Igår hade jag en tid på Karolinska Plastikkirurgen.

(Supersnabb re-cap: När jag var nyfödd fick jag som alla nyfödda en K-vitaminspruta. Ytterst få barn saknar den koaguleringsfaktor i blodet som gör att blodet – tja – koagulerar:) Efter ett trauma som en förlossning är för en bebis kan ett barn förblöda utan det, så det är en ren säkerhetsåtgärd. På mig satte man den i baksida lår,(görs inte längre, varsågoda, det är delvis min förtjänst, jag har varit forskningsobjekt under hel amin barndom. Nu sätts den i fram) och slet sönder ishiasnerven, med följd att hela benet är påverkat. Främst syns det på underbenet, som är yttepytteliten och tunn. Jag har, ett i mitt tycke då, skitsnygg vad på vänster sida, medan den på höger är som en pinne. Fotens funktion suger, och den är opererad flera gånger, men den kommer aldrig bli bra, jag haltar rejält. Men med åren har läkekonsten gått framåt, och nu för tiden kan man göra vadimplantat. Akademiska, som är skyldiga till skadan, vägrar göra det. De skyller på att de inte tror det blir bra, men egentligen handlar det ju om pengar. Jag krävde en second opinion hos KS och där ser de exakt noll hinder för att göra en sån operation. De är övertygade om att det kommer bli ett helt okey resultat, om än inte exakt likadant som den friska vaden. Första operationen gjordes nu i höstas.Det finns lite att läsa i bloggen om det här, sök i sökfältet.)

Jag hade tid 11.10 och kunde åka med syrran som jobbar i Solna och just den här dagen skulle in till kontoret. Hon släppte av mig vid tio och jag promenerade runt en timme. För en gångs skull smart, iförd kjol så jag bara skulle kunna hissa upp den och inte behöva klä av mig. Hur det än är så känns det jävligt larvigt och utsatt att stå i t-shirt och trosor framför en vuxen man. Eller kvinna, men nån som ska studera en.

Förra operationen i höstas gick ju finfint. De fettsög flank och lår, jag tycker det låter som styckningsdetaljer ur ett styckningsschema i kokboken:D Men de gick alltså in på sju olika ställen och sög ut fett. Utsida lår, och bak i ryggen.

Nej, det är inte det minsta smickrande att höra att man har gott om fett, tvärtom. Vaddå fett på ryggen, så pass mkt att man kan använda det? Lägg av? 😀

Min superläkare heter Martin och han är oerhört trevlig, han berättade hur mycket i milliliter fett de sugit ut och sen tryckt in i vaden, och eftersom det är siffror rinner de rakt igenom skallen på mig, men han var nöjd. De fick in bra med fett.

Det heter fettransplantation, och innebär att kroppseget fett används för att fylla ut skavanker. Man kan göra det här på brösten, om man inte vill ha väldigt mycket större än tidigare, och man kan göra det på vaden:) Säkert lite överallt. Fett sugs ut, renas på nåt vis och sprutas in där man vill ha det. Vid en fettransplantation är det liten risk för bortstötning och inkapsling eftersom kroppen vet vad det är. Däremot, eftersom kroppen är fenomenal, så upptas mellan 30-70% av det och försvinner alltså. Man behöver därför ofta göra om det. Jag vet inte om jag har rätt när jag säger att gång två stannar mer procent kvar, men det är så jag fattat det. Kan vara helt fel.

Anledningen att vi gjorde det här är också att huden är tajt, och behövde töjas ut lite för att få rum med ett implantat.

Martin var nöjd, kände och klämde, det är förväntat mängd fett kvar och det är inte lika tajt utan han skulle kunna få in implantat. Men, om jag ville ha mer fett skulle vi kunna göra ytterligare en fettransplantation först. Jag står där och lyfter på kjolen och han kollar ställena där han tagit fett, kikar så låren är jämna och fina och klämmer lite på min mage och säger att det är görbart:D

Hm, jag har alltså fett så det räcker och blir över. Det är ju i det här, för en gångs skull positivt:)

Jag är nu uppsatt på listan, och operationen sker framöver. Oklart när, kan bli på kort varsel eller längre. Som vanligt alltså. Jag kan komma in i morgon om så är, men det gör inget om det inte blir förrän till hösten. Det pga att man efteråt blir insnörd i gördel och svintajta cykelbyxor dygnet runt i minst en månad. Det kan bli knepig solbränna av det, och rätt svettigt;)

Den här gången tar han fett från insida lår och mage, kanske även lite utsida lår. Kan tänka mig att det gör en aning mer ont på insidan är utsidan, men jag hade verkligen inga stora problem med det sist. Där de tar fett blir det små pyttehål, de syddes igen med ett litet stygn, kanske två. Det jag hade ont av efteråt var att tejparna över såren fastnat i gördeln bak i ryggen, så de slet i huden när jag vred på mig. Jag vågade inte ens glänta på gördeln, men det skulle jag våga den här gången. Sen kändes det i vaden såklart, det spände och kändes som att den skulle spricka om jag kom åt något vasst, men inget annat. Man får gå promenader direkt, men inte få upp pulsen mer än så.

Jag är så glad! Planen är nu den här transplantationen och sen får vi se om ett implantat behövs. Det tar tid, det skapas en vad i etapper:)

Det är lite mindre skillnad på dem redan nu, men syns fortfarande väldigt väl. Det kommer det göra framöver med, men tanken är att det inte ska vara uppenbart.

Förra operationen började med mig i bukläge. Det här kommer ju inte jag ihåg ett skit av, jag sövdes på rygg som vanligt, men sen har de alltså vänt och vridit på mig. Jag är så glad att jag inte sett det, för det måste se helt fruktansvärt ut, en stor dallrig fettklump liksom, som det krävs ett smärre fotbollslag för att vända på. My god! 😀 Men det är troligen därför jag var så irriterad i halsen efteråt, andningstuben har rispat runt där när de bökat med mig. Jag hade rethosta deluxe, alltså sådär att jag hostade till en gång i minuten hela första dygnet innan det läkte. Det är vad som känns värst. Allt annat är en baggis:)

Så jäkla lycklig!

Besöket gick fort och fint och på nolltid var jag klar och på väg mot tåget. Nu för tiden hittar jag, det är en liten promenad som är rätt mysig. Tåget rullade in precis när jag kom ner på perrongen och sen lyssnade jag på bok hela vägen.

Alltså, det måste jag berätta också:)

Ni som är som mig och älskar ungdomsböckerna Twilight och Hungergames.

Visste ni att det finns dels Edwards perspektiv i en bok, Twilight. Men också att det kommit en ny från Hungergames där man får följa Haymitch?

Han är ju en vinnare av Hungerspelen, den som tvingas vara mentor åt alla barn som tas ut från Distrikt 12. Han är ju en alkis och rätt otrevlig typ, men här får man förklaringen. Jag var in public annars hade jag gråtit, för ujuj så sorgliga de här jävla spelen är.

Läs den! Ska bli spännande att se om det blir nån film av den.

En annan sak till:)

Alltså, som boende i hus så har man ju inte allmän tvättstuga. Tacksamt nog har jag en alldeles egen tvättstuga, men jag har ju ingen sån här stor maskin. Jag har ett dubbeltäcke till min säng, i dun, och det finns inte en plan i helvete att jag får in det i min tvättmaskin trots att den tar typ 10 kilo. Jag kom på att Patricia har tvättstuga och hon bokade en tid åt mig. Hon har aldrig använt den, så det var helt nytt och obekant för oss båda. Jag har ju bott i lägenhet men alltid haft egen tvättmaskin.

Vi skickade in det i tvättmaskinen, tvättade och sen in i tumlaren. Man loggar in med tagg, och då öppnades dörren automatiskt. När vi sen skulle hämta det torra täcket kunde vi inte komma in? Eh va? Men såhär är det, och det kanske är så det funkar överallt, men det fanns noll info om det. Man har enbart tillträde de timmar man bokat, en minut över och det är låst. Det gick inte att boka tiden som var efter, trots att den var ledig. Vi missade tiden med några minuter pga att vi bara missade, ingen anledning. Borde kanske fattat att det funkade sådär, men lätt att vara efterklok. Sist jag var i en allmän tvättstuga var det sådana där lås med nyckel på en tavla liksom:) Eller förresten hade vi inte det, vi skrev upp oss på en lista:D

Jaha, men hur gör man nu då? Ringde nån på Uppsalahem som i sin tur ringde jouren. Det fattar man ju att de inte rycker ut gratis, men 1200kr ….? För att öppna en dörr? Det slutade med att Patricia kunde boka tiden mellan 00-01, tydligen kunde man inte boka två tider samma dygn? Så jävla dumt ju. Om man nu påbörjat sin tvättid och sen noterar att tiden efter är ledig, varför i hela friden skulle man inte kunna få ta den också? När man redan släpat ner alla grejor? Så dumt (många ”tiden” blev det)

Jaha, så då fick hennes sambo gå och hämta mitt duntäcke mitt i natten:) Men det löste sig ju iaf:)

Klantigt men mänskligt:)

 

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

Idag är det varmt som sjutton, för att vara i år:) och jag önskade att jag hade haft en kjol på mig när jag satt och kollade på Jamies fotbollsmatch i gassande sol. Det hade jag inte, utan svarta jeans så jag var helt rödflammig av värme på låren sen:D

Det kom mig att tänka på det här med lårskav. Jag har det sällan, tror kanske inte det beror på att jag har slanka lår;) utan mer på att jag inte går som på lina utan mer bredbent. Ibland är det dock supernajs att ha något lite längre under kjolen eller för all del shortsen.

Det kan ha olika anledningar, om plagget är lite för vågat i längd kan det vara skönt att veta att man inte bjuder på en rumpchock, kanske  i stället för underkjol eller bara för att det är väldigt skönt när det är varmt och svettigt. Och för att undvika lårskav.

Cellbes har några fina varianter som inte kostar skjortan

Light shaping trosa finns i svart också och den här är min favorit. Gillar när det inte är fula sömmar som syns genom kläderna.

Jag har inte den här längden, men funderar på den.

Trosa med lite längre ben och spetskant Jag tycker inte att Cellbes spets på underkläder någonsin är taggiga eller stickiga, så de här borde inte vara något problem.

 

Trosa med bredare spets De här får mig att tänka på dåtiden, minns inte men det var säkert i början av nittiotalet som det var modernt, då med en lång skjorta eller oversized tisha över… 😀

 

Boxershorts med lite shape De här är ju lite kortare men kan nog funka. Najs med aningens håll-in funktion också.

De här har nån teknologi som ska göra dem extra svala och hålla en torr, och det är ju najs. Finns i svart också. De flesta finns i både en ljus och en märk variant.

Cool and dry

Sen har vi ju alltid cykelbyxor, om man vill ha det. Det har jag alltid haft minst ett par av i garderoben, för det är ändå ett smart plagg. Fult, det tänker jag inte sticka dnr stol med, men det är praktiskt. Jag tror att jag har de här, de är i alla fall väldigt lika. Tjejerna har också dessa, nån hade dem under matchställ, en annan under korta kjolar.

Cykelbyxor i tvåpack

Idag är sista dagen det är upp till 30% på underkläder så det är hög time att beställa hem era! Det finns en massa BH:ar och ”vanliga” trosor också, alltså med andra längder på benen.

Här hittar ni Cellbes 

Rekommenderar er att kolla in nyheterna också och glöm aldrig outleten!

Jag älskar min trädgård, det gör jag. Innerligt och på allvar. Men det här med att sköta om trädgården, det är inte lika älskvärt. Jag avskyr ju saker som man måste repetera hela tiden för att det ska vara bra. Trädgården frodas, och det växer upp saker som inte ska vara där, och det måste bort. Bara det att det blir sådana ohemula mängder att det inte direkt bara är att göra. Det tar evigheter att först kapa/gräva/greja vad det nu är och sen frakta bort soporna till tippen. Repeat.

Klippa gräset är en sak, men på baksidan är det som en jävla äng, tror det är lårhögt på sina ställen. Ingen är där, mer än för att kolla om det finns äpplen typ, så det är ovärt. Mitt potatisland har vuxit igen, och eftersom det varit sån kall vår plus att jag varit sjuk en månad, så har jag inte hunnit, och nu orkat. Gräva har verkligen känts som överkurs:)

Men, i tisdags var jag och syrran och köpte plantor av en tjej, och det är lite kul ju.

Mitt glasbord är samma sak, jag tog fram dem för en vecka sen, spolade av och sen putsade jag dem blanka och fina….syns inte direkt;)

Jag fick några plantor av syrran också.

Det är tomater och en gurka.

Igår var jag och syrran och köpte blomkrukor, hur jag än försökte så hade jag inte tillräckligt att plantera i. Så det fick bli tre nya, och fyra säckar jord, det bestämde jag ska räcka.

I förrådet stod jag en lång stund och funderade på om jag skulle ta de här jäkla förvaringstunnorna som krukor.

De är köpta på IKEA för tusen år och har tjänat som diverse under åren, till leksaker, regnkläder, smutstvätt. Men nu har de bara stått i vägen. Sagt och gjort, jag borrade hål i botten på dem för dräneringen, rev massa kartong och la i botten, gräsklipp ovanpå det och sen jord, och så ner med … jag tror det är en rotselleri och en vattenmelon:) Det funkar ju, jag är ändå inte känd för nån slags fashion utan mer Kajsa Warg Man tager vad man haver.

Den längst fram är en böna av nåt slag och den kanske behöver en annan kruka sen, den här är lite snål. I pallkragen är den en jordgubbsmynta, suveränt god och den sprider sig överallt, men det gör inget:) Den doftar ljuvligt.

Jag kom på sen att det kanske var dumt att ställa krukorna precis där, det kommer krypa in ett ton sniglar, så jag flyttade upp dem på stenplattorna. Även om sniglarna tar sig dit också så får de kämpa lite mer;) Syrran hade nån metalltejp man kunde tejpa runt som de inte kan ta sig över, och jag tänker att om jag snurrar lite stickigt rep runt så kanske de inte vill klättra?

För tillfället står krukorna på rad här, de ska placeras ut och mitt bevattningssystem ska monteras men det hann jag inte innan myggen intog kvällen. Jag har så jäkla mycket mygg, de brukar försvinna efter midsommar ungefär men det vågar man inte lita på.

Blomman fick jag av tjejtrion, sen är det paprika av olika sorter, nån padronpaprika, tomat och gurka. I vita krukan utanför på gräset är det tomat och jag grävde också ner en tomat rakt i rabatten vid vindruvan. Doris har redan grävt upp den en gång, hon hade visst gömt ett ben där som numera inte finns ….:D Jag har satt upp lite pinnar som skydd.

Krukan längst fram har inget fat, men tror den ska få stå på stenplattorna eller i rabatten så tror inte det behövs. Jag har inget, råkade ha sönder det genom att lämna det ute i vintras så det vittrade sönder. Klantigt. Det var ett jättefint gammalt Ekebyfat.

Krukan bakom fick en silverbricka som fat:) Gurkorna ska få nåt att klättra på, samma med tomaterna men jag tror jag har lite tid på mig med det.

Jag fick en massa sättpotatis av tjejen som sålde plantorna så nu ska det grävas potatisland, asap. Jag har haft skapliga skördar ju, de två år jag odlat. Nu säger syrran som är den av oss som läser på, att man inte ska odla potatis mer än två år på samma ställe, så jag måste väl gräva upp på ett lite annat ställe. Jag har tagit bort de pallkragar som stod där förr, och har plats åt båda håll så det bör inte vara mer besvär än att gräva runt det ”gamla”. Däremot är det mygg som satans djävulen där, de attackerar så fort det blir skugga och det inträffar tidig eftermiddag. Tajmingen är allt:D

Ja, och sen ska hela uterummet dammsugas, skuras och städas. Man kan säga att jag ligger lite efter:D

Men vafan, det blir nog bra till sist:)

Jag tänker såhär, först klipper jag gräset, igen, för Jamie har klippt två gånger på två veckor och det är ändå högt. På baksidan har han inte varit så det lär vara tungt, men det är steg två. Kör runt med klipparen överallt. Sen drar jag ihop allt ris som redan är kapat, jag brukar samla en hög, julgranen exempelvis. Sen gräver jag potatisland och sätter ner dem.

Efter det tar jag itu med det som sitter fast, kapar och friserar. Och sen får jag be om att få låna Jimpas kärra för att få iväg skiten. Jag tippar på att det tar några dagar.

Givetvis har jag massa annat att göra också, det är ju som det brukar:) Men min kurs är slut nu, och det är en sorg, även om det då är en sak mindre. Vi har haft deadlines för inlämning av text varje onsdag vilket har varit perfekt för mig. Jag behöver en deadline som flåsar mig i nacken för att få saker gjorda.

Just nu är min deadline att gå och sova, för jag har lovat Jamie att komma och kolla på hans fotbollsmatch i morgon. OM det inte regnar för då skiter jag i det;)

Ha en fin lördag:) Vi hörs snart!

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

Idag har det varit riktigt varmt och skönt ute! Jag är nästan i chock:)

Jag har planterat mina plantor som vi köpte i tisdags hos en tjej som driver upp själv. Jag pallar inte att göra sånt själv:) Har ju pysslat med det lite, och det är kul, men det är som med att baka bullar – jag ledsnar när moment ett är färdigt och moment två ska påbörjas;)

Alltså har jag hoppat över så-stadiet och låter nån annan fixa det:)

Men idag kände jag verkligen att det kanske blir en sommar i år också. Grannarna badade och plaskade i sin pool och jag började drömma om dagar på stranden. Är det nån av er som badat än? Inte ni som vinterbadar, ni gills inte:)

Tänkte visa er lite av Cellbes utbud:)

För flera år sen bestämde syrran och jag att vi skulle fira min femtioårsdag på Hawaii. Det var 2019, och på våren då så införskaffade jag en baddräkt för att vi skulle börja simma inför det. Tanken var att vi skulle lära oss surfa ju och då behöver man vara lite vattenvan:D Jag använder sällan baddräkt för jag gillar att känna solen mot så mkt hud som möjligt, men vintertid, inomhus, föredrar jag det. Jag skaffade mig en liknande den här, och älskar den:)

Shapingbaddräkt

När vi babysimmade med ungarna hade jag en liknande, eller flera olika då eftersom vi babysimmade i massor av år:) Den sitter bra, jag gillar ju att leka i vattnet, och den shapar till lite.

En annan favorit jag har haft i många år är de här högre bikinitrosorna med ett lite rynkat parti på sidorna. De sitter svinbra på. Jag tycker inte det är fint, varken på mig eller nån annan, med bikinis som visar halva, eller hela arslet. Det är en kroppsdel som jag tycker är rätt ful, faktiskt. Ofta lite gropig, knölig, dallrig, platt eller svulstig. Inte fint. Men det är ju tydligen bara jag som tycker så:) och jag försöker låta bli att få andras rövar i blickfånget 🙂 Min egen stoppar jag in för allas skull, men mest min egen:) Jag gillar inte att vara så lättklädd bland andra.

Bikinitrosor med hög midja

Jag är bara lite obekväm i största allmänhet och en riktigt bra dag på en strand är där jag inte känner någon förutom mitt eget sällskap:D

Det här är en bra modell också, med knytbanden på sidan kan man reglera dem. Jag har givetvis alla i svart:)

Gröna bikinitrosor

Just för att jag ogillar att vara avklädd så tycker jag massor om de här lite mer påklädda badkläderna, som den här bikinikjolen. Jag har under åren haft ett antal:)

Bikinikjol

Det blir absolut lite blött och slabbigt precis när man kliver upp ur vattnet, men det torkar på en grisblink. Älskar de här också de gånger jag inte badar. Händer inte speciellt ofta, för är jag på stranden ska det mkt till innan jag inte badar.:)

Trixie skaffade en sån här för några år sen:

Blå baddräkt

Och gillade den så mkt att hon genast köpte en bikini i samma stuk.

Den här är fin med sin halterneck och mönstret är fint när det är så här ”enfärgat”.

Paisleymönstrad baddräkt

Jag köpte en strandklänning förra året, jag tror ni minns den, jag var helt kär i den och hade den massor:) Köpte en annan färg sen på rean, och nu är årets mönster här, och ja, jag har planer på att klicka hem den här!

Strandklänning, lång

Trixies bikini i år är i det här mönstret, så vi kan matcha:D:D

Jag hade inte min på stranden så ofta, men väldigt många gånger på andra ställen. Midsommar, olika familjetillställningar osv. Hittade den i dag när Trixie letade igenom mina lådor, som hon hittade i klädkammaren efter att jag inte orkat leta reda på dem:) och blev så glad, det är den här:

 

Och nu kommer jag ihåg att jag skulle virka mig ett skärp till den som jag ka knyta. Hm, får gärna det nu då:)

Cellbes har MASSOR nu, och förutom massa fina SummerDeals har de Upp till 30% på både underkläder och badkläder, och 25% på linnekläder:) Detta fantastiska material♥

Ni hittar allt här

Jag misstänker att många av er sett filmen som kablades ut häromdagen, där Frankrikes president, Emmanuel Macron står i ett flygplan och precis när dörren går upp och den samlade pressen får honom på kornet – så trycker hans fru till honom i fejset med båda händerna.

Vad ska man säga om det? Ooops? Shit happens?

Han tar ett steg bakåt, sen framåt mot frun och undan från kamerorna, sen kliver de ut. Macron ser ut att erbjuda sin fru armen, men hon tar tag i räcket i stället och håller inte i honom.

Givetvis spekuleras det nu hej vilt – vad fan var det som hände, egentligen?

Det finns ju några scenarion att välja bland. Ett, det som Macron själv hävdar, att de hade ett vänskapligt tjafs. Två, att han är en misshandlad man. Tre, att hon försvarar sig mot något han gjorde.

Mot bakgrund av att de ändå är fransoser och de generellt är rätt fysiska, både när det kommer till kärlek och bråk, viftar med händerna när de pratar osv,  och det faktum att hon trycker till honom med båda händerna så tror jag nog på Macron. En örfil är mer allvar och ett knytnävsslag ännu mer. Två händer upp i nyllet känns mer som att det kan vara vänskapligt.

Men oavsett, visst är det lite … tja men – klantigt? Planet har landat, de står vid utgången, de vet att pressen väntar utanför …

OM det var ett bråk på allvar är det lika klantigt. Om man inte VILL ha spekulationerna då såklart.

Mäns våld mot kvinnor är något alla reagerar väldigt hårt och direkt mot, men väldigt få tänker på att kvinnors våld mot män också är tämligen frekvent förekommande. Hade det varit Emmanuel som flätat till sin fru i fejset inför kamerorna hade nog Frankrike haft ett nytt presidentval i dagarna. Nu nöjer man sig med hans förklaring, det hade man inte gjort om det varit tvärtom.

Jag har ett par nära personer, män, som utsatts för våld (både fysiskt och psykiskt)i sina relationer, av sina kvinnor. Ingen av de har öppet gått ut med det, pga skam. De är stora starka män som är mer än kapabla att försvara sig, ge igen, men de vill inte, för de vill inte sjunka så lågt. Det är inte sådana de är. I stället har våldet pågått under väldigt lång tid. Idag är alla mer eller mindre fria, de lever inte ihop med den misshandlande kvinnan, men ingen av kvinnorna är dömda. Ingen är ens polisanmäld vad jag vet.

En kvinna har hela samhället på sin sida, även om det likafullt är svårt att be om hjälp, så förstår gemene man problemet. En man som är fysiskt överlägsen kvinnan får inte samma respons. Där blir det mer: ”Men varför slog du inte tillbaka?” Ja, kanske för att då hade han blivit anmäld och dömd. Kanske för att då har hon tagit ifrån honom ännu mer. Till stor del är det skambelagt. En man ska inte få stryk. Det gäller även i förhållanden med man+man, skammen är enorm.

Jag menar inte att något är mer eller mindre allvarligt än det andra, givetvis inte, våld är alltid fel. Men är det inte lite märkligt att vi alltid direkt tror på en kvinna som säger sig blivit utsatt för våld, medan en man sällan blir trodd, speciellt om våld i nära relationer. Vare sig han nekar till anklagelserna om våld, eller anmäler våld mot sig själv av en kvinna.

Jag vet att kvinnor är precis lika jävliga som män. Ibland värre, för de, vi:) besitter lite mer list. Det absolut värsta jag vet, är kvinnor som ljuger om att de blivit utsatta för våld. Varje gång det sker så innebär det att misstron mot de kvinnor som på riktigt drabbas ökar. Jag skulle önska att systerskapet fanns på riktigt, att ingen kvinna någonsin ljög om det.

Som Amber Heard, som var den våldsamma, eller tjejen som anmälde Joel Kinnaman för våldtäkt, bara för att han inte ville ha ett förhållande med henne.

Min första instinkt är att tro på folk. Jag skulle själv aldrig ljuga eller hitta på saker och efter sig själv dömer man andra. Men idag har det blivit så fult, plus att alla rubriceringar är helt obegripliga. En misshandel kan vara att man fått en knuff, ett ord kan vara tillräckligt för sexuellt trakasseri. En våldtäkt spänner över ett så stort spann att jag inte riktigt vet vad som hänt när det rapporteras om det. Alla brott är fel. Utan tvivel.

Men folk är också oerhört lättkränkta idag. Där jag inte ens reagerar känner sig folk kränkta. Det måste ju vara oerhört jobbigt att hela tiden känna så;)  Jag vill inte att min första tanke ska vara: Nämen, vänta nu … är det verkligen så? Han/hon ljuger säkert.

Nåväl, jag menar alltså inte att män är bättre än kvinnor eller tvärtom utan bara att det är en intressant diskussion. Om Macron tryckt till sin fru hade det varit annorlunda, hundra procent.

Har ni några tankar runt det här?

 

Först – det här med att det är 2025 är fortfarande inte en självklarhet för mig, det känns lika märkligt att skriva det som det gjorde i januari;)

Men det är Mors Dag idag och jag har haft nästan alla barnen hemma på fika. Eller vänta…? Tre fattas så det är ju bara två tredjedelar av kidsen hemma:D

Jaja. Jag behövde inte göra ett dugg, mer än gå ut och dra upp några rabarberstjälkar, sen fixades allt. Lovelia och Axel bakade rabarberpaj, Trixie fixade fint, Patricia och Janelle kom med fika och småkillarna gjorde inte många knop alls;) Jag dammsög och piffade lite. Jag har ju en robotdammsugare som jag älskar innerligt, men eftersom vi är förbannat bra på att ställa saker på golvet så kommer han inte åt överallt. Det är inte han, det är vi, så att säga. I samband med att tre djur fäller vinterpälsen i parti och minut blir det massa dammråttor som samlas där. Ja, de fäller vinterpälsen fortfarande, vilket inte är klokt det heller.

Vädret var ju, inte så chockerande direkt, inte på sitt bästa humör, det blåste och var växlade molnighet, men mest moln, varför vi satt inne.

De gav mig så rolig present – ett pussel på oss från i julas♥

 

Blomma och smaksatta dadlar:) Först tänkte jag att pusslet kanske inte är så extremt svårt, jag har ju koll på allas ansikten som om det vore mitt eget, men när jag tittar så här kanske det inte är så lätt ändå? Det är en del svarta partier och även vita. Jag återkommer med utvärdering! Visst är det en kul idé? För några år sen fanns inte en pussel på min världskarta, ingen av ungarnas heller. Men sen var det nån som började, nån annan hakade på och när de sitter vid köksbordet blir det ju oundvikligt att man kikar lite. Ska bara lägga en bit … och en till, en till och vips har det gått tre timmar:D

Nu i julas satt jag ju i dagar och byggde. Det infaller en viss mani helt klart;) Superkul!

Vi fikade en massa och hade mysiga och trevliga timmar. På slutet fick vi till och med lite sol och Jack fick sällskap ute:) De ville att jag skulle vara med och spela lite fotboll och det gjorde jag. I fem minuter, sen var jag helt slut… lovar ju inte supergott inför morgondagens första träning i maj. Herregud! 25 dagar utan att träna, har nog aldrig hänt av att jag varit sjuk, utan mer för att jag inte kunnat pga operationer. Och det bara sist, för då fick jag inte få upp pulsen mer än det som en rask promenad kan ge. När jag opererade foten var jag på gymmet efter en vecka eller så, även om jag bara körde överkropp.

Nåväl. I morgon blir första på länge. Jag kommer ha träningsvärk sen:)

I fredags var jag och Helen ute och snurrade, först på DogBar som vanligt:) Det var ett gäng killar som spelar i massa olika konstellationer och nu var deras repertoar inte gubbrock;) utan mer sådär sommartrubadurigt, med hits staplade på varandra. Älskade det! Älskar också att det var massa roligt folk där:) Fråga mig inte vem som bestämde det, men vi gick till MelodyClub. Aldrig varit där förr, det är rätt nytt. De har olika karaokerum man kan boka och jag trodde att det var allt. Men så var det såklart inte, utan de hade nån vanlig bar också. Det var inte alls tråkigt, men inte det roligaste heller. Bra sällskap iaf, och det är ju huvudsaken. Sista bussen hem och hopp i säng. Vaknade alldeles för tidigt av att Jamie skulle upp och spela match. Sen kunde jag inte somna om. Men eftersom vi skulle ut igen på kvällen, nytt band på DogBar, så visste jag att jag måste sova mer än de fyra timmar jag fått:) Slumrade lite och sen klev jag upp ändå och efter att ha ätit frukost och druckit kaffe fick jag hjälp att bära ut våra stora glasbord från uterummet. Sen blev det att ställa i ordning, och skura av bordet i uterummet, dammsuga bort en del fågelfjädrar och plocka andra kadaver som djuren lämnar efter sig…

Katterna brukar använda under det stora bordet där ute som nån slags morbid scen för att kalasa på sina fångster och som toalett. Eftersom det är asjobbigt att ligga och krypa där sen för att ta reda på det, för att inte tala om vad trist det är att skura mattan… så ägnade jag lång tid i höstas åt att kapsla in hela bordet:) Jag hade ställt kompostgaller, gamla barngrindar, träskivor och pappkartonger, staplat stenar och jäklar vad det lönade sig! Bara att ta bort (nåja det tog sin tid) och ställa tillbaka stolarna:)

Jag skurade av bordet och behandlade det med såpa så nu doftar det gott där inne. Jag hann såklart inte färdigt. Satte upp skivan med måltavlan på och provsköt tre skott med luftgeväret. Missade hela tavlan med alla och fattade inte ett dugg. Jag är svinbra på luftgevär, det har jag bevisat mer än tillräckligt ofta:) Jag stod upp utan stöd och tänkte att det möjligen var därför, men det brukar jag kunna göra, i alla fall träffa tavlan. Den missar jag faktiskt aldrig. Satte mig på knä med en stol som stöd men missade i alla fall hela tavlan och inser att jag måste justera siktet. Bara det att jag inte riktigt vet hur man gör:D Så måste fråga Jimpa. Måste skaffa fler skott också.

Snabbt in i duschen och sen fick jag skjuts av syrran ner på stan, hämtade upp Helen på vägen. Bandet som spelade var verkligen ett helt band, med två gitarrister, basist, trummis och en tjej som sjöng. Efter första slaget på trumman grävde jag i panik fram mina öronproppar och tryckte in. Jag har dem med mig för jämnan, man vet aldrig när de behövs. Det var jävligt hög volym, inte så konstigt. Men det var bra, de spelade massa rocklåtar och annat med som de rockat till 🙂

Mindre kul var att Helen kände sig risig så vi avvek och drog hem. ”Nä men stanna du”, sa hon men nej, jag var helt nöjd med att åka hem. Det är ju inget roligt att bli av med sin wingman:) I stället åkte jag hem och skrämde slag på kidsen:)

Jag hade hoppats att Robban skulle komma hem så vi kunde se några avsnitt av FROM men det gjorde han ju inte. I stället skrev jag lite fantasy och sen kröp jag i säng. Trixie jobbade till 3.30, hon jobbar på restaurang/nattklubb, och jag tänkte att det var ju synd att jag druckit de där två ynka ölen för annars hade jag kunnat hämta henne. Det går liksom inga bussar hem den tiden. Men en drucken öl är en drucken öl och så är det bara, inget man kan ändra på. Jag är ju väldigt noga med att inte köra om jag druckit, kör inte alls ”dagen efter” oavsett hur mycket eller lite jag förtärt. Trots det skulle jag ju kunna bli av med körkortet om jag av någon anledning tog ett blodprov, de här testerna som Trafikverket fått för sig nu. Jag kan ju lätt hiva i mig åtta öl på en kväll, sen inget på två veckor, och så åtta öl igen:) En vanlig utekväll liksom, som många gör. Men det har ju inget med mitt körkort att göra. Jag är den första att vilja att vi får bort alla rattfyllerister på vägarna, och droger osv. Grejen är ju bara det att så länge som du är nykter bakom ratten ska ju inte Trafikverket rycka körkortet.

Jag fattar inte hur det ens är möjligt.

Nåväl. JAG kommer inte tillåta ett sånt blodprov, och kommer heller aldrig att framföra ett fordon påverkad.

Trixie tänkte ta en Uber hem, men när hon bokat och fått körningen bekräftad för 150kr och såg bilen rulla in, så avbröt han körningen. Körde fram till henne och frågade om hon ville ha en taxi? Hon fattade först inte att det var hennes Uber, så hon frågade vad det kostade. 250kr sa han. Nej sa hon, 150? Nej sa han och talade om att det fanns inga bilar som körde nu, så ville hon hem fick hon ta hans bil för 250kr.

Fuck you, sa hon(inte) och släppte iväg honom och gick i stället till MAX och köpte lökringar och väntade en timme på första bussen. Helt klart min dotter:) När han körde iväg och hon såg reg-numret insåg hon ju dessutom att han försökte scamma henne. Så fult, och jag blir så sur. Hon reagerade precis som jag skulle ha gjort, men jag hade ju promenerat hem istället, och troligen fått skoskav;)

Jag hade faktiskt den tanken när vi åkte hem så tidigt, att promenera hem, jag var pigg och det var en skön kväll, men jag hade inga lurar med mig och då är det bara långt och tråkigt. Det tar 1,5 timme att gå därifrån jag var då, och med Edwards version av Twilight i lurarna (Midnattsol) hade det varit en mysig kvällspromenad hem i den ljusa vårkvällen. Men ingen Edward ingen prommis:)

Nu är det snart en ny vecka, men kort. Ungarna är lediga torsdag och fredag och jag har en liten tanke om att åka till husvagnen för att ställa i ordning den ordentligt. Lite tveksamt om nån unge kan åka med bara, Jamie har garanterat matcher och de andra jobbar säkert nån gång under helgen. Kanske får med mig syrran, eller så åker jag solokvist. Det visar sig:)

Nu ska jag ta reda på lite tvätt och sen skriva vidare. I morgon är det vår sista zoomträff på min fantasy-kurs och sen är det slut. Det har varit så kul! Jag har varit så kreativ och fått massor skrivet. Min lärare konstaterade att en normallång bok ligger på runt 85000 ord, och jag har skrivit 55000:) och är skapligt på det klara med vad som ska hända, om jag ska gissa är jag nånstans i mitten nu. Jag behöver ju lite deadlines och sånt som hetsar mig, men jag ska fasen skriva klart det här nu. Jag har lovat honom det:)

Vi hörs såklart snart igen:) Ha en fin måndag!

 

I maj duggar födelsedagarna tätt, jag har tre barn födda då:)

Min mamma fyller också år och även barnens farfar, och det här är ju min favoritmånad på året, mycket beroende på mina kids såklart:)

I år har maj mest regnat och varit svinkall, och jag har varit sjuk dessutom, men idag är det ändå Novalies 22-årsdag!

Ja, jag vet, det är inte klokt. Hon fyller tjugotvå år!

Den här lilla gofisen föddes när mina tvillingar precis fyllt tre år, och jag insåg plötsligt hur annorlunda det hade varit om de två varit som henne:D

Hon somnade så fort man la ner henne i vagnen, utan minsta gung. Jag la ner henne, skyndade mig sen att göra det jag skulle för att hinna innan bebisen blev ledsen, som normalt, men hon tvärsomnade. Varenda gång. Hon älskade verkligen sin vagn:)

Novalie är helt kart den av mina barn som varit enklast. Och ja, man får säga att ett barn är både enkelt och snällt, för det innebär inte att det finns dåliga barn. De som säger så övertänker och är för lättkränkta:D

Novalie var oftast glad, hon fick en lillasyster när hon var drygt två år och en till när hon var fyra och som hon har pysslat med de där två! De blev min lilla tjejtrio, och höll ihop i vått och torrt. Sen kom två småbröder och de har hon också älskat att ta hand om. Hon var en riktig liten lill-mamma. Även det är något positivt och inte negativt som PK-folket vill ha det till. Hon var glad, nöjd och älskade det. Sen kunde hon ha ett jävla humör, minns så väl en gång när jag skickade in henne på sitt rum för att hon gjort nåt dumt, minns inte vad det var. Hon var fyra år, smällde igen dörren så det ekade i hela huset och sen rev hon ner varenda leksak i hela rummet på golvet. Kastade och skrek och vräkte ner precis allt i en enda stor röra. Jag öppnade dörren, såg den massiva städningen framför mig, och insåg att det var vad jag skulle ägna mig åt en lång stund framöver.

Frågade henne lugnt om hon var färdig med sitt utbrott, och det var hon. Hon satt där och var sur. Jag talade om att då kunde hon städa upp allt igen och stängde dörren. Tänkte att jag ger henne de där tre minuterna det brukar ta innan de kommer ut och har ledsnat, säger att de är klara och vill gå ut:)

Men hon städade upp varenda liten pryl, ställde allt på rätt ställe, upp i hyllor, ner i lådor, ordning och reda, och snabbt gick det. Jag höll på att laga mat och hade de andra kidsen runt mig, och blev så jäkla förvånad när hon ropade och sa att hon var klar nu.

Rummet var verkligen superfint städat, hon hade inte ens fuskat utan sorterat som det skulle vara:D

Lilla gumman:) Hon gillar ordning och reda fortfarande och städar och grejar ♥

Hon är i England nu, och har varit där i flera månader. Hennes pojkvän bor ju där, i en liten stad som heter Tilbury utanför London. Det var inte meningen att hon skulle stanna så länge men varför inte, när möjligheten finns? Även om jag saknar henne så är det ju mysigt för henne att uppleva något helt annat. Hon hjälper till lite med hans småsyskon, de ska hämtas i skolan och barnvaktas  ibland, och sen städar och pysslar hon i deras hus. Han bor med sin mamma och två småsyskon.

Snart kommer hon dock hem igen och jag längtar efter henne! Hon saknas hemma, det är bara så:)

Vi har pratat på Facetime idag, jag gjorde ett tappert försök att sjunga Ja må du leva, men eftersom jag har en sångröst som inte är speciellt vacker tog jag bara första raderna:) När hon kommer hem sen, och när Corrinda också kommer hem hit för att jobba, så ska vi fira de tre majbarnen:)

Grattis Novalie på födelsedagen! Jag älskar dig ♥