Juni 2024
Okategoriserade

Tillbaka till skolan:)

Jag sitter här och väntar på att kl plan ska bli halv elva, jag ska infinna mig på en skola för ett samtal kl 11.

Kort sommarlov för ett av barnen? Nej, men eventuellt ska Lovelia byta skola till hösten. Från dag ett i augusti när de började hamnade hon utanför. Det var ett stort gäng som redan kände vara andra, typ alla, och även om de är snälla, så funkar det inte. De tillhör, hur fan man nu ska uttrycka sig för att det inte ska missuppfattas – olika gäng. Olika klasser, utan att anspela på status. Men det finns inget gemensamt att bygga på, och de som redan känner varandra har så etablerade grupper att det varit omöjligt för Lovelia att komma in. Hon har försökt i ett års tid nu, det har varit samtal med allt och alla och skolan hon går på har väl inte skött det superbra. Vi har försökt byta skola men det har varit tvärfullt. Tills nu. En plats ledig i en annan skola, och om inget händer tar hon den.

I veckan fick hon veta att det började en ny elev i den andra Ekonomiklssen på hennes skola nu i februari. Vilket är så märkligt, för varför har de då inte flyttat över henne dit? När vi hela tiden påtalat att hon mår dåligt i den hon har. Hennes mentor är fullt medveten om det, kuratorn och även rektor.

Tydligen fick en helt ny elev utanför skolan den platsen, och inget ont om den eleven!! Absolut inte, det är en fin person. Men det känns väldigt taskigt när Lovelia gråtit sig igenom ett helt år.

Så jag ska också Maila nuvarande rektor och fråga om det, kan hon få ingå i den andra klassen stannar hon nog kvar i sin skola, annars byter hon.

Jag har sett henne så ledsen och det är inte kul nånstans.

Men nu ska vi på besök så får vi se hur det blir! Håll lite tummar är ni snälla 🙂

Kommentera
Okategoriserade

Skolavslutning 🌸

Igår var det skolavslutning 🌸 Och för första gången på 23 år var jag inte med. I 23 år, konstant, har jag haft barn i skolan ute hos oss:) Nio barn, med sex eller sju år där blir 23 års avslutningar, ibland tre stycken efter varandra då de haft uppdelat mellan årskullarna 🙂 Det är rätt coolt ändå 🤗🥳

Igår åkte jag förbi kyrkan, det var knökfullt på parkeringen och jag fick en nostalgiflash och lite tårar i ögonen. Jag har tyckt om den här skolan, jag har ju gått i den själv en gång i tiden också 🙂

Varje år så dyker ett minne upp på Facebook och grumlar dagen lite.

Den här bilden är elva år gammal, det är för mig en väldigt sorglig bild för jag minns exakt hur ledsen jag var.

I februari för elva år sen reste sig pappan till barnen, min man, upp och gick. And thats it. Sen dess är det jag och barnen, på heltid, alltid, i ur&skur. När bilden togs visste inte ”alla” än, inte ens jag hade en aning om just nånting för han hade inte sagt ett ord. Och där är vi fortfarande, elva långa år senare 🤦‍♀️
Jag har inte haft ett enda samtal med honom under alla år, och den är helt på honom. Bollen låg hos honom hela tiden. Ligger 🤷🏼‍♀️ Det var han som valde att lämna, det är hans ansvar att se till så hans barn mår bra. Men det har han inte gjort. De har inte fått ett enda svar de heller på något de frågat.
Jag är inte en curlande person. Jag curlar inte mina barn och definitivt inte en vuxen person, så jag har inte förskönat, försvarat eller förmildrat något å hans vägnar. Jag har varit ärlig, anpassat efter ålder på barnen.

Min fasta åsikt är att det är bättre att bli sårad av sanningen än tröstad av en lögn. Sanningen kan vara brutal och för jävlig men den är vad den är, och först när man har den kan man börja bearbeta, acceptera och bygga nytt. Att bygga på en lögn innebär en rasrisk när som helst. Ett fall som blir så mycket värre eftersom allt man trott på visade sig vara falskt.

Min önskan har alltid varit att barnen ska veta att de kan lita på mig. Att jag finns där och är ärlig.

Det har med facit i handen varit en bra strategi, barnen är trygga och lyckliga idag, fötterna på jorden och de har med tiden förstått själva att deras pappa inte bryr sig speciellt mycket om dem. Det är hårda ord att skriva men de är dessvärre sanna. Kontakten mellan dem är knapp. Sist det var nån form av umgänge är 1,5 år sen, sen dess är det nog bara småpojkarna som träffat honom. Då för att de frågat om de får jobba på marknader. Det får de, med hans fru. Så de träffar honom inte mer än möjligen om de möts upp på donken efteråt, de är på olika marknader.

Jag fick oerhört mkt skit för att jag inte ville krypa, böna och be för en fungerande relation med en människa som inte ens svarade när jag ringde/messade. Av läsare som ansåg att jag var elak, men främst av socialtjänsten som hade hand om nån idiotiskt vårdnadsutredning. Blir än idag förbannad över att han tvingade oss alla igenom det, när det enda han ville var att ha barnen så lite som möjligt. Om jag fått ensam vårdnad hade mitt liv underlättats rejält, och hans hade varit helt oförändrat.

Men nej då. Det är jag också förbannad över. Att en förälder anses ha rätt till sina barn no matter what. Det sägs att det är barnet som har rätt till föräldern och det är säkert tanken, men i praktiken blir det inte bra. En vettigare väg vore att använda procent 🙂 Har du inte hand om ditt barn mer än en viss procent så ryker vårdnaden. Det finns ju inget klokt i att en frånvarande förälder har rättigheter som sätter käppar i hjulet för den närvarande föräldern som kämpar för att få allt att funka, eller hur? Och med käppar i hjulen menar jag också enkla saker som att inte skriva på papper till vaccinationer, eller godkänna skolval. Sånt som tar massa energi och glädje från den andra.

På bilden är det tre trötta barn som ännu inte börjat i skolan som fick vakna tidigt och åka med till kyrkan och avslutningen❤️ Jag hade sjåat så mycket innan, med att fixa kläder till barnen, se till att de var friska, mådde bra, var fina, osv. Sånt där som jag gjort alla andra år också men då med hjälp av pappan. Det var den första lite större saken som jag fick göra ensam. Jag vet inte om nån kommer ihåg, eller ens vet, men jag var också vid den här tidpunkten djupt nere i emetefobi-träsket. Min kräkfobi var på topp. Jag var väldigt begränsad i livet, även om jag kämpade extremt för att inte låta fobin vinna. Varenda jäkla dag var en kamp mot mina hjärnspöken och har man inte varit där själv kan man inte fatta. Jag fattar inte ens själv idag hur det var😂

Men de var jobbigt. Att ta hand om barnen var INTE jobbigt, det vill jag vara tydlig med. Jag är så glad över att inte behövt dela dem med nån annan, utan fått leva varenda dag, varje timme med dem. Men det var jobbigt med ovissheten runt precis allt. Det var jobbigt med känslan av otillräcklighet, och det var skitjävlajobbigt att hela tiden vara livrädd för att nån skulle bli magsjuk. Fuck fobier!

Det är fortfarande jobbigt. Jag har fortfarande inga svar. Jag vet inte. Och det tär på en människa. Även om jag givetvis inte går runt 24/7 och grubblar. Men jag är fri från emetefobin och det i sig är ett jäkla mirakel:) Jag får ofta Mail eller Dm från människor som är där jag var, som söker efter hjälp för sin egen fobi, hittar mig och skriver. Jag svarar alltid och även om jag inte kan säga vad jag gjorde för att bli fri, så vet jag att jag kan ge dem en smula hopp. Det går att bli fri.

Det trodde jag inte själv utan såg framför mig ett liv med rädsla. Idag är jag tvärtom, jag chansar, jag skulle aldrig förr ens tänkt tanken att ens smaka på mat jag vet är gammal. Idag äter jag lugnt kvarg som är månader gammal, så länge som den luktar och smakar okej. Jag skulle aldrig druckit ur samma glas som nån förut, nu har jag inga problem att plocka ett okänt glas från bänken och fylla på det. Jag skulle inte ätit kött som var det minsta rosa, idag uppskattar jag en fin råbiff 😂

Att utsätta mig direkt för magsjuka gör jag inte gärna, men det är ändå sunt tänker jag. Men om det blir så kan jag hantera det utan panik. Jag får alltid ett adrenalinpåslag deluxe i de situationerna men det går över när jag drar några djupa andetag.

Jag är inte rädd för det längre. Jag vill inte kräkas för det är fortfarande det äckligaste som finns, må illa är vidrigt, men jag är inte panikslagen inför det. Om jag idag känner att jag är rädd för något, att jag börjar undvika saker, som folk exempelvis efter pandemin;) så tvingar jag mig att göra det som ger obehag. Vad det än är. Jag tänker inte skaffa mig en ny fobi, eller halka tillbaka i emetefobin.

Fake it til you make it 🙂

För att återgå till skolavslutningarna:) Nu för tiden är det bara barnen som går på sina avslutningar. Föräldrarna är inte välkomna på samma sätt som i låg & mellanstadiet. Inte på mina barns skolor iaf och det handlar nog delvis om platsbrist. Jag tycker det är tråkigt, för även om skolavslutningarna också varit stress så är det mer mys och glädje. Jag saknar det🌸

Jag kanske får hoppa iväg till nån gudstjänst och få lite orgelmusik. I denna ljuva sommartid saknar man ju!!

För nu är det sommarlov! Tre barn går tillbaka till skolan i höst, en slutade för alltid. Vad de ska göra vet jag inte, mer än jobba några veckor, men jag hoppas det blir underbart väder! Just nu är det bara regn och rusk, med skyfallsvarningar hela tiden. Må det ändra sig! Jag vill ha, behöver, sol och värme. Det här vädret nu gör mig illamående och trött, vilket inte är en bra kombo. 🤷🏼‍♀️

Sommarlov, det är härligt!! 🌸🌸

Än så länge har de inte bråkat 😉

Vi hörs snart!

Kommentera
Okategoriserade

Avslagna dagar:)

Jag är trött. Antar att det är en kombo av vädret och pollen, och att studenten är avklarad:) Jag är inte allergisk men har förstått det som att man då kan bli väldigt trött för att kroppen jobbar stenhårt på att ta hand om det.

Oavsett, trött är jag:) Just idag kan det eventuellt också bero på att jag var ute och svirade i går;)

Helen och jag körde Soultrain och det var ju lördag som är lika med stänger 02, det är kul. Vaknade första gången vid nio och tänkte att det var inte alls nåt kul att kliva upp då, utan somnade om. Nästa vecka kan man vända dygnet till de tider som passar mig bäst, slippa vakna vid sju utan kan vakna när jag vill:) Och det brukar vara perfekt när kroppen själv får bestämma, ofta sover jag då mellan 02-09 ungefär. Att vakna vid sju stökar till det, då är jag inte färdig:D

Sommarlovet knackar på dörren, och det är välförtjänt för alla. Och mig:D

Men några dagar kvar först.

Corrinda är kvar här men Zehro åkte hem idag, han ska jobba, hon har sommarlov hon med, och ska delvis jobba på sin gamla förskola här i stan. Nu stannar hon fram till midsommar, sen ska de ut och resa lite, och sen jobbar hon. Det är mysigt att ha henne här! Jag saknar henne. När de har kommit hit så har de fått ta mitt sovrum ju, och nu är tanken att hon ska flytta in i Jamies rum, och han in till mig, men jag tror det kan få vara som det är några dagar till. Jag ligger på en luftmadrass inne hos Jamie nu och sover ju som en kund. Det är så jäkla skönt:D I vanliga fall snurrar jag fram och tillbaka, för jag får ont i axeln jag ligger på och i ena benet. Meeeeen på luftmadrassen vänder jag mig EN gång, efter ungefär halva natten, sen sover jag vidare som en stock. Den gången vaknar jag iofs till för den är lite löst pumpad så det tar lite kraft att rulla runt, man ligger djupt, men eftersom jag tvärsomnar direkt gör det inget.

Och sen hann jag inte längre igår:) Fortsätter nu, måndag eftermiddag:)

Jag är fortfarande trött, men har nu insett att det mer är vädret än något annat. Känner mig snurrig, åksjuk och huvudvärken lurar, klassiska väder-symptom. Skit i det, tänker jag och så tar jag en kopp kaffe till, och försöker dricka mycket vatten. Tänker att det är lösningen på allt:)

I går hade vi varierande väder. Solen strålade, sen började det regna, storma och hagla.

Stora hagel som låg kvar länge. Det såg väldigt skumt ut på rabarberbalden, fulla av isbitar:) Mellan skurarna så skyndade vi i väg till vallokalen och röstade i både EU-valet och folkomröstningen i Uppsala.

Idag kom det preliminära resultatet, jag har ingen koll på EU men i vårt val blev det oavgjort.

Det var alltså knappt hälften av invånarna som röstade och av de så röstade nästan hälften blankt. Troligen för att de inte fattade frågan, som är extremt luddig, eller i protest. JA-sidan tycker att de vunnit en storskredsseger och firar med champagne och jag suckar bara. Hur fan kan man ta det som en seger att det 1: är så lågt deltagande, och 2: att hälften röstar blankt. Det är en konsekvens av ett uselt arbete med att informera om att det ens ska vara en folkomröstning och vad den ska handla om. Folk i allmänhet vet inte ens vilka idiotiska planer som våra politiker har för staden. De vet definitivt inte vad det kommer att kosta oss, i både pengar såväl som miljö. Och det är politikerna ytterst nöjda med. De vågade ju inte låta oss rösta om det vi begärt – Ja eller Nej till spårväg, och Ja eller Nej till en grotesk utbyggnad lika stor som Sundsvall, fast på mindre yta. Alltså lika många bostäder som det finns i hela Sundsvall.

Jag skäms över de politiker vi har och kommer göra allt som står i min makt för att få väck dem till nästa kommunval. Det går inte att ha Erik Pelling sittandes makten. Det är som att utropa: All makt åt Tengil. Fast Pelling. Ungefär samma sak. Han är en usel politiker och en usel människa, och hur han kan sova om nätterna är obegripligt.

Nu ska politikerna debattera i en evighet hur de ska tolka det här resultatet, för det finns ingen solklart i det. Man kan tycka att JA vann, men då fem av nio partier förespråkade att rösta blankt i protest är det inte möjligt att det kan ses som en seger. Det säger Nej-sidan och Ja-sidan dricker bubbel och slår sig för bröstet. Uppsala behöver inte det styret.

Hur svårt kan det vara? Jag borde bli politiker, men grejen är att jag skulle få totalt hjärnsläpp på alla tramsiga debatter och skylla-ifrån-sig-saker. Å andra sidan vore det rätt gött att håva in 90 lök i månaden eller vad Pelling nu tar ut. Jag misstänker dock starkt att han aldrig skulle våga släppa in mig där;) Fegis.

Så. Nog om det.

Jag har varit och tränat, det var trevligt och skönt att få röra på sig, träningsvärken sen i fredags sitter i. Vädret just nu är strålande sol, alldeles nyss öste regnet ner. Temperaturen rör sig upp och ner, kallt ena stunden, sen varmt och klibbigt. När kommer finvädret tillbaka? Har inte ens vågat titta på några väderprognoser:D

Jag gjorde förresten en för mig ny maträtt i går!

Jag såg på instagram om One Pot Lasagne, och tänkte att det där såg gott ut, och gjorde min egen variant. Gjorde helt enkelt en köttfärssås, på vegofärs, passerade tomater, grädde, vatten och kryddor, (vitlök, paprika, spiskummin, lite fajitakrydda, lite av nån mix, lite av varje med andra ord) och smulade ner lasagneplattorna som jag brutit i bitar och lät det koka tills de var mjuka. Fick fylla på med lite vätska under tiden och varvade med mjölk, grädde och vatten.

Det tog en halvtimme kanske, och när plattorna var mjuka smulade jag över mozzarella i bit, och jäklar vad gott det blev!

Egentligen inga konstigheter alls, men det smakade som lasagne och inte som köttfärssås och pasta. Det föll alla i smaken och kommer nu finnas på topplistan:) Jag gillar ju när man kan göra allt i ett, och vet att jag gjort nåt liknande men i ugnen. Det här var mycket bättre.

Det blev inte så mycket kvar att det räcker till idag, typiskt:) men det är ok ändå, tror jag har lite rester att göra nåt av:)

Nu ska jag nog ändå fylla på med den där koppen kaffe jag suttit och funderat lite över.

Ha det så bra, denna regniga måndag i juni månad 🙂

Kommentera

  1. Birgitta S

    Det var ett bra mattips till en som undviker matlagning😂
    Nu får vädret spotta upp sig skitkallt när jag går till jobbet kl 6. Jeans o mkt tunn vadderad jacka (Cellbes) är vad som gäller. Nere i t banan är det ännu kallare. Nu jobb i 2 dagar sen 2 v semester. Längtar oavsett väder bättre med ledighet än jobbet. Må så gott!

  2. Malin

    Men åhå kul med en ny maträtt som jag faktiskt tror att mina barn också skulle äta (kräsnaste ungarna i världen). Måste testa! Tack för tips!

Okategoriserade

Arlanda igen:)

I onsdags körde jag fram och tillbaka till Arlanda för att hämta Corrinda och Zehro, och idag var det dags igen. Nu var det Lovelia som skulle möta upp skolkompisar för att åka till Polen.

Jag har varit på Arlanda fler gånger i år än på alla andra år sammanlagt. Typ, inte riktigt men det känns så. När syrran och jag kom hem från Chicago tog vi bussen hem, vilket funkade alldeles utmärkt, speciellt om man känner igen sig en aning på flygplatsen. Det tar över en timme att åka fram och tillbaka, vilket inte är mycket för många jag vet det. Vi har nära till Arlanda och det är jag mycket nöjd med. Men det är ändå en timme:)

Idag blåste det halv storm och min bil är ganska lätt samtidigt som den är stor och tar vind väldigt enkelt. Jag som kört stor tung folkvagnsbuss i alla år har inte ens insett hur jävligt det kan vara att köra när det blåser;) Den märkte jag inte av just precis nånting i, det var bara att trycka upp den i 130 och glida på, med min bil får man hålla hårt i ratten om det fläktar;)

Vi hade en aning tidsbrist, inte för planets skull men för samlingen med klassen, så jag fick ändå hålla stadiga 120. Ja det kanske är 110, jag insåg det sen;) Men men, jag höll hastigheten på väg hem i stället, det är ju nästan ok, eller hur? 🙂

Lovelia var lite nervös, hon har flugit förr men inte varit utomlands. Nu ska de bland annat, eller främst såklart, besöka Auschwitz. Patricia har varit där med sin skola, och pratar om det ofta. Det var en upplevelse som jag gärna avstår men som är viktig. De har enbart handbagage med sig och det fick väga 8 kilo. När hon kontrollvägde i morse gick den in för 7,1 kilo. Bra packat ändå. Det hon var mest fundersam över var vätskorna, det är ju inte helt enkelt att packa med sig allt man behöver i handbagaget när man inte får ha med mer än en liter. Men det gick ju fint. Man får tänka till lite bara.

Jag lämnade av henne vid halv tio och väntade tills hon messade att hon hittat på de andra, då rullade jag hemåt igen.

Jag gillar inte att köra motorväg, jag har bestämt mig för det nu. Det går snabbt, ja, men det är ju mest trist:) Jag gillar att sitta bredvid i stället, så jag kan lägga all min kraft på att snacka och titta ut. Jag har också lite svårt att köra länge sådär, min dåliga fot klagar. Ibland direkt och ibland går det utmärkt länge.

Nu ska jag inte åka till flygplatsen på flera dagar, wow! Sen ska hon hämtas igen:D

Jag åkte hem och käkade frukost, ute med Corrinda och Zehro, de har ingen balkong hemma så Corrinda är envis på att utnyttja all tid hon kan ute här.

De bestämde sig för att åka till Stockholm över dagen och gjorde sig i ordning och drog, och jag bytte om och stack iväg och tränade. Ett riktigt jobbigt pass:D

David kör något som han kallar Sammanlagt. Det innebär att vi i gruppen tillsammans ska göra ett visst antal repetitioner av ett antal övningar. Det blir utslaget per person följande: 100 reps av marklyft, press, drag och mage, och 200 reps av utfall och Mountainclimbers. Så 800 repetitioner totalt:) Haha, plus att man alltid får göra några extra åt folk som inte gjort ”sina”, så idag gjorde jag några extra utfall. Efter det var det tid över och det blev marsch pannkaka till en trappa inne på gymmet, där vi fick skena upp och ner åtta vändor, och sen fyra vändor med jämfotahopp uppför trappstegen. Där fuskade jag dock som fan, och hoppade typ två, sen gick jag resten, David såg ändå inget för han var utanför;) Helt och totalt utslagen efter det passet, och jag var tvungen att sova en stund i solen sen:)

Om slut hade ett ansikte:)

Jag har mått sådär idag, det är lite knepigt väder, migränen stod och knackade lite på dörren men jag hann mota den med piller. Med bieffekten att jag blev trött som ett as. Mått lite illa, sådär som när man är åksjuk, även det ett säkert tecken på att det är vädret som är jobbigt. Jag har levt i många år nu, men inte förrän de senaste börjat koppla på allvar det här med väder och mående. Men nu har jag koll, och skrev en essä om det i en av mina kurser också 🙂 Den hittar ni här om ni vill läsa.

I Sverige är det ovanligt med vädermående-rapporter, men i exempelvis Tyskland är det tydligen vardagsmat. Bra tycker jag som fått det bekräftat att det faktiskt är vädret som gör så jag mår skit mellan varven, det är enklare att hantera det om man vet att det finns på riktigt:)

Nu på kvällen känns det bättre, och jag ska kanske ge mig på att äta lite till och med:)

Det är bara jag hemma tror jag, eller åtminstone är jag den enda som är här uppe. Corre är kvar i Stockholm eller kanske i stan nu, Trixie är på bio och Loppan i Polen. Jamie är nånstans och flänger, Robban jobbar, Jordan spelar nog dator och Novalie kollar serie kanske. Jag har zombieabstinens!

När man har gäster kan man inte gärna ligga och kolla på serier, speciellt inte en som de inte sett mer än fyra säsonger av, vi är på den åttonde. OM min äldste son haft ett städat rum så hade vi kunnat kolla där, men eftersom det är förenat med livsfara att gå in där, så får vi vackert vänta lite. Corrinda stannar fram till midsommar, men Zehro åker på söndag. Vi får se hur vi gör efter det:)

Just nu har jag överlåtit mitt sovrum till dem, jag sover på luftmadrass inne hos Jamie, men tror att vi gör som så att Corre flyttar in där, så hon får ett eget rum medan hon är här, men att jag får tillbaka min säng, så får Jamie sova inne hos mig. Det funkar. Nu sover jag fantastiskt bra på luftmadrassen förvisso, men det är lite trångt om utrymme där inne:) och alla mina grejor är ju i sovrummet.

Näste vecka är det skolavslutning för övriga, och sen börjar sommarlovet. Det blir kul! Tills man ruttnar på dem:) Haha:)

Ändå, jag gillar att ha alla hemma, men matkostnaden ökar deluxe;)

Nu ska jag gå och stänga alla dörrar, det är fasen kallt om tårna nu. Ha det toppenfint:)

Kommentera

  1. Birgitta S

    Förstår flänga fram o tillbaks Arlanda är inte det roligaste. Sen funderar jag på när de skall bli klara med all ombyggnation? Såg att du åkte till terminal 5. Är de klara? När jag åkte 19 Mars till Spanien stannade inte flygbussen där. Den stannade T 4. Var en bra bit att gå. De började väl innan pandemin att bygga om .
    Trevlig helg!

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Nej inte begränsningen väl? Däremot att man inte behöver ha allt i en påse utan kan ha det löst i handbagaget

Okategoriserade

Trixie -student 2024<3

Sådärja! Jag är nästan tillbaka på banan, även om det känns som att jag är helt slut fortfarande:) Det tar på krafterna att ta studenten;D

Jag har sjåat en vecka eller så, med både bråkig frys och stökig trädgård, och försökt rådda ihop det så det ska bli en fin dag för Trixie. Med facit i handen så lyckades det:) Dagen innan stod jag i köket och bakade pizzabullar och förberedde en kycklingsallad med ris, handlade och sen pyntade vi. Jag har haft enormt fin hjälp av Novalie som städat i timmar varje dag, guldstjärna till henne!

På studentens morgon skjutsade jag Trixie till klassens champagnefrukost klockan noll sju noll noll. Det efter att ha sovit fyra timmar, haha, såklart var det massor att göra där på natten. Hon är så skön den här tjejen. Där de andra döttrarna klivit upp strax efter midnatt typ, för att fixa sig, så behövde hon bara dricka kaffe och kolla så lockarna Novalie gjorde kvällen innan var ok:) Inga timmar i sminket eller hår som inte är perfekt, utan en chosefri Trixie♥ Jag känner igen mig själv i det.

Studentklänningen köpte hon begagnat, väskan är min mormors som jag haft i gömmorna, så roligt att hon fick vara med på ett hörn också:)

Jag släppte av henne, kikade in i trädgården där de ordnat så fint med pannkakor och grejor. Det verkar vara en förnuftig klass överlag. Inget svineri, utan eftertänksamt och planerat. Jag åkte raka vägen till Arlanda för att hämta upp Corrinda och Zehro.

Stod en stund och väntade och funderade på att blunda lite, men betraktade folk i stället. Det är ju en speciell atmosfär på en flygplats, även om man bara står på parkeringen. Så kom de! Så mysigt att få kramas igen, jag saknar henne ju!

Körde hem och fick inte mycket gjort, men lite frukost och kaffe i alla fall, och sen fick jag väcka killarna nån timme innan vi skulle dra. Kvart över elva var vår estimerade avgångstid hemifrån, och den höll vi. Trixie skulle inte springa ut förrän 12.30, men eftersom det en vanlig vardag är hopplöst att parkera i Uppsala, (och värre blir det! Politikerna tar bort fler och fler parkeringar… helt sjukt) så måste man vara ute i tid för att kunna snurra. Jag hade full bil och jodå, vi fick snurra lite, men ändå inte allt för länge. Jag körde in på en gata där jag aldrig varit förr, och hittade en tom lucka. Då är det ju så att man trippelkollar, kanske till och med ännu mer gånger, för något fel måste det ju vara? Men nope, det var en vanlig boendeparkering, inga tillstånd, tack så mycket.

Vi gick till skolan och var där i god tid, fick plats allra längst fram:D

Trixie som fyraåring:)

Bilden är tagen av Linus, som filmade under Familjen Annorlunda, och det där är exakt så Trixie var, och är. Totalt obrydd om vad andra tycker, hon är sig själv fullt ut. Hennes outfit är helt självvald, och givetvis var den godkänd av mig. Jag har alltid låtit dem välja själva, om möjligt. Vissa gånger har jag såklart styrt, men inte i vardagen. Känner man sig fin så ska man få ha de kläderna på sig.

Janelle och Jack väntade på oss, Simon var sjuk. Mamma och syrran anslöt några minuter efter att bilden togs.

Kan vi här ta en sekund till att prata om det här med att tränga sig?

Vi stod här en halvtimme ungefär, och det fylldes på allt eftersom. Det var relativt tomt när vi kom och vi blev anvisade var vi skulle stå. Sekunden som rektor började prata och studenterna sen skulle springa ut, så kommer tre LÅNGA män och ställer sig framför oss. Jag fann mig stirrandes in i ryggtavlan på en skjorta och kunde inte se ett skit, och samma sak gällde för alla de mina. Jack stod bredvid mig, väl synlig för snubbarna. Jag hörde mina kids morra och klappade männen på axlarna och bad de inte det minsta vänligt att dra åt skogen;) Eller inte riktigt så hårt då, men jag fräste att de inte kunde ställa sig i vägen på det där sättet. Blickarna de gav var skapligt tomma. Va? Vadå? Men för helvete, flytta på er! Den ena hade vett nog att sätta sig ner på huk, de andra makade sig en aning åt sidan.

Alltså, sånt här beteende stör mig så jag får eld i håret. Vill man stå långt fram, var det än är, så får man komma i tid och vänta. Stå där och svettas i solen eller bli blöt av regnet eller vad det nu kan vara. Men man kommer inte inglidande och ställer sig i vägen. De här ingick dessutom i längdreserven, ingen av dem var under 190 och hade sett fint om de så stått längst bak. Men nejdå, klämma in sig framför en femåring. Fuck. Janelle satte ord på det sen, genom att säga att det är skitjobbigt att switcha fokus sådär. Man står där och är förväntansfull, för att på en sekund blir besviken, förbannad och ledsen, för att sen försöka vända tillbaka till glädjen inom några sekunder.

Nåväl, jag fick bort dem, fast jag inte var det minsta sugen på att vara en bitch;) Och sen kom de! Trixies klass var först ut, och tjoade och tjimmade:)

Några veckor innan avslutningen så fick de besked från det företag de anlitat för att hyra ett studentflak, att deras samarbetspartner gått i konkurs och därmed var deras flak i farozonen … inte kul! Det löste sig, men samma dag, nån timme innan de skulle kliva på flaket meddelade företaget att det blivit dubbelbokad och att de bara kunde få åka 45 minuter, i stället för den 1,5h de betalat för. Dessutom var de tvungna att kliva på mycket tidigare än avtalat. Jag som är en misstänksam jävel antar att det var så här redan för flera veckor sen, men att företaget hoppades kunna lösa det. Nu blev det stressigt för dem, de sprang ut, togs emot av släktingarna och sen var det full rulle in för att byta om och samla ihop det de skulle hiva av hos oss. Men vi hann såklart hänga på en massa jox och kramas. Trixie började gråtskratta direkt hon såg oss, då släppte allt och insikten slog till. De tar studenten:D

Fina unge!

Vi följde med henne till ingången, och väntade medan hon bytte om till de overaller de dekorerat tillsammans. Flaggan är alltid pricken över i, tror jag köpte den till Corrinda, och den hänger med, på studenter och fotboll:)

Top Hat är deras produktionsbolag som de startade som gymnasiearbete. Tror jag, det är hon och hennes killkompisars i alla fall:)

Novalie som var den som sist tog studenten återupplevde sin egen dag:)

Flaket rullade in, snyggt rattat av en tjej i klänning:) och det hade ju tak. Fiffigt! Hennes kompis intill.

Älskar ändå banderollen: Vi hade också gått Sam, om vi inte haft talang.

Jag som inte gillar att backa på en vanlig parkering hade antagligen fått fullskalig panik över att behöva köra det här fordonet i den folkmassa som var här, men hon gjorde det snyggt och prydligt. Vi vinkade av dem, torkade tårarna och åkte hem:)

Eller vi delade upp oss. Eftersom de inte skulle åka så länge nu, så stannade Corrinda, Zehro, Novalie och Lovelia kvar med syrrans bil medan hon och mamma fick åka med mig, Janelle hade egen bil och så åkte vi hem för att förbereda.

Vi var bara vi, Jimpa och Maggan som är alla kidsens gudmor, och det var perfekt, det började regna under maten och då rymdes vi alla runt samma bord inne i poolrummet:) Vi är ju rätt många ändå. Trixie är inte speciellt förtjust i att vara social och hon hade ju tömt ut de flesta av sina reserver vid det här laget;)

När hon kom hem så mottogs hon med kramar och grattis och hurrarop och den obligatoriska bilden framför vinrankan:) Det har bara blivit så, det är ingen tanke bakom:)

Trixie hade varit meny och hon ville ha bålen ”som vi brukar ha”, vilket är en flaska alkoholfritt bubbel och en flaska fruktsoda, med frusta vindruvor och mango som isbitar. Svingott! Jag hade ju noll isbitar eftersom – tja ni minns kanske att frysen bråkade;) Annars brukar jag frysa in och tippa över i en burk, men nu hade jag inte hunnit med det.

Pizzabullar har jag aldrig gjort tidigare och de fick ju inte direkt pris för snyggaste bakverk;) Men de var jäkligt goda!

Jag gjorde egen deg, och eftersom Corrinda är vegetarian gjorde jag enklast möjliga, med bara tomatsås och ost. Jag tar passerade tomater och häver i oregano typ. Nu hade jag ingen oregano och allt var slut på affären? men jag hittade en burk med nån kryddmix där just oregano var främsta kryddan, och den var supergod. Det här kommer jag vara tvungen att göra ofta, alla gick åt:)

Kycklingsalladen är sen vi var små, då gjorde mamma alltid den när vi skulle åka iväg och campa, och sen åt vi den på plats. Det är ris, tomat, gurka, paprika, sallad, majs, champinjoner, ägg, bacon och kyckling. Kycklingen ska egentligen vara sån färdiggrillad men det orkar man ju inte pilla med, så jag gjorde fileér med marinad och grillkrydda.

Tog undan till Corrinda som fick halloumi i stället för kött.

Till efterrätt valde hon frukt och bär, och vi hade både frysta hallon/blåbär och färska jordgubbar och vindruvor, hallon och körsbär. Glass och grädde till det:) Det är så jäkla gott och fräscht!

Till det hade Trixie bakat en chokladkaka, som är mäktig och jättegod, passar utmärkt med frukten.

”Ska du dekorera den?” frågade jag och hon toppade det hela med en pytteliten vindruva:)

Vi hann skåla och äta löjrom och chips som inte kom med på bild, innan regnet kom, då flyttade vi in. Alltså det här poolrummet vi har, som numera är uterum eftersom poolen är borta;) det är så bra! Man saknar det massor under vinterhalvåret, det är ju helt oisolerat. Vi ryms perfekt där, vi har ju varit runt 45 personer som hade fest för nån sommar sen utan problem. Jamie hann pipa iväg, och Robban jobbade, när vi kom på att vi skulle ta syskonbild, så alla är inte med, men nästan:)

Haha, Lovelia hittade de snyggaste skorna:) och jag har fått med hela himlen där bakom:)

Det är en makalös skara ändå! Fatta att det här är mina, Jack också:)

Jag vet att ni vet, men det är från vänster till höger:

Patricia, Lovelia, Janelle med Jack framför sig, Trixie, Jordan, Novalie och Corrinda.

Kvällen skred fram i lagom mak och vi hade det mycket trevligt:) Trixies fick presenter och vi skålade och bubblade, åt och hade det mysigt. Framåt åtta var det bara familjen kvar och jag började plocka undan det sista, men gav sen upp det och lät det stå till dagen efter. Det springer ingenstans och det var fullt i diskmaskinen:)

Det här är 2024:s vackraste student: Trixie ♥

Min sjätte unge, min femte dotter:) Hon som är så lik Janelle både till utseende och humör, som är som en filbunke, klok och vettig. Den här tjejen har skinn på näsan, och jag har inte haft många sömnlösa nätter för hennes skull, om ens några.

Hon var lite osäker på om hon skulle göra något på kvällen, men till sist bestämde de sig för att se solnedgången ihop uppe vid slottet och sen var det lite häng på olika ställen innan de såg solen gå upp igen:) Lugnt och städat.

Jag och syrran mötte upp fotbollskillarna på kvällen och tog några extremt välsmakande öl:) En av killarna har varit ute och rest länge så vi har knappt setts i år, men nu är ordningen återställd. Jag kom hem vid två på natten och då var Trixie inte hemma, vilket kändes precis som det skulle. Flustret anordnar en stor studentfest för alla men jag vet inte jag, Flustret är inte vad det en gång varit, och jag är rätt glad att de inte ville gå dit. Trixie har enbart hängt med killar, och de verkar vettiga hela bunten och det känns alltid bra när man vet att tjejerna har fin backup. Långa killar muckar  man inte med, så då klarar hon sig fint. Alla är inte långa såklart, men hon är kortast:D

Min lilla fina unge! Nu ska hon vara ledig ett tag, sen sommarjobba och efter det – tja, vem vet? Hon har inte planerat längre än så, men det kommer garanterat bli bra. Så småningom tror jag hon kommer plugga vidare inom film, bakom kameran trivs hon finfint. Men just nu får hon bara panik över frågan vad hon ska göra nu, och jag känner igen det väldigt väl. Vet man inte så är det en jättejobbig fråga som man inte kan svara på. Men en sak vet jag och det är att Trixie har världen för sina fötter, vad hon vill kan hon bli:)

Stort grattis Trixie till väl utförd gymnasietid! Jag äskar dig ♥

Kommentera

Okategoriserade

Saker jag valt men ändå inte gillar:)

Trädgård. Äskar att ha en, älskar att den är stor. Tycker det är urtråkigt att behöva sköta om den. Det är inte det minsta lockande. Därav blir det ju så att jag skjuter upp det, och då blir det tusen gånger mer jobb.

Som nu. Jag lånade en kärra av Jimpa och ”skulle bara” lite. Det blev fyra vändor till tippen. Det mesta var trädgårdsavfall och mkt av det är grannens. På min ena sida har jag en gammal sommarstugetomt som såldes för några år sen men inget händer. Det är toppen! Älskar att slippa dels folk öht där, och ser verkligen inte fram emot att det ska byggas och bankas där i evigheter när ett hus ska upp. Negativt är att det är svinmycket träd och buskar som smiter in över staketet till mig. Så mkt av det jag kapade nu står på grannens tomt men hänger in med hela sin härlighet på min. Varsågoda 🙂

Sen var det två studsmattor, ställningarna. Själva mattorna har jag kommit på är suveräna för att döda kirskål! Det verkar vara något de absolut inte gillar, så nöjd. Det var en gammal säng, en byrå, massa återvinning som bott i garaget, cykelvrak, stubbar, lastpall, brädor, ännu mer brädor och så vidare i en evighet. Börjar man samla ihop eländet som ligger utspritt så blir det rejäla högar.

Syrran skulle ha med lite saker, så vi körde förbi för att hämta upp det. Sen ett lass med grönsaker.

Jimpa fick komma med häcksax och kapa växtligheten när jag ledsnat på att klippa en och en mer sekatör eller grensax. Otroligt tacksam över det:)

Eftersom frysen ju la av, och jag fick lov att omplacera allt som bott i den men inte fick rum med allt så valde jag att bären fick tina upp. Tänkte att antingen gör jag den där gelén jag funderat på, eller så kastar jag dem, det var röda och svarta vinbär. Jag är inte speciellt förtjust i svarta, röda är goda men helst från busken direkt.

Trött som ett elände ställde jag mig sen efter en hel dags släpande i trädgården och kokade saft och gelé.

Var ju typ samma recept från början. Lite olika mängd socker och koktid sen bara.

Skvätte ju såklart överallt i hela köket, och silduken är numera vackert vinröd:) Mitt golv är av linoleum och suger åt sig allt på en sekund, så jag försökte vara snabb att torka upp men det var knappt så det gick bort ändå.

Till sist, klockan halv två på natten, var jag klar:

Tror gelén är för hård men saften är topnotch:) Mycket nöjd. Jag dricker sällan saft och äter aldrig någonsin gelé eftersom det är skitäckligt;) men ändå. Jag får laga till en fläskytterfilé snart så kan de testa om den är ätbar.

Saften kan man nog också använda som groggvirke till vårat starka vin, vi har ju en omgång som blev 19-20% och det är inte jättegott att dricka som det är, man blir dessutom packad direkt, vilket inte är meningen. 😂

Det var ungefär lika roligt att titta på bär som kokar som det är att kolla när färg torkar;) Lite väl lite utfall för många timmars meck.

Idag var det på det igen. Syrran kom hit och vi körde sopor, krattade och bar grenar och roade oss kungligt.

Jag är inget fan av den nya återvinningsstationen vi fått här, den är ett år eller så. Den gamla var jag på hela tiden och tyckte det var trevligt och lite småmysigt att gå där och kasta saker. Den här nya är stor. Man får gå långt, och missar man nåt, som idag, vi missade att det bara fanns batteri-släng i början, så då får man köra ett extra varv, stå i kö och trängas. Nej. Omysig!

Men det är gjort nu, och jag tänker kanske inte röja så mkt mer i sommar 😂

Nu kommer Robban, och det innebär The walking dead, det blir ett bra avslut på en fysisk helg med massa frisk luft!

Ha en bra måndag 🙂

Kommentera
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting