Så var han konfirmerad, min yngsta, lilla Jamie som absolut inte är speciellt liten längre 🙂

Jag är fortfarande lite förvånad över att han valde att konfirmera sig. Jamie är inte direkt killen som gillar att plugga, sitta stilla och vara allvarlig:D Men för allt i världen så är det inte som förr. Min konfirmation var högtravande och man skulle svara rätt på frågor inför alla, det var viktigt att det blev rätt. Jag vet inte vad som hänt om man svarade fel, men vågade inte chansa utan kunde allt:D

Nu för tiden är en konfirmation, i alla fall här, otroligt trevlig. Supercharmig och man blir glad.

Jag kanske inte var jätteglad över tiden, klockan tio på morgonen är tidigt i vår familj, men med klockan på halv åtta så gick det ju utmärkt det med. Jamie skulle vara i kyrkan halv nio och traskade iväg. Vi andra kom till halv tio ungefär. Jamie messade och sa att det fanns stolar med namn på till alla anhöriga så det var ingen brådska. Annars föredrar ju jag att vara ute i god tid för att få bra platser. Ska man nu se på något, så vill jag också se:)

Eftersom det var många konfirmander hade de bestämt att sex stycken fick vara ”inne” i kyrksalen. Sen fick man ha resten ”utanför”. Jag har varit i den här kyrkan tusentals gånger, jag vet att allra bäst ser man när man står längst bak, då ser man över alla som sitter och kan också röra sig lite. Men eftersom vi fått platser så tänkte vi att vi delar upp oss.

Det visade sig att vi fått, enligt mig då, de absolut bästa platserna i hela kyrkan, om man räknar bort första raden:)

Jag hade pratat med ledarna om att vi var många, man fick egentligen vara max 10, men vi var ju ett gäng fler, och de hade okejat det. De hade också placerat oss precis utanför själva kyrksalen som de sista konfirmandanhöriga och bakom oss var det omärkta platser, där resten av oss kunde sitta. Alltså SÅ bra!

Ojooj så bra vi såg:)

Ni vet kanske hur jag genom åren ondgjort mig över föräldrar som står i vägen på avslutningarna? Här precis där golvet byter material kan man stänga av kyrkan och det finns vikdörrar på båda sidor. Folk tror ju på allvar att de är osynliga när de står och trycker vid en pelare, men när de är fem, sex stycken vid varje är de allt annat än osynliga;) Då blir de en mur.

Nu var det inget sådant, vilket var tur för då hade ju jag blivit tjurig och jävlig:D

Flora var fin med rosett i håret:)

Jack satt som ett ljus han med, eller så myste han i mitt knä:)

Flora ledsnade efter en stund och Simon gick iväg med henne. Det finns tydligen ett litet lekrum  på den sidan, det hade jag ingen aning om:D Jag har ju inte varit här på flera år nu, och saknar det! Jag tycker otroligt mycket om stämningen i kyrkan! För den som kanske inte vet så har jag hängt i kyrkan i alla år med barnen, de har haft en magisk barnverksamhet, och vi var här tre, eller fyra dagar i veckan i typ 18 år eller så:) Nej vi är inte speciellt troende men det behöver man heller inte vara, i kyrkan är man välkommen ändå:)

Jag anser också att religion är roten till mycket ont, utan den behövde inte gubbar kriga i Guds namn eller hitta på massa skit om att kvinnor ska täcka sig osv. Men här, i min lilla värld, är den bara bra.

På utsatt tid började klockorna ringa och konfirmanderna tågade in. Jamie gick bakom tjejen som bar korset så jag fick fin film på honom, som han sett och log åt. Han hade konstaterat när de provade kåporna att han såg knäpp ut, vilket man ju gör, det är inte ett superläcker plagg:) Jag tycker ändå att han ägde den helt okej:)

De sjöng vackert, gjorde en liten dramatisering och så småningom skulle det ges nattvard. Jag brukar inte ta nattvard, av anledningen att jag så sällan är i kyrkan på gudstjänster och tycker det blir lite hyckleri. Men nu skulle konfirmanderna ge ut den, och man skulle gå till sin konfirmand och få oblat och vin. Så då får man ju göra det:)

Eftersom mina barn, speciellt de yngsta killarna, ständigt frågat hur många man får ta när det kommer fram ett fat med fika, så kunde jag inte hålla mig, utan frågade Jamie: ”Hur många får man ta??” när jag sträckte mig efter en oblat från hans fat;) Hela kyrkan var i rörelse och det var mycket ljud så det var inte som att jag hördes:D

Konfirmanden bredvid honom, som stod med vinet, log stort men jag vet inte riktigt om Jamie hörde:) Men syrran upprepade det en stund senare;) Han var så stilig och fin där han stod! Jag hade skickat iväg honom till frisören dagen innan, och tackade min lyckliga stjärna för att jag tänkt på det, alla pojkarna var nyfriserade och fina och det hade känt taskigt om Jamie sett ut som en svamp i håret. Hans hår växer som ogräs, och är tjockt som tusan.

Det var en jättefin konfirmation! De har haft så roligt, och det har varit en fin sammanhållning och jag vet att Jamie är väldigt glad över allt det här. Nu erbjuder kyrkan en del grillkvällar och massa annat ungdomsgäng som jag ska försöka hålla koll på så han kommer iväg. Han är sämst på att hålla koll, även om det är något han vill.

När det var slut tågade de ut och blev fotograferade och sen fotade ju familjen såklart.

Stolt mamma som inser att Jamie börjar bli riktigt lång!

Jack gillar att vara med, och det här är alltså mitt yngsta barn och mitt äldsta barnbarn

Alla syskonen kunde inte vara med idag och det ser så ynkligt ut:)

Patricia och Abdel åkte direkt hem till oss, hon ska ju få barn vilket dag som helst och pallade inte med att sitta i kyrkan. Novalie jobbade men kom hem sen, och Corrinda kommer också uppåt den riktiga världen snart, men befann sig i Bromölla:)

Men Trixie, Jordan,Robban, Lovelia och Janelle var på plats:) Trixie drog sen vidare till sitt jobb, det är logistik det här med att få ihop saker:)

Hemma hos oss sen väntade Jimpa:)

Min gamla gymnasiekompis, Magdalena, som också är gudmor till alla barnen, var med i kyrkan och även här hemma och det var härligt. Sist på Loppans student hade jag ju en hemsk migrän och behövde också umgås lite med andra gäster så jag hann verkligen inte prata med henne som jag velat. Men nu tog jag igen det:)

Jamie hade beställt grillad korv till mat och grillad korv blev det! Vem är jag att säga emot en önskan, som dessutom är enkel att uppfylla. Tanken var att göra de chilenska completos som vi gjort förr, men till sist blev det bara vanliga, med rostad lök, dressing, ketchup, senap, räksallad till Jimpa:) och potatissallad till, helt som han ville. Och sen en kladdkaka till dessert med grädde och glass. Jag och Lovelia kastade oss upp ur soffan på fotbollsmatchen kvällen innan och i den kvartslånga pausen mellan halvlekarna hann vi med att baka:D

Det var ett strålade väder, över trettio grader och vi satt ute, vevade ut markisen och svettades. Drack många liter läsk, vatten och en del kaffe. Det var supermysig!

Jamie öppnade sina presenter och var nöjd och glad över det, jag minns inte riktigt vad han fick, men en del pengar som han skulle köpa en gamingmus för, ett matchande halsband och armband och jag hade slagit till på ett armbandsur. Jag måste kolla i påsen var det var, för det var bara bra saker! Han var nöjd och glad och kände sig stolt.

Min lilla stora kille ♥️

När gästerna började dra sig hemåt tog jag, syrran och Jimpa följe med mamma hem. Vi tog med hundarna och promenerade vilket var skönt efter all korvstoppning:) Sen hem igen och så småningom var vi ensamma. Röjde det sista och kollade på fotboll, helt slut:) Både av all stress som förekommit, både fysisk och psykisk, all mat, och all värme:)

Det blev en fin dag för Jamie🤗

Snart fyller han år också, men då är han faktisk på Gothia cup så det får vi styra lite annorlunda.

Familjen har bestämt att vi ska ha sommarfest, så det ska det bli. Jag tänker att det ska vara töntiga lekar och korvgrillning, dricka massa drinkar kanske, och sen massa musik och snacks. Men det får bli när alla är på plats igen! Just nu är det utspritt:)

Nu ska jag ta och göra lite nytta!

I går fick jag nog och tog tag i kökssoffan. För ett tag sen kissade Stumpan i den, hon har blivit väldigt knäpp sen de små svarta katterna kom, och det markeringskissas överallt. Kattkiss är vidrigt och hon har ju alltid kissat på fel ställen, men aldrig i möbler. Nu börjar det liksom bli väldigt mycket nog. Å andra sidan är det enkelt att säga, men svårt att ta ett beslut om att avliva henne. Hon är ju mysig! Men det här jäkla kissandet…

Nåväl, jag har verkligen inte haft tid, utan har bara sprayat på ett medel som ska neutralisera, men visste ju att jag behövde ta av allt på dynan. Igår kväll satte jag igång:) Drog loss en miljon nitar och tusen spik. Jag har ju klätt om den i ett lurvigt tyg, och under fanns ett rosarandigt. Men det jag inte visste var att under det fanns ännu ett, ett gulrandigt, rätt fint, men väldigt slitet.

Skumgummidynan, som visade sig vara två, var väldigt sunkig, sådär så det var grusigt av den, och jag som tänkt att jag kanske skulle kunna tvätta den får tänka om. Den kommer åka i soporna. Robban hjälpte mig att bära ut soffan i poolrummet, jag ska skura av den ordentligt och kanske, kanske måla om den. Det har jag gjort för många år sen, men den har slitits hårt och behöver en uppfräschning. Dock är jag inte helt säker på om jag orkar slipa. Det är så många pinnar! Jag minns inte heller vad jag målade med, men det borde rimligen vara möbelfärg iaf.

Jag ska kolla på den, kanske kan jag slipa sådär shabbychic:) Den behöver oavsett en rejäl tvätt, det är alla djurens favoritplats. Sen kom jag på att jag har en bäddmadrass i garaget som kan kanske kan göra en ny dyna av. Min tanke var att nita fast nytt tyg, men fick en kommentar på Instagram att man kan göra en dyna med avtagbart tyg, som ett påslakan. Det ska funderas på. Grejen är väl att det aldrig kommer ligga stilla, men jag kanske hittar en lösning!

Det vore ju onekligen väldigt trevligt att kunna tvätta den. Jag har ju bytt tyg två eller tre gånger, men då skulle man ju slippa det. Jag tror att jag i så fall ska måla själv locket/sittdelen vita för det kommer ju synas. Jaja. Det ser jättekonstigt ut i köket nu utan den:)

Ha det så bra så hörs vi snart!