Jag vet att jag är väldigt seg här, och det är ingen som tycker det är mer trist än vad jag gör. Men det är så jäkla mycket hela tiden just nu. Inga stora saker kanske, men det tar tid och är svårt att slita sig från, det finns inga större breaks där man kan sätta sig. Jag har knappt hunnit kolla på fotbollen ju!

Men nu har jag tid, så nu blir det ett livstecken:) Trots migrän, för alltså, den jäveln är ju på mig hela tiden. WTF? Idag är den på avklingande, men igår var den inte snäll.

Vi tar det från nån slags början:) Jag hade en del jobba att spela in i midsommarveckan, det jävlades lite, dels pga regn och  mörker, dels pga av att det är kids hemma hela tiden;) Men sen fick jag hela torsdagen fri att städa, vilket var välbehövligt. Det märks direkt när ungarna är lediga för köket är konstant i nån slags oordning. Det är ingen ordning på tider, alla är och äter en macka eller lagar mat typ dygnet runt alltså. Novalie börjar dagen, hon börjar jobba 5.15 och käkar lite frukost redan strax efter fyra, då kan iofs Jordan precis ha varit där och tagit sig en macka innan han funderat på att sova, eller Robban som gör samma lika. Ja, min familj består av nattugglor:D Sen ramlar det på så under dagen, den ena ställer in smöret, nästa plockar fram det. Kylskåpet är mer öppet än stängt osv.

Jag städade och hade ont i foten, den med uttrampad hälkudde, den har varit väldigt besvärlig länge nu, men i veckan kulminerade det så pass att jag mest ville grina och hugga av den. Men det går inte för då skulle jag behöva sitta i rullstol eftersom höger fot inte har nån balans;) Jag har testat allt, finns det ett inlägg så har jag det, finns det en stötdämpande sula så har jag det, jag har tejpat med olika tekniker och jag har på riktigt testat allt. Jag har ju faktiskt också sökt läkare, tro det eller ej:D Men det finns inget som hjälper. En hälsporre hade man kunnat köra ultraljud eller så på, men det här? Fettet som ska dämpa stötarna finns inte längre, så man går direkt på hälbenet, lika skönt som att lägga hela kroppstyngden på armbågarna och gå omkring så. Ja, det gör lika ont som det låter.

Men trots det så städade jag på i typ en miljon timmar. Skurade golvet i poolrummet mitt i natten när det var som mörkast, för jag skulle inte hinna dagen efter. Lagade pajer, och fan vet vad jag gjorde men jag städade. Överallt:)

Det blev ju fint, och innan jag gick och la mig vid tre lyfte jag upp alla stolar på bordet och körde igång robotdammsugaren, Dusty, och lät honom både dammsuga och våttorka. Älskar honom innerligt♥️

Midsommaraftons morgon vaknade jag inte tidigt, och vi gjorde oss klara för att som vanligt gå ner till midsommarfirandet på samma äng som vi varit i alla år. Det är verkligen Same procedure as every year James:)

I år hade vi däremot två nya personer med oss:) Minus en del också för Janelle och Simon firade med hans släkt, och Lovelia var i Falun med Axels släkt. Patricia och Abdel kom, Petra och Jimpa också Helen med två snubbar, den ena hennes, den andre hans kompis. Jag var ju en aning nervös, det här är killar som gillar att festa och på våra familjesammankomster är alkohol inte en stor del. Det kan drickas lite bubbel eller nån öl, men oftast är det Cola för hela slanten. Men skitsamma, jag hade försökt förbereda dem, Helen också, på att det här är ett väldigt lugnt firande, helt baserat på att det ska vara så enkelt som möjligt. Jag hatar ju att laga mat och sånt, och det tänker jag absolut inte stå och göra med folk här, så det ska vara något som går att förbereda. Syrran och jag handlade i timmar på torsdagskvällen, och sen gjorde Robban egna hamburgare. Syrran bakade hamburgerbröd och jag vete fan vad jag gjorde, men skar sallad och dukade och allt sånt.

Jimpa kom hit och vi promenade till ängen, Robban skulle stå vid skyttet så han var lite tidigare än oss. Sen anslöt de andra till oss efter hand. Jag och Jimpa passade på att skjuta luftgevär innan det blev köer, och jag som, som vanligt, hade stans sämsta självförtroende gällande att skjuta prick, började med en nia.

”Wow, såg du? En nia!!” sa den andra killen som jobbade och jag surade över just det, att det var en nia och inte en tia:D Sen drog jag en tia och fuckade up det så det blev 47. Jimpa hade köpt så vi skulle skjuta två gånger i var, och jag tittade på tavlan som Robban gav mig, konstaterade att jag sköt en aning högt och justerade ner skotten. Resultatet: 49p. Av 50 möjliga. Det duger:) Inte alltid till vinst, men oftast. De senaste kanske 15 åren eller så är det jag eller min gamla gymnasiekompis Sylvia som vunnit:D Ingen av oss lyckas få till full pott, det är som att det ska jävlas lite. Jag blir sjukt nervös när det går bra, helt stört men så blir det. När det stängde för dagen hade ingen, alltså ingen man heller, skjutit bättre än 39. Det är märkligt för det finns ett helt gäng snubbar som är vassa, men antingen var de inte där eller så hade de en dålig dag eller så. Jag skrattade lite åt sen att när jag kom på kvällen hade en tjej skrivit upp sig på 42. Jag är inte helt säker på hur hon tänkte där? Det trumfar ju inte direkt 49, men okej:D

Jag är fasen stolt över att jag är pricksäker. Låt mig glänsa i något:D Jag vann på 49, det var ingen som var ens i närheten av det, och Sylvias son Johan, vann som vanligt herrarnas. Han ger sig inte förrän han skjutit 50:) Och som vanligt matchade våra vinster:)

De andra hade dykt upp på filten när vi kom tillbaka, och vi satt där och småsparkade i godan ro.

Stången restes och det dansades, men vi hade ju inget barn att dansa med så vi satt kvar 🙂

Det slutar för dagen halv fyra och då gick vi hem. Helen och killarna kom före oss, de åkte bil, och så kom vi traskandes sen:)

Hamburgare och korv grillades, det ställdes fram och sen käkades det.

Rabarberpaj till efterrätt och kaffe i massor:) Jag tror alla hade det trevligt, jag hade det åtminstone 😀

Vi satt kvar länge, tills myggen började bråka allt för mycket och jag kände hur det började dra att gå ner till ängen och kolla hur läget var. Robban jobbade ju, och jag bara antog att han skulle messa om nån klådde mig, men även för att det är ungefär enda gången på året som jag träffar mina gamla klasskamrater:) Vi brukar stå där och babbla i mer eller mindre ensamt majestät, det är inte så mkt folk där på kvällen, tyvärr. Nånstans vid elva cyklade jag tillbaka, Helen och grabbarna åkte hem, Mio var trött, och delar av barnen hakade på. Patricia och Abdel åkte hemåt för Marocko spelade ju match vid midnatt:)

Vartenda år sen urminnes tider, så har jag och syrran hjälpt till att städa upp efteråt, så även i år. Det är inte superavancerat, mest att plocka lite skräp, ta undan gevär, pilar och mikrofoner och ljudanläggning. Det tar lång tid om man är ensam, men hjälps man åt några stycken går det snabbt:)

Sen hem och kolla sista halvtimmen eller så på Marocko-matchen:)

Lagom seg på lördagmorgonen men vi hade pratat om att bada, så det blev till att göra det. Patricia och Abdel, plus deras kompisar, var redan på plats när vi kom. Det blev bara jag och syrran, Jamie och hans kompis Vincent. Vattnet visade sig vara ISKALLT. Alltså sådär att hela blodsystemet krampar ihop och allt blod koncentreras till hjärtat. Svinkallt alltså, men jag hoppade i tre gånger iaf. Killarna simmade iväg till hopptornet, hoppade och gjorde volter, för att sen simma med överljudsfart tillbaka:D Sen spelade de volleyboll eller fotboll eller vad det var med Abdel och Oskar.

Nöjd med att ha badat innan juni är slut låg vi där och solade tills det drog ihop sig på himlen. De hade ju lovat åskoväder med skyfall, men det verkar inte ha blivit så mycket här hos oss. Vi såg några blixtar på väg hem och det regnade ett vanligt regn i kanske en kvart eller så. Däremot var det sjukt hög luftfuktighet. Jag duschade och tvättade håret och höll aldrig på att torka. Varken om kroppen eller håret. Mitt hår torkar supersnabbt, ge det en kvart så är det i princip torrt, men nu – jag var tvungen att blåsa det efter kanske en timme, då var det lika blött som när jag klev ur duschen.

Blåsa det och sätta upp med en klämma, annars hade jag svettats ihjäl. Jösses. Syrran messade och frågade vad jag skulle ha på mig, vi skulle ju se matchen ihop med fotbollskompisarna. Jag skickade en bild:)

Linnet är från en konsert med Gyllene Tider, det står en låtrad jag aldrig hört: Har du någonsin sett en dröm gå förbi?

Den är placerad så den hamnar ofantligt dåligt, lite på undersidan av bysten🤷‍♀️ Ska man se vad det står bör man vara kort:D

Men det var tajt och tunt och det var det viktigaste, jag skulle dra på Sverigetröjan över sen:)

Vi cyklade i maklig takt ner för att försöka undvika att svettas floder, det gick bra, tills vi klev in å O’learys där det var sjukt varmt och sjukt fuktigt. Snygga va?

Syrran berättade om nån artikel hon läst, om folk över femtio och varningstecken på demens. Bland annat var ett låg självkänsla, vilket jag iofs haft hela livet, men vafan, för att mota demensen kan man ha ett linne med en störig text och flaggor på huvudet. Jag är confident:D

Klev in på O´Learys som en drottning:D Not, men vafan. Man har inte roligare än man gör sig, och jag tänker fortsätta äga att jag är som jag är:)

Killarna var såklart redan där, och vi blev inklämda i mitten, och jag kom på hur dumt det är vid det där bordet. Jag har ingen bra TV att titta på. Den bästa rent placeringsmässigt, har en färg som tydligen inte går att justera och den ser ut som den är från 70-talet. Den som är på andra sidan är för högt upp och jag får ont i nacken och sen migrän, och den som har bäst färg och bild är för liten från där jag sitter. Bah.

Vi brukar sitta och vifta med menyerna för att svalka oss men nu hade jag packat ner min lilla solfjäder:) Så den fläktade jag mig med och blev skapligt sval efter inte allt för lång tid så jag kunde dra på Sverigetröjan.

Så här långt in på första ölen tog det innan jag började känna av migränen 😝

Sen var det ju inte lika kul längre, och inte hjälpte ju Sverige till med att förlora med 5-1. Nu är Nederländerna rankade 8 eller så i världen, och vi typ 38 så man behöver ju inte skämmas, det vore märkligt om vi slog dem. Men hoppet lever ju.

Matchen tog slut, jag knaprade migräntabletter och slutade dricka öl, men inte fan gick det över, blev inte ens bättre. När vi gick vidare till O´Connors och det visade sig vara stängt blev jag rätt glad ändå. Jag pallade inte speciellt mkt mer, men eftersom det var länge sen jag träffade alla ville jag verkligen inte åka hem. Hur kul jag nu var när jag mest satt och hängde 😱

När de stängde på var vi nu var, tror det heter German Bierhouse eller nåt sånt, så cyklade vi hem. Jag mådde vid det här laget skit, och inser ju att jag måste ha bättre tabletter. Alltså måste jag söka hjälp. Fy fan.

Hemma tog jag ännu mer migränpiller och gick och la mig. Hann knappt få av kläderna och definitivt inte sminket. Vaknade av vad jag trodde, att klockan var morgon med god råge och hade fortfarande så ont i huvudet att jag nästan ville grina. Fan att tabletterna inte hjälpte, och kissnödig var jag också, inte konstigt eftersom jag druckit massor av vatten under kvällen:) Väl inne på toa såg jag att jag sovit i ungefär en halvtimme, så jag hade ju många timmar kvar att krya på mig:D

Nästa gång jag vaknade hade migränen klingat av, tack och lov, men den hänger ju kvar dagen efter som ett luddigt moln så dagen har varit seg.

Jag har klippt Doris, men hon ledsnade mitt i, så vi har hälften kvar:) Jag gick och kollade på Jamie när han spelade match i stället:) De vann med 3-1:) Mycket bättre resultat än i går kväll.

Jag har röjt köket efter midsommar också, det var halvklart, men ingen gjorde klart eftersom jag var och badade först och sen ute och kollade fotboll, men nu är det klart:)

I morgon ska jag inte ha ont i huvudet, jag ska spela in lite filmer och redigera dem, och jag ska gå igenom och svara på massa mail jag inte har hunnit med. Jag har nog att göra.

Jamie konfirmeras på lördag, så mycket fokus kommer ligga på det, och sen har han många fotbollsträningar också eftersom de ska på Gothia-cup snart. Konfirmationen är klockan tio på morgonen och jag har redan ångest över hur tidigt det är. Att vara på plats i kyrkan, gärna i god tid för att få skapliga platser, det innebär att vi behöver vara där iaf halv tio, och då måste jag upp och göra mig klar också. Vi har liksom gått över på sommartid hemma, och att kliva upp före nio är inte görbart. Att jobba på tills långt över midnatt däremot är en självklarhet, så det jämnar ut sig.

Nu ska jag gå in och leta reda på något att äta. Har inte ätit just nåt idag, blir alltid så efter ett migränanfall, och jag är inte sugen på ett dugg. Men äta bör man osv. Jag sitter ute i uterummet med datorn i knät och mobilen på bordet intill med matchen mellan Belgien-Iran, och njuter av att det äntligen är varmt om kvällarna så man kan få sitta ute. Inte speciellt mycket mygg heller, ta i trä:)

Hur är det med er? Gillar ni fotboll och kollar på VM? Jag fattar ju att det är jävligt dåliga tider om man ska upp och jobba, alla kan inte göra som syrran som tagit ledigt förmiddagarna efter alla Sveriges matcher och säkert några andra intressanta också:)

Jag tycker det är himla kul med de här stora mästerskapen, det är roligt att få se de här svinbra spelarna som till vardags hänger i olika ligor, spela för sina länder. Det blir en härlig stolthet över att vara ……. (sätt in valfri nationalitet)

Jag hejar ju såklart på Sverige. Abdel är från Marocko och Zehro har rötterna i Bosnien, Patryk i Polen och England så jag prioriterar ju de länderna:) Men det är kul för det mesta, dock kliver jag inte upp mitt i natten för något annat land än Sverige.

Nej, nu får det var nog med bubbel för idag, vi hörs snart igen!

 

Ja herregud! Det har gått en hel vårtermin och jag är som vanligt kvar i mars eller så;)

Men nu har alla skolbarnen sommarlov! Lovelia sitt sista, det där kan man ju räkna som man vill såklart, men hon tänker ta det så. Det sista lovet innan allvaret börjar i höst. Vad hon ska göra då är inte helt klart, men lite plugg och lite jobb. Axel, hennes pojkvän, har gått idrottsgymnasium i Falun, och eftersom han tänker sig att bli världsbäst i sin sport, som kanske heter slope-style, man kör cykel i gupp och gör massa galna snurrar och volter, så kommer han stanna kvar i Falun iaf några år, för det är där det finns bäst möjligheter att träna sånt här. Så hon kommer ju vara där en del. För den delen så kommer hon inte att göra militärtjänst:D Hon försökte ju vara så dålig som möjligt på mönstringen men gick ändå vidare hela tiden, och blev till sist placerad på S1 i Enköping. Men, eftersom hon hade dåliga siffror så sa de att hon kunde bli petad, och det hoppades hon på. Ibönad blir böner hörda, för någon annan tog hennes plats och ingen kunde vara lyckligare än hon:)

Jag tycker ju att alla unga ska göra lumpen, det behövs liksom, för de flesta är väldigt egocentriska och behöver lära sig lyssna och lyda😁 Ja, ja sa det där, och jag står för det:D

Jordan hade avslutning i onsdags och Jamie i torsdags, och i fredagsmorse åkte han på konfirmationsläger till Öland. Att jag älskar vår kyrka är ju ingen nyhet, jag har ju tillbringat massor av tid där genom åren, och att de har en väldigt enkel linje med raka rör och inget utrymme för att tjafsa gör det ännu bättre. Det är fullt av VÄRME & KÄRLEK, tvivla inte. Det knorrade en del över att det var mobilfritt. En timme om dagen får de använda sina mobiler, resten av tiden ligger de i trygg förvaring hos ledarna. Jag älskar sånt också, att tvinga kids att lägga bort luren och vara i nuet, och att det är lika för alla, ingen blir utanför eller har någon favör utan alla är lika. Ingen får ha mobilen mer än en timme om dagen och det är precis före middagen tror jag. Jamie klagade som sjutton och jag sa att du kommer tycka det är toppen, Jamie är ju en kille som älskar att göra saker, han vill leka. Det vill jag med, och jag är vuxen med råge, och att uppmuntra lek kommer jag alltid göra:)

Han har skitkul:) Jag sa att han väl kunde höra av sig, väl medveten om att det skulle han troligen inte. Och det är bra, inga nyheter är goda nyheter, det är lite så vi rullar i vår familj:)

De hade samling klockan åtta noll noll och jag skjutsade ner honom, solen strålade och det var en underbar dag.

Sen var det hem och dricka kaffe i solen och börja dagen:) Jag är så trött om morgnarna, men när det är sommar, ljust och sol och värme, då har jag inga större problem med att varken vakna, kliva upp eller vara pigg. Jag är löjligt styrd av väder och vind, ja.

Kyrkan har ett instagramkonto som jag följt i evigheter, och där får man uppdateringar om resan och hur de har det. De är väldigt duktiga på det, och det är så kul! I natt när Sverige klev in i VM fick de kliva upp och titta på matchen om de ville, då skrevs det kontrakt på att de skulle uppföra sig korrekt, upp tyst och fint, smyga iväg och inte störa någon som ville sova. Sitta stilla och kolla matchen, man fick gå tillbaka och lägga sig om man ville men inte göra något annat. Sånt där är perfekt, då vet de exakt vad som gäller och ingen behöver balla ur. Som sagt, jag älskar kyrkan:)

Matchen då! 5-1 till Sverige mot Tunisien, jag fattar inte hur det gick till? De har ju spelat som en påse blandade nötter sista tiden, (igen) och nu briljerade de. Jag hann inte ens få på tv:n innan första målet! För det är ju som så att slå på sin förbannade tv-apparat idag är ett smärre mission impossible. Jag har en son som är ansvarig för det där, och jag har släppt precis allt, fattar inte ett skit av alla högtalare och sånt som han kopplat in. Något i det buggar och han trycker på en knapp så blir allt bra, men jag? Nä, inte då. Jag får slå av och på Tv:n, i natt säkert tio gånger, för att till sist ha både ljud och en bild som är normalstor, inte så inzoomad att jag ser en liten bit bara;)

Jag borde ju ha klivit upp tio minuter innan, men orkade inte utan rullade ur sängen, drog på Sverigetröjan och hasade ut i soffan klockan 3.57. Och höll på med tv:n till några minuter efter första målet. Fick en nyhetsflash om det och svor högt. Men sen fick jag ju iaf se reprisen och inte att förglömma, fyra mål till:)

Jag hade sällis av Sally:)

Jag hade såklart inte kunnat somna innan, förrän kanske en timme innan det var dags att kliva upp, och jag kunde givetvis inte  somna efter heller, så det är inte en av mina piggaste dagar idag:) Men lätt värt att tappa lite sömn och kliva upp fyra på natten för att kolla fotboll när de vinner:)

Jag såg att det var runt 1500 personer som tagit sig iväg till Studenternas där vi har en storbildsskärm som sänder alla matcher, eller iaf alla Sveriges, det är nog mer troligt. Det ösregnade och var typ 9 grader varmt och jag kände att jag inte var det minsta avis på dem:) Vi ska se nästa match på stan ihop med killarna, det är en mer human tid, klockan 19.00

Men! Vi har ju i alla år skojat om att vi skulle kunna sova över på O´Learys, och går Sverige vidare så kan jag absolut tänka mig att ge mig iväg för att kika mitt i natten:) Dock utan öl, det är ett absolut no-no på det den tiden. Nån måtta får det ju vara:D

Öl var det gott om i lördags, och även shots. Det här är nån som smakar äppelpaj, vilket inte var det minsta äckligt.

Jag vet inte varför Helen fått för sig att jag ville se bandet som spelade, för det är absolut inte min grej, ganska gubbigt, mycket blues, och det är inte vad jag gillar. Några låtar är helt ok, men sen, nej tack. Men hon hade fixat barnvakt så jag ”offrade” mig:) Och det blir ju alltid kul! Bara de slutat spela:D Haha, nä, de är inte dåliga, men inte min smak. Vi avslutade kvällen på Etage, stället jag inte vet om jag gillar eller ogillar. Jag hade tänkt åka buss hem, men så kom Robban och hämtade, han var ändå uppe och vaken:) Tack för det♥️

Vaknade och mådde inte helt strålande, men allra mest berodde det på träningsvärken från helvetet. Jag körde fem pass på raken förra veckan, och fyra av dem var tunga. Det första var step, så det är mer kondition, men sen var det tyngre.

Ont i nacken, i axlarna, i ryggen, rumpan och låren. ONT som i ONT:D Men det blir ju bättre när man rör på sig, och det lossnade så småningom. Jag har gjort en hel del över huvudet, och det med väldigt lätta vikter, men jag får ändå ont. Min tanke är att jag rimligen borde bli mer tolerant om jag övar, men det vete fan om det funkar. Jag har försökt med det i flera år:D

Vi skulle på Axels studentmottagning, han tog studenten i fredags, uppe i Falun, och nu var det mottagning hemma hos dem. Det är ju lite lustigt ändå att hans föräldrar och jag inte setts typ alls, men nu två gånger på en vecka:) Axel och Loppan har varit tillsammans i nånstans runt fyra år, men när de är så här unga så ungås man ju inte direkt med respektive föräldrar, förutom sådana här gånger då. När de blivit äldre, som Janelle och Simon som alltid haft kalas för båda sidor samtidigt så blir det en annan femma. Jag älskar ju Simons släkt, och vi känner varandra rätt så bra nu efter många år:) Däremot har jag inte träffat varken Zehros eller Abdels familjer, beroende på att de bor långt bort. Bromölla och Marocko, typ lika långt;D Men det blir väl av nån gång det med:) Det som kan bli en aning försvårande är ju språket. Jag är inte haj på varken arabiska, franska eller skånska:D

Nåväl, syrran hämtade upp mig och Lovelia och så åkte vi hem till Axel där det var fullt hus:)

Jag är sämst nu för tiden på att komma ihåg både namn och ansikten. Eller, vid sådana här tillfällen iaf. Jag blir presenterad för någon, och det är som att det flyger rakt genom hjärnan och ut i etern på andra sidan. Jag vet att det är för att jag inte är tillräckligt intresserad, för är det någon jag är nyfiken på då jäklar minns jag allt🙈 Jag har iaf hälsat på hans far- och morföräldrar och lite kusiner osv, och kommer ihåg det iaf:)

De hade tänkt att vi skulle sitta ute, men med 13 grader plus och regn så ändrades planerna om, och maten placerades i partytältet ute och vi satt inne. Det var otroligt trevligt och mysigt! God mat och dryck och sen fika med blåbärsprinsesstårta som är en absolut favorit i min värld:)

Det hölls fina tal av pappan och farmor och Lovelia skrattade åt att både syrran och jag torkade tårar.

”Att ni alltid ska grina!” sa hon sen:)

Men jag kom på en sak mitt under de fina talen, och det var en sak jag såklart vet, men inte tänker på för det gör ont. Och det är att halva barnens släkt är borta. Det är verkligen noll kontakt. När jag lyssnade på hur Axels farmor pratade om hur mkt de gjort med barnbarnen när de var små och kunde konstatera att mina barns farmor nog inte ens kommer ihåg dem, i alla fall visar hon ingen önskan om att vara en del av deras liv, då kändes det ledsamt. Jag vet att de tycker att det är jag som är boven i det hela, men det spelar ju faktiskt ingen roll – det är de som valt att inte ha kontakt. Jag var sårad, ledsen och helt övergiven, utan svar, utan stöd, bara lämnad att lösa allt, styra allt och bara få allt att funka. Klart som fan att jag var förbannad. Eller snarare var jag ju förtvivlad. Jag har haft tretton år på mig att fundera, och det har jag gjort. Jag är medveten om att jag absolut kunnat krypa och curlat, men min fasta övertygelse är och har alltid varit, att sina relationer måste man sköta själv. Jag kan inte anklagas för att jag inte servade dem som gjorde mig så exceptionellt illa. Hade de haft stake nog att överse med sina egna känslor av att det var jobbigt, så hade jag accepterat. Jag funkar så. Jag är alltid medgörlig om det presenteras på ett vettigt sätt. Så länge det inte skadar mina barn. Tretton år senare och vi kan väl konstatera att vi är på exakt samma ställe, och vi kan också konstatera att det här med presenter, julklappar eller ens ett grattis-sms till barnbarnen … det finns inte. Min släkt är ju inte bättre den:) Eller grejen är ju att vi inte har så stor släkt, och den vi har umgås vi sällan med. Mamma är ensambarn medan pappa har en syster och det finns tre kusiner på hans sida, men de är en hel del äldre än vi, och vi har alltid varit, och är nog:) barn i deras ögon. Våra kusiner har ju barn, men då är de en aning yngre än oss, och eftersom de bor långt bort så har vi liksom aldrig umgåtts. Det är något jag kan känna är trist, men samtidigt, man får bygga sin egen familj tänker jag:)

Ohana, means family and family means no-one is left behind:) Blod är inte tjockare än vatten osv. Jag har gjort mitt bästa för att bygga upp en större släkt åt mina barn:D och vi har adopterat in nya personer, som Jimpa såklart. Och Simons släkt, och Helen, Anna och Magdalena. Och lite så:)

Men ibland slås jag av hur det kunnat vara🤷‍♀️ Inget säger ju att det varit bättre, såklart, men man saknar ju inte det dåliga, bara det bra, eller det man tror skulle varit bra.

Jag såg bilder på Jamie i min mobil, de kom upp som minnen, och jag slogs också då av att han vuxit upp utan att släkten varit med. Han var 1,5 år när pappan drog. Den här lilla charmören, som bidragit med så mycket kärlek och bus:)

 

Det gäller ju alla barnen, men det är väldigt tydligt just med Jamie eftersom han verkligen var en liten unge och nu snart fyller femton. Inte lika gullig längre:) Säger jag det fnyser han högt åt hur fånig jag är, han är INTE gullig:D

 

Vi har en app i familjen, Life 360 och där kan man ha koll på varandra, det är himla bra. Man har aldrig något privatliv:D Haha, det är iofs sant, men jag kollar sällan var barnen varit, utan mer var de är för stunden, om de är hemma eller iväg nånstans och i så fall var. Barnen ringer ofta och frågar vad jag gör där och där, och är man på affären så kommer det ofta en beställning på något:) När jag skulle kolla om Jamie kommit fram till Öland, så var den himla behändig:)

 

Det hade han:) De får ju bara ha mobilen en timme om dagen:) Nu har vi ju såklart nummer till ledarna om det är något viktigt, och de kan ju alltid fråga dem om det är något de absolut måste prata med oss föräldrar om. Lovelia var i Falun och samtidigt var Corrinda på Teneriffa, men hon vill inte vara med i våran gps-app, hon vill ha privacy tydligen:) Samma med Robban som vägrar, men övriga barn är med. Jag tycker det är toppen. Vill man vara i fred kan man alltid göra en bubbla runt sig, men det har jag aldrig gjort. Hemligheter är inte min grej riktigt:D

Nu ska jag ta en powernap! Jag mår inte tipptopp idag av nån anledning. Kan vara den sömnlösa natten, träningsvärken, vädret eller en kombo av allt. Men bra mår jag inte. Inte dåligt heller, men det är lite trögt.

Jag har skrivit ett manus som jag ska spela in, men skulle så gärna vilja vara utomhus för det är så mycket bättre ljus! Och det är det inte idag. Kanske inte i morgon heller iofs, men jag har lite hopp. Ska spela in annat också, så det blir bra:)

Men först, en halvtimmes powernap för att orka med resten av dagen! Ska dessutom på ett pass step, så dåligt mår jag inte:D

 

Vi hörs snart!

Idag har jag inget vettigt att säga, men kände ändå för att skriva, så ni får ta det för vad det är:)

(”Okeeeej?” tänker en del av er. ”Har hon någonsin nåt vettigt att säga? Jävligt tveksamt!”)

Igår körde jag i alla fall en gammal BMW, det var intressant. Jag skiter ju fullkomligt i fancy saker, bara bilen startar och tar mig dit jag vill utan problem så är det en vinst för mig. Jag har haft tillräckligt med bilstrul för resten av livet. Med det sagt, det var ändå en väldigt trevlig bil att köra.

En diesel från 2013 tror jag, och välkörd:D Det är Robban som har den hemma tillfälligt, och när han skjutsat mig i den har jag varje gång blivit en aning åksjuk trots att jag suttit i fram. Att köra den själv var en helt annan femma. Väldigt najs att bara trycka till en aning på gasen så flög man förbi i omkörningarna. Jag är ju mer van vid att inte köra om😂 Har aldrig haft något kraftpaket, men heller aldrig egentligen saknat det. Den här bilen behöver en hel del kärlek, den tjatar om bromsar som behöver service och det är nog en hel del som behöver fixas, men trots det rullade den på fint. Jag ger den fina betyg.

Och apropå betyg så är det ju fasen skolavslutning för Jamie och Jordan i morgon. Herregud. Jag visste det såklart, men vips så gick dagarna 🙈 Idag är Jamie på skolresa med klassen, de är och badar på Kokpunkten i Västerås. På fredag åker han på konfirmationsläger till Öland. Eftersom han är den av ungarna som behöver mest så kommer jag sakna honom väldeliga. Jag hade ju tänkt att åka till husvagnen en sväng nästa vecka, men ensam vete fan? Är det så kul? Å andra sidan, det är rätt trevligt att vara helt solokvist med bara sig själv som sällskap i bland, och jag behöver ju inte stanna längre än tills jag ledsnat på sällskapet:D Det finns en del att fixa, så jag skulle absolut behöva, batteriet står kvar hemma, och det finns inga sängkläder eller så.

En spännande sak var att jag fick en elräkning, jag har inte kopplat in något som går på el, men tro på fan att jag ändå lyckats använda några kWh timmar? De införde en fast avgift förra sommaren som jag avskyr. Den är på typ 75 spänn och jag gör inte av med el så jag kommer upp i det ens. Jag är väldigt sparsam. För mig är det alltså värdelöst, men för dem som kör AC, värmare, lagar mat, duschar osv så blir det ju en annan femma. De här kronorna jag fick nu utöver 75 kr, var väl inte speciellt många, men grejen är ju att jag blir tveksam till hur det är möjligt? Jag har ju inget som är inkopplat så HUR kan det dra el? Frågar jag så får jag en mansplaining som är obegriplig, plus att alla tycker att jag är knäpp. Vilket jag kanske är iofs 🤷‍♀️

Jag litar inte på någon, nej. Alla fulspelar, det är jag helt övertygad om om jag är misstänksam deluxe mot allt och alla. Samtidigt som jag vill lita på folk, så det är en knepig balansgång det är jag fullt medveten om.

 

Annat! I måndags var jag och syrran på STEP, det är ju inte klokt hur jobbigt det är att kliva upp och ner på en bräda?

Att göra det i nån slags takt, i ett bestämt mönster med rörelser, det är lika mycket hjärnan som får jobba som kroppen:) Jag tycker att det är väldigt kul, vi går på ett Basic pass, inga hopp och inget krångel utan bara bas, och det är mer än tillräckligt. Lyckan när man lyckas köra igenom sekvenser utan misstag är stor:) Så fort man tycker att man kan det och tillåter tankarna att flyga iväg lite, så tappar man bort sig:D

I går var syrran ute med kompisar och käkade middag så jag fick åka solo, och köra ett cirkelfyspass. Det är ändå ett gammalt favorit-pass. Hon som leder just det här är riktigt bra också, vilket gör det roligt!

TUNGA marklyft säger hon, vi ska bli starkare! Och jag känner mig som en svagis, men när de är upphöjda som här så funkar det ändå skapligt. Igår kändes 68 kilo inte som att jag skulle bryta ryggen som det gjorde sist, så lite progression iaf. LITE:D

Allt över tid, det gäller att ta det lugnt, öka försiktigt och stanna på en vikt tills man byggt upp styrka och tolerans. Det är svårt, för man vill lyfta mer, och mer och mer. Men det är lika med ett ryggskott förr eller senare, så jag ska försöka den här gången att verkligen bygga tolerans. Det är värt det i längden.

Hatar att känna mig svag och i går var jag slut och helt genomsvettig efter ett varv, av tre. Men det är också sommar, och varje år så glömmer jag hur fruktansvärt usel ventilation och framför allt kyla det är på Friskis. Det är som att köra bikramyoga, fast cirkelfys, eller tunga styrkepass;) Ohemult varmt och inget syre i luften alls.

Jag har flera gånger sommartid varit nära att svimma, varit tvungen att sätta mig ner på golvet och andas i fyrkant för att få världen att sluta snurra. Inte kul, och det händer aldrig på den kyligare årstiden.

Men det är som det är, och ikväll är det ett annat cirkelfyspass, i morgon nåt pass i gymmet som de döpt om till Power av nån anledning, och på fredag kör vi nog med Jimpa och Benny.

Den här då? Sally!

Grannen på baksidan messade mig och sa att hon var en mördarkatt, hon hade dräpt en duva! Alltså en stor jäkla duva som var större än hon själv 🙈 Hon hade också varit uppe vid nåt fågelbo i ett träd. Alltså Sally? Skatorna var som fan på henne för nån vecka sen, no shit om hon är och letar fågelungar … skator glömmer aldrig har jag för mig, så grattis Sally, de kommer hata dig för evigt.

Sally fick ett halsband samtidigt som Sakina, men det tog väl exakt tio minuter innan hon lyckats få av det nånstans där vi inte hittat det, och hon har varit utan, nu fick hon på sig ett nytt, med bjällra. Jag hatar bjällror, tycker ljudet är hemskt och anar att katten inte heller uppskattar det, men nu får det bli så. Fåglarna kan få en liten förvarning åtminstone.

Den här katten är en favorit. Hon är en Sellman i miniatyr och det är helt makalöst vad jag tycker om henne. Hon sover ofta med mig, antingen på mitt bröst, under hakan så jag inte kan andas och måste ligga på rygg vilket jag aldrig gör, eller så kurar hon ihop sig precis vid min kudde.

Nu börjar det komma fästingar som fan, så jag har beställt fästinghalsband som jag ska ta på alla djuren. Det är enda nackdelen jag ser med att ha djuren hos mig i sängen, att de delar med sig av just fästingar. Brrr. Jag ska ta med kidsen och fylla på vårt TBE-vaccin också, så snart vi kan. Sally och Doris ligger nästan alltid inne hos mig, Doris i sin korg som hon älskar, och Sally i min säng då. Härom natten kom jag in efter att ha varit uppe och kissat, det var efter studenten så jag hade migrän, och såg en större katt i fotänden, då var det Stumpan. Hon ligger ytterst sällan i mitt rum, hon föredrar Trixies, helst med en filt över sig, hon är som en papegoja som vill ha en filt över buren när de ska sova:D Jag tror att jag samma dag sagt att hon aldrig sov hos mig, så hon var väl tvungen att överbevisa mig:D

Jaja, de är för roliga de här djuren vi har:)

Jag hoppas bara att Sally och Sakina låter bli grannens höns! De brukar tydligen vara hos henne och dricka vatten ur deras damm. Men en katt ger sig väl inte på en stor höna? Väl?? Gillar min granne mycket ju:)

.

Vidare.

Jag har träningsvärk, såklart. Vaknade i morse och stönade högt när jag slängde benen över kanten, fy fasen så ont. Samtidigt är det ett ont jag gillar:) Jag vet att det kanske är lite stört, och jag vet att träningsvärk inte är ett kvitto på att man jobbat tillräckligt bra, men det känns ändå lite så. Det kommer kännas bra att få köra igenom kroppen i kväll, få igång blodet genom musklerna. Jag har haft förbannat ont i ryggen ett tag nu, ganska långt upp i bröstryggen, det är inget nytillkommet utan det brukar vara en indikation på att jag tränat för lite. Det är ju ett ställe jag är svag i, övre delen av ryggen, axlarna och nacken, och det märks snabbt när jag vilat för länge. Det känns bättre:D Det är väl själva fan att man ska behöva ha ont på nåt sätt hela tiden?😜

Apropå ont så fick jag också ett meddelande per post, vilket är sånt förbannat slöseri, att ortopeden tagit emot min remiss och att jag skulle få en tid, men det var såklart evighetslånga väntetider. Varför kan de inte skicka sånt på 1177? Det är ju en perfekt sak att skicka där, inget som missas direkt, bara en info. Jag har inte ont i foten längre, givetvis, men det kommer ju att komma tillbaka om jag avbokar min väntetidsplats. Jag tänker att de får titta, jag vill ändå ha en röntgen för något är fel där inne, det kommer och går, och om inget annat så tänker jag vara sådär skitkorkad och ta upp min häl på andra foten, som varit ett gissel i över 20 år. Jag har förstått att man kan bygga upp en ny hälkudde, som ju är uttrampad, av kroppseget fett, så det ska de få berätta mer om. Är det möjligt vill jag ha det, för jag har så ont av det att jag påverkas dagligen, mer eller mindre. Just nu är det sjukt jobbigt med väldigt mycket smärta, mellan varven är det mindre, men det gör alltid ont. Vilket inte är ett dugg märkligt med tanke på att jag lägger all min tyngd direkt på hälbenet. Det här är ju helt klart en biverkan av att jag i hela mitt liv belastat vänsterbenet och det högra har mer varit ett stötteben. Jag har gått upp 20+ kilo under graviditeterna vilket garanterat inte hjälpt upp det hela. Men grundorsaken är den där sprutan jag fick som nyfödd, som sabbade så mycket. Det kommer ju inte en enda läkare att erkänna, men det skiter jag i:) Jag vet.

Och nu ska jag faktiskt gå och byta om, gör mig klar för att snart åka och träna, vi ska ta en sväng först och köpa en studentpresent:)

Men vi hörs snart igen!

Ha det bra!

 

 

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

 

Jag skulle vilja berätta att min fina klänning är nedsatt nu:) Kass bild, men jag hittade ingen bättre🙈

Rosa klänningen🌸

Den finns i många färger, jag hade en ljust grön sen innan och vet att jag trivs i modellen. Den är rymlig, luftig och väldigt skön att ha på sig. Jag velade så länge mellan den rosa och en gul, men det fick bli den rosa, för färgen är ju underbar! Finns en mörkgrön nu också som jag såg precis och den var det svårt att låta bli, men jag kan inte ha tre likadana klänningar i olika färg, eller?

Den är i krinklad bomull, och det är ju ett suveränt material, det är lite skrynkligt i sig själv och blir inte ful-skrynkligt när man sitter:) Toppen!  Jag gillar att den inte sitter åt nånstans, då kan man pösa ut magen som man vill:)

I samma sväng beställde jag den här bruna!

Brun klänning

Den är precis uppackad ur förpackningen här, så lite skrynklig men det hänger ut sig på nolltid, den är i linne och viskosmix, och det känns nästan inte ens att man har något på sig.

Den är lite mer passformad, och kanske, kanske hade jag kunnat ta en storlek mindre till och med? Men jag tycker inte om när det stramar över axlarna, vilket det gärna kan bli. Jag tyckte den satt jäkligt bra. Robban tyckte den såg ut att komma från förra seklet eller så, men det är han det, hans åsikt räknas absolut inte när det kommer till mode. Han har noll intresse för sånt. Den finns i blått också, lika fin den, men jag ville verkligen ha en brun. Det är så fint ju:)

Materialet är oerhört skönt, det faller så fint mot kroppen och känns lätt och luftigt. Jättefin ringning och den korta ärmen ger den ett påklätt intryck, perfekt de här dagarna när det inte är full sol kanske, eller kvällstid. Den enda nackdelen som är, och det gäller de flesta klänningar, det är att de inte har fickor. Det är bra, för det är skitfult när man har mobilen nertryckt i en ficka, men det är praktiskt:) Den bruna/blåa är också nedsatt, så passa på:)

Cellbes har en hel del bra priser nu, bland annat Sunne Deals med upp till 30% på olika favoriter, och 30% på badkläder! Jag älskar deras badkläder för de är rejäla så man kan leka i vattnet utan att flasha:)

Ni hittar hela Cellbes sortiment här:).

P.S Glöm inte kolla outleten! Hittar alltid massa bra fynd där:)

Hörs snart , nu ska jag ta en powernap i solen innan jag drar och tränar !

 

I fredags var det då dags, efter att ha haft hur många skivor och nedräkningsfester som helst, så var den stora dagen här. Studenten. STUDENTEN. Herregud! Hur har alla de här skolåren ramlat förbi?? Och vet ni vad jag insåg precis nu? Jo att jag varit ensam förälder om hela hennes skolgång. Från hennes allra första skoldag till den sista. För den här gången i alla fall, planen är att så småningom plugga vidare. Lovelia har inte haft det jättelätt i skolan, hon hade, som de flesta av syskonen, nån slags talproblematik. Det var mumbojumbobabbel som ingen utom familjen begrep, och det tog ett gigantiskt kliv bakåt när hennes andra förälder valde att lämna. Det är en sak jag aldrig kan förlåta, för hon fick lida pga hans val. Men, hon hade fina lärare och fick dessutom vara med i ett projekt där logopeder åkte ut till skolorna för att jobba med barnen som behövde det. Det var guld värt och hon fick all hjälp. De sa att hon skulle eventuellt kunna ha lite svårare för att lära sig språk, men hon har läst både spanska och hög engelska så det gick ju bra det med😊 Jag är så förbannat stolt över henne, hon har verkligen kämpat.

Hon själv startade dagen vid halv tre eller så på natten, då det var champagnefrukost klockan fem. FEM! På morgonen, WTF liksom. Axel fick den tveksamma äran att skjutsa henne där på morgonen, det var skönt, annars hade ju jag fått göra det:)

Hemma hade vi en lugn morgon, jag är ju så förbannat morgontrött att jag alltid föredrar att vara uppe länge för att göra det som går att fixa då. På morgonen är jag så seg och off. Corrinda och Zehro kom med tåg på torsdagskvällen, så gulligt av dem. De hade biljetter till Sweden Rock på lördagen så de åkte hem inte ens ett fullt dygn senare, men det uppskattades att de kom. Samma med Janelle som hade en obligatorisk konferens med efterföljande sommarfest på jobbet, men efter att ha försökt och försökt få ihop det, och gråtit i två timmar på torsdagen över att inte kunna vara med på Loppans student, så fick hjärtat bestämma, så hon kom också♥️ Mitt hjärta svämmar ju över av att de är så fina!

När Patricia tog studenten så kom vi hela vägen in till stan, jag var asnöjd över att allt klaffat, men när jag stannade vid ett övergångsställe och såg en familj med studentskylt gå över vägen insåg jag att helvete! Våran låg kvar hemma! Det var ju bara att vända, så jag var ändå glad över att jag var i så god tid.Det är ett mission impossible att få parkering nämligen. Vanligtvis är det hopplöst, tack sossarna och miljönissarna i stan, men sådana här tillfällen är det hemskt. Och p-vakterna lever sitt bästa liv. Jag hatar p-vakter av hela mitt hjärta, även om hata är ett starkt ord, men jag gör det.

Nu påminde alla mig om skylten:) Vi packade in oss i två bilar, min sjusitsiga och syrrans med fem platser. In och se på fan, vi hittade en parkering. Det stod också en p-vakt och lappade bilar där, och jag frågade honom om jag kunde betala med Easypark. Ja sa han. Bra, sa jag och började fippla med appen. När jag precis tryckt iväg parkeringen säger han: Jag tänkte vara snäll och säga att du behöver tillstånd också för att stå här. Annars ger jag dig böter.

Men för helvete, varför sa du inte det med en gång då?

Jag fräste säkert som en ilsken katt, men bad om ursäkt. Då säger han att om jag bara ska stå någon timme, kanske två, tre, så skulle det kunna vara okej? Eh va? Fast du har bötat varenda jävla bil i hela raden? Nej tack, jag flyttar bilen. Som sagt, jag hatar p-vakter. Nu sa han ju till, men kunde ju varit lite snabbare. Jag fick uppdatera appen och slå på mobildata och greja så det tog flera minuter, och han stod intill.

Bah.

Men, men, Robban åkte och parkerade en bit bort, och vi traskade upp till slottet. Jag har faktiskt aldrig varit på samma ställe på ett utspringande någon gång, alla mina ungar har haft olika skolor, så det är spännande varje gång.  Hur ska det funka?

På slottet vart det ungefär en miljard människor, men eftersom jag tvingar med min familj att vara i god tid, så var vi där en timme innan, och stod väldigt bra till:) De klagar som fan, men är rätt nöjda sen när de ser. Vädret var lurigt! Det ösregnade på natten och morgonen, Lovelias klass hade suttit i partytält medan regnet piskade, men det stilade till sig. Regntunga moln, mulet och kvavt, men inget mera regn.

Som klass nummer elva sprang de ut, hoppade och skuttade och kramades och dansade. Det är vackert och vemodigt, tårarna rann ju såklart, även för de tio klasser som kom före:D Jag är så blödig.

Lovelia hittade oss direkt, fördel med att vara ett halvt kompani, alltid får man syn på nån av oss:)

Vi hängde på henne grejor, kramades och grät. Jag älskar att syrran är så bra på att sätta skylten i bakgrunden när det fotas! Det blir så fint!

Alla syskonen kramades, men viktigast av alla var Axel ♥️ Han är verkligen hennes trygghet och stora klippa.

Hon grät, alla grät, utom möjligen Jack och Flora som inte fattade varför:)

Patricia hade med sig en stol och satt på, det finns inget som är omöjligt, bara olika svårt, och självklart vill man vara med på lillsyrrans student fast man är höggravid:)

Efter en stund var det dags för studenterna att gå och byta om till sina overaller. Det är något relativt nytt, iaf här. Trixie hade också overall på flaket, men inte Novalie, då hade de inte börjat med det. De har målat och färgat dem så de är så fina.

Syrrorna tjuvkikar på betygen. Rätt imponerade:)

Det var sexton klasser och det bör innebära att det var sexton lastbilar med flak. Och högtalarsystem deluxe, den ena värre än den andra, ljudvolymen var HÖG:) De kör sen en runda i stan, med musiken pumpande, de vårdar och sjunger och sprutar öl på  varandra. Galet, men säkert kul 🙂

Vi lämnade henne och åkte hem. Axel åkte och hämtade henne sen, med sällskap av Novalie och kanske att Jamie var med också. Jag hade ont i huvudet och tryckte tabletter, men insåg senare att det var migrän. Tja varför inte? 🤦🏻‍♀️

En härlig kombo av tryckande väder, stress och ont i nacken säkert. Vad fan vet jag, men det blev en rätt jobbig eftermiddag. Men jag fejkade bra, ingen fattade:)

Innan jag åkte till Hola lagade jag två pajer, en västerbotten och en med broccoli och nån tryffelost. De hade jag fryst så de vet bara att värma på lite, sen hade jag gjort en Västerbotten till dagen innan, och syrran kom med en tacopaj också:) Jag skar sallad, och hon blandade rabarbersaft, som hon gjort själv, den är så jääääääkla god! Dukade, fixade och grejade. Jag hade pyntat det mesta kvällen innan, men lite var kvar.

Sen kom de hem, och vi tjoade på gräsmattan, spelade Vi har tagit studenten, på högsta volym och kramades och grät lite till:)

När jag äntligen, äntligen, skulle få äta de här pajerna som jag visste var svingoda, som jag väntat så länge på … jamen då mådde jag illa av migränen och petade i mig utan att njuta det minsta, så surt! Men det tog jag igen på lördagen, då jäklar käkade jag upp det som var kvar:)

Samma med tårtorna, jag älskar tårta men mådde för illa. Men det fanns en halv kvar:D

När alla barnen är hemma samtidigt, så blir det syskonbilder, det är sen gammalt. Vi försöker, men ofta är det nån som dragit iväg. Nu var alla hemma, och ställde upp sig:) Först en lite samlad bild:

Sen en i åldersordning. Det har vi i princip aldrig  tagit, men det var ju kul:)

Sen ville killarna att vi skulle köra efter längd, och det är väl för att då får de vara först:) Janelle och Patricia är lika långa, tror jag iaf, men jag vill bestämt säga att de är 164cm båda två. Trixie har lyckats växa om på ren vilja tror jag, länge var hon samma längd:) Corrinda och Lovelia har spelat basket och jag hävdar med bestämdhet att den sporten gör en lång:D  men iofs är Novalie nästan lika lång utan att ha spelat basket.

Killarna sträcker på sig:) Men det är ju tydligt att Jordan är längst, han måste vara över 185, minst. Hans estimerade längd, Jamies också, är precis under 190, alltså enligt BVC-kurvorna:) Robban är ungefär som sin farsa, som är 182, eller 183, och Jamie är ju där nånstans också. Längd har alltid varit en ”viktig” grej i familjen, det är något de alltid mäter, tjafsar och skojar om:) Jag är i mitten med mina 169 centimeter:) så inte kortast men omvuxen av iaf killarna, Corrinda och Lovelia, kanske även Novalie.

Jag har ju gjort en operation där de stannade växten i mitt friska ben, och därmed tappade jag några centimeter i slutlängd. Mamma var 178 en gång i tiden, syrran är 175 och en rimlig gissning är ju att jag skulle varit i de krokarna jag med, i alla fall om jag stått på det längsta benet:D Barnen har längd att brås på, även om de vägrar låta mig tillgodogöra mig de förlorade centimetrarna:D

Sen blev det en ”Gör nåt kul -bild” och den ser ut så här:

Jösses Amalia vad stolt jag blir när jag ser alla så här! De är mina allihopa, hur coolt är inte det?

Det är ascoolt, vill jag bara säga:D De trivs ihop också och det är ju det bästa som finns när vi alla är samlade.

Vi satt ute, käkade, fikade, snackade. Jag försökte vara trevlig lite här och var, men det var inte lätt. Det suger att inte må bra, och det suger att inte tabletterna verkade. Jag hade en skaplig koncentration i blodet;) Men men, sånt är livet.

Lovelia gjorde sig i ordning för kvällens fest, och Axel också, han går sportgymnasiet i Falun, och de tar studenten på fredag, men han har ju massa kompisar här.

 

Han hade ju varit uppe tidigt han med, även om han nog fått nån timmes sömn till:)

Hans föräldrar var här en sväng, vilket var trevligt, vi ses ju aldrig. Nu blir det två helger på raken, för vi ska på hans mottagning nästa söndag, då firar de honom hemma.

Robban skjutsade in de här två, Magdalena tog med sig Corre och Zehro som skulle med tåget och Jimpa drog strax efter han med. Syrran fixade hela köket och plockade undan massor medan jag satt som ett elände i kökssoffan och tittade på. Så fort hon och mamma gick, som sista gästerna, så gick jag raka vägen in i sovrummet, drog klänningen över huvudet och på med ett nattlinne, ner i sängen och på med täcket. Äntligen 😅 Mådde skit vid det laget, men lyckades somna, som brukar vara ett vinnande koncept mot min migrän. Vaknade vid tre och var upp på toa och fyllde på med tabletter och sen vaknade jag strax efter tio och var rätt okej. Käkade frukost och drack kaffe ute och långsamt försvann det sista av huvudvärken. Då blir man ju som en ny människa, så lycklig och lätt:)

Lovelia och Axel hade kommit hem vid ett på natten, Robban hade lovat att hämta dem, men tror de tog bussen faktiskt. Fattar att hon var trött som nästan varit uppe ett dygn! Plus en del alkohol, även om jag varit noga med att förmana att inte dricka något innan själva utspringet. De drack säkerligen alkohol till frukost, men hon var i bra skick hela tiden som jag såg henne iaf. Det är ju värdelöst att missa något sånt här, som bara händer en gång, pga att man är full. Totalt o-värt. Men de var i prima skick, och framåt kvällen åkte de upp till Falun. Nu stannar hon där över hans student, och åker tillsammans med hans familj hem på lördag.

Hon är nöjd med sin dag, med sitt firande, med oss, med maten som hon själv bestämt:) och allt var lyckat och fint.

Min lilla loppa har tagit studenten! Fy fan vad hon är bra! Och fy fan vad jag älskar henne, min Lovelia ♥️

Sådärja, ordningen är återställd, jag är hemma, Loppan har tagit studenten, det har varit nationaldag och vardagen kan återgå i lite mindre stökiga banor:)

Vi börjar i Hola. För earlyfuckingsuperbirdy skjutsade Robban mig till tåget som gick 4.28. Jag var på stationen en kvart innan, så vi åkte hemifrån vid fyra. Upp kvart över tre, halv fyra, kommer inte ihåg:) Ändå enklare när det är ljust!

Tåget var i tid, och det enda som skavde var väl 1: jag fick inte riktigt till att fälla ner mitt säte så mkt som det ska, och 2: det satte sig en snubbe intill mig direkt. Det var rätt tomt i vagnen, men nog fasen hade han valt den platsen. Jag väljer alltid fönsterplats och gärna bakåt, tycker jag ser bäst då. I stället för att allt flimrar förbli i 200 knyck så kan man hinna med synintrycken. Nu spelade det ingen större roll för jag tänkte sova. I med lurar och blunda, men satt oskönt. Snubben intill satt som ett ljus, helt stilla, medan jag ormade runt på sätet som en unge😂 Efter nån timme bestämde jag mig för att jag var hungrig och plockade fram min matsäck:) Blåbärssmoothie och mackor. Blev såklart proppmätt av hälften och stoppade ner resten igen, försökte slumra lite, och jo jag fick nog lite slummer ändå. Byte i Sundsvall och där träffade jag på min kursare Ulrika. Vi satte oss på en bänk och väntade in Norrtåg och klev sen på, snackade hela vägen till Kramfors:) Hon är toppen!

I Kramfors väntade Louise, som så snällt skjutsar oss utbölingar från stationen till Hola folkhögskola.

Vi hämtade våra rumsnycklar och hivade in bagaget i rummen och återvände sen för att få en slurk kaffe innan vi började, våra sista dagar. Jag HATAR avslut, alltså bra avslut. När saker jag tycker om tar slut, det är ju hemskt. Jag har gått många kurser i skrivande men den här har varit i särklass bäst. Inte bara upplägget och lärarna, utan alla kursare har varit fantastiska! I vår lilla grupp om fem ska vi fortsätta hänga, och det ser jag fram emot så mycket. Vi har investerat mycket tid i varandras texter och det ska bli kul att få fortsätta med det. Vi har planerat att köra möten via Teams, så får vi se hur vi utformar det.

Nu hade vi vår sista lektion med Amanda, som är den av lärarna som jag haft mest personligt att göra med, eftersom hon är handledare för vår grupp. Hon är suverän, alla kategorier. Det är även Mina, givetvis, vi har verkligen haft två guldkorn!

Skolan bjöd på lunch alla dagar, och bor man på skolan på vardagar kan man äta frukost i matsalen också, så den här gången behövdes inga matlådor tas med, inget meckande med att vi alla ska värma mat samtidigt. Lyx!

Vi gick en promenad ner till älven på lunchrasten och sen var det lektioner igen. När dagen var slut tog vi ännu en promenad och då lurade jag med ett gäng på den älvpromenad som jag gick sist.

Vi traskade på och snackade en massa om allt möjligt. SÅ trevligt.

Sen var det hungrigt, och jag som var proppmätt, som vanligt, några av tjejerna skrattade och sa att de alltid kommer tänka på mig som Proppmätt:D Proppmätt och Herrefuckingjävlar, som min karaktär säger:D

Jag hade en dubbelmacka och halva min smoothie kvar så det räcker mer än nog för mig, jag är inte van att äta tre stora mål om dagen, jag äter i princip aldrig lunch ju. Efter det var det spridda skurar, alla var trötta, och några hade respons kvar att greja med så vi drog oss in på rummen, eller, som jag, som drog ut på ännu en promenad:) Jag tycker att det är väldigt vackert här och det gäller att passa på. Sista gången på ett tag i alla fall:)

Flera badade, men så långt hade jag inte ens tänkt, så hade ingen bikini medpackad. Jag hade för allt i världen kunnat bada i underkläderna, har sport-top-ish så det ser ju ut som en bikini, meeeen, jag var lite feg:D

Det blir inte mörkt om nätterna uppåt landet så det var inga problem att trampa runt länge och det slutade med att jag samlade in 20 tusen steg på kontot:) Jag var såklart skittrött, men också övertrött så det var svårt att varva ner och verkligen lägga mig för att sova, men väl i säng behövde jag bara sluta ögonen så var det godnatt:)

Vaknade av klockan dagen efter och klev upp, gjorde mig i ordning och traskade iväg till frukosten, hittade mina kompisar, och sen satt vi länge och käkade och snackade. Jag har sagt det tusen gånger, och kommer garanterat säga det tusen gånger till, men fy farao vad jag kommer sakna alla kompisar!

Vi var uppdelade i våra grupper, och vi som hade respons på eftermiddagen hade en svinkul uppgift på förmiddagen. Vi skulle skriva en historia med våra karaktärer, efter att våra projekt slutat, de skulle sitta runt en lägereld vid en sjö och samtala. Vi har gjort det här en gång tidigare, då skulle de sitta och vänta på ett tåg. Nu spånade vi i väg med våra karaktärer, där en precis dödat två personer, en är häxa, en annan är ihop med en ängel, en är alkohol och sexmissbrukare och den femte – hon ser stoff till sin kommande roman:D

Så kul!

När vi var klara blev det en lunch, en kopp kaffe och en sväng ner till älven, innan vi på eftermiddagen samlades i bibblan för respons. Som alltid var det intensiva timmar, med otroligt bra saker som avhandlades och många inputs att ta med sig på vägen.

På kvällen var vi bjudna på middag på ett ställe som heter Allsta gård, där de har en bed and breakfast och en liten restaurang. De serverar bara vegetarisk/vegansk mat och vi fick en trerätters middag. Först ut var … trumsolo – pesto på kirskål och nässlor, till det grillat bröd och egenodlad sallad. SÅ förbannat gott! Jag som har en egen odling av kirskål över hela jäkla gården, ska genast googla recept och laga. Man kan frysa in också. Nässlor har jag aldrig lagat något på, men nån gång ska väl vara den första.

Det var långt ifrån fotovänlig mat, så ni får tänka er:) Till huvudrätt var det risotto på matvete och svamp tror jag, svingott det med men så mäktigt. Till efterrätt den godaste rabarberpaj jag någonsin ätit. Halleluja.

Våra fantastiska lärare överraskade oss med att ha med sig presenter! Här trodde vi att vi skulle överraska med varsin blombukett till dem, men det var vi som blev mest paffa:) Var och en av oss fick en Hola-pin, ett kursbevis såklart, och ett bokmärke och en bok, noga och personligt utvalt efter de texter vi själva skriver. Jag som skriver på en romantasy, alltså en romantisk fantasy, fick den här tjusiga boken av en svensk författare. Och ett Forth Wings-bokmärke som mina tjejer är så avis på:)

Den här boken ska jag läsa i lugn och ro, helst i en hängmatta med ett glas rabarbersaft i handen, men jag har iofs ingen hängmatta, så jag får hitta på nåt annat mysigt:)

Och Amanda, hon hade utmanat sig själv, gjort något hon inte behärskar, för att vi som kursdeltagare delat med oss av våra innersta, våra texten och våra känslor, och suttit och tillverkat små böcker i lera ♥️ Det kan vara den finaste gåvan jag någonsin fått, av en annan vuxen som inte är min släkt:)

Hon skrattade så mycket, hon fick inte plats med hela förkortningen på Folkhögskola, men vad gör det?  Litterärt skrivande projektår, heter kursen, och boken har till och med sidor. Eller det ser ut som det, såklart. Vilket pillgöra! Och hon har gjort fjorton stycken!

Den här kommer stå i mitt synfält när jag sitter och skriver, som en påminnelse om kursen, och att jag lovat Amanda att skriva klart min text.

Så småningom åkte vi hemåt igen och i vanlig ordning gick de andra tröttmössorna och la sig, medan jag tog en promenad:) Mötte iofs en av killarna, men vi vinkade bara på håll, det är viktigt att få varva ner ensam också när man umgås så här tätt:)

Här är den, Hola folkhögskola ♥️

Jag vet att kursen vi gått inte kommer finnas i det upplägg vi haft, det är ändrade order uppifrån staten som ställer till det, helt i onödan, men de har varit tvungna att ändra om. Det skulle gå en på helfart men det blev för få sökande, vilket är förståeligt, det är många som kombinerar en skrivkurs med sitt vanliga jobb, men det går ju inte om det är 100% och kanske till och med på plats, det är jag osäker på. Men det öppnar för att vi KANSKE kan få Mina att fixa nån slags återträff-kurs, på nåt vis, och i så fall åker jag direkt. Hola är viktigt för mig. Det var det redan första gången jag var här, som Hälsocoach, det blev en trygg punkt i mitt liv som just då var ett jäkla helvete. Här kunde jag vila, både till kropp och själ, och jag är helt säker på att det var den kursen som hjälpte mig behålla förnuftet. Vi lärde oss mindfullness, stresshantering, coachning, massa bra saker när man är mitt i livets värsta kris. Jag förstod till fullo här exakt HUR viktig fysisk träning är för ett sinne som hela tiden är i fight or flight-mode, genom fysisk aktivitet får man bort de stresshormoner som löses ut vid just F&F, de kan annars lagras i kroppen i upp till ett år. Grattis, Eller inte;) Jag visste ju redan att min träning fick mig att orka, och det var enda timmen på dagen som jag inte tänkte paniktankar, där hjärnan inte malde i 180. Men jag visste inte att det var så viktigt som det är.

Nu när jag fick komma tillbaka, upplevde jag återigen den här bubblan av lugn och ro, fridfullheten. Tystnaden. Underbart:)

Hem till rummet så småningom och duscha och sova, som en gris, för jösses vadd gott jag sover här! Om inget annat så kanske jag får försöka hyra in mig några dagar för att få sova som en prinsessa::D

På onsdagen var det sista dagen, skolavslutning. Jag hade packat med ljusa kläder, vilket kändes extremt knepigt att ha på mig, för jag är en sån där som sällan har ljust. Jag trivs bättre i mer tåliga färger eftersom jag är ett klantarsel av rang😁 Men är det avslutning så är det! Frukost och kaffe, innan vi samlades, hela skolan, i den stora salen. På vägen in fick man ett glas bubblig cider, så mysigt. Sen var det gråt gånger flera. Började direkt när Den blomstertid nu kommer spelades, sjunga den är inte på kartan, jag försöker och det går käpprätt åt skogen. Sen var det tal och utdelningar av kursbevis i olika kurser, bland annat har de Speldesign, Allmän kurs, Behandlingsassistent, Medicinsk sekreterare (heter det nog inte men kommer inte på nu) och lite sånt. Några elever höll tal, och det var ju tårar direkt. Folkhögskola är så prestigelöst! Här kan de som av olika anledningar inte klarade av skolan få en ny chans, och det märktes att det var värt allt. Lärare hyllades och sånger sjöngs, det var otroligt vackert.

Några av mina kursare läste upp delar av sina texter, och även den kursen som heter Att skriva minnen, läste. Så fint så!

Sen var det lunch, grillbuffé och till det tårta!

Inte nog med det, vi fick tårta en gång till sen, när vi i skrivarkurserna samlades för en egen liten avslutning i bibblan:) Proppmätt var liksom ordet😜 Jag älskar också tårta:)

Vi läste upp våra gemensamma historier, och allas var så roliga! Och sen … ja, då var det kramkalas och tårar igen. Det här är inte slutet, det är bara början, som Amanda sa, och det får vi ju hoppas!

Jag vill absolut träffa alla de här, inklusive lärarna igen!

Så småningom droppade folk av, jag och Ulrika fick återigen skjuts av Louise till tåget, men nu gjorde vi något vi pratat om sen start i höstas. Vi åkte och kikade på den potatiskällare där det sägs att över 60 kvinnor satt fängslade minst en helt vinter, men troligen längre, för att de anklagats för att vara häxor.

Vilken hemsk sak att göra! Här fick de sitta och vänta på nån slags hittepå-rättegång där de alla dömdes till döden genom halshuggning och sedan brändes på bål.

I det här ”rummet” och ett likadant mitt emot. Över 60 kvinnor, många långa månader, i väntan på döden. Barbariskt. Sjukt imponerad dock av min kamera som med hjälp av mörkerläget gjorde bilden så här ljus!

Louise släppte sen av oss vid Kramfors bokhandel, för Ulrika, som gett ut några böcker, varav en spritt ny barnbok, ville kolla om de skulle kunna tänka sig att ta in den. Och det gjorde de! SÅ nu kan man köpa den där om man vill:)

Vi snackade så länge med tjejen som ägde bokhandeln och den var så fin! Jag gick runt länge och bara tittade, pep lite förundrat över hur mysigt det var, och hade gärna sett att den låg i Uppsala. Men det gör den inte, vi har inga så fina:)

Vi var tidiga til tåget, det gick vid halv sex, och första biten till Sundsvall är det fria platser så vi kunde sitta bredvid varandra och fortsätta snacka, och sen insåg vi att vi hade platserna i samma vagn, men några rader mellan på SJ-tåget, så Ulrika satte sig vid mig, och kunde sitta kvar där ända till nån station innan Gävle då hon skulle av. Då kom en man som inte var det minsta sugen på att byta plats🙈

Jag är ju alltid ett jäkla under av tillmötesgående, och jag hade aldrig nekat någon som satt med en kompis att byta plats, men det är ju jag det. Han hade inga problem med det. Så då fick vi ju säga hej då, kramas och skiljas åt.

Hemma väntade Robban så jag fick skjuts hem och det tog inte många minuter innan jag siktade in mig på sängen, helt slut.

Det har varit en fantastiskt sista resa till Hola, jag kommer tillbaka, nån gång, på nåt vis:)

Saknar alla redan, vill ha vanlig lektion i morgon måndag! Och på onsdag och torsdag. Jag tror jag ska fortsätta med de tiderna, som dedikerad skrivtid, jag är bra inkörd på det nu. Vi får se hur det blir med det.

Nu ska jag gå och duscha! Har suttit och gosat i solen hela dagen, med att skriva men mest läsa igenom min text.

Full fart framåt nu då:) Ni får gärna tjata på mig😊

Hörs snart!

 

 

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

 

En gång i tiden handlade jag ett par supertunna ljusblå jeans i London, på nån outlet, och jag älskade de där jeansen innerligt. De var suveräna att ha på sommaren. Eftersom de var så tunna och eftersom jag använde dem så mycket, så gick det som det gick och de gick såklart sönder. Stor sorg. Efter det har jag inte haft  jeans speciellt ofta på sommaren för det finns inga som de där, ni vet, favoriter glömmer man inte 😀
Förra sommaren hittade jag de här, och fast det är en helt annan modell, så är det samma känsla ♥️

Jag använde de här så mycket förra sommaren och blev så glad nu när jag hittade dem i sommarlådan:) De är tunna, svala, sköna som sjutton och har bra fickor:) Finns i två färger.

 

Jeansklänning med smock, den är fin! Den här färgen på en jeansklänning tycker jag är himla snygg.

En annan variant av jeansklänning är den här, jag påminns mycket av en som min mamma hade när jag var liten. Det kan vara fel, minnet kan spela en spratt, men jag tycker mig känna igen den. Hennes hade tryckknappar tror jag.

En kortare modell som har fina veck i fram och väldigt fina manschetter.

Kimonojacka är ju lite coolt på nåt vis?

Jag tycker nog att den är fin, men hade lite svårt att bestämma mig först. Men landar mer och mer i att den är väldigt rolig eftersom den är lite annorlunda. vad säger ni?

Lång jeansklänning med v-ringning, den har jag nog visat förr, den är så himla snygg!

 

Blus som ser väldigt skön ut, eller hur? Gillar v-ringningen och ärmarna, plus att den är lös i passformen, jäkligt fin.

 

Jeansjacka har jag i överflöd, jag har sparat alla som någonsin kommit in i huset nästan, allt från små bebis till vuxen. Men jag har ingen brun, och den här var ju rasande snygg!

Älskar färgen och fickorna, som verkligen blir användbara när de är placerade sådär och öppna uppåt i stället för på snedden. Men jag får nöja mig med min gamla, eller nån av dem, för jag har flera. De flesta har iofs tjejerna snott med tiden så kanske, kanske kan jag få den här ändå? 😁 När jag tänker efter så vete fasen om jag har någon? Det kan vara så att den jag hade och gillade, försvann förra sommaren …. Fasen, måste gå och kolla nu!

Ni hittar allt det här och mycket mer hos Cellbes. Mycket är nedsatt, och det är superbra kampanjer så in och kika.

Hörs snart!