Okategoriserade

Kommer ingen vart:)

Innehåller annonslänk för Cellbes

Jag var på väg för att röja i köket, byta om och fixa. Så kom Selma och här sitter jag❤️.

Det är så himla mysigt att ha en sovande gosig katt i famnen, så rogivande och avstressande, det är bara att njuta.

Hon kramas lite mellan varven också , sträcker ut tassarna och vill bli omhållen.

Jag ska snart åka och träna och måste flytta på henne men inte riktigt än..:)

.

Min morgonrock är från Cellbes och ett sånt där köp som jag tänkte skicka tillbaka först. Den är tunn och jag hade fått för mig att den skulle vara tjockare. Så provade jag 😍 och hello gorgeous!! Så jäkla Najs, den är lång och superskön. Framför allt över min fleecepyjamas är den grymmish. Jag har en kortare i tjock fleece som jag också älskar men denna kompletterar perfekt. Den är ungefär som en stadig t-shirt i tyget. Jag beställde denna innan jul så just den finns nog inte kvar men de har ju en del andra:) Lite lustigt är det hur man ändrar sig över åren. Jag hade alltid morgonrock förut, flera olika modeller, en i frotté, en fotlång i tjock thaisiden, en lårkort i typ polyester, en vadlång i fleece osv. Sen kastade jag alla, utom den i Thaisiden tror jag, borde inte haft mage att göra det iaf🙈 för jag använde de absolut aldrig. Never ever. De tog bara massa plats.

Och nu? Några år senare, eller ja okey då, kanske tio, femton år, så är jag tillbaka och vill gärna ha morgonrock. Jag hade heller aldrig myskläder hemma utan alltid alltid alltid jeans och tröja. Vad har jag nu?? Shitloads av mysiga kläder 🙂

Det är barnens ”fel”, de går runt här och ser så cozy ut. Så igår hämtade jag ut ett paket från just Cellbes med just bland annat mysiga kläder 🙂

De blommiga:) De är på härlig rea just nu.

Ni hittar sov och myskläder här.

Jag kommer med största sannolikhet använda jackan som just jacka och byxorna som vanliga brallor, men ihop kanske det blir för mycket mysvarning så det blir bara hemma.

Nu hoppade Selmisen ner, dags för mig att rusa, nu blev det lite bråttom 😂.

Vi hörs snart igen!

Kommentera

  1. samps

    hahah min pappa var likadan, jag och mamma går gärna i myskläder (mamma brukar gärna gå i nån mysig klänning) men pappa totalvägrade annat än sina jeans men så en dag för kanske typ 10 år sen nu eller nåt så släppte det och nu går han också i mysbrallor och byter om det första han gör när han kommer hem 😛

@carolawetterholm
jan 20
jan 19
jan 19
jan 18
jan 17
jan 17
Okategoriserade

Vaccinera mera:)

Alltså hur är det möjligt att inte sova en enda liten blund på natten? Förutom typ en kvart innan klockan ringer?

Men det var så det var i natt.

Dels beror det på att jag har ont i min förbenade ischiasnerv:/ Jag känner inte av det när jag är i rörelse men när jag lägger mig och ska sova så värker det. Har man inte haft nervsmärta är det kanske svårt att förstå. Det är lite som tandvärk, fast mkt mildare, men molar på så man inte kommer till ro, och går inte att få stopp på. Inga värkpiller eller smörjor funkar. Värme funkar ett tag, kyla kan också funka, och TNS är bäst, om jag kör på med det intensivt en eller två kvällar så brukar det släppa. Det rekommenderas 30 min och jag kör hela kvällen:)

Men, eftersom smärtan känns när jag går och lägger mig och innan dess knappt alls, så är det ju inte läge att klistra dit elektroder och sen ligga och trassla in sig i sladdar. Alltså tar det ett tag innan jag har så mycket besvär att jag kommer ihåg det tidigt på kvällen:)

Det allra bästa är, tadaaa, tuff träning, och eftersom förra veckan var väldigt fattig på rörelse av alla de slag så bidrar det till att smärtan kryper på.

När jag har ont, så är det inte alltid jag riktigt kan sätta fingret på det, utan det är bara ett allmänt obehag. Eftersom jag inte kommer till ro så maler tankar av alla de slag i huvudet konstant och ser till så sömnen håller sig på avstånd. Haha, ja, så här har jag det😂

Allt tack vare en felplacerad spruta som alla får direkt efter födelsen, K-vitamin. Det är en viktig spruta för k-vitamin behöver tillföras för att blodet ska kunna koagulera. Nyfödda kan ha brist på det och utan den kan en inre liten blödning vara dödlig. Att födas är tufft och man blir ihopklämd på ett rätt brutalt sätt:)

Nu för tiden sätts aldrig sprutan i närheten av ischiasnerven, varsågoda:) Jag och andra tog en rejäl för laget 🙈.

Ja, så det och en Hangover från det vakna dygnet i början på helgen skapar en sömnlös natt. Jag hade kunnat börja gråta när jag vände på huvudet och klockan var 7.14.. den ringer kvart över. Bara att kliva upp och skicka iväg barnen, och leta reda på överdrag och jacka till Novalie som skulle på nån utedag. Hon tyckte inte hon behövde termobyxor och att det inte gjorde nåt att jackan inte gick att stänga😱

Sen gick jag och lade mig igen men kunde inte somna om. Klev upp och satte i motorvärmare och hämtade in transportburen, och försökte sen leta reda på katterna. De väljer lite olika varje natt, ibland sover de inne hos mig, ibland nere hos Corrinda eller nån annan av tjejerna och ibland inne hos Jordan. Båda var väldigt nyfikna på väskan och hoppade glatt ner.

Fast jag fick trycka ner huvudena när den skulle stängas. I bilen började båda jama, fuljama, som katter gör när de inte trivs, och är rädda och oroliga. Veterinären ligger fem minuters bilväg bort så det är ändå inte så farligt men man tycker synd om dem. Corrinda var med och det var hon som bar väskan. När jag skulle bära från väntrummet till undersökningsrummet tyckte jag de var tunga.

Kanske är jag inte så stark som jag tror 😉

Två katter och en väska, inte så värst tunga ändå 🙂

Vaccinationen gick alldeles utmärkt och det var snabbt avklarat. Nu ska vi tillbaka om några veckor för nästa, plus chip och besiktning.

Stumpan lär ju inte passera utan anmärkning direkt, det fattas ett halv ben för det, men förhoppningsvis så får hon ok ändå. Vi tog hem Smulan också, så nu är alla våra katter hemma, på olika vis❤️

Vi åkte hem med kattungarna och sen skjutsade jag Corrinda till skolan så hon skulle hinna i tid.

.

Jamie hade med sig en kompis hem, och Lovelia gick iväg till en så antalet barn var konstant:).

Jag har försökt läsa idag, men det var segt, jag somnade i stället 😂. Lagade lite mat, som var så gott att jag inte fick något själv, jag var iväg och tränade, så jag fick äta nåt annat. Tränade som sagt, och hade lite brådis. Givetvis fanns inte en enda parkering utanför, så där är det alltid. Har man gott om tid får man plats utanför porten, ont om tid och man får snurra en evighet. Hittade till sist och klarade då inte av att fickparkera. Nähä? Men vafan! Jag har ju övat och anser mig nu kunna det, oftast i alla fall:) Till sist hade jag vecklat in bilen och skyndade mig in.

Idag var det Anders och i morgon blir det David på ett lunchpass. Idag köpte jag nytt årskort också:) Mer träning åt folket! Eller mig i alla fall😜.

Nu kommer vi få sällskap av Janelle igen, även om hon måste träna upp sig innan hon kan haka på våra pass. Hon snittades ju och sånt har jag ingen erfarenhet av så jag vågar inte säga nåt, hon får prata med sin barnmorska:) Goda råd om sånt man inte har en aning om är rätt värdelösa.

Nu ska jag hoppa i säng!

Vi hörs snart igen 😘

Natti natti

Kommentera

  1. Camilla

    Har samma problem med min ischiasnerv.
    Jag håller värken någorlunda borta med ordentlig massage alltså sätesmassage varannan vecka ordentlig stretching av sätes och höftböjarmuskeln varje dag.
    Är sugen på att prova yoga för att se om det kan ha någon effekt.Jag tar alltid hjälp med strechning av någon person så trycket blir hårdare.

  2. Ekot

    Bra att träning funkar mot nervsmärtan! Vill gärna slå ett slag för yoga också, efter några gånger med instruktör kan man köra lite hemma om det är enklare att få till, men bra att gå för instruktör emellanåt. När man hållit på ett tag kommer det ofta riktigt bra effekter, vissa problem är plötsligt bara puts väck, fortsätter man så kan de hålla sig borta från återkomst också…

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag har yogat lite och tror att det är bra, jag har inte märkt någon effekt men kanske för att det aldrig blivit någon regelbundenhet:) Men jag har lite knöligt med balansen och styrkan på det benet så många positioner är omöjliga, jag fuskar😂

Rekommenderade inlägg

Okategoriserade

A star is born

Precis hemkommen från bion:)

Jag hade sett fram emot att parkera i garaget på Gränby så min snö-luva på biltaket skulle smälta, så jag blev ordentligt sur när det stod FULLT med stora röda bokstäver vid garaget. Amenvafan? Det har hittills aldrig varit fullt när jag åkt förbi, inte ens i julruschen liksom? Tänkte att det är inte möjligt och gled ner ändå.

Garaget var ju nästan tomt!

Dags att kolla över tekniken kanske?

Vi gick på toa och köpte snacks, och sen tog vi plats. Det var jag, Corrinda och Marcus.

I hela salongen alltså 😂.

Ganska märklig känsla men skönt att kunna prata högt och inte väsa i örat när man ville säga något.

Vi fällde bak stolarna, upp med fötterna, av med skorna, och sen började den. Ni hade lurat mig att den skulle vara sorglig, så jag hade med ett fullt paket snorfanor:)

Och ja, precis på slutet blev det ju lite fuktigt i ögonen och en liten tår letade sig ner längs kinden. Men jag hade trott att det var gråtvarning mest hela tiden och så var det inte. Vi gillade den alla tre väldigt mycket, fast vi tjejer hade en helt annan uppfattning om slutet än Marcus:)

Det där att kvinnor är från Venus och män från Mars och inte direkt talar samma språk nånstans, det stämmer:)

Jag gillade ju Bradley Cooper redan innan, jag tycker han är en duktig skådis som det inte gör ont att vila ögonen på, och nu inte heller öronen. Däremot har jag aldrig varit speciellt förtjust i Lady Gaga. Och HON växte! Att hon kan sjunga det är det ju inget tvivel om, men att hon var så duktig på att agera blev en bonus. Jag tänkte på Cher när jag såg filmen, speciellt som Sam Eliott var med också. Cher är en storfavorit av de förhållandevis få kvinnliga artister jag gillar, men hon leder. Lady Gaga kändes väldig mycket som Cher, och det mina vänner – är ett toppbetyg från mig:)

Så, A star is born. Se den:)

Nu sova lite! I morgon ska jag med mina kattungar till veterinären, och sen bjuder veckan bland annar på några körningar till sjukhuset, träning och förberedelser för ett dop:)

Det blir nog bra!

Natti natti nu 😘

Kommentera

Okategoriserade

Att ställa upp:)

Ja, efter sökandet i fredags så vaknade jag på morgonen. Lika trött som om jag inte sovit alls, och det trots att jag sovit stenhårt i sex timmar. Eller fem? Ganska länge i alla fall. Veckan har förvisso innehållit både stress och oro så det kanske bidrog. Jag både kände mig och såg ut som en helt vanlig zombie;)

Janelle fyllde 25 år igår. ❤️

Min äldsta dotter, hon som jag startade min mammakarriär med. Det blir på något vis mer och mer obegripligt för varje år att jag har så stora barn. I mitt huvud så minns jag ju exakt när de var små. Och jag är ju som jag envisas med att säga, bara 23 år, för det känns så. Jag vill absolut inte backa och vara det igen, men jag känner mig inte en dag äldre. Jag väntar fortfarande på när jag ska bli vuxen. Lite undrar jag över andra vuxna? Känner de som jag, eller ÄR de vuxna? Jag vet nog egentligen inte vad att vara vuxen innebär för mig, men tror att det är då man ska fatta allt, kunna allt och våga allt. Jag har jäkligt långt kvar 😂.

I alla fall, jag har varit mamma i 25 år!

Coolt:)

Janelle ville fira sin födelsedag med bio och middag och frågade om jag ville passa Jack. Ja tack! Jag älskar att vara barnvakt åt den lilla godingen:)

De kom och lämnade honom vid tre, och fick en snabb uppdatering om varför det kändes befogat att både Corrinda och jag hade fleecepyamas på, man får ha det när man letat gamla tanter hela natten, det är sen gammalt.

Jack är en sötnos:)

Så glad och go:)

Han åt och sov och mellan det var han happy happy och världens mysigaste.

Han är en spyråtta av rang och det blev några ombyten:)

Han kan hålla i flaskan själv upptäckte jag.

Så enkel unge. Han somnade i min famn vid tio och då var det kämpigt att hålla sig vaken för mig med:) Satt med honom i famnen och småblundade lite framför Good morning Vietnam.

De kom sen och hämtade sin lilla groda strax före elva och då piggnade jag till. Hela dagen var seg och lite sådär bomull i huvudet-känsla. Bakis, utan alkohol 🙂

Ont som fan i ljumsken och baksida lår men lite stretch så försvann det och idag känns det bra.

Idag var det kalas för Janelle. Hon bad att få vara här, för det blir trångt hos dem och det är väl klart. Speciellt som de kom med fika och allt, jag behövde bara snygga till lite:)

Tårtan var köpt men sockerkakan och chokladsnittarna hembakta. Så gott!

25 år alltså:)

Hon fick lite kläder, småsaker och ett rejält bidrag till ett Friskis och Svettis årskort. Det tycker jag och syrran är suveräna saker att ge bort och vi bara älskar när nån önskar sig det. Träning är ju lösningen på ALLT.

Ledsen, arg, glad, besviken, sviken, stel, ont, värk, tjock, smal, lagom, muskulös, tanig, whatever – träning löser allt. Möjligen inte hunger eller pengaproblem men alla fysiska och psykiska krämpor eller tillstånd blir bättre.

Tips från coachen:)

Selma sov gott..😂

Ser verkligen bekvämt ut:)

.

Det här med att ställa upp. Jag försöker alltid att göra det, oavsett vad det gäller, och om det gäller familj, vänner eller helt obekanta. Kan man så gör man det, tycker jag. Att damen som försvann var helt okänd för mig spelar ingen roll. Vi blev inblandade när polisen stoppade oss. Jag har kört förbi Missing people här ute en gång tidigare men då kunde jag inte.

För hur det än är så måste min familj gå först. Jag försöker alltid styra om så att det blir bra för alla, för jag är grym på logistik och att prioritera och delegera.

Ibland går det inte, och då måste jag, precis som alla andra, se till vad som är bäst för min familj. I fredags hade jag möjligheten att leta efter en försvunnen person hela natten, men en annan gång så är det totalt omöjligt.

Jag tänker att om man ställer upp så kanske man får igen det:) Good karma helt enkelt:)

Nu ska jag blunda en stund. Vi ska se A star is born klockan 21.45 och jag är rädd att jag somnar annars, fortfarande sitter sviterna efter veckan i. Kanske för mycket frisk luft?😜

Vi ser den på Nordisk films biograf, alltså finfina stolar med liggläge:)

Filmstaden är bojkottad tills de stilar till sig eller sänker priset:) Vägrar pröjsa samma för en sunkig obekväm skitig fåtölj som en bekväm fräsch mysfåtölj.

Vi hörs snart😘

Kommentera

  1. Petra

    Håller med er, jag är snart 25+25 😳 och förstår inte alls hur det gick till. Känner mig som om jag ska fylla 25 och ska alltså göra det för andra gången nu..?!. Fejkar vuxenhet varje dag tror jag 😊

  2. Monica

    Hej
    Jag känner mig alltid barnslig jämfört med jämnåriga kompisar, känslan av att oj vad den har presterat yrkesmässigt under sitt liv, Vad har jag lyckats med då….. ingenting? Jag ahr alltid haft jobb etc men aldrig haft ambitionen att stiga i grader etc. det är väl därför man känner sig sämre än andra. (är nästan på dagen 1 månad yngre än dig carola). Känner ungefär samma som Erika i kommentaren tidigare.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag känner också – shit vad gamla och trista de är 🙈, och stressade och not so happy. Mina jämnåriga alltså. Känner igen det du skriver, har man inte gjort karriär så har man inte lyckats. I andras ögon, för själv tycker jag att min mammakarriär är väldigt mkt mer värt än att ha stressat sig igenom småbarnsåren, mellanbarnsåren och tonåren, för att nu sitta på en hög post. Eller kanske värre att bara vara mellanhög;) och ha försakat massa längs vägen. Och för den delen är det väl toppen att man trivs vare sig det är ett högt eller lågt arbete!! Så som du verkar göra:)
      Men håller med dig, stor igenkänning på dina ord!

  3. Erika

    Själv känns det som att jag bara låtsas vara vuxen, som att man leker att man har koll på allt ungefär. Undrar ofta om det bara är jag som känner så eller om andra också kan relatera till den känslan.?

    1. Sofia

      Känner igen mig precis Erika! Jag leker också vuxen. Undrar när känslan ska infinna sig, men är 34 med 5 barn men känner mig fortfarande som 25…

Visa alla 7 kommentarer
AllmäntAllvarOkategoriserade

En sån natt

Innehåller annonslänk

Jisses, det har varit ett par minst sagt stökiga dagar. Och nätter:)

Hela veckan har gått i ett knepigt tempo, med massa saker som man helst velat vara utan. Och så nån slags kulmen igår.

Jag och syrran var ute med Doris efter tacosen, vi skulle inte gå så länge, för jag hade ju en deadline att ta hänsyn till. Jag var så gott som klar, men fick lite fart på inspirationen under veckan och ville ändra lite och sen skicka in. Vid tjugoett blev vi stoppade av polisen som gled runt i området. Jag hade min fina, fina lurviga mysjacka från Hunkemöller, förra årets variant, men typ så här. Med ÖRON:)

(Hunkemöller har suverän rea just nu)

Att bli stoppad av polisen för förargelseväckande klädsel vore lite pinsamt;) Men de letade efter en dement dam som försvunnit, och som synts i området. Hon gick med rullator och hade en svart kappa på sig. Hade vi sett henne?

Nej. Men vi lovade att hålla ögonen öppna. Vi hann bara gå en liten bit innan vi återigen blev stoppade, denna gång av några ungdomar, som berättade samma sak och frågade om vi sett damen.  En liten stund senare stannade en annan polis oss. Vi mötte folk som letade, och vi pratade med alla vi mötte så även de höll korpgluggarna öppna. Det går inte att inte hjälpa till i de här lägena och vi travade gata upp och gata ner, vi känner ju området som våran egen ficka. Polishelikopter hovrade runt och sökte med värmekamera, och spårhundar och polisbilar som gled runt över allt. Två timmar senare messade jag Corrinda, berättade vad som hänt och att vi letade. Hennes omedelbara svar var:    ”Ska vi hjälpa till?” Så hon, Marcus och en kompis tog min bil och åkte runt.

Inte det minsta spår efter damen. Corrinda ringde och frågade hur vi skulle göra, och när hon sa att klockan var halv ett hoppade både syrran och jag högt. Va?? Fyra timmar.

Vi frös, och jag hade skoskav på en tå, och vansinnigt ont i ljumskarna och höfterna. Så blir det ibland, och senaste dagarna har jag dessutom haft gruvligt ont av min skadade ischiasnerv. Det går i skov. Vi bestämde att gå hem. När Corrinda och Marcus körde förbi skolan så stod Missing people där, och de stannade och pratade. Damen var inte återfunnen, och efter att ha letat i ett annat område så skulle ”mitt” område sökas av.

Jamen det var ju bara att plåstra om tån, byta skor och ta på mer kläder och sen tog vi bilen och åkte dit.

Det kanske inte var så här jag tänkt mig att min fredagkväll skulle se ut.

Men, det hade å andra sidan knappast den äldre damens anhöriga heller.

Vi insåg att flera av hennes släktingar var med och letade, och fick höra av sonen att hon hade väldigt svårt att gå, och av barnbarnet att hon var bekväm och hatade skogen, men älskade folk och mest troligt inte skulle ha gått så långt, utan i stället satt sig nånstans. Det var redan personligt på något vis, fråga mig inte varför, men efter att ha pratat med anhöriga var det omöjligt att lämna.

Jag skulle potentiellt kunna åka hem och sova gott, men de skulle absolut inte kunna det.

Vi sökte av ett område där syrran och jag precis gått, men man vet ju aldrig. Sen samlades vi åter vid Ica. Klockan var halv fyra och tröttheten började kännas. Alla hade vi varit vakna sen 6-7 på morgonen. Syrran tog med sig Corrindas kompis, som bor på vägen hem till syrran och höll på att frysa ihjäl, släppte av henne och körde sen runt i ett annat område som var en trolig adress dit hon kunde ta sig. Det fanns tre ställen damen bott på, en arbetsplats och en väninnas hus, och dagis+skola där hon brukat hämta barnbarnen, som nu var stora. Corrinda och barnbarnet insåg att de kände varandra, de har lekt som små. Alla de platserna var avsökta ett antal gånger, både av anhöriga och polis med bil och helikoptern. Vi åkte till skolan/dagisen och letade tillsammans med barnbarnet och två vänner. De visade oss spår efter vad som troligen var hennes rullator och där även hundarna fått upp spår. Men inget alls. Det började kännas väldigt tröstlöst. Damen försvann från sitt boende för dementa klockan 16, och nu hade ingen sett ett spår av henne på många timmar. Det var kallt ute. Hoppet sjönk för varje sekund hos de anhöriga och det kändes i hjärtat.

Missing people grupperade om sig, nu skulle området där väninnan bott sökas av. Väninnan dog för två år sen, men dementa sinnen är ju inte i samma tid som vi har.

Vi travade runt och letade. Lyste in i portuppgångar, de var ju låsta, och ryckte upp dörrar till soprummen. Så såg vi att det lyste i ett förråd och satte kurs ditåt. På vägen passerade vi en port och Marcus kikade på långt håll, tvärstannade och backade och gick närmare. Klockan var nästan fem och alla portar gick att öppna, de är låsta under natten. Marcus hade sett ungefär ett halvt hjul på en rullator, som stod inskjuten under trappan. Örnblick. När vi kom dit och såg att det stod damens namn på…..Och när barnbarnet ropade: ”Farmor?” och en röst hördes långt uppifrån: ”JaAa!”

Alltså ♥ Finns inga ord, mer än total lättnad och en oerhörd glädje. De rusade upp för trapporna medan jag rusade ut för att hojta att vi hittat henne. Den enda som syntes till var en brevbärare, så jag sprang upp jag med. Fem trappor upp satt hon i trappan, varm och go. När jag kom upp hörde jag Marcus fråga henne: ”Hur är det med dig?” och hon svarade alert ”Med mig är det bra men värre med den här, hon är så ledsen” Barnbarnet grät och kramade sin farmor och det var skratt och gråt om vartannat. Jag skenade ner igen för att visa vilken port vi var i, och tryckte ner hissen till sonen som var på väg. När han kom höll jag på att börja gråta, hans lycka strålade om hela honom. Alla åtta jäkla timmar jag travat runt i kylan var plötsligt så värt det. Att kunna hjälpa till. Alla människor kom dit, polisen och ambulansen. Damen gick själv med sin rullator, åkte hiss ner och vi stod sen inne i trapphuset och väntade på ambulansen som dröjde. Alla lättade och glada.

All ångest och oro som bortblåst och kvar var bara ren och skär lättnad och lycka. Fy fan vad Härligt!

Jag fick upp mobilen och messade syrran. Idag när jag tittade på messen så skrattade jag. Jag måste texta lika snabbt som jag pratar i sådana här situationer, som att syrran skulle lägga på eller nåt om jag inte är supersnabb. Jag var fett otydlig, stavade som en kratta och struntade i autokorrekt. 🙂 Det tog ett tag innan hon fattade att vi var på plats, men då började hennes tårar rinna de med.

Vi stod kvar en stund efter att ambulansen åkt och polisen med, alla hade ett enormt behov av att prata och vi fick berätta gång på gång hur det gick till när vi hittade henne. Det var ju en ren slump, men man ska ha tur ibland. Nu satt ju damen inomhus och det gick ingen nöd på henne, men vem vet om hon gett sig ut igen sen. Ingen vet var hon varit eller varför, hon kan inte svara på det, och sa vid något tillfälle att det ju var hon som letat efter barnbarnet. Alzheimers is a bitch.

Till sist insåg jag att jag inte hade en aning om var bilen stod. Vi hade snurrat runt och det här är områden jag inte går i så ofta. Att ha varit vaken och på helspänn länge hjälpte väl till. Ingen annan hade heller koll, så det var skönt att en hade gps på sin bil som han kunde spåra med mobilen:)

Vi gick i samlad tropp dit, stod och pratade ytterligare en stund och sen åkte vi hem. När vi klev in i bilen kunde jag inte lyfta benet utan fick sätta mig på rumpan och snurra in;) Ont i ljumsken är inte att leka med. Hemma var Robban vaken, han kom hem vid ett på natten och undrade vart fasen alla var. Vi kokade te och käkade mackor. Jag var så törstig, sänkte flera glas iskallt vatten. Och frös som en hund.

Eftersom det är kul med statistik så måste man kolla stegräknaren på mobilen som talade om att vi gått över tre mil där på natten. Till sist så kröp vi i säng, efter att ha läst att hon hittats:)

Jag är lite löjligt stolt över Marcus som hade sin skarpaste blick påkopplad:)

Strax efter sju låg vi i sängarna, jag kröp så nära Jamie jag kunde för att sno hans värme, och han flyttade sig:) Doris och Selma och min fleecepyjamas plus duntäcke räckte inte, och det tog ett tag innan jag somnade, men då sov jag som en stock. Vaknade och var helt off, svullen och hes och igentäppt och allmänt ont överallt. Det gick ju över bara jag kom upp:)

En väldigt go känsla har legat i hjärtat hela dagen och Corrinda och jag har pratat massor om gårdagen. Syrran kom senare och även vi har snackat. Debriefat:)

Lite lustigt att Missing people bossen efter att vi hittat kvinnan, plötsligt sa: Men hej Carola! Och jag inser att vi är gamla kollegor:) Haha. I stundens hetta fanns inte tid till att känna igen varandra. En annan av deltagarna var mamma till en av Trixies klasskompisar. Hon var i alla fall bekant men poletten ramlade inte ner innan allt var över.

Resten av dagen idag ( eller nu är det igår) får jag berätta om i morgon (senare idag)

För nu är jag helt slut, har varit det hela dagen.

Vi hörs snart!

Natti natti:)

Kommentera

  1. Karin

    Jah blir så rörd och berörd när jag läser detta. Tårarna rinner, dels över att damen hittades och dels över vilken fantastisk insats av er och alla de andra som var ute och letade hela natten. Det är så fint att människor ställer upp när det behövs ❤️
    Så skönt att allt slutade väl ❤️
    Kram från mig

Allmänt

Gråter ni?

I går så hörde jag den igen på radio, ungefär varenda gång jag klev in i bilen:) A star is born – låten Shallow. Första gången jag hörde den hade jag absolut ingen koll på vem som sjöng, bara att det krullade sig under tårna för det var så bra. Jag gillar Bradley Cooper, tycker att hans filmer oftast är bra, och så kan han sjunga också, karlfan. Jag plockade fram hela soundtracket på spotify, men resten av låtarna är inte lika bra, så det finns väl en anledning till att just den är på radio:)

Nu ska jag se filmen tänkte jag, jag trodde att Corrinda sett den men så kom hon igår och klagade på att hon inte hade sällskap, alla hade redan sett den. Men oj så tråkigt, jag kan ju ställa upp:D

Hon säger att alla gråter, är det så, ni som sett den? Jag måste vara förberedd:) Nu grinar jag ändå, när jag var med mamma och syrran på Mamma Mia 2 så strömmade tårarna mest hela tiden. Fattar inte vart allt det här blödiga kommer ifrån? Jag har väl alltid varit lite så, men kunnat behärska mig, men kanske bryr jag mig mindre nu om att folk ska tycka att man är mesig?;)

Lyssna på det här, det tar nog priset ändå.

Ni vet Fast and furious filmerna? Med Vin Diesel och Paul Walker, snabba bilar och fräcka stötar. Paul Walker körde ihjäl sig 2013. Kanske är det för att det var ett skitår för mig personligen som hans död tog hårt vad vet jag. Men jag tror mycket beror på att även Vin Diesel är mycket personlig på sin instagram, de var supertajta, som bröder, och han lägger ofta upp saker om Paul där man utan problem kan känna hans sorg. Och sen låten från filmen, som Paul inte hann göra klart, utan hans brorsa ställde upp som look-a-like. Lyssnar man på texten så gör det ont när man vet vad den handlar om. Den lockar alltid fram minst en liten tår, oavsett hur ofta jag hör den.

Kanske beror det på den oerhört sorgliga men vackra slutscenen som är en hyllning till en helt uppenbart mycket älskad vän. Vad de säger. Hur de kör jämte varandra för att sen ta olika vägar, där Pauls leder ut i solsken, upp i himlen. Mäktigt.

Jag kunde inte se den här filmen förrän ganska nyligen och då hade jag tårar i ögonen mest hela tiden för att sen, när den här scenen ovan kom, storböla. Nu när jag länkade så trillade tårarna igen.♥

Igår så kom Novalie och frågade om jag sett Fast and furios filmerna, och de är ju liksom favoriter, så vi pratade om dem och hon hade ju ingen aning om att Paul var död, så då skulle jag kort berätta hur det gick till. Och döm om min förvåning när det stockade sig i halsen och ögonen blev blöta. Va?

Sen kom Corrinda och vi började prata om Benjamin Buttons fantastiska liv..eller vad den heter. Filmen där Brad Pitt föds som gammal, lever sitt liv baklänges och dör som ett nyfött barn. Jag har sett den en gång för många år sen, och grät så jag fick gå och stänga sovrumsdörren för att inte väcka barn och exman;) Corrinda och jag var överens om att man fulbölar av den, ni vet sådär att man hulkar, snorar och bara buuhuuuööööäää. Fruktansvärt sorglig och jag tänker inte se den igen.

Senare på kvällen kom Corrinda upp, med tårarna strömmande, så hennes brun utan sol blev alldeles randig, hon snyftade så Doris kom och ville trösta. Hon hade sett sista avsnittet av The Vampire diaries, och dels var det visst sorgligt och dels för att serien är slut.

Det ligger i familjen helt klart:)

Annat som jag gråter av är ju Nu tändas tusen juleljus. Den hade vi på Patricias dop och av någon anledning triggar den tårkanalerna, även Den blomstertid nu kommer och I denna ljuva sommartid. Det behöver inte vara sorgligt, tvärtom så startar tårproduktionen lika snabbt av lyckliga och vackra saker. Sveriges matcher i fotbolls-Vm exempelvis:) Helt otippat.

Musik är värsta triggern ever! Jag kan inte höra Passengers Let her go utan att det gör ont, för den spelades massor på radio för sex år sen när jag blev dumpad, eller Pinks Just give me a reason. Slående texter, som säger så mycket, sätter ord på de känslor som snurrade.

 

Jag är absolut ingen som slår på en sorglig film för att gråta till, tvärtom så undviker jag det i det längsta. Jag vill inte se sorgliga filmer om folk som dör eller mår dåligt, för då mår jag dåligt. Jag vill inte läsa tragiska böcker, eller ens artiklar. Jag VET att det händer massa fruktansvärda saker utan att behöva frontas med det. Jag kanske missar massa nyheter när jag inte klickar in på artiklar om försvunna barn eller styckade kvinnor men jag behöver inte veta. Jag kan inte engagera mig för även om det är hemskt så blir inte situationen bättre i världen för att JAG mår dåligt över det.

När man grinar till Skönheten och odjuret så känns det klokt att skydda sig själv från det riktiga 😀

Fattar ni? Jag frossar inte i elände. Jag är fullt medveten om att det finns och jag följer såklart nyheter, men jag grottar inte in mig, utan läser kortvarianten.

 

Ja, en bölgroda helt enkelt:D

Säg att jag inte är ensam? Vad triggar igång era tårkanaler?

Barnen skrattar åt mig men ändå så sitter vi i soffan och snyftar ikapp, så de är lika goda kålsupare de med:D

Haha, jamen det här blev positivt va? Jag är inte det minsta deppig, men det var bara en reflektion kring känslor som övermannar en utan att man är beredd. Och en fråga om jag kan se A star is born utan att ta med hela toarullen att snyta mig i?

 

Nej nu måste jag sätta fart, snart får jag besök!

Vi hörs snart:)

Kommentera

  1. Stephanie

    Är precis likadan, blir rörd/tårögd av luciatåg, skolavslutning mm. Och speciellt av musik. Sorgliga filmer eller föralldel lyckliga filmer , det går inte 😂🙈 har alltid haft känslorna utanpå och haft lätt till gråt/skratt/ilska ja allt. Men sen jag fick barn är det värre än värst 😅

  2. Malin

    Jag är otroligt lättrörd. Kyrkobesök är värst vad det än må vara. Kanske är den högtidliga stämningen som sätter känslorna utanpå skinnet.

  3. carina

    Här har du en som gråter lätt,bla när jag är i kyrkan, vare det si g är dop,bröllop eller begravning. När första psalmen sätter igång så börjar jag grina,har aldrig gjort så när jag var yngre.

  4. Lola/Carola

    Har sett ”A Star is born” TRE GGR!

    Skulle lätt kunna se den igen!!

    Fantastisk film!!

    Kramar fr en Carola (Lola) till en annan alldeles fantastisk Carola <3

  5. Fia

    Gråter alltid till avsnitten av ”Call the midwife” både för att den är fin och ibland sorglig.
    Lite mer information som du inte bad om. Men here we go! Gråter efter bra sex 😂 Då sprutar tårarna som på en tecknad krokodil… 🤔😳

  6. Helle

    Ta med näsdukar till filmen A Star Is Born! Vi gjorde misstaget att inte ha med.. som vi grät!! Herregud.. folk omkring ”fulgrät” (hulkade, snyftar h ö g t)
    Såå underbar, gripande film!
    Sen är ju Cooper förjävla snygg! Hehe

  7. Sofia

    Jag känner verkligen igen mig. Ibland kan jag undvika att se diverse klipp och filmer för att slippa bli berörd, för jag vet att jag kommer påverkas. Jag har en vän som älskar Youtubeklippen när amerikanska föräldrar kommer hem efter att de varit borta från familjen ett år i militären. Det är fantastiska klipp, men jag undviker dem. För att jag inte orkar gråta där och då. 🙈

  8. Hanna

    Jag gråter till,Scorpions – Send Me An Angel, som spelades på högsta volym i kyrkan när svägerskan begravdes. När jag hör Ugglas tolkning av Jag och min far, tänker då på min far som dog i hjärtinfarkt natten till julafton för 10 år sedan. Och självklart till Den blomstertid….. Filmer kan jag böla till, å senast igår kom det en tår när ett barn som ej sagt ett pip på en termin, plötsligt brister ut i ett underbart skratt. Så nej du är ej ensam 😉

  9. Charlotte

    Gråter sällan till filmer… men när jag såg A star is born flödade tårarna. Såå bra film, kan lätt se den flera gånger ❤

  10. Sofie

    Grät när vi sålde vår första barnvagn. Pga att den inte uppfyllde våra behov längre. Snyftade lite i smyg när vi mötte den på IKEA ett halvår efteråt också.

  11. Ylva

    Årets (läs ”förra årets” ) mest överreklamerade film. Fick inte ens en tår i ögonvrån. Se Bohemian Rapsody istället! Så himla bra!

  12. Viola

    Gråter bara jag läser ditt inlägg om vilka filmer, sånger osv…Jisses, men har alltid gråtit så där ”osnyggt” dessutom – blir vit i ansiktet, men näsan sväller upp och blir röd, mun och ögon med…Alltså verkligen fulgråter!
    Tips på film du inte ska se, ”Miss you already” bara håll dig borta från den…

  13. Kamilla

    Har du sett att man kan köpa McGyverAcademy tröja!!! Fick upp det i mitt flöde nyss på FB och tänkte genast på dig👍 Tyvärr kan jag inte skicka skärmbilden😞

  14. AnetteJS

    Hej :)! Precis som Carola och flera andra skrivit så gråter jag också till liknande filmer. Mina tonårsbarn tycker att jag är något pinsam när jag gråter på utvecklingssamtal t ex. Tårarna kommer så fort mentorn ”berömmer” berört barn. Höjden av blödighet måste ändå ha varit när jag grät för att vår gamla bil såg så ensam ut i bilaffären. Vi hade just köpt en ny bil och jag tyckte att den gamla såg så övergiven ut 🙈. 15åringen som var med höll på att skämmas ihjäl. Tack för en härlig blogg!

  15. Sofie

    Bröt ihop när jag såg filmen ”Hachiko”, den handlar om en hund som väntar hela sitt liv på sin avlidna husse, på samma plats, dag efter dag. Den är verklighetsbaserad och fruktansvärt sorglig men jag rekommenderar den ändå faktiskt. Gråter alltid när det handlar om djur. 🐾

    1. Tess W

      Jag såg också den + Marley & jag med Jennifer Aniston SAMMA dag! Kommer inte ihåg vilken ordning det var på dem men jag såg första, tokgrinade och när jag lugnat ner mig började jag med den andra och tokgrinade då med! Härom dagen såg jag Turner&Hooch, grät såklart.
      Annars gråter jag väldigt ofta när jag pratar med arbetsförmedlingen… Stora kramar Tess W

  16. Elin

    När jag såg A star is Born så grät jag inte under själva filmen men precis i slutet och en lååång tid efteråt så bara sköljde en enorm våg av sorg fram, jag skakade i hela kroppen i bilen när jag körde hem. Då kom också tårarna. Otroligt gripande film. Tog upp så mycket jobbigt som inte går att sätta ord på, startade många tankar jag oftast försöker undvika just för att det gör ont. Försöker också oftast undvika sorgliga filmer just eftersom det gör så ont! Jag dras in i det sorgliga så starkt att det blir jobbigt.

    Känner igen mig i mycket av vad du beskriver, musik är starkt! På det första dopet jag spelade gitarr på så sjöng mammans syster och fadder låten ”du vet väl om att du är värdefull” för lilla nyfödda barnet och alltså bara att skriva det nu här så får jag gåshud och tårarna kommer. Det var helt otroligt magiskt! Njut av bion ikväll kram

  17. Ulrika

    Gråter alltid till slutscenen i Rasmus på Luffen, barn och lycka i kombination helt enkelt. Sen är scenen i Cityakuten där dr Green dör en annan, där blir det fulgråt. Greys Anatomi har framkallat många tårar också

  18. Helena

    A Star is Born är fantastiskt bra men jag grät väldigt mycket. Fortsatte att gråta hela vägen hem så jag misstämker att du inte kommer se den utan att gråta.
    Kram

  19. Sanna

    Jag är exakt lika! Gråter till samma filmer som du beskrev. Jag gråter till Lejonkungen när pappan dör 🙈 O jag har oxå väldigt svårt o läsa böcker/se filmer mm där det sker hemskheter. För jag mår dåligt efteråt. Lång tid! Minns att jag såg braveheart för såååå många år sedan. Grät som en tok o mådde dåligt i veckor! Haha! Tänker jag på den filmen nu så känner jag bara ”aldrig mer se den!!” Jag har alltid haft lätt o gråta till filmer/serier. Men sen jag fick barn är det ännu värre.

  20. Therese

    Jag är en riktig pipfia!!
    Gråter för ALLT. Teckningar från barnen, utvecklingssamtal, ibland av en kram från min man, allt på tv😂

  21. Erika

    Gråter väldigt sällan, i princip aldrig till filmer eller serier (vilket jag inte tycker är bra – som ett tecken att jag inte är i kontakt med mina känslor liksom) däremot kan jag utan problem (och ofta utan anledning) börja gråta när det inte passar sig alls, t ex när jag ska ringa samtal till vårdcentralen = känner mig alltid urlöjlig när det händer och jag vet aldrig hur jag ska på ett vettigt sätt ta mig ur situationen utan det blir kommer bara hulkande ljud från mig 🙈 Mår dock rätt dåligt efter att ha sett vissa serier, sista avsnittet av Marcella, och typ varje avsnitt av The Fall (båda på Netflix) är exempel på det.

Visa alla 28 kommentarer
Okategoriserade

Tjugo år sen:)

Innehåller annonslänk för Jotex, Cubus

.

Jag har tappat bort en viktig sak, eller ett papper . En jäkla utbetalningsavi faktiskt, och den är Corrindas 🙈.

Den satt på kylskåpet men plockades ner inför jul, och jag kan inte begripa vart den är, för allt annat som satt där lade jag i en plastficka som sen lades i ”viktiga lådan”. Skitskumt. Hon har haft en massa strul med sin studentmössa och efter att ha fått både påminnelse och inkasso fast fakturan var klart och tydligt uppskjuten, (tills mössan kom, som avtalat) och två hundra mail, så löste det sig, och hon slipper den felaktiga kostnaden. Bra så! Men jag har ju betalat den här, och nu har de skickat ut en återbetalning som ska lösas in på BANK ( good luck med det liksom ) och sen ska fakturan betalas igen, med ursprungsbeloppet. Låter onödigt krångligt men har säkert nån anledning. Fakturering och bokföring är knöligt.

Vi letar alltså, och den som söker skola finna. Mitt dykcertifikat dök upp ( haha). Jag hittar det mellan varven, det ligger ungefär där det ska.

Så fint och jag är ordentligt stolt.

Tills man vänder på det. Jag VET ju vad som väntar och ändå börjar jag fnissa. Holy smoke🙈😂. Jag kan ha visar er förr men i så fall har jag förträngt det. Av förklarliga skäl.

Till mitt försvar … nä det finns nog inga förmildrande omständigheter, jag såg ut sådär. Men jag har varit ute på en båt på öppet hav hela dagen, dykt ner på fjorton, eller om det var sexton meters djup och tagit av cyklop och spottat ut regulatorn. För att visa att man kan klara av det. Ja, alternativet finns ju liksom inte där nere. Det måste gå. När man tar på cyklopet igen är det av förklarliga anledningar fullt av vatten, så man måste tömma det. Det gör man genom att böja huvudet bakåt och trycka på masken vid pannan, samtidigt som man blåser ut, då bubblar allt vatten ut. Förutom det man sen drar i sig och får en kallsup av. På fjorton meters djup. 😳. Jag kan meddela att det är inte helt lätt att hosta okontrollerat då.

Jag har linser, och kunde inte titta under vattnet, så jag gjorde det blundandes. Fy fan. Det var ångest. Men jag gjorde det:).

Sen fick brillorna åka på, jag använde linserna bara sporadiskt på dåtiden. Så, trött som en gnu, jag tror att ungarna hade varit vakna på natten med, så jag var helt slut. Så ska man gå till en thaitalande fotobutik och ta en bild, ja, vi var ju i Thailand så att de talade thai är ju helt normalt, mer att det inte var så lätt att kommunicera. Det här är tjugo år sen, innan alla åkte dit, och engelska funkade bara om man talade med få ord och l å n g s a m t. Bilden blev ju kanon, verkligen😂.

Min dykinstruktör var från Nya Zeeland så vi hade inga större språkförbistringar. Snygg som sjutton såklart. Vad annars liksom:)

.

Jag har inte använt dykcertifikatet sen jag tog det, men i år är året då jag faktiskt ska göra det!! Intalar jag mig iaf och för att hålla reda på kortet så ligger det nu i mitt passfodral. Är inte det smart så säg?

Om möjligheten dyker upp (🙈)så är jag Redo!

.

Jag gick ut och skottade som jag sa att jag skulle göra och bilen är lite som en igloo. Det går inte att sopa bort snön utan det är skrapa som krävs, och det vill jag inte, jag är rädd om lacken. Får väl lov att åka och ställa mig i ett p-garage och tina upp den.

Sen var det full snurr en stund. Först bäddade jag rent med det nya påslakanet från Jotex och det var ett mission impossible med två kattungar som kröp runt ingela sängen, klängde och rev och stökade till. Till sist, efter dubbelt så lång tid som det normalt tar, var jag klar.

De är i flanell och helt ljuvliga!! De var på fin rea:)

Något annat som var på om möjligt ännu bättre rea är det stora paketet jag hämtade ut från Cubus med mysiga pyjamasar i tunn fleece.😍

Barnen fick i julklapp och jag har gått runt och trånat, de ser så gosiga ut. Så när de kostade 59kr/ del så köpte jag en till mig själv, och ungarna fick varsin till:)

Jag vill aldrig ta av mig den, den är supermjuk!!!

Nu kan hela familjen skrota runt i myskläder, Robban fick en fleecemorgonrock, även den från Cubus, så även han kan vara med. Han är absolut ingen typ som ens äger något annat än jeans:)

Jag skulle på bibblan och innan så hämtade jag upp en unge. Hämtade böcker klockan fyra och klockan fem messar biblioteket, så är nästa bok, den viktigaste av dem, klar att hämtas. Typiskt! Jag hade ju kunnat ta alla lite senare, men nix. Jaja jag hoppas att något barn kan hämta.

Sen handla, hem och hämta Lovelia, köra henne till basket och så hem och laga mat.

Idag blev det så gott! Jag skivade kycklingfilé, slängde i stekpannan med broccoli och sojabönor, kryddade med paprika, vitlök och svartpeppar, hällde på lite soya och creme fraiche och så fick det koka ihop medan riset kokade. Trodde inte alls att det skulle bli gott men alla var överens om att jag lyckats ordentligt 🙂

Man ska ju göra det nån gång i alla fall.

Har jag hört 🙂

Nu ska jag plugga, vi hörs snart!!

😘

Kommentera

  1. Sofia

    Bokföring är inte krångligare än man själv gör det. De kunde enkelt betalat ut mellanskillnaden bara…till ditt bankkonto. Allt går, det handlar bara om vilja.

  2. Mumintrollet

    Kan inte förstå vad som är fel/konstigt med bilden. Är rädd att du skulle skratta ihjäl dig om du såg en bild på mig, och jag hade varit lycklig om jag sett ut som du! Mvh ”Den Mobbade”

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej, jag skrattar bara åt mig själv😱
      Här syns ju iaf inga kläder vilket man nog ska vara glad över 😉 Jag har aldrig tyckt att jag ser bra ut, absolut tvärtom, och sådana här bilder bekräftar att jag har självinsikt. Noll känsla för något😇.
      Kram❤️

  3. Karin

    Halloj, kan utbetalningsavin möjligen åkt in under kylskåpet (eller frysen och spisen med om de står nära), kan vara värt att kolla 😊
    En tanke bara 🤗
    Kram från mig

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej, jag tror inte det, är helt säker på att jag lagt den i plastfickan, men har ett svagt minne av att jag för att inte tappa bort den ändrade mig och lade den på en bättre plats. Eh, just det 😂. Men kollade nu, tomt på papper under både kyl och frys👌🏼

      1. Karin

        Okej, ja men så är det ju alltid. Tänk den där dan när man hittar det där bra stället, vilka fynd man då kommer göra 🙂
        Trevlig helg 🤗

Visa alla 10 kommentarer
Allmänt

Om att ropa hej:)

Såklart går det inte alls att skriva idag, bara för att jag skrev det igår. Men, jag har ju lite tid kvar, drygt ett dygn:)

Jag är totalt ofokuserad, sitter och tittar ut, tänker på att jag måste skotta för jag ska iväg med bilen snart. Handla, hämta böcker på biblioteket, hämta barn och kanske träna.

Men snön ser jobbig ut så jag drar mig för det. Det är minusgrader nu, och det har snöat efter att jag skottade sist, då var det plusgrader så eländet har ju frusit nu. Min förra granne hade en enkel lösning på skottning – han backade fram och tillbaka med bilen tills det var platt:D

Nä, jag ska skotta, men ni vet hur det är när man tappar fokus.

I morgon har Jordan tandläkartid. En sån där som jag skjutit upp och skjutit upp och skjutit upp och så blev han sjuk så den fick lik förbaskat flyttas. Jag försöker alltid att avboka i tid om jag måste göra det, för det underlättar för alla, och helst inte alls får det är lika bra att ta det direkt.

Han ska dit halv fem, och det kan passa rätt bra. Lovelia spelar basket, och på fredagar mellan 16-18 så har de stadslagsträning i en skola långt bort från där vi bor. En urkass tid, även om jag vet att det finns sämre;) men jag är oftast upptagen den tiden på just fredagar. Alla nio barnen med respektive försöker ju komma hem och äta tacos då:) Nu måste jag köra i värsta trafikrusningen och det tar löjligt lång tid. Men i morgon kan jag slå två flugor i en smäll. Skjutsa henne, ta med Jordan till tandläkare och sen hinner jag förvisso hem en kortis innan hon ska hämtas, men ändå.

På förmiddagen har jag sedan länge ett inbokat besök av en kompis, det är inte helt lätt att få ihop det när man inte bor i samma stad. Inte ens då förresten 🙂

Jag funderar på om vi ska äta lunch hemma eller på Ikea.

Ja, lite sånt där sitter jag och klurar på i stället för att författa:D

 

Janelle messade igår och frågade om någon av oss ville läsa något, eller sjunga något, på Jacks dop.

Även om jag hade kunnat sjunga så hade jag aldrig klarat av det på ett dop eller liknade för jag blir så galet rörd att rösten bryts och tårarna rinner av musik i kyrkan. Det går bara inte. Jag står med tårar i ögonen på alla skolavslutningar, jag torkade en tår i St Patricks katedralen i New York för att de sjöng så vackert,

och jag kan inte ens höra Nu tändas tusen juleljus på radio utan att börja gråta för det är så magiskt:)

Nu var ingen så sugen på det, alla ogillar att prata inför publik, förutom Lovelia. Hon är elva år och ville läsa något men kunde inte komma på vad. Eftersom vi har haft någon som läst Evangeliet om Jesus och barnen, på alla våra dop, så visade jag henne den och hon gillade den.

Folk kom till ho­nom med barn för att han skul­le röra vid dem. Men lärjung­ar­na vi­sa­de bort dem. När Je­sus såg det blev han förar­gad och sa­de: ”Låt bar­nen kom­ma hit till mig och hind­ra dem in­te: Guds ri­ke tillhör såda­na som de. San­ner­li­gen, den som in­te tar emot Guds ri­ke som ett barn kom­mer ald­rig dit in.” Och han tog dem i fam­nen, la­de händer­na på dem och välsig­na­de dem.

Markus evangeliet va? Jag kan absolut inget om evangelierna, men tror det stod så på Google:)men det lät ju som jag hade koll, eller hur.

Man inser att tiderna förändras för Lovelia hade aldrig hört ordet Förargad:) Kanske för att jag säger att jag blir skitförbannad ..;) men det kanske blir konstigt: Jesus blev skitförbannad…Njä.

I alla fall så ska hon läsa den och jag är mycket imponerad av att hon vågar. Min lilla Loppa.

Jack ska döpas i Gamla Uppsala Kyrka, och det är kul för där är mina föräldrar gifta, (för 50 år sen!), jag och syrran är döpta där och så även Janelle och Patricia. Novalie konfirmerades där i somras, så den är lite ”vår”.

 

Jaha, återkommer nån skrivinspiration då? Nej. Jag får skjuta på det, jag har fått till 1,5 sidor i alla fall, och korrläst det tidigare, så jag ligger bra till ändå.

SÅ hellooo snöskyffeln, här kommer jag! Det är ju också en sorts träning:)

Vi hörs senare!

 

Kommentera

AllmäntOkategoriserade

Sex!

Herregud, om jag bara lade manken till så skulle jag kunna skriva en bok på några veckor:)

Idag skrev jag sex sidor, av de totalt tio som ska lämnas in på fredag.

Eller hur många A4 är en bok förresten? Öhhh, jag har ingen koll. Men om jag bara har fokus och lite flyt och fantasin är samarbetsvillig så kan jag ju producera rätt kvickt. Ska jag vara ärlig är det deadlinen som gör det, jag jobbar sjukt bra under press:)

Det är samma med att städa eller röja i trädgården, snabb som en vessla när jag måste, men då är det inte speciellt kul å andra sidan. Tänk att det alltid ska vara ett ”men”.

Och Ta i trä, så jag inte fastnar i morgon.

Dagen idag har rullat på, jag har skrivit ( nähä??) och varit på samtal på ett barns skola, som gick utmärkt. Städat lite, och gosat massor med kattungarna. Alltså Selma, hon är som en bebis. Klättrar upp längs benen, eller ställer sig på köksbänken och sätter upp tassarna mot en så man ska ta upp henne i famnen, sen lägger hon sig som en bebis. Med huvudet på axeln och rumpan ska man hålla fast med armen, precis som man håller ett spädbarn alltså.

Stumpan avskyr när man bär henne, men tycker om att bli klappad, och det går utmärkt att be om hjälp upp på bordet eller köksön. Vi har haft maten ståendes där när valpen varit här, Doris låter märkligt nog bli deras käk. Stumpan har ju bara tre ben, och är lite liten än, hon var väl den klenaste i kullen, så hon klarar inte av att hoppa lika högt som Selma. Men det hindrar henne inte att försöka:)

Om hon blir upplyft så klagar hon inte direkt men vill man bara gosa får man vara supersnabb.

 

Båda kattungarna pratar hur mycket som helst. De jamas i parti och minut:) Våra andra katter var tysta, de kunde jama om det var viktigt, men de här två kommunicerar verkligen. Man hör skillnad. De ropar på varandra om de ena gått upp och den andra är kvar nere, de talar om att de ska på toaletten, de jamar om de inte ser nån av oss, och när de vill gosa eller ha mat:)

Och de är mycket dataintresserade;)

Plus att de har starka åsikter om hur mattorna ska ligga. 

Jag är så glad att barnen skaffade de här bebisarna till mig ♥

 

I fredags var Jack och Janelle här, Simon var krasslig, och vi passade på att prova dopklänningen på gossen. Min mamma, som sytt underklänningarna hade fått för sig att de var små och var beredd att lägga ut dem, medan jag, som ju ändå döpt nio ungar i dem ( en rosa och en blå) visste att de skulle passa, snarare vara för stora. 

Nu höll jag inte på att hitta den, det var ju inte igår Jamie döptes direkt, och jag som städat i klädkammaren så jag skulle kunna ställa in alla tomma julkartonger där i stället för i matkällaren intill där de bor resten av året, för att slippa bära ut och in på dem hela tiden, jag har ett lite speciellt system:) hade knölat in massa kartonger. Pust, lång mening !!

Men lite klättra och sträcka sig har ju ingen tagit skada av;) och fram kom alla klänningar.

Vi har totalt fyra. Två stickade vita, och två underklänningar. Det blev ju tvunget att ha dubbelt när vi fick tvillingar. I en av resegareroberna hittade jag mössorna till klänningarna, de har jag nog inte använt.

Jack testade underklänningen, och det var ju inga problem.

Den är inte kort i ärmarna, den har hakat fast på tröjan under:) Ja, bilden är suddig. Iphone är bra på mycket men kameran suger fortfarande, speciellt inomhus i dålig belysning.

Mössan satt som en smäck, och även om modellen egentligen är rätt ful, så är den ändå söt:)

Hello sekelskifte, alltså 1900-talet.

Man får lov att ha den blå klänningen om man är en pojke, och den rosa om man är flicka. Vi har ingen valfrihet eller genusdiskussion här inte. Rosa = flicka, Blått = pojke. Så är det med det:)

Jack döps den 19 januari, och just nu kom jag på att jag lovat Janelle att kolla om farfar fått inbjudan. Som bekant så har ju inte posten delats ut i Uppsala som den ska så det skulle inte förvåna mig det minsta om den ligger och skräpar nånstans.

Men först fyller Janelle år. När jag messade och frågade om hon skulle ha nåt kalasfika, så slutade det med att jag fick bli Jack-vakt♥ så på lördag myser lillprinsen och jag.

 

Förresten!

Är texten svart nu? Någon bad mig ändra, och jag som tyckte att jag hade svart text fick inse att det visst var lite mera grått. Jag ändrar gärna om det blir lättare att läsa, men fattar inte varför den inte är svart från början, det ska den liksom vara.

 

Nu ska jag hoppa i säng, det är en dag i morgon med säger de.

Då tror jag att vi hörs:)

Natti natti

Kommentera

Okategoriserade

Första dagen avklarad:)

Innehåller annonslänkar för Jotex

.

Bara resten av terminen kvar:)

Jag har faktiskt inte tittat så noga på hur det ser ut med lovdagarna i vår, men den här terminen är per automatik lättare att ta sig igenom för alla, eftersom det är små avbrott mellan varven.

När jag gick i skolan, på stenåldern, så hade vi inte ens höstlov, utan två studiedagar, det var allt under hösten.

Vårterminen är bara lite tung fram till sportlovet, sen börjar det rulla på.

I morse var alla som skulle upp, några börjar i morgon, trötta men rätt glada. Det är ju kul att träffa kompisarna igen:)

Jag servade lite mer än vanligt, för att få det att flyta smidigt. Normalt behöver jag inte göra en endaste dugg, mina barn är självgående och har så varit länge. En blandning av en lat morsa och en vilja att kunna själv kanske😂. Man växer av ansvar, och jag vet att det är en stor trygghet i att kunna göra saker själv.

Ute snöade det och var plusgrader, värsta tråkkombon. Kidsen skuttade iväg och jag kanske inte skuttade så värst mycket, men jag tog mig till fåtöljen via kylskåpet. Där fastnade jag framför DR Phil!! Men hallå…, orka! Vilka galningar och att han inte bryter ihop och ber folk dra åt helvete är ett under. Kanske därför det är tvåtusen reklampauser iofs?😂.

Jag satt där med datorn i knät, kaffet på fönsterbrädan och tittade ömsom på datorn, ömsom på Dr Phil och ömsom ut på det vackra vita som föll i stora flingor. På håll och utan brillorna så kunde man låtsas att det var minusgrader och inte tung blötsnö.

Det gick sådär att skriva. Jag kom några sidor framåt men kanske raderar allt i morgon 😉

Lilla valpen är ljuvlig.

Hon har världens gosigaste, stora tunga tassar❤️

Min egna gospropp låg på soffan och snarkade så jag ett tag trodde att jag glömt skicka iväg Jamie till skolan 🙂

”Vaddå??”

Och katterna sov mest hela dagen de med.

Var väl ovädret som fick dem trötta.

Jag kokade risgrynsgröt som sen blev min, Robbans och Corrindas kvällsmat medan övriga åt kyckling och ris sen i går kväll.

Jamie kom från skolan men Jordan och Lovelia gick till kompisar. Jamies kompis (pappa) ringde sen och ville leka så han kom hit. Jag var ju tvungen, så det var bara att dra på ytterkläder och gå ut och skotta.

Åh så TUNGT det är att skotta blötsnö! Det är inte kul nånstans, till skillnad från när det är pudersnö:) Och en timme senare var det lika mycket igen. Bah. Jag ska på möte i en av ungarnas skolor i morgon och måste komma ut med bilen så det är ändå skönt att ha skottat det värsta.

.

I går fick vi post som borde levererats innan jul. Tydligen är det nån som omorganiserar , tror inte det var postnord faktiskt 😉 och som då helt sonika struntat i att dela ut post.

Mamma berättade om nån som klagat och fått svaret av VD:n att man minsann själv skulle hålla koll på vilka fakturor och när de skulle komma? Va? Vad är det för skitsnack? Känns spontant som att ett postföretag med den inställningen borde lägga ner. Vad hände med :

 ”Neither snow nor rain nor heat nor gloom of night stays these couriers from the swift completion of their appointed rounds”

Eller det kanske var Us post. 😂Men visst hade Svenska posten något liknande?

Nu för tiden känns det som man ska vara tacksam över att få posten utdelad. Jag hade fått en enkät från Akademiska gällande bemötandet när Jamie trillade igenom glasdörren, den skulle senast skickas in 2/1…

Patricia fick räkning med förfallodag 31/12. Mamma och pappa hade lika så det är kanske hela Sverige vad vet jag?

En omorganisering ska ju inte drabba kunderna. Uselt. Kan man välja bort vem som ska ha hand om ens post? I så fall ska jag välja bort de här, och välja nån som bara lägger i feta checkar 😜.

.

Jag hämtade ett paket från Jotex på affären igår, som jag inte hann öppna förrän idag.

Mitt flanellpåslakan!!

Och en badrumsmatta, båda på härlig rea:)

Påslakanet är ekologiskt och jag skulle ha bäddat i det idag men hann inte. Men då kan det bli morgondagens mission. Jag ska förhoppningsvis träna på kvällen och kan då krypa ner nyduschad och gosa in mig.

Jag ska visa er mer från Jotex, men redan idag kan jag ge er 20% rabatt med koden :

SS19NEWS , gäller tom 20/1

Det är bra:)

Nu ska jag hoppa i säng, det är trögt som det är att kliva upp 🙂

Vi hörs snart igen😘

Natti natti

Kommentera

  1. Åsa

    Kan du ändra färg på texten på bloggen. Nu är den ljusgrå och väldigt svår att läsa. Skulle bli mycket lättare att lösa dina jättebra texter om texten var svart.
    (Jämför gärna med Mirkas blogg, hon har svårt text)

  2. Ulrika

    Idre är perfekt för barn att lära sig åka, och det är så mycket enklare att lär sig som barn. Låt inte barnen själva få bestämma, du gör dem en otjänst om de inte lär sig som barn. Bit ihop ett år och nästa klarar de sig själva i backen :=)

  3. Anita Gustafsson

    Min dotter bor i Stockholm och skickade ett paket med julklappar till oss som bor i Småland, de har inte dykt upp än! Postnord har ingen susning var det kan vara. Ibland blir man vansinnig när man vet att det var ganska dyra grejer.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Posthanteringen över lag har ju tappat det mesta av vad service heter. Jag tror inte jag hämtat ett enda paket från Postnord som INTE är skadat eller tilltufsat på flera år.

      Och fy vad surt med era julklappar!!

  4. Ulrika

    Tvättar du påslakan/kläder etc innan användning?
    Jag är ”manisk” med det. Strumpor möjligtvis kan vara undantaget : )

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nix🙈tvättar inget innan jag använder. Möjligen de allra första bebiskläderna men det är allt. Bästa som finns är att krypa ner i fabriksnya sängkläder, komplett med kemikalier och plastpåsedoft 😍🙈

        1. Sanna

          Det är så mkt maktmedel o annat starkt i sängkläderna så skulle heller aldrig krypa ner i otvättade sängkläder 😳 Man känner ju på lukten de starka medlen o sen är de så hårda innan de är tvättade 😵

  5. Karin

    Fast så är det faktiskt, det är kundens ansvar att se till att betalningen är företaget tillhanda senast på förfallodatum, faktura eller ej. Detta står i de allmänna villkoren och gäller för typ alla företag/tjänster. Har jobbat på Kundtjänst i mer än 10 år och vet inte hur många diskussioner jag fått ta om detta.

    1. Malin

      Men hur ska jag veta när förfallodagen är om jag inte ens sett fakturan?
      På såna fakturor som kommer en gång om året? Slam och sopor och sånt? Hur ska jag veta när den fakturan skulle ha kommit? Kommunen gör ju om och det ser olika ut från år till år.
      Samt att jag som företagare, målare, skickar fakturor till mina kunder, ibland har jag tid att göra fakturan samma dag som jobbet blev klart, ibland dröjer det 2 veckor innan jag får tid att sätta mig vid datorn. Hur ska min kund veta när den fakturan ska anlända i brevlådan? Än mindre veta när den ska betalas, om den inte kommer till brevlådan.

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Jag håller med dig!! Omöjligt med vissa fakturor, jag kan sträcka mig till att veta när typ mobilräkningen ska betalas, men då behöver jag ju ändå ett OCR nummer 😳

        Som finns på fakturan 😂

  6. Malin

    Men hur i hela världen ska man veta exakt när en faktura ska trilla in? Jag har egen firma, målare, och hur ska mina kunder veta när jag behagar få tid att sätta mig vid datorn och göra fakturan? Ibland gör jag fakturan samma dag som jobbet är klart, ibland dröjer det 2 veckor.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Lite så tänker jag med. Men inte deras personal tydligen. Att folk dessutom betalat för att breven ska komma fram, i tid, via porto som blivit svindyrt, hade han visst också glömt 😳

  7. Fia

    Min dotters skola skickade ut alla betyg dagen innan skolavslutningen för att vi skulle få dessa innan jul. De har fortfarande inte kommit. En hel skolas betyg saknas alltså. Finfint liksom….

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Och i artikeln jag länkade säger de att de inte hört talas om några betyg som försvunnit .. uselt att inte erkänna att man klantat sig helt enkelt.
      Nånstans så känns det som att man behöver kunna lita på att ens post kommer fram som den ska.

  8. Therese

    Här(Södertälje) kom det också post med förfallodag 29/12 och 31/12 i måndags. Igår kom en påminnelsefaktura på den ena räkningen där jag alltså ska betala 60kr för att posten inte kommit fram i tid?! Inte okej!
    Och att man ska hålla reda på räkningar själv? Ja det kan ju vara lätt att göra om man vet att en räkning kommer varje månad, men när det helt plötsligt kommer en räkning som man inte brukar få, hur ska man då veta? Vilket stolpskott! 🙄

  9. Rille

    Jag tycker att vi som inte fick höstlov i skolan borde få de veckorna retroaktivt. Någon rättvisa ska det väl vara? I mitt fall blir det nio år i grundskolan, treårig gymnasielinje och tvåårig yrkesgymnasial utbildning = 14 veckor. Vore gött!
    Är det möjligen DHL som är sena med posten? Väntar på ett paket som jag beställde i mellandagarna och har inte hört ett knäpp.

Visa alla 21 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing