stan som först tar bort massa parkeringar centralt, sen ordnar nya vid infarterna till stan, och nu höjer priserna, från 5 kr i timmen till 35. Ja ni läste rätt. Och det gör man inte för att tjänat pengar, utan för att det verkligen ska finnas plats till de som behöver?

Retoriken är katastrofal och man undrar ju om de styrande VILL förlora valet i höst. Man kan ju höja till 500kr i timmen, då skulle det finnas massor av lediga platser. Bussen kostar för övrigt 40 kr, så det blir dyrt att ställa sig på de parkeringar som de bestämt att folk ska välja. Snark. Eller just det, inget snark för inte fasen kunde jag somna:D
Men nån gång runt halv fem somnade jag nog, bara för att vakna till av att telefonen ringde strax före fem. Då var det Novalie som lyckats missa bussen. Det är första bussen för dagen och hon måste ta den för att hinna, nu hade hon gjort nån tankevurpa och missbedömt tiden när den kommer till våran hållplats. Jaja, jag kommer, sa jag och rullade ur sängen, klev i skorna och tog väskan med körkort och telefon och ut till bilen. Jag hade aldrig gjort det på vintern, då tar det så lång tid att skrapa rutor och värma upp bilen att det inte är värt, men nu funkar det.

Jag tror inte jag var helt vaken, men jag hämtade upp henne några minuter senare och rullade in till stan. En fantastiskt fin sol strålade mot oss och fåglarna kvittrade, och varje gång jag tvingas vara uppe i ottan så förundras jag ändå över hur fint det är den tiden på dygnet. Det händer ju nån gång per sommar att jag cyklar eller går hem från en natt på stan, och det är väldigt mysigt. När jag släppt av henne så var jag ju pigg igen, och körde hemåt. Tanken slog mig att om jag av nån anledning skulle få stopp på bilen och behöva kliva ut, så skulle jag känna mig jättedum. Jag hade fleecepyjamasbyxor och en ful urtvättad pyjamaströja, både rejält mönstrade men inte i samma mönster:D Till det brillor och fulknut. Dagen innan åkte jag till stationen och släppte av Corrinda som skulle med tåget, och samma sak slog mig då. Jag hade gamla shorts med Mimmi på, en tunnstickat tröja med halvlånga ärmar och hål på framsidan, gympaskor och lite för långa kortstrumpor. Stylish- not so much.😅

Men bilen rullade som en klocka, det där är ju bara paniken som talar:D Ta i trä.

Vad lär man sig av det? sa Robban, och berättade sen att man alltid har kläder i bilen. Eh, ja, men det hjälper ju inte jättemycket, blir det bråttom kan man ju ändå inte stå och byta om:)

Man kan dock välja att ha vettiga kläder på sig från början.

Vackert ute var det ändå:)

Jaha, jag kom hem, pigg som en jäkla lärka, hungrig och inte det minsta sugen på att sova. Men kröp ner, och fick sällskap av Sally som alltid kommer och kurar ihop sig precis vid mitt ansikte. Alltså så att jag får hennes päls i hela munnen:D

Jag vände och vred på mig och försökte återigen lösa alla världsproblem, fullt medveten om att jag snart skulle väcka Jamie som behöver lite hjälp för att komma upp. Klockan stod på halv åtta, och jag tror att jag nånstans där somnade, för jag har stängt av larmet, men inte ringt Jamie som jag brukar, så det var tur att han kom upp av sig själv idag:D

Sen sov jag till tio, helt slut.

Klev upp, och messade faktiskt Lena och kollade om vi kunde byta tid, vilket gick bra, så vi tog vårt möte innan kursen. Hon är den enda som har läst hela min romantasy-text från början till slut, och det är väldigt intressant att höra hennes feedback. Nu kom hon med ett förslag som jag blev eld och lågor över, det var toppenbra och kommer lösa en del problem jag haft:)

Sen var det kurs, med skrivtid, och jag kunde direkt sätta mig med min text och skriva på. Idag gick det framåt i rask takt, vilket känns härligt.

Så pass att jag inte slutade vid fyra, utan skrev vidare till fem:)

Syrran och jag åkte sen och handlade lite födelsedagspresenter, Novalie fyller år på lördag:)

Jag har ju tre majbarn, och så fyller också mamma år nu. Jag tror vi bestämde att vi skulle fira lite nästa söndag, då är det väl också mors dag?

Jaha, och nu är jag hemma igen, trött och seg men inte det minsta trött, om ni fattar? Jag ska jobba undan lite, och sen kolla på resterande avsnitt av Robinson så jag är i fas igen.

I morgon ska jag träna med Jimpa och Benny, för även det lyckades jag komma ihåg att messa och fråga, och det är klockan ett. Blir fint det, för jag har en grönjävlig träningsvärk från tisdagens cirkelfys. Syrran har ett möte, men vi tror att vi hinner ändå. Jag har en del att göra, men det bör funka.

Fredag igen alltså. Känns ibland som veckorna består av måndagar och fredagar. allt däri mellan susar förbi i trehundraåtti knyck.

Vad har ni för planer för helgen?? Berätta:)

Vi hörs snart igen!

Reklam och annonslänkar för Cellbes

Och sommar innebär att sommargarderoben måste fram eller införskaffas:) Jag har rensat hårt i min, och blivit av med en hel del till döttrar:) så jag har shoppat lite nytt.

Jag vill visa er den nya kjolen som jag invigde på Babyshowern:)

En sjukt bekväm och snygg kjol i en supernajs färg! Trixie klev upp intill mig och sa: Den DÄR kommer jag låna av dig:) SÅ vi får väl se hur länge den är min:D Den är i krinklad bomullstrikå och det är ett himla bra material som inte skrynklar sig. Bra när man sitter ner, så slipper man att hela akterpartiet är som ett skrynkel.

Linnet till är i en härlig mix av linne och viskos och det är samma sak med det, svalt och skönt och blir inte skrynkligt. Det finns i en brun nyans också, lika fin den!

Ser nu att hon har byxor i samma material till, och var tvungen att kika på dem också.

Det är sådana culottebyxor som jag inte är helt bekväm med själv men jag tycker de är vansinnigt fina på alla andra. Perfekt med smockad linning! De här är garanterat ett kap:) Nedsatta både de och blusen!

När vi ändå är inne på linne, så såg jag den här fina linneklänningen även den i mix av linne och viskos, och är samma material som i min ärmlösa blus, den är med andra ord i ett toppenskönt material:)

Lite sugen på den! Den finns i den blå färgen också som är som en hel sommarbris i en klänning, helt underbar.

Cellbes har en massa erbjudanden, bland annat 30% på sommarfavoriter, så det är ett bra fyndläge nu!

Här hittar ni hela sortimentet:)

En stor anledning till min frånvaro här inne förra veckan var också detta:

Vi hade en babyshower att styra🩵

Ni som följer mig på Instagram vet redan, ni andra borde genast följa mig:)

Babyn som kommer är Patricias och Abdels, och den är nästan färdigbakad redan! Leverans i slutet av juni:)

Jaja det är inte en bakgrund som är stilren, men vafan, solen bestämde att det måste bli så. Vi bor här:)

Syrran och jag tyckte det var enklast att vi två fixade allt i stället för att alla skulle bidra med lite av varje, och då blev det många svängar i olika affärer, en massa tankeverksamhet och en förbannad massa städning både ute och inne:)

Som sagt, somliga lever ju i sina hem och stökar ner🙈

Vi rände runt för att hitta dekorationer, och sen mat. Enklast möjliga som funkar till många och det blev en pastasallad med fetaost och sen frukt och bakverk.

Vi blev runt 25 personer, och det har smusslats så mycket! Patricia anade nog lite, men Abdel hade tackat nej till ett faktiskt dop som de var inbjudna till och svängde i stället in hit:)

Hon kom hit på fredagen för att klippa Lovelias hår, och då kom också Corrinda från Skåne. Med ursäkten att hon skulle fira sin kompis Sara. Jag och syrran höll på i trädgården och grejade och eftersom Patricia mycket väl vet hur det brukar funka här hemma inför större sammankomster så var hon ju inte dummare än att hon misstänkte något. Men, man kan ju inte förutsätta att det är för sin egen skull. Men det var det ju:)

Vi hade samlat hela familjen och hennes närmaste vänner och låg sen på lur i köket, hukade bakom bord, stolar och köksön för att inte synas, och så hoppade vi fram och ropade Surprise!

Så kul:)

Ser ni bilderna under? Det brukar vara problem när jag gör ett galleri:) Det är bara matbilder så det gör inte så mycket iofs, men säg gärna om ni ser eller inte så jag vet:)

I väntan på henne så tog jag och Janelle en bild vi har ganska många av, en där vi båda fotar varandra:)

Presentbordet räckte inte riktigt till

Corrinda hade idén om den lilla klädställningen, hon hade en inspirationsbild och sen var det ju bara att leta material. Jag hade en låda, syrran hade bambupinnar och sen använde jag mina skills i att surra för att få ihop det. Plus spännband som vi gömde under tyg. I lådan låg det lite nappar, en mössa, räkstuvning på burk som Patricia älskar, fiskbullar också, en filt jag virkat och lite sånt. Kläderna vi hängde upp är en kompott av Patricia gamla, loppisfyndade och nyinköpta.

Jag gjorde en blöjtårta, detta lustiga påfund som är väldigt roligt att pyssla med:) Hittade blöjor som var nedsatta från 99kr till 40kr:) Perfekt:) Tror de byter förpackning…

OM ni tänker göra en någon gång så glöm inte att ha en pinne i mitten, så mycket enklare och stabilare. Jag glömde det, vilket irriterar mig:) Men det löste jag genom att slå in den i presentfolie sen:) Annars hade den ju tippat vid första svängen i bilen på väg hem:)

Flora lät sig väl smaka, och hur gulligt är det inte att hon sitter själv så här?

Lilla fjollan som är nio månader gammal, och kommer vara runt tio månader när hon får en lillkusin:)

Lilla Flora🩵

Hon är så gullig och så kavat:)

Vi hade gjort ett bildspel på oss alla med bilder från när vi var bebisar:) Sen fick Patricia gissa, och vi andra med, det var bara Corrinda som hade koll p alla. Lite pinsamt att jag inte riktigt kände igen alla mina barn🙈 Men till mitt försvar är de som copy pastade av varandra:D De är väldigt lika. Att jag inte kände igen kompisarna är ju en sak, men mina egna…😎

Det här är ….?

Faktisk jag:)

Och det här är:

Min mamma:) AI fick rycka in och färglägga bilden så det inte skulle bli så uppenbart att den var gammal:)

Vi samlade ihop oss ute för en bild, och det var ju inte det enklaste:)

Jamie drog iväg precis innan, alltid är det nån som fattas liksom:)

Och mina barn kan ju inte vara allvarliga:)

Älskar de här bilderna när de ballar ur:)

Den här lille gossen som kommer snart kommer vara så älskad🩵

Tänk va? Jag ska få ett barnbarn till! Hur häftigt är inte det?

Hur Patricia mår? Ja men som förväntat:) Hon har inte haft en superenkel graviditet, men jobbat fram tills nyss, med några kortare sjukskrivningar, bland annat mådde hon väldigt illa i början. Nu är det tungt:) Hon är rund och fin och han sparkas där inne för fullt så det blir obekvämt, precis som det ska vara med andra ord🩵

Helt otroligt hur snabbt det går när man står på sidan om, jag tyckte det var nyss hon berättade, och det gjorde hon tidigt, men det har snart gått full tid. Snart börjar han gymnasiet 😜

Jag vet att Patricia blir glad om ni skriver en liten hälsning till henne, så se kommentarsfältet som erat🤗

Nu ska jag göra lite annat, ta på ett par strumpor exempelvis, för det är kallt ute igen… Hörs snart!

Poff, så gick det en vecka:) Jag har haft full snurr, fattar inte hur det kan vara så mycket hela tiden, men det är som det är med det.

Vi var på ett step-basic pass i måndags, och jäklars vad jobbigt det var! Jag har för allt i världen varit riktigt risig med en seg jäkla förkylning men ändå, man borde ju ha nån slags grundkondis? Men icke det. Nu sa iofs Tomas, ledaren, efteråt att han tycker att Basic-passen är flåsigare för man är hela tiden uppe och trampar på brädan. Inte för att man inte är det på mer avancerade pass, sa han också, men han höll med om att det var jobbigt. Bra, när ledaren säger det så är det ju sant:)

Sen var planen att träna hela veckan och det hann vi inte med. Det är helt förkastligt det här att ha så långa uppehåll från träningen, man blir lat och det är inte bra för då blir det enklare att låta bli än att gå dit. Just do it -tänket försvinner.

Nu hade vi annat för oss, men idag var det på det igen:)

Samma pass, samma ledare, samma dåliga kondis:D

Men jag tror jag kom på varför idag.Mitt under passet när jag klev upp och ner på brädan och flaxade med armarna insåg jag att just det … armarna har vi inte haft med förr. Alltså de andra deltagarna har använt armarna men syrran och jag har haft fullt upp med koordinationen på fötterna och inte klarat av något mer:D Nu efter att ha haft ett jättelångt uppehåll från step så föll det sig helt naturligt att ta med armarna och alla vet ju hur förbannat jobbigt det blir då? Det är en helt annan dimension:D

Step. Ett pass som jag aldrig trodde att jag skulle 1: testa, och 2: gilla:) Jag har svårt rent fysiskt när det ska studsas eller inkluderar någon form av balans på höger ben, men de här bas-passen har inga svåra rörelser och de är utformade så att man nöter in rörelserna i muskelminnet. Skitkul!

I morgon är det dags för ett cirkelfyspass, det första på evigheter, kanske på hela året? Undras om det inte är så, herregud?!

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig varit så här otränad på många år. Inte helt värdelös, men fan alltså. Det har varit långt uppehåll pga operationen, och sen lång rehabtid när jag inte fick träna. Jag fattar hur det kan komma sig att folk ger upp träningen när de av olika anledningar har längre uppehåll. Man fasar ut den ur sin vardag väldigt omärkligt och sen blir det en lång uppförsbacke för att komma på tåget igen. Jag har skjutit upp, startat på nytt och så har det kommit ett nytt hinder på vägen. Så står vi här idag, otränad och flåsar som en blåsbälg:D

Jag älskar ju att träna och mår bra av det, så det här är jättekonstigt:) Det är för allt i världen rätt skönt att inte ha träningsvärk hela tiden, meeeeeen å andra sidan har jag ont i ryggen på ett allt annat än angenämt vis. Det ska bort, och det nu:)

I morgon kommer jag kanske ha träningsvärk, det blir kul:)

I veckan som var kom Corrinda hem på besök. Det är ju helt otroligt mysigt! Det är också anledningen till att det varit väldigt tyst här, jag vill ju umgås och hänga med henne♥️

Vi har hängt hela familjen, och delar av familjen och i lite olika konstellationer.

Hon åker hem i veckan nu, och sen kommer hon inte tillbaka på ett tag. Hon ska jobba här i Uppsala i sommar, men inte förrän lite senare, innan det ska de åka utomlands en vecka och jäsa i solen. Och apropå solen – den har ju visat sig igen efter några dagars tråkväder där himlen vilat på öronen, lågt och eländigt.

Faktiskt har jag med hjälp av syrran fått nästan ordning på tomten efter vintern. Killarna fick bära fram borden, stolarna var redan framme och utspridda överallt. Vi tar med dem till garageuppfarten när det blir skugga på uteplatsen, och sen tillbaka igen:)

Jag skulle klippa gräset, men gräsklipparen vägrade starta. Fan, fan, fan, surt. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva skaffa en ny, vilket jag inte riktigt har inräknat i min budget. Men Robban skruvade lite, fick reda på ett tändstift och gjorde nåt, och sen startade den på ett litet kick:) Så då blev gräsmattan klippt, och vad händer då? Jo då får ju maskrosorna fnatt och växer flera decimeter om dagen. Jag klippte i fredags och idag har jag långa frodiga maskrosor i gräsmattan.

Syrran klippte min björnbärsbuske, och jag måste kolla med Jimpa igen om han klurat ut nån smart lösning. Måste ju byta mina bågar som snön förstörde mot något annat som björnbären kan klättra på. Jag kanske inte tänkte riktigt optimalt när jag planterade den just precis där, men det är ju så dags nu. Ska jag vara helt ärlig trodde jag att den skulle dö. Men den frodas:)

Vi har dammsugit i uterummet, åkt med massa sopor till återvinningen, sopat en massa, rensat massor av ogräs, och sånt där som hör sommaren till. Det är inget jag tycker är skitkul, för det är ju ett evighetsgöra. När man väl gjort det, vad det än är, så är det snart dags att göra det igen. Men det har fördelen mot vintern att få saker behöver ske exakt nu precis just i denna sekund, som det är med snöskottningen. Skottar man inte undan snön så kan man ge sig fan på att det antingen töar så det blir jättetungt, eller så töar det och fryser på, eller så snöar det en halvmeter till. Gräset kan växa en halvmeter utan att något allvarligare än att det är högt händer:)

Det har städats inne också, jag har fått undan en massa saker som legat i vägen, och till och med burit ner alla vinterjackor i källaren. Det har varit kallt så de har hängt kvar. Men nu är det maj, och då får man ta på en tjock tröja om inte jackan räcker till.

Det är skaplig ordning både ute och inne. I några sekunder.

I veckan som kommer är det en del tider, jag hade kursmöte idag med en intressant dragning av en tjej från Norrlands författarförbund, eller vad det nu hette. Jag glömde lyssna lite eftersom jag inte bor i Norrland 🙈 men sen spetsade jag öronen. I morgon är det filmning på schemat, antagligen även på onsdag. Samtidigt, eller parallellt kanske är mer rättvist, ska jag läsa min manuskompis hela text, och även förbereda och lämna in egen text, vår sista respons närmar sig. Fy fan så tråkigt att kursen är slut snart, jag kommer sakna mina kompisar så mycket! Och Hola, hur ska jag klara mig utan min lilla bubbla? Jag tänker att jag måste hitta en ny kurs där framöver, nångång.

Två kursmöten till i veckan, och det kommer garanterat trilla in något mer jag glömt. Brukar bli så:)

Nu ska jag faktiskt gå och sova, är trött, konstigt nog:)

Ha en fin tisdag, så hörs vi snart igen:)

Natti natti ♥️

 

 

 

 

 

Onsdagskväll fick jag ett sms från SJ. De talade om att det var ett elfel mellan Ö-vik och Umeå och att det kunde påverka min resa så jag borde hålla koll. Jaja, tänkte jag, det är efter Kramfors – skiter väl jag i.

Men tydligen ställde det till det, för jag vaknade på torsdagen med ett nytt sms, mitt tåg var helt inställt. Men vafan?

Sen läste jag vidare, och de sa att jag i stället kunde ta ett annat tåg, biljetterna gällde där. Ok. Inte mig emot, det tåget var en timme snabbare:) Direkt, inga byten. Säkert dyrare också, för man väljer ju det billigaste. I stället för avgång från Uppsala klockan 15, blev det 16.

Robban skjutsade in mig och jag stressade på honom som fan hemma för att inte bli sen, det är det värsta jag vet. Vad händer? Jo, men tåget var ju försenat med en halvtimme. Bah. Eftersom jag inte fick boka plats utan fick sitta i mån av plats, hade de sagt på SJ, och även att jag skulle fråga ombord för en vagn skulle reserveras för oss, så försökte jag fråga en tågvärd.

De klev på i Uppsala de med och hade noll koll. Jag hatar att behöva flytta på mig för att man sitter på nåns plats, jag vill ju packa upp min dator eller sova. Men för en gångs skull lyckades jag faktiskt sätta mig rätt direkt, i den bokade vagnen, på en plats som då var tom hela vägen. Najs.

Packade upp datorn och skrev sex sidor innan jag blev lite lätt åksjuk. Då bytte jag mot ljudbok, ostmacka och virkning:)

Tåget tog en knepig omväg via Avesta, och körde in den där förseningen hur det nu kom sig, och i Söderhamn eller var det nu var hade vi en kvarts rast. ”Gå ut och ta lite luft om ni vill”, sa de och det gjorde jag såklart. Struttade fram och tillbaka på stationen några gånger:) Solen sken och det var ljuvligt.

Jag messade min kursare som skulle hämta upp mig i Kramfors, och sa att vi nog var i skaplig tid ändå, och hon svarade att hon var där ungefär 22.25. Bra, jag avskyr att nån som är schysst att hämta mig ska behöva vänta. Då väntar jag hellre en timme.

I Härnösand, sista stoppen innan Kramfors, ville polisen tydligen kika lite på nån individ på tåget, för de kom rusade på stationen och sen talade personalen om att de begärt ett stopp. Men snark. Det var ju bara att vänta, och bli nyfiken:)

Men efter tio minuter rullade vi, och inkom på Kramfors station 22.26. i EXAKT samma stund rullade min kursare in. Alltså exakt samma. Den tajmingen är ändå svårslagen:)

Hon kom från Wasa i Finland, jag från Uppsala och vi möts exakt. Imponerande ju.

Framme på Hola, kommer jag på att fan! Min tagg funkar ju inte! Hur fan ska vi komma in i repan där nycklarna till rummet finns? Vi fick en varsin tagg första gången och den har vi med oss hem. Inte för att den funkar, man måste ladda den en gång i veckan på kontorstid … och där stod vi klockan elva på kvällen. Hel-ve-te. Men Gabriella hade fått en kod, för hon hade varit smart och skrivit att vi kom senare. Utan henne hade jag fått sova på en bänk. Eller bankat på alla fönster och hoppats att nån hade förbarmat sig, öppnat och gett mig mitt kuvert med rumsnyckeln:)

Men nu kom vi in, och ställde in väskorna på rummet, och drack sen te och babblade till halv två på natten.

Hon är lika morgontrött som mig, och eftersom vi inte skulle börja förrän elva dagen efter tänkte vi oss en lång sovmorgon. Bara det att de slutade servera frukost 8.30. Men vafan? Jag har inte ens kollat det där eftersom vi vanligtvis kommer efter frukost.

Jaha, bara bädda ordning och knyta sig. Jag sover alltid så gott här på Hola! Gjorde det då, 2014 när jag gick Hälsocoach kursen, och gör det nu med. Det är något med ödsligheten, tystnaden, mörkret och lugnet. Vetskapen att ingen kommer att väcka mig för att de undrar om vi har ost, eller var deras jacka är, eller talar om att de är sjuka. En bubbla av lugn och ro.

Jag älskar att vara här!

Inga förpliktelser alls, ingen som sliter och drar i en, det enda fokus man har är på sig själv och det man älskar, dvs att skriva. att vara med härliga människor som också äskar att skriva, det är fantastiskt!

Efter frukost och ett antal koppar kaffe började de som inte sovit på skolan droppa in och vi gick till vårt klassrum. Där skulle vi ha en inrymningsövning. Själva övandet av att gå ut i trapphallen var väl inget direkt, men att bolla scenarion och hur man skulle överleva, det är garanterat bra. Man vet aldrig.

Jag vet av erfarenhet att jag funkar rätt bra i skarpa lägen, vilket är skönt att kunna luta sig mot. Jag har dock aldrig, och jag hoppas att det aldrig behövs, varit tvungen att gömma mig för en förövare. Helt sjukt vad illa ställt det blivit i vårt samhälle på bara några år, för inte länge sen var ordet INRYMNING helt obekant.

Efter det hade vi lunch. Jag var ju mätt efter frukosten men klämde ändå i mig en hel lunch med kyckling, potatis och nån spännande bakelse som vi tror var sötpotatis, glass till dessert och ett antal koppar kaffe till:)

Proppmätt är bara förnamnet när man är här:)

Sen lektion:) Vi skulle skriva en pitch för vår text och sen öva oss på att läsa högt för varandra. Jag hade lyckats missa, eller förtränga, att vi på lördagen skulle ha uppläsning av en del av våra projekt, för publik och varandra. De har något de kallar för Holadagen, där alla kurser visar upp sig, och även byns hantverkare kommer. Massa folk, fiskdamm och olika aktiviteter. Och vi skulle läsa text.

Jag tror att vi alla tyckte det var nervöst. Att läsa högt är inte något jag tycker om, jag är inte suverän på det, även om jag nog inte suger, men att läsa sin egen text, det man värpt fram på sin kammare i ensamhet, det är väldigt personligt och intimt. Det är jobbigt. Och roligt på samma gång.

Vi hjälpte varandra med pitcherna som skulle läsas upp de med, och vara typ som en baksidestext på boken.

Ni kan förresten få min pitch här, det gäller väl att utmana sig, misstänker jag:)

 

När Kellie träffar den undersköne ärkeängeln Rafael är deras spirande kärlek varken enkel eller självklar. Hon är den kloka, självständiga tjejen som aldrig skulle bli kär igen. Han är en av de mäktigaste änglar som någonsin funnits. Rafael oroas över utvecklingen där fallna änglar sprider sig över världen, människor försvinner eller förvandlas till själlösa utan empati och moral, men framför allt oroas han över Kellies säkerhet.

Centrum för det hela är nämligen Kellies stad. Här vill demoner och fallna änglar skapa en metropol för synd, och det på människornas bekostnad.

När situationen eskalerar måste Kellie hitta sina krafter, krafter hon inte ännu vet att hon besitter.

Det här är en urban romantasy om samhällets hårda utveckling med kriminalitet och gängvåld och en kanske omöjlig kärlek.

 

Häpp:) Säg att ni blir lite nyfikna på att läsa den? Jag kan ju lägga till att det är low-fantasy, det är inte drakar och trollspön utan mer bara lite magiska krafter hit och dit:)

Vi delades sen in i grupper om fyra, och fick läsa högt för varandra och ge tips om att inte fippla med pennan, eller stå och trampa, eller dra sig i håret eller vad det nu kan vara som man får för sig när man är nervös:)

Det gick väl ok, men jag insåg att jag behövde skriva om lite. Jag valde början, och den har jag inte petat i på länge, speciellt inte läst högt, och det är då man märker när det inte riktigt flyter.

Sen var det slut på dagen, den var alldeles för kort:)

De som inte sover på skolan åkte hem och vi andra bestämde att ses runt sex för att käka middag. Vi hade hamnat i olika hus för det var fullbokat tydligen, så det blev lite mindre häng. Alla gick till sina rum och jag kände att jag måste ut. Det var soligt och varmt, men lite blåsigt, och jag var fortfarande proppmätt. Jag behövde röra på mig.

Jag stoppade i mina lurar och på med ljudboken och så gick jag ner till älven.

Det blåste rätt bra så var inte helt supermysigt. Jag fortsatte åt det här hållet, nedströms vill jag tro, men har egentligen inte en aning om i vilken riktning den flyter🙈

På bilden ovan ser ni en stor kulle, det är Styresholm, en urminnes gammal borg, utan borg nu för tiden då, men den var byggd på de här tre kullarna. Fogden kunde hålla utkik här efter vad det nu var. Jag har varit här förr och inte riktigt sett att man kan fortsätta gå, men nu bestämde jag mig för att runda/gå över de här kullarna och se där! Det finns ju en stig längs med älven:) Högt uppe, ganska brant sluttning ner, och rejält stökig terräng men en utmarkerad vandringsled. Jag mötte två äldre damer som jag tror hör till nån kurs på Hola, som kom gåendes med stavar.

Oerhört vackert och en supermysig stig, upp och ner, hit och dit. Lite skyltar med info om tiden förr, och om olika djur och så…. eh va?

OM du möter björn? Det måste innebära att det faktiskt finns björn här. Herregud. Men okej, med tanke på hur jag klampade fram, bröt kvistar och grenar och swishade runt i blåbärsris så borde jag vara rätt enkel att upptäcka och därmed undvika. Förhoppningsvis:) Jag mötte ingen björn.

Däremot lite tomtar och troll!

Jag blir väldigt glad över att se sånt här. Två figurer som får stå i fred. Kanske rör det sig inga ungdomar här, kanske är de mer väluppfostrade med bättre respekt här, kanske bor jag i en stad där våldet och förödelsen tar över mer och mer? Vet ej, men inte fasen skulle nåt sånt här stå kvar i mina hoods. Det skulle förstöras i samma sekund som nån upptäckte det. Vilken skitvärld vi fått.

Nåväl, jag var glad och full av respekt för naturen och människorna här, och jag gick där och lyssnade på min ljudbok om just drakar och ätteryttare. Intill en brusande älv. Ganska jäkla mysigt:)

En hel flock svanar låg därute och guppade också.

Eftersom jag legat av mig en aning gällande mina djur och naturkunskaper från scouterna, så var jag tvungen att googla rådjursbajs. Det låg ofantliga mängder överallt, och när jag sett den där skylten om björnar så behövde jag försäkra mig om att det var rådjur och inte björn som lämnat efter sig spår🙈

Jag kom till ”slutet” av den här stigen, och kunde välja mellan att fortsätta längs en väg, eller gå tillbaka, och valde hemåt. Tänkte att jag kanske hittar en bra stig åt andra hållet med. Men det är svårt att komma nära älven åt det hållet, massa hus i vägen och tät skog.

Klockan började också närma sig sex så jag gick hemåt, och insåg att jag var absolut inte det minsta hungrig. Tog med ett äpple och en banan över till det andra huset och joinade de andra som var hungriga och käkade riktig middag. De vet att jag tycker man äter hela tiden och skämtar hjärtligt:)

Vi satt här några timmar och snackade och hade det trevligt, men sen ville folk dra sig tillbaka. Några ville fila på sina uppläsningar, andra läsa färdigt nåt osv. Jag var varken sugen på att sova, eller läsa, eller öva, eller nåt annat. Jag var dessutom fortfarande mätt, eller mätt igen av det där äpplet:) så jag gick bara in till mig för att lämna bananen och gå på toa, sen gav jag mig ut på äventyr igen. Den här gången åt andra hållet. Tät skog överallt, men så fort jag hittade en stig så tog jag in på den, kom ner till älven men inte vidare längs den.

På ett ställe var det som en liten strand, och jag kände givetvis på vattnet. Kallt som fan, men hade det varit dag och inte blåst hade jag kunnat tänka mig att hoppa i och doppa mig:) Men inte efter åtta på kvällen i blåst och lite kyligt väder.

En av mina kursare kom plötsligt halvspringande ut från en korsande väg och det såg ju aningen märkligt ut. Han hade lågskor, vanliga byxor och snyggjacka, inte direkt löparklädd. Han hade precis mött en stor grävling:) På den väg där jag skulle svänga in… oj då. Grävlingar är lite läskiga ju, de är stora och bastanta och kan vara arga. Jag plockade genast upp en gren, skalade av kvistarna från den och vips hade jag både en vandringsstav och ett försvar:) Plus att jag kunde föra lite oljud med den genom att släpa eller dunsa den i backen. Smart va?

Jag såg inte grävlingen men det prasslar ju hela tiden ute i skogen. Det är fåglar och rådjur och små möss och allt vad det är. När skogen öppnade sig mot ett fält såg jag en stor älg på håll och tvärstannade. Hm…? Spanade runt om för att se om det var flera, jag var inte speciellt sugen på att hamna mellan ko och kalv, eller så. Älgen hade full koll på mig, totalt utstirrad är bara förnamnet. Vi stod så en lång stund, jag pratade med den såklart, för det är ju så man gör, visst? Jag visade också min fina försvarspinne 😂 men var noga med att tala om att det var hon som bestämde. Jag backade mer än gärna. Man vet aldrig, de kanske förstår vad man säger ju:D När jag sen tog några steg vidare, vände hon sig om och travade iväg. Pust och tack.

Nästa krök avslöjade ett Kanadagås-par. För att komma hemåt igen måste man gå längs med landsvägen, och där återsåg jag min älgkompis igen, då hade hon gått över vägen och var på väg upp till skogen på andra sidan.

Järnvägen går precis förbi Hola, viket gör den till en utmärkt ledstjärna om man går vilse:) Det gjorde jag inte, tvärtom inser jag att jag fått rätt bra överblick över Prästmon med omnejd. Jag tog vägen runt Torsåkers kyrka och förlåt, men vilka otroliga hus det finns här!

Jag älskar det skruffiga och ruffiga, med en charm som vittnar om åratal av betraktelse. Kanske att jag får en aning Psycho-vibbar också men det är som det är med det:)

Jag fattar ju att om jag skulle bo här skulle det inte vara samma charm och känsla av frihet, av ansvarslöshet och en bubbla av lugn och ro, men som besökare är det en ljuvlig plats. Hade jag bott där hade ungar behövt skjutsas överallt och ingenstans, och jag hade fått lappsjuka över att inte se folk.

Vid kyrkan satt en hel flock stora fåglar som jag fick veta var tranor. Det har jag inte sett så ofta.

I den här kyrkan hölls en sista gudstjänst för över 70 kvinnor dömda som häxor innan de fick gå nästan en mil tror jag, till Häxberget där de blev halshuggna och brända på bål.

Oerhört hemskt. Väldigt intressant hur man förr inte förstod, men samtidigt – hur skulle man kunna veta?

Idag är vi upplysta på alla sätt och vis, vi kan kolla in i minsta mikrobit av kroppen, kan odla celler och åka till månen easypeasy, men förr hade man ingen kunskap om sånt. Jag kan förstå hur det gick till, att de kloka gummorna som hade kunskap om vilka växter man kunde blanda för att göra olika dekokter för diverse krämpor, som hjälpte barn till världen och som kunde hjälpa till vid sjukdom, att de sågs med viss … ja kanske avund, eller rädsla, kanske som mäktiga nog att kunna förstöra för andra. Lägga en förbannelse så att grannens kossor mjölkade mindre till förmån för sina egna kossor. Men därifrån till att de skulle åka och ha orgier med djävulen känns lite långsökt. Återigen igen, de hade ingen kunskap och så kom prästerna med sina påståenden. Män, mot kvinnor, det eviga återupprepandet.

Hu!

Jag gick vidare hemåt, passade på att kolla in den helt nyrenoverade gymmet som finns på Hola, och jäklar vilket gym! Det blev vattenskadat precis vid vår första träff, och har renoverats sen dess, men nu fanns det ett helt välutrustad gym med trappmaskin, roddmaskin, crosstrainer, löpband, fria vikter, maskiner, kettlebells osv. Allt.

En sista liten rundtur ner mot älven och den vägen tillbaka innan jag motvilligt gick in. Det är så vackert att promenera här att jag inte ville sluta. Nu var jag en aning hungrig, så gjorde några smörgåsar och tog en kopp te och tog med in på rummet.

Käkade, skrev om min text så den flöt bättre när jag läste högt, och läste den sen just högt säkert tio gånger:)

Till sist kände jag mig nöjd, och gjorde mig klar och kröp i säng, och somnade på en sekund. Eller möjligen två.

Vaknade av larmet halv nio, vi hade sovmorgon och började inte förrän tio. Gjorde mig klar, packade ihop allt, och gick ut i köket för att käka frukost. Ingen där. Men vafan är alla? Det var fullbokat i vårt hus, därav att vi delades upp på två, men jag såg fasen typ max sju personer, och det finns gott och väl 20 rum. Gabriella kom iaf och vi åt och gjorde sen sällskap till hennes bil där vi dumpade in väskorna.

Sen började Hola-dagen, och det var ju hur mysigt som helst. Vi gick runt och kollade, kikade på ett smakprov ur musikalen Familjen Addams och lyssnade på vad musikproduktions-kursen gjort, jättebra låtar som jag ska leta reda på på Spotify. Lunch redan klockan halv elva och jag sa att jag INTE tänkte äta ett dugg mer idag, pallade inte att vara mätt hela tiden:) Drack däremot en jäkla massa kaffe. Det var soppa och bröd till lunch och det var inte Gabriella sugen på så vi bestämde att vi stannar på vägen hem istället. Jag skulle åka med henne till Gävle där hon övernattade för att sen köra vidare hemåt sig.

Vi hade våran uppläsning inför varandra och publik, kanske 20 personer eller så, och det var absolut nervöst.

Jag vet att jag läser snabbt, det är mitt sätt, och försökte medvetet vara lite långsammare. Men samtidigt är min text inte långsam, det är en rätt snabb sak. Jag föreställer mig att jag läser för Jack när jag ska högläsa, och dramatiserar lite, använder lite olika röster och blev otroligt nöjd över att publiken skrattade på de ställen som jag själv tycker är jäkligt roliga. Det gick typ helt okej:) Jag var enligt programmet först, men en av tjejerna ville gärna byta för att slippa sitta och vara nervös, och det gick jag med på utan att blinka. Tack för den! Jag var nu i mitten i stället vilket kändes toppen. Hon var dessutom suverän som första person, presenterade kursen lite mer och var väldigt publik-bra. Mycket bättre början:) Att få lyssna på mina kursares alster var supermysigt! En del har jag ju koll på, de i min grupp, men de läste andra stycken än de som vi responderat på så även det var nytt. Kul kul kul!!

Nu känner jag att det var väldigt roligt det här, så kanske borde jag ha högläsning oftare. Och något jag definitivt ska göra är att läsa mer högt för mig själv, det brukar jag göra, men ska öka på det. Det är som sagt då man hör vad som inte flyter.

Flera ur publiken kom fram till oss senare och berömde oss, tyckte våra texter var otroligt bra, och det är kul. Vi ÄR väldigt bra allihopa, det är en oerhört hög lägstanivå, alla kan, alla är kompetenta, och det gör den här kursen så bra. Vi är verkligen jämlikar fast vi skriver i så många olika genrer.

Åsa Beckman, författare, hade sen ett samtal framför publik och det lyssnade vi på som avslutning, innan vi avlutade vår vistelse här för nästa sista gången.

Eftersom vi suttit stilla nästan hela dagen och Gabriella inte hittat till älven, så tog vi en promenad innan vi åkte. Sen sa vi hejsvejs och puttrade iväg. I hennes fräsiga Audi, så inget puttrande egentligen utan mer ett swishande:)

Vi såg älgar längs vägen, bakom viltstängslet tacksamt nog, vi körde på en stor mås, som måste ha varit suicidal, den jäkeln landade med ryggen mot oss på motorvägen och skulle sen lite makligt lyfta, men hann inte utan smällde in i rutan framför förarplatsen. Jag fick upp en arm för ögonen och Gabriella blundade hon med:) en kort sekund. Jag var helt övertygad om att rutan sprack och att det var måsmos över hela, men det blev inte ens ett märke. Pust, det hade blivit jobbigt.

Vi stannade och käkade på McD, och sen släppte hon av mig i Gävle. Jag tog min väska och rullade in på stationen, bara för att precis missa ett tåg till Uppsala. Typiskt, men ändå rätt mysigt att få gå runt lite. Jag har aldrig åkt tåg från Gävle tror jag, och det var massa fina hus där ikring. Nu var det banarbete mellan Gävle och Skutskär, så det blev en anslutningsbuss till Skutskär. UL, alltså Upplands lokaltrafik som i våra bussar, har jordens sämst upplägg. Biljetten kostar 40 kronor oavsett om du åker tre minuter eller 75. De gör stenhård reklam för att man kan åka ända till Sala och Gävle på 40 kronorsbiljetten. Men de har också räknat ut att om de sänker övergångstiden från de klassiska 90 minuterna vi haft i alla tider, till 75, då kommer folk ändå behöva köpa två biljetter, för man hinner inte.

Som boende i Uppsala och som den som åker buss inom Uppsala vill jag inte åka för 40 kronor till Gävle och Sala osv. Jag vill hellre åka billigare inom stan. Men jag kommer ju inte betala mer den gången jag verkligen behöver åka från Gävle. Hur jag än räknade så skulle jag inte hinna med min buss hemma i stan och var sur förstås.

Jag väntade in i det sista med att  köpa den och frågade chauffören om han ville se den? Nä, det behövs inte, sa han och jag replikerade ärligt: Bra, för jag har inte köpt nån än, då hinner jag inte på min anslutning i Uppsala.

Så kan vi inte ha det, sa han, och viftade ombord mig:) Köp den sen du.

Trevligare chaufförer i Gävle tydligen.

Framme i Skutskär skulle tåget gå 21.49, jag köpte min biljett innan jag klev på, men aktiverade den inte förrän femton sekunder innan avgång:D På så vis hade jag hela sex minuter på mig i Uppsala att rusa mellan tåget och min buss, hade jag missat den hade inte biljetten räckt.

Jag hann, och inser att det är hög tid att återgå till träningen, och det ska köras både cardio och styrketräning för hoppsan så usel kondisen är. Ikväll blir det step!

Hemma till sist, strax efter elva, och ungefär ingen brydde sig:D Några hade lagt sig, andra var inte hemma, men Doris blev glad i alla fall:) Hon hade lyckats ta av sitt 750kronors bandage och är nu tydligen i samma form som en ungvalp:)

De rusningar hon gör är inte en gammal tants direkt:D

När Sally kom in och såg att jag krupit ner i sängen så kom hon rusande, hoppade upp i sängen och trampade, kurrade, spann och smånafsade på mig, helt överlycklig över att se mig. Två som saknat mig iaf:D Sen låg hon på min huvudkudde hela natten ♥️ Doris sover i sin korg vid min fotända som vanligt nu när hon kan hoppa obehindrat.

Låt det nu vara bra med henne framöver och inga skador eller så på nån annan. Ta i trä osv.

Nu avslutar jag, det här blev långt och har ni läst hela vägen är ni envisa, mycket svammel:)

Vi hörs snart igen! 🙂

 

Jag tror, att om man googlar ordet OFOKUSERAD, så kommer det upp en bild på mig:D

Jag har förstått att även det kan man skylla på klimakteriet, som typ allt annat, så det gör jag. Men alltså, ska man vara en lite halvseg, urblekt kopia av sig själv resten av livet nu?

Jag har inga större problem. Eller det kanske jag har, men när jag tänker på klimakteriet så är det vallningar, humörsvängningar och fet och flobbig. Jag har än så länge aldrig upplevt en vallning, jag svettas heller inte på nätterna. Ta i skitmycket trä! Humörsvängningar tycker jag inte heller jag har, jag är jämntjurig:D Lite kort tålamod har jag absolut, men det får faktiskt mina söner sota för. Herregud vilken tur att jag bara har tre! Alla tjejfasoner i världen kan inte mäta sig mot de här tuppiga jävla brölaporna😎 My God!

Fett däremot, det är ett ständigt irritationsmoment. Jag ökade midjemåttet med shitloads på typ två år, och det fast jag tränade och åt skapligt. Jag vet att jag kunnat äta bättre, men jag har hela tiden tränat regelbundet. Röven har brett ut sig, märker det definitivt när jag liksom inte kommer fram i passager där jag tidigare glidit förbi. Som köksön hemma. Nu fläskar man i arslet eller höften. Jag hatar det. Jag har i alla år hållit ungefär samma vikt, jag har haft ungefär samma mått, och jag har alltså vägt och mätt mig regelbundet genom alla år, sen jag klev in på ett gym när jag var strax över tjugo år.

Måtten jag mätt är största måttet över rumpan, midjan, strax nedanför midjan, lår och över knä. Och vaderna då. Jag vet hur de ska vara för att jag ska vara nöjd. Perfektion är inte något jag strävar efter, men jag vet hur jag vill ha det.

Åtta graviditet, en tvillinggraviditet med tillhörande viktuppgång på 20-25 kilo har såklart satt sina spår, men jag började med gympa när Trixie var liten, eller om det var Novalie till och med, minns inte, men för 20+ år sen. Jag var smal efter skilsmässan, det beror helt på att jag inte åt och tränade tungt, eftersom det var den enda timmen per dag som jag inte tänkte på hur ledsen jag var, eller panikade över saker. Och – ! Vi lägger ingen värdering i ord som tjock eller smal nu, okej? Det är relativt! Men det blir så förbannat knöligt att skriva när man inte får använda korrekta ord som alla fattar, jag är noll PK det är sen gammalt:) Jag vet att jag inte är speciellt överviktig, det handlar om några kilon, men när de placerar sig på specifika ställen så blir man tjock och kläderna passar inte.

Jag gillar inte den version som klimakteriet gett mig. Det är lös hud, det är slappt och hänger i fejset, det är fett på magen (inte så mkt nu eftersom den ju fettsögs för att fylla vaden, och JA jag är väldigt tacksam) och arslet, och låren korvar sig över knäna. Lymfvätska, säger Google, och så masserar man lite:D Men inte fan hjälper det, däremot är det skönt.

Jaja. Klimakteriet suger, även om jag känner mig rätt förskonad.

Kanske borde jag gå till en kvinnohälsa-läkare, lämna lite blodprov och få lite piggelinpiller. Men det kommer ju aldrig att ske, det vet jag. Det tog tre år att ta mig i kragen för att söka hjälp för min stukade fot 😇

Trött är jag, som en nyvaken björn, och totalt ofokuserad.

Idag har jag försökt packa inför att jag åker till Hola i morgon, och det har tagit typ hela dagen. För att lägga ner ett par byxor, två tröjor, underkläder och necessären? Alltså lägg av.

Men jag åker till Hola i morgon och det är härligt, där uppe trivs jag. Jag kommer sakna det så innerligt och jag hoppas få komma tillbaka på nån kurs så småningom. Det är en bubbla. Det är så kul att träffa mina kursare, de är så himla härliga! Lärarna också, och nu är det Holadagen, som säkert blir trevlig.

Jag minns den från sist jag gick där, när jag läste till Hälsocoach, då hade vi gjort ett hälsotest med tre olika övningar. Folk fick utmana sig att stå i planka, jägarvila och rygglyft från golvet. Jag har fortfarande lappen med resultatet på i min necessär:D Tjejen som var bäst satt fan i jägarvila i över 20 min, planka i typ 16 min och rygglyft i skitmånga minuter.

De har inte den utbildningen längre, vilket är tråkigt. Nu ska vi tydligen läsa högt ur våra texter. Eh, nej tack. Jag är inte bra på att högläsa. Jag blir bara nervös och läser supersnabbt. Jag kommer nog krångla mig ur det:)

En spännande sak är tåget upp. Vanligtvis brukar det ta ungefär fem timmar, då med ett byte i Sundsvall och väntetid på ca en kvart. Nu är det direkttåg och det tar över sju timmar? HUR?

Jag möter upp en kursare i Kramfors vid 22-tiden som jag får åka med sista biten för det går inga bussar till Hola den tiden. Sen åker jag med henne hem, hon övernattar i Gävle så jag tar tåg eller buss därifrån. Hon ska vidare neråt.

 

Här hemma har jag alltså varit en ofokuserad virrpanna med noll energi. Känner mig som ett urlakat batteri.

Försöker göra det som ska göras, men ledsnar när det ser ut som skit överallt och tar en powernap i stället. Alltså, sen jag var sjuk är det segt! När jag väl kommer igång är det ju lugnt, men innan, startsträckan är en mil lång.

Doris har fortsatt piggat på sig, ta i trä. Hon springer runt med sitt bandage som jag på räkningen såg kostade, och håll i er nu för bövelen – det kostade 750kr!

Vad fan? Inte i min vildaste fantasi trodde jag att de tog betalt för sånt? Den lugnade sprutan kostade ju över tusen spänn och i perspektiv känns röntgen för 2 lax billigt. Bandaget kostar normalt 500kr men eftersom det var akut så blir det 50% påslag, så 250kr till = 750 kr. För lite tejp, lite fetvadd och några varv med en självhäftande linda. Jag har allt hemma. Jag är bra på att linda ben, och skulle säkert kunna göra ett lika bra jobb själv, men inte trodde ju jag att det kostade pengar. Fy fan.

Nån skrev att en sån linda kostade runt 40 spänn…. De lär ju ha inköpspris eller mängdrabatt eller nåt. 750 spänn😱

”Om det blir blött får du ta av det”, sa han och jag känner att icke sa Nicke, det här ska sitta på så länge det bara går:D Vi har en plastpåse över när hon är ute, så det är rätt ok. Däremot märks det att hon inte vill ha det längre, hon har gnagt lite på det idag, vilket jag ändå tar som ett tecken på friskhet. När hon hade ont var det säkert väldigt skönt med stöd, men nu vill hon ha bort det.

Hon kräktes upp medicinen idag också. Så typiskt! Jag gav henne den, hon tuggar bara i sig den ihop med lite godis, och sen tog det kanske fyra minuter innan jag såg henne stå och spy i gräset. Jag var ju tvungen att rota igenom det för att se om jag hittade tabletten 😅, men det gjorde jag inte. Förhoppningvis smälte den supersnabbt och hon tillgodogjorde sig den, men det vet man ju inte. Hon får inte äta mer än en per dag, så jag kunde inte ge henne en till, bara utifall att.

Hon verkar pigg och är glad igen, det syns i ögonen på henne. Vi funderar fortfarande på vad som hände, och var hon var, och det lär vi ju aldrig få reda på.

Nu ska vi bara ta tag i hennes andra problem, den här veckan skulle hon egentligen varit till veterinären för att lämna urinprov och ev göra ett ultraljud på urinblåsan, men vi avvaktar lite. Han sa nu att en polyp behöver man oftast inte göra något åt, det är om de blir flera de kan ställa till det. Hon har alltså en polyp i urinblåsan, och kristaller. Hon verkar ju inte må det minsta dåligt av det, det enda märkbara är att hon kissar blodigt, jag såg det bara för att det kom snö i år, så jag vet ärligt inte hur jag ska tänka. Hon fick en antibiotikakur, det blev bättre, men kom tillbaka. Hon har fått fyra sprutor för att stärka upp urinblåsan och hon äter ett svindyrt specialfoder. Kanske ska man bara låta det vara? Jag måste forska lite i det så jag kan ställa kloka frågor.

Om en polyp inte behöver opereras, och kristallerna är svåra att bli av med, och om jag fattat rätt så hjälper inte operationen mot det, då känner jag ju att en operation är onödig. Varför utsätta henne för det om det inte gör henne helt frisk? När hon är hur pigg och glad som helst. Men jag är ju inte veterinär, så det här måste diskuteras.

Jag gör som vanligt och prokrastinerar det ett tag!

Nu ska jag dra till Hola först, sen kommer jag hem på lördagkväll nångång. Åker söndag morgon klockan 10 till Norberg för att sätta upp förtältet. Hoppas att hon kommer ihåg att vi pratat i telefon då😜 Troligen inte, eller snarare såhär: Jag kommer få skäll för att jag inte såg till så att syrran såg till så att hon hängde med på det som sades. Helt rimligt ändå;)

 

Ha det gott nu, jag ska dejta Lucifer nu:) alltså en serie på Netflix. Inte den riktiga djävulen.

Natti natti 🙂

 

Jo men förutom massa oro för Doris så var den fin. Vilket väder vi hade!

I Uppsala på sista april så händer det massor. Det är champagnefrukost och forsränning, mösspåtagning, champagnegalopp och fest i dagar. På min tid, när jag var ung:) så tror jag att champagnegalopp innebar att springa från den ena till den andra nationen och dricka bubbel. Nu för tiden? Alltså det är sinnessjukt, men de köper tusentals flaskor och …vaskar dem? Sprutar champagne överallt, sig själva inte minst, så efteråt behövs det ombyte, trots att de har på sig regnponchos. Tusentals flaskor … alltså det vrider sig i själen när jag tänker på vilket jävla resursslöseri det är! Att folk köper runt tio flaskor var verkar inte vara helt ovanligt. Som sagt – sinnessjukt.

Jag har haft väldigt roliga sista april på stan, men sen jag fick barn pallar jag inte. Det är för mycket folk, för mycket fylla, för mycket av allt. Trots det så ångrar jag mig alltid lite varenda år, kanske borde jag åkt in? Kanske nästa år:D

I stället hade jag skrivtid med min kurs, det var för övrigt ett utomordentligt trevligt alternativ:) Jag satt ute i solen för det är svårt att hålla sig undan. I solen, med datorn i en låda och keps så funkar det ett tag iaf.

Sen gjorde jag mig skapligt snygg för middagen hos Jimpa. Jag har bestämt mig för att jag ska bli lite bättre på att göra något med mitt hår:) Det är långt, jättelångt, men ganska tråkigt. Oftast har jag det uppsatt ju, vilket jag också behöver bli bättre på, en tråkig tofs kan jag vid det här laget:D Jag har en asbra maskin som lindar upp håret själv och ger fina lockar, så den använde jag nu. Det blev ju tjusigt:)

Åkte iväg och Patricia och Abdel anslöt och snart satt vi och åt god mat:) Schnitzel och pommes, vitlökssmör och god sås. Proppmätt var bara förnamnet sen.

Vi promenerade ner till badplatsen där de har sitt Valborgsfirande, och det är så mycket folk där! Jag känner absolut ingen vilket är rätt skönt faktiskt, då kan jag strunta i att hålla koll så man inte uppfattas som stram:D och i stället helt fokusera på elden. Jag gillar eld. I kontrollerad form. Jag fascineras av all eld, men är givetvis rädd för den, den är ju mäktig och förstör urskillningslöst. Här tändes den upp efter att det gåtts ett fackeltåg och det var så fint så.

Kvällen var ljum och skön och väldigt vacker.

Efter att det brunnit en stund, gick snabbt när det bara är torrt ris, gick vi hem igen, drack kaffe, åt dessert och snackade till efter midnatt. En väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Syrran var medbjuden såklart, men hon har varit i Madrid på jobbresa:)

På fredag gjorde jag inte ett dugg mer än ligga i solen och jäsa. Jag tog en promenad, ensam, vilket är konstigt, jag brukar ju ha Doris med. När jag går själv är det så mycket ”jobbigare”, hon vill stanna hela tiden och nosa, vilket ger små mikropauser, men ensam får man knata på hela tiden. Bättre powerwalk på det viset:)

Jag lyssnade på bok. Gjorde nåt ryck inne. Hamnade i solen igen. Njöt:)

Fortsatte på samma sätt hela lördagen: Oroa mig för Doris, hänga i solen, kidsen runt om, Patricia och Abdel kom och hade med sig korv som vi grillade. Och med Vi menar jag Abdel:)

Herrejösses alltså, vad en enkel korv med bröd är underskattat! Det är ju så gott och man kan variera mycket. I lördags var det med pommes eller potatissallad.

Jag skulle träffa Helen på kvällen, och det hade jag ställt in om inte Robban varit hemma. Att lämna Doris var inte självklart. Samtidigt – hon blir varken bättre eller sämre av att jag sitter och tittar på henne, det är ju fakta ändå. Eftersom jag inte tvättat håret så lockade jag till det där det behövdes och sen var jag redo för en natt på stan. Som inte var så farlig som det kanske låter:) En av tjejerna i gänget jag hänger med är ihop med en snubbe i ett band som numera kommer och spelar mellan varven här. De kommer från Dalarna och pratar bredaste dalmålet:) De spelade i både fredags och lördags och de är riktigt bra, kör en blandning av allt möjligt. Vi hämtade upp Helen, fick skjuts av Robban:) och sen satt vi och jäste en stund i en park i solen innan vi masade oss in. Där babblade vi med henne och bandet, innan de började. Det är inte klokt vad mycket musiker jag helt plötsligt omges av:D Ett tag i livet var det bara lärare, sen sjukgymnaster och nu är alla helt plötsligt musiker. Knepigt ändå att det klumpar ihop sig. Det är ju inte som att det är skitkonstigt iofs att det finns musiker på en pub som har livekonserter:D men lärare och sjukgymnaster då?

De började spela, det var bra, det var trevligt, vi hade kul:) Kvällen avslutade på O`Connors. Med faktiskt en kille som spelade hela tiden vi var där! Tror vi kom runt elva och drog halv två och han spelade alltså hela tiden. Normalt på det där stället brukar det stå en trött trubadur och köra tre låtar i taget sen ta paus en trekvart eller så, återkomma och köra några låtar, sen paus. De tar inträde för musiken så då vill man ju gärna få det man betalat för, kan man tycka.

Vi lättade och drog till bussen och blev ståendes en bra stund i väntan på den. Då hade det börjat regna, vilket inte var supermysig:) Jag hade skinnjacka och den har ingen huva så då rinner det ner i kragen och det är så obehagligt.

Hemma igen var det lugna gatan, jag käkade och kollade på film en stund med Robban som alltid överraskar med sina filmval. Han är riktigt nördig på film och kollar gärna på gamla klassiker. En kväll i höstas Det sjunge inseglet. Alltså? Jag får ju panik direkt jag ser en minut av Bergman filmerna men han tycker den är bra. Han kan mycket runt om dem också, sitter gärna och berättar anekdoter om vad som hänt under inspelningen eller saker om skådisarna. Otroligt mycket kunskap om allt. Hyperfokus, skulle jag säga:D

Så småningom kröp jag i säng, och vaknade av telefonen, som jag skrev igår. Jag är fortfarande i ”chock” över samtalet. Inte som att jag är ärrad för livet, men jag blir väldigt störd. Hon har ju varit på mig om väldigt mycket, en del förtjänt men mycket oförtjänt, och jag var så glad över att hon den här gången var schysst. Att det inte var några problem alls att lämna kvar sakerna en vecka extra. Så fick jag skäll ändå. Och grejen blir ju att man tvivlar på sig själv, när nån så tvärsäkert säger att nej, det där har jag aldrig hört. Nu var det inte jag som pratade med henne utan syrran. Jag kan fatta att hon hade svårt att koppla ihop oss kanske, men hon vet att vi hör ihop. Jag sa redan då att jag inte tänkte fråga för jag skulle bara få ett absolut nej, men syrran sa att hon kunde gå. Hon är ett under av diplomati och vänlighet, syrran, så jag tänkte att hon kan få testa. Kanske trodde hon att syrran var nån helt annan? Som det var okey att de hade kvar sina saker? Kanske ÄR det personligt mot mig? Ni fattar kanske hur mina tankar går?

Nu är jag ju mest irriterad. Över att hon gormat, över att andra säkerligen tror att jag återigen gjort fel. Nästa gång blir det inspelning på mobilen, det går ju inte annars.

Nu ska jag snart hoppa in på kursmöte! Ska bara gå på toa och hämta kaffe först, så är jag redo för några timmars kurs, det är härligt ändå! Bra start på veckan:)

Ha det fint nu, så hörs vi snart igen:)