Utflykt
HalloweenHögtiderUtflykt

Gröna Lunds Halloween:)

I går var jag inbjuden på en pressvisning till Gröna Lund för att få kika på deras nyheter. ”Ta gärna med en testpatrull i form av modiga barn och ungdomar.”

Så då gjorde jag det:)

Corrinda, Lovelia, Jordan, Jamie, Trixie och Novalie.

Corrinda fick jag hämta upp direkt från en dag i skogen med skolan, och hon luktade finfint av eld och rök;) Men hon hade med sig ombyte och svirade ”enkelt” om i bilen. Jag hade först tänkt ta tåg, miljötänket ni vet, men si det går inte. Det blir så förbannat mycket dyrare än att ta bilen så då blir det så. Visst är det lite märkligt ändå, att de kommunala transportsätten inte är billigare? Men, det är ändå skönt att ha bilen så jag klagar inte så högt;)

Eftersom jag inte parkerar vid Grönan så betalade jag typ 50 spänn, och så får vi gå en bit förvisso men det gör inget. Deras parkering är både dyr och alltid full, kanske inte igår förstås.

Vi var i god tid, nästan en timme tidiga. Jag avskyr att bli sen till en utsatt tid, och att köra till Stockholm kan ta allt mellan 45 minuter och 3 timmar. Det är åtta mil och motorväg.. Igår tog det en timme, skönt. Vi var i behov av att gå på toa, så vi hoppade in på Nordiska museet, tror jag det är som ligger strax före Grönan? Dit har jag varit på väg i hundra år, men aldrig varit tror jag. Är det något kul? I Uppsala var det grått men i huvudstaden strålade solen och det var hur härligt som helst. Älskar de här dagarna!

Jag vet inte vilka som var mest taggade, jag eller kidsen? Kanske lika mycket. Vi älskar sånt här!

Det är väl lika bra att först ta det som kommer komma i kommentarerna förresten:)

För vissa, säkert många, är Alla helgons dag väldigt viktigt. De vill hedra sina döda och tända ljus och besöka kyrkogårdarna och vara i stillhet och eftertanke. Det respekterar jag fullt ut. Men JAG har aldrig känt att det är viktigt för mig. Jag har heller inget behov av att sätta blommor på gravar eller sitta där och vara någon annan tid på året. För mig så blir det en konstlad och tillgjord situation. Jag tänker på mina nära och kära som inte finns med oss längre lite nu och då. När de poppar upp i tankarna av någon anledning. Det räcker för mig. Men jag respekterar att andra tycker annat.

Sen är det ju så här att Alla helgons dag och Halloween inte är samma sak, de råkar infalla i varandras närhet bara. I år är Alla helgons dag(afton?) den 3/11 och Halloween är alltid 31/10.

Halloween har rötterna i Irland och är urgammal den med, det handlar om att skrämma bort de onda andar som följt med upp genom skörden. Helt vanlig gammal folktro alltså, och man kan ju egentligen undra vilket som har funnits längst? Jag tror på folktron, som ju motades bort i och med kyrkans intåg. Eftersom jag gillar skräck, och utklädnad och traditioner så fattar ju alla att Halloween vinner stort i mitt hjärta. Vill man inte klä ut sig läskigt så får man helt valfritt välja något annat, en söt nyckelpiga kanske, eller en prinsessa:)

Eftersom jag respekterar att folk vill fira Alla helgon så förutsätter jag att folk å sin sida respekterar att jag gillar Halloween. Det funkar inte så kan jag säga;) för jag får alltid tråkiga kommentarer om att man SKA fira på ett visst sätt och att jag borde veta bättre. Nej, man får faktiskt göra som man vill.

Såhär säger Halloween traditionen: Vill man inte ha besök av utklädda människor som tigger godis så låter man bli att ställa ut en pumpa. Ingen pumpa = inget intresse för Halloween, dvs man ringer inte på där. Just det här misstänker jag att vi ligger lite efter med i Sverige, men vi får jobba på det.

Så gillar man inte Halloween så kan jag varmt rekommendera att scrolla förbi det här inlägget och inte läsa för att sen surt kommentera något:D Ja det är så enkelt faktiskt.

.

.

Är ni kvar? Ja men då så, då kör vi då:)

Det är pumpor, spöken och läskiga saker överallt:)

Just det här att transformera om hela nöjesparken är ju hur majsigt som helst! Det är mäktigt och maffigt. Pumporna odlas för Gröna Lunds räkning, i år både i Sverige och pga den aningens heta sommaren så kommer de även från Tyskland. De som är ruttna efter Halloween kastas såklart och blir biogas, medan övriga plockas hem av personalen. Överallt är det lite läskigt, och man kan med fördel bara gå runt och titta på miljöerna om man inte vill kika in i spökattraktionerna.

Vi fick komma in i Gröna Lunds teatern för information och supergoda mackor.

Där kommer årets barnteater att spelas, inomhus. Den heter Museet Skoj & Skräms och kommer att spelas varje dag klockan 14.00 & 16.00.

Åh jag tror den kommer vara toppenbra, de berättade lite om den och jag ser redan fram emot den:)

Mina barn drabbades hårt av starstruckedhet eftersom det var många Youtubers med igår, den enda jag kände igen var Ben Mitkus, men det var fler. Jag kunde konstatera att Ben är skitlång. Sen var det slut med imponerandet från mitt håll:) Jag sprang däremot på flera goa tjejer som jag inte sett på länge, så härligt att få pratas och kramas lite.

Vi fick information om årets nyheter, det är Skeppet, O-turen och Virus som är helt nya, sen har övriga attraktioner från förra året blivit ännu läskigare och i flera fall även större. Whihooo!

Sen släpptes vi fria, och först kikade vi runt på barnsidan, som är snäll och fin även under Halloween. Här är Pumpadrottningen.

Okey, det finns ett och annat skelett, men de är snälla:)

Visst sjutton är det vackert med pumpor och hö?

Tekopparna är utklädda i svart, nyckelpigan heter Spindelpigan och elefanterna är mumier. Såklart:)Pettson och Findus hus förvandlas till ett väldigt barnvänligt spökhus, som passar alla åldrar. Jag var där inne förra året och kan intyga att det bara är gulligt. Man kan lugnt ta med alla barn in där.

Här står två figurer, häxan och fågelskrämman vid sin stora rykande kittel som rykte så de försvann:)

Men, det här avverkade vi snabbt för barnen (jaja, jag med) var så sugna på den stora sidan. Vi klev igenom Spanska trappan. Det här är betydliga maffigare på kvällen, det vet jag sen förra året.

Majsfältet inne symboliserar att nu jäklar, nu blir det läskigt:)På den stora sidan kan man med fördel vakta sin rygg, man vet aldrig vad som kommer smygande bakifrån. De här fågelskrämmorna hade levande kompisar som gick omkring och skrämdes.

Värt att veta är att aktörerna inte får röra besökarna. Och samma gäller tvärtom. Vid Stora scenen har de byggt upp kyrkogården, som man får närkontakt med när man köar in på Motell Hell(o).

Vissa av de begravda bara vägrade att vara döda. Den här killen skapade stora problem för dödgrävaren som gång på gång fick hjälpa honom tillbaka ner i kistan.

Andra var ganska ordentligt döda;) men ändå på väg upp ur graven.

Motell Hello. Neonskyltens O är trasigt och blinkar, så det blir Motell Hell….Det är byggt ovanpå en gravplats, och det sägs att huset äter själar… man får så gärna checka in, men det är ganska otroligt att man någonsin checkar ut….bohoooooohoooo:)

Vi fick bara komma in i lobbyn och träffa den aningens hispiga portiern, en städerska (som dammade mig med en dammvippa i örat, shit vad rädd jag blev;) ) och en vaktmästare som körde ut oss:)

Jamie hade fått nog redan här. Han var med på allt förra året, men i år var det så läskigt att han grät mest hela tiden. Givetvis slapp han följa med in! Jag kommer lämna honom hos Janelle och Simon när vi åker hit med hela familjen för de avstår i år, och bara det var ju bra att få reda på i förväg. Det är inget kul att ha ett skräckslaget barn med sig. För nån:)

Sedan tog vi oss ner till kajen för att se årets stora nyhet – Skeppet!

Det är ett orientaliskt skepp som plötsligt en ovädersnatt drev in mot kajen och lade till med sina rostiga kättingar. Det finns inga spår efter besättningen, förutom kaptenen, som verkar leta efter en ny skara matroser….

 

”Lita inte på kaptenen!” Det fick vi med oss från informationen:)

Steppet bär på en tusenårig förbannelse och går man in i det så vittnar dess inre om mörka obehagliga händelser..kanske …nej, jag kan inte säga det, det är alldeles för obehagligt, ni får se själv om ni törs:)

Skeppet är i tre våningar, 750kvm stort och man tar sig igenom en 200meter lång mörk labyrint…Kanske kommer man ut igen, men inget är säkert.

Om det var läskigt?

Ja, på ett härligt sätt!

Jag kan inte säga att jag skulle uppskatta någonstans att tvingas in bland riktiga zombies som är ute efter att döda mig, men när det är på skoj så är det svinkul. Skräckblandad förtjusning helt enkelt.

Från Skeppet tog vi oss till O-turen. Även den ny för i år, det är Kärlekstunneln. Här har faktist en kärleksforskare tappat ut ett främmande ämne i vattnet som förvandlat tunneln. Det är åldersrekommendation fem år på den, och förutom lite fladdermöss och nåt skelett här och var så var det gröna vattnet det mest läskiga. Totalt safe för fegisar och små barn:)

Men….på vägen dit så stötte vi ihop med Ringmastern. Han är inkastare för de mordiska clowner som tagit över Lustiga huset och gjort det till Olustiga huset. Det är inget för den som lider av clownskräck:D I år är det ännu värre än förra året, och jag längtar!

Ringmaster själv är väl värt ett besök på Gröna Lund för jäklar vad bra han är! Obehaglig är bara förnamnet. Jag har lånat bilden av Heidi på Familjeparker.

Jag mosade in Jamie under armen, mot magen och tänkte ta mig förbi, men icke. På en sekund var han över mig:) Och verkligen ÖVER för han är lång den jäkeln. Kommer så nära och är grymt slängd i käften, det går inte att vinna en snackduell med den här snubben.

”Hur tänkte du att du skulle ha råd att betala hans psykiatribesök i framtiden va? Det tänkte du inte på va;)? Vilken dålig mamma du är.;)” Hans röst är silkeslen med en skärpa som får tårna att krulla sig.

Ahhhhh, kanske att Jamie inte uppskattade det, men det är ju underbart att få känna hur hjärtat pumpar lite extra snabbt för hur det än är så blir man ju lite rädd 🙂 Haha,.

Efter mig var det Trixies tur, sen Novalie, ingen går säker här,

och sen åkte jag på honom igen på väg ut ur O-turen, Corrinda filmade och blev hans nästa ”offer”. Ni får faktiskt lov att kika på filmen jag klippte ihop, den säger mer än tusen ord. Jag länkar den sist i inlägget.

Han tog med Corrinda på en svängom.

Corrinda som har absolut noll pokerface what so ever:DDansen slutade med att han lyckats manövrera in henne i famnen på en gigantisk … ja vad?

En vålnad av nåt slag. Jag har en minivariant hemma:)

Även en clown hade sluppit lös och jagade mina barn. Okey, jag erkänner, ungarna tycker att DET, eller IT, Stephen Kings skräckis, är en komedi:) De lider inte av clownfobi. Inte jag heller, jag hade knappt fattat att det fanns förrän för några år sen då de där clownerna började härja på gatorna.

Det finns en Zombiezon också….här har militären lyckas stänga in de smittade och gör allt för att hålla den under kontroll..

Ja… frågan är om de verkligen lyckats?

Helikoptarna hovrar och deras strålkastare lyser upp marken, militärer rör sig och det här ska man absolut besöka i mörker. Det här var det jag tyckte var häftigast förra året. I år fick vi en lite teaser när en zombie plötsligt kastade sig mot stängslet och militären röt åt honom att lugna ner sig.

Överallt är det dekorerat. Vi pratade mycket om hur fantastiskt kul det måste vara att få förvandla parken såhär. Att få gå all-in i ett tema.

Vissa saker är sig likt, som att man måste ta en bild här:Under Halloween kommer alla attraktioner att hålla öppet om vädret tillåter det, vilket gör att även om man inte vill gå i spökattraktioner så kan man ha kul ändå. Fast varför missa det?

Även Skrattkammaren har fått sig en Make-over, och har blivit ett biomedicinskt laboratorium där precis allt gått fel. Virus heter den, och man tar sig igenom ett laboratorium svårt märkt av ondska…

”Ta er ut härifrån så fort ni kan!!”

Okey….!:)

PÅ väg ut kom det här Hazard teamet, med en döing på en kärra. Backa, backa, smitta !

Allt gör sig ju bättre i mörket, så har ni funderingar på om ni ska åka på dagen eller kvällen, så ger ju kväll en extra dimension.

Som sagt – all-in. Även dörrarna är läskiga:)

Till sist var det dags att lämna. Vi kommer tillbaka för att åka och göra allt. Såklart, det här har barnen tjatat om sen 31/10 förra året:)

När parken öppnar för allmänheten i morgon, fredag 19/10 så får man absolut inte fota eller filma inne i attraktionerna, men som pressfolk så fick vi fria händer. Jag har filmat en del, men vill ni se snyggare så kan jag lugnt rekommendera er att söka på Halloween på Gröna Lund på Youtube. Jag vet att flera hade riktiga filmteam med sig.

Fast ni kan ju kolla på mitt först:)

Jag har fått flera kommentarer och ett antal dm på instagram om att ni vill att jag ska visa mer rörligt material. Jag kan absolut försöka göra det, men det kommer aldrig att konkurrera ut det skrivna. Bloggen är och förblir mitt prio:) Men som ett komplement absolut. Om jag vet att ni gillar det så känns det ju roligare att trixa med det, för jag är rätt usel. Filmen ovan tex, som jag sa igår så är den trist, utan musik men jag får inte till musiken så den håller tyst när jag vill det. Nu redigerade jag från mobilen, det finns bättre möjligheter via datorn, men då är det annat som strular. Men det är KUL!!

Nu ska vi ”bara”bestämma vilken dag vi ska åka tillbaka… många viljor, och det är inte helt enkelt:)

Så där ja, hoppas att ni fick blodad tand (haha) och åker hit, helst inte den dag jag är där bara så det blir massa köer;)

Hörs snart igen!

(Förresten, så här skrev jag förra året om halloween på grönan  )

Kommentera

  1. Jessie

    Alla helgona är viktigt för mig, då jag förlorat i princip hela min släkt så är den helgen för mig förknippad med att åka runt till alla gravar och tända ljus och sitta där i stillhet. Men…jag gillar även Helloween och som du säger är det två olika saker på olika dagar.
    Så nästa helg firas Helloween på Liseberg och helgen där på åker vi runt till våra älskades gravar. 🙂

    Vill passa på att säga att jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Du beskriver din vardag på ett fängslande sätt med en humor som passar mig perfekt, tack för det. 😀

  2. Sofia

    Det verkar som att ett besök på Gröna Lund kan vara av värde alltså!

    Konstigt att du ska behöva försvara dig, och i förväg dessutom. Halloween och Allhelgona är ju inte samma sak, precis som du skriver, så vad finns det att bli upprörd för egentligen?
    Jag blev bara nyfiken, inget dömande eller någonting. Men du skriver ”För mig så blir det en konstlad och tillgjord situation. Jag tänker på mina nära och kära som inte finns med oss längre lite nu och då”. Jag förstår absolut din tanke, även om jag tycker det är bra dagen finns så folk som kanske glömmer blir påminda om att faktiskt bry sig. Men resonerar du likadant vid Alla hjärtans dag, Mors dag, Fars dag osv? Som sagt, inget dömande. Det var bara en fundering som dök upp!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej, för de personerna lever ju 🙂
      Levande personer uppvaktar jag gärna och bryr mig massor om. De döda är döda och varken vet eller bryr sig om vad jag gör. Om jag trodde att min mormor exempelvis, skulle veta att jag satt vid hennes grav och att det betydde något för henne, då skulle jag gå dit ofta. Men nu tror jag inte det. Jag är också rätt övertygad om att OM mormor skulle veta att jag satt där så skulle hon tycka att det var onödigt och slöseri med tid:)
      Jag tror att besöka en grav kan vara väldigt viktigt, för mig med kanske beroende på vems, det är ett led i sorgebearbetningen. Men som jag känner just nu så är det inte viktigt för mig. Och oavsett så skulle Allahelgona och Halloween vara två olika högtider i min värld. Jag tycker det var en bra fråga, och inte ett dugg dömande:)

  3. Margaretha

    Carola,det var jätteroligt att se din film ,även för mig som är mormor o 70 plus!
    Tack för att du delade med dig !
    Kram till dig o din gulliga familj!
    M i Bålsta

Visa alla 7 kommentarer
OkategoriseradeShoppingUtflykt

Lekland och solskyddskläder:)

Innehåller reklamlänk för MEDS

.

Sådärja. Ännu en idiottripp till Stockholm som tog hundra år i stället för en timme…. Skjut mig.

Hur kan det vara så förbannat mycket trafik i Stockholm??? Funkar inte bussar och tunnelbana på ett vettigt sätt? Eller vill man inte åka kommunalt ? Varför i så fall?

Jag vill minnas att flera kursare till  mig klagat som fan på lokaltrafiken, att det tar mkt längre tid att åka så än att köa med bilen… ? Hur är det möjligt att man i så fall inte fixar det, hur svårt kan det vara liksom? Med tanke på Uppsalas eminenta  idiotbusslinjer så vet jag iofs att det kan vara snudd på omöjligt…;) Här vill de efterlikna nån slags London underground och har gjort röda, gröna och gula linjer, och en jäkla ringled runt hela stan som ingen blir glad av. För min del är det toppen om bussen går när den ska, dit man vill:) Uppsala är inte så stort.

Fan, man borde helt klart bli nån slags logistikmänniska eftersom man sitter inne på alla vettiga lösningar:)

Jaja. Vi ägnade hur lång tid som helst åt att köra på ettan, och ibland tvåan….när jag efter en timme fick växla upp på trean så jublade jag högt:) Bara för att sen få växla ner igen. Gosh.

Samma väg som på hemvägen tog 21 minuter tog över en timme dit.

Vi kom fram utan en enda felkörning, det är i alla fall bra:) Leklandet ligger i Länna, Skogås, Huddinge. Helt fel sida av stan för oss men det är alltid kul med små(eller långa) utflykter.

Det var fint, rent och snyggt med massa folk överallt. Jag var bara stressad och hungrig:) Jag hade med de fyra minsta- Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie och efter att de lekt en stund så gick vi och käkade. Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det är hög klass på käket på just något lekland men det gör jobbet:D Burgare till tre ungar, korv till en och så en toast till  mig.

Sen röjde de på igen. Jag och Jordan körde airhockey, det är riktigt riktigt roligt:)

Rutschkanor är kul!

Jag som skulle röja runt jag med hade en väska jag släpade på så jag gjorde inte ett dugg:) Mer än sprang på tid mot barnen:) Intervallträning är effektivt så tre gånger tio meter räcker….typ;) Kanske ska köra mot dem i skogen här hemma, de är snabba som geparder. Och lika uthålliga;) Precis som mig..

Vi hade kul. Det var väldigt trevligt:)

Sen åkte vi hem, och det tog ingen tid, man fick köra på fyran som minst och jag körde rätt hela tiden. Ibland är det roligare än annars att köra bil.

Men… så många gånger nu som jag kört i halv storm! Fy fan vad jobbigt det är när bilen tar vind och driver iväg åt sidan, eller får kast. Min bil är ganska stor, men inte jättetung så den är ett finfint vindfång. Min gamla buss var ännu större men vägde ju betydligt mer så där märkte jag det inte ens. Med den här är det högst kännbart. Hu! Hela vägen till Norberg sist var det så och jag hade så ont i armarna sen. Idag var det hemskt. Men vi kom hem utan besvär, och hann precis in innan regnet dundrade in med full styrka. Skönt att slippa det i alla fall.

 

 

Sen måste jag tipsa er med lite mindre barn, mellan 0-7(ish) om en helt makalös bra rea:)

Jag surfade in på MEDS och beställde lite värktabletter och såg att de hade solskyddskläder för en spottstyver. Den här dräkten för tjejer, eller killar som gillar rosa och volanger:)

Fanns i en blå variant med. Och den här till småkillarna

Jag älskar solskyddskläder, men ju större de blir ju svårare är det att hitta, speciellt om man vill ha lite roligare. De här kläderna ger 98%skydd mot UV-strålar, utan att man behöver smörja på massa på huden. Det finns bikinin och badbrallor med, som de röda ovan, men jag är mest ute efter tröjor. Jamie hade en hel dräkt som han älskade, och övriga har haft tröjor. Jag har haft dem mestadels på stranden när de badat, men även annars. Allra helst de här var ju fina.

De kostar i normala fall strax över 400kr, nu runt 180kr så klipp till!!

Jag kan lova att ni kommer bli fast:)

Nu ska jag vädra ur mitt sovrum, det är varmt och svettigt som tusan där, ungarna stänger in sig när de spelar dator. Sen sova, om ett tag:)

Natti natti

 

Kommentera

  1. Josefin

    Pendlar sthlm till uppsala, med bil. Nått jag saknar är att kunna som med SL köpa 48 timmars/tredagars biljetter. Om jag vill pendla med tåg ibland å inte alltid bil (vi samåker) vill jag ju inte köpa månadskort… och en dag tur å retur med pendeln är 220 kr…. för en dag. Plus allt jäääääääävla strul. Har liksom deo å extratrosor på jobbet pga vet ju inte om jag kommer hem ifall det skiter sig, som för några veckor sedan när pendeln inte gick å de inte satte in några bussar……

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tja för att det är så det känns? Finns ju andra varianter på samma citat, både grövre och mildare men jag gillar Skjut mig. 🙂
      Jag är nu en gång för alla inte speciellt PK eller har några issues med att vare sig svära eller använda talspråk. Så här skriver jag:)

  2. Mili

    Ja, det är för jävligt i Stockholms biltrafik i rusningstid. Tyvärr så finns det egentligen bara en genomfartsled förbi Stockholm (E4, Essingeleden) och där kör ju alla som ska passera Stockholm, dvs inte bara stockholmare, utan alla utländska lastbilar (med dåliga däck och vid halka orsakar trafikkaos), turister med husbilar, biltrafik från alla färjor från Stockholms hamnar, utomsocknes bilburna besökare mfl. Och alla stockholmare som av någon anledning inte kan/ vill åka kommunalt. Många arbetar ob-tider och då är det inte givet att det går att åka med kollektivtrafiken. T.ex. min sambo som jobbar på andra sidan stan från där vi bor och börjar kl 6.30. Första tåget på morgonen går för sent för att han ska hinna, då skulle han komma en kvart för sent varje dag eller behöva ta nattbussen och åka runt hela Stockholm halva natten. På morgonen går det dessutom jättesmidigt att åka bil genom stan, ingen trafik, men på eftermiddagen sitter han precis som halva Sthlm på Essingeleden och köar. Inte för att han vill, utan för att han måste. Alternativet är att han byter jobb eller att vi flyttar (vilket skulle innebära att jag istället skulle få åka genom stan :-o) I Sthlms län bor över 2,3 miljoner människor och de flesta av dem måste på olika sätt förflytta sig från A till B till C osv. Det är inte en lätt logistik att hålla reda på, speciellt som befolkningsmängden ökar hela tiden. Med tanke på det så tycker jag väl att kollektivtrafiken faktiskt fungerar ganska ok. Har bott i en lite mindre stad, eller rättare sagt två mil utanför en mindre stad ett tag, och där fanns knappt några alternativ till bil. Ett par bussturer på morgonen och ett par på eftermiddagen/kvällen in till staden, vilket räckte till om man bara skulle till och från skolan eller jobbet och började/slutade samma tid som alla andra, dvs mellan 7-9 och 15-17. Annars var det ganska kört. Vi var helt beroende av två bilar då, kvällarna och helgerna gick till att skjutsa barn till och från kompisar och aktiviteter. Nu, i Storstockholm, kan de åka själva, inget skjutsande. Vi kommer heller inte behöva investera i moped/A-traktor/moppebil som vi nästan hade varit tvungna till i den mindre staden. Annars hade barnen/tonåringarna inte kunnat åka någonstans utan skjuts. För 1500kr har en skolungdom tillgång till hela Storstockholms kollektivtrafik dygnet runt under hela höstterminen. Det tycker jag är prisvärt och bra. Man behöver sällan vänta mer än en halvtimme på nästa avgång. Jämför det med den mindre staden där du kunde få vänta flera timmar om du missade en buss. Och ja, vintern ställer till det ÄVEN utanför Stockholm, ofta fick vi vänta länge på bussen pga oplogade vägar och halka i den mindre staden som, hör och häpna, ligger norr om Stockholm…

  3. Karin

    Förstår att du tycker det är obegripligt att folk inte åker kommunalt för det gör väl du hela tiden själv, eller? Har snarare uppfattat dig som en av de mer frekventa bilåkarna. Hur var det med glashuset :))

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej jag åker sällan kommunalt men jag kör sällan i rusningstrafik:) Jag skulle storkna av att sitta i sådana här köer varje dag det är så oproduktivt.. Finns inget val så måste man ju det är inget snack om det. Jag tar bilen hela tiden för att en sträcka som tar en kvart med bil tar över en timme med buss ink byten som måste till nästan överallt dit jag ska. Om det är lika i Stockholm fattar väl jag med att man tar bil, men jag trodde deras tunnelbana underlättade väldigt mkt.
      Jag kan bara säga som så att om jag hade valet att sitta i egen bil och köa eller kommunalt så valde jag kommunalt direkt, så kan man sova, läsa eller surfa 🙂
      Men funkar det inte… nä vad ska man göra?

      1. Karin

        Fast om du tycker att det är mycket byten i Uppsala så är det inget emot Sthlm om det inte t ex är samma t-banelinje. Det finns även ngt som heter cykel… funkar utmärkt i Uppsala och miljövänligt.

        1. K

          Hur tänker du? Att Carola ska cykla med barnen inom Uppsala? Jag ser en rätt dålig trafiksituation o de flesta städer. Stockholm har ju blivit som en krigszon, uppsprängt och byggen överallt. Infrastrukturen hänger inte med.

        2. Profilbild
          familjenannorlunda

          Angående cykel… jag bor lite för knöligt till för att det ska vara optimalt. Ska jag träna tex så är det till ett av Friskis där jag ofta är – 12km. Det tar för lång tid. Samma med att handla, jag köper ju inte direkt en liter mjölk och en limpa;)
          Svårt att ta det på cykel då faktiskt. Och så lägger vi till alla galna studenter som
          cyklar centralt och man känner spontant att det är säkrare att köra bil?
          För att ha en hållbar logistik så behöver jag ta bilen. Ibland är det ren slöhet såklart, men som sagt , ytterst sällan bidrar jag till rusningstrafiksköerna.
          Men visst är cykel suveränt på alla sätt:)

  4. Ella

    Bor i Uppsala och jobbar i Stockholm, och kollektivtrafiken är Så mycket bättre här än i Stockholm. Den suger här också förvisso, men det finns olika grader av värdelöshet. 😉 Men ja, det är min åsikt. Sen kanske den varierar i olika delar av stan iofs.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Den funkar ju helt ok, men de lägger ner miljoner på att göra om och så blir det mkt sämre för många..? De nya linjerna är ju katastrof i många fall, håller helt med dig.

Visa alla 13 kommentarer
FamiljegrejorUtflykt

Familjekväll på Exploria Center:)

Innehåller reklam för Exploria Center

.

För nästan precis ett år sen (och några dagar) så var vi på Exploria Centers invigning. Det ligger i Norsborg, Stockholm, så det är ju en bit att åka för oss. Men, barnen har tjatat om att få åka dit igen för de älskade det. Jag med:)

Det är ett stort superfint lekland, som även har brandskola, dinosaurieland, trafikskola och olika teatershower. Det finns en alldeles ny trampolinpark, och en trappa ner finns aktiviteter för de lite större – bowling, lasergame, go-cart, shuffleboard, och sådana där interaktiva grejor så man exempelvis kan skjuta med gevär.

Man kan ha olika företagsevent och barnkalas. Det finns flera jättefina lokaler för event tex detta ♥

De är superbäst på att sy ihop specialpaket för olika grupper, bara att kontakta dem.

Men, vi ville ha en helt vanlig Familjekväll:)

Vi höll på ett tag med att bolla datum mellan oss innan vi fick till den 8 juni. Alla utom Robban var med, för han  var tvungen att göra annat. Vi blev tretton stycken:) Syrran jobbar i Solna så hon åkte direkt och jag och Patricias Simon körde varsin bil hemifrån oss. Vi startade i GOD tid hemifrån. Men vad hjälper det;)? Nästintill totalstopp i trafiken. Men skjut mig. Jag som krypkört runt i Stockholm dagen innan fick nu göra samma lika igen. Janelle som var min kartläsare fick messa Madeleine som var vår kontakt och be om ursäkt men vi var sena:/

Jag får myrkryp i hela kroppen av att bli sen, men hon svarade att det var lugnt. Ta det lugnt bara:)

Ja, det är ju bara att gilla läget, men jag svor en hel del över trafiken innan vi äntligen rullade in på parkeringen. Whihooooo:)

Nu kör vi! Kalasrummet Superhjältar. Passade oss tyckte vi:)

Vi började med att gå på toa och sen kastade vi oss direkt ut i leklandet. Vi var där en fredag och då har leklandet öppet ända till 22, och aktivitetscentret till midnatt. Det gillar jag, och det var väldigt lugnt och skönt. Det här leklandet är snyggare än många andra jag sett:) Dels rent och fräscht som tusan, men även utformningen. Älskar den här vintriga delen:)

Här är utanför kalasrummen.

Vi kastade oss med liv och lust in i en kamp på liv och död, för i den här familjen så är vinnarskallarna många:) Vi sköt bollar på varandra, lite oklart vilka lag vi var, mer alla mot alla och så teamade man ihop sig med nån som just då var lämplig.

Syrran 😉 ”Kill em all!!”

Janelle höll sig på sidan, hon är i v 30 och kunde inte riktigt krypa runt och plocka upp bollar och härja runt i labyrinterna, men hon hejade ivrigt på. Efter pinsamt kort stund var man både genomsvettig och andfådd så lungorna skrek;)

Vi körde på en lång stund till innan vi gick vidare för att hoppa i Trampolinparken. Den fanns inte för ett år sen, så det var väldigt nyfikna barn som skuttade in. Mina ungar bor ju på studsmattorna hela somrarna, men att få hoppa ner i skumgummi är extra kul. De voltar och skruvar och jag står bredvid och bara gapar över deras fenomenala kroppskontroll. Riktigt så bra har ju inte direkt jag…:)

Ja, det fanns en trapets. Den satt ungefär hundra meter ovanför foampiten. Minst alltså:) Tror ni att jag vågade svinga mig ut? Jag har gjort en liten video där ni ser svaret:) Den kommer i slutet.

Och även lite av kidsens coola trix finns med där.

Att studsa på trampoliner, och hoppa ner i skumgummi är jobbigt. Men, att ta sig UPP ur skumgummigropen är ett mission impossible:D Haha, det är så jobbigt! Givetvis bara för baktunga mammor, kidsen kilar upp som om de gick på vatten.

Det finns även en trampolin som heter The Wall. Man kan studsa upp och sätta sig på avsatserna. Mattan var sådär proffsig och studsen var helt makalös. Jag höll på att aldrig kunna komma av den;) Kidsen…jamen vad tror ni? De hoppade såklart som stengetter här:) Med.

Så var det dags att äta och det finns flera ställen att göra det på, restaurangen Wild West, Pinchos eller café. Vi valde cafèet:)

”Sätt er ner så får jag ta en bild!” Kolla Jamie;)

Barnen beställde kebabtallrikar och hamburgare, medan jag, syrran och några av de äldre valde halloumiwrap. Allt var riktigt riktigt gott. Tillagat med kärlek:) Jag avskyr käk som nån bara rafsat ihop, en burgare som liksom bara är ihopslängd och lutar som tornet i Pisa. Men här var det både gott och serverades på riktiga tallrikar:)

Halloumiwrapen:)

Pommesen var svingod! Kebaben var en av de bästa ungarna ätit så det är väldigt bra betyg.

Och även om Jamie ser filurig ut så var hans burgare mycket god:)

 

Rätt vad det var så kom barnen med en present. Till MIG:) Det var den försenade Mors Dagspresenten ♥ Åhhhhhh!

Fina fina ungar ♥ den står nu på tavelhyllan i hallen så jag ser den varje gång jag går förbi, ungefär tusen gånger varje dag:)

Ja Jamie var och sprang nånstans, men fatta vad rik jag är med den här skaran:) Plus två då.♥ Och deras respektive, såklart. Och snart ett barnbarn:) Whoooow.

Efter att vi ätit så gick vi vidare till Aktiviteterna. Det är lite halvskum belysning här, och man får en känsla av att man är utomlands en skön kväll. Fontänen porlar och alla fasader och bord bara inbjuder till att sätta sig och dricka kaffe:) Eller jobba medan barnen leker, för det är lugnt här lite utanför leklandet.

Aktiviteterna är en trappa ner, och där har de även en uteservering. Här satt det flera gäng när vi lämnade, såg supermysig ut.

Vi skulle spela lasergame och köra gocart, men det finns även bowling, biljard, shuffleboard och olika interaktiva saker.

Bowlingbanorna uppifrån:)

Det är svårt att visa på bilderna, men det ÄR SÅ FINT HÄR! Allvarligt alltså. Dekorationerna är fina eller helt galna som en rosa flamingo:) Underbart!

Först körde vi lasergame. Det går ju inte att fota där inne, men en gruppbild måste man ha. Jag fattar inte riktigt hur man ska göra tror jag, jag siktar och skjuter och ibland träffar man ibland inte;) Det är sjukt svettigt, riktigt jobbigt både fysiskt och psykiskt.

Jag var näst bäst i mitt lag:)

Kan bero på att det var Simon (Patricias) jag, Novalie, Jordan och Jamie. Och Novalie blev sur för att det inte gick bra;) Men vad sjutton, näst bäst är näst bäst..eller hur?;)

Barnkalas med lasergame är verkligen en hit:)

Sen gick vi på Go-carten. Jamie vågade inte köra, men testade bilen utanför.

De här rackarna går snabbt, man kan skrämma upp dem i 50km/h. Det är ruggigt fort när man sitter så nära marken, men alltså det är så roligt! Så här snabbt går det:) Man ser bara baken.

Haha:)

Trixie.

 

Jag fick komma in och fota på själva banan:) Alltså i skydd bakom kanterna, men jäklar vad det lät. Däckskrik får en annan betydelse när man står precis intill. Här precis efter hårnålskurvan som skiljer agnarna från vetet;)

Och vet ni då? Inga brutna fingrar:)

Marcus bakom mig blev effektiv blockad av mig, jag såg honom inte alls bakom mig, hjälmen är syninskränkande;) Till sist lyckades han komma förbi och jag bara ”Vaaa??? Var du där??”

Go-cart är något hel familjen tycker är vansinnigt roligt så det står alltid högt upp på önskelistan när vi ska göra något kul ihop:) Vi har en bana i Uppsala men se den duger icke, de vill åka på Exploria:)

Även från detta filmade jag, titta på den om ni vill, den är inte så lång.

Till sist var det dags att gå hem, och Jamie var ganska trött:)

Han låtsassover:)

Hemfärden gick på ett kick, ungarna sov och jag fick köra i ensamt majestät, att köra sena kvällar/nätter har stan fördelar, speciellt så här års när det är ljust.

.

Jag hittade lite bilder från förra gången vi var här, då var den stora utmaningen att ta sig upp för den här:)

Och de minsta barnen gick Brandmannaskola:) Amen kolla Jamie ♥

Och höll på att bli dinosauriemat;) Dinosaurielandet är jättefint, och har man barn som är intresserade av det så rekommenderar jag det verkligen.

Jag och familjen tackar för en superhärlig kväll på Exploria Center!!

Funderar ni på barnkalas, event eller bara att åka och leka i leklandet, så åk hit! Världens trevligaste personal dessutom, förutom att det är ett kanonkul ställe för hela familjen:)

Filmen är kanske inte den bästa, men det var länge sen jag klippte ihop något, skyller på det:)

Notera gärna att jag får en isländsk vulkan för att våga hoppa, haha.

Kommentera

HögtiderUtflykt

♥ Sveriges nationaldag ♥

Uppsala är helt klart inte rätt stad att bo i om man vill fira sin nationaldag med pompa och ståt. Vi hade typ … inget firande alls. I några år nu så har vi varit nere vid hamnen på något de kallat för Öppen hamn. Det har varit lite prova-på aktiviteter och jippon och såklart de eviga marknadsstånden som säljer skit. Antingen i form av saker eller ätbart;)

Barnen tycker det är supermysig, och jag kollade inte ens, bara förutsatte att det skulle vara. Dålig idé. Mycket dålig. För det var inget. Vi åkte in på stan, spatserade till stadsparken och passerade nån som sjöng och dansade men annars var det lugnt. Vi missade nån glassutdelning tydligen, men vi ville ju kolla på båtar.

I stället hamnade vi i Pumphuset:) Ett hus vid ån som heter just så och som aldrig varit öppet så man fått gå in i det, och jag har alltid undrat hur det ser ut. Och vad det varit. Nu har det gjorts om till nån slags museum, och massor av information om hur det funkade då, när det var Uppsalas försörjning av vatten. Syrran och jag älskar sånt:) Barnen not so much, i början, men sen hittade de en station där man kunde sortera vad som skulle i soporna och vad som kunde spolas ner i toaletten. De satte alla:) Det märks att jag lärt dem väl, här hemma kastas absolut inget annat än toapapper i toan. Ja, förutom det som kommer från kroppen då. Jag har fått lära mig det för länge sen, mamma och pappa har alltid haft en sophink i badrummen där sopor ska, och så har vi med.  Med mina kassa avlopp så är det en absolut nödvändighet att inte spola ner något annat. Den som gör det får onda ögat, och kanske en fet slamtömningsräkning.

Man kunde testa ett ok, och det gjorde kidsen, och suckade när jag lade vikt på det:)

Här var vi en bra stund, väldigt intressant och ett tips till alla skolor – de vill gärna ha studiebesök. Då vill jag följa med:)

Stadsparken ligger precis intill och titta här.

Igår lyckades de lyfta upp Restaurang Skeppet på rätt köl igen. Det har varit ett mission deluxe tydligen, med en kaj som inte pallade trycket och massa krångel. Den ser rätt fräsch ut för att ha legat på sidan i flera månader. Men, jag antar att det ser ut som en katastrof inuti.

Så här såg det ut i tidigare i år.

De hade satt ut ett superstort insektshotell, och jag funderar nu på hur jag ska få till nåt liknande hemma:)

Ser ni att det föreställer slottet och domkyrkan?

Vi gick förbi lekparken och köpte glass.

Kallt ute och inte blev det bättre av att äta glass;) Jamie frös när vi klev ur bilen och fick låna min poncho vilket ju innebar att jag frös. Kidsen gillar lekparken men den var så knökfull av mindre barn att det inte fanns plats att leka så vi gick mot bilen igen. På vägen ut ur parken finns Kärlekens ö, eller vad den nu heter. Vi såg en gräsandsmamma med tolv ungar. Jag kallar alla gräsänder eller änder över lag för Ankor. Och ankungar. Enbart för att det är gulligare;)

Ankungar:) är så rasande söta! Finns live på min instagram, de pilar omkring och är gudomliga. Här hade mamman precis hoppat upp på land, efter att ha tvättat av sig noga. Ungarna gjorde likadant, en lång stund.

Sen hoppade de upp och började torka sig.

Och sen började en efter en av dem att krypa in under mamma.

Tittut! Jag sticker upp huvudet här under vingen:)

Till sist var alla under vingarnas beskydd och så tog de sig en tupplur

Så söta att man inte kan gå sin väg. Jamie stod länge han med och bara tittade. Till sist när alla knoppat in så gick vi vidare. Det tog sin lilla tid eftersom vi parkerat i andra änden. På där väg passerade vi en vacker dörr. Jag anar att de som bor där inte direkt har det knapert:D:D Det ligger i de finare områdena av stan;) centralt som sjutton och man ser ju att de målat med svindyr dörrfärg. Och har portkod;)

Blir ni lika arga på mig nu? Eller är det bara när jag visar vissa bilder? Haha, sorry;)

Hemma dukade jag upp maten vi fick med oss igår, och vi har ju kvar i ett par dagar till. Lycka:)

Jag bjöd med syrran hem på middag, och vi satt sen och snackade och drack kaffe. Men sen var jag tvungen att ta itu med att försöka få ihop så att det iaf fanns tre fungerande cyklar till i morgon. Minst en, för Lovelia ska ha nån friluftsdag.

Cykel nummer ett – gick inte att pumpa.

Cykel numer två – försökte inte ens, det behövs nya däck.

Cykel nummer tre – hade ingen pump till den ventilen:/

Cykel nummer fyra – jo kanske att det bara var dåligt med luft.

Cykel nummer fem – tvärpunka på framhjulet.

Cykel nummer sex – pumpade upp den men tror inte det kommer hålla, ytterdäcken är helt slut.

Så….?

Skjut mig. Jag hatar sånt här. Det är inte roligt någonstans. Den enda ljusglimten var att det var på framhjulet. Men jag tror att slangen var fel storlek för den var nog vikt…jag struntade i det;) Det verkar ju funkat i över ett år.

Syrran fick punka på sin cykel i lördags när vi varit och kollat på fotboll, hon låste fast den på stan, och åkte ner dagen efter. Lämnade in den på närmaste cykelaffär. Hämtade ut den fixad och klar för 150kr en timme senare. Jag tror att jag kastar in en cykel i taget i bilen och åker och lämnar i dem nånstans. Men eftersom jag var tvungen att iaf försöka fixa till i morgon, så gjorde jag vad jag kunde.

Cykeln jag fick i ordning till Lovelia har växel. En gammal hederlig treväxlad. Jag fick den såklart inte att funka, jag skruvade isär allt och satt och vände och vred på det i en evighet. Myggorna käkade upp mig men jag härdade ut. Bara för att till sist få ge upp. Hur fan funkar en treväxlad cykel? Jag hade en femväxlad förut och då var det liksom dubbla kedjehjul på bakhjulet, men inte på den här. Den kommer absolut åka till cykeldoktorn. Undrar om de gör hembesök? Annars borde de börja:)

 

Sen frös jag, och det har jag gjort resten av kvällen. Vad det verkar så kommer värmen tillbaka i morgon i alla fall:)

Nu ska jag ta på mig tjockpyamas och hoppa i säng.

Vi hörs i morgon:)

Natti natti

Kommentera

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det var jättesvårt att få upp henne tydligen . Kajen höll inte för vinschen och det var risk att den välte ännu mer eller nåt. Nu tätad och verkar flyta iaf

Visa alla 7 kommentarer
OkategoriseradeUtflykt

En strålande dag i Parken Zoo:)

Jag vill egentligen skriva PÅ Parken Zoo, eftersom det är ett nöjesfält och djurpark, man är ju på Gröna lund och inte i, men å andra sidan heter det Park och man är inte på en park. Den däringa grammatiken är inte alltid så enkel;)

Hur som helst, vi var till Parken Zoo i går:)

En härlig VIP-inbjudan låg i brevlådan när jag kom hem från fjällen, den kom från Loppi som höll i spakarna, och då är det alltid välordnat.♥ Jag fick ta med mig hela stora bullriga familjen, som ju faktiskt inte är speciellt bullrig om man ska vara ärlig. Jag har uppfostrat dem väl:)

Robban och Corrinda skulle jobba så de två byttes ut mot två Simon, och så packade vi bilarna och drog iväg earlybirdy på lördagmorgon. Klockan nio:) Very earlybirdy. För vissa familjer. För andra, som Mirka, var det inte early enough för hon var på plats fyrtio minuter innan de öppnade, vi kom precis i tid:)

Som alltid, så tar vi en liten svängom i Eskilstuna, för vi lyckas alltid följa skyltarna till den parkering som vi inte vill stå på:) Varenda gång.

Jaja, det är en söt stad i alla fall:) På plats så var det värsta långa kön och jag suckade tungt, tills jag insåg att vi var ju VIP:D Haha, bara att knata raka vägen i en annan ingång, och där träffade jag även på Mirka med familj. Vi blev fotade, jag snackade lite med Loppi-tjejerna och Sandra fotograf som är grym, både supertrevlig och superduktig. Så gick vi in, och passade på att äta direkt, förra året valde vi att äta senare, och det var inte ett bra beslut. Folk är så jäkla grisiga och efter någon timme ser det ut som efter en blötare fest… jag kommer aldrig att begripa att folk inte städar efter sig. Man tar väl upp sånt man spiller? Men nope. En unge tappade en hamburgare på golvet så det blev ketchup överallt. Tror ni föräldern torkade upp? Nej. Tror ni nån med vita nya gympaskor kom och hakade i det? Ja. Jag skulle vilja väna en hel ketchupflaska över huvudet på sådana människor. Ibland kan man inte ta det direkt, hon/han kan ha haft händerna fulla, men då kan man gå tillbaka. Punkt. Finns inga ursäkter.

Så:) Vi valde att äta direkt, dukarna var rena och fina och maten smakade mycket gott. Grillade hamburgare med massa tillbehör. Mina barn var hungriga, de är dåliga på att äta frukost, så det var smart. Lite kaffe på det så gav vi oss ut i parken:)

Vi tar alltid djuren först och tivolidelen sist. Jag är där för djuren, även om kidsen älskar karuseller men man hinner båda.

Här ovanför finns en rutschkana, dit småkillarna drog, men vi andra posade glatt.

Jag skulle göra som Patricia, men alltså, hon bar svansen bättre;)

Novalie tycker allt sånt här är barnsligt, så hon fotar i stället.

Vi tog oss upp till trädleoparderna. En sån ska jag bli i mitt nästa liv, det är exakt såhär jag vill spendera mina dagar. Utsträckt i solen utan ett enda problem. Kanske att det fattas en paraplydrink bara:)

Även inomhus ligger de och jäser.

Så otroligt vackra djur. Och stora tassar.

Lejonen är underbara. Så här liten var ungarna förra året. Jag tror de ser fint genom glaset va:)

Utan att veta säkert så tror vi att det här är fjolårsungarna

Alla var ungefär lika stora:)

Hannen tronade som vanligt, han är så mäktig, men det blänkte så i glaset att det blev fult. Men en av honorna låg snyggt:)

De här bomullstamarinderna är så fina, jag älskar verkligen apor i alla dess former.

Jag borde ju be Patricia om hennes bild:) men tyckte det såg kul ut när de båda fotade.Heter de kanske bomullshuvudtamarind? Jaja. APA funkar för mig:)

Härifrån gick vi in till bamsingen, Komodovaranen…det här tycker jag är riktigt läskiga djur, inte minst för att de dödar genom att deras saliv är giftig och varbildande, så offren dör av infektion. Blä.

Nä, ut härifrån, och till apor:) Gibbonaporna.

Jag har en bild från förra året när de här satt precis såhär:)

När hon sen vände sig om så visade hon upp bebisen ♥

Amen alltså hur söt? Jag vill ha:) Så himla fina! Jag har ett helt gäng mjukisvarianter som hänger i huset:) Man får nöja sig me det näst bästa ibland.Jag skulle kunna stå kvar hos aporna hela dagen, och på Parken Zoo har de massor av olika varianter, så jag får verkligen så jag är nöjd:) I år var det svårt att fota de flesta djuren, jag vet inte varför, men i gengäld så var de generösa med att visa sig på nära håll:) Det är glasrutor på många ställen och det blev mycket blänk i och med att solen strålade. Vilket såklart är underbart!!

Vill ni så kan ni kika på förra åren HÄR, HÄR och HÄR

Zebror, är lustiga djur. Jag tycker de ser precis ut som fjordingar, men randiga. Varför? Eller jag fattar ju att det är ett kamouflage, men det är ett kul kamo:)

Mjäää, men lite mera apor?

Medan polarna spatserade på lina, smaskade den här i sig gurka 

De ser så jäkla roliga ut när de går. Lite som gamla gubbar med för långa ben, men jäklar när de slänger sig i linor:)

Tigrarna låg så man såg dem, men även här är det feta stora glasrutor. Vilket man ju är glad för när de kommer nära, stora katter det här:)Vi hade glada barn hela tiden:)

De skuttade före, och lekte en stund på alla lekplatser, och det finns massor av små fina sådana överallt. Även toaletter finns det på många ställen över hela parken, sånt där som underlättar.

Amazonas var stängt för dagen, det stod en skylt utanför att det var en liten utterunge som behövde lugn och ro, och då smälter man ju. Självklart ska den få det, och det känns jättebra att de faktiskt väljer att stänga en hel bit av parken för djurens bästa.

Jag vet att folk har mycket att säga om djurparker, men tänker man då även på att de oftast gör ett makalöst arbete? Det är många olika projekt för att rädda utrotningshotade djur, vilket ju är väldigt viktigt. Vem ska annars gör det? Sug på den lite.

Framme vid tivolidelen så fikade vi. Supergoda chokladkakor, och kaffet, alltså vilket jäkla gott kaffe de har här!! Oftast så smakar kaffet skräp på sådana här ställen men här är det så jag gärna tar en påtår, eller tretår:)

Jag tyckte det var bra att alla satt samlade och skulle ta en bild.  Men hade inte räknat med ballongerna som ville vara med på bild:)

Som sagt…..:)

Men till sist så:DNotera min systers linne.

Jag stod på morgonen och tittade på det, vi har lika, och bestämde mig till sist för att inte ta det. Hon å sin sida stod hemma på morgonen och provade en t-shirt som vi har lika fast olika färg, och tog till sist linnet. Jag hade t-shirten:) Vad är det man säger? Great minds think alike:)

Janelle och Simon gick och kikade på alla barnvagnar, de har beställt sin nu, och de ser fram emot att nästa år kunna rulla runt sin egen vagn med bebisinnehåll. Jag fattar inte vad de menar med att DE ska dra barnvagn dock? Det är ju min sak:)

Jag hade lovat ungarna sockervadd. Och sockervadd blev det, fem stycken. En i var till de minsta, sen snor man lite av dem, för det är konstigt gott på nåt vis.

Jamie och Lovelia

Jordan och Jamie

Novalie och Trixie.

Så småningom stängde de, och vi var tvungna att åka hem.

Det är alltid lite motigt för jag känner att det alltid finns saker kvar man skulle vilja hinna, men vi kommer såklart tillbaka. Parken Zoo har blivit en fin tradition för oss:)

Jag vill tacka Parken Zoo och såklart Loppi för en jättemysig dag här, extra plus för att ni beställt solsken:) Den strålade hela dagen, och värmde så gott. Det gör underverk för både kropp och själ.

Tack ♥

Vill ni så kan ni som sagt kika på förra åren HÄR, HÄR och HÄR

Kommentera

  1. Karin

    Visst är det bra med bevarande av arter och arbete med utrotningshotade djur, men det bör ske i djurens normala miljö utan stressen från en massa besökare OCH vinstintressen med störst möjligast utdelning till aktieägare. Tigrar, lejon, elefanter, surikater osv hör inte hemma här, och vill man se hur de ser ut kan man kolla på Planet Earth eller annan motsvarande naturdokumentär. Jag förstår faktiskt inte hur ni rättfärdigar dessa besök på djurparker, zoon och cirkusar, där djuren exploateras för nöjes skull.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Men då är min motfråga – är du vegan? För om du Inte är det så känns det aningens dubbelmoraligt faktiskt 🙂 Djur som föds upp för att bli mat/ kläder osv mår nog väldigt mycket sämre än djurparksdjur.
      Så länge man inte går hela vägen så tycker jag det är att kasta sten i det berömda glashuset att klaga på djurparker som ändå gör något riktigt viktigt för arternas överlevnad.
      Sen att det absolut bästa för djuren är att vara i sin naturliga miljö är ju självklart, men när vi människor skövlat och förstört den? Så den inte finns kvar. Vad gör man då?

  2. Sofie

    Det där med ”Bevarandearbete” framhålls ofta av djurparkerna och självklart ska man rädda utrotningshotade djur och det kan man göra genom att stödja tex reservat för noshörningar eller vad det nu kan vara. Om man måste ha en utrotningshotad djurart i fångenskap så räcker det ju med just den arten. Inte är ju tex brunbjörnen utrotningshotad men den finns på Skansen ändå. Björnungarna är ju söta och drar besökare på våren och under sommaren men sen på hösten och vintern är dom ju värdelösa för skansen så då avlivas dom för det finns ingen plats för dom. Likaså lejonungarna i Borås djurpark. Jag älskade att gå i djurparker som yngre men efter jag gick kursen ”Djur i park” på gymnasiet och fick se bakom kulisserna på flera stora djurparker så har jag ändrat uppfattning helt. Och det här bevarandearbetet verkar ju inte fungera så bra när man avlivar friska utrotningshotade djur för att få in ett annat coolt djur som drar mer besökare…Det är så komplext med vilda djur i fångenskap för det är väldigt svårt för djuren att använda sina naturliga instinkter och behov. En delfin är gjord för att simma miltals varje dag i havet och lever på Kolmården i en liten bassäng med klor som irriterar deras hud och där dör dom också i förtid. ☹

    https://djurrattsalliansen.se/djurens-situation/underhallning/djurparker/

Utflykt

Kungsberget i strålande sol:)

God lunch:)

Jag vill egentligen säga God morgon eftersom det är första gången idag vi hörs, och det ligger på något vis väldigt naturligt för mig att hälsa med just det då. Så det innebär att när Corrinda kommer hem från skolan vid 12-13 efter en fömiddagsvecka, så säger jag god morgon:) Oftast hinner jag inte se henne på morgonen, möjligen hojta ett hejdå från badrummet. De barn som åker buss in på stan har olika tider varje dag så de har jag ingen koll på. Det ansvaret övergår till dem själva då.

Corrinda går antingen förmiddag eller eftermiddag i skolan, Jensen har den formen av upplägg. De har långa intensiva pass, få raster och halvdagar, och det passar henne alldeles utmärkt. Givetvis innebär det att man måste kunna ta eget ansvar, så det passar inte alla barn, men för henne funkar det suveränt.

Nåväl!

Igår var det umgänge. Jippie! Inte för det, utan för att jag kunde åka slalom 😀

Nu visste jag ju förstås inte att han var hemma från Thailand förrän kvällen innan när kidsen började prata om vad de skulle göra med pappa dagen efter. Jag satt som ett frågetecken i soffan och bara: Va? Är han hemma alltså?  Det var han, och jag borde inte längre bli förvånad. Komma och gå som han vill. Varför skulle han inte få det? Det är väl en mänsklig rättighet;)

Han meddelar barnen när han åker och kommer hem, men den informationen kommer inte vidare till mig. Min planering är ju inte så jäkla viktig, jag råddar ju bara allt…. Jag blir så trött. Fem år och och ingen bättring. Jag håller det för högst troligt att det aldrig blir det heller. Suck.

Men som tur var så var min syster ledig från planer och vi kunde på en grisblink bestämma oss för att åka skidor:) Som vi längtat! Våra planer var ju att åka varannan söndag när det är umgänge, men..tja. Ni fattar.

Vädret såg ut att kunna bli finfint och syrran hämtade mig strax efter åtta på söndagsmorgonen.

Bilden skulle vara på den roliga istappen i mina vindruvor, men mobilen ville fokusera på den vackra himlen, helt rätt 🙂 Notera även hur gärna jag vill att de där förbannade träden till vänster ska fällas, men grannen där håller inte med, och de är hennes så svårt att göra något åt. Tre är mina, och de ska ner vad det lider, men eftersom hennes är många fler så hjälper det inte så mycket.  Min trädgård ligger i skugga medan grannen till höger om mig har full sol hela dagen. Ja, jag är svårt avis:)

Det tar ungefär en och en halv timme att köra till Kungsberget. Vi stannar alltid på macken nånstans som jag inte kommer ihåg vart och köper kaffe och bulle.

Framme i Kungsberget så strålade solen. Massor av bilar på parkeringen men eftersom det är ganska många nedfarter så kändes det inte som det var mycket folk. Väldigt korta liftköer.

Kolla snövallarna:) Lite, eller skitmycket, mer snö än hemma, och det är bara 12 mil hit.

Vi hade laddat liftkorten online, så det var bara att svida om och kasta sig ut. Eller bara och bara… att klä på sig slalompjäxor när man har skidbrallor och fyra lager kläder under är ett svettigt mission impossible. Jag köpte ju nya pjäxor förra året, de är grymt sköna när man väl får i foten:) Men de är tajta och det är inget man direkt kliver i och ur bara för att det är enkelt. Och efter att ha knäppt alla åtta spännena, fler gånger, för man måste ju justera till perfektion, så kommer man på att det vora smart att gå på toa också:)

Att gå i knäppta slalompjäxor är lite som att se filmer där de går på månen, fast snabbare, man går väldigt stötigt. Men alla ser lika korkade ut;) Jo, man kan såklart knäppa upp dem, men det är inte så mycket bättre.

Syrran är ett under av omständlighet. Jag tror att om man googlar Omständlig, så kommer en bild på henne upp. Jag är snabb som en vessla, kanske för att jag tvingats till det med alla barn jag klätt på under åren och tiden till en själv blivit knapp;) När jag gått på toa, (och återställt alla lager, med tröjor som ska in i de här långkalsongerna för att inte åka upp, och de här tröjan ska stoppas ner i pingvintajtsen, och den här bara i täckbyxorna),fått på pjäxorna, knäppt dem, snurrat ordning på sjalen, tagit på hjälmen, knäppt den, fixat alla hårstrån som sticker ut på fel ställen, knäppt jackan, och tagit på vantarna….så har syrran fått på sig strumporna;)

Men till sist var vi färdiga och stapplade ut och spände på skidorna, och från att vara klumpig som en säl på land till att bli smidig som en…ja nånting;) är steget bara så kort – spänn på skidorna. Med dem på är man fri och mobil. Upp i den snabba åttastolsliften och lämnade av vår matsäcksrygga, och sen åkte vi. Upp och ner. Efter några åk måste man justera pjäxorna, jag har inte riktigt åkt in dem än, men snart så.

Solen strålade, folk var glada och snön helt fantastisk.

Ganska snart var vi hungriga 🙂 och käkade vår medhavda lunch utomhus, det är ju något väldigt magiskt med att äta ute en vacker vinterdag.

När man sitter i solen, kan knäppa upp jacka och ta av vantar och inte frysa. Och inte titta mot kameran för solen strålar så:)

Hjälmen var på hela dagen. Syrran tog av sin men jag tänkte inte ens på att den var där, så det är ett externt gott betyg till den. Jag hatar att ha saker på huvudet, mössa, kapuschonger.. allt. Speciellt hjälmar.

 

Jag har en liten överansträngning eller om det är en sträckning i vänster lårmuskel. Det har jag haft ett tag nu, det märks mest när jag tränar. Och åker slalom tydligen. Holy smoke vad ont det gjorde mellan varven, speciellt sista biten av backarna när man åkt hela vägen utan uppehåll. Och knäna tar lite stryk:) Inte på ett dåligt vis, men man känner att de får jobba, alla de här små musklerna man har runt knäna, som stabiliserar det och som är svåra att komma åt med vanlig träning. De jobbar stenhårt med att hålla balansen. Perfekt:)

Vi konstaterade ett par gånger att det är vansinnigt roligt att åka slalom för man står ut med mycket som jag annars inte skulle göra. Det gör lite ont i skenbenen av pjäxorna, eller i vaderna eller både ock beroende på hur man lutar sig, det är kallt om kinderna när man åker snabbt, man fryser lite eller svettas lite, gärna om vartannat beroende på om man åker eller är i liften. Knäna blir ansträngda, i går låret, och man är som en stoppade korv i rörlighet 🙂 Vinterkläder är inte min paradgren.

Och så åker man bara upp ner, upp och ner….en hel dag.

Ju längre dagen skred ju mer moln uppenbarade sig, och på ena sidan av berget så blåste det ordentligt.

Vi tog en sväng i den långa härliga gröna backen som går från baksidan och fram, men där blåste det så att man liksom knappt kom framåt:) Kröp man ihop i störtloppsposition, så gick det undan, men när man tyckte det gick lite för snabbt och reste sig för att svänga lite, så räckte det. Vinden stoppade upp en. Där var det högst oskönt att åka, snön yrde runt och det var inget charmigt alls, tur att det finns många andra nedfarter att välja på.

I år har de en puckelpist värd sitt namn. Jag älskar puckelpister:) Den här såg inte så svår ut, men att den går under liften ger ju en aspekt till av det hela – Publik.

Men man måste testa, och eftersom jag var grym på puckelpister förr så….tja:)

Efter att ha tagit mig ner i denna, så konstaterar jag att vissa saker är bättre att bara snacka om och leva på gamla meriter;)

Den var ordentligt brant, och ganska isig, men värst var att det var mycket snö som var svår att trycka undan, och alla de här pucklarna;) 

Man behöver vara lite fearless och åka snabbt för att det ska vara roligt, och jag kände inte för att bjuda publiken i skyn på en generalvurpa, det är dessutom skitsvårt att komma på fötter om man drar på arslet bland pucklarna;)

Så, vi kan väl bara säga att det här kräver övning. Men nån annanstans, utan publik:)

Vi snackade massor om hur jäkla kul det ska bli att åka till fjällen, fyra dagar med skidåkning och allt runt det. Planerna är många:)

Efter massor av åk, inga vurpor, sol på näbben och allmänt en ljuvlig dag, så stängde liftarna och vi fick åka hemåt.

Som alltid via McD i Sandviken, det är sen gammalt.

Hemma runt halv åtta nånting och glada gosiga ungar mötte mig redan i hallen. De saknar mig så fort jag är borta, det är härligt:)

Det var bara att sjunka ner i soffan och kolla på Mästarnas mästare och sen Robinson. Jag borde ha lagt mig sen, men eftersom barnen fortfarande var uppe, vissa av dem, så låg jag kvar och kollade på nån film. Men sen var det sängen. Och man sover aldrig så jäkla gott som efter att man varit utomhus en hel dag på vintern, och ansträngt sig:)

 

Nu är det snart dags att hämta Jamie, men jag ska skriva lite först.

Mina fantasy-personer har precis kommit till den andra världen, den där andra dimensionen, och jag måste med andra ord uppfinna den…:) De andra på kursen har likt Tolkien sina världar klara för länge sen, med kartor och invånare och hittepå-figurer och magi. Jag…not so much. Jag vet att jag inte är ensam om det, jag överdriver lite:), men jag funkar inte så. Jag skriver och hittar på eftersom. Storyn har jag ett hum om, men hur världen ska se ut…nope. Med andra ord måste jag gnugga geniknölarna hårt nu, så vi hörs lite senare:)

 

Kommentera

  1. Emelie

    Hej! Har Jamie fritidsplats?
    Min äldsta som började förskoleklass i höstas ska prompt ha det för att alla andra i hans klass går på fritids ?
    Jag tycker han kan vara hemma med mig och hans systrar, men icke ?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nope, inget av mina barn har haft det:) jo förresten Robban och Corrinda hade fritids ett tag, men efter att ha fått äta det där melliset ,som lockade mest, i några veckor så slutade de:)
      Jamie skulle nog gärna vara kvar, men när han väl är hemma så njuter han av lite tystnad och vila innan kompisarna kommer hem:) Jag lever ju kvar i det gamla att dagis och fritids och all barnomsorg är för att föräldrarna ska jobba. Gör man inte det tar man hand om sina barn själv?
      Sen får folk göra som de vill men det är inte konstigt att personalen går på knäna när alla, oavsett, ska ha platser. Kanske mest gäller förskola iofs.
      Man kan absolut lyssna på sina barn, men de BEHÖVER INTE barnomsorg för att bli fullkomliga människor:)
      Där nånstans har det blivit fel.
      Om du vill ha honom hemma så kan du alltid försöka locka med något kul:) Att ni bakar på eftermiddagen, hjälps åt med maten, åker och handlar eller något annat kul:) Ta hem kompisar är mkt enklare också om man slutar tidigare ??
      Kom ihåg att det är du som bestämmer, inte barnet:)
      ?

  2. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Kanske blixten slår ner i trädet så du blir av med det ;). Förstår dig dock, inte kul när sånt där sparas :(.

    En liten tragisk historia från min barndom. Det var ett nygift par i byn jag kommer ifrån, i början av nittiotalet kanske också ska tilläggas. Folk köpte hjärtan som man spikade upp i träd under perioden, stod namnet på paren i och så en pil. Känner mig just jättegammal men men, folk gjorde sånt i alla fall. Hur som helst paret var nygifta och så slog blixten ner i precis det trädet de hade spikat upp detta hjärta i och delade det i två bitar!

    Finns en tragisk humor bakom saken, vet inte om äktenskapet höll men ändå ganska roligt ;). Så man kan ju hoppas ibland att blixten slår ner på lite bättre valda träd som detta ;).

OkategoriseradeUtflyktVardag

Goa tjejer:)

Idag vaknade tydligen Stockholm till ett snökaos, om man ska tro nyheterna. Jag har ingen aning. Här i Uppsala var det vitt på marken men blått på himlen. Jag har fortfarande inte tagit undan studsmattorna…. alltså jag skäms ju. Men det har inte funnit tid, och har tiden funnits har vädret varit katastrof. Ursäkter;)

 

Jag var ute i garaget på morgonen och hämtade in ytterligare tre par vinterskor i Jamies storlek som såg finfina ut.

Mammabikt-dags igen då:)

Jag låter barnen ärva skor av varandra. Skiter högaktningsfullt i att man inte ”ska” det, men är dojorna fräscha så är de, och då går de vidare. Har gått utmärkt i alla tider:) Det är alldeles för mycket resursslöseri att skicka fräscha saker i soporna.

Ibland ser de dock fina ut på utsidan, medan insidan är rutten. Jag vet inte hur mina killar går, men alla de här tre var superfina förutom bak i hälen, där allt tyg var helt bortnött och det bara var ytterplasten kvar. Jaha. Bara att inse faktum då och köpa nya. Ett par var okey, men inte mer. De duger som extra och dög att gå till skolan i idag.

 

Jag lallade på hemma sen, skrev en del plugg, och sen åkte jag för att möta upp Mirka i Ramstalund. Vi skulle därefter vidare till ett ställe som heter Salnecke slottscafe. I Örsundsbro utanför Enköping.

Där mötte vi upp Nina och sen fikade vi:)

En gammal ladugård för kossor som de gjort om totalt.

Enda lilla nackdelen var att de hade massa produkter från en företag som man helst inte bör nämna vid namn;) Jag tvärnitade i dörren vid åsynen av dem, det är på något vis lika jobbigt att plötsligt utan förvarning stå framför produkterna som personerna. Men efter att ha kommit över den ”chocken” så hade vi några fantastiskt trevliga timmar här.

Stället är så fint, och fikat får guldstjärnor rakt av!

Hembakat hela vägen, smörgåsar och fikabröd, helt nybakade saffransbullar med mandelmassa ♥

Egentillverkad ost. Åk dit om ni har vägarna förbi.

När tre influencers träffas så skulle man kunna tycka att det borde levereras tjusiga matbilder …. men nope:)

Alla tre lika usla på att komma ihåg att ta upp mobilen/kameran och fota. Detta avhandlade vi, tillsammans med barn, disk, ex, taskiga typer, botox, vett och etikett, snö, bilar, frisyrer och massa annat:)

De där två, som båda är yngre än mig diskuterade även ingående Pms och förklimakterie, men då lyssnade jag och lade på minnet mer:) Hade tacksamt nog inget att tillföra. Jag må vara gammal, men märker inte av det:)

Jag har nu aldrig haft några hormonella problem någonsin så det är väl bara att tacka och ta emot. En vacker dag lär ju även jag få min beskärda del. Bah.

 

Jag gillar de här två massor! Mirka träffar jag ju ofta med Nina inte alls ofta nog, hon bor lite längre bort. Men, nu ska vi se till att träffas lite mer:) Folk man gillar ska man ju hänga med!

Vi tjattrade på i flera timmar innan det blev dags att hämta barn, och vi åkte åt varsina håll.

Älska den stora osthyveln på väggen:)

 

Hemma så var det bara till att placera rumpan i soffan och skriva. skriva, skriva. Det går framåt:)

Stoppade i lurarna för jag satt i soffan med Tv:n på, Jamie intill och radion i köket med några tjejer som snackade. Det är lite för mycket ljud för att skapa nån slags text;) så det fick bli en gammal hederlig ljudridå i form av musik.

Trixie kom och visade bilder från Danmark:)

Det här är Mira, Fnulans dotter. Hon blev utklädd i tidsenliga kläder i Den gamle by som vi besökte.

Fotografierna gjorde de själva i ett slags fotobås. Det skiljer några år på de här tjejerna, men de fann varandra ändå. Lite som jag och Miras mamma:)

Fnulan, eller Malin, är en superhärlig bloggkollega som även är en god vän. Och häromdagen droppade hon en härlig bomb – hon ska bli mormor ♥

Så häftigt!

Trixie och jag pratade lite om vår resa och hon undrade om vi kanske kunde åka och hälsa på Mira i sommar, och det kanske vi kan:)

Sommar….gosh det är skitlångt dit!

 

Jag lagade korvstroganoff till middag, det är riktigt gott. Ibland, som i kväll pimpar jag den med en sån där färdig soppa på tetra. Idag tomatsoppa med rostad paprika. Supergott.

Jag skivar bara korv, med HÖG kötthalt, och steker på den. Kryddar med paprika,svartpeppar och kanske lite chili eller så, det är alltid olika. Sen på med passerade tomater (ungarna hatar krossade för det är ju skal i gudbevars)och grädde av nåt slag. Eller creme fraîche. Eller mjölk, beroende på vad som finns:) Idag hällde jag förresten i en creme fraîche med vitlök och örter med ju…

Ris till. Alla äter som hästar.

 

Sen skjutsad jag Trixie och Lovelia till gympan och åkte vidare till Gränby för att köpa vinterskor.

Mission klart.

De blå/svarta närmast, till vänster hade vanliga skosnören. Ingen av mina ungar är nån fena på att knyta, och även om det säkert är bra på att öva så tar det massa tid. I stället gick jag in på sybehörsaffären och köpte runda resårband och bytte ut. Nu är det bara att trä i foten:)

Jag tror iofs att det gick rätt bra även med de andra, insåg det hemma sen, men det här är ännu bättre. Det är Jordans, medan Jamie fick de kamofärgade, och Novalie bestämde sig via telefon för de svarta med dragkedja.

Skopunkten – man måste köpa tre eftersom tredje paret är gratis:)

Nu är alla ungar kittade på fötterna.

Dessvärre så har både Jordan OCH Jamie slitit sönder sina termobyxor/overall.. Jag HATAR vintrar utan snö, allt blir hårt och vasst ute och sabbar kläderna. Jag har inte haft tid att sy, men tror att iaf overallen funkar att tråckla ihop. Det är lite av en paradgren:) de här lagade jag förra veckan.

Nu var det andra benet…

Bakpå vaden/knät. Jag gillar textillim men har nog inget hemma.

Få se hur det ser ut när jag kollar lite mer noga på det. Gahh, jäkla killar.

 

Nämen, nu ska jag sova kanske.

Glöm inte att Mirka och jag kör live på Instagram i morgon! Klockan 12-13 men de ligger kvar ett dygn.

Natti natti på er ♥

Kommentera

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag köper oftast de lite billigare. För vi har sällan -25 och tre meter snö och då räcker det:) Finns få overaller, om nån, som tål att fastna i grenar eller åka kana på grus så hellre en billig än svindyr.?Hade jag bott där drt är kallt o snö hade jag tänkt annorlunda. Men de får gärna vara lite stryktåliga och tåla väta. Minns inte vad jag köpte senast med typ de vanliga kedjorna. För mina behov så spelar inte testresultat så stor roll, det är skitsamma om de tål massa minusgrader eller kan ta loss fodret om de inte håller för att kasa runt i frusen lera och skog 🙂
      Bra svar..? Nja ?

  1. Elisabeth

    Jag är ortoped och så länge barnskorna inte är extremt utgångna är det absolut inget fel att ärva barnskor. Föredömligt snarare att tänka på återbruk!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting