Jajamensan, det är en salig blanding av högt och lågt, och om vi börjar bakifrån för omväxlings skull?

Jag har en vinranka. Det vet alla som hängt här ett tag:) Den var planterad ett antal år innan vi flyttade hit vilket faktiskt är 20 år sen i år, jag misstänker att rankan är minst 25 år, men säkert 30. Den var relativt välväxt redan då och har alltid gett massor av druvor. Blåa, söta. Givetvis kastade jag i ett anfall av resning, den lapp som ursprungligen satt på plantan, varför i helvete då liksom, den låg på botten i en låda och tog absolut noll plats:D Men jodå. Det skulle jag kasta. Och nu vet jag inte vad det är för sort 🤷‍♀️ Klantigt.

Anyway, I de flesta år har vi plockat och ätit druvorna enbart. Vissa år har vi plockat ner alla och sålt dem på exmakens företag, några år nu har vi gjort vin. Det blir helt okey, och är kul att pyssla med. Men, jag har fasen inte plats för mer vin! Jag har en fundering på att försöka mig på att göra saft, det har jag fått tips om flera gånger men aldrig gjort. Nu tar ju det lika stor plats som vin förvisso, men ändå. Vi får se!

Kanske plockar jag ner allt och åker ner på torget en tidig söndagsmorgon och säljer det, kanske startar jag självplock på Facebook. Jag vet inte. Men de är goda och det är tråkigt att de går till spillo.

Sista åren har den vuxit över alla bredder. Eller snarare såhär, för kanske fem år sen var den gigantonormus, täckte hela väggen och man fick typ använda en machete. Sen avtog den lite och nu såg den ut såhär:

För några år sen satte Jimpa upp nät högt upp på väggen, böjda som valv för att rankorna skulle kunna växa neråt och inte upp på taket. Som synes funkade det inte alls. Jag hade en ide´ om typ konsoller som stod ut från väggen, men när han kläckte det här lät det toppen, men visade sig vara katastrof. Druvklasarna växer på både sidor om nätet och det är helt hopplöst att få loss dem. Givetvis är de allra finaste, största klasarna där uppe och frodas, men går till spillo. Det här måste ner, och det måste ner NU, vilket inte kommer hända men jag har stört mig på det här sen första året. Dessutom så väller rankan ut upptill.

Jag vet att man ska beskära men är rädd att göra fel, om man nu KAN göra ens, för jag har kapat och rivit i den här så mycket under åren och den svarar bara med att växa bättre:) Nu läste jag att det heter typ Pinsera, och det handlade mest om att korta av skotten så man hade två blad efter själva klasen. I can do that!

Jag når inte högst upp där jag helst vill klippa, dels för att det är högt men också för det förbannade nätet som ju böjer sig ner som en kupol och inte tillåter att man kapar nåt. Robban var uppe på taket och rensade hängrännorna för nån vecka sen och han säger att det nog är svårt att komma åt uppifrån också. Nu tar jag inte sånt på orden utan att kolla själv, så jag måste ju klättra upp och kolla. Bah. Hatar att klättra upp/ner. Att vara där uppe är inga problem, men just att ta sig av/på stegen. Vidrigt. Jag känner i hela kroppen hur tyngdkraften sliter i den och min kroppskontroll är inte den bästa:D

Nåväl. Nu får druvorna sol och det bör göra dem ännu sötare och godare:) Finns gott om dem.

 

Innan jag satte fart med det här i går kväll, så hade vi varit på SummerZone.

Vad är det? tänker kanske ni. Det är en av de bättre, kanske den bästa, saken som Uppsala kommun gjort på år och dag. Ett stort område på Studenternas IP, görs om till en zon för sommarlekar. Alla är välkomna, barn som vuxna och allt är gratis. Minus mat.

Vatten finns att hämta i stora tankar, man kan till och med duscha av sig! Toaletter finns och man får låna allt man behöver.

Vi, dvs Corrinda, Lovelia, Axel, Jamie, jag och syrran, ett litet gäng igår, började med innebandy.

Det är sjukt jobbigt! Ska man vara ärlig, och det ska man ju, så är kondisen inte på topp, och det är många stunder som man får stå framåtböjd med händerna på knäna och flåsande försöka hämta andan:) Att det var kvavt och syrefattigt igår gjorde inte saken bättre. Men oj så kul det är!

När vi är så många så får vi ju alltid ihop fulla lag och kan spela mot varandra vilket är grymt kul. Vi fortsatte med fotboll, sen badminton fast det blåste lite för mycket, och så avslutade vi med corn-hole, heter det va? När man ska kasta ärtpåsar i ett hål på en bräda. Sjukt värdelöst. Kul en stund, men sen ledsnar man ju😅

Nu har vi avklarat veckans alla cardiopass:) Helt slut efter en sån dag:) men det är på ett bra sätt.

 

Jag börjar få lite panik, det är slutet av juli redan och det känns som att hösten börjar nafsa en i hasorna. Jag gillar inte det. Jag börjar se Höst-tips och Höst-mode och Höst-mat och Höst-träning och fan och hans jävla moster. Folk LÄNGTAR till hösten och jag känner bara att för helvete – hejda er! NJUT av det vi har NU.

Varför blir jag stressad av det här? Vet inte, men jag blir det. Eller jag vet ju, jag älskar den årstiden vi har nu, sommaren, och jag vill inte ens tänka tanken på skolstart och tillbaka in i gamla hjulspår. Jag vill ha sol på näsan och jag vill kunna sitta ute och äta mina frukostar, dricka mina koppar kaffe ute och liksom bo utomhus stora delar av dygnet.

Folk som vill ”krypa upp i soffan med en kopp te, kura skymning och se på serier och därför längtar till hösten” måste det vara något riktigt fel på😂 Man kan göra allt det vilken årstid det än är! Det är ett typexempel på förnekelse. Och ännu mer på att man inte klarar av att landa i nuet. Vara i nuet.

Jag har ju såklart också problem:) Jag hatar mörker och kyla, jag vill ha kvar den förgängliga sommaren, värmen och ljuset. Det går inte, jag vet det och jag fattar att jag garanterat är den med fel:D

Sommaren är inte slut, jag vet det. Men de här ljusa nätterna blir mörkare för varje dygn. Nattkylan blir mer påtaglig, även om det fasen varit alla nätter hela den här sommaren mer eller mindre. Jag borde inte bo i Sverige, jag vet ju det. Jag har gjort det hela livet och fattat för många år sen att jag skulle må mycket bättre i ett land vid Medelhavet. Där det som kallast blir som en lite sval vårdag. Där det räcker med en hoodie och en skinnjacka, jeans och sneakers. Inte tjocka vinterjackor, kängor och vinterdäck. Jaja. Jag vet, det är onödigt att panika över sånt här, jag ska andas in och andas ut och sen skiter jag i det. Jag är ändå The Master of Prokrastinering:)

Nu ska jag fortsätta med ett av sommarens projekt, dvs min kökssoffa!

Den har fått ny färg och nu tror jag att jag har klurat ut ett sätt att få till en sittdyna som går att ta av skapligt lätt för att tvätta, men ändå ser ut som den är fastnitad.

Det kan också bli total fail men förhoppningvis blir det godkänt:)

Det jag absolut inte vill är att det ska se ut som om man stoppat in en madrass i ett påslakan, med skrynklor och veck …. brrr, det får jag rysningar av att bara tänka på. Eller att det är en lös dyna som konstant ligger snett eller halvvägs ner på golvet. Jag är inte ens i närheten av nån perfektionist men vissa saker alltså … de måste vara exakta 😎

Skicka lite tummar för att det här blir bra! Jag vill ta in soffan i köket igen 😀

Reklam och annonslänk för Cellbes

Det tar emot, det gör det, men jag gör det för er skull:)

Vad? tänker ni, och det är ju såklart att tänka på hösten. Brrr! Men jag såg att Cellbes fått in massa nyheter och då vill jag ju såklart hålla koll. Bland det första jag la märke till är ett par:

Softshellbyxor

Ojojoj, de vill jag ha! Jag är ute så mycket och rör mig i skog och mark på hösten och vintern om det inte är fullt av snö, och det finns ju få material som är så sköna som just softshell.

Softshelljackan till ser väldigt praktiskt ut också!

Ett komplett kit till den som är utomhus mycket.

Fleecejacka  till, eller som enda jacka sen. Jag har flera varianter av den här, och det är en grymt skön jacka!

Jag har den som lager på lager under tunna jackor och som innejacka eftersom vi har kallt inne på vintern.

Kommer ni ihåg min fina fina kappa i ullmix som jag köpte förra hösten? Jag älskar den och kan möjligen se något lite kul med höst för att jag får använda den igen:) Men bara liiiite.

Den finns nu i fler färger, blanda annat mörkgrön

Den är varm och go, men också väldigt lätt. Jag får så ont i nacken av tunga vinterjackor som tynger ner över axlarna att det är en superviktig grej för mig.

Jag ser också att de byxor jag hittade i höstas och sen blev så förtjust i att jag var tvungen att köpa dem i alla färger:) nu kommit i grönt också!

Gröna byxor måste hamna i min garderob!

De här byxorna är i ett material som heter Punto di Roma, och det är ett helt otroligt fint fall i dem. Det är lite tungt så de faller sådär bestämt utan att haka upp sig. Jag älskar också att de inte har nån gylf som buktar ut och gör att man ser oformlig ut, plus att man slipper en hård obekväm linning då:)

Testa de här! Ni kommer tacka mig sen. Jag upplever dem som en aning stora i storleken, började med 42-44, men fick byta ner till 38-40 och de sitter asbra.

Cellbes har fått in massor av höstnyheter, och även om jag vägrar höst ett tag till så är det läge att kika in:)

Glöm inte heller att kolla rean, det är UPP TILL 70%

Ni hittar Cellbes här

Jag har precis avbokat en tid för en röntgen som jag fått. Kanske är jag en gnällkärring utan måtta, men jag tycker faktiskt inte det:) Låt mig utveckla.

Jag har ju klagat för er i flera år om min fotled som jag stukade. Jag opererade foten för tre år sen, och då meddelade läkaren efteråt att jag ganska troligt skulle stuka den lättare pga att de flyttat på senorna. Jag har aldrig någonsin varit ens i närheten av att stuka varken foten eller handen i hela mitt liv, men ett år efter operationen gjorde jag det.

Det är två år sen och jag har haft ont sen dess. Till och från, det kommer och går, kan hugga till i ett steg och försvinna lika snabbt vilket har fått mig att misstänka att det kanske är nåt löst där inne. När det gör ont kan jag inte gå utan får stappla fram tills det släpper. Ni hör ju. Jag har ändå väntat på att det ska gå över, försökt träna upp musklerna runt om, men eftersom det inte finns några muskler pga att de är förtvinade sen barnsben så är ju det egentligen lönlöst:) Men ändå. Jag har stretchat det som går och ja, jag har gjort det jag kan på mitt håll. I våras ledsnade jag och kontaktade min vårdcentral för att få en remiss. Tänkte att jag får väl gå den väg man ska. Men jag talade tydligt om att jag INTE tänkte träffa nån sjukgymnast för det har jag gjort för många gånger i livet och de kan inte göra ett skit. Inget mot deras profession såklart, men de kan inte göra något, mitt ben är som ett träben. På allvar.

Vad händer? Jo jag får ett svar att jag ska träffa en sjukgymnast för det är de som skriver remisser. Snark. Aldrig. Vilken märklig gång dessutom, men ok. Nej. Jag hoppade direkt till plastikkirurgen som opererat mig, och han ville ju träffas för att se hur hans arbete utfallit:)

Men inte kunde ju han säga nåt, (ingen surprise direkt) och han i sin tur skickade iaf en remiss till ortopeden. De skickade snabbt ett brev om att det var lång kö och att det skulle hända nåt inom tre månader som är vårdgarantin. Här har jag också en del att klaga på:) VARFÖR skickar de post? Istf att använda 1177? Så dumt. Jag kan fatta att det finns en poäng i att skicka papper när det handlar om en tid, men ett meddelande om att de tagit emot remissen och ska ta den i tur och ordning? Nope. Det är idioti. Kostar massor av pengar och tid för olika instanser. Akademiska går 700 miljoner back, tänk om de först försökte spara in på sådana här dumheter?

Nåväl.

För ett tag sen fick jag ett brev hem. Med en tid för röntgen av min fotled. I Östhammar. Jag blev sur:)

Det tar mig 13 minuter att köra bil till Akademiska, och 1 timme och 4 minuter till Östhammar. Jag tänker inte åka dit. Det här är INTE akut, vilket också framgår av remissen där det står att jag haft besvär i två år. Jag behöver inte röntgas mitt i semestertider, jag skulle dit den 30 juli. Jag kan vänta.

Vet ni, jag avskyr hur sjukvården blivit under min livstid. Jag kan förvisso ta mig till Östhammar, men jag vill inte. En röntgen tar två minuter. Max. Ska jag på allvar åka bil två timmar, dessutom med tidsmarginal för oförutsedda händelser, det är ju minst en halv dag som försvinner. När jag bor 13 minuter ifrån ett högspecialiserat sjukhus? Att åka dit på en röntgen tar mig en timme, max. Då med parkering en bit ifrån och en promenad.

Aldrig i den här kärringens liv.

Jag har nu avbokat. Skrev att de fick skicka tillbaka remissen till Akademiska för jag vill ha en tid där, och bad dem att inte slarva bort den, jag blir ju garanterat borttappad ändå, men jag har försökt iaf.

Jag fattar att jag kan uppfattas som väldigt gnällig, men det är inte vettigt det här. Det har inte varit vettigt på väldigt många år, och det är vansinne. Samma med det här att olika regioner gör olika. Det stod i tidningen om en kille som behövde äta medicin var sjätte timme, och det påverkade hans sömn på nåt vis, jag tror det var för att han måste gå upp mitt i natten för att ta den. Med medicin mår han som alla andra, utan fungerar han inte. Det var nån ovanlig sjukdom.

Det FINNS en medicin som han kan ta en gång om dagen eller om det var två, men den anser Uppsala är för dyr, så den får han inte. Hade han bott i en annan region hade han fått den som förval.  Sinnessjukt! Vård får inte handla om var i Sverige man bor.

Alla vet ju att region Uppsala ska bygga en förbannad spårväg för 20 miljarder så alla pengar måste gå till det.

Och nej, det är inte enbart dem det är kommunen med, men de ska stå för själva spårvagnarna. Akademiska går back med 700 miljoner, det är inte ens EN miljard. Lägg pengarna där de gynnar hela länet istf på en idiotisk spårväg som kommer bli en flopp i världsklass.

Jag har haft ont i två år, det är betydligt mycket bättre nu dessutom, men eftersom det aldrig försvinner helt och plastikkirurgen också ansåg det viktigt att ta reda på vad det är, så behöver jag ju kollas upp. Men det behöver inte ske när vården går på knäna ännu mer än normalt pga att det är sommar och den stackars personalen behöver semester. Jag fattar ju att jag fick den här tiden för att de är tvungna i och med vårdgarantin, men jag tänker ändå inte åka till Östhammar.

Mest troligt försvinner ju nu min remiss. Allt annat förvånar mig storligen. Då kommer jag troligen skita i det för jag blir sur och så lider jag vidare i några år.

Det är också ett sätt🤣

Okej. Varsågoda – säg att jag är en bitch, det är okej. Jag vet ändå att jag har rätt:D

Reklam och annonslänk för VetApotek

Som ni kanske vet så har min fina Doris inte varit helt kurant under våren. Hon har haft klippkort hos veterinären och kostat skjortan och lite till, även fast hon är försäkrad. Det visade sig att hon har kristaller i urinen, givetvis av den sort som är hopplös att bli av med. För det ska lilla damen äta specialfoder som kostar tre gånger så mycket som det vanliga. Grattis.

Till det så hände ju något på sist april, som vi inte vet vad, men hon var ute hela natten, alla trodde att hon sov inne hos någon annan, nackdelen med att vara en stor familj. På morgonen låg hon utanför dörren och var trött, sov hela dagen och hade ont i ett bakben. Det blev värre och på akuttid fick vi åka in med henne för att kolla upp, hon vägrade stödja på benet helt. Men, efter att ha blivit undersökt av veterinär, fått ett stödbandage som visade sig kosta 750kr…. jojomensan. På akuttider kostar allt dubbla priset. Jag trodde faktiskt inte att de tog betalt för bandage osv men det gör de tydligen. Men det var vad som krävdes för att Doris skulle bli pigg igen, hon var i fin form dagen efter🤷‍♀️

Det här bandaget kostade alltså 750kr.

Om man i stället surfar in på VetApotek, så kostar en hel rulle  19kr:) Utan tassar på iofs men det behöver inte jag ha:)

Jag har fått en rabattkod som jag får dela ut till er, den är VA10CAROLA

Jag har haft sådana här rullar hemma sen jag själv bröt fingret när jag körde gokart🙈 När jag tvingades söka vård, jag gör ju inte det innan det är absolut nödvändigt, så hade de inga fingerbandage hemma och jag fick nån ful, klumpig tejpning med bomull mellan och vad det nu var. Såg inte klokt ut och jag rev givetvis av allt hemma och gjorde om:) Den här tejpen är suverän även för sånt.

Hos VetApotek finns det man behöver till sitt djur, och det fina är att man även kan få den receptbelagda medicinen.

Jag har handlat Doris svindyra mat där, de har ofta kampanjer så det är bara att passa på, men jag har också handlat en hel del annat. Som fästinghalsband!

Jag har testat massor under åren med djur och jag tycker inte att något funkar klockrent. Inte ens de där pillren man kan ge, fästingarna biter sig fast och dör, men man måste ju ändå ta bort dem.

Jag föredrar alltid att försöka så naturligt som möjligt och lämna det tunga artilleriet tills det blir nödvändigt. Jag har alltså haft tickande dosor runt djurens halsar, de funkar fint men måste bytas batteri på, och jag har också tappat bort dem sen flera år 🙈

De där dropparna i nacken tycker jag funkar men det är det där med kemikalier. Sally och Sakina är små katter, och även fast jag vet att det är säkra grejer så tar det emot. Jag valde alltså fästinghalsband med nån olja av eucalyptus.

Jag ska ha FEM stycken, och väljer gärna det som kostar minst:) Men! Jag blev helt chockad över hur bra de är!

De här fästinghalsbanden har funkat suveränt, det bästa vi någonsin haft! Normalt den här säsongen plockar vi bort minst en fästing per djur om dagen. Sen jag satte på de här halsbanden för typ två månader sen, har vi tagit kanske fem fästingar totalt!

Mina katter hatar halsband och jag trodde att de skulle skava av sig de här snabbt, men tvärtom sitter de kvar på alla djuren. De är väldigt lätta och jag tror inte att de märker dem ens.

Så, ni som har djur – är det något ni funderar på till dem så vill jag rekommendera VetApotek De har stort utbud, är snabba i leveranserna, och man kan hämta ut recept. Allt på ett ställe är suveränt.

Och så använder ni koden VA10CAROLA och får iaf 10% off från er beställning🤗

 

VetApotek hittar ni här:)

Igår var det ett nytt ärende för PeCa´s FixarService som hanterades:)

Den här gången var det en krånglande persienn som behövde lite omsorg, den befann sig hos mamma.

Syrran, alltså Pe, och jag, dvs Ca, lassade in verktyg och en ny vridpinne i bilen och ryckte ut.

Ni vet exakt vad det här är, det är den pinnen man snurrar på för att vicka persiennerna. Nu hade den gått av och mamma hade ljust i sovrummet.

Vi kan en hel del, pappa lärde oss väl, och vi tar alltid hjälp av våra konsulter om det behövs, dvs YouYube, Google och Chat-GPT. Räcker inte det så kallar vi in expertishjälp i form av Jimpa. Men det här var easypeasy! Enda problemet var att det var så förbenat tajt om plats.

 

Man ska ALLTID, om det inte handlar om farliga saker som el och vatten, försöka själv först. Det är få som inte klarar av enkla saker, men det är många som tror att det är alldeles för avancerat. Det är det oftast inte. Vridpinnen sitter ju på insidan av fönstret, och sen är det ett hål borrat genom fönsterbågen in i mellan rutorna. Där går en böjlig vajer täckt med plast och fäster i en pinne högst upp på persiennerna. Inga konstigheter. Jag pillade med att få loss skruven, det var ju inte så gott om utrymme, sen drog jag bara ut den på insidan, och så trädde vi i den nya. För att komma åt bättre skruvade vi loss den här grejen på insidan också. Helt enligt instruktionerna på YouTube:)

Ser ni att pinnen är kort? Det är för att man ska kunna trä igenom den böjliga delen i hålet, sen kopplar man bara på den längre biten och drar över en plasthylsa.

 

Klart.

Kolla så vicket funkar och sen är det bara att koppla ihop rutorna igen. Och vips har man fixat själv:)

Det tog oss en kvart, och det för att vi behövde leta reda på en tång för att kunna skruva upp den lilla skruven, Vi hade ingen så kort mejsel utan fick använda en bits som jag sen skruvade på med hjälp av tången:) Själv bytet tog två minuter. Max.

Hade mamma tagit dit en persienn-person hade det blivit dyrt. Nu kostade det tid, och en vridpinne då, men den hade syrran hemma.

Eller ja, mamma fick bjuda på kaffe såklart, och trevligt sällskap. Och sen ville hon ha sällskap på McDonalds och vilka är vi att neka det?😜

PeCa’s har en väldigt låg timpenning, MEN eftersom vi ibland är väldigt dåliga och långsamma så kan det bli dyrt ändå:D Oftast blir det dock helt gratis, och ibland kostar det oss pengar när vi själva står för materialet:)

Nu lägger vi till persienn-fixare på listan av saker vi gör, där finns sen innan flyttgubbar, tapetserare, avloppsrensare, slagborrsmaskinist, golvläggare, barnvakt, trädgårdsmästare, arborist, sy-service och vi städar och röjer på uppmaning. De som bor hos mamma brukar skoja om att de ska anlita oss, men sen väljer de ändå alltid Jimpa 🤷‍♀️ Diss:D

Våra nästa stora projekt, som är stora på riktigt och kommer ta dagar, är att röja. Mitt garage, syrrans garage och hennes vind.  Det har stått på listan några år, men ännu inte skett. Kanske blir det i sommar, kanske inte:D

Men apropå vind, så skulle vi bära upp en möbel där igår också. Syrran bor ju i vårat barndomshem och allt är kvar, det är där det mesta perfekt men ibland inte. I går började jag riva lite där, och kan, för vilken gång i ordningen vet jag inte, konstatera att syrran är en kartong-fantast:D Hon har förvärvat arvet från mamma och pappa väl, alltså alla jäkla kartonger som är bra att ha när man ska slå in paket. Jag skojar inte om jag säger att det finns minst fyra kubik med kartonger i alla möjliga storlekar på vinden. Det har det alltid funnits. Jag å min sida kastar kartongerna all världens väg, de tar alldeles för mycket plats, men sen önskar jag att jag hade ett urväl när jag själv ska göra paket😜 Men — jag kan alltid åka hem till henne och kolla vinden:D

Nu ”hittade” jag en kartong med mina gamla grejor. Vi rotade runt och jag fick fram en massa brev från brevvänner som jag tog med hem och ska läsa.

Jag hade flera brevvänner, Kanada, USA, Japan, Grekland, Frankrike och Tyskland, kanske någon mer jag glömt, och ett antal i Sverige också. Tjejen i Frankrike hade skrivit på FRANSKA? My god. Jag läste förvisso franska i högstadiet men hade en galen lärare och det enda hon lärde ut var hur man böjde verb. Seriöst. Jag kommer inte alls ihåg den här tjejen, Valerie verkar hon ha hetat, och eftersom det också låg mitt brevsvar till henne där, som kommit i retur med adressaten okänd, så antar jag att vi inte skrevs. Jag skrev att jag kunnat läsa hennes brev, med lite hjälp av fransk ordbok, och jag fattar faktiskt vad det står nu med, det är ju typ vad hon heter, hur gammal hon är, syskon och föräldrar och lite sånt bara. Jag kan absolut ingen franska annars. När vi var i Frankrike med ungarna för några år sen fattade jag absolut noll:)

De flesta av de här tjejerna, för alla utom en var tjejer, skrev jag med under några år, inte speciellt många gånger per år, men kanske nån gång per månad, max. Sen dök det upp en tjej från Tyskland, som jag absolut inte önskat mig när man skickade iväg önskemål om land och ålder, och jag surade lite över det. Men svarade ändå. Silke hette hon och vi blev superkompisar! Vi delade allt under några år, skrev svar med vändande post och det fanns ingen som visste så mycket om mig som hon. Det var enkelt att berätta allt, både det pinsamma, det dåliga och det bra. Det fanns ingen risk att hon skulle avslöja det och det var en väldigt nära och viktig relation. För oss båda:)

Vi skrev i många år, hon träffade en snubbe som hon gifte sig med, fick ett barn och vi hördes fortfarande, men mer sällan när vi blivit vuxna. Sen slutade hon skriva. Varför vet jag inte. Jag vet att hon fick något problem med synen, så det skulle kunna vara det. Det kan också vara att hon flyttade eller att jag flyttade. Jag försökte hitta henne några år senare, men utan framgång. Jag har skrivit brev till den adress hon bodde som barn, och den hon hade som gift, men inga svar. I nutid har jag också letat ett par gånger. Facebook är ju universellt men inte fasen hittar jag henne. Jag har kollat både hennes flicknamn och som gift men icke. Det är klart att det vore kul att hitta henne, men kanske är det också bäst att låta det gamla vara som det var och inte tro att vår relation är som då:D

Har ni haft brevvänner? Jag tror inte att det existerar idag  i den form som det gjorde då? Jag hittade ett brev från brevvänsförmedlingen också och där stod det ju typ ett namn och adress och att jag var den som skulle skriva det första brevet:) Plus att det stod lite vett och etikettregler som man skulle tänka på. Bra skit.

Jag skrev massor av brev förr. Jag har ju helt klart alltid haft ett enormt behov av att få skriva:) Idag skriver jag aldrig ett riktigt blev. Jag mailar en massa men då är det ju mer exakt det man behöver tala om, typ namn och adress eller så. Jag mailar pitchar till företag när det handlar om UGC-videos och jag skriver såklart en väldigt massa mail. Men, inga brev som på dåtiden. Där man berättar vad man gjort, vem man pratat med, hur det var, vad man längtar efter, skvaller om nåt och så vidare. Det är kanske en utdöende form av kontakt? Jag hoppas att det inte är det, men för mig existerar det inte.

Gör ni?

Jag kommer nästan ihåg mina brevvänners adress utantill:) Eller så här, när jag såg dem på kuverten kändes de väldigt hemtama.

 

Jag vill minnas att Mutsumi Komatsuzaki kallades för MutChan, och det gick väldigt, väldigt lätt att skriva hennes efternamn nu:) Det kan rimligen inte sitta i muskelminnet för jag skrev för hand då, men det var välbekant.

Minns ni förresten de här florstunna pappren man skrev på när de skulle skickas By Air Mail? Som att skriva på smörgåspapper:) De allra första breven jag fick från Japan var sådana där som brevpappret och själva kuvertet var samma, bara hopvikt på nåt vis.

Jag älskade brevpapper och fick det alltid när jag fyllde år. Det var stor skillnad, en del var osköna att skriva på, medan andra var som en dröm. Jag använde alltid bläckpenna:) Att skriva på engelska var like lätt, om inte enklare, som att skriva på svenska. Jag var riktigt vass på det. Idag? Nope. Jag klarar mig absolut, men det flyter inte och jag har tappat en massa ord. Dessutom har jag en bunt barn som hånar mig för mitt uttal? WTF kids? Jag har lärt mig skolengelska och det var den brittiska. Amerikansk engelska fick man inte använda, och fuck you kids, men jag använder det uttal jag lärt mig 😎 De är hemska, och jag blir skitsur. De fattar ju inte att det inte finns ETT korrekt sätt, eller uttal, det finns ju en miljard olika dialekter och accenter. Åk till London och fatta:)

Jaja, jag har inte hunnit läsa igenom breven än, men ska absolut göra det. Sen åker de tillbaka till syrran och upp på vinden:)

Det är SÅ KUL att riva runt där uppe, och vi kommer inte kasta allt, men det ska rensas kartonger:) och saker som liksom inte går att använda. Som skor som är kladdiga för att platsen smält, eller gamla slalompjäxor från 80-talet.

I mitt garage är det inte lika mycket nostalgi, men det finns en hel del att röja bland. Ska låna en släpkärra som vi kan köra skräp till tippen med:)

Nu ska jag snart sova:)

Hade finbesök idag av Patricia och Elias, han gillar att vara här där det hela tiden är en ljudnivå av snack och sorl. Han sover som en stock:) Givetvis plockar jag upp gossebarnet så fort tillfälle ges och sen lämnar jag inte tillbaka honom förrän det är absolut nödvändigt.

När jag skulle åka iväg för att träna kom Corrinda hem och tog vid med myset, det är perfekt ju med många som kommer och går. Träningen gick skapligt. Det är trögt när det är varmt och nu har det varit ett lite längre uppehåll som gör det jobbigare, men det var ett kul pass. Om än på Fyrishov som jag ogillar, men på sommaren får man ta det som bjuds.

Så, det var allt från mig idag, jag återkommer snart:)

Natti natti 🙂

 

Ni har anat det, och det är ju så det är, Patricia och Abdel har blivit föräldrar till en liten, vacker pojke, Elias 🩵

Han är så himla, himla fin! 🩵

Här var han hemma hos oss och det behövdes en plats för honom att få ligga i fred, och då tager man vad man haver:)

Han råslaggade gott där i lådan.

Katterna, speciellt Sally, är otroligt nyfikna på honom och hon är avis så det sjunger om det. Inte så hon är elak, men hon vill väldigt gärna ligga nära, ligger han på min arm vill hon vara på den andra:) Doris tycker att han är lite läskig, hon kommer fram och ger honom en slick på handen, men sen går hon vidare.

Elias är en charmkille, det märks direkt. Han älskar att ligga i famnen, han är med och kikar nyfiket på den som håller honom och han är en väldigt mysig bebis.

De här byxorna har alla mina barn åkt hem från BB i, och alla barnbarnen har nu haft dem. Älskar mönstret:) Nu ljög jag iofs lite – Corrinda hade ett par andra, de kunde inte direkt dela på dem:D

Vi har välkomnat Elias till familjen, lovat honom att lära honom allt vi kan, och skålat i bubbel, vi har haft många långa mysstunder ihop, det är så bra att vi bor i samma stad! När Jack föddes var det också mycket häng, men nu när Flora kom för ett år sen och de bor i Stockholm så blir det ju inte alls lika ofta vilket suger. Jag älskar att Patricia och Abdel gärna kommer hit och hänger och jag älskar den här lilla bebisen så innerligt. Givetvis älskar jag Jack och Flora också, det är lustigt det där ändå, att jag en gång i tiden undrade om man kunde älska två barn lika mycket?

Det var när Janelle var bebis och jag tänkte att jag nog inte skulle ha fler 😂 Men hjärtat rymmer ju hur många som helst, kärleken är inte begränsad utan den räcker till alla. Det är som att det öppnas ännu ett rum i hjärtat för varje nytt barn som kommer in i familjen♥️

Om jag är stolt? Jajamen! När Elias kurar ihop sig som en liten groda i famnen så är det underbart. Hans lätta små andetag, hans små ljud, de där gnyendena nyfödda har, suckarna. Magiskt. Jag är en mycket stolt och nöjd mormor:)

Jag är stolt över Patricia ♥️ Tänk att mitt barn blivit mamma. Det är stort.

Jag har nio barn, det här är mina två äldsta och deras barn, mina barnbarn, min familj växer och det är så härligt!

Flora, Jack och Elias.

Jack den stackaren, i egenskap av storebror som snart fyller åtta år, så kommer han få ta hand om de här två filurerna😜 Det kommer garanterat bli händerna fulla:) Det skiljer exakt elva månader på Flora och Elias, han föddes den 2 juli och hon den 2 augusti förra året.

Det är också lustigt att plötsligt blev Flora så stor:) Från att ha varit en liten bebis blev hon ju ett småbarn, det enda som krävdes var en kusin:)

Lilla fina Elias, välkommen till världen 🩵

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Upp till 70% rea, och ännu bättre, ange koden EXTRA10 för ytterligare 10%!! Det är ju nästan gratis🙈

Jag sitter här och klickar runt, det är massor av plagg som jag suktat efter som nu är nedsatt, och det riktigt rejält. Jag älskar rea!

Den här klänningen till exempel, nedsatt med halva priset.

En klänning som jag tror varit slutsåld, men som nu är tillbaka och det nedsatt, är den här denimklänningen med smock

Jag var så tveksam för smock är superfint men kan också platta till, men den här är fantastisk! Det är så många av er som frågat efter just precis den här. Jag har storlek 38-40 och det är få kvar överlag i lager så vill ni ha en är det snabba ryck som gäller!

En annan liknande klänning, eller i alla fall med smockad överdel är den här

Jag gillar ju det krinklade materialet, och den här klänningen är ju himla fin! Enkel och söt:)

Vad sägs om en finstickad cardigan  i rosa?

Jag älskar den här rosa färgen, den är så himla fin!

 

Jag ska kolla lite mera nu på rean, gör det ni med, glöm inte ange EXTRA10!

Ni hittar Cellbes här Skynda fynda ♥️