Sådär, jag är tillbaka från gårdagens fest:) Lite trött i mössan helt klart, men iaf inte ont i håret:D

Vi går tillbaka till Umeå för jag var inte klar. Jag är fortfarande helt salig efter min hotellupplevelse, för det var coolt. Jag är svag för gamla saker, med historia, och jag älskar när man tar tillvara på saker och ger det en annan uppgift. Eller samma, såklart. Men att man inte river och bygger nytt hela tiden utan ser det man har, och använder det.

Hotell1861 är nog K-märkt, jag är inte helt säker, men jag tror att killen i repan sa det när jag checkade ut. Jag fastnade såklart där och babblade en massa:)

Så här ser det gamla fängelset ut. Pampigt som fasen.

Idag ligger det ganska centralt i Umeå men jag misstänker att det på dåtiden var beläget i utkanten? Staden lär ju ha vuxit tänker jag.

Man fick checka in från 15, och jag hade fått ett mess om att nyckeln låg i en låda i repan, och en portkod ifall jag kom senare än 18, mycket bra info. När jag tryckte upp den tunga porten möttes jag av det här:)

Hehe:) Det var stängt i repan men mycket riktigt fanns där en låda med massa kuvert, bara att bläddra fram det som mitt namn stod på, och sen leta reda på mitt rum. Jag bodde en trappa upp.

Dörren längts ner till vänster står öppen, och det visade sig vara ett fängelsemuseeum. Underbart!

Maffiga smala dörrar in till cellerna, med haspar:) Jag pillade såklart, var tvungen att kolla om de var spärrade eller om det var så att man kunde bli inlåst? Det kunde man inte.

Nejmen alltså? Alla har vi ju sett nån film från typ Alcatraz eller annat fängelse som ser ut så här? Jag räknade till tolv celler per plan, men sen fanns det några dubbelrum bakom där jag står, de antar jag var andra rum förr, för man bodde ju knappast fler per cell.

Jag lärde mig i fängelsemuseeumet att då, 1861 var tanken att fångarna skulle hållas isolerade i sin cell 24/7, och möjligen gå ut en stund i en rastgård, men då försågs de med huva/mask under själva promenaden till och från. De skulle inte socialisera sig med de andra fångarna och inte kunna känna igen varandra efter avtjänat straff. Det för att undvika gängbildning, och det är ju en klok tanke. Cellerna var inte stora direkt, där jag står är dörren och en klädstång. Det är högt i tak så det känns inte klaustrofobiskt, och fönstren är stora. Men ursprungligen var de mindre.

Jag hittade såklart genast en lucka i väggen som jag blev nyfiken på, och efter att ha varit i museeumet så visste jag att det var latrinkärlet som stod där-

Killen i repan berättade för mig att det tömdes två gånger per dygn, så jag antar att man snabbt lärde sig att uträtta sina behov i närheten av tömningsdags. Det kan inte ha doftat rosor.

Såhär såg det ut på 60-talet, då hade man bytt taktik och fångarna fick umgås.

Jag är som sagt rätt begeistrad av sånt här:=)

 

Vi skulle ses på kvällen, några kursare, och käka middag. Jag var noll hungrig efter den mastiga pajen och hade tänkt att jag kanske kunde ta nåt litet, men det fanns ju inget litet på menyn. Vi åt på ett ställe som heter Orangeriet, där hade de boule, biljard, pil, shuffleboard och kanske nåt mer, jag vet inte så noga. Trevligt:)

Jag funderade på att skita i att äta, men det kändes fånigt så till sist tog jag en burgare, 150g, skitstor, och svindyr:) Eller den kostade 225spänn, det är väl rätt normalt men i min värld är det totalt o-värt.

En snålt tilltagen öl också. Men det var gott, riktigt gott. Surt fick jag lämna en kvart av den för jag fick inte i mig mer. Det sved ju:)

Vi satt här och babblade på, men alla var rätt sega och trötta så vi gick hemåt redan vid nio. Jag var glad att mitt hotell låg en bit bort för då kunde jag promenera bort lite mättnad. Det var skönt att promenera, vädret var trevligt och jag kunde också passa på att kika lite närmare på den oerhört vackra kyrkan.

Så många utbyggnader runt om den tror jag aldrig att jag sett. Tjusigt, synd att den var stängd för kyrkor är också en grej jag går i gång på:D

Hemma igen drack jag en kopp te och sen kröp jag ner och kollade på film på paddan. Helt slirig i ögonen släckte jag redan halv tolv, det händer ju liksom aldrig:D

Jag vaknade efter att ha sovit så gott! Som en stock och jag var utvilad. Det händer i princip aldrig det heller, jag är alltid svintrött när jag vaknar, har alltid varit. Frukosten var mellan … öh, typ halv sex och halv nio, och jag hade klockan på sju. Vi skulle samlas halv tio utanför Littfest så det var noll stress. Jag klev upp och gick och fixade mig. Det är dusch och toalett i korridoren här, något jag för några år sen aldrig valt, men nu för tiden känns det nästan som jag dras till det. Inte så att jag skulle tycka illa vara om det fanns på rummet, men det är något med det simpla i det som tilltalar mig:) De gemensamma utrymmena var väldigt välskötta, det var rent och doftade gott, och det låg handdukar och badrockar så man lätt kunde förse sig. Sen gick jag till frukosten. Jag hade inte väntat mig en så fin frulle faktist men oj så jag fick ändra uppfattning.

Det fanns allt jag ville ha, massa olika pålägg, olika yoghurt/fil, olika müsli, flingor, bröd, ägg, juicer och ett otroligt gott kaffe. Dock inga croissanter som jag ju gärna vill ha, men det hade jag ändå inte fått plats med:) Jag åt rejält för att slippa käka lunch:) Två ägg blev det, och fyra koppar kaffe, de var små, några glas juice och ordentligt med yoghurt. Så gott!

En jättetrevlig kille som skötte köket och senare en dam som var lika trevlig hon. Ojoj, jag gillar verkligen det här hotellet, om ni missat det:)

Sen packade jag ihop min väska och gick för att checka ut, snackade med killen i repan lite för länge, men hade några minuter till godo när jag kom fram till Littfest. Lärarna hade rekommenderat oss att om vi hade möjlighet kunde vi hämta ut våra band dagen innan, så det hade vi gjort.

Shitloads av människor. Alltså hur många som helst, och det är något jag tycker är lite obekvämt. Jag är inte rädd för det, men det är jobbigt, det är svårt att ta sig fram, det är köer och det är väldigt hög ljudvolym. Man blir otroligt dränerad.

Jag hittade ingen kursare först, men sen såg jag en av killarna och sen kom resten. Programmet var digert, och pågick i flera salar samtidigt. Jag har aldrig varit på en litteraturfestival tidigare, och hade inte hunnit läsa så många böcker inför det som jag tänkt. Men tog rygg på tjejerna som hade en plan:) Först lyssnade vi på ett författarsamtal i en lite mindre sal, och sen gick vi till den största salen och lyssnade på när Mikael Niemi och Roddy Doyle pratade.

Kompetenta gubbar:) Och jag hade kunnat lyssna på Roddy Doyle i evigheter, satan vilken behaglig och skön röst han har. Han har skrivit bla The commitment, som också finns som film och Mikaels Populärmusik från Vittula känner väl många igen antar jag. Jag har skamligt nog inte läst något av honom, eller Roddy, men det ligger i pipelinen.

Efter det här började tjejerna bli hungriga och jag tänkte inte alls käka så jag drog till en annan sal och lyssnade på två snubbar till, Mikael Yvesand och en kille som jag nu tappade namnet på. Mikaels bok Våran pojke, hade jag hunnit läsa och var riktigt fundersam över. Den här programpunkten hette Inte alla män, och handlar om män som gör det mest fruktansvärda. Alltså fiktiva män. Det var intressant:)

Ja sen då? Jo då kom mina tjejer tillbaka och vi drog in på ett samtal om gröna lösningar, och det var helt värdelöst:) Mer som att lyssna på två som pratade avhandlingar. Men vi tog revansch genom att sen i den största salen som tog över tusen personer, se Penna och stämma, där några musiker tolkade varandra. Det var trevligt och väldigt skönt att sitta och lyssna på musik.

Och sen, ja då var det slut:) Eller det var program hela kvällen, men för min del var det slut. Jag skulle med flyget som gick halv åtta, och lämnade Littfest strax efter fem. Gick in på Pressbyrån och köpte två stödkorvar a 40 kronor, det var jag mer än nöjd med. Jag fick en liten släng av ångest när jag insåg att det blåste och regnade som fan. Det hade jag inte märkt när vi var inomhus, såklart, men det var ju storm. Inte kul att flyga i storm…

Jag gick den lilla biten till där flygbussen gick, och tog den till flygplatsen, och var där i mycket god tid. Uppvuxen i en familj som jobbat på SAS så finns det inte att komma insladdande i sista sekund utan man är i god tid. Jag gick igenom till Security och tittade som hastigast på informationen om hur man skulle lägga sakerna i trågen, men tydligen glömde jag att verkligen t i t t a:D

När tjejen framför mig började lassa ut sin dator och telefon i ett tråg så var jag tvungen att fråga henne, på engelska för jag hörde att hon pratade det, om man skulle ta ut sånt. Hon hade ingen aning men nån hade sagt det till henne så hon gjorde bara som hon var tillsagd typ. Ok, jag plockade ur min padda och la den och mobilen på sidan och jackan i en annan låda. Inser precis när jag ska skjuta fram lådan till killen att fan – det här är inte Arlanda, och de har ju inte samma maskiner! Helvete, jag var ju tvungen att plocka ut alla vätskor. Satan. Det var ingen kö så det var ju lugnt, men jag fick ju vackert erkänna att jag var en idiot och be honom om en påse till dem. Ursäktade mig med att jag kom från Arlanda och innan dess flög jag från Heathrow som har samma lika, och han skrattade och sa att det hörde de ofta, och förstod precis. Nu var jag ju en aning stissig och fattade inte var jag skulle ta vägen när jag lämnat ifrån mig mina tråg, men fann mig och gick mot säkerhetsbågen. Killen som tog emot mig skrattade gott han med och så pratade vi lite om Umeå kontra Arlanda:)

Jag gick igenom med ok-stämpel och packade ihop mina grejor igen, och gick genom den pyttelilla gulliga tax-free-shopen, och vidare ut i vänthallen. Jag hade varit lite orolig över om det skulle vara typ en bänk utomhus, men icke, det var en stor fin restaurang och flera gater. In på en toalett och fixa till mig lite, ny deo, bättra på sminket och kamma kalufsen som blåst till ett råttbo:) För tanken var att jag skulle dra direkt till DogBar när jag kom hem:) Lasse spelade och det vill man ju inte missa.

Jag skrev till Helen att hon fick säga åt honom att börja lite sent och sen spela på halvfart så jag hann, och det skrattade han gott åt.

Jag passade på att ladda telefonen och börja läsa i en bok en av mina kursare gett ut, medan jag väntade, men när det närmade sig boarding reste jag mig för att gå runt lite. Jag hade ju suttit stilla mest hela dagen och behövde få lite rörelse i kroppen. Jag vet inte anledningen till att planet var försenat, kanske var det stormen, kanske nåt annat, men vi kom iväg ungefär 10-15 minuter sent. Kapten sa att det skulle bli turbulent på väg upp men att det sen skulle avta, och det hade han rätt i. När planet accelererade ut på startbanan så kändes det som att vinden flyttade det i sidled, och det skakade rejält. Det är ju inget som de inte kan hantera, men det är ändå alltid lite obehagligt. Väl uppe var det lugnt och de serverade kaffe direkt, och jag fortsatte läsa hela vägen hem. En spännande barnbok är det, eller ungdomsbok snarare.

Hemma väntade Robban på Arlanda, och jag fick skjuts till DogBar och gled in precis när Lasse börjat spela igen efter paus:)

Hela gänget satt runt bordet redan och det var så trevligt. Vi hade en supermysig kväll och kom inte därifrån förrän de stängde vid ett. Då var det buss hem, käka lite och snacka lite med de ungar som hade lust, de flesta hade väl inte ens saknat mig misstänker jag:D  Hopp i säng och vakna skapligt nykter och fräsch, duscha och göra sig klar igen, för nu var det dags för 60-årsfest:)

Själva anledningen att jag åkte hem tidigt från Umeå. För övrigt så missar jag inget, eftersom det filmas och finns tillgängligt i typ två veckor så kommer jag kunna kika på det jag vill se hemifrån, det är ju toppen!

Färdigfixad infann vi oss, återigen, på DogBar, där festen hölls:) Jag säger ju det, där är som ett vardagsrum, och en fritidsgård för vuxna:D

Det var så trevligt anordnat, med bubbel, öl och vin och pinsa, tal och presenter och så roligt att få träffa födelsedagsbarnets familj, släkt och vänner. Vi som är ”hans tjejer” satt ihop först vid ett bord, men sen flyttade vi ihop oss vid det långa bord som finns på ena sidan.

Det var snack och snack och högt och lågt, och när tillställningen officiellt var över började ett coverband spela och vi gick ut i den delen för att lyssna lite. Folk kom och gick, några gick hem, andra gick vidare, och till sist hamnade vi på Le Parc med några andra snubbar, gamla kompisar till Helen. Alltid trevligt och alltså, Le Parc kallades förr för Jurassic park för att det var bara gamlingar som gick dit;) Men nu är snittåldern fasen 25 eller så. De har tagit över 😀 Grejen med det här stället är att de spelar musik man kan dansa till, hela låtar och roliga låtar. Schlagers, Bon Jovi, Uggla osv, en salig blandning men det är ofta som det går ett tjut genom lokalen och folk bara måste upp och dansa till nån kul låt. Säga vad man vill, men det är roligt:D

Det blev riktigt sen, sista bussen hem och jag var skapligt trött. Det har varit intensiva dagar nu, där det gått i ett, men oj så roligt det har varit!

Littfest var en upplevelse som jag inte velat vara utan, jag är inte säker på att jag nödvändigtvis behöver gå på något liknade igen, men jag skulle inte banga om tillfälle uppenbarade sig. Otroligt intressant.

Nu ska jag se om jag kan få lite tid att skriva, känns som jag har massor som vill hamna på pappret så vi hörs snart igen helt enkelt:)

Ha en fin fortsättning på den här söndagen som snart är slut♥️

Så var det i torsdags tid för att flyga upp till Umeå, och jag fick skjuts av Robban, kvart i sju på morgonen. Jag flög med enbart en liten ryggsäck och en kasse med handväska och vantar/halsduk. Varje gång jag packar väldigt lätt så går mina tankar till förr, då jag inte kunde åka nånstans utan att packa med arton ombyten, hårfön, produkter och fan och hans moster:) Idag är jag redo att dra bara jag har rena underkläder, tandborste och linser med, typ. Resten kan man ha en dag till:)

Tänk flygande crew, de får se solen varje dag de arbetar:)

Jag har ju inte flugit inrikes och inte ensam på länge, så jag var tvungen att ringa syrran kvällen innan och be om råd, och med dem i ryggen hade jag koll sen. Säkerhetskontrollen var ju proppfull, men den nya de har på Arlanda är snabb ändå. Man lägger allt i en låda, behöver inte packa upp något. Sen var det långt att gå, men jag hade tio minuter till godo innan de skulle börja borda när jag kom fram till gaten. Bara det att då hade de redan börjat för länge sen tydligen, och jag som var i den sista gruppen, kunde bara gå på. Spejade efter de två kursarna som skulle åka samma flyg men såg dem inte. Ombord hade jag valt fönsterplats, det är ändå roligast så, jag gillar att kika ut. Starten gick fint, jag fick inte lock för öronen vilket jag brukar få, och eftersom jag har kvar en del täppthet efter förkylningen var jag säker på att få det. Kaffe serverades och jag satt och läste, men det tar ju bara en timme så snart var det dags att landa:) I Umeå strålade solen och det var så vackert uppifrån luften med den breda älven där isen fortfarande såg ut att ligga. På flygplatsen sen hittade jag mina kompisar och vi tog buss in till stan.

Alltså ni som bor i Umeå – vilken vacker stad! Och den verkade så himla … vänlig. Alla var trevliga och såg glada ut:) Kan ha berott på solen förstås, men en känsla av gemytlighet svävade över hela besöket. Enkelt att ta sig fram också! Bussen stannade ju ungefär där vi skulle vara:) Ena tjejen skulle bo hos släktingar medan den andras hotell låg mitt emot Folkets hus där Littfest var. Jag skulle ju bo i det gamla fängelset så jag hade hela elva minuters promenad:D

Vi hade tre timmar att slå ihjäl, och efter att lämnat in sin väska på hotellet gick vi för att se oss omkring. Båda tjejerna hade bott i/besökt Umeå ofta så de hade lite koll, jag hängde bara med. Väldigt vackra fina byggnader, här har de tydligen inte en fäbless för att riva det vackra och bygga nytt, fult och dåligt, som i Uppsala. Jag hade ju en lätt ryggsäck så jag bestämde att inte gå och lämna den, då visste jag inte var mitt hotell låg.

Jag hade glömt mina mackor hemma som jag tänkt ta med, så jag hade inte käkat frukost, men eftersom jag sällan äter både frukost och lunch och middag, så struntade jag i det och när vi bestämde oss för en kaffe var jag nöjd ett tag till:) Sen gick vi nästan raka vägen för att käka lunch och då blev det en god ost och broccolipaj:) Den var stor och det hade räckt med den, jag hade kunnat toppa upp på kvällen med en yoghurt typ:)

Sen fick vi plötsligt lite bråttom till Folkuniversitetet där vi skulle samlas för respons av våra texter:) Det är ju typiskt, här har man dragit runt och slagit ihjäl tid, och så blir det brådis😁

Vi är fem tjejer i vår grupp och för första gången var vi allihopa, vilket var skitkul. Det är svårt att ge respons, för alla är så duktiga, man hittar få saker att klaga på, men desto med man gillar. Roligast är det ju såklart att få höra vad de andra tycker om min text:)

Jag skriver ju en fantasy nu, och den tillkom förra hösten när vi skulle skriva en kort text i en genre vi aldrig gjort. Jag bestämde mig för romantasy, som då är romantik. Tänkte jag. Jag är ganska bra på att skapa trovärdiga relationer, så det bör funka ju. Men just romantasyn skulle visst vara hett, sexigt och tja, mycket sex 😱 Inte min grej, inte det minsta. Absolut inte, och det kommer definitivt inte bli något sex. Glöm det. Däremot har jag en kärleksrelation under uppseglande som såklart är en stor del av texten, och det är ju inga problem, det gillar jag:) Nu hade den kommit till den punkten att han, min ärkeängel, var liksom tvungen att förklara henne sin kärlek. Han är ju tusentals år gammal, och hon vanlig människa så det är ju rå-lökigt, men … det är fantasy. Och så är det i fantasy:) Det här har jag undvikit i typ 95 tusen ord, men  nu behövdes det. Jag behövde få veta om mina kursare uppfattade det som jag ville att det skulle uppfattas, och det gjorde de:) Det skulle kunna bli platt, trist och fånigt, jag är helt medveten om det, men jag tyckte att jag fick till det, och nu bekräftade de det. Pust.

Till er som inte läser fantasy så kan jag bara säga att min text inte är speciellt magisk. Det är magiska väsen, ja, men de är väldigt vanliga. Tror det kallas Low-fantasy, om man ska genrebestämma det, så det är en Low romantasy:) Det hade lika gärna kunnat vara vanliga människor.

I alla fall, jag fick så mkt fina ord, och mitt sug efter att skriva vidare skriker högt, men jag har inte tid förrän på måndag.

När vi var färdiga skildes vi åt för att sen mötas upp för middag vid 18.30. Jag slog på gps och gick de där få minutrarna och kolla:

Här skulle jag bo, i det gamla fängelset:) De var halt så in i backen, i solen var det ok men där skuggan härskade var det isigt, och det var ministeps som gällde.

Hotellet heter Hotell 1861, och det för att det öppnade då. Stängde 1981 och om man vänder siffrorna upp och ner blir de ju typ samma. Det där är ett typexempel på hur min hjärna funkar för övrigt. Siffror är svårt som fan, men jag ser sånt här onödigt i dem:)

Jag hinner inte berätta mer nu, ska göra mig klar för en 60-årsfest, själva anledningen att jag inte är kvar i Umeå, så jag återkommer:)

Ha en fin lördag! Här regnar det förvisso men ni kanske har sol:)

Alltså, det här med att jag vid nyåret tänkte att jag minsann skulle ha en bra promenad-streak, det sket sig ju direkt när jag opererades. Inte för att jag inte kunde gå efter den, men det blev ju samtidigt kallt som i en frys och transplanterat fett är känsligt för kyla. Med andra ord fick jag vackert stanna inne.

Det var kallt länge och även om jag givetvis varit ute, så har det varit snabba puckar, med tusen lager värmande på benet. Sen blev det ösregn och svinhalt och sen blev jag förkyld och tja, här sitter jag nu, med dagens steg som säger att jag inte ens kommit upp i tusen stycken:D

Jaja, det beror ju på att jag suttit vid datorn hela dagen:)

Jag har till främsta delen redigerat film, men också skrivit respons på mina kursares texter, och även hunnit skriva lite annat. Jag var också tvungen att kolla så jag hade mina flygbiljetter och logga in i SAS-appen, där de inte syns för det var syrran som bokade dem åt mig, men ändå:) Jag har till och med lyckats logga in i Eurobonus-appen, vilket inte är lätt. Sen kom Jamie hem och vi började greja med hans mobil.

Jag har nog inte berättat för er, men minns ni hur jäkla nöjd jag var över att ha omförhandlat mina abonnemang? Bara det att det visade sig sen inte vara riktigt så mycket guld och gröna skogar som tjejen lovat. Jag blev så lack. Första mars satt Robban och flippade med Tv:n och sa att det inte funkade. Nähä, och varför inte det då? Loggade in på Tele2 dit jag flyttade det och kunde konstatera att det jag blivit lovad, alltså kanal 1-12 och två streamingtjänster för 99kr i månaden, det var bullshit. De skulle ha typ 499kr för det och jag blev svinförbannad och ringde för att säga upp det. Jag hade fått grundutbudet, plus två streamingtjänster, och det är lika med skit.

Efter att ha krånglat och fått ringa flera gånger så fick jag äntligen tag i en vettig tjej som kunde konstatera att det jag blivit lovad inte fanns, och hon skulle skriva till damen som lovade mig det och ge henne en reprimand.

Jag var redo att säga upp det, men sen löste hon det så att jag nu har TRE streamingtjänster (Viaplay, Sky showtime och HBO) plus 1-12 och en del annat, och fick betala typ 249kr. Mer än 99, men mindre än 499:) Jag är skapligt nöjd. Hon såg också till att jag inte behövde betala nåt för det, fast min ångerrätt gått ut. En självklarhet tänker jag:)

TV:n löst.

Då kommer vi till nästa. Jag bytte Jamies och mitt mobiloabonnemang och la det hos Bredband2. Helt emot mina egna principer för ligger det nere nu så kan jag inte surfa på nåt vis. Men, ta i trä osv. Sim-korten skulle skickas ut några dagar innan abonnemanget träder i kraft, vilket för Jamies del är idag. I går kom jag på att han inte fått nåt, och chattade med kundtjänst. De talade glatt om att det minsann varit slut på SIM, så de hade inte kunnat skicka ut några. Eh okej? Och varför har ni inte kontaktat mig för att säga det då? Kanske skjutit på nummerflytten? Kanske erbjudit nån slags kooompensatioooooon?

Nope. Visst märks det när man chattar med folk att de är unga? Den här killen avslöjades dels av sitt namn, men ännu mer i att han var otrevlig. ”Ja det är inget att göra åt, bara vänta, det är 80 stycken före dig men SIM-korten kommer när de kommer”

Fuck you. Sånt här måste de informera om! Jamie behöver sin mobil, han har ju allt i den. Nu löste de det så att de skickade ut ett E-sim. Vet ni vad det är? Inte jag heller, men under tiden det tog den här killen att svara på mina frågor, så hade jag googlat mig klok:D På nåt vis behöver man inte ha ett fysiskt kort, utan kan ladda ner sim i luren. Man behöver bara Bank-ID.

De kunde omöjligt skicka ut det igår och inte förrän klockan nio idag då de började. Jamie fick ju vara utan idag, vilket faktiskt inte genererade riktigt så mkt gnäll som jag trott. Så kom ungen hem och vi skulle fixa det.

Jamen då har han inte ett bank-id som funkar, för Swedjävlabank har gett honom ett som bara gäller där, och vill att han ska komma in fysiskt för att liksom visa att han finns eftersom jag ordnat hans konto online. Skjut mig. Att gå till banken är inget man bara gör sådär när det passar en, nej, det är ju ett jävla mission impossible nu förtiden. Om det är något som blivit riktigt dåligt, förutom Posten, så är det ju banken. Jag vet ju också att jag kommer göra det mesta med min mobil när vi väl är där, så det lockar inte direkt att försöka tajma in det. Vilket inte ens går för deras öppettider funkar inte med skolan. Det här har varit ett problem förr och nu måste jag väl ta tag i det, för båda pojkarna.

Ja så nu måste han vänta på att PostNord ska leverera det fysiska kortet och det kan ju ta allt från en kvart till en månad, och kanske kommer kuvertet fram tomt och hoptejpat.

Lite sånt här har jag pysslat med idag då:;)

 

Nu är filmerna klara, och responsen ska jag kika igenom i morgon igen, då ska jag också packa. Jag såg att jag hade både handbagage, kabinväska OCH incheckad väska på min biljett, inte dåligt. Men jag kommer inte behöva det, för en natt, troligen tar jag bara en ryggsäck. Jag måste hinna läsa något av någon av författarna som ska vara där också, men hur det ska gå till vet jag inte. Ska genast kolla vad som finns på Nextory och sen får jag väl speeda upp det deluxe:) I morgon SKA jag ut på långpromenad så det vore trevligt om vädret är lika vackert som idag:)

Det kommer garanterat att regna. Murphy är som han är;)

Nej, nu är det kaffe och lite zombies som gäller!

Ha det bra, vi hörs snart:)

Jag är hopplös:) Jag vet. Men när jag ska göra saker som jag inte riktigt har koll på, då blir jag stressad och nervös. Nu ska jag flyga inrikes på torsdag och det var så länge sen. Hur gör man? Sist flög jag från Bromma som är lika stort som handskfacket på min bil;) där det liksom inte finns en möjlighet att gå vilse, men nu är det från Arlanda.

Jag måste fråga syrran! Hon jobbar på SAS för det första och är van med att flyga, för det andra. Dessutom flög hon ganska nyss inom Sverige så hon bör ha koll. Jag tänker mest på – säkerheten, går man alltid igenom den? Det gör man va? Och då kommer vi till nästa fråga som jag absolut måste kolla upp – kan jag ha mina fräcka gördlar på mig?

När vi flög hem från London fick mamma gå in i ett omklädningsrum tillsammans med två vakter för att ta av sig sitt knästöd. Inget som satt fast på kroppen fick vara kvar, förutom ens kläder då såklart. Jag har ingen större lust att stå där och dra av mig gördeln:D Så kanske gör jag bara så att jag fuskar med den, packar den i väskan och tar på den efter Securityn, alternativt framme i Umeå. Gördeln efter en fettsugning är till för att det ska bli bra resultat, den klämmer ihop alla håligheter som blir efter fettet, och hjälper huden dra ihop sig till sin nya form, osv. Jag har haft den dygnet runt i snart åtta veckor, och tänker ju inte sabba nåt nu. Å andra sidan, det är i åtta veckor de rekommenderar den, vilket blir till den 15/3 exakt, några dagar hit eller dit gör ingen skillnad, det fattar ju jag. Men, grejen är att det känns väldigt skört och ovant utan den.

Måste fråga syrran:)

Väl framme i Umeå har jag gott om tid att ta mig in till stan och jag tror att två av mina kursare kommer vara med på samma plan dessutom, så där är jag inte så orolig. Sen kommer jag åka hem på fredagen, medan övriga är kvar på lördag, Litteraturfestivaen slutar inte förrän lördagkväll, men jag är bjuden på en kompis 60-årsfest på lördag så jag måste hem. Öhhh, vi backar bandet lite …. 60 års fest. Sextio års fest… Vad fan hände? Inte känner jag mig som snart sextio, även om jag ju kan räkna så pass att jag begriper att jag snart är där🙈 Jisses. Jaja, jag känner mig inte ens i närheten av det, jag är alldeles för barnslig, för dåligt allmänbildad, för okunnig och sa jag för barnslig? Jag tror ju att jag är runt trettio, och då tar jag i, egentligen är det 23:D

Det ska bli himla roligt med den här festen i alla fall, det är en ganska ny vän, vi har träffats på Dogbar såklart:D och vi är som en tajt fyrklöver, han, Jenny, Helen och jag. Supertrevliga människor som jag älskar att ha fått i mitt liv.

.

Idag hade barnen studiedag, alla utom Jamie som går i en privatskola, tänkte jag skriva, men det är en … öht men vad fan är det? Friskola!  Katolsk friskola:D Haha, jag vet, det är exakt vad folk tror, det är en av de första frågorna när de får veta att jag har nio barn. ”Är du katolik?” Nope, det är jag inte, men skolan är suverän. Jag fick ett tips om den när jag var tvungen att hastigt välja skola till Robban och Corrinda, den tanken var att de skulle gå på  var usel, både Janelle och Patricia gick där och det fick räcka. Fler barn behövde inte förstöras. Rektorn var en apa. Corrinda ville jättegärna gå basketklass så hon har inte gått här, men Robban, Novalie, Trixie, Lovelia och Jordan har gått här, och nu Jamie. Jag vet att Jamie inte fått lika mkt stöd som han fått här, som jag skrivit om tidigare och är evigt tacksam över deras engagemang. Barnen själva har såklart klagat, men det hör ju till:D

Jamie var alltså den enda som behövde iväg tidigt idag, och det var ju tandagnisslan och elände igår kväll för det. Han tyckte det var orättvist. Att de får studiedag nån annan gång är inte samma sak🤷‍♀️ Just det där tycker jag är rätt onödigt iofs, det vore enklare om alla skolor hade samtidigt ju.

Men det gick ju bra, han kom upp och iväg och hem igen utan att vara allt för sur:D

Jag hade kurs idag, och behövde också spela in en UGC-film. Jag har ju varit så gräsligt förkyld att det varit omöjligt, det går inte att prata när man låter som ett täppt bergatroll, faktiskt. Men nu fixade jag det mesta och bör kunna klippa den i morgon. Beta av, beta av.

Jag fick också ett sånt ofantligt skambud från ett företag om samarbete. Jag kontaktade dem för jag tror att ni här inne skulle uppskatta det, men nu känns de som några som jag absolut inte vill jobba ihop med. De ville på allvar ge mig varor för 500kr, och för det ville de ha fem UGC-filmer, som de skulle ha rätt att redigera hur de vill och med livslånga rättigheter. Gick samarbetet bra kunde vi förlänga.

Att ge varor i betalning? Hur ska jag kunna betala mjölken och kattmaten med det? Dessutom, om jag tar emot varor måste jag skatta för det, och i princip så får jag alltså betala och de får fem UGC-filmer, helt gratis för dem. Jag svarade vänligt men har inte fått svar tillbaka, vilket känns bra. Jag tror aldrig att jag någonsin fått ett värre skambud faktiskt. Inte ens om de glömt en nolla är det acceptabelt och jag känner att jag inte längre är intresserad.

Nope.

Nu ska jag hänga lite tvätt och sen bädda rent, det första för att en katt kissade på alla mina nytvättade träningskläder och det andra på att en annan katt kissat i min säng. Nej det är inte det minsta kul. Jag blir tokig, och båda grejorna var också mitt eget fel, jag råkade alltså stänga in dem 😆 Båda smet in utan att jag såg det.

Jag hatar lukten av kattkiss, det är hemskt.

Men sen, sen ska jag slänga mig i soffan och kolla på The Walking Dead:)  Ja igen, Robban kom en dag och sa: Ska vi kolla om? Och det kunde jag inte motstå. Det sköna nu är att jag inte behöver ha puls och vara nervös hela tiden för att nån ska dö. De dör som flugor hela tiden, aldrig varit med om maken till serie som utan pardon tar livet av kära karaktärer. Nu kan jag i stället försjunka i annat, och fy fan vilken bra serie det är!

Har ni sett den?

 

 

 

En sak som provocerar mig, det är hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Dels för att det är äckligt, men också för att jag, som en sån där hundägare som står och lyser med mobilen för att hitta när Doris bajsat, får fan kollektivt för de slöskallarna som inte gör det.

I vår områdesgrupp på Facebook så kom ett inlägg häromdagen, som väl är tänkt att vara vänligt mot sådana som mig, men som ändå känns fel. Personen tackade de som plockade upp efter sina hundar. Men i samma inlägg är det också en känga till de som inte gör det. Eftersom ingen ser på en om man är en ansvarsfull hundägare eller en som låter hunden bajsa fritt, så känns man sig oavsett utpekad 🤷‍♀️

Något som jag tänkt på i många år är skillnaden på sommar och vinter. Sommartid tycker jag inte det är speciellt mkt hundbajs som ligger, det finns, men det är inte överallt. Vintertid däremot … så fort snön kommer alltså, då är det som att var och varannan människa struntar i att ta upp. Det ligger skit överallt. Överallt. Jag kan ju fatta om det  skulle vara så att det varma sjunker ner genom den kalla snön en meter eller så, men så funkar det inte. Jag tar för givet här att det är lika för alla, allt annat är bullshit. Jag kan också förstå att man inte vill, även om man fan SKA,  kliva ut i lågskor i hög snö, men det är ett problem man får lösa helt enkelt. Enklast är väl att anpassa sina skor efter vädret? De flesta hundägare måste ut i ur och skur 🤷‍♀️ Jag ser dessutom högar ligga ovanpå plogvallarna, i mer eller mindre perfekt höjd för att slippa böja sig.

När jag gått runt nu med min strama kompressionsgördel och haft svårt att böja mig, så har jag irriterat mig extra mycket. För mig finns det inget alternativ, bajsar Doris så plockar jag, oavsett. Är det mitt i skogen så tar jag upp det och går runt med den där lilla äckliga påsen tills jag hittar en soptunna. Jag plockar alltid upp. Jag tror att jag avstått max tre gånger på snart elva år, och det är de gånger hon valt att krypa in under stora stickiga enesnår off road i skogen. Där alltså ingen annan kommer att varken se det eller råka trampa i det. Och – jag har haft dåligt samvete sen dess:D

Nu när all snö tinat bort ligger det hundbajs överallt. Värst är ju ändå när det ligger precis utanför random folks tomter, vid deras brevlådor eller framför utfarten. HUR kan man som hundägare tycka att det är okej? Jag kommer aldrig begripa det, aldrig. Men likafullt tittar ju vissa snett på en, för man får en känga för laget. När jag säger: ”Jag plockar alltid upp”, så fattar jag ju att folk tänker, jaja, eller hur?

Men det gör jag. Det är inte alltid lätt, när det är kolsvart ute och hon krafsat runt i murkna löv, då kan man få stå där och lysa med mobilen länge innan man hittar. Är det grisigt och geggigt kan man behöva klampa runt i det, och det är inte alltid kul, faktist nästan aldrig om man ska vara ärlig. Men man gör det.

Jag tror ju fortfarande att de flesta människor är vettiga, eller vill tro i alla fall. De hundägare jag känner är som mig, eller så låtsas de bara för att jag är så nitisk? Hur kan någon tycka att det är okej, för den som går promenader med sin hund går ju ofta ungefär samma runda och kommer då med största sannolikhet tillbaka. Hundbajs luktar inte rosor direkt och det är inte vackert heller, så varför inte ta upp det? Jag köper inte för en sekund att alla hundägares påsar tar slut i samma sekund som det kommer snö🙈

Så en uppmaning då, till mina fellow hundägare – ta upp hundbajset. Det ingår liksom i dealen med att ha hund.

 

Nej, jag vet att man inte böjer förkyld men det kändes kul:D Roligare i alla fall än att vara det, förkyld alltså. Man måste alltid se saker från den ljusa sidan, så gott det går iaf. Jag har nu varit skruttig sen i lördagsmorse och även om det är bättre, så är det långt ifrån bra. Jag mår rätt ok, men antingen är det takdropp ur näsan så jag inte kan gå en meter utan att snyta mig, eller så är det tvärstopp och jag kan inte andas. Det är rossligt och hackigt och hostigt och snorigt. Det går upp och ner, och igår var jag ganska säker på att det var typ slut, bara för att vakna idag och vara lika rasslig igen.

Och medan jag ligger inne och gnäller skiner solen utomhus och all snö har tinat bort:D Det är inte klokt så snabbt det gick! Det är till och med skapligt upptorkat i marken, vilket jag trodde skulle ta evigheter.

Jag har varit ute på promenader, och det har varit ljuvligt, jag har också tänkt sitta ute och dricka kaffe men sen ångrade jag mig. Jag har ovanligt mkt sol, vilket jag funderar över. Normalt skymmer både grannen till vänster, alltså där det är en sommarstuga soon to be ett nybyggt hus, vilket år som helst, och mina träd så här års. Vad jag vet har de inte tagit ner några, och jag har det definitivt inte. Grannen mitt emot har däremot tagit ner några, och kanske var det de som var värst. Det är hur som helst väldigt najs med sol igen:D

Igår var jag på en sommarjobbsmässa med några av ungdomarna. Den var sådär, måste jag säga. Jag fattar att de flesta jobb som finns kanske är inom vård och omsorg, främst med äldre, men det gör mig ledsen och illa berörd. Anledningen till det är ju att det är uselt betalt och kassa arbetstider, och att ingen väljer det. Ja, jag generaliserar men ni fattar hur jag menar. Jag har flera vänner som jobbar inom äldreomsorgen, hell jag är själv utbildad inom det, och jag tycker det är fruktansvärt hur de gamla förvaras istf att tas om hand på ett värdigt sätt. Att sätta våra ungdomar på sådana jobb, helt utan utbildning är skamligt. Nej, det krävs inte nån speciell utbildning egentligen, det räcker långt med att vara vänlig och empatisk, faktiskt, men för ungdomarna tror jag inte det blir bra. De blir avskräckta och tror vi då att de kommer välja det som yrke i framtiden? Nope. Speciellt inte när de inte ens får en vettig lön.

I Uppsala, och säkert i hela Sverige, så får vem som helst arbeta inom hemtjänsten, det är ju skandalerna ett bevis på. Visste ni förresten att mannen som våldtog Elsa i hennes hem, nu begär skadestånd? Jag höll på att kräkas när jag såg det. Han blev inte dömd för hör och häpna, det fanns inga bevis. Elsa hade inte en kamera uppsatt som filmade övergreppet på henne. Hade hon haft det hade hon garanterat blivit dömd för olaglig övervakning eller nåt😝  Men han blev avskedad och folk i hans närhet fick ju reda på att det var han…. och nu känner han sig kränkt och begär skadestånd, Vilket han 100% kommer få också. Elsa är ju förtvivlad såklart.

Han våldtog henne. Och begär skadestånd för att han blev av med jobbet. Fuck Svenska rättssamhället. Ibland önskar man sig ju tillbaka till Vikingatiden, bara svinga en yxa och vips var problemet löst. Fine, en och annan blev väl oskyldigt dömd men få skyldiga slapp undan😇 Seriöst, vi måste sluta dalta med kriminella, se vart det har tagit oss.

Tillbaka till mässan. Det var ingen hit. Och en personal gick runt och tjatade om att vi var tvungna att fylla i en enkät om hur bra mässan var, om nåt kunde förbättras osv. En gång kan jag tycka är ok att be om det, men när hon stod i vägen för dörren när vi skulle ut och inte ville släppa ut oss innan vi fyllt i den …. då ljög jag som ett rinnande vatten. ”Ja, den har vi fyllt i.” Haha, jag borde såklart fyllt i exakt hur kasst det var, men jag tror att jag var lite grinig, och att de bör slippa det;)

Hemma igen var det kaffe och sängläge med datorn, för jag hade ingen lugn plats att vara på. Det är ibland hopplöst att få vara i fred. Jag har tydligen flyttat tillbaka in i mitt sovrum igen, och funderar på att ställa in en fåtölj där, men vete fasen. Den kommer garanterat bli full av kläder och skit, jag känner mig själv.

Att jag sovit i Jamies rum är ju inte för att jag älskar hans rum, men jag älskar hans säng. Den är så mkt mjukare än min och det är stor skillnad. Jag får inte alls lika ont i min skadade nerv. Jag ska flytta över den tjocka bäddmadrassen till min säng och så får han ta min, kanske blir det bättre då. Ibland funderar jag på om jag egentligen är vad hon nu heter, prinsessan på ärten-tjejen. Jag ynkar och klagar över hårda sängar så ofta:D

.

Jag ska snart ta mig ut på en promenad, det är strålande sol och blå himmel ute, och verkar vara runt 5+.

Jag älskar våren, för även om det blir bakslag, som det ju blir, så är det ändå i slutet av vintern, och det komme inte vara kallt eller snö så länge. På våren kan man ha jeans och tröja, sneakers och en skinnjacka och det är nog den outfit jag trivs allra bäst i. Men, jag hänger aldrig undan vinterjackorna innan sista april, för fasen vad kallt det kan vara i april. Jag gillar ju också majbrasor och vill se en sån varje år, och då blir ofta jackan som en rökt böckling och behöver tvättas, så det passar alldeles utmärkt. Då tvättar man den och hänger undan.

Just nu känns det najs att jag kan skippa överdragsbyxorna:D Det är tillräckligt varmt om vaden med trippla benvärmare och långkalsonger.

Vidare.

Jag har haft nöjet att krångla lite, och på slutet i formuläret jag skulle fylla i, så var det en sån här ordverifiering. Är det någon av er som lyckas på första försöket någonsin med de här?😆 Jag höll seriöst på i sju, kanske åtta gånger innan det blev rätt, med en ny siffer/bokstavskombo varje gång.

HUR kan det här vara fel?

Det är ju så tydligt en femma först, följt av ett litet q d f och så en fyra på slutet. Men nej, det var fel. Jag ändrade såklart till stor bokstav om det var det, och till liten annars, försökte med mellanslag där det såg ut att vara det, men inget blev rätt. När jag visade det här på Instagram sa nån att det jag tolkar som ett litet f, kanske är ett stort I. Men hur är DET lämpligt att det är en tolkningsfråga? Jag ser ju att det skulle kunna vara ett I, men vad gör då böjen högst upp? Fy fan.

Jag hade ju skrivit i ett långt formulär, och då blir man ju en aning stressad över att det ska försvinna. Ofta kopierar jag över det till en anteckning, så man har det kvar men seriöst nu – är det här verkligen vettigt? Jag är ju övertygad om att det här mest är till för att få folk förbannade så man skiter i det, och de slipper ta tag i det🤷‍♀️

Till sist, den här blev rätt!

Hatar sånt här, på allvar alltså. Be mig hellre bevisa att jag inte är en robot genom att tala om hur många blir jag ser i en bild, eller trafiklysen. Inte sånt här skit.

 

Jaha, och vad mer då. Idag fyller min syrra år:D Det är kul, och kanske blir man bjuden på kalas. Jag hoppas ju på ett korvkalas:) som sist.

Nu har barnen förstört det, genom att upplysa om att korvkalas tydligen handlar om något heeeelt annat, men det skiter jag i:D Det är korv och det är kalas, alltså korvkalas. Completos, heter det visst i Chile, och det vore trevligt. Varm korv är ju ändå något visst. Enkelt, snabbt och gott. Man blir mätt, och det är lätt att variera.

Men, jag är inte så säker på att det blir så, hon kan lika gärna välja att inte alls fira. Vi får se:)

 

Nu ska jag ta och klä på mig och gå ut, vi hörs snart igen:)