Mars 2016
Allmänt

Ikea besök:)

Först, tack för era kramar och all kärlek på mitt förra inlägg!

Jag bara skrev, glad för att jag sover gott igen, och tänkte inte på att det kanske blev lite deppigt..

Det är på allvar en riktigt ful historia, jag har förträngt massor av galenskaper som han gjort eller sagt, men ibland påminner någon mig om det och är ofta fortfarande väldigt illa berörd av det, och då ser jag på saken med nya ögon. Och varenda gång så blir jag precis lika förvånad, förbannad och frustrerad. Det är så stört sjukt! Jag tror att jag måste skriva ner det, från början till slut, med allt, även det mindre briljanta jag gjort eller sagt;) För min egen skull, och kanske för barnens skull. Jag vet inte.

 

Nåväl. Skit i det!

Idag hade jag bokat in en Ikeadejt med Helen och Mio:) Jag behövde köpa fler förvaringsbackar, och i kombination med att utfodra kidsen för noll kronor, och låta dem insupa Ikea som de faktiskt längtar efter blev det en utflykt.

Vi träffades vid 12 och så fick ungarna greja lite i lekhörnan, och så gick vi och käkade/fikade. Sen så storshopping, ordagrant för backarna är de största de har:) 130 liter. De rymmer två soffklädslar till Ektorps soffor:) Jag har två sådana soffor, och älskar dem, tycker det är toppen att man kan tvätta dem, och förnya rummet med klädseln. Just nu har jag en grå, som jag har svårt att slita mig ifrån för den är så snygg!!!! Men brukar dra på en rosa till våren:)

Fyra nya sådana backar, jag hade två sen innan, och det bör räcka ett tag.

Efter Ikea så drog vi till Bauhaus för att köpa dekorplast. Jag köpte ju en duschvägg till tvättstugan, och eftersom snåljåpen slog till och jag inte ville pröjsa flera tusen för att få en frostad/mönstrad så blev det en i klarglas. Ingen vill ju duscha där, speciellt inte som vi har fönster med full insyn till grannen, allra helst så här års när buskarna är tomma på löv;) Jag ska sätta upp nån gardinstång där så man kan dra för fönstret med, men vill ändå ha duschen lite mer enskild. Dekorplast äger:) Man kan byta ut den när den blir sunkig eller man ledsnar på den. Vi hade svårt att välja, men till sist bestämde vi oss för en med små fåglar på en rad. Jordan och Jamie tramsade runt, men Lovelia och Trixie var seriösa medhjälpare:)

Hem, och packade ur, och så en kopp kaffe i solen! Man måste passa på, idag var det rätt trist väder, men klarnade upp på eftermiddagen. Fick lite energi av solen, och började packa runt i kartongerna i poolrummet. De som alltså egentligen borde stått kvar på magasinet tills återställningen var färdig…men som de skickade hit för typ två månader sen. Morr, Det möglar fort, om det står i poolrummet…. Inte för att vi har nån pool där, men utrymmet är tydligen väldigt fuktig. Det verkar ha klarat sig, jag har vädrat och sen packat ner det i plastbackarna, och nu när jag öppnade och sniffade i de jag redan fixat med så luktar det bara tvättmedel, inget mögel. Pust! Jag har varit orolig.

Jag älskar de här nya backarna! Jag har nu fått dit soffklädslar, täcken, filtar, överkast, kuddar och stolsdynor. Ordning och reda. Och det kan svämma över bäst det vill, ta i trä! Corrinda tyckte det blivit så fint där inne i pannrummet att hon ville att vi skulle ställa ner en av datorerna där;) Jag fattar grejen, nu står de i mitt sovrum.. och det blir varmt och luktar fotsvett där inne när kidsen spelar…så det vore najs att flytta ut dem. Men jag måste ha koll på dem, småkillarna är hopplösa på att sabba saker, så de får stå kvar ett tag.

I pannrummet hade vi tidigare tre trådbacksstativ, där jag knölade ner massor av vinterkläder och sen ett gäng flyttlådor med …. skit i. Typ gardiner… som jag kastade iväg 95% av:) Vinterkläder behöver jag fortfarande förvara, men nu blir det i plastbackar. Sen hade vi klädställningar där vi hängde kläder…mest tjejernas klänningar…som vi slängt iväg 90% av….. och så huvtröjor…hur många som helst, och nu är de urrensade så de har mer normalt antal. Sen var det väskor, filtar, kuddar, täcken, slalompjäxor, byråer med massa småtjafs i…jamen alltså, ni hör ju. Jag har kvar mycket, men det är rensat och sorterat. Mycket kvar att rensa och sortera, massvis av böcker tex. Jag har kvar mycket böcker som jag läste som mindre, och vissa kommer jag aldrig göra mig av med, som Lilla huset på prärien-serien tex, eller Fem böckerna, alla Astrid Lindgren osv men alla miljoners hästböcker ska väck:) Tjejerna ska få vara med och välja tänkte jag.

 

Novalie lagade middag, hon tycker det är rätt kul, och jag tycker att det är toppen att de lär sig, och lämnar gärna över:) ( och så gillar jag ju inte att laga mat..hehe) och jag fortsatte fixa nere.

Skruvade dit en skåplucka, och fixade dit dekorplasten


 Det var inga problem, bara spraya lite vatten och trycka dit den, och så pressa ut vattnet åt sidorna.

Och ja… jag måste haft totalt hjärnsläpp när det gäller rören! Ni ser att de är mässing, eller vad man nu kallar färgen? Rörmokaren frågade på telefon vilken färg jag ville ha, kromade eller mässing, och jag sa att det blir toppen om det liksom följer upp det övriga, som ju då alltså är krom. Sen när jag kom hem och snackade med honom face to face, så hade han tagit med de här i mässing, och jag liksom reagerar inte utan bara : Jamen de där blir skitbra! Varpå han såklart sätter upp dem, och  jag storknar lite… men det är ju så dags nu. Jag kan ju alltid måla dem, eller leva med dem…. suck. Å andra sidan ser de övriga gamla rören ut som skräp, så det är väl inte hela världen kanske…eller jo;) Men är man dum så får man stå sitt kast. *mutter*

Putsade fönstren….holy smoke, är ni redo för årets sunkigaste erkännande?

Okey… Vi har bott här i typ 10 år. Jag har ALDRIG putsat de fönstren;)

Å andra sidan var de inte speciellt smutsiga heller, de sitter väl skyddade under ett tak, och på insidan har vi haft en rullgardin nerdragen mest hela tiden, men i mellan rutorna hade ju spindlarna haft partaj;) Massa spindelnät och fluglik. Insidan var ju  full av byggdamm såklart, men nu är de så fina:)

Jag dammsög golvet i tvättstugan när jag ändå höll på, men avvaktar med att försöka få rent ovanpå rören där byggdammet ligger tjock, och hoppas på att få svar på om de tänker byggstäda:/ Nån gång kanske…

Ställde ner de nya tvättkorgarna. Jag köpte ju en svart och en vit, och tänkte att det var uppenbart att ljusa kläder skulle i den vita och mörka i den svarta…. Frågade barnen.. och de började dilla helt galet;) så jag måste nog ha en lektion.

Sen skurade jag av hela lilla toan. Torkade tak, väggar och golv och nu är den helt i ordning. Jag måste ha en handdukshängare bara.   Lade dit en ny liten matta vi köpte på Rusta häromdagen, så man slipper frysa om tassarna:) Dammsög golvet i hallen, pannrummet, lilla hallen, bastun/klädkammaren och sen började Maria Wern på fyran så då fick jag avbryta:)

Pust, fick massor gjort, och i morgon tänker jag prova min nya tvätt och tumlare. Jag sätter de på en förlängningssladd! De har varsin stickkontakt, men det inte finns rätt urtag att koppla dem i där, så måste jag  fortsätta v ä n t a på elektrikern… men nu är jag less, förlängningssladd löser det mesta:)

Lite läskigt, tänkt om något inte funkar? Brrr.

 

I morgon kanske jag har noll fart under sulorna, men idag känns det som jag fick lite gjort i alla fall:)

Vi ska på en invigning i morgon kväll, syster yster och jag, och innan dess ska jag försöka träna med Helen, ett pass jag inte kört tidigare.  Få se om jag orkar upp;) Annars eller och, så ska vi till soptippen, och behöver säkert handla med. Känns jättekonstigt att det redan är torsdag i morgon… men så blir det ju med röd måndag.

Nu ska jag ut med Doris, den lilla jäkla skithunden har ätit upp ett kasslernät idag:/ Nån hade ställt soppåsen utanför dörren, och inte orkat gå med den till soptunnan. Det är absolut förbjudet eftersom gör man så så kommer antingen skatorna eller räven och river sönder den, och man får plocka sopor över hela gården… och nu mera även Doris. Förbannade jycke, jag hann inte på henne innan hon slukade allt. Googlade såklart:) och ringde veterinären. Fortsättning följer på detta.

Ska se hur många kids som är vakna och behöver puttas i säng först bara:)

Men vi hörs snart igen!

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. malin

    Håller med de andra om rören, nej!
    8 månader, ska det inte behöva ta. Vem har valt hantverkarna? Du eller försäkringsbolaget? Om förs.bolaget. klaga hos dem så de inte fortsätter anlita dessa. Annars, klaga direkt till firmorna, eller både och. Och städning borde ju ingå då du inte valt denna renovering själv. Har man själv valt att renovera kan man ju välja hur mkt man vill betala för att hantverkarna gör och vad man vill göra själv.
    Ang tvättkorg. Vi har 6 lådor, varje rymmer vad som ryms i en maskin, de är märkta vitt, svart, grå/blå/grön, röd/orange/lila, träningskläder och sängkläder/handdukar.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Det är försäkringsbolaget. Jo jag ska snacka med dem..detta känns inte rimligt! Rören sa jag ju ja till.. Spåndumma jag 😉 men ville bara ha upp dem.. Jag målar dem vita ist.
      Jag har haft massa tvättkorgar förut, men efter att ha haft pyttelite plats för smutstvätt nu så inser jag att det är bättre för mig att ha så lite korgar som möjligt, annars är alla knökfulla, och då skiter jag i det… Men en till för tränings kläder ska jag ha!

  2. Kristina

    Hej Carola!

    Nu får du bli lite tuffare mot byggföretaget, sätta ner foten att de slutför arbetet och gör städningen direkt på det! Sa du 8 månader? Du är alldeles för snäll, ryt till vänligt men bestämt! Och så den där rörmokaren!! Han kan inte ha haft något estetiskt öga, haha! Att han ens frågade!
    Och vakuumförpackningar är verkligen grejen! Även om du har utrymmen att förvara saker så tar de mycket mindre plats.
    I all välmening verkligen! //Kristina

  3. Petra

    Ett tips för att få plats med alla vinterkläder, gardiner, soffklädslar etc är att köpa vakuumförpackningar. Finns ex på ICA Maxi. Jag lägger alla extratäcken, kuddar, filtar mm och får plats med hur mycket som helst. Du packar i en ”låda”, ca 1 x 1 m och sedan suger du ut luften med dammsugaren och ”lådan” blir då ca 25 cm hög.

  4. Mia

    Så oproffsig rörmokare, självklart sätts kromade rör in i en dusch inget man frågor om precis. Jag skulle säga till att de ska bytas ut.

Allmänt

Blev lite besvärligt nu:)

Jag har fått veta att det blir en fortsättning på den första Hälsocoachutbildningen jag gick, uppe i Hola.

Jag hade nog tänkt att jag var klar med just det, men nu är det ju de ämnen som jag saknar… det är den fördjupning jag saknar och efterfrågat. Den är på halvtid den med, och flera av mina kursare där kommer söka. Jag gillar ju dem! Jag gillar mina nuvarande kursare med, men eftersom vi hade en mkt mindre grupp där, så lärde man känna folk på ett helt annat vis, och vi blev tajtare. Vissa av tjejerna blev sådana där vänner for life. Det var härlig miljö, fantastisk skola, och jag tror att jag redan har bestämt mig för att söka fast jag inte fattat det än;)

Det är förvisso enklare att gå på skola nära hemma, men jag gillar ju att åka tåg… Äh måste fundera på det!

 

Idag är det vanlig dag, en tisdag om jag inte har helt fel. Jag får alltid svårt hela veckan när den börjar med en röd dag;) Vet liksom inte vilken dag det är alls. Jag känner mig seg som sirap idag, det är kallt och blött ute, och lockar inte ett endaste dugg att gå ut. Doris får sina prommisar men sen är det raka vägen in. Det hör till så här års, och nånstans är det okey, men det är ju roligare med sol.

Jag ska försöka greja lite mer nere i tvätteriet i dag. Mailade i natt om tider och planering för veckan, för jag känner nånstans att det bör inte dra ut på tiden längre nu. Det är fan typ inget kvar så jag kan inte begripa varför de inte bara gör det. Det är iofs mitt huvudintryck av hela denna återställning. Varför tar det sån tid?

Jag fattar att de har massa uppdrag samtidigt, men ändå. Vill man inte göra klart?

Jag jämför med när vi gjorde om vårt kök. Det revs ända in på betongen, och byggdes upp med helspackling, puts, radontapet + tapet, bröstpanel och fuktspärrar, golv,  tak, kakel…bygga upp alla skåp, all el allt vatten…. och det tog tre veckor.

Här är det samma sak fast i ett annat utrymme, och det har tagit åtta månader. Och de har inte ens tapetserat;)

Men jag har inte fått nåt svar på mitt nattliga mail så jag vet inget. Som vanligt;) Denna vecka är ändå nån stor unge hemma mest hela tiden så jag kan dra iväg med de mindre på saker, men jag behöver ju snacka med hantverkarna åxå. Mutter.

Jag fattar att ni är less på att höra om denna förbannade tvättstuga, jag är ledsen, men det har tagit upp så jäkla mycket av min tankekraft och tid.

 

En annan sak som jag plötsligt reflekterade över, var det här med att sova på natten:)

jamie

Jag har sällan haft sömnproblem. Jag är nattuggla, men somnar sött när jag väl går i säng, men sen har det såklart varit perioder i livet som varit sämre. Att amma hör dit;) Jag har sovit otroligt lite under de perioder när jag ammat, och det är ju ganska många år, men då har det ju funnits hormoner som sett till så att det funkar ändå. Efter att bebisen börjat sova ok på natten så har jag däremot haft några månaders problem med att sova. Tror det är är rätt vanligt, iaf har jag hört det från många håll.

Men, sen hände ju det här med att min man sen massor av år, började vara otrogen. Det började på något vis strax efter att Jamie föddes, och förändringen i hans beteende kom ganska snabbt. Sådär så att jag direkt reagerade med att fundera, men inte trodde att jag hade rätt.

Det resulterade i att min nattsömn, som ändå var störd i och med att jag ammade, blev ännu sämre. Normalt har jag liksom tvärtslocknat när bebisen somnat, men då snurrade tankarna.

Hans beteende gentemot mig var fruktansvärt. Han lade all skuld på mig, anklagade mig för saker när det var HAN som var otrogen. Fick mig att känna mig som den som gjorde fel. Och jag är normalt en klarsynt person, men när mannen man levt med hela sitt liv manipulerar en så är det svårt att på allvar förstå att det är just det. Det var en sida jag aldrig sett förr, och därför så svårt att genomskåda. Det är psykisk misshandel, på en rätt hög nivå. De som tycker att jag ska glömma och förlåta, skulle ni tycka samma sak om han spöat upp mig? Gång på gång? Jag tror inte det. (Och psykisk misshandel sa familjeterapeuten, inget jag hittat på direkt)

Nåväl, i gott och väl ett drygt år innan han drog så betedde han sig som en jävla arsle på ren svenska. I efterhand är det rätt enkelt att anta att han ville driva MIG till att lämna honom…så att han skulle vara utan skuld. Men eftersom jag trodde att han var utbränd, sprungit med pannan in i väggen och var sjuk, så tog jag ju det. Det gör man i en familj, man stöttar och bär den som mår dåligt.

När han sen reste sig och gick för att aldrig komma tillbaka, och egentligen aldrig mera prata med mig, så var jag ju redan tämligen slut psykiskt. Jag sov i princip ingenting. Jag höll masken på dagarna inför kidsen, och grät hela nätterna. Slumrade nån timme mellan 6-7 och så upp och hålla masken igen. Tankarna spelade flipper där inne i huvudet, studsade runt runt runt och så plingade det till och nån ny insikt slog till. Om han hade sagt vad han ville, hur han tänkte sig det hela, och vad han kände, så hade han besparat mig så förbannat mkt ångest. Men det gjorde han som bekant inte, och har fortfarande inte gjort.

Den enda vila min hjärna fick från alla hysteriskt snurrande tankar, var när jag tränade:) Jag fick 50 minuters frid, eftersom jag tränade så hårt att inget annat fick plats i huvudet än tanken på att det är tungt, jag ska ha upp den här vikten en gång till…och en gång till.

friskis och svettis

Efter alla samtal jag haft med folk, vänner,  bvc-sköterskor, livscoacher och allt jag läst om stress i mina utbildningar så fattar jag att det var min livlina. Min räddning, hur muppigt det än låter;)

Sömnen var katastrofal under ett år ungefär. Jag sov hyfsat de gånger vi var i husvagnen, för där var det en frizon från allt. Inga jobbiga brev på posten, knappt några mail eftersom täckningen var sisådär, och jag kände bitvis frid. Så mkt frid som det var möjligt. Idag skulle jag inte kalla det frid, snarare ett vakuum kanske, där jag kände mig lite skyddad. Ett ställe utan massa minnen av honom och vårt liv.

årsunda husvagn

Ahhh längtar till sommarens camping nu:)

 

Sen sov jag gott på Hola, det var nog första gången sen han drog som jag sov en hel natt. Eller tre nätter i rad med bra sömn:) Men det var ju inte förrän efter 1,5 år som jag började där.

Jag snittade länge 3-4 timmars sömn per natt, och det var inte sammanhängande direkt. Jag behöver sova! Jag mår som bäst på 7-8 timmars sömn, och detta var en halvering. Jag försökte lägga mig igen efter att ha skickat barnen till skolan, och hade jag tur kunde jag sova nån timme till innan pojkarna vaknade.

På nåt jäkla vis så klarar man det man måste, men jag har aldrig varit så mkt sjuk som denna period. Både förkylningar ( som jag iofs hävt med ColdZyme;) men de har varit på väg) och annan skit.

Sommarlovet förra sommaren vände det, och i höstas när de började med återställningen/renoveringen, så kunde jag inte sova min extra timme där på morgonen, men eftersom det inföll precis med att skolan började så var det ändå upp tidigt och jag tänkte aldrig på det. Jag hade ju dessutom skaffat Doris som ville ut där på morgonkvisten ♥

För ett tag sen fick jag ett helt vanligt mess från en kompis – Godmorgon, sovit gott?

Och svarade – Ja, som en stock.

Och insåg att jag faktiskt sover gott nu igen:) Jag har fått tillbaka en vettig sömnrytm, och även om jag fortfarande tar en powernap rätt ofta;) så är jag inte helt off om jag inte gör det. Jag kliver upp sju på vardagarna och är kanske inte piggelin men fullt fungerande och den enda tanken är inte hur jag ska ta mig tillbaka till sängen så fort som möjligt.

Det hjälper såklart till att det är sällan som jag blir väckt av barnen, är de friska så sover de.

Sömn är sjukt viktigt, och man fattar det inte på allvar innan man inte kan sova. Det är då kroppen och själen återhämtar sig. Jag har ju nätter nu med när jag inte kan sova, fullmåne tex…vafan liksom? men jag har aldrig de där förbannade ångesttankarna som mal. De är borta. Problemet är INTE borta, och min situation är fortfarande likadan som den alltid varit, men jag skiter i det. Strutsar. Stoppar huvudet i sanden och oroar mig inte i förväg, utan tar problemen när de dyker upp. Och då blir jag mer arg än ångestfylld.

Det är tre år sen som han drog. Jag missade r:et när jag skrev nu, och det blev DOG … och det är ungefär så det känns. Helt ärligt hade det varit enklare att bli änka, på alla sätt och vis. För alla.

Men, hans val får stå för honom. Jag saknar honom inte.

IMG_9667

 

Jag sover gott:)

Jag mår bra:)

Jag har ett härligt liv:)

Jag har massor att se fram emot:)

Jag har en familj som är tajtare än någonsin:)

Jag har en massa bekymmer åxå såklart, det har vi alla.

Det är vår, och jag älskar den här årstiden som kommer nu:)

vårblomma

Och nu ska jag dricka kaffe och kolla instagram, och bara njuta av att solen faktiskt börjar ta sig igenom molnen, så min och Doris prommis om en stund blir härligt:)

Och vara tacksam över allt bra jag har i mitt liv ♥

Hörs:)

 

Kommentera

  1. Mia

    Ja, gör som Martina Hagman – skriv en bok! Du skriver så bra och har mycket att berätta så varför inte? Och där behöver du ingens samtycke.

    Du är en fantastisk kvinna, mamma och människa. <3

  2. Fia

    Du är så jäkla grym. Älskar din öppenhet. Du är en förebild för många. Du är så mycket bättre utan honom. Kram på dig

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Inte mig. Men han stoppar barnen. Och är det då så att de vill ha ett klipp med kidsen, som illustration till hur jag råddar allt och ändå hinner med plugg och träning som ett inslag skulle vara.. Så måste han ge sitt godkännande. Och det gör han inte för han tror att jag då ska snacka skit om honom.. Bara att jag visas upp som ensamstående gör att han tycker att jag snackar skit.. Jo det är så, han sa det i tingsrätten. Paranoid? Japp.
      Vi var med på Liljas dop. När de spelade in familjen annorlunda.. Då hade produktionen ett elände med att få honom att skriva på godkännande.. Och de fick klippa på ett sätt de inte tänkt. Jag var på en mkt god väns barndop, utan en tanke på något annat än att just gå på dop, inspelningen var väldigt sekundär. Han trodde VI skulle vara med i FA.. Och vägrade. Trots förklaringar från teamet att vi enbart var gäster vägrade han länge. Svårt att förklara !! Fattar du?

  3. E

    Jag har varit med om ngt liknande och de var ett rent helvete och då utan barn , kommer ta lång tid innan jag litar på ngn man igen .Men man blir bara starkare . Du är grym som klarar av allt själv 🙂

  4. Titt

    Jo visst är du stark osv, men alla förhållanden har två parter och VAR nånstans kommer han till tals? Pratar du likadant om honom inför barnen som du skriver? DÅ är det ju helt galet i alla fall, eller hur? Barnen ska inte komma ikläm och jag kan tycka han ÄR en krake och en fegis, men om barnen HÖR och SER vad du skriver/säger så förstör väl det också lite i ett kanske ansträngt förhållande?
    Jag är ingen specialist om vare sig det ena eller det andra, men jag vet att för barn är mamma alltid mamma och pappa alltid pappa. Kan ingen annan tala om för honom VAD han förstör för barnen genom att vara frånvarande?
    Att du skriver att det i princip vore bättre att han var död, och sen ger din förklaring till det i ditt långa svar häruppe, att du hade haft huset, mindre lån mm mm, det är ett ganska fult tänk i alla fall, då får resten av dina bloggläsare och du själv säga vad ni vill… Kanske inte helt fel om vissa nån gång kunde ta emot lite negativt utan att bli skitsur. Du skriver bra ( men för långa inlägg he he ) och har många bra åsikter, men bara för att vi sitter här på andra sidan och läser så måste vi väl för den skull inte gullegulla och pluttenutta och hålla med i allt som ni bloggare skriver.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Det är ingen som gör något annat än håller honom om ryggen och tycker synd om honom. INGEN säger något åt honom tvärtom så läggs all skuld på mig, mest antalet barn då..Han säger att jag tvingat honom och då tycker man synd om honom. Ingen vill mer än jag att han ska ” komma till tals” men han vägrar ju säga ett ord!
      Ja, du tycker som du gör. Jag kan inte se något fult i att tycka att mitt liv vore enklare om han dött. Du förstår nog inte eftersom du inte kan sätta dig in i min sits. Jag sa även att jag inte önskar livet ur honom, märk väl.
      Jag har en fråga till dig- vad tycker du att jag ska säga till barnen?
      Han reste sig alltså och gick och var borta i typ sex veckor, sen träffade han dem 23 timmar det följande 18 månaderna..
      Vad skulle jag sagt? Ljugit? Sagt att pappa var en snäll och trevlig kille? Att han bryr sig om dem? Eller tagit på mig all skuld kanske?
      Jag är genuint nyfiken här, vad tycker du jag skulle gjort?
      Jag valde att vara så ärlig jag kan. För att inte trassla in mig i lögner. För att ge barnen den tryggheten att de vet att jag alltid säger sanningen , att de kan lita på mig.
      Jag skriver här, och barnen läser inte.
      Hade han uppfört sig normalt, och vi haft barnen halva tiden var så hade läget varit helt annorlunda. Men nu är det som bekant inte så. Han lever ett nytt liv med en ny familj, som han gör saker med som våra barn skulle älskat men aldrig kommer få göra, eftersom de är prio noll i hans känslor.
      Vad tycker du att jag ska säga om det? Vad ska jag svara när barnen frågar varför pappa skaffade ett annat barn istf att vara med dem?
      När de frågar varför de inte får följa med på det och det?
      Jag har ingen lust att ta på mig offerkoftan inför kidsen, de ska veta att jag är ärlig. Sen finns det två sidor, men den andra sidan får lov att prata för sig själv det är inte min sak.
      Så tänker jag, och nu vill jag jättegärna höra hur du tycker att jag skulle ha agerat ist.:)
      På allvar alltså:)

      1. Sara

        Du gör rätt! Det finns ingen orsak att ljuga och låtsas och skydda den sk fadern..dessutom vet ju barnen hur de är. De träffar ju nästan aldrig honom och han hör inte av sig. Det är sjukt konstigt att han klagar på antalet barn ni har och ändå skaffar ett tionde…ingen logik alls. Han har svikit barnen på alla sätt. Det ska man inte hymla om. Jag vet av erfarenhet att man inte ska ljuga för barn. Det är inte att prata skit att säga sanningen.

  5. Helena

    Låter hemskt med att det hade varit bättre om han dog än drog men jag förstår dig faktiskt fullt ut. Vilken pärs du gått igenom, fy fan för den karln, jävla idiot, det är vad han är!!! Go on Carola och fortsätt att skriva från hjärtat för det är du bäst på!!!!

  6. Carina

    Jag har följt din blogg i flera år och måste säga att du är en riktig förebild på så många sätt, stark, ärlig, snygg, klok och en riktig, riktig kämpe…. Det känns underbart och läsa hur bra du mår nu för du förstår det känns ju lite som om jag ”känner” dig. Jag har känt din sorg, vanmakt och förtvivlan men också din jävlar anamma de sista åren. Du är så väl värd att få må bra nu! Önskar dig o dina barn all lycka och allt gott! Stora kramar Carina

  7. Ida

    Det kanske låter konstigt men på ett sätt tror jag det är enklare att bli änka än att bli bedragen. Om man mister sin livskamrat så kan man i alla fall tänka tillbaka på alla fina minnen man haft tillsammans. Det måste ju vara ett helvete att bli så sviken och förnedrad av någon man delat så många år med. När dessutom inte kommunikationen fungerar blir det ju ännu värre. Men man klarar så otroligt mycket mer än man tror.

  8. Charlotte

    Jag hade inte förstått att han hade varit otrogen så lång tid innan han drog – jag förstår inte det där med otrohet….visst hade man blivit otroligt ledsen och sårad men samtidigt är det ju bättre att få reda på det direkt och slippa att bli sviken på det sättet….

    Hur som helst, jag läser psykologi och läst en del om psykisk misshandel – det skulle vara väldigt intressant om du kunde skriva mer om hur ert liv var då….jag förstår att det antagligen blir alldeles för privat men du kanske kan dela med dig av det du vill själv!

    Stor kram till dej, du är en inspiration!

  9. Sara

    Vilket underbart fantastiskt inlägg. Och jag som följt dig sen pojkarna föddes har noterat att du verkar så lycklig nu efter all skit du gått igenom. Jag lever ju själv i ett helvete och har jätte svårt att ta mig ur det hela trots att jag blir behandlad illa. Men något håller på att förändras inom mig. Det är nog nu! Livet är fullt av möjligheter och jag vill göra roliga saker . Livet är för kort för att man ska slösa det på massor av skit och människor som inte bryr sig.

  10. Lisa

    Du är så grymt stark och underbar <3
    Jag har skrivit det förut, men du är min idol..
    Och jag tror starkt på karma..
    Och det är han som kommer sitta ensam sen när han är gammal..
    Skiter man i sina barn så lär dom väl knappast vilja ha kontakt när dom är större..

  11. Erkan

    Stor kram till dig! Har också varit med om liknande och precis som du mår jag bra igen. Det är en sån underbar känsla när man börjar känna att man får tillbaka kraften och livet igen. De som i långa loppet har förlorat på sitt beteende är de där karlslokarna. Tyvärr blir man ju aldrig riktigt av med dem i o med att man har barn tillsammans, men det blir ju allt lättare ju längre tiden går. Må gott!

  12. Johanna

    Vilken tur dina barn har som har en mamma som du! Så klok och vettig trots allt jobbigt som varit. Beundrar dig! Tänk vilken liten människa ditt ex är som inte kunde sköta separationen snyggt. Bli kär i nån annan och vilja avsluta ett förhållande kan ju hända oss alla, men att ljuga och svika och skylla på dig det är såååå lågt. Trösta dig med att det är du och barnen som vunnit högsta vinsten! Han fattar inte vad han missar och det är sorgligt. Önskar dig en fin sommar i husvagnen med din familj!

  13. Malin

    Hej Carola!
    Oj,oj,oj! Vad säger man? Känns som din story är tagen ur mitt liv. Exakt samma sak har jag vart med om. Så ligger här med tårar i ögonen och känner igen mig på flera punkter. Å som du skriver, hade de inte vart bättre och blivit änka, än drass med fanskapet? Min ex man bedrog mig när jag låg inne på neo med våran dotter som kom 6v för tidigt. Började med dejtingsidor på nätet( men i hans liv, som de så fint hette husvagnsforum. Där man får tips, inspiration o idéer från andra husvagnsägare….konstigt att idioten inte vet vad forumet hette). Sen var karlhelvete på att ta med sig familjen på husvagnssemester till Böda Sand ( 75 mil enkel resa ) i 14 dar för att träffa hans livs kärlek. Ställde alarm på mobilen, med motiveringen, hunden kan inte ha för långa mellanrum mellan rastningarna. Skitsnack!!! Ett sätt för han att komma iväg och träffa sin nya flamma.
    Väl hemma efter Böda hade vi vår 10 åriga bröllopsdag en 3v senare, som exet definitivt inte tyckte var något aktuellt och fira. Blåögd och lycklig av och vara hemma o nybliven trebarnsmor så var man inne i lyckorus för att se signalerna. Men signalerna vart jäkligt tydliga när han 3 dagar innan lilltjejen vart 6mån ringer på min mobil o säger att han aldrig mer kommer komma hem till mig, lilltjejen eller grabbarna mer.

    Summan av kardemumman: idag är exet bosatt i närheten av Sthlm och kommer upp hit och har barnen varannan helg. Och lever du ute hos hans föräldrar med barnen, då hans Böda flamma( som han är förlovad med) inte har något behov av att träffa våra barn.
    Jag själv hur lever jag idag då? Jo jag lever med mina älskade barn 2 söner på 14 o 12 och dottern på 3 på heltid och skulle inte kunna tänka mig en dag utan dom i mitt liv….vuxenansvar som våra svin inte vet hur man stavar till. Har även en fin man vid min sida som stöttar mig o älskar mig o barnen och finns ett telefonsamtal bort. Tyvärr har vi ett distansförhållande på 36 mil enkel resa, men vi träffas så ofta vi kan. Å på nått vis är han den man som sakta men säkert lyckats riva murarna jag byggt upp runtomkring mig. Men vägen dit har inte vart lätt, men han har vart tålmodig o tagit de i vår gemensamma takt. Då min manstillit har vart utom all kritik.
    Idag vägar jag äntligen säga att jag ser ljust på framtiden och hoppas den tillför mig och barnen de vi förtjänar.
    Ha de bäst fina Carola. Kram Malin.

  14. Anki

    Du är verkligen en stark person med ruter i. Väldigt beundrans värd på så många plan och hade önskat att jag hade haft något av din kraft och konst att uttrycka mig både skriftligt och muntligt <3

    Kramar från Skåneland

  15. Anna...sexbarnsmamma

    Vet du, väldigt många gånger när det är fullt kaos, som tonåringar, trotsåringar å bäbisar kan skapa;) och jag tror jag ska bli galen… Då tänker jag på DIG! Hur inihelvete stark du varit som orkat med allt SJÄLV! Att du inte slagit ihjäl karln (kanske dumt att kalla honom just det, mer ryggradslös amöba) är ju fantastiskt starkt! Du är galet bra!!

  16. Caroline

    Tänk vad en människa klarar av! Jag får också tårar i ögonen. Vi har tre små barn och jag känner mej skör om det skulle hända något med min man. Men har du klarat det så skulle jag väl också det. Ja- mycket lättare för änkor. Framförallt ekonomiskt.
    Kör hårt i vår och sommar! Skönt med sömn igen. Man blir som en ny människa!
    Många kramar

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Det tror jag inte heller. Jag förstår innerligt väl att det är fruktansvärt att mista sin livskamrat genom död. Jag beklagar din sorg.
        Det jag menar är att om han dött hade jag haft fina minnen, inte som nu när han solkat ner hela vårt 26 åriga liv, han säger att mer eller mindre allt varit fel, att han friade till mig för att han blev tvingad tex. Eftersom jag tyckte det var rätt onödigt att gifta mig, efter 20 år, så känner jag mig helt oskyldig där. Det var helt hans beslut, men i efterhand snackar han skit. Hade han dött hade jag ägt mitt hus ensam idag, hans del av lånen hade varit borta pga en bra försäkring, och jag hade vetat att jag har ett ställe för mig och barnen. Han hotar med att kasta ut oss, vill sälja dyrt för egen vinnings skull, kan inte tänka sig att bara skriva över lånen eller få en revers utan vill att jag ska köpa ut honom för flera miljoner, trots att jag inte är kreditvärdig eftersom vi tog beslutet att jag är hemma med barnen – han jobbar.
        Jag hade haft ensam vårdnad om barnen och inte blivit hindrad att göra saker för att han är rädd för att ”hängas ut”. Det är ett antal tv-programmedverkan som han stoppat bla..Och då har det handlat om träning tex. Så han hindrar och förstör mina chanser att nå en större publik och därmed sätter han käppar i hjulen för det jag vill. Jag pluggar ju till hälsocoach och att få ”visa upp mig” offentligt i den rollen hade ju gynnat min framtida ” karriär”
        Han har tvingat mig till att möta honom i rätten med advokater och elände… Istf att prata med mig direkt. Han träffar barnen 7-12 timmar per månad..
        Jag önskar inte livet ur honom men mitt liv hade blivit otroligt mkt enklare efter den första sorgeperioden. Barnens med för då hade de sluppit väldigt mkt funderingar, varför vill inte pappa träffa oss? Varför skaffar pappa en ny unge när han har oss och inte vill träffa oss? Varför ringer aldrig pappa? Varför gör pappa så mamma är ledsen? Varför vill pappa att vi inte ska ha nånstans att bo?
        Så jag förstår att du blir ledsen över att höra mig säga det, du lever i det och det är med all säkerhet svinjobbigt!
        Men det hade varit väldigt mkt enklare och skonsammare mot både hjärtat och hjärnan .
        Kram till dig.

  17. Tanja

    Stor kram till dig, Carola! Tack för att du så frikostigt delar med dig av ditt liv! <3 Har minimerat bloggläsandet nuförtiden då jag inte bloggar själv längre, men din blogg läser jag. Du känns nästan som en kompis trots att du ju inte vet vem jag är:) All kärlek till dig!

  18. monica

    Hej och tack för ytterligare ärligt inlägg.
    Tänk vad hemskt hur en person kan ändra sig så. Man vill ju inte tro att det kan hända!
    Men du är stark och visar att han inte har brutit ner dig. Kanske i början men sen kom du allt på fötter igen. Fantastiskt vad människan ändå kan gå igenom. Kram till dig och din fina familj!

  19. Louice

    Känner igen mig så himla mycket och det är skönt att veta att man inte varit ensam .Jag sover också gott numera och är ute ur tunneln-det är vi som är vinnarna,vi som har kvar barnens respekt och kärlek!

  20. Kakan

    Inser du själv hur otroligt stark du varit/är? Om inte så läs igenom texten ovan. Herregud säger jag bara! Jag sitter här med tårar i ögonen av att läsa om din resa och jag känner dig inte ens.
    Du är en så himla bra mamma och människa, dina barn och din familj är verkligen lyckligt lottade som har dig i sina liv!
    Heja dig! <3

Allmänt

Annandagspåsk!

Ska det vara ett S där i Annandag-S-påsk?

Jag har nog alltid skrivit Annadagpåsk men då skriker autokorrekt, och den vet man ju hur den gör lite som den vill;)

Men nu sa den så, och jag gör så.Det ser ju rätt ut:) och det är liksom mina kriterier på grammatik. Jag suger på pluskvamperfekt och inskjutna bisatser..fattar inte ett skit, men jag ser oftast om det är rätt eller fel. Dock, det blir fel extremt ofta på datorn, det sitter i muskelminnet när man skriver på nåt vis:)

På samma sätt som jag ser stavning och ord, så ser jag INTE siffror. Alltid när jag skriver att jag har sjukt svårt för matte så är det några som säger att det sitter i mitt huvud- att jag kan men inte tror det. Jag KAN INTE på riktigt. Jag är hyfsat normalbegåvad i stort vill jag tro ( eller hoppas, hehe) men räkna kan jag inte.

Jag hängde med på plus och minus och klarar hjälpligt av division och multiplikation, men jag kan inte alla tabeller…. måste alltid tänka efter ordentligt. Huvudräkning kan jag inte alls, inte ens enkla tal, siffrorna hoppar omkring och byter plats och ger mig inget sammanhang jag kan använda mig av. Jag kan använda en miniräknare:) men jag får hålla mig till de fyra räknesätten, det räcker långt iofs. I många år skämdes jag satan för detta, för det är definitivt inte accepterat att inte kunna räkna, men så fick Patricia svårt med det i skolan. Hon fick träffa en fantastisk speciallärare och ”diagnosticerades” med dyskalkyli.

Lite som dyslexi men med siffror. ( Autokorrekt har nu ändrat ordet Siffror till soffor varenda gång jag skrivit det???) Och hon är inte diagnosticerad efter konstens alla regler och har inga papper på att det är så, för det krävdes en utredning som inte fanns här då, och som tog tid och var svår att få göra, men specialläraren var specialist på just det. Jag kände igen mig på precis allt. Fanns inte en enda grej som inte stämde. Och det kändes supernajs, jag var inte korkad, bara lite dyskalylisk;)

Barnen har inte ärvt mina gener där, ( bara Patricia) men fick inte heller den andra förälderns supersifferhjärna. Han kan räkna det mesta i huvudet på nolltid, och jag fattade nog inte exakt hur bra han var innan jag fick klart för mig att när han spelade poker så visste han procentuellt hur stor chans/risk det var att motståndarna hade det och det kortet, att det skulle komma just precis ett sånt eller sånt. Han bara visste. För mig totalt obegripligt, men nåt ska väl även han vara bra på;)

Jordan visar iofs de tendenserna, han jonglerar med siffror i huvudet och räknar tresiffriga tal utan större problem, men han är riktigt, riktigt vass med bokstäver åxå så han är väl kanske bara en professor 😉

Jordan wetterholm

 

Okey, nog om siffror, jag somnar ju snart;)

Jag fick nåt energiryck igår och satte upp klädstängerna i gamla bastun, det som nu ska vara klädkammare. Eller vänta….Walk-in Closet, så klart:)

Jag har ett system som man spänner mellan golv och tak, från Ikea, men det finns inte längre, nu har de bara Stolmen, som jag har i hallen. Detta är mer industriellt, med plåt och ser ut som garageförvaring. Billigare var det dessutom;) så det var väl därför de plockade bort det… Jag hade det i pannrummet innan, och var orolig att det skulle vara för kort för där inne är det lågt i tak, knappt jag står rak där, och bastutaket är nu på typ två meter. Men det passade, och jag fick ringa hit syrran för lite assistans när det gällde finliret, det var svårt att båda lyfta och skruva fötter på samma gång. Sen hojtade jag ner Lovelia och Trixie för att sortera och rensa sina kläder, innan vi satte in dem på sin nya plats. Det blev några kassar återigen till insamlingen…. trots att vi rensade stenhårt när vi flyttade in det i deras rum för åtta månader sen, och sen gjort minst ett röj till. Nu har de fått varsin trådbacksställning med sju backar tror jag, och så kan resten hänga. De här bilderna säger ju inte ett skit, men det är ett rätt stort utrymme. Tror det var typ 120 brett och hur långt det är vet jag inte, men rätt så.

bastu blir klädkammare

Här är ingången, och där står nu trådbackar.

Vita väggar och grått golv:) IMG_9691 IMG_9692Här mellan dörren och hörnet sitter nu klädstänger, en högre och en lägre. Måste måla runt listerna bara, av nån anledning är inte det gjort. Det satt ju bastupanel överallt här och det ser inte jättekul ut på sina ställen, men det ingick väl inte i återställningen;) Jag har en hel del målningsarbete kvar, elementen och massa lister, tur jag tycket det är rätt kul:)

Det syns ju inte så värst bra, det går inte att fota där inne utan vidvinkel, och det är för mörkt eftersom det inte finns nån lampa i taket än. Väntar på elektrikern. Jag ska försöka fota hur det blev åxå men måste vänta på ljus. Det finns ett fönster här inne som gör att det är hyfsat dagsljus, och det blev bra.

Robban fick flytta ner sina kläder hit med om han ville, men han valde en liten garderob i hallen i stället, så nu har även hans ”hängkläder” kommit på plats.

I de här utrymmena är det inte dammigt och skitigt, det är värre med rummet utanför och tvättstugan… måste kolla om de tänker städa som sagt.

I pannrummet har jag nu burit ner soffklädslar och täcken, en del kuddar och sen insåg jag att vi måste till Ikea:) för att köpa fler stora plastlådor.

Jag höll på med det här på dagen, så kom syrran och vi fortsatte, och sen drack vi kaffe ute i solen!!! Underbart, ljuvligt, fantastisk. ♥

Vi tog en promenad med Doris och sen åkte syrran hem, då var klockan sju och kändes som tre:) Det är alltid lika lurigt med sommartid, speciellt de dagar när solen strålar. Vi plockade ner min julbelysning åxå, så nu är det officiellt slut på julen, som ju som bekant varar ända fram till påska:)

Ungarna har ju målat tusen ägg, och de lär ju ätas upp, så de fick vackert äta köttbullar, makaroner och kokta ägg till middag;) Jag åt rökt lax, och småkillarna gör mig gärna sällskap där. Jag kan inte för mitt liv äta färdigköpta köttbullar, tror på allvar att jag hellre svälter ihjäl, de är sjukt obehagliga att tugga på, men ungarna älskar sådana…Brrr.

I år målade de äggen med kritor… de tyckte det funkade bättre:)

koka ägg måla äggJag tipsade ju om att man kunde köpa formar som formar om ägget….och givetvis var jag tvungen att testa själv.

äggformar

Och jag ska visa er resultatet på Youtube:) så fort jag lyckats redigera klart filmen;)

 

Efter maten var det soffläge och kolla på Foppa när han äntligen rakade av sig fulskägget i Mästarnas mästare och blev den stiliga snubben han är:) och så en Bruce Springsteendokumentär om hur det gick till när hans spelade in The River albumet, det han åker på turné med nu.

Och jag satt alldeles stum i soffan, han har ju liksom bara blivit snyggare med åren. När han var ung var han ett blekt sugrör med lockar, som syrran sa:) och nu är han en makalöst stilig man. Jag älskar att se att folk tar hand om sig, att man inte förfaller och sunkar ihop för att man åldras. Finns liksom ingen anledning, med rätt kost och motion så kan man hålla sig i fräscht skick till den dag man kilar vidare. Varför må sämre än man måste liksom? Nä, heja Bruce!

När det var slut hade jag spetsat in mig på att se Joel Kinnaman i Snabba cash- livet deluxe. Antar att det är tvåan? Jag var noll impad av Snabba cash, som folk totalhyllade, och jag fattade inte ett skit, den var rätt kass. Men jag gillar Joel:)

Men…. alltså, han var ju med i en minut i början, sen tre minuter i slutet och så dog han. Tjena. Snacka om ovärt;)

Filmen igenom snackas det serbiska och spanska (?) och den var ju så hoppig att Pulp fiction känns som en enkel story att följa i jämförelse. Och att ens ta upp de två filmerna i samma mening borde det var spöstraff på..förlåt! Jag fattade inte ett dugg. Skitfilm. Två timmar bortkastad tid, för givetvis trodde jag att den skulle stila till sig, och jag har svårt att stänga av filmer.

När den var klar var jag så rastlös att jag satte igång att städa. Klockan 00.10:) Röjde köket, kastade blommor, vek tvätt, hängde tvätt, grejade nere i pannrummet, tvättade, städade kökslådor…halv tre kände jag att det kanske var dags att hoppa i säng om man skulle ha nån nytta av den här dagen åxå.

Idag har jag inte samma drag under galoscherna kan man lugnt säga;) men jag ska dricka lite mer kaffe nu och sen så.

 

Igår skulle vi tränat, men fick mess om att Peter var sjuk så det blev ingen cirkelfys utan skivstång i stället… Ingen av oss gillar skivstång, så vi avbokade, och ser i stället fram emot Killer- David i kväll:) Träningsvärken har precis lagt sig så det är bara att fylla på…hehe.

Jag fick nya fina träningstights av syrran i mitt påskägg ♥ de är från Casall och sitter som en smäck, supersköna. Jag ska inviga dem idag tänkte jag.

Men nu är det kaffe som lockar!

Ha en toppenbra dag nu:)

Bye bye

 

Kommentera

  1. Lisa från Skåne

    Vi köpte en billig dyn box på ÖB och satte i källaren. Den rymde våra täcken och kuddar. Det blev inte så många lådor dess utom kunde vi sätta andra lådor på den, tog mindre plats. Bara ett tips.

  2. Anne

    Nej nej nej Carola! Låt dig inte luras av autokorrekt du har sån god språkkänsla i dig själv! Jag var bara född för att lära mig språk. Fattade all grammatik i ett nafs. Hur mycket jag än pluggade matte så förstod jag aldrig något av det! Har som du känt igen mig i beskrivningen av dyskalki. Man får som bara inte ihop det.. Brukar fundera på detta. En språkgen. Hos mig finns ingen annan förklaring i miljön. Någonstans tillbaka i släktleden måste ha funnits fler språkbegåvningar. Märkte de det ens? Dålig skolgång. Ingen vidareutbildning, naturligtvis..

  3. Jenny

    Snabba Cash- filmen du såg är nummer tre, tvåan visades för några dagar sedan.
    Annandag påsk skriver jag ( var tvungen att testa) utan att autokorrekt säger till 😉
    Jag tyckte också julen varade till påska så jag plockade bort ljusslingan från balkongen i helgen, har dock inte haft den tänd senaste månaden 😉
    Skönt att ni äntligen ska få börja utnyttja utrymmen i källaren igen 🙂

  4. Metha

    Färdiga djupfrysta köttbullar ja,det enda goda är Felix delikatess köttbullar !
    Nästan godare än hemmagjorda ! Testa om du inte gjort det !

Allmänt

Påsken rullar på:)

Har ni det bra? Äter ägg och lax och Gooodis;)?

Här rullar det på,  vi softar och har det gott i största allmänhet. Märks att vi alla behövde lite ledighet, även om det inte var länge sen sportlovet. Vi har ju mer eller mindre varit sjuka sen dess! Just nu är slla friska och det vorefint om det får fortsätta.

Igår var det påskmiddag hos mamma och pappa. Alla var där;) utom Janelles Simon som var hos sin pappa. Skilda föräldrar ger dubbla firanden för vissa 😉

Men eftersom Patricia hittat en Simon hon med så var det ändå en sån där:) Det är så lustigt;) Vi skämtar nu om att det är lika bra att köra på Simon/ Simone för alla, ingen får skaffa en partner som inte heter så;) För enkelhetens skull.

Även vår hittepå-syster Maria var där med sin man och bebis. Mina stora barn insåg att de saknade att ha ett bebissyskon att mysa med <3 och tyckte att jag letat dåligt i bebishyllan på Ica där jag sagt att jag köpt ungarna 😉

Syster yster hade bakat påsktårta.. Och håll i er nu:

image

   
 
Som vanligt lika snugg som god:)

Hon hade lemoncurd, grädde/ Philadelphiaost och Amarula .

Gott!

Mitt nätverk strular!! Måste kolla, och så hoppas jag få ordning på det, brukar lösa sig:)

Ville bara kolla till er:)

Ha det fortsatt bra!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Yvette

    På tal om småsyskon….Vad fick han ,han som inte näms vid namn ?
    Pojke eller flicka ? Hur gammal är den nu ?
    Hälsning från Nyfiken I En Strut !!

  2. Åsa

    Jag vet att du redan vet det men du är verkligen en stor inspirations källa. Har själv tyvärr varit med om ungefär samma sak som du… Du är stark, positiv och grymt bra på att skriva blogg. Tack Carola!
    Din syster och dina föräldrar verkar vara helt underbara dom också.

  3. Birgitta S

    Oj den tårtan hade jag gärna satt tänderna ! är själv en katastrof i köket igår fixade sonen 16 år en god cheeskake till efterrätt och mannen hade gjort en god lammgryta så tacksam för de i min omgivning som kan laga och fixa utan att kokar över bränns vid läst fel på receptet så inget stämmer.
    För övrigt tack för en bra blogg och du är verkligen en kämpe som tagit hand om dina barn nu i flera år på egen hand och i långa loppet är det en annan person som förlorar barn förstår så mkt mer än man tror.
    Glad Påsk!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      En syster som vi låtsas är vår syster men egentligen är en kompis bara 🙂
      En nära vän till familjen 🙂

Allmänt

Fult att önska sig ett speciellt kön?

Detta med PK….;)

När lilla prins Oscars födelse annonserades av hans far – prins Daniel så lade jag  inte märke till det, men tydligen hurrade de manliga journalisterna högt över det faktum att det var en pojke, och det snackades en del om det sen. Att det inte var PK. Men….gahhh, hur många barn har inte våra kungabarn fått? Typ tre och två är töser. Det är väl hur kul som helst med barn av båda sorterna? Eller menar man på allvar att journalisterna  tyckte det var bättre med en kille? Nä, det tror jag inte faktiskt. Speciellt inte som den lille prinsen inte kommer bli kung, såvida hans storsyrra inte avsäger sig tronen så kommer vi att få en rad av drottningar här framöver.

Jag är rätt less på detta med att man inte får uttrycka sin glädje över att ha fått en pojke/flicka. Jag är övertygad om att de flesta av oss först och främst är glada över att ha fått ett friskt barn. Det är väl det primära som alla önskar och längtar efter. Men sen är det väl klart att man även kan önska sig ett specifikt kön. Utan att det på något vis behöver betyda att man inte vill ha det andra. Men som det blivit i dagsläget så är det så fult att säga att man skulle vilja ha en pojke eller en flicka. Fattar inte. Mest troligt, och allra oftast så älskar man sen det barn som kommer, oavsett kön och ev handikapp.

Jag snackar om folk i I-länderna där det inte spelar någon livsavgörande roll vilket kön barnet har, där det inte tex innebär en ekonomisk förlust att få en flicka som ska ha med sig en hemgift så småningom, det är kulturellt och går inte att applicera på alla länder. Och det behöver vi INTE ta hänsyn till här hemma. Det får liksom stå för de länderna.

Samma sak med barn med någon form av handikapp, jag vet att har man ett handikappat barn så älskar man  det, men när man sitter där och är gravid så är det nog få som verkligen önskar sig något annat än ett välskapt, friskt barn. Och jag vet att folk kan dra denna diskussion in absurdum… Jag vet inte hur jag ska slippa undan alla arga kommentarer, men hoppas och tror att ni fattar vad jag menar. Jag tror på allvar att man älskar sina barn när de väl är här, oavsett kön, handikapp osv och att även om man önskade sig en flicka och fick en pojke så kommer kärleken. Kanske inte direkt, jag har flera vänner som varit helt inställda på att få det ena könet och sen fick det andra, och det kräver  en omställningsperiod. Har man trott att man väntar en flicka och det ploppar ut en gosse så har man nånstans ”förlorat” en dotter. Hänger ni med? Det behöver inte innebära något alls, mer än ”Oj då, men jahopp, hej älskade unge” men kan även innebära ett trauma. Våra hjärnor är inte alltid våra vänner;)

Men till sist så brukar det rätta till sig, och kanske att det inte hade varit så jobbigt om det var okey att få sörja det barn som man trodde skulle komma, men fick ett annat. I stället för att låtsas vara glad över det man fick. Även om det är ett perfekt barn.

Okey helt ärligt nu…När jag väntade Jordan ville jag ha en tjej till:)

(Jag har sex döttrar och tre söner. )

När de sa på ultraljudet att det var en gosse så blev jag ledsen. Jag var fortfarande lycklig över att få ett barn till, men jag var ledsen över att det skulle bli en pojke. Varför? Tja, säg det. Det fanns inga fina killkläder i butikerna… jag var inställd på en tjej till.. jag hade aldrig fått bara en kille, Robban kom ju i par med en syrra;)

Och, kanske det viktigaste, det var annorlunda mot det jag var van vid.

Han var frisk och fin, men det spelade ingen roll, jag ville ha en dotter.

Det tog några veckor, där alla andra jublade över att det var en kille och jag sörjde min dotter. Sen gick det över, och jag var genuint lycklig över att vänta en son. Jag var glad över att ha fått reda på det på ultraljudet så jag deppade de där veckorna under graviditeten, i stället för när han var född. För mig hade det varit jobbigare. Jag säger inte att alla är som mig, men jag tror att man måste få acceptans för sin sorg, även om den i andras ögon är störtlöjligt. ”Vaddå? Du väntar ett friskt barn men är sur för att det är en kille? Tänk om han varit sjuk då??? Va? Va? Va?? ” Det hjälper liksom inte, tvärtom det bara skuldbelägger.” Fan jag är ju dum i huvudet på riktigt…”

Jag kunde inte prata med alla om det här, definitivt inte fadern;) men jag hade några som förstod, och det var otroligt skönt att få ”gnälla”.

När Jordan föddes hade jag för länge sen glömt bort att jag velat ha en tjej och han är och har alltid varit otroligt älskad. Han är en av mina prinsar ♥

När Jamie var på väg, var jag helt inställd på att det var en gosse, och hade inte alls samma känslor, tvärtom så tror jag att jag hade blivit lite deppig om det varit en tjej då;)

Känslor är ju inte de mest intelligenta eller relevanta, de bara ÄR 🙂

Förstår ni hur jag menar? Kan ni känna igen er?

 

Nu ska jag koka ägg, men var liksom tvungen att delge er mina djupa funderings så här på långfredagen:)

Hörs snart!

 

 

 

Kommentera

  1. Gymstrengthboom

    Bra där Carola. Katharina januch har ju skrivit en bok om detta & hennes längtan efter en dotter. När jag väntade första barnet var jag inställd på en pojke för alla sa att det var en typisk killmage men hade alltid föreställt mig att första barnet skulle vara en tjej. När bebisen väl var född var jag så lycklig men när dom sa att det var en tjej så rann tårarna av lycka. Jag fick min tjej trots allt. Jag hade älskat en pojke lika mkt men där o då var lyckan stor över min lilla tjej! Tror många av oss har dessa känslor, inget konstigt o ska inte vara nått skämmigt.

  2. mettemy

    Hej! Jag frågade min mamma en gång om hon önskade sig en kille när hon efter två flickor väntade trean. Hon tittade på mej som om jag var helt störd å svarade: Jag önskade mej en frisk baby. Nu när jag själv har tre flickor förstår jag vad hon menar 🙂 Däremot har jag nästan blivit beklagad av andra vilket är absurt när man svävar på moln över sin tredje prinsessa.

    1. mettemy

      Men min man besviken vid ultraljudet, jag tycker att det var bra att han fick vara ledsen ett tag å bearbeta att det inte blev någon son för när flickan väl kom ut var han färdig med det och nu dyrkar han henne nästan löjligt mycket 🙂

  3. C

    Tycker absolut att man ska få kunna önska sig en kille eller en tjej!
    Många säger… Huvudsaken barnet är friskt !
    Det anser jag är en självklarhet att alla önskar sig ett friskt barn!
    Jag är själv 5 barns mamma och barn nr 4 föddes med Downs syndrom och svårt hjärtsjuk, och lungsjuk! Obotligt!! Men ändå vid 5 barnets ankomst önskade jag mig en tjej…
    Så jo man får önska sig det … Är barnet sjukt handikappat då får man ta tag i det när det är fött!!

  4. Emma

    Hej! Jag var en av de som reagerade över hejaropen och tyckte det var kul samtidigt som det störde mig att det bara var männen som hurrade… MEN. Det är inte det som JAG är upprörd över, det jag tycker är viktigt är hur samhället gör skillnad på tjejer och killar. Hörde ett mycket intressant klipp från P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6381534 . Där hör man tydligt hur pressen reagerade när Oscar kom till världen jämfört med när Estelle kom. Jag förstår helt klart att man kan önska det ena könet men också älska det barn som kommer…

  5. Carro

    Hade det funnits möjlighet att få välja hade jag valt att endast få flickor eftersom jag ser mig själv som en ”flickmamma”. Kommer jag få pojkar istället för flickor när det är dags så kommer jag självklart älska pojken men jag kommer nog aldrig sörja OM jag inte får en flicka.

  6. Jenny

    Journalisten (fotografen?) hade slagit vad om att det skulle bli en pojke, därav lyckoropet. Så det hade inte det minsta med könet att göra egentligen (förutom att han fick rätt då..) 🙂

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nä, jag tror ju inte det:) men i flera omgångar har jag sett diskussionen och då har den liksom vridits så att det handlat om att vara opk. Jag reagerade inte ens på det utan fick höra det sen och det gapades då om hur fel det var.

      1. Jenny

        Ja, media vill ju gärna göra det mer dramatiskt än det oftast är.. 🙂
        Har inga egna barn så jag kan inte relatera till önskan om pojke/flicka men jag är av den bestämda åsikten att alla har rätt till sina egna känslor. 🙂

  7. 4barnsmamman

    Men jag förstår precis vad du menar. Jag har alltid velat ha en dotter men fick först en kille, sen en till och sen en till….
    Jag ÄLSKAR dom över allt annat i världen och skulle så klart inte vela byta ut dom mot alla flickor i hela världen men det var väldigt dubbla känslor varje gång det blev en kille. Glädjen över att ännu en gång fått ett fint, friskt och välkommet barn men en sorg över att det inte var en tjej… den sorgen är svår att förklara för hur man än gör så låter det så nonchalant och provocerande. Efter dessa fina pojkar tyckte vi att vi var en lagom stor familj och den där längtan och känslan av sorg över att inte ha en flicka gick faktiskt över. Så när det några år senare visade sig att vi ändå skulle bli en till i familjen så spelade det ärligt talat ingen roll vilket kön barnet skulle visa sig få. Min längtan efter flickan hade försvunnit någonstans. Vi var så inställda på att det skulle vara ännu en pojke och kände en stor och sann glädje i det. Det kändes häftigt att få vara mamma till fyra killar… Det visade sig dock att det var en tjej som fanns där i magen och ja, det var otroligt kul när det visad sig vara så. Det tyckte jag både då och nu, många år senare. MEN jag har aldrig älskat något av mina barn mer eller mindre pga kön. Sorgen har inte förmågan att älska och ta till sig sitt barn utan något annat djup där inne.

  8. Helena

    Lyxproblem :-). Jag tog aldrig reda på vilket kön barnen hade så jag var beredd på både ock vilket underlättade tycker jag. Min högsta önskan var att få friska barn och det fick jag <3. Hade de inte varit friska av ngt skäl hade de ändå fått all min kärlek och omsorg men i smyg hade jag nog sörjt att de inte var "friska". Jag hade en flicka och två pojkar och var beredd på en tredje när fyran kom…det blev en flicks och ja kanske innert inne var jag extraglad för det men jag vet inte det..

  9. Maria

    Jag är mamma till 4 pojkar och kan ärligt säga att både jag och min man hoppades vid tredje och fjärde killen att vi skulle få en dotter. Vet inte hur många tråkiga kommentarer vi fått eftersom vi ”bara” har killar. Samtidigt skulle vi inte kunna tänka oss att vara utan nån av våra älskade killar som alla trivs bra ihop och har ett speciellt band mellan sig. Trots stor åldersskillnad( de är 20,18,12,9), trivs de tillsammans och vi hittar på mycket kul tillsammans, ibland med de stora för sig och de små för sig, ibland alla tillsammans.

  10. Maria

    Jätteskönt att du tar upp detta ämne. När jag väntade mitt första barn spelade det ingen roll vilket kön det var. Vi tog inte reda på det och efter en lång och jobbig förlossning låg mitt barn på min mage. I all uppståndelse tog det säkert en eller två minuter innan någon berättade att barnet var en flicka men jag hade redan kallat barnet ”lilla älskling” och förundrats över vårt lilla mirakel. Att det var en flicka var roligt men väldigt sekundärt. Efter ett och ett halvt år blev jag gravid igen, mådde exakt som förra gången men i vecka tretton fick jag missfall. Jag är övertygad om att detta barn var en flicka för när jag efter några månader blev gravid på nytt mådde jag helt annorlunda. I vecka 18 tog vi reda på att det var en pojke och under stora delar av graviditeten mådde jag sedan dåligt av tanken på att jag skulle få en son. Jag ville inte ha en pojke, jag kunde inte ta hand om en pojke, förstå en pojke, leka med en pojke, fostra en pojke. Jag fick gå i samtal som hjälpte till viss del men när min pojke kom till världen efter en snabb men smärtsam förlossning ville jag ändå inte ha honom. I ett par timmar kunde jag inte ta honom till mig men efter ett samtal med barnmorskan släppte allt och sedan har det aldrig varit några problem. Idag är han världens finaste fyraåring men med en mamma som varje dag har dåligt samvete för de där känslorna att jag inte ville ha honom, och som måste berätta så ofta jag kan hur mycket jag älskar honom.

  11. Sommarkurs

    Du har rätt, åtminstone i mitt fall var det så. Jag födde en frisk och fin flicka, men när hon var två dygn skulle vi bara träffa läkaren innan vi åkte hem. Istället för att åka hem fick vi beskedet att hon har Downs syndrom. Jag blev helt kall. I flera dagar. Pappan fick stå för kärleken. När hon slutade andas en natt slog kärleken till med full kraft, och jag kunde älska henne men samtidigt sörja det barn jag inte fick. Det ”friska” barn som jag aldrick fick. Det händer än idag, speciellt när hon får slita och kämpa, att jag blir ledsen-men det är mest för att hon får kämpa så hårt för att få höra till, att andra människor med vett och vilja ställer henne utanför. Men, människor utanför det normativa behövs också i samhället. Jag är så glad i min flicka nu och när jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag tänkte-men acceptera, det kan jag.

    1. C

      förstår allt du skriver.. Har en 10 årig kille m Downs s känner igen allt med att försöka lära sig att acceptera !!
      Lycka till m tjejen med den extra kärleks kromosomen ❤️

  12. 8 barnsmamman

    Självklart förstår jag och håller med om att det är naturligt att önska sig ett visst kön. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå att man helt ställer sig in på den ena sorten och sedan blir ställd när det visar sig vara den andra sorten. Vad grundar man sig på liksom? Annat vore det om man på ultraljudet fått veta att det är en sort men sen visar det sig vara den andra sorten. Det är min stora skräck för då har man ju på riktigt förberett sig för den ena sorten. Jag tycker också att det är självklart att önska sig barn av båda könen för flickor och pojkar är ju olika till sättet oberoende hur könsneutral man försöker vara och det ser jag som en styrka och rikedom. Man kan ju inte bestämma själv vilket kön man ska få utan får vackert finna sig i att ta det man får och det har aldrig varit ett problem för mig trots att kag nog har haft önskningar men jag kan tycka att omgivningens tjat kan vara rätt jobbigt. Först borde de två första vara av olika kön och sen borde man få två och två så de har sällskap av varandra… Visst kan jag också se poängen med att få två av samma kön efter varann men om man bestämmer sig för att försöka få ett barn så måste man ju vara beredd på att det inte är säkert att det blir enligt något logiskt system utan man kan få en hel rad av samma sort. Att man själv kan känna en besvikelse och sörja det man inte fick trots att man älskar det man får istället är helt naturligt tycker jag även om jag inte råkat ut för det men att grannar och avlägsna släktingar ska ha åsikter om könet det kan jag inte riktigt förstå. Det skapar bara en press för föräldrarna.

  13. åsa

    Efter två pojkar så blev jag överlycklig över att få en tjej !! Ärligt så blev jag gladare över att det var en flicka än om det varit en pojke !! Men det vågade jag nästan inte säga 😉 . Sen kom det en pojke till ! 🙂

  14. Magda

    Känner så igen mej i det du skriver. Vid första graviditet trodde vi att bebisen i magen var en kille men ut kom en tjej. Inga problem, jag var nöjd och glad och hade nog varit lika glad över en kille.
    Vid andra graviditeten trodde vi att det var en tjej i magen, men vid ett sent UL visade det sig att det var en kille. Jag måste erkänna att jag blev lite ställd. Jag hade varit så säker på att vi skulle få en flicka till. Eg. vet jag inte varifrån jag fått det, men tror det berodde på att jag själv bara har systrar, min moster har bara flickor och min mamma har bara en syster.
    Jag förstår ju att det inte är så det funkar (om det blir kille eller tjej), men på nåt vis trodde jag nog att då jag fick en tjej första gången så skulle jag också bara få tjejer.
    De där veckorna jag fick före förlossningen var nog bra, de behövdes för att hjärnan skulle hinna med och ställa in sig på att det var en kille vi skulle få.
    Det märkliga var (precis som du skriver) att jag rätt länge efteråt sörjde tjejen vi inte fick… Jag ville absolut inte byta bort sonen, men det kändes lite som att jag mist dottern jag väntat? Som att jag borde ha fått två barn och av nån anledning bara fick med mej det ena hem…
    Då jag väntade barn nummer tre hade jag insett att jag alltid gissar fel på kön och var inte lika inställd på vilket kön vi skulle få som jag varit vid de tidigare graviditeterna. Liiite hoppades jag på en kille, mest för att jag tänkte att bröderna i så fall skulle vara nära varann i ålder och ha mycket glädje av varann. Vi fick en kille till och den gången kändes det helt bra. Så skönt att slippa känna så som jag gjorde efter den andra förlossningen.
    Som tur är har jag underbara vänner som jag kunde prata med, det sista man behöver är ju att någon kritiserar en för hur man känner…

  15. Loppan

    Jag har två grabbar. Ville absolut ha en grabb till när tvåan kom. Vi pratade löst om en trea när de var mindre, men det vi valde att avstå. Hade det funnits en 100%ig chans på kille hade vi kanske jobbat på det. Jag vill absolut inte ha döttrar och det står jag gladeligen för. Varför skulle det vara fel av mig?

  16. Malin

    Jag har mer känt att det är omgivningen som tycker att man borde vilja ha båda könen. Vi fick nyss vårt femte barn. Vi hade fyra grabbar innan och nummer fem blev otroligt nog en tjej. Det trodde jag inte. Jag har skojat och sagt att blir det en kille är jag nöjd men blir det en tjej så vill jag ha en till tjej… Och så blev det en tjej. Men omgivningen ”tjatar” om vilken tur att det blev en tjej… Jag är förstås jätteglad att det blev det och att jag förhoppningsvis kommer att få bli mormor och inte ”bara” farmor. Men omgivningen blev nog gladast. Nu gäller det att kunna göra en till tjej då… Hm… Inte lätt.

  17. Jenny

    Kan förstå tanken och tycker att det är viktigt att få känna så men förstår inte varför en av varje är så viktigt för många. Jag har en syster och eftersom vi är nära i ålder och av samma kön så har vi askul ihop, hon är min bästa vän helt enkelt. Skulle jag ha turen att ens få några barn så skulle jag gärna ha av samma kön, oavsett vilket.
    Tack för en bra blogg!!
    Kram

  18. Sandra

    Jag förstår precis vad du menat. Jag är utbildad förskollärare och väldigt genusmedveten och tycker verkligen att det inte spelar någon roll vad som sitter mellan benen. Men, jag har alltid velat ha en tjej ändå. När jag blev gravid kände jag på mig direkt att det var en pojk och fick det bekräftat vid rul också och jag har aldrig sörjt att det inte var en flicka. Men, jag önskar mig fortfarande en tjej och kommer absolut sörja om jag inte får någon tjej i framtiden. Det innebär inte att jag inte älskar min son nu, han är tveklöst det bästa som hänt mig. 🙂 jag tror att anledningen till att jag så innerligt önskar en dotter är relationen jag har till min mamma idag. Hon är min absolut bästa vän i alla situationer och även om jag såklart önskar den relationen med min son i framtiden också så känns det som att det är mer troligt att det skulle ske med en dotter. Men hey, jag kan ha fel – time will tell 😉

  19. Vickan

    Jag tolkade det som att de jublade över att det var en kille så att de nu hade en av varje. För visst är det väl så att man vill ha både killar och tjejer. och visst är det som du skriver. Ett friskt barn är det viktiga men sedan tror jag också att de flesta har en önskan om kön. Särskilt när det är andra barnet!

Allmänt

Vinnare av Snövit-biljetter!

Egentligen vill jag ha biljetter till alla, för alla ni borde få en guldkant på tillvaron, men så funkar det ju tyvärr inte:(

Men, en lycklig vinnare har vi och det är Sven-Olof Johansson:)

Åh, det här skulle passa farfars lilla prinsessa Linnéa som hand i handske. Hennes favorit bland alla sagofigurer är just Snövit och hon brukar klä ut sig och spela henne. Hon är verkligen fascinerad av den elaka styvmodern och det förgiftade äpplet och skulle älska att få se sin idol och skyddsling Snövit i ”verkligheten”. Hoppas så på tur nu!

Glömde i ivern att svara på frågan. 7 dvärgar har Snövit omkring sig.

 

 

Grattis!!  Maila mig så fort du kan, jag behöver namn, adress, telefonnummer och mail:)

Jag har mailat dig redan så just den uppgiften har jag, men resten behövs så fort som möjligt så biljetterna hittar sin nya ägare:)

Hoppas att ni får en trevlig kväll!!

 

Kommentera

Allmänt

Städat, skurat, fixat, putsat:)

Nä jag bara skojade;)

Jag har inte gjort vare sig det ena eller det andra, om man inte räknar att köpa ”inredning ” till tvättstugan.

Var in på Rusta och köpte två tvättkorgar, en vit och en svart. Tänkte göra det enkelt för kidsen – antingen är tvätten mörk och då ska den i den svarta korgen. Eller så är den ljus och då ska den i den vita. Kan var överkurs för mina slarvfisar men eftersom mitt gamla system inte får komma in igen i de nya fina utrymmena så gör jag ett försök. Sen ett duschdraperi, en matta att stå på utanför duschen och rakhyvlar:)

Hårdvaluta att ha en fräsch rakhyvel i det här huset! Antingen så är det slut, men påsen ligger kvar och ser full ut;) eller så ligger de oskarpa och skräpar på hyllan i duschen. Ibland försöker jag gömma EN så jag ska ha, men nope, den hittas alltid;) Nackdelen med många tjejer i huset.

Sen till Citygross där vi köpte flera kilo godis…jag tycker alltid det känns jobbigt att köpa godis, chips, läsk osv i stora mängder, känns mig som en osund jäkla frossare;) men med tanke på att det är till typ elva kids, och så några vuxna så blir det ju inga gigantiska mängder. Och sen fick jag sjukt bråttom till träningen, körde i racerfart hem och kastade mig in och rafsade ihop mina träningskläder medan Corrinda bar in varorna, och sen körde jag på tio minuter till Friskis, blev tidigt till och med:) Det går inte att köra snabbare än så, men eftersom alla var på Citygross och handlade så var det rätt tomt på gatorna:) Fy farao så mkt folk det var där, och hur trött blir man inte på sig själv när jag gått och dragit på att åka iväg?

I stället för att dra direkt efter kyrkis vid 13 så var jag tydligen tvungen att avvakta till 15 när alla slutat jobba och skulle handla påskkäk, och godis. Jag och pensionärerna kan ju liksom handla tidigare på dagen, men nope;)

 

Barnen har nu påsklov! Helt underbart! De behöver det, och jag behöver det jag med, även om jag väl lär upp och passa hantverkare;/ men jag ska maila lite och få tider. Nån som vet om det ingår städ efter att de är klara? Som det är nu så ligger ett lager byggdamm överallt, de kaklade väggarna är dammiga, golvet har de ju gått ut och in med skor på sig. Det är ju ingen hit att dammsuga upp sånt där fint med vanliga maskiner, de geggar ihop då. Jag vill ju inte vara grinig och gnällig, men om jag slipper städa så är jag ju glad:) Det är alla gånger en hel dags göra.. Å andra sidan är jag rätt trött på dem nu;)

Men först ska vi ha påsk! Mina små påskkärringar i år, lite bortfall pga sjukdom.

Glad påsk!!
IMG_9673Detta är deras kap i gårdarna:)

Och jadå, de delade med sig ♥ Jag ser att tavlan jag fick av Corrinda i julklapp sitter kvar uppe, det är julmotiv på så den kanske ska bytas ut nu;)

Vi har inga planer för påsken, det är det som är det fina. Lugnt och skönt bara glider man runt och gör det man känner för. Jag ska ju plugga såklart, och sen är det massa jobb med tvätteriet, men förutom det – nada. Jättehärligt. Det vore trevligt med lite sol och värme, känner att jag verkligen behöver sol på näbben nu. Råkade se mig själv i flera speglar i dag, både bilens rutor och inne på butikerna och satan i gatan så rädd jag blev;) Ett helt vanligt grått spöke som kollade tillbaka….Brrr. Gråblek är inte vackert.

Snart så kan jag lyfta ut en stol och sitta och jäsa, det finns absolut inget i hela världen som ger mig så otroligt mkt energi som att sitta i solens försiktiga första vårstrålar! Man känner hur skinnet ändrar färg från vitt till rosa;) och måste sätta sig i skuggan en stund. Jag är ju inget fan av solkräm, så det blir ut och in i skugga. Eller keps. ( som om det skulle hända…hehe)

Barnen tjatar om studsmattorna, men det får vänta lite till, men däremot börjar det väl bli dags att röja trädgården. Robban har släpat ut en soffa från sitt rum, som nu står i hallen och väntar på att jag ska demontera den på nåt vis, mest troligt med hjälp av en yxa och ett koben;) och sen till tippen, så nån vända dit lär det bli.

Jag börjar få lite kläm på min videokamera så nu ska jag bara lära mig att redigera filmerna åxå… måste nog fråga nån unge hur man gör;) men sen ska ni få rörliga bilder från Wetterholms vardag:)

I morgon ska jag sortera mina tankar vettigare, just nu är det flera deadlines som ligger och skaver i bakhuvudet så jag får inte ihop det nåt bra, blir mest svammel. Men i morgon ska ni förhoppningsvis få ett vettigt inlägg! Jag ska träna 11, om vi inte bestämmer oss för att sova vidare, och det är en bra start på dagen. Håret har precis torkat efter kvällens träning och dusch så det är bara att blöta ner det igen;)

Natt i natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Madde

    Soffan kan du väl skänka till ett Second Hand ställe: typ Röda Korset, Myrorna osv. Dom tar emot den: om du lämnar den hel och inte går loss på den med yxa! Tror t o m att Röda korset (kanske alla second hand ställen- I Umeå gör de detta) hämtar gratis hemma hos er eftersom det är lite otympligt föremål.. Då kan du passa på och skicka med annat oxå oavsett om det är en kasse kläder eller annat ”lätt”. Ha en fin påsk!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Hade gjort det om den var hel.. Men den är absolut inget att ha. Den har tjänat väl dock, först var det en hörnsoffa som vi meckade ihop med en halv likadan soffa och fick ett U. Sen blev det en liten tvåsits av den. Ikea är bra:)

  2. Susanne

    Jag tar för givet att det ingår att de dammsuger golv och lister i alla fall. Annars lär du ju snart skriva ett inlägg om hur du åker iväg och köper ny dammsugare till hushållet? Det fina slipdammet ska du absolut inte ta med din hemmadammsugare! Lycka till 🙂

  3. Sara

    Med tanke på att det dragit ut så på tiden, så är väl städning det minsta de kan bjussa på? Nä, stå på dig!

    Glad Påsk, alla fina Wetterholmare! <3

Allmänt

Vi skyller på David;)

Stackarn;)

Men bra att skylla på nån annan det känns alltid bättre då;)

Jag skojar, det fattar ni. Jag bortförklarar mig ofta, skyller på saker och folk, men så fort jag säger det så tar jag tillbaka det. Nästan alltid har man sig själv att skylla på ett eller annat sätt, men på nåt vis är det skönt med syndabockar. Jag är ju inte direkt ensam om det, ingen vill ta på sig skulden, men jag kanske är mer ensam i att faktiskt inse att det är just bortförklaringar?

Men i min familj har vi jargongen att skylla på nån annan, (vi vuxna. Alltså som driv och trams)Det allra mesta i världen går faktiskt att ge han den onämnbara skulden för. Skitbra;)

Mkt ÄR förvisso hans fel på riktigt, men kanske inte saker som att man slår i tån osv;)

David då, vad är hans fel? Jo, honom tackar jag för att det gör ont överallt:)

Träningsvärk i magen är det sällan jag får, men det har jag, och det älskar jag. Den är mitt problemställe. Allt sätter sig på magen och runt om, som en bilring som vilar snyggt på byxlinningen:/

Jag avskyr när det bullar ut, och viker ihop sig när man böjer sig framåt. Kunde ju vara lite högre upp det samlades.. 😉 men nope. En kursare sa att hon försökt stå på huvudet för att få magfettet att hamna i bysten men i stället fått dubbelhaka så hon hade gett upp det nu 😉 hehe

Synd att det inte funkar så, jag har fettet väldigt snett fördelat och hade varit perfekt att ruska runt det lite så det hamnade där det var mer estetiskt.

Kanske kan åka lite torktumlare? 😉

Men träningsvärk i magen känns som hopp om att det finns magmuskler iaf, man tvivlar ju ibland.

Jag har fött nio barn, ett tvillingpar, och det ska inte behöva synas. Det är bara en dålig ursäkt. Helt platt och felfri lär ju magen inte bli igen( har nog aldrig varit heller) men fluffig behöver den inte vara, det är bara för mkt god mat och godis:) Mitt eget fel alltså:)

Jag har såvitt jag vet inga skador på bukmuskulaturen som skulle göra det omöjligt, men jag har heller inte den disciplinen att kämpa, så jag nöjer mig med mindre fluff i första hand. Starka och funktionella är magmusklerna i alla fall, jag har inga ryggproblem som jag haft förr och det är det allra viktigaste.

jaha.. Och vad ville jag säga med detta nu då?? Ingen aning, hade en plan när jag började skriva och så försvann den;)

 

Igår vilade vi, ikväll är det Olle:)

Och det är skärtorsdag, jag har inte ens tagit in påskris.. Kanske måste göra ett ryck sen efter kyrkis, men nu ska vi göra oss klara för det. Jag har min nya kärlek på mig;

Meandi

Från me&i, sålde slut direkt och finns nu bara i typ L.detta är en M och jag hade kunnat ha S med, men gillar att den är lite rymlig. Älskar den, mjuk och go och fin:)

nu kyrkis, jag återkommer med vinnaren av biljetterna till Snövit sen!

bye bye:)

 

Kommentera

  1. Tess W

    Det hade kunnat vara värre: Dubbelhaka, bilringar och stora bröst. Inte kul heller att gå från 75 D till 75 H på 3 graviditeter! Du fattar varför jag inte skaffade 9;) nu försöker jag gå ner i vikt men tyvärr saknar jag din gen som gillar och träna och ha träningsvärk;) 😉 men sakta men säkert med kost ändring och promenader går det frammåt:) Stora kramar Tess W

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Bra där!! Börja med kosten och prommisar. Sen finns det ju massor av saker att träna, du kanske inte hittat din grej bara? Klättra? Orientera? Power walks, yoga.. Dansa:)
      Finns massor:)
      Jag fattar varför du inte skaffade nio;)

Allmänt

Ni vet Killer-David ?

Man kan ha träningsvärk och så kan man ha TRÄNINGSVÄRK!

I söndags åkte vi slalom hela dagen, lite sådär påfrestande för låren, man känner hur det bränner fint där efter en stund i backen.

Igår var vi på power-hour med just Killer-David. Han är grym. På ett bra sätt så klart 🙂 Hans pass bränner förbaskat bra i låren. I rumpan. Armar, axlar, tja.. Överallt. Det är liksom garanterad träningsvärk på hans pass.

Tisdagar brukar vara rätt smärtsamma;) och det är toppen att träna bort träningsvärk, det är liksom det enda som hjälper, så vi försöker gå på ett cirkelfyspass med Elena då. Det är även det ett bra pass, mkt basövningar men med en tvist. Jobbigt, men brukar kännas gott efteråt. Varannan tisdag skjutsar jag Trixie och en kompis på gympa och kan inte träna, och idag var det min tur att köra. Men Trixie är fortsatt krasslig och även kompisen var skruttig så det blev ingen gympa. Snabbt bokade vi in Elenas pass:)

Såg att hon var utbytt mot Pernilla, funkar fint det med.

Körde till Friskis och loggade in, samtidigt som jag kollade på skärmen. Det stod Killer-David. Var tvungen att fundera lite innan jag fattade, han var ersättare alltså…?

(Ja, alltså det stod bara David såklart men han är ju en riktig killer;))

Jag kände hur mungiporna drogs uppåt, fasen vad kul! Jag vet inte om det är nån självplågeri-gen som slår till ibland, men vetskapen om att det kommer bli ett skoningslöst pass är så härlig:)

Det mest troliga utåt sett mentalt instabila flinet satt kvar och ökade när jag skulle av med joggingbyxorna och på med skorna.. Jag har suttit rätt still idag, pluggat och pratat i telefon och inte känt riktigt hur ont jag hade:)

Insida lår- ont. Framsida lår- ont. Baksida lår- ont. Rumpan -ONT. Biceps- jadå ont, rygg och axlar-check även där, ont. Och leendet blir bara större och större, det här kommer kännas. Ordentligt:)

Och det kan man väl säga att det gjorde.

Ett roligt varv med stationer, kul övningar, en del vi inte gjort på länge och det gick bra dessutom, kändes som man var rätt stark idag.  För första gången på väldigt länge klarade jag av armhävningar på tå igen:) De är långt ifrån så djupa och snygga som de ska men de är på tå. Att göra djupa knäböj med tung kettlebell gick bra, några gånger, sen var lår och rumpa slut;) och de där förhatliga dipsen som bara är jobbiga gick de med. Ett bra pass på alla sätt och vis!

David är kul. Kräver att man ska göra sitt yttersta. Givetvis struntar man i honom om man känner så, men det är peppande:)

Efteråt får man nio av tio gånger en belöning. Eller straff bara att välja;) Idag var det smala / breda knäböj…. Jag hade lugnt föredragit burpees idag;)

Det är alltså knäböj där man hoppar mellan smala och breda tills han tycker att vi är klara;) Brände fint i de stackars låren kan jag meddela. Kommer kännas ännu mer i morgon:)

Då blir det ingen träning, vi ska bort på kvällen, testa lite kläder, klämma och känna lite.

Men, jag måste köpa nya träningskläder!   De tvättas ju hela tiden och blir slitna och jag behöver både byxor, sporttop och linnen. Skor med men det är så tråkigt att prova så jag drar lite till på det:)

Har ni några tips på bra sidor med shapebrallor så hojta:)

Jag gillar inte de där med kryss på sidan vad nu de kan heta, men rönisch och casall, och om det finns andra roliga märken. Roligt och roligt förresten.. Byxor måste vara svarta:) Det spelar ingen roll hur snyggt mönsteroch färg är på andra, jag känner mig utklädd 😉

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Sofia

    Jag kör med Northbend, Team Sportias märke. Helt svarta och super bra. Håller kompression tvätt efter tvätt och ger extra ork åt benen under själva träningen. Känns när man tar av dem.

  2. Frida

    Jag har de med krysset, älskar de. Dock gammal modellen som har en smal mudd i midjan, men har beställt den nya modellen med bred midja då mina gammal är helt urtvättade 😉 Har även Casall med en rosa rand längs benet, (finns i fler färger) och de har hög midja. Älskar båda! Kommer nog aldrig mer köra nå annat än shapebrallor 😀 har du kollat tex XXL.se, stadium.se. Acctive, gymgrossisten och sanbba steg? 🙂 alla dessa har självklart hemsidor. 🙂 Hoppas du hittar nå brallor du trivs i! 🙂

  3. Åsa

    Jag har shapebrallor från både craft och casall. Båda lika bra.
    Svårt att komma i dom men väl i sitter dom perfekt.

Allmänt

På egna ben :) hela dagen

God förmiddag!

Fy farao vad dagarna ramlar på, det är redan 21 mars!  Jag tror att jag har haft sjuka barn mer eller mindre alla marsdagar, just nu har styrkan bytts ut lite och det är Novalies tur att må kasst. Trixie är fortfarande inte pigg, men Jordan gick till skolan redan förra veckan när jag var iväg. Så alla de små har varit eller är dåliga, jag har haft en kort släng av nåt där i början av månaden, så det är väl egentligen tvillingarnas tur nu kanske. Få se om de klarar sig, de är ju inte upp i varandra som de andra är.

Igår var det ju umgänge. Idag upptäckte jag de obligatoriska kvarlämningarna…

plastpåseEn kasse med blöta badkläder. Varenda gång. Alternativt en korg/kasse med annat, fika eller så. Jag antar att han anser att när klockan är 18.00 prick så lämnar han av kidsen vid grinden och åker iväg, och då är hans ansvar slut. Så badkläderna är liksom mitt ansvar. Funderar på att skaffa ett extra set som han kan ta med sig och hänga upp hemma hos sig. Han kanske har tvättmaskin och torktumlare, och slipper hänga badlakan över stolar och dörrar för att torka tänker jag… Som det är i nuläget, och har varit sen i augusti så har jag väldigt liten plats för blöta kläder. Ja så får det nog bli.

Nej, det är ingen big deal egentligen, men när det upprepar sig varenda gång så ledsnar man ju till sist. Och nej jag kommer inte ringa upp honom och snacka lite om det, sist jag talade direkt till honom eller tvärtom, (inklusive att säga) ”hej” är nog typ…tja…två år sen ungefär. Det är hans val, och så småningom fogar man sig. eftersom det inte finns nån väg att gå längre. Det är hans förlust, men eftersom det även var hans val så skiter jag i det.

Ungarna hade alltså badat, eller de som var friska och fick följa med, tror det var Jamie, Jordan och Lovelia. Trixie ligger mest på soffan och snorar och hostar, och de lite större följer ju aldrig med. Det är skitbra att de åker och badar, då får ungarna vattenvana och kan träna på att simma, så på det är det tumme upp.

Jag klev upp mitt i natten, klockan halv åtta;) och packade i ordning mig, gick ut med Doris och åt frukost, sen kom syrran och vi styrde kosan mot Kungsberget. Vi körde i duggregn mot Sandviken och det kändes lite halvskumt att tänka slalom, men väl framme så sken solen och det var nån minusgrad.

Precis som förra gången så bokade jag vår utrustning via deras hemsida på vägen upp. Det är hur smidigt som helst, man klickar bara i vad man vill ha, betalar med kort och så får man ett sms att det är klart och står och väntar  i ett bås. Vi körde på paket även denna gång, med skidor, pjäxor och stavar. Plus hjälm eftersom ni sa att det var varmt och skönt om öronen.

Kungsberget skiduthyrning

Så står det i fina bås och allt är klart för att klä på sig:)

Alltså, de här modernare prylarna… Kan någon berätta om det verkligen är meningen att pjäxan liksom ska integreras med foten för evigt? Det är ett liten helvete att få på den först av allt, känns som att försöka få ner foten i ett alldeles för litet hål. Mina egna pjäxor har två spännen, och när jag knäpper upp dem så viker sig liksom plösen framåt så man både får av och på den utan problem men även kan gå rätt ”obehindrat ” i dem. Alltså obehindrat är ju en stor överdrift, för alla som gått i ett par slalompjäxor vet att det är allt annat än graciöst;) Mina hyrda pjäxor är sköna att åka i, men ingen större skillnad när man knäpper upp dem, och att sen försöka få av dem…holy smoke det är mission impossible;) Vad är knepet här?? Måste ju vara så att jag gör något mindre rätt?

Men efter att ha kämpat med att få på pjäxorna så var vi klara.

Det här med hjälm..

carola wetterholm

Jag har otroligt svårt för att ha något på huvudet, har sällan mössa om jag inte fryser ihjäl, så att ha en hel jäkla kruka på skallen var prövande;) Brillorna hamnar snett och mina öron står nog ut lite för mycket för jag känner hela tiden hjälmen emot dem. Jag har inte haft en hjälm på mig sen jag åkte motorcykel för kanske 25 år sen, och då känns det ju aningens mer motiverande än att ha det för att skava runt i en slalombacke. Men, det var faktiskt varmt om öronen:) Men passformen var inte den bästa, man fick byta som man ville men jag hittade liksom ingen som var perfekt. Får väl köpa en egen kanske.

Solen försvann så fort vi kom ut i backen;) som vanligt, och det blev mulet och snöade. Några nerfarter var avstängda för tävling, och de övriga var ok. Vi fattade ju att i slutet av säsongen, med dåligt med snö hela vintern, massa konstsnö, eller egentligen mestadels konstsnö, och med 0+- grader så är det inga kanonåk, men  halva dagen var det ändå bra. Väldigt mycket lössnö som ligger i drivor, och den konstgjorda snön är ju lite annorlunda mot riktigt så det blir som att köra i lite blött socker. Eller som fyllningen i blöjor ni vet;) Gelé aktigt. Lite trögt och tungt. Jobbigare att trycka undan snön när man svänger, lättare att få konstiga kast och felskär. Med andra ord, så fult som vi åkte i går var det länge sen man gjorde:)

Det var lite så att man ville plogsvänga, för att inte fastna. Gick lite för långsamt för att kunna svänga snyggt. Och så kom de balla grisarna farande och bevisade att det mer handlar om åkaren än underlaget;)

Hehe.

Mitt på dagen kom solen tillbaka, och då var det ju härligt!

kungsberget Carola wetterholmHär har vi precis åkt in i skuggan efter att haft solen i ögonen så de tårades:)

Vi hade en kul dag i backen! Inga tiopoängsåk, eller ens sjupoängare, men en himla massa andra;)

Väldigt lite folk så det var bara att åka fram i liftkön, max tre personer framför en, och det ger ju en himla massa mer åkning än att stå och köa.

skidlift dragbana

På eftermiddagen mulnade det på, och ömsom snöade och regnade. Bah. Vi hade sett det på väderleksprognosen så vi blev inte jätteförvånade, men hann ändå åka merparten i ok väder. Det funkade ju att åka även i regn, men är ju mindre charmigt. Backarna blev även markant sämre allt eftersom dagen gick.

Jag gjorde ingen praktvurpa;) men vi körde ihop en gång, från i princip stillastående, vi råkade liksom bara vara på exakt samma våglängd och åka framåt, skulle snacka om nåt, och så satte jag skidorna i kors en gång och kunde inte för mitt liv begripa att det inte funkar att försöka lyfta den understa;) Åkte knappt framåt men hamnade på rumpan för att reda ut skidorna. Dock en planerad ”vurpa”. Jo, och så slog vi ihop hjälmarna ett antal gånger i liften;)

Lunch på pizzerian, men det var enda gången vi satt under dagen, förutom i sittliftarna då. Men vi åker hellre ankarlift som går snabbare.

kungsberget Carola wetterholm

 

Kul dag! Sista slalomen för i år, men två gånger på en säsong är rekord. Får försöka utöka det nästa vinter.

På väg hem stannade vi på McD i Sandviken, där är personalen alltid skittrevliga:) Jag har ju varit där med ungarna ett antal gånger åxå och de har alltid varit på bra humör. Personalen alltså, inte ungarna;)

Sen tog vi kaffet med oss i bilen och åkte hem i ösregn.

Hemma väntade alla kids, de spelade dator och kollade på tv, klockan var nästan läggdags. Vi kollade på Mästarnas mästare och fick tårar i ögonen av Foppas film, vilken hjälte han är. En sån hockeyspelare. En sån man. Sen hoppade barnen i säng och det blev tyst.

Jag bokade biljetter till Nickelback:)

nickelback

Tror det var 6 september de kommer, det ska bli kul! Jag är inget superfan, men gillar deras musik.

Och inte nog med det…jag såg på Facebook natten till söndagen, att Europe ska spela i höst, 30 årsjubileum för The Final Countdown albumet, och att de kommer köra hela det, plus lite andra låtar åxå. Europe är den första riktiga konserten jag var på, i ishallen i Gränby i början av 80-talet typ, det var jag och Helen och massa långa, långhåriga grabbar som headbangade;) Kvalar in som topp tre av bästa konsert. Jag och Helen har sen varit på massor av deras spelningar, och jag vet att hon vill se dem lika mycket som jag, så på helt eget bevåg, utan att snacka med henne, bokade jag  två biljetter till oss:) Det var ju mitt i natten och hon sover som vanligt folk gör, och jag hade inte ro att vänta.

Och så messade jag henne sen att det var så:D Jo, hon blev glad:)

europe the band

8 november, på Cirkus i Stockholm. Kommer bli toppen ♥

Vi såg dem för några år sen, Jordan var med då:) Jag köpte en biljett extra till hans farsa och så fick de två sitta i baren och hänga. Jag ammade Jordan som bara var drygt tre månader, och kunde inte lösa det på nåt bättre vis:) Jo, jag hade kunnat lämna honom hemma, men så många timmar utan att amma hade inte varit kul, och jag hade inte kunnat fokusera helt på musiken om jag visste att bebisen var hemma utan mig. Jag är ingen hönsmamma på något vis, men jag har aldrig varit bra på att lämna bebisar så länge som jag ammat. Då lever vi i symbios:) Typ ett år:)

Sen såg vi dem igen för bara nåt år sen…minns inte när, men kanske 2014? De levererar alltid en bra show, och tja.. älskart!

Jag känner att det är ett bra konsertår på gång här! Bruce Springsteen, Nickelback och Europe. Sen är det en del andra spelningar jag har lust att gå på men där inget är spikat, och man vet liksom aldrig vad som dyker upp framåt heller. Jag såg tex att Ronan Keating ska spela i Danmark, känns som att han kanske tar en tur över vattnet hit när han ändå åkt så långt liksom;) Ja, jag har en vitt spretande musiksmak, med den gemensamma nämnaren att det måste vara något speciellt med RÖSTEN:)

 

Idag ska jag plugga. Hela dagen, förutom en sväng på eftermiddagen då jag och Jamie ska till logopedmottagningen. Dags för nästa unge att öva på att prata. Barn nummer sex i raden av kurreduttspråkssnackare. Man undrar ju vad man gjort för fel;) Men skyller det på den andra föräldern, hehe.

Egentligen har jag bara tre som haft riktiga problem. Tvillingarna tyckte de på BVC att de var lite sena, och vi fick åka dit och göra nån språktest som de fick uruselt resultat på. Jag som inte var ett endaste dugg orolig, och rent intuitivt kände att det finns inget problem här, blev konfunderad. Men det visade sig att testet var avsett för barn som var drygt ett halvår äldre så jag fattar inte riktigt varför det blev sånt hallaballoo? När de fick komma tillbaka och göra om testet i rätt ålder så klarade båda av det med bravur. Tror att det var just tvillingskapet som gjorde att BVC fick för sig att det var ett problem. Det sägs ju att tvillingar ibland utvecklar ett eget språk sinsemellan men det var aldrig så för Robban och Corrinda.

De är väldigt lite tvillingar på alla sätt och vis:) det enda är nog att de föddes samtidigt, för de är som natt och dag på alla sätt och vis och gillar oftast inte ens varandra.

Nåväl, Novalie, Trixie och framför allt Lovelia har haft riktiga talproblem. Lovelias ökade drastiskt när vårt liv vändes på ända när någon bara drog, hon backade väldigt i sitt tal då.  Så kom Jordan, min lilla professor, som inte bara snackade rent, utan han kan ju läsa böcker och räkna svåra mattetal innan han ens börjat i första klass. Dessutom, och det här är jag grymt imponerad av, så är han otroligt duktig på det här med att ord kan betyda olika saker. Häromdagen stod han med en tetra passerade tomater i handen och skrattade.

Passerade! Haha, som att man liksom har gått förbi tomaterna:)

Jag hade ett litet hopp om att det var bara tjejerna som hade svårt med talet, men så kom Jamie och bevisade motsatsen, och idag är det alltså dags för det första av, antar jag, ett stort antal logopedbesök.

Ska bli spännande att se om vi hittar parkering…

Nu ska jag ta tag i pluggandet!

Vi hörs snart:)

bye bye:)

 

 

Kommentera

  1. Anna

    Hejsan…
    Tack för alla svar..!
    Tyvärr finnes det ingen språk klass(nedlagd) i våran kommun.. Utan varje enskild skola ska ta hand om elever med speciella behov..
    Det finnes språk skola i grannkommun & även inne i stan..men våran kommun säger nej…för dyrt…
    Vem ställer selektiv mutism diagnosen bup el logoped??
    Jag har läst om det & allt stämmer klockrent!!
    Jag har även skjutit upp skolstarten ett år…
    & visst händer det saker ..tex idag kan hon prata med mig på bussen ..gjorde hon inte för ett år sedan…
    Men samhället har ju lite mer bråttom än så..
    Jag vet bara inte hur jag ska få henne till skolan & lämna henne?!?!
    Hon har panik redan nu att jag ska lämna & gå..
    För kvar fick jag inte vara för rektorn…!
    En skola gav mig två månader..sen så fick det vara ..med orden att alla barn är ledsna ngn gång i skolan?!?!
    & där står jag….
    Jag ska alltså bära min unge till skolan..lärare hålla fast henne så jag kan gå ..
    Det lär ju inte hjälpa henne i sin ångest för andra människor..

  2. mariahusetfullt

    Till Anna.
    Jag har barn med språkstörning. Det finns runt om i landet speciella klasser för elever med språkstörning. Min son går i år 1 i en sådan klass. Dom är bara 8 elever på två lärare och så är logoped och tecken språks lärare knuten till verksamheten. Logopeden tränar både enskilt och ibland med flera barn samtidigt. Tempot på undervisningen är lugnt och alla använder stödtecken. Några av mina äldre barn har gått i verksamheten också, mem bytte till ”vanlig” klass när språjstörningen ansågs minimal. Kolla med kommunen om ni har någon sådan verksamhet eller om det finns i grannkommunen.

  3. Anna

    Hej. Jag har hört talas om selektiv mutism. Det innebär att man har ofrivillig tystnad. Det är inte många som vet om den o det kan vara värt att läsa om den. En del barn har selektiv mutism o får hjälp för det så blir det lättare att hantera.

    1. Monica(en annan Monica)

      Selektiv mutism innebär så mycket mer än ”bara” ofrivillig tystnad. Tystnaden är en konsekvens av andra bekymmer. Vänd er till BUP och diskutera med psykolog eller barnläkare utan att barnet behöver följa med . Förtroende och tillit för andra människor är nyckeln till att våga börja prata med andra än familjen och då måste den psykolog som barnet ev. ska prata med vara kunnig på området specifikt. Jobbat över 25 år i skolan och under sen tiden träffat på 3 barn med denna diagnos så vanligt är det inte, kräver specialkompetens. Ge er inte utan kräv hjälp inom barnpsykiatrin, skolan har förmodligen inte kompetensen. Det avfärdas ofta med blyghet men detta är litet mer än så. Uppskjuten skolstart kan vara ett alternativ under tiden barnet får adekvat hjälp.

  4. Anna

    Vad gör man med ett extremt blygt barn m språkstörning..?!?!
    Logopeden talar varmt för antidepp..
    Men det känns inte rätt.. Hon är alltså frisk för övrigt..fast ångest inför att prata..
    Psykolog? Jo visst har jag varit dit..ungen kröp in under min tröja & i panik drog i mig för att vi skulle gå..
    Jag har sådan ångest för skolstarten…
    Oförstående rektor..
    Känns verkligen som att slänga ut ungen till vargarna utan en beskyddare…!!!
    Tips ?! Ngn?!?
    Kan ju inte vara ensam om detta problem?!?!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Lovelia hade jätteproblem med talet när hon började första klass, men vi har bra lärare! Det kändes aldrig jobbigt. Men har ditt barn ångest inför att prata eller kan det inte prata? Alltså begripligt för alla. Jag personligen är starkt emot antidepp på typ alla, inte innan man provat samtal, kost och motion iaf. Jag skulle aldrig ge det till en unge som är rädd för att prata, det är ju liksom ingen mirakelmedicin direkt, och jag tror inte på det. Inte du heller känns det som, och följ ditt hjärta och magkänsla här! Någon annan här kanske sitter på bättre info, men jag vill bara ge dig styrka
      ❤️och kärlek

      1. Anna

        Åååå tack för svar!!!!! & pepp !
        Tyvärr är jag rätt ensam om att vara anti antidepp ..hahah…lät lite kul 😀
        Hon har ångest för att prata.. & en språkstörning/försening.
        Hon pratar bara med oss i familjen..& vi förstår henne.. När hon inte kommer på ordet så visar hon med tecken el beskriver saken hon försöker förklara…
        Om ngn utomstående tilltalar henne ”fryser”hon ”stänger”av..blir stel…vet inte hur jag ska beskriva det bäst..
        Det är inte många som skriver om språkstörning/försening…vart glad när jag såg ditt inlägg….!!
        Och att du även skriver om din professor .. Han har väl varit hemma lika länge som tjej ligan?
        Jag har nämligen fått såååå mkt skit för att jag inte har puttat ut henne ur boet…
        Hon grät sig till söms härom kvällen av skolångest… & då är det ändå ngr månader kvar till hösten……..
        Är såå villrådig men ändå vet jag att piller löser inget…

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Selektiv mutism lät som nåt du ska kolla upp . Jag förstår dig, folk har tyckt att förskola skulle lösa alla problem men inte heller det är en mirakelmedicin . Är hon blyg så är hon och det går inte att tvinga bort. Jordan har varit hemma tills han började förskoleklass och är en professor ändå:) Det beror ju på person.
          Kram!

      2. Marie 6barnsmor

        Min dotter paratar inte i skolan. Hon har inte språkstörning, men har alltid framstått som ”blyg” och vägrat prata i skolan. Hon har nu fått diagnosen selektiv mutism. Det innebär att man inte kan prata i vissa situationer som tex skolan. Hemma pratar hon som vanligt och med kompisar. Men i situationer där hon inte är trygg eller bekväm pratar hon inte.

  5. Loppan

    Lätt jag hade köpt en uppsättning badkläder till (i smyg) sedan hade jag låtit kassen stå (i poolrummet) och med ett mjukt och lent leende räckt över den vid nästa umgänge utan ett ord, vänt på klacken, och slagit mig ned med en kopp kaffe!

      1. Myran

        Har du kvar husvagnen, kommer ni bo i den i sommar? Det är så att jag köpte en grej till dig som passar i husvagnen för länge sen, glömde bort det men så hittade jag den nu när jag rensade i lådor. Iofs oavsett husvagn eller inte så kan jag ju skicka den så har du nåt från en trogen läsare och följare på instagram, dock dålig på kommentera.

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Jadå, husvagnen är kvar, kommer alltid vara kvar, så länge den håller och har den nu hållit sen 1973 så ser jag ingen anledning att den inte kan fortsätta på samma vis 🙂 Japp vi campar i sommar med, längtar!
          Vad gullig du är!! ❤️❤️

  6. carina H

    Jag tycker att detta med blöta badkläder är en Big sak, inte meningen att Du skall plocka efter honom, kanske läge för 2 uppsättningar så är det upp till han hur han torkar, är inte ditt bekymmer. Såg att Europe skulle spela, finns det biljetter så kanske det blir en tur till cirkus, men såg även att Deep Purple skall spela på Grönan och det är verkligen en nostalgi tripp, lyssnade mycket på dom på 70 talet, så då får man stå och drömma sig bort några år, skall även avverka Väsby Rock festival i Juli, så det blir lite att gå på. blir kul.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing