Sådärja, ordningen är återställd, jag är hemma, Loppan har tagit studenten, det har varit nationaldag och vardagen kan återgå i lite mindre stökiga banor:)

Vi börjar i Hola. För earlyfuckingsuperbirdy skjutsade Robban mig till tåget som gick 4.28. Jag var på stationen en kvart innan, så vi åkte hemifrån vid fyra. Upp kvart över tre, halv fyra, kommer inte ihåg:) Ändå enklare när det är ljust!

Tåget var i tid, och det enda som skavde var väl 1: jag fick inte riktigt till att fälla ner mitt säte så mkt som det ska, och 2: det satte sig en snubbe intill mig direkt. Det var rätt tomt i vagnen, men nog fasen hade han valt den platsen. Jag väljer alltid fönsterplats och gärna bakåt, tycker jag ser bäst då. I stället för att allt flimrar förbli i 200 knyck så kan man hinna med synintrycken. Nu spelade det ingen större roll för jag tänkte sova. I med lurar och blunda, men satt oskönt. Snubben intill satt som ett ljus, helt stilla, medan jag ormade runt på sätet som en unge😂 Efter nån timme bestämde jag mig för att jag var hungrig och plockade fram min matsäck:) Blåbärssmoothie och mackor. Blev såklart proppmätt av hälften och stoppade ner resten igen, försökte slumra lite, och jo jag fick nog lite slummer ändå. Byte i Sundsvall och där träffade jag på min kursare Ulrika. Vi satte oss på en bänk och väntade in Norrtåg och klev sen på, snackade hela vägen till Kramfors:) Hon är toppen!

I Kramfors väntade Louise, som så snällt skjutsar oss utbölingar från stationen till Hola folkhögskola.

Vi hämtade våra rumsnycklar och hivade in bagaget i rummen och återvände sen för att få en slurk kaffe innan vi började, våra sista dagar. Jag HATAR avslut, alltså bra avslut. När saker jag tycker om tar slut, det är ju hemskt. Jag har gått många kurser i skrivande men den här har varit i särklass bäst. Inte bara upplägget och lärarna, utan alla kursare har varit fantastiska! I vår lilla grupp om fem ska vi fortsätta hänga, och det ser jag fram emot så mycket. Vi har investerat mycket tid i varandras texter och det ska bli kul att få fortsätta med det. Vi har planerat att köra möten via Teams, så får vi se hur vi utformar det.

Nu hade vi vår sista lektion med Amanda, som är den av lärarna som jag haft mest personligt att göra med, eftersom hon är handledare för vår grupp. Hon är suverän, alla kategorier. Det är även Mina, givetvis, vi har verkligen haft två guldkorn!

Skolan bjöd på lunch alla dagar, och bor man på skolan på vardagar kan man äta frukost i matsalen också, så den här gången behövdes inga matlådor tas med, inget meckande med att vi alla ska värma mat samtidigt. Lyx!

Vi gick en promenad ner till älven på lunchrasten och sen var det lektioner igen. När dagen var slut tog vi ännu en promenad och då lurade jag med ett gäng på den älvpromenad som jag gick sist.

Vi traskade på och snackade en massa om allt möjligt. SÅ trevligt.

Sen var det hungrigt, och jag som var proppmätt, som vanligt, några av tjejerna skrattade och sa att de alltid kommer tänka på mig som Proppmätt:D Proppmätt och Herrefuckingjävlar, som min karaktär säger:D

Jag hade en dubbelmacka och halva min smoothie kvar så det räcker mer än nog för mig, jag är inte van att äta tre stora mål om dagen, jag äter i princip aldrig lunch ju. Efter det var det spridda skurar, alla var trötta, och några hade respons kvar att greja med så vi drog oss in på rummen, eller, som jag, som drog ut på ännu en promenad:) Jag tycker att det är väldigt vackert här och det gäller att passa på. Sista gången på ett tag i alla fall:)

Flera badade, men så långt hade jag inte ens tänkt, så hade ingen bikini medpackad. Jag hade för allt i världen kunnat bada i underkläderna, har sport-top-ish så det ser ju ut som en bikini, meeeen, jag var lite feg:D

Det blir inte mörkt om nätterna uppåt landet så det var inga problem att trampa runt länge och det slutade med att jag samlade in 20 tusen steg på kontot:) Jag var såklart skittrött, men också övertrött så det var svårt att varva ner och verkligen lägga mig för att sova, men väl i säng behövde jag bara sluta ögonen så var det godnatt:)

Vaknade av klockan dagen efter och klev upp, gjorde mig i ordning och traskade iväg till frukosten, hittade mina kompisar, och sen satt vi länge och käkade och snackade. Jag har sagt det tusen gånger, och kommer garanterat säga det tusen gånger till, men fy farao vad jag kommer sakna alla kompisar!

Vi var uppdelade i våra grupper, och vi som hade respons på eftermiddagen hade en svinkul uppgift på förmiddagen. Vi skulle skriva en historia med våra karaktärer, efter att våra projekt slutat, de skulle sitta runt en lägereld vid en sjö och samtala. Vi har gjort det här en gång tidigare, då skulle de sitta och vänta på ett tåg. Nu spånade vi i väg med våra karaktärer, där en precis dödat två personer, en är häxa, en annan är ihop med en ängel, en är alkohol och sexmissbrukare och den femte – hon ser stoff till sin kommande roman:D

Så kul!

När vi var klara blev det en lunch, en kopp kaffe och en sväng ner till älven, innan vi på eftermiddagen samlades i bibblan för respons. Som alltid var det intensiva timmar, med otroligt bra saker som avhandlades och många inputs att ta med sig på vägen.

På kvällen var vi bjudna på middag på ett ställe som heter Allsta gård, där de har en bed and breakfast och en liten restaurang. De serverar bara vegetarisk/vegansk mat och vi fick en trerätters middag. Först ut var … trumsolo – pesto på kirskål och nässlor, till det grillat bröd och egenodlad sallad. SÅ förbannat gott! Jag som har en egen odling av kirskål över hela jäkla gården, ska genast googla recept och laga. Man kan frysa in också. Nässlor har jag aldrig lagat något på, men nån gång ska väl vara den första.

Det var långt ifrån fotovänlig mat, så ni får tänka er:) Till huvudrätt var det risotto på matvete och svamp tror jag, svingott det med men så mäktigt. Till efterrätt den godaste rabarberpaj jag någonsin ätit. Halleluja.

Våra fantastiska lärare överraskade oss med att ha med sig presenter! Här trodde vi att vi skulle överraska med varsin blombukett till dem, men det var vi som blev mest paffa:) Var och en av oss fick en Hola-pin, ett kursbevis såklart, och ett bokmärke och en bok, noga och personligt utvalt efter de texter vi själva skriver. Jag som skriver på en romantasy, alltså en romantisk fantasy, fick den här tjusiga boken av en svensk författare. Och ett Forth Wings-bokmärke som mina tjejer är så avis på:)

Den här boken ska jag läsa i lugn och ro, helst i en hängmatta med ett glas rabarbersaft i handen, men jag har iofs ingen hängmatta, så jag får hitta på nåt annat mysigt:)

Och Amanda, hon hade utmanat sig själv, gjort något hon inte behärskar, för att vi som kursdeltagare delat med oss av våra innersta, våra texten och våra känslor, och suttit och tillverkat små böcker i lera ♥️ Det kan vara den finaste gåvan jag någonsin fått, av en annan vuxen som inte är min släkt:)

Hon skrattade så mycket, hon fick inte plats med hela förkortningen på Folkhögskola, men vad gör det?  Litterärt skrivande projektår, heter kursen, och boken har till och med sidor. Eller det ser ut som det, såklart. Vilket pillgöra! Och hon har gjort fjorton stycken!

Den här kommer stå i mitt synfält när jag sitter och skriver, som en påminnelse om kursen, och att jag lovat Amanda att skriva klart min text.

Så småningom åkte vi hemåt igen och i vanlig ordning gick de andra tröttmössorna och la sig, medan jag tog en promenad:) Mötte iofs en av killarna, men vi vinkade bara på håll, det är viktigt att få varva ner ensam också när man umgås så här tätt:)

Här är den, Hola folkhögskola ♥️

Jag vet att kursen vi gått inte kommer finnas i det upplägg vi haft, det är ändrade order uppifrån staten som ställer till det, helt i onödan, men de har varit tvungna att ändra om. Det skulle gå en på helfart men det blev för få sökande, vilket är förståeligt, det är många som kombinerar en skrivkurs med sitt vanliga jobb, men det går ju inte om det är 100% och kanske till och med på plats, det är jag osäker på. Men det öppnar för att vi KANSKE kan få Mina att fixa nån slags återträff-kurs, på nåt vis, och i så fall åker jag direkt. Hola är viktigt för mig. Det var det redan första gången jag var här, som Hälsocoach, det blev en trygg punkt i mitt liv som just då var ett jäkla helvete. Här kunde jag vila, både till kropp och själ, och jag är helt säker på att det var den kursen som hjälpte mig behålla förnuftet. Vi lärde oss mindfullness, stresshantering, coachning, massa bra saker när man är mitt i livets värsta kris. Jag förstod till fullo här exakt HUR viktig fysisk träning är för ett sinne som hela tiden är i fight or flight-mode, genom fysisk aktivitet får man bort de stresshormoner som löses ut vid just F&F, de kan annars lagras i kroppen i upp till ett år. Grattis, Eller inte;) Jag visste ju redan att min träning fick mig att orka, och det var enda timmen på dagen som jag inte tänkte paniktankar, där hjärnan inte malde i 180. Men jag visste inte att det var så viktigt som det är.

Nu när jag fick komma tillbaka, upplevde jag återigen den här bubblan av lugn och ro, fridfullheten. Tystnaden. Underbart:)

Hem till rummet så småningom och duscha och sova, som en gris, för jösses vadd gott jag sover här! Om inget annat så kanske jag får försöka hyra in mig några dagar för att få sova som en prinsessa::D

På onsdagen var det sista dagen, skolavslutning. Jag hade packat med ljusa kläder, vilket kändes extremt knepigt att ha på mig, för jag är en sån där som sällan har ljust. Jag trivs bättre i mer tåliga färger eftersom jag är ett klantarsel av rang😁 Men är det avslutning så är det! Frukost och kaffe, innan vi samlades, hela skolan, i den stora salen. På vägen in fick man ett glas bubblig cider, så mysigt. Sen var det gråt gånger flera. Började direkt när Den blomstertid nu kommer spelades, sjunga den är inte på kartan, jag försöker och det går käpprätt åt skogen. Sen var det tal och utdelningar av kursbevis i olika kurser, bland annat har de Speldesign, Allmän kurs, Behandlingsassistent, Medicinsk sekreterare (heter det nog inte men kommer inte på nu) och lite sånt. Några elever höll tal, och det var ju tårar direkt. Folkhögskola är så prestigelöst! Här kan de som av olika anledningar inte klarade av skolan få en ny chans, och det märktes att det var värt allt. Lärare hyllades och sånger sjöngs, det var otroligt vackert.

Några av mina kursare läste upp delar av sina texter, och även den kursen som heter Att skriva minnen, läste. Så fint så!

Sen var det lunch, grillbuffé och till det tårta!

Inte nog med det, vi fick tårta en gång till sen, när vi i skrivarkurserna samlades för en egen liten avslutning i bibblan:) Proppmätt var liksom ordet😜 Jag älskar också tårta:)

Vi läste upp våra gemensamma historier, och allas var så roliga! Och sen … ja, då var det kramkalas och tårar igen. Det här är inte slutet, det är bara början, som Amanda sa, och det får vi ju hoppas!

Jag vill absolut träffa alla de här, inklusive lärarna igen!

Så småningom droppade folk av, jag och Ulrika fick återigen skjuts av Louise till tåget, men nu gjorde vi något vi pratat om sen start i höstas. Vi åkte och kikade på den potatiskällare där det sägs att över 60 kvinnor satt fängslade minst en helt vinter, men troligen längre, för att de anklagats för att vara häxor.

Vilken hemsk sak att göra! Här fick de sitta och vänta på nån slags hittepå-rättegång där de alla dömdes till döden genom halshuggning och sedan brändes på bål.

I det här ”rummet” och ett likadant mitt emot. Över 60 kvinnor, många långa månader, i väntan på döden. Barbariskt. Sjukt imponerad dock av min kamera som med hjälp av mörkerläget gjorde bilden så här ljus!

Louise släppte sen av oss vid Kramfors bokhandel, för Ulrika, som gett ut några böcker, varav en spritt ny barnbok, ville kolla om de skulle kunna tänka sig att ta in den. Och det gjorde de! SÅ nu kan man köpa den där om man vill:)

Vi snackade så länge med tjejen som ägde bokhandeln och den var så fin! Jag gick runt länge och bara tittade, pep lite förundrat över hur mysigt det var, och hade gärna sett att den låg i Uppsala. Men det gör den inte, vi har inga så fina:)

Vi var tidiga til tåget, det gick vid halv sex, och första biten till Sundsvall är det fria platser så vi kunde sitta bredvid varandra och fortsätta snacka, och sen insåg vi att vi hade platserna i samma vagn, men några rader mellan på SJ-tåget, så Ulrika satte sig vid mig, och kunde sitta kvar där ända till nån station innan Gävle då hon skulle av. Då kom en man som inte var det minsta sugen på att byta plats🙈

Jag är ju alltid ett jäkla under av tillmötesgående, och jag hade aldrig nekat någon som satt med en kompis att byta plats, men det är ju jag det. Han hade inga problem med det. Så då fick vi ju säga hej då, kramas och skiljas åt.

Hemma väntade Robban så jag fick skjuts hem och det tog inte många minuter innan jag siktade in mig på sängen, helt slut.

Det har varit en fantastiskt sista resa till Hola, jag kommer tillbaka, nån gång, på nåt vis:)

Saknar alla redan, vill ha vanlig lektion i morgon måndag! Och på onsdag och torsdag. Jag tror jag ska fortsätta med de tiderna, som dedikerad skrivtid, jag är bra inkörd på det nu. Vi får se hur det blir med det.

Nu ska jag gå och duscha! Har suttit och gosat i solen hela dagen, med att skriva men mest läsa igenom min text.

Full fart framåt nu då:) Ni får gärna tjata på mig😊

Hörs snart!