Förlåt, jag blinkade, och det gick några dagar:)
Jag har haft full snurr, vilket är kul för allt i världen:) Eller vänta lite … full snurr var nog fasen att ta i lite väl mycket 😜 Men lite har jag haft i alla fall!
I onsdags var det först träff med mina kursare och vi snackade om det vi skulle, och senare på onsdagskvällen samlades hela Jamies fotbollslag nere vid Danelid, vår fotbollsplan. De har sålt jord av olika slag och nu var det dags att leverera ut det till folk. 1600 säckar jord… Minst en förälder per unge behövdes och tja, det blir ju jag det🤷♀️
Men, jag fick med mig Robban, han är så himla bra min äldste son! Det var suveränt uppdelat med listor på ett visst antal säckar och adresser dit de skulle och så fick man en, lastade på rätt slags jord och åkte.
Vi hade släp och blev hopparade med en pappa och hans son, plus Jamie och en kille till. Tanken var att vi vuxna skulle köra bilen och sköta det administrativa, killarna bära. Men så funkar man ju inte. Man hjälps åt med allt, och eftersom texten på pappret var gjord för de under 40 och jag var den som såg minst dåligt av oss två 40+ och det lilla faktum att jag var helt slut av min förkylning, så tog jag det administrativa ansvaret och såg till att de lassade på rätt säckar. Robban är stark och den andra mannen var stark och killarna var rätt starka de med, så det gjorde inte så mycket att jag var klen som fan. Jag orkar normalt utan problem, det som är bökigt är att säckarna är otympliga, men nu – jag flåsade som en blåsbälg efter fjärde säcken.
Vi hade 31 säckar i första rundan på tre adresser så det gick ju snabbt. Sen fick vi 64 säckar på typ åtta adresser men det fick vi ta i omgångar. Och sen hann vi med en sväng med ytterligare 30 stycken.
Att åka på kärran är ju nästan ett måste, och det fick de såklart göra mellan husen:)

Det var varmt och skönt när vi började, men blev kallt framåt kvällen.
Vi körde tills det var klart och jag tror vi var hemma runt 21. Det var kul:) Det här är min slags grej, jag är inte helt bra på att skjutsa eller stå i kiosken, men sånt här gör jag gärna. Nu var det en jäkla tur att Robban var med, för hans muskler behövdes, annars hade det tagit betydligt längre tid. Dessutom så kan ju inte jag backa med släp och det här har inget stödhjul så det går inte att koppla loss och dra🙈
I torsdags hade vi responsträff med kursen, och det är ju det roligaste av allt! Jag har varit förkyld, och riktigt risig ju, så jag hade verkligen skjutit på att göra min respons. Det kräver en hel del fokus och hjärna för att göra det, man ska läsa igenom och komma med kloka saker. I min grupp är vi fem stycken tjejer som skriver helt olika saker. Jag och en till skriver fantasy, men där hennes är full av magi är min väldigt lowfantasy så de skiljer sig åt rejält. En av oss har en riktig feelbad-bok på G och den är tung att läsa, på ett bra sätt givetvis! En skriver ganska självbiografiskt och en kör på en komplicerad karaktär som självmedicinerar med dumma saker. Jag längtar varenda gång efter att få läsa mer än de sidor vi har respons på. Alla är så förbannat bra, vi är duktiga på att skriva allihopa:)
Jag kröp in i sovrummet på onsdagkvällen efter att ha redigerat mitt samarbete med Västerbottenssåpa, (kika in på min instagram för finfin rabattkod och länk), med min dator och påbörjade responsen. Helt slut och vimmelkantig, plus halvdöv eftersom jag liksom varit täppt i öronen. Gjorde en del men gav upp och gick och kollade på Robinson i stället. Det kräver inga hjärnceller:D
Sen sov jag uselt, täppt, snorig, allmänt sjuk bara. Men klev upp tidigt och färdigställde responsen, och var precis klar till klockan ett när vi skulle börja. Sen var det tre intensiva timmar, man blir slut i huvudet av att både ge och få feedback. Man vill komma ihåg allt man ska säga och allt man ska ta till sig om sin egen text.
När vi var klara tog jag min kaffekopp och slängde mig i en solstol och bara var. Sen var jag tvungen att ta en powernap:)
På morgonen innan jag hunnit harkla till mig ringde telefonen och jag såg att det var från Akademiska. Svarade och jag är ganska säker på att tjej i andra änden trodde jag var en man, vilket tär fullt förklarligt med tanke på hur jag lät:D Jag fick upprepa att jag hette Carola flera gånger och lägga till att jag var förkyld, plus en rosslig hostning 🙂
Sen sa hon att min första plastikkirurg ville träffa mig och så fick jag en tid. ”Han vill väldigt gärna träffa dig”, var hennes exakta ord, och jag tänkte uppstudsigt att då hade han väl bara kunnat kalla mig då;) Men det sa jag ju inte. Jag fattar ju att han är nyfiken på vad som hänt, och eftersom det är han som flyttat på senorna så kan jag sträcka mig till att han möjligen kan uttala sig utan ultraljud eller röntgen. Jag frågade henne om det inte var så att han tyckte att jag skulle göra en röntgen innan, för att liksom, tja du vet – spara tid? Skapa de bästa förutsättningarna? Men nope, så jobbar de inte inom vården:)
Men nu ska jag dit och jag ska flasha min fettransplanterade vad för honom, han trodde inte att det skulle bli ett bra resultat. Men vet ni vad jag tror? Att det enbart handlar om pengar 🤷♀️ Det blev säkert billigare att betala KS för att göra det. Rimligen bör en superspecialist i plastikkirurgi veta det som en annan superspecialist i plastikkirurgi vet – nämligen att det går att få ett helt godtagbart resultat. Men skit samma:) Nu blev det såhär, och det blev ju bra ändå. Ta i trä.
.
I fredags hämtade vi hem husvagnen från vintervilan i en lada. Jag får ju panik på min camping, de tidigarelägger datumet för varje år när man måste tömma ut sakerna ur lokalen där vi kan vinterförvarar saker, det brukar vara runt Kristi himmelsfärd, men nu är det senast 3 maj. Det innebär att vagnen måste upp innan det, om man inte vill ha sina saker stående under en press på sin plats. Oklart vem som ska släpa dit dem bara, men jag försöker att inte vara så mkt kärring i det här, det är svårt, men jag jobbar på det:D Jag älskar min camping, men inte allt … tja, alla stelbenta regler😁
Eftersom både jag och syrran var genomförkylda hela veckan och inte ville smitta ner de som förvarar vagnen åt oss, mammas barndomsvänner, så åkte vi bara ut och hämtade den utan att fika. Annars brukar vi ta med mamma och sitta och surra över kaffe och hembakat i flera timmar och det är så himla mysigt. Den stod så fint utdragen på gårdsplanen när vi kom, vänd åt rätt håll och allt, som vanligt.

Mamma och frun i huset gick i skolan tillsammans och har känt varandra sen de var kanske 7-8 år eller så, och jag har varit i deras hus sen jag var liten. Deras äldste son är två år yngre än mig, tror jag kan vara ett, och vi hade alltid kul ihop. En gång matade vi grisarna så de höll på att käka ihjäl sig. Det var garanterat inte svinkul då (hehe) men det är en story som håller än idag. Det var ju garanterat jag som ville mata dem, han var säkert lätt att tvinga övertala:) Till mitt försvar kan jag inte varit så gammal, 7-8 år kanske? Minns alldeles perfekt hur glada alla grisar blev när de fick mat på en annorlunda tid:) Har ni hört hur grisar skriker när man kommer med käket så vet ni hur det lät i svinstian, det var jävligt många grisar:D
Mamma och pappa köpte såklart kött direkt från dem och det styckades i källaren. Man fick inte komma ner om man var barn, det vill jag bestämt minnas. Men jag smet ner iaf en gång för det har jag tydliga minnen av. Inget som var obehagligt egentligen, för allt var så normalt. Sen gjorde mamma köttfärs hemma och nån gång även leverpastej. Den var god!
Nåväl. Vi åkte ut, hakade på vagnen och åkte hem. Kopplade av, och drog in den för hand på tomten. Ingen av oss kan ju backa med släp och att ens försöka med vagnen som har fel på handbromsen som hugger i när man backar och måste kopplas ifrån manuellt, är en utopi. Robban har ju släpkärran hemma mellan varven, och han har erbjudit sig att lära mig. Jimpa också, men än har det inte blivit av.

Nu står den här, redo för sommaren. Eller egentligen ska jag ju veva ner stödbenen och kasta ut förtältet och alla pinnar som ligger på golvet inne, för att städa ut den lite. Men det orkar jag aldrig så brukar helt enkelt strunta i det och i stället städa ur den på campingen när den är uppställd. På lördag åker vi! Jimpa följer med och är guld värd på alla sätt och vis:)
Efter den här ansträngningen satte vi oss och drack kaffe.
Sen fick jag lite eld i baken för jag skulle ju träffa Helen, vi skulle lyssna på Lasse som trubadurade på kvällen. Jag letade länge efter de byxor jag tänkt mig utan att hitta dem. Det är väldigt märkligt för de har hängt på en galge, jag vet precis var, men nu är de borta. Båda paren för jag har två:) Har lagt dem på ett skitbra ställe säkert. Nåväl, fick ta ett par andra, jag har ju ett par go-to-byxor som jag gillar skarpt. Sen tröja. Trots att jag har massor så är ju alla alltid fel. Varenda gång🤣 Nu såg jag min gröna t-shirt som jag inte haft på år och dag, högg den och drog på mig den och konstaterade att ja, den här gillar jag:)
Vips var jag klar med outfiten, så bara att sminka och locka håret kvar. Jag gör så sällan nåt med håret mer än kammar ut det:) men hade funderat i flera veckor på att locka det, och nu gjorde jag slag i saken. Jag är ju inte så bra på det, därav att det aldrig blir av, men har en svinbra maskin som liksom suger in hårslingor och spottar ut fina lockar.♥️ Väl värd varenda krona!
Faktum var att jag till och med hann käka och ändå var klar i god tid innan bussen gick.
På med skorna och iväg. Och fick sällskap minsann. Av ingen mindre än Sakina. Hon som äntligen kastrerats och får gå ut. Och man kan ju lugnt säga att hon tar sig friheter, den lilla svarta madamen. Hon struttade före mig hela vägen till busshållplatsen och det är lite för långt för att vara inom hennes revir. Hon ska inte ha så stort enligt det som är normalt för en kastrerad honkatt, men det skiter ju hon i. Hon svansade runt mig på hållplatsen och inväntade bussen, jag var helt säker på att hon skulle försöka sig på att kliva ombord men när den stannade gick hon vidare. Ännu längre bort i området…
Någon behöver helt klart berätta för henne om gränser.

Jag kan ju inte förneka att det var väldigt gulligt men jag vill inte ha henne vid vägen. Folk kör inte lugnt och sansat här, vår grannes katt blev påkörd för flera år sen. Patricia som inte var så stor då blev vittne till hur en bil körde alldeles för fort och hur kattstackaren flög i luften. Det var en svart katt och Zlatan var svart, så hon trodde det var han först och vågade inte ens kolla, utan smsade och sa det. Jag fick skicka ut exet, inte fan vågade ju jag. Han fick det inte så trevliga uppdraget att knacka på grannen och meddela. Inte kul. Det vill jag inte vara med om!
Smulan, Zlatan, Sellman och Stumpan går alla åt andra hållet, in i skogen i stället. Mycket bättre. Där finns det rävar och vildsvin förvisso men mot dem har ju katterna en chans i alla fall.
Sakina är hur som helst oändligt lycklig över att få gå ut nu, även om jag har taskiga restriktioner för de två små, de får inte gå ut när det blivit mörkt. Nån måtta får det ju vara:)
Jag mötte upp Helen och vi traskade till vårt andra hem, satte oss vid bordet och snackade. Lasse kom och satte sig hos oss innan han skulle spela, det är alltid trevligt:) Det blev en trevlig kväll, det kom lite kul folk till sist och på frågan: O´Connors? säger man tydligen alltid JA. Fast jag hatar vakten där, och han mig. Men jag tror inte att han jobbade, iaf såg jag honom inte.
I rätt sällskap kan man tydligen glida förbi utan att betala inträde, och eftersom jag tycker det är så in i helvete töntigt att ta inträde på en pub så försöker jag ju alltid:) Speciellt när deras artister spelar tre, fyra låtar och sen tar paus, och speciellt när man kommer klockan ett på natten och vet att de enbart kommer spela max fem låtar. Då suger inträdet. Hela O´Connors suger, men lokalen är charmig och man brukar kunna ha kul. Om inte sur-vakten jobbar då för då åker man ut 😝
Nu knuffade killen jag kom med snabbt in mig förbi kassan och jag var ju kvick ner i bortre hörnet och hängde av mig jackan på en stol som att jag varit där i evigheter:) Min egen gyllene regel är att inte dricka mer alkohol när man byter ställe efter midnatt, det är som gjort för att bli riktigt bakfull om man inte håller sig till den. Jag brukar göra det, det är sällan jag som går och beställer nåt annat än vatten då, men om det råkar hamna en öl framför mig så bangar man ju (tyvärr) inte🙈Ännu värre med en shot av nåt slag… Syrran är fan hopplös på det, hon tycker det är lite jobbigt att glida in nånstans utan att dricka nåt medan jag skiter högaktningsfullt i det:D
I fredags kan jag inte minnas att jag drack mer, så det var ju bra:) Vi dansade på och hade kul, och då är det ju surt att behöva gå en timme innan det stänger pga att sista bussen går då. Nu hade jag sån tur att en av killarna var nykter och körde bil, och kunde ta en avstickare hem till både mig och Helen. Det här är en gammal bekanting, jag minns inte nu om han och Helen gick i samma klass eller om det skiljer nåt år på dem, men han är att betrakta som en barndomsvän, även om jag inte hängde med honom på dåtiden:) Han är sjukt kul:)
Han släppte av mig hemma nånstans efter tre och då var flera av ungarna uppe och stod i köket så jag fick sällskap i min nattmacka 😇 Den här familjen är en samling vampyrer det är ju helt utom alla tvivel. Nu var det väldigt babbligt en lång stund och efter att ha skalat av alla kläder dök jag ner i sängen. Svintrött. Glömde min nässpray i väskan som stod på bordet i köket och orkade inte gå upp och hämta den, och vaknade totalt igentäppt i näsan och var så torr i halsen att det knastrade. Jamie skulle upp och spela fotboll på Åland, och jag kollade så han var vaken vid halv åtta, innan jag klev upp, tog några sniff nässpray och dök tillbaka i säng.
Vaknade igen strax efter tio av att solen strålade in i sovrummet. Jag har inte satt upp mina mörkläggande gardiner än. Var inte det minsta pigg men kunde inte riktigt somna om heller och låg och surfade en stund innan jag masade mig upp.
Ont i huvudet och seg. Konsekvenser 😇 Men mådde bra förutom det, jag har riktigt ont i nacken igen så det kom därifrån mestadels. Jag proppade i min ljudbok i öronen, Fourth wing, som döttrarna hypat, och den var bra ju. Idag kom jag däremot till några ohemult långa och väldigt detaljerade sexscener däremot, och det är nog det tråkigaste jag vet. Totalt osexigt för det allra mesta, utan blir mer plumpt och vulgärt. Det är svårt att spola förbi i en ljudbok, enklare med en pappersbok man kan bläddra i, men jag tog för givet att kapitlet skulle sluta när sexet var över, och det var mer än tio minuter… och då ska man veta att jag speedar upp rösten:) Verkar inte som jag missade nåt av värde så jag hade väl rätt i mitt antagande.
Men jag låg där i solen, med ljudbok och kaffe, och njöt av att få bli varm ända in i benmärgen av solen. Somnade till och bytte till en spellista på Spotify men då blev jag pigg igen minsann. Det var ungefär det jag gjorde igår:)
Jag har längtat efter det i många långa kalla månader så fasen att jag tänker missa tillfället. Framåt kvällen när det blev kallt förflyttade jag mig till soffan och kollade på Lucifer och virkade.
Idag var det också mycket sol, men också snack med Patricia och Abdel som kom förbi. Jag ska se om jag inte ska berätta för er sen om hur för jävla illa socialtjänsten sköter sig i Uppsala, ska bara höra vad de säger när Patricia ringer dem i morgon. Det handlar inte om dem utan om en person som de av en slump träffade på. En äldre person, 72 år gammal, som de sviker deluxe.
Nej det kan jag inte skriva om nu, jag måste gå och lägga mig!
I morgon är det måndag, det är kurs och det är annat på schemat också. Jag ska vara fullt frisk tänker jag, men den här förkylningen hänger väl kvar med rossel och nästäppa. Och totalt bortsjasad kondis, jag flåsade när jag gick uppför trappan här hemma förut… riktigt så illa är det inte i vanliga fall.
Men nu …. sovdags för mig, säkert Godmorgon till er:)
Ha en fin dag!
Kommentarer
Innehållsrik vecka, hoppas du mår bra snart! Nyfiken på hur du organiserar skrivandet, har du några ”arbetstider” för att det ska blir av? eller klarar du att få till det genom att ”klämma in det”, eller får inspirationen styra?
Tack! Jag älskar den här kursen delvis för att vi har inplanerad skrivtid. Varje torsdag mellan 13-16 sitter vi uppkopplade på Teams med ljud och bild avslaget men ändå tillsammans, och skriver. Det har varit sjukt bra för då blir det skrivet då iaf som minst.
Jag har haft det trögt med skrivandet i år, det är många saker att hålla i luften, hålla reda på och koppla ihop. Plus att jag inte riktigt kommer på hur jag vill göra med ”den stora uppgörelsen” som ska ske. Det går framåt och med skaplig fart ändå men det känns trögt.
Oftast försöker jag skriva varje dag. Jag har ju bestämt mig för att den här ska bli klar, den ska skickas till förlag, och jag tänker inte sluta innan det. Den kanske inte antas förstås men den ska bli så klar att den skulle kunna göra det:)
Jag har med åren lärt mig prioritera mitt skrivande, för det är viktigt för mig.
Sen kan det ibland balla ur, som så här års och hela sommaren, det går inte att sitta ute i solen och skriva och då tappar jag det. Ska inte göra det i år är tanken för nu är jag så medveten om det.
Planen är alltså att skriva varje dag. Inspirationen brukar dyka upp när man börjar 🙂 Men pågår också i bakhuvudet hela tiden, jag funderar och tänker på texten väldigt mkt. Det är också en del av processen har jag lärt mig 🙂