Stackarn;)

Men bra att skylla på nån annan det känns alltid bättre då;)

Jag skojar, det fattar ni. Jag bortförklarar mig ofta, skyller på saker och folk, men så fort jag säger det så tar jag tillbaka det. Nästan alltid har man sig själv att skylla på ett eller annat sätt, men på nåt vis är det skönt med syndabockar. Jag är ju inte direkt ensam om det, ingen vill ta på sig skulden, men jag kanske är mer ensam i att faktiskt inse att det är just bortförklaringar?

Men i min familj har vi jargongen att skylla på nån annan, (vi vuxna. Alltså som driv och trams)Det allra mesta i världen går faktiskt att ge han den onämnbara skulden för. Skitbra;)

Mkt ÄR förvisso hans fel på riktigt, men kanske inte saker som att man slår i tån osv;)

David då, vad är hans fel? Jo, honom tackar jag för att det gör ont överallt:)

Träningsvärk i magen är det sällan jag får, men det har jag, och det älskar jag. Den är mitt problemställe. Allt sätter sig på magen och runt om, som en bilring som vilar snyggt på byxlinningen:/

Jag avskyr när det bullar ut, och viker ihop sig när man böjer sig framåt. Kunde ju vara lite högre upp det samlades.. 😉 men nope. En kursare sa att hon försökt stå på huvudet för att få magfettet att hamna i bysten men i stället fått dubbelhaka så hon hade gett upp det nu 😉 hehe

Synd att det inte funkar så, jag har fettet väldigt snett fördelat och hade varit perfekt att ruska runt det lite så det hamnade där det var mer estetiskt.

Kanske kan åka lite torktumlare? 😉

Men träningsvärk i magen känns som hopp om att det finns magmuskler iaf, man tvivlar ju ibland.

Jag har fött nio barn, ett tvillingpar, och det ska inte behöva synas. Det är bara en dålig ursäkt. Helt platt och felfri lär ju magen inte bli igen( har nog aldrig varit heller) men fluffig behöver den inte vara, det är bara för mkt god mat och godis:) Mitt eget fel alltså:)

Jag har såvitt jag vet inga skador på bukmuskulaturen som skulle göra det omöjligt, men jag har heller inte den disciplinen att kämpa, så jag nöjer mig med mindre fluff i första hand. Starka och funktionella är magmusklerna i alla fall, jag har inga ryggproblem som jag haft förr och det är det allra viktigaste.

jaha.. Och vad ville jag säga med detta nu då?? Ingen aning, hade en plan när jag började skriva och så försvann den;)

 

Igår vilade vi, ikväll är det Olle:)

Och det är skärtorsdag, jag har inte ens tagit in påskris.. Kanske måste göra ett ryck sen efter kyrkis, men nu ska vi göra oss klara för det. Jag har min nya kärlek på mig;

Från me&i, sålde slut direkt och finns nu bara i typ L.detta är en M och jag hade kunnat ha S med, men gillar att den är lite rymlig. Älskar den, mjuk och go och fin:)

nu kyrkis, jag återkommer med vinnaren av biljetterna till Snövit sen!

bye bye:)

 

Man kan ha träningsvärk och så kan man ha TRÄNINGSVÄRK!

I söndags åkte vi slalom hela dagen, lite sådär påfrestande för låren, man känner hur det bränner fint där efter en stund i backen.

Igår var vi på power-hour med just Killer-David. Han är grym. På ett bra sätt så klart 🙂 Hans pass bränner förbaskat bra i låren. I rumpan. Armar, axlar, tja.. Överallt. Det är liksom garanterad träningsvärk på hans pass.

Tisdagar brukar vara rätt smärtsamma;) och det är toppen att träna bort träningsvärk, det är liksom det enda som hjälper, så vi försöker gå på ett cirkelfyspass med Elena då. Det är även det ett bra pass, mkt basövningar men med en tvist. Jobbigt, men brukar kännas gott efteråt. Varannan tisdag skjutsar jag Trixie och en kompis på gympa och kan inte träna, och idag var det min tur att köra. Men Trixie är fortsatt krasslig och även kompisen var skruttig så det blev ingen gympa. Snabbt bokade vi in Elenas pass:)

Såg att hon var utbytt mot Pernilla, funkar fint det med.

Körde till Friskis och loggade in, samtidigt som jag kollade på skärmen. Det stod Killer-David. Var tvungen att fundera lite innan jag fattade, han var ersättare alltså…?

(Ja, alltså det stod bara David såklart men han är ju en riktig killer;))

Jag kände hur mungiporna drogs uppåt, fasen vad kul! Jag vet inte om det är nån självplågeri-gen som slår till ibland, men vetskapen om att det kommer bli ett skoningslöst pass är så härlig:)

Det mest troliga utåt sett mentalt instabila flinet satt kvar och ökade när jag skulle av med joggingbyxorna och på med skorna.. Jag har suttit rätt still idag, pluggat och pratat i telefon och inte känt riktigt hur ont jag hade:)

Insida lår- ont. Framsida lår- ont. Baksida lår- ont. Rumpan -ONT. Biceps- jadå ont, rygg och axlar-check även där, ont. Och leendet blir bara större och större, det här kommer kännas. Ordentligt:)

Och det kan man väl säga att det gjorde.

Ett roligt varv med stationer, kul övningar, en del vi inte gjort på länge och det gick bra dessutom, kändes som man var rätt stark idag.  För första gången på väldigt länge klarade jag av armhävningar på tå igen:) De är långt ifrån så djupa och snygga som de ska men de är på tå. Att göra djupa knäböj med tung kettlebell gick bra, några gånger, sen var lår och rumpa slut;) och de där förhatliga dipsen som bara är jobbiga gick de med. Ett bra pass på alla sätt och vis!

David är kul. Kräver att man ska göra sitt yttersta. Givetvis struntar man i honom om man känner så, men det är peppande:)

Efteråt får man nio av tio gånger en belöning. Eller straff bara att välja;) Idag var det smala / breda knäböj…. Jag hade lugnt föredragit burpees idag;)

Det är alltså knäböj där man hoppar mellan smala och breda tills han tycker att vi är klara;) Brände fint i de stackars låren kan jag meddela. Kommer kännas ännu mer i morgon:)

Då blir det ingen träning, vi ska bort på kvällen, testa lite kläder, klämma och känna lite.

Men, jag måste köpa nya träningskläder!   De tvättas ju hela tiden och blir slitna och jag behöver både byxor, sporttop och linnen. Skor med men det är så tråkigt att prova så jag drar lite till på det:)

Har ni några tips på bra sidor med shapebrallor så hojta:)

Jag gillar inte de där med kryss på sidan vad nu de kan heta, men rönisch och casall, och om det finns andra roliga märken. Roligt och roligt förresten.. Byxor måste vara svarta:) Det spelar ingen roll hur snyggt mönsteroch färg är på andra, jag känner mig utklädd 😉

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂

 

 

God förmiddag!

Fy farao vad dagarna ramlar på, det är redan 21 mars!  Jag tror att jag har haft sjuka barn mer eller mindre alla marsdagar, just nu har styrkan bytts ut lite och det är Novalies tur att må kasst. Trixie är fortfarande inte pigg, men Jordan gick till skolan redan förra veckan när jag var iväg. Så alla de små har varit eller är dåliga, jag har haft en kort släng av nåt där i början av månaden, så det är väl egentligen tvillingarnas tur nu kanske. Få se om de klarar sig, de är ju inte upp i varandra som de andra är.

Igår var det ju umgänge. Idag upptäckte jag de obligatoriska kvarlämningarna…

En kasse med blöta badkläder. Varenda gång. Alternativt en korg/kasse med annat, fika eller så. Jag antar att han anser att när klockan är 18.00 prick så lämnar han av kidsen vid grinden och åker iväg, och då är hans ansvar slut. Så badkläderna är liksom mitt ansvar. Funderar på att skaffa ett extra set som han kan ta med sig och hänga upp hemma hos sig. Han kanske har tvättmaskin och torktumlare, och slipper hänga badlakan över stolar och dörrar för att torka tänker jag… Som det är i nuläget, och har varit sen i augusti så har jag väldigt liten plats för blöta kläder. Ja så får det nog bli.

Nej, det är ingen big deal egentligen, men när det upprepar sig varenda gång så ledsnar man ju till sist. Och nej jag kommer inte ringa upp honom och snacka lite om det, sist jag talade direkt till honom eller tvärtom, (inklusive att säga) ”hej” är nog typ…tja…två år sen ungefär. Det är hans val, och så småningom fogar man sig. eftersom det inte finns nån väg att gå längre. Det är hans förlust, men eftersom det även var hans val så skiter jag i det.

Ungarna hade alltså badat, eller de som var friska och fick följa med, tror det var Jamie, Jordan och Lovelia. Trixie ligger mest på soffan och snorar och hostar, och de lite större följer ju aldrig med. Det är skitbra att de åker och badar, då får ungarna vattenvana och kan träna på att simma, så på det är det tumme upp.

Jag klev upp mitt i natten, klockan halv åtta;) och packade i ordning mig, gick ut med Doris och åt frukost, sen kom syrran och vi styrde kosan mot Kungsberget. Vi körde i duggregn mot Sandviken och det kändes lite halvskumt att tänka slalom, men väl framme så sken solen och det var nån minusgrad.

Precis som förra gången så bokade jag vår utrustning via deras hemsida på vägen upp. Det är hur smidigt som helst, man klickar bara i vad man vill ha, betalar med kort och så får man ett sms att det är klart och står och väntar  i ett bås. Vi körde på paket även denna gång, med skidor, pjäxor och stavar. Plus hjälm eftersom ni sa att det var varmt och skönt om öronen.

Så står det i fina bås och allt är klart för att klä på sig:)

Alltså, de här modernare prylarna… Kan någon berätta om det verkligen är meningen att pjäxan liksom ska integreras med foten för evigt? Det är ett liten helvete att få på den först av allt, känns som att försöka få ner foten i ett alldeles för litet hål. Mina egna pjäxor har två spännen, och när jag knäpper upp dem så viker sig liksom plösen framåt så man både får av och på den utan problem men även kan gå rätt ”obehindrat ” i dem. Alltså obehindrat är ju en stor överdrift, för alla som gått i ett par slalompjäxor vet att det är allt annat än graciöst;) Mina hyrda pjäxor är sköna att åka i, men ingen större skillnad när man knäpper upp dem, och att sen försöka få av dem…holy smoke det är mission impossible;) Vad är knepet här?? Måste ju vara så att jag gör något mindre rätt?

Men efter att ha kämpat med att få på pjäxorna så var vi klara.

Det här med hjälm..

Jag har otroligt svårt för att ha något på huvudet, har sällan mössa om jag inte fryser ihjäl, så att ha en hel jäkla kruka på skallen var prövande;) Brillorna hamnar snett och mina öron står nog ut lite för mycket för jag känner hela tiden hjälmen emot dem. Jag har inte haft en hjälm på mig sen jag åkte motorcykel för kanske 25 år sen, och då känns det ju aningens mer motiverande än att ha det för att skava runt i en slalombacke. Men, det var faktiskt varmt om öronen:) Men passformen var inte den bästa, man fick byta som man ville men jag hittade liksom ingen som var perfekt. Får väl köpa en egen kanske.

Solen försvann så fort vi kom ut i backen;) som vanligt, och det blev mulet och snöade. Några nerfarter var avstängda för tävling, och de övriga var ok. Vi fattade ju att i slutet av säsongen, med dåligt med snö hela vintern, massa konstsnö, eller egentligen mestadels konstsnö, och med 0+- grader så är det inga kanonåk, men  halva dagen var det ändå bra. Väldigt mycket lössnö som ligger i drivor, och den konstgjorda snön är ju lite annorlunda mot riktigt så det blir som att köra i lite blött socker. Eller som fyllningen i blöjor ni vet;) Gelé aktigt. Lite trögt och tungt. Jobbigare att trycka undan snön när man svänger, lättare att få konstiga kast och felskär. Med andra ord, så fult som vi åkte i går var det länge sen man gjorde:)

Det var lite så att man ville plogsvänga, för att inte fastna. Gick lite för långsamt för att kunna svänga snyggt. Och så kom de balla grisarna farande och bevisade att det mer handlar om åkaren än underlaget;)

Hehe.

Mitt på dagen kom solen tillbaka, och då var det ju härligt!

Här har vi precis åkt in i skuggan efter att haft solen i ögonen så de tårades:)

Vi hade en kul dag i backen! Inga tiopoängsåk, eller ens sjupoängare, men en himla massa andra;)

Väldigt lite folk så det var bara att åka fram i liftkön, max tre personer framför en, och det ger ju en himla massa mer åkning än att stå och köa.

På eftermiddagen mulnade det på, och ömsom snöade och regnade. Bah. Vi hade sett det på väderleksprognosen så vi blev inte jätteförvånade, men hann ändå åka merparten i ok väder. Det funkade ju att åka även i regn, men är ju mindre charmigt. Backarna blev även markant sämre allt eftersom dagen gick.

Jag gjorde ingen praktvurpa;) men vi körde ihop en gång, från i princip stillastående, vi råkade liksom bara vara på exakt samma våglängd och åka framåt, skulle snacka om nåt, och så satte jag skidorna i kors en gång och kunde inte för mitt liv begripa att det inte funkar att försöka lyfta den understa;) Åkte knappt framåt men hamnade på rumpan för att reda ut skidorna. Dock en planerad ”vurpa”. Jo, och så slog vi ihop hjälmarna ett antal gånger i liften;)

Lunch på pizzerian, men det var enda gången vi satt under dagen, förutom i sittliftarna då. Men vi åker hellre ankarlift som går snabbare.

 

Kul dag! Sista slalomen för i år, men två gånger på en säsong är rekord. Får försöka utöka det nästa vinter.

På väg hem stannade vi på McD i Sandviken, där är personalen alltid skittrevliga:) Jag har ju varit där med ungarna ett antal gånger åxå och de har alltid varit på bra humör. Personalen alltså, inte ungarna;)

Sen tog vi kaffet med oss i bilen och åkte hem i ösregn.

Hemma väntade alla kids, de spelade dator och kollade på tv, klockan var nästan läggdags. Vi kollade på Mästarnas mästare och fick tårar i ögonen av Foppas film, vilken hjälte han är. En sån hockeyspelare. En sån man. Sen hoppade barnen i säng och det blev tyst.

Jag bokade biljetter till Nickelback:)

Tror det var 6 september de kommer, det ska bli kul! Jag är inget superfan, men gillar deras musik.

Och inte nog med det…jag såg på Facebook natten till söndagen, att Europe ska spela i höst, 30 årsjubileum för The Final Countdown albumet, och att de kommer köra hela det, plus lite andra låtar åxå. Europe är den första riktiga konserten jag var på, i ishallen i Gränby i början av 80-talet typ, det var jag och Helen och massa långa, långhåriga grabbar som headbangade;) Kvalar in som topp tre av bästa konsert. Jag och Helen har sen varit på massor av deras spelningar, och jag vet att hon vill se dem lika mycket som jag, så på helt eget bevåg, utan att snacka med henne, bokade jag  två biljetter till oss:) Det var ju mitt i natten och hon sover som vanligt folk gör, och jag hade inte ro att vänta.

Och så messade jag henne sen att det var så:D Jo, hon blev glad:)

8 november, på Cirkus i Stockholm. Kommer bli toppen ♥

Vi såg dem för några år sen, Jordan var med då:) Jag köpte en biljett extra till hans farsa och så fick de två sitta i baren och hänga. Jag ammade Jordan som bara var drygt tre månader, och kunde inte lösa det på nåt bättre vis:) Jo, jag hade kunnat lämna honom hemma, men så många timmar utan att amma hade inte varit kul, och jag hade inte kunnat fokusera helt på musiken om jag visste att bebisen var hemma utan mig. Jag är ingen hönsmamma på något vis, men jag har aldrig varit bra på att lämna bebisar så länge som jag ammat. Då lever vi i symbios:) Typ ett år:)

Sen såg vi dem igen för bara nåt år sen…minns inte när, men kanske 2014? De levererar alltid en bra show, och tja.. älskart!

Jag känner att det är ett bra konsertår på gång här! Bruce Springsteen, Nickelback och Europe. Sen är det en del andra spelningar jag har lust att gå på men där inget är spikat, och man vet liksom aldrig vad som dyker upp framåt heller. Jag såg tex att Ronan Keating ska spela i Danmark, känns som att han kanske tar en tur över vattnet hit när han ändå åkt så långt liksom;) Ja, jag har en vitt spretande musiksmak, med den gemensamma nämnaren att det måste vara något speciellt med RÖSTEN:)

 

Idag ska jag plugga. Hela dagen, förutom en sväng på eftermiddagen då jag och Jamie ska till logopedmottagningen. Dags för nästa unge att öva på att prata. Barn nummer sex i raden av kurreduttspråkssnackare. Man undrar ju vad man gjort för fel;) Men skyller det på den andra föräldern, hehe.

Egentligen har jag bara tre som haft riktiga problem. Tvillingarna tyckte de på BVC att de var lite sena, och vi fick åka dit och göra nån språktest som de fick uruselt resultat på. Jag som inte var ett endaste dugg orolig, och rent intuitivt kände att det finns inget problem här, blev konfunderad. Men det visade sig att testet var avsett för barn som var drygt ett halvår äldre så jag fattar inte riktigt varför det blev sånt hallaballoo? När de fick komma tillbaka och göra om testet i rätt ålder så klarade båda av det med bravur. Tror att det var just tvillingskapet som gjorde att BVC fick för sig att det var ett problem. Det sägs ju att tvillingar ibland utvecklar ett eget språk sinsemellan men det var aldrig så för Robban och Corrinda.

De är väldigt lite tvillingar på alla sätt och vis:) det enda är nog att de föddes samtidigt, för de är som natt och dag på alla sätt och vis och gillar oftast inte ens varandra.

Nåväl, Novalie, Trixie och framför allt Lovelia har haft riktiga talproblem. Lovelias ökade drastiskt när vårt liv vändes på ända när någon bara drog, hon backade väldigt i sitt tal då.  Så kom Jordan, min lilla professor, som inte bara snackade rent, utan han kan ju läsa böcker och räkna svåra mattetal innan han ens börjat i första klass. Dessutom, och det här är jag grymt imponerad av, så är han otroligt duktig på det här med att ord kan betyda olika saker. Häromdagen stod han med en tetra passerade tomater i handen och skrattade.

– Passerade! Haha, som att man liksom har gått förbi tomaterna:)

Jag hade ett litet hopp om att det var bara tjejerna som hade svårt med talet, men så kom Jamie och bevisade motsatsen, och idag är det alltså dags för det första av, antar jag, ett stort antal logopedbesök.

Ska bli spännande att se om vi hittar parkering…

Nu ska jag ta tag i pluggandet!

Vi hörs snart:)

bye bye:)

 

 

Men vafan. Jag skrev ett inlägg igår kväll, trött som sjutton, på mobilen med huvudet på kudden bara sekunder ifrån sömnens värld…och postade det. Eller deletade:)

Borta är det hur som helst.

Jag ber om ursäkt, för som vanligt när jag är på skolan är det dåligt med inlägg. Det beror inte bara på att det är långa intensiva dagar, utan mer på att det är skitkass täckning. Att köra på wifi är typ omöjligt, och jag har inte internet på datorn, så jag måste dela med mobilen, det funkar, men är s e g t.

Denna gång åkte jag till Väddö i strålade solsken, och hela onsdagen var ljuvlig. Vi hade en föreläsning om ätstörningar först, och sen något som är lite speciellt för folkhögskola kanske – en reflektionspromenad:)

Man går två  och två eller några stycken och reflekterar över det man just hört. När solen strålar är det ju liksom extra härligt 🙂

Sen fika i solen, och så lite annat.

På torsdagen hade vi vitamin och mineralmingel. Vi har läst om olika mineraler och vitaminer och presenterade de nu får varandra på lite olika sätt. I min grupp hade vi K-vitamin och Magnesium.

Vi valde att förutom skriven info göra en smoothie och en ”kaka” som innehöll mkt av våra ämnen.

Grönt är skönt, och ser kanske inte så gott ut;) men jäklar så mumsigt!

Det är banan, avocado, spenat, ingefära, linfrö och äppeljuice i, och ett par deciliter av denna ger i princip hela dagsbehovet av de flesta vitaminer och mineraler.

Jag kommer lugnt göra den ofta.

Kakan har jag inget recept på, men den var otroligt god så jag ska skaffa fram det.

Hyfsat nyttig med massa bra ingredienser:)

På eftermiddagen hade vi ett pass Bodyattack. Nån som tränar sånt? Vår klasskompis höll i passet, och hon var superduktig, men även om jag hängde med rätt bra och faktiskt orkade trots att jag varit lite rasslig, och det var mest bara hopp hela tiden som jag inte klarar av med vare sig min onda häl eller min dåliga fot, så var det inte ett pass för mig:) Snabb, snabb technomusik, massor av hopp, korta kombinationer och koordination. Tack, men nej tack. Jag gillar att lyfta tungt, inte skutta runt:)

Efter att vi duschat och ätit och haft lektioner till sju, så sjönk vi ner i sofforna hemma i vår stuga. Vi bor i fyrabäddsstugor, ett varsitt rum,, men delar två toaletter, en dusch och vardagsrum. I den stuga jag bor i har vi alltid sjukt trevligt på kvällarna, sitter och dricker te och snackar i soffan till framåt 22-23 när vi drar oss tillbaka. I stugan intill vår bodde ett gäng killar, inte våra kursare utan nån annan kurs, och rätt var det var så knackade en av dem på vårt fönster. Jag hoppade högt:) De bjöd in oss på poker, men ingen av oss kände att vi kunde ge dem en match så vi passade. Lite synd för de såg trevliga ut;) I stället kollade vi på Farmen och  Antikrundan(!!!) och snackade skit. Sen kröp jag ner ensam i mitt rum. De är rena och fräscha, och man sover som en stock:)

 

Känns så otroligt lyxigt varenda gäng jag sover helt solo. Att veta till hundra procent att jag inte behöver göra någon akut insats under natten, såvida det inte handlar om att det börjar brinna eller så, det är ren och skär avkoppling. Ladda batterierna deluxe.

Nåt som är lite märkligt är dock att hantverkarna inte direkt jagar mig normalt, men när jag av nån anledning inte kan, då jäklar ska de ha tag i mig. Det har ringt ett antal olika snubbar ett stort antal gånger och jag har fått ringa upp vid tillfälle. Ska jag vara helt ärlig så har jag tappat förtroende rätt rejält för företaget som håller i det hela. Inte hantverkarna, men de som samordnar. Det skulle ta max sex månader och snart har åtta månader gått. De vill att jag ska gå med på att betala massa saker som jag tidigare fått höra ska ingå…och nu skulle jag plötsligt pröjsa 18.500kr för rörmokeri. Mitt svar på det var Fuck off. Typ. Och vips var det ingen kostnad som jag skulle betala… nähä..?

Jag må se blond ut, men jag är inte direkt korkad. Men det händer saker i alla fall, Rörmokaren jag skällde ut, är här och jobbar nu. Dels i fredag och sen nästa vecka. Vi har snackat i telefon ett antal gånger, och så har han  fått konferera med mamma åxå, och ja, jag har bett om ursäkt ännu en gång:)

Hemma gick allt som vanligt på räls, och när jag kom hem på fredag eftermiddag var det lugna gatan.

Jag har köpt en liten kompis, en ny leksak:

Ett stycka handycam, för att kunna filma lite och bara jag lärt mig hur det hela funkar så tänkte jag att ni kan få ställa frågor som jag sen besvarar rörligt:) OM ni vill såklart.

Den är svinbra, Janelle filmade Trixie gympa från högst upp på läktaren och det är finfint kvalite.

Simon har köpt en ny dator, och lät ungarna få den gamla, men innan han bar in den hit och installerade den så blåste han rent den. ordning och reda på den killen, och jag började fundera på hur dammig ungarnas dator är och om jag måste blåsa rent den med…

Nu har de två datorer att spela maincraft på, kan man hoppas att det halverar tjatet på vems tur det är? 😉

 

Idag vaknade jag med huvudvärk. Brrr. Åt frukost och drack kaffe men det gav sig inte så tog lite piller och gick och lade mig och lyssnade på ljudbok en timme, och det gav sig till sist.

Jag åkte iväg för att möta upp syrran som skulle hjälpa mig med mina däck.

När jag åkte från skolan i fredags så kändes bilen märkligt. Lite som att köra på en tvättbräda… och jag vågade inte köra vidare utan körde in för att fylla på luft i däcken. Den väg jag kör är mest skog och små samhällen så jag ha designen lust att chansa. Efter att ha muppat runt på en järnbutik för att få tag i munstycket med manometer för att kunna fylla på, det var ett elände att komma in genom deras dörr.. sensorerna som gör att den ska öppnas verkade inte se  mig:) Så jag fick köra en liten indiandans för att få dem att gå upp.

Det var svårt att se på manometern,  men jag fyllde på i de däck jag trodde det var dåligt i, de såg mindre ut, och körde vidare, utan nån större skillnad. Jag har inte fyllt på luft i däcken speciellt ofta, det är liksom sånt man har en make till;) så jag har inte haft tvärkoll på hur det funkar. Alltså jag vet hur man gör, men vill gärna ha en såndär gro man bär runt på, inte bara en slang.

Nåväl, syrran kan, och vi möttes upp, och när vi fick på slangen och mätte trycket så hade jag ju typ hälften av vad jag borde i det andra bakdäcket. Fyllde på alla, så nu är det som det ska, och bilen rullar perfekt igen:)

Passade på att köra igenom en biltvätt oxå, och ojsan vilken skillnad:) Ett tag i alla fall.

När jag kom hem gav Robban mig århundradets chock:)

Han håller på att städa sitt rum!!! Utan nån annan anledning än att han skulle bädda sängen och sen ”skulle bara” lite;)

Det lär liksom ta några timmar, men oj så bra det kommer bli. Vi har burit ut den lilla soffan som stått där inne och det blev ju gigantiskt plats. Robban har husets allra minsta rum, men å andra sidan så sover han bara där, och ser på TV/spelar Tvspel:)

 

I morgon är det umgänge. Han kallar det så själv. Märkligt att kalla det så, men säg nåt som inte är märkligt på det hållet;)

Jag tänker åka slalom:):):)  Så bara vädret håller sig som det ska så drar syrran och jag till Kungsberget. Och om det skakar till häftigt så vet ni att jag stått på öronen och gjort en praktvurpa igen;)

Men förhoppningsvis håller jag mig på fötter.

Nu ska jag luta mig tillbaka och kolla på Joel Kinnaman i RoboCop:)

Natti natti:)

 

Åh det här är så roligt!

Musikalen Snövit kommer till Uppsala den 7 april, och jag har i samarbete med Dröse & Norberg fått möjligheten att tävla ut två stycken biljetter till en av er:) Jihooo!
Och på tal om jihoooo, så är ju YOHIO med:) och även Ellen Bergström, Nanne Grönvall och Niclas Wahlgren:)

Stiligare prins får man leta efter:)

En lycklig vinnare vinner två stycken biljetter som ENBART gäller i Uppsala den 7/4 så det gäller att ni verkligen kan ta er hit då. Det är en torsdag om jag inte har helt fel. Klockan 18.00.

En trailer ser ni här –> Snövit the musical

(Vill ni inte chansa på att vinna så finns det biljetter på Ticnet/ Ticketmaster , även till andra städer såklart.)

Som vanligt kör vi en enkel tävling, det är roligast så:) Jag vill helt enkelt veta hur många dvärgar Snövit omger sig med? Och sen varför just ni ska vinna:)

Svara i en kommentar här under, senast söndag 20/3

Stort lycka till nu:)

 

Vi kör avlösning i feberfabriken idag. Lovelia gick till skolan medan det nu är Trixies tur att ligga på soffan och må dåligt. Jag mantrar: Det är sista rycket innan värmen kommer, det är sista rycket innan värmen kommer, det är sista rycket innan värmen kommer… och hoppas så innerligt att det är så:)

Vi klarade vabruari bra, tror inte att nån var sjuk, möjligen nån med huvudvärk eller så, men inte dålig på ”riktigt”. Men nu så brakar det loss. Novalie var hemma förra veckan, Corrinda med nån dag, Jordan hela förra veckan och han är fortfarande inte helt pigg, han hostar och orkar inte med hela dagen så han är fortsatt hemma. Och Lovelia blev dålig i lördagsnatt, men piggnade på sig direkt, fast var såklart hemma igår. Och nu Trixie. Bah.

Man anar som lite oråd när man kommer ut från badrummet på morgonen och möts av en Trixie som lägger sig raklång på golvet och suckar lite. På frågan hur hon mådde kunde hon inte riktigt svara, men hon kunde inte äta…så hemma it is.

Men snart kommer värmen, jag har hört att det ska bli typ +12 grader, och sol, och det ser jag fram emot:)

Jag ska åka till skolan i morgon, Väddö, och ser fram emot det med, men blir lite orolig när det är så här;/ men det visar sig hur det blir. Tills dess har jag en del kvar att göra, som jag ska ta tag i när jag bloggat klart. Skriva i ordning lite papper som sen ska printas ut tex.

Ute är det grått, grådassigt , gråmulet och grådaskigt. Mitt sinne är ungefär lika;) och för att inte tala om tröttheten som liksom lindar in mig i en grå, tung filt. Jag behöver den där värmen och solen nu. Jag gör verkligen det. Som tur är så vet jag ju att det inte är långt kvar! Hade det varit i september och jag känt så här hade jag nog grävt ner mig i ett gryt nånstans och gått i dvala.

Något som piggar upp lite, är vetskapen om att SAS börjat flyga till Los Angeles igen:)

Inte för att jag ska dit;)

SAS är ”mitt” flygbolag. Pappa har alltid jobbat där, och min syrra jobbar där nu, jag valde ju en ”karriär” inom först sjukvården(asg) och sen som niobarnsmamma;) men annars hade jag sökt mig dit jag med. SAS är, för er som inte vet, kvalité. Ansvar från första till sista steget. Saker kan krångla, det kan bli teknikfel även på ett SAS-plan såklart, men de håller sig mer eller mindre alltid i luften;) Även om det ofta visas en bild på ett SAS-plan så fort det skrivs om flygolyckor eller så…;/ oavsett vilket bolag det drabbar, inte helt schysst.

Jag har blivit lite rädd för att flyga..mesigt som fan, jag vet, men är svårt sugen på att åka till både Hawaii, Australien och Nya Zeeland, och nu även Los Angeles då;) så jag måste ju överkomma det där larviga. Men inte idag;)

Men välj  SAS framför lågprisvarianterna, det lönar sig alltid, speciellt när något krånglar… !
Dagens tips från coachen;) och helt osponsrat.

Fast planen var snyggare förr…..;)

Jag har ju suttit och väntat på ungar på Arlanda några gånger, de åker iväg och får sol på näbben och jag får skjutsa och hämta – rättvist;) och det är lite kul när besättningen kommer ut. Ofta kommer de först ju eftersom de inte har nåt incheckat bagage, och man ser nästan alltid vem som är pilot. Eller kapten kanske det heter? Flygkapten? Pilot? Jaja, han som flyger iaf.  För är det en kvinnlig pilot så är inte hierarkin lika tydlig. De är alltid i uniform ju, och mest pondus och mörkast pilotbrillor = kapten:) Flygvärdinnorna är ju ett under av fräschhet även efter många timmar i luften, passagerarna kliver av och ser ut som ras, och flygvärdinnorna ser ut som de kommer direkt från skönhetssalongen:) Jag blir alltid nästan lite starstrucked.

 

Jag har rensat min mobil lite, kastat iväg en halv miljon gamla sms bland annat, jag vet inte hur många :

” Lovelia/Trixie kommer gärna på kalaset” och ” Hon är välkommen” som det låg där..helt onödigt. Och så massa gamla bussbiljetter, tågbiljetter, påminnelser från Hemglass, tandläkaren och sånt… I ett gammalt mess till min syrra, på ett konstigt nummer jag inte kände igen, låg lite bilder:

 

Mina fina småkillar, inte igår det är taget, och i monsterull från Vossatassar. De älskar de där overallerna och använder de hela tiden, och de är fortfarande jättefina, om än lite korta i benen;)

Jag lovade att visa fransarna, som Dau gjorde förra veckan, här är de ♥

Det är lite olika hur de trillar av, ibland, eller oftast så tappar jag flera i rad så det blir glest i mellan, men innan jag fyllde på de här så tappade jag otroligt jämnt och fint. De blev långa och skrangliga men inga luckor. Man sätter ju fast fuskfransarna på sina egna, och de har ju en livslängd på några veckor, innan de faller av, det är därför man måste fylla på. Dau är otroligt skicklig på att sätta dit dem, det går fort och hon är perfektionist så alla sitter exakt där de ska:)

 

Jag har klippt mig åxå ju! Inga stora förändringar, klippte upp det lite så det händer något, och kapade lite på längden. Ser ungefär ut som innan:) Gjorde nån värstinginpackning som ska vara 30.000 gånger mer effektivt än de man gör hemma, och det känns nog. Jag är inte direkt snäll mot mitt hår, jag tvättar det väldigt ofta i och med att jag tränar ofta, och det sliter ju. Sen har jag det ofta i hästsvans, vilket gör att det slits där snodden sitter. Dock fönar jag aldrig eller gör nåt annat varmt – lockar/plattar, det är väl på plussidan.Nu har jag köpt s v i n d y r t schampo och balsam med massa fukt och olja i så ska vi se om mitt torra slitna hår kan bli mindre torrt och slitet;) Jag har GÖMT det, för får barnen tag i det så är det slut på en vecka, max. Kanske att jag går tillbaka lite mer regelbundet än vart femte år eller så åxå, det är iaf min tanke:) Det brukar  vara min intention varje gång jag klippt mig, men … tja;)

 

Nu ska jag dricka lite kaffe och sen ta tag i pluggandet:)

Ha det gott!

 

 

Åh ibland jävlas det, jag satt i förmiddags och skrev ett långt inlägg, postade och VIPS – borta:(

Normalt sparas det som ett utkast, men inte idag, allt är och förblir borta. Surt sa räven.

Jag kommer såklart inte ihåg vad jag skrev, men det var mest en redogörelse över helgen, jag försöker igen:)

 

Vi var på dop i går, i Stockholm. Med tanke på att Jordan blev sjuk i söndags så hade jag funderat på olika alternativ, men det fanns liksom inga. Alla var bjudna på dopet – mina föräldrar, syster, alla barn. Fanns ingen barnvakt. Men med en vecka på sig att bli frisk var jag inte så orolig för Jordans skull, mer för att nästa skulle insjukna.

Janelle sa under veckan att ifall det blev så skulle hon stanna hemma och ta hand om sjuklingar, så jag fick gå på dopet ♥ men det såg ut att krya på sig. Jag var i väg och shoppade lite outfits till gossarna, de hade inga skjortor som passade, och fyndade två murarskjortor som jag tycker är underbart söta, till dem på rea på Lindex. När jag sen kikade på H&M och hittade de här mjukiskavajerna:

Så var valet solklart, båda killarna tycker om att klä upp sig, och dessa kan man ju ha även som jacka. Från H&M, och det trevliga priset 99kr.

Varsitt par gympadojor fick de med, Jamie med minioner och Jordan med spiderman. Från H&M de med, jag har köpt många av barnens sommarskor där senaste åren och de är av bra kvalitet. Lätta att ta av och på dessutom:)

Jordan hann med en extremt välbehövlig klippning på fredagen, så han var redo. Lite förkyld och hostig, men annars ok.

På fredagens tacomiddag så började Janelle och Patricia prata om att det var synd om Trixie som skulle få vara ensam på sin gympatävling, som var på lördagen, samtidigt som dopet. Jag hade lyckats rådda med en annan mamma som skulle ta med Trixie, men tjejerna ville att lillsyrran skulle ha egen hejaklack, så de bestämde sig för att åka med henne dit i stället. Kallas syskonkärlek ♥ Janelle fick med sig min nyinköpt videokamera för att filma så vi fick se. Jag hade verkligen velat se den här tävlingen, det är alltid roligt att se, men i år har hon bytt skola som de tränar på, och det är enorm skillnad på vad de får lära sig. Vi kommer inte att byta tillbaka i höst, utan fortsätter här. Att få gå ut på golvet och känna att man gör ett bra jobb, att de tränat och övat tillräckligt, det är härligt. Så har det absolut inte varit på vår skola de senaste åren.

Lördag morgon allt såg bra ut, Jamie och Jordan sprang runt och fixade sig:) Jamie tog på sina tajtaste grå jeans, de är snygga tycker han, och så skjorta och kavaj, plus skor. De ville han helst sova med;)

Jordan tog sina Ossoami jeans som jag på fullaste allvar kan rekommendera varmt. Vi har haft dem i ett år drygt, och de får åka tvättmaskin typ en gång i veckan eftersom mina skitgrisar skitar ner sig, de ligger och rullar, klättrar i träd och ”berg” hasar på rumporna på diverse hårda underlag och kryper runt på knäna. Brallorna ser ut som nya. Helt amazing.

Jag lockade håret på Lovelia och Novalie, och tiden rusade på. När det var en halvtimme kvar ropade jag på dem att de skulle borsta tänderna och samla ihop sig. Jordan satt såhär:

Han är 6,5 år gammal, har varit hemma med mig till i höstas när han började förskoleklass, och han läser böcker:) Han har ett ordförråd som inte är av denna världen, och kan läsa alla ord jag frågar om. Även PRESIDENTKANDIDATEN 😉 Han är vetgirig, och det tog inte ens en vecka i skolan i höstas innan han läste. Jag är grymt imponerad. Lika duktig är han på matte, det är definitivt inte min förtjänst för jag suger ju på det, men läsningen har alltid varit min grej. Han satt och läste en bok häromdagen, och slog ihop den när han var klar, studerade framsidan och suckade lite: Jaha, det var en Läsa-lättbok, inte undra på att det var så himla enkelt då;) Underbart med självförtroende.

När Jamie kom in i badrummet för att borsta gaddarna satte han sig på locket till toan, och sa lite försiktigt att han hade lite ont i huvudet…. och en blick på honom sa ju att ungen hade feber. På tio minuter gick han från skuttande duracellkanin på speed till däckad febersjuk? Hur är det ens möjligt ?

Men herrejösses hur löser jag detta nu då? Vi står klara att åka, och han är sjuk. Mamma och pappa kan ta min bil och få med de barn som skulle med, men åh:( Jag frågade Patricia om hon kunde tänka sig att stanna hemma med lillebrorsan i stället för att heja på lillasyrran, och givetvis ställde hon upp. En storasyster som var på gympatävling med Trixie, en annan storasyster som var hemma med sjuk lillebror. Fatta vilka fantastiska barn jag har ♥

– Mäh, det är väl självklart att man hjälper till! säger de ♥

Så, vi kom iväg, en decimerad skara. Jag hade bara Jordan, Lovelia, Novalie och Robban med mig. En ovanlig konstellation. Corrinda spelade basketmatch.

Dopet var i Högalidskyrkan, och vi hittade dit med hjälp av GPS, möjligen körde jag mot dubbdäcksförbud, men jag har svårt att se hur man ska kunna göra annat när man inte hittar och gpsen inte tar hänsyn till sånt? Möjligen gjorde jag det alltså, men jag förnekar all kännedom om det;)

Patricia messade en bild på Jamie:

Alvedon, rostad macka, våt kall handduk på pannan = tumme upp. Fattar faktiskt inte, men efter den där alvedeonen så försvann febern. Ibland känns det som att man liksom kan bryta feber om man är snabb med alvedon. Jag vet att det inte funkar så, men ändå så har jag upplevt det ett antal gånger. Jag tar inte fel på feber heller direkt. Nåväl, hade han fått följa med hade han garanterat kräkts av febern och blivit supersjuk.

 

Dopet gick bra, dopbarnet skötte sig utmärkt, och allt var fint och trevligt. Efteråt bjöds det på smörgåstårta (älskar!!) och smörgåsar till barnen. Det var de godaste smörgåsarna ever sa mina ungar:)

Efter kaffe och fika så roade sig alla barn på egen hand, skötte sig exemplariskt, medan de vuxna satt och babblade. De varvade utelek och innelek, i de fantastiska lokalerna, gott om stora ytor att springa på.

Lovelias lockar höll jättefint.

Min lilla prinsessa:)

Jordan har stora öron, men att få headsetlurar att sitta kvar visade sig vara ett mission impossible:)

Min lillprins:)

Vi var som vanligt kvar bland de sista, och hjälpte till att röja innan vi styrde kosan hemåt Uppsala igen.

Där snabbade vi på med middagen så vi skulle hinna bli klara i tid till melodifestivalen, och så bänkade vi oss. Vi hade tre stora favoriter, det var Frans, Robin Bengtsson och Oscar Zia. Man kan ju säga att vi hade rätt:) Jag älskar Frans låt, och även Robins, Oscars är jag inte jätteförtjust i, men nog är den bra. När Samir och Viktor badade nakna, och drog sin scenshow ännu ett snäpp längre och loosade även brallorna så skrattade vi länge:) Jag gillar de där två, de är sköna lirare helt enkelt.

 

Men Trixie då? Hur gick det för henne?

De tog två brons:)

En glad och stolt Trixie:) Jag har sett deras uppvisning på filmkameran, och de var superduktiga. Så himla kul!

Helgen har bjudit på vackert väder igår, och mindre vackert idag, men oavsett så går det nu åt rätt håll. Jag känner hur livsandarna vaknar, hur det spritter av liv överallt. Snön smälter och det porlar i stuprören, och så fryser det på på nätterna, men det hör till. Även om det kommer bakslag deluxe så är det ändå så att ljuset är tillbaka, jag såg hur fåglarna flög tillbaka i långa rader häromdagen, och det är VÅR!

Älskart! Jag surar förvisso som varje vår över våra grannars stora träd som skuggar vår tomt, grannarnas tomter är nästan snöfria medan våran har ett tjockt täcke kvar..surt. Men tar man lilla brassestolen och en kopp kaffe och sätter sig vid garageporten, eller i lä av min bil, så sitter man inte direkt illa till. Jag har inte premiärdruckit kaffe utomhus än, beroende på sjuka barn och massor att göra, men snart så. Har minsann hört att de lovar kanonväder framöver….längtar!

Nu ska jag hoppa i säng. I morgon har jag massor av plugg att göra, och jag menar massor. Blir lätt så när man dels skjuter upp det, och dels har strul med hantverkare…. som jag återigen kommer gorma på i morgon. Det börjar liksom bli väldigt fånigt nu, åtta månader senare så klarar de inte av att avsluta. Suck.

Min tvättstuga är ju klar! Förutom det mest väsentliga – det finns inget vatten… De nya maskinerna står i garaget och väntar, duschbländaren står och väntar, och alla element står och väntar…. Vi väntar på en rörmokare. Nu har jag nog fan väntat klart.

Och just det ja, förutom allt annat skit så blev min bil påkörd på en parkering i fredags! Föraren smet, jävla idiot, men en medmänniska såg det och satte en lapp på min ruta med registreringsnummer och beskrivning av vad som hänt. Mohahaha. Måste ta tag i det med.

NU är det sovdags!

Natti natti 🙂