Migrän. Fuck it. Igår var planen att gå upp till ett centrum här för att titta på de helt vansinniga detaljplanerna för hur idioterna till kommunpolitiker tänker bygga sönder vår del av Uppsala. Jag kommer aldrig sluta att prata om det, och jag kommer att hålla Erik Pelling som ytterst ansvarig för dumheterna. Det för att han är helt galen. Lite som den där diktatorn i öst, men han låtsas vara en charmig snubbe. Det är han långt ifrån. Men i alla fall. Pelling med anhang dundrar på som ett jävla godståg där bromsarna ramlat av, det läggs ner miljoner, troligen är det uppe i miljarder vi det här laget, på planeringar. Om man inte är helt tappad bakom en vagn så fattar man ju att det är en del av spelet. För genom att lägga ner de här pengarna, genom att bla.hugga ner 303 stora gamla träd för att få plats med spårvägen, de har också lagt ner massor på att flytta träd…som sen, hoppsan, gick sönder…genom att slösa pengar i massor, så kommer man sen när Miljödomstolen säger Nej, för det förstör grundvattnet, kunna hävda att de behöver få ett undantag, för de har ju redan lagt ner så mkt pengar. Alltså, nåt i den stilen. Man kommer bygga bort den enda vägen som går att ta sig söder om stan åt det hållet, man kommer göra den till en 40 väg…med den förbannade spårvägen som korsar i markplan. Var tionde minut-ish så kommer bommar gå ner och skapa gigantiska köer. Det här är en väg som idag utnyttjas väldigt frekvent, det är mkt trafik där. Att tro att man bara för att man gör en spåväg åt helvetes fel håll för oss här ute, så kommer den trafiken minska, det är ju så dumt att klockorna stannar. Vi som bor här kommer inte vara det minsta betjänta av den här spårvägen som kommer förstöra väldigt mycket miljö.

Nej vänta, jag orkar inte breda ut mig idag, det är migrän som stör:) Men sanna mina ord, Pelling, det kommer mer. Jag ska göra mitt allra bästa för att hela Uppsala ska fatta vad ni håller på med. Nu informeras en pytteliten del av stadens invånare. Samma sak med den idiotiska folkomröstningen. Jag ska leta reda på den exakta formuleringen så ska ni få se exakt hur Uppsala styrande politiker försöker mörka, gömma och förvirra. Frågan vi ska rösta om är så luddigt ställd att oavsett utgången av den så kommer Pelling kunna säga att det blev som han ville. Han kanske har haft praktik öster ut vid närmare tanke. Det är ungefär som i det nyligen avslutade valet där.

Nåväl. I går ställdes de här planerna ut, och man får titta på dem och prata med ansvariga. Inga politiker visar sig, och de andra svarar: ”Jag vet inte” på både A, B och C frågor. De kan inte mycket utöver sin egen lilla bit, helhetsbilden är det ingen som har. Vilket är sjukt.

Jag hade varit iväg och tränat, och suttit hela dagen förutom det på olika föreläsningar online. Kände en aning av huvudvärk och blev så trött att jag la mig en halvtimme på spikkudden:) Så najs. Klev sen upp och skulle göra mig i ordning, men noterade att jag höll på att få huvudvärk. Svalde en Ipren bara för att två minuter senare inse att jag såg visst inget. Den där härliga auran som föregår ett migränanfall i mitt fall slog till. Men fan då. Jag har nya migräntabletter som jag inte testat men vågade heller inte göra det nu när jag tryckt i en Ipren precis. Letade efter diklofenak, och svalde en sån och hoppades på det bästa. Jag och syrran skulle åka dit först och sen handla och hon skulle köra. Tur det för jag hade inte kunnat göra det för när hon kom såg jag ungefär lika bra som när man är asplakat OCH har åkt en snurrande bergochdalbana. Inkentinken alltså. Tänkte att ger det sig inte kan hon köra hem mig efter att vi kollat planerna.

Det var skapligt plågsamt att komma in i en varm lokal med folk som rör sig, projektor som lyser och bilder med massor av detaljer och massor av text. Gav upp försöken att läsa direkt:D Pratade med stadsplaneraren som säkert är duktig men bara gör som han är tillsagd, och känner hur det bara kokar inuti. Det är så dumt. Hela alltet.

Hamnade vid spårvägsplakatet och hon som stod där kunde ju inte svara på de viktigaste frågorna, som vanligt, men försökte väl i alla fall. Jag överlät det mesta av pratet till syrran, och sen kom en annan tjej också, för jag kan absolut inte prata klart under ett anfall:D Fast när jag sen blev tillräckligt irriterad så kunde jag ändå inte låta bli, och letade ord som om svenska vore mitt fjärdespråk jag talar sällan. Herrgud så störigt. Men tabletterna gjorde sitt jobb och även om jag hade ont i huvudet så var det inte speciellt allvarligt, det är inte så ofta jag hinner vända ett migränanfall på det viset.

Så nu undrar jag ju vad som var grejen i det? Kanske en Ipren och en diklofenak är optimalt? För jag brukar oftast hinna på med medicin i ett tidigt skede, jag har de som regel med mig, men brukar nog ta två diklofenak, eller nåt liknande. Eller berodde det på att jag höll mig i rörelse? Att jag blev förbannad? Fan vet;)

Det gav sig, och jag kunde var kvar där, och även ränna runt i butikerna för att handla sen. Dock är det fortfarande luddigt i huvudet idag, det brukar jag ha dagen efter migrän, och jag är ofantligt trött.

Nu för tiden går det inte, om man har en begränsad ekonomi, att handla allt i en och samma butik. Man får åka runt och ta det som är på erbjudande. Vi åker ofta in efter träning och kan då ta en affär per dag, men igår var det först Lidl, sen var det billigt toapapper på Ica, sen Coop för de har billigast vegofärs. Det visade sig vara värsta klippet, för deras egna vegofärs kostade 25kr för ett kilo. Det är mer än halva priset, så jag norpade alla fyra påsar som var kvar:)

Vi använder massor av vegofärs, jag gör soppor på det och både köttfärssås och lasagne är suveränt. Det är ju inget man behöver tina, så man måste inte ha framförhållning med det. Bara ta fram och hälla upp det man behöver direkt från frysen. Jag tyckte inte om det förr, och vissa sorter är bättre än andra, men jag har vant mig. Och när köttfärsen ligger på runt 100kr kilot, give or take, så tycker jag inte att det är värt det. Jag har använt köttfärs till så mycket under alla år, men vegofärsen funkar lika bra. Är den dyrare köper jag inte den, såklart, för det är inte för att jag är vego eller speciellt miljötänkande som jag väljer den, det är enbart priset och funktionen.

Lidl älskar jag, och de har shapat upp sitt sortiment nu, förr var det svårt att handla allt man behövde där, tycker jag. Nu finns det massa bra varor, många svenska och en del närproducerade.

Jag hade en plan med det här inlägget när jag började. Jag hade massor att skriva också men det är helt borta. Jag ser inte riktigt på skärmen och misstänker att jag behöver vila en stund. Så det blir en Ipren och sängläge snart! Jag har inte varken tid eller lust att göra det, men hellre det än att det blir ännu en dag, i morgon, med ludd.

Idag har jag iaf lyssnat på ännu fler föreläsningar, och sen mött upp Jamie på stan för att han skulle till tandläkaren. Det finns ju sällan parkering precis i krokarna så jag orkade inte ens försöka. Jag parkerade vid ån och promenad. Det var skönt väder ute så det var helt i sin ordning. Jamie hade en ny tandläkare, som vanligt, det är det alltid där, men den här killen var fasen bra! Han hade bara varit där i tre veckor, så vi får väl se hur länge han blir kvar. Jag fattar faktiskt inte riktigt hur folktandvården är uppbyggt, om det är hyr-tandisar eller om de är fasta, om de roterar eller hur det går till. Den här killen får gärna vara kvar. Han lutade inte omkull Jamie i stolen, utan undersökte honom när han satt upp. Det har jag aldrig varit med om, men det kändes som det gick alldeles utmärkt. Eftersom Jamie troligen behöver tandställning så fotade de honom inför det, sen ska det beslutas så småningom av tandregleringen. Han hade inga hål och allt såg fint ut, så det kändes ju som en positivt besök:)

Hemåt igen och jag har som sagt en del jag måste göra, men får nog vika ner mig för nu, och hoppas det släpper i huvudet!

Jäkla skit det här med migrän alltså…

Om jag kommer ihåg sen ska jag berätta en annan sak om just migrän, ni får påminna mig. Nu är det ryggläge och lite avslappning som gäller! Hör snart:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jamen vad är roligare än Rea? Cellbes kör nu sin MidseasonSale ✌🏼med upp till 50%.

Här hittar man massa roligheter, som bland annat den Bh jag har i alla färger:)

Så bekväm och vad jag har hört från ladies med betydligt större kupor än mig så funkar den lika fint där:) Spetsen gör så den är fin under urringade tröjor om man inte vill bjuda på en klyfta.

Jag ser också att den blus jag kikar på finns där.

Jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker om den! Egentligen är den alldeles för mönstrad för min smak, men samtidigt tänker jag att det är kul att ha lite mönstrade plagg som variation till allt svart. Och man skulle kunna kavla upp ärmarna och vika upp/stoppa in i midjan, då är det mer jag. Jag tycker ju mönstret och färgerna är så fina! Vad tycker ni?

Samma sak med den här blusen

Här kan man knäppa upp hela i fram och knyta den i midjan eller på höften, ha ett linne under och kavla upp ärmarna, till mina ljusa jeans skulle det kunna bli hur fint som helst. Eller? 🤗

Jag har förstått på mina barn att det är utsvängda byxor som gäller igen. Been there Done that. Vill inte göra det igen 😂 jag vet inte om det är vi barn av sjuttiotalet som är lite allergiska mot utsvängda byxor och Manchester? Eller så är det bara jag😅

De här jeansen är lätt utsvängda och det kan jag gå med på, det är till och med snyggt.

Jag vill också återigen hylla de här fritidsbyxorna

De är svinsköna! Den breda linningen gör så att de sitter stadigt men inte för hårt, de mörkare partierna är slitstarka och enkla att borsta av om de blir smutsiga. Jag har mina när jag kryper på knä i rabatterna och går på hundpromenader. Det är rejäla byxor som ändå är sköna👍 När de är rena använde jag dem gärna som mysbyxor:)

På mig är de inte sådär korta i benen, jag kollade, och modellen är 179cm och har 34/36 i storlek… jag har nog 42-44 skulle jag tro, möjligen 38/40(jag klipper alltid alla lappar för det kliar!!)och är 169 lång, och där är benen inte för korta. Jag tycker inte det ser klokt ut med den här längden på byxor 🙈

Men det är säkert också bara jag 🙂

Jag älskar årstiden som kommer nu, inte bara för att det är hopp om livet och går mot värme och ljus, utan också för att det är då det funkar som bäst med min favorit outfit:)

Jag kör ju gärna samma gamla stil som alltid, dvs vanliga jeans, skinnjacka/jeansjacka, Top eller kanske en herrtisha, och sen gympadojor 🤗

Bekvämt och snyggt:)

Lite såhär:

Eller såhär :

jeansjacka

skinnjacka

ljusa jeans

svarta jeans

Top

Herr-tisha

Sneakers

Mörka sneakers

Ja det var dagens mode det:)

Nu ska jag se Robinson:) och se vilka som brädade mig den här gången 😂 Jag sökte iofs inte nu, men ändå 😉

Jag vet inte hur det är med er, men JAG har grymma problem att sova om det är så att jag har en tidig tid att passa på morgonen. Det lär ju landa i att jag är rädd för att försova mig. Med andra ord så sov jag typ en kvart innan det var dags att vakna:/ Och nu menar jag ju inte att vakna för att kliva upp i vardagen, utan när det är ett plan som ska passas, eller en mönstring. Vem våga komma för sent till militären, liksom?

Klockan stod på halv sex och jag tittade på den några minuter i fem…. så kanske att det blev en halvtimme, en kvart kanske var överdrivet lite. Då var jag ju så trött att ögonen gick i kors, men upp och fixa i ordning mig, Trixie var redan uppe. Vi hade bestämt att åka som senast halv sju, men gärna kvart över sex. Båda var klara några minuter efter sex, så då drog vi:D Jag passade på att tanka, lika bra. Det är också en sak jag är nojjig över jämt:D att få soppatorsk. Det har hänt mig EN gång i livet och det i Corrindas bil som har fel på soppamätaren. Men jag är ändå hellre förberedd än blir tagen på sängen. Jag vet att halvtank som jag hade räcker utmärkt fram och tillbaka till huvudstaden, men ändå.

Tankade, det hade givetvis gått upp tio öre från dagen innan, och sen körde vi. Exakt 40 minuter senare gled vi in i Norrtull. Aldrig gått så smidigt förr. Såklart, för nu hade vi en timme att fördriva:D Att köra motorväg är inte så kul, i alla fall inte när man närmare sig Stockholm, folk kör så ojämnt. Jag vill gasa upp på 110 och sen ligga kvar där, men nejdå, folk ska ligga och gneta i 70-80-90. Eller så ska de köra förbi i 200knyck så peruken fladdrar. Ett jäkla omkörande även för min del blir det ju, lastbilar och elände. Bah.

Jaja. Jag valde att köra Valhallavägen och svänga vänster mot Lidingö. Pliktverket ligger bredvid TV4 och det är en av få adresser i Stockholm jag hittar till. Inte för att jag varit där och hängt speciellt ofta, men för att det är väldigt enkelt:) Sen snurrade vi runt lite där för att se vad som fanns att roa sig med. Inget. Eller jo en Ica och en Coop typ. Ett Scandic, ok men dit kan jag åka och sätta mig i lobbyn. När vi väntat in tiden så gick Trixie. Min lilla unge, hon föddes ju nyss och nu på väg in för att mönstra.

Jag körde iväg till hotellet, och insåg att det var nåt pågående bygge där, vete fasen ens var ingången var men gav upp den idéen innan jag ens letat klart. Det var 10 plusgrader ute och parkeringen kostade typ 25kr/timme. Snåljåpen slog till. Jag har absolut inget emot att sitta i bilen och jobba om det bara är väder för det. Blir det kallt funkar det ju inte, inte heller när solen gassar. Men nu? Jag gled över till passagerarsätet och hivade upp datorn i knät. Trixie trodde hon skulle åka ut rätt snabbt, så jag räknade med det.

Solen dök upp en stund, men det var ett riktigt av- och på väder. Mörka tunga moln och regnet hängde i luften. Det hade ju varit najs med 22 grader plus och solsken:) Men kanske inte, med tanke på var jag stod, hade blivit väl hett då kanske.

Jag skrev några sidor, och sen blundade jag en stund. Så trött:D Funderar på om det kommer en parkeringsvakt, om de sätter en bot på en då? Jag sitter i bilen, men sover …? Med den erfarenhet jag har av p-vakter så misstänker jag att de kombatkryper fram och smäller på en lapp. Nåja, jag tvärsov ju inte utan slumrade på sin höjd. Sen skrev jag lite till och sen ringde Trixie 10.20. Då var hon klar:)

När hon fyllde i sitt underlag så skrev hon inget om att hon har problem med fötterna. Det var en ja/nej-fråga. Nu hade hon skrivit det och efter IQ-testet så träffade hon en sköterska först, som direkt hajade till. Innan hon fick göra fystestet blev hon skickade till läkaren som undersökte fötterna och gav henne en frisedel. Jaha. Synd att hon inte skrev det första gången då:D Men nu har hon fullgjort sin plikt och behöver inte fundera på det något mera. Jag har ändå snackat för försvaret, det är ju fina karriärmöjligheter där och de behöver ju alla kategorier av folk. Men nope.

Jag hämtade upp henne och det gick oförskämt snabbt att ta sig hem också, 50 minuter. Då körde jag henne tillbaka till skolan, hon missade bara några lektioner. Jag åkte och handlade och sen gick jag raka vägen i säng:D Jag hade alldeles för lite sömn i kroppen för att klara av att gå ut och svira på kvällen, och jag hade ju dessutom förberett för att vara borta hela dagen. Sov som en liten gris och vaknade med det berömda rycket:)

Gjorde mig så småningom klar och fick skjuts av syrran som inte ville följa med, vi hämtade upp Helen på vägen, och sen bad vi om att bli avsläppta en bit ifrån för att hinna uppdatera oss från sist. Man kan ju inte prata som folk inne på BJ. Gillar inte att hojta i folks öron, dels för att det är jobbigt, dels för att det känns lite oförskämt och dels för att man måste vara så nära … 😉 Ja, jag vet, men jag har ju lite problem med my space-your space:D Inte allt för många som får komma nära. (Nej det är inte ett dugg märkligt att jag är singel, med de preferenserna:D )

Nu hamnade vi med några killar vi kände igen lite sådär från Dog Bar, och sen kom Sussie och hennes kompis. Så kul att ses igen, det var länge sen:)

Helen snackade med nån kille och meddelade sen att vi var typ grannar, och när vi hade rett ut det så visade det sig att vi inte bara bor ett stenkast från varandra, vi har barn i samma klass också:) Det intelligenta samtalet gick ungefär såhär:

”Aha, så du bor i Bergsbrunna alltså?”

”Ja, jag bor på den vägen.”

”Jaha, där i krokarna bodde jag när jag växte upp, nu bor jag på den här vägen.”

”Jamen det vet jag ju exakt ju.”

”Hur gamla var dina barn?”

”De är si och så och så gamla.”

”Meh, då har vi ju lika gamla barn? Vilken skola?”

”Uppsävja skolan och sen den skolan.”

”Va? Seriöst, där går ju min med, vilken kass?”

”I klass si och så.”

”Haha, ok, då går de i samma klass ju.”

Dessutom är det här en klass som har jäkligt roliga föräldrar som träffas och tydligen varit hemma hos den här killen. Jag har inte kunnat vara med tidigare men nu kanske jag får lov att prioritera det:D

Vi avslutade sen kvällen på Dog Bar där två andra killar också anslöt, och sen meddelade Robban att han inte skulle jobba på lördagen så ville vi kunde han skjutsa oss. Jomen tackar:) Så vi körde en avlämningsrunda i stan och sen åkte klasspappan och jag hit ut. Jag var sjukt trött när vi kom hem vid två-draget (alltså jag och Robban, bäst att förtydliga) så det var raka spåret in i sovrummet. Somnade på en halv sekund och sov som en stock. Då går det bra minsann.

Det var orange vädervarning så Hemglass var proaktiva och ställde in turen som Robban skulle köra, och först kändes det ju helt i onödan, men ju längre dagen led ju sämre blev vädret. Jamie skulle spela fotbollsmatch ute, och skulle samlas 15.30, han drog till en lagkompis som skulle köra. En liten stund efter att han åkt vräkte snön ner i stora blöta sjok. Det tog inte jättelång tid innan matchen blev inställd. Det blev ett riktigt skitväder där, med snö och blåst. Bra beslut, och bra beslut av Hemglass. De kör fast rätt ofta med sina bilar, de är tunga och med väglaget som varit i år med stora hål överallt är det inte helt enkelt. Ingen är ju heller supersugen på glass när vädret visar sig från den sidan:D

Jag ägnade hela lördagen åt att ligga på soffan och kolla klart på Stranger Things med Robban. Masade mig upp mellan varven för att hämta kaffe, men vädret inbjöd verkligen till en soffdag.

Idag har solen strålat, och jag trodde det var trevligt ute. Big mistake! Så svinkall blåst att Doris fick gå en kort sväng istf den långa jag planerat. Höll på att frysa ihjäl, typ. Jag längtar lite efter att gå i skogen i timmar, det var länge sen. Men det är så förbannat sankt och skitigt att det inte är lika mysigt i verkligheten som i mitt huvud. Plus då att jag har haft lite väl ont i den där stukade gamla foten, det är inte helt optimalt att gå timmar och inse att man måste gå tillbaka också, fast det känns som att fotleden är helt av.

Jaja, men snart är det dags, då lindar jag och sen biter jag ihop för skogspromenader är de bästa♥

Nu ska jag snart ducka alla barnens frågor om vad det blir för mat, med att peka på pajen jag gjorde i torsdags, som blev god som sjutton.

Degen gjorde jag på kikärtsmjöl, vetemjöl och lite rågsikt. Sen fyllde jag med vegofärs, linser, grönsaker, potatis. Det som fanns helt enkelt. En del av barnen vägrar ens att smaka medan andra gillade. Som vanligt:)

Jag har också gjort om Jacks ena mössa, den had jag virkat runt och då blir det inte elastiskt tydligen. Visste ju inte jag, och den blev för liten, men han gillade den. Nu gjorde jag en annan åt honom ju, den här:

Som fick MVG från honom. ”Den är blå! Det är Spiderman och han har två ansikten, den är cool!”

Nu räckte ju inte garnet och det fanns heller inget mer på min Rusta, så jag fyllde i med svart och tänkte att jag skulle ge mig på att brodera ett spindelnät … Ja, alltså, den ser bättre ut IRL, men är väl rätt ok?

Ska man vara nogräknad så skjuter han ju väv från handleden men det är en petitess tänker jag:) Janelle föreslog att den skulle ha en vit ram runt men jag har inte hunnit testa det än. Jaja, den här kan i stället vara en aning för stor, så vi får väl se. Jag tänker att man inte heller behöver två typ likadana mössor men det är ändå alldeles för kul för att låta bli:D

Nu tänker jag att det får vara nog med mössor, det är ju slut på säsongen. Kanske kan man göra buckethats? Kan för mitt liv inte komma på vad de heter på svenska? Helt blankt. Men nu använde ju inte jag sådana heller, men kanske Jack gör …. Jaja, vi får se. jag har gjort klart mina raggsockor idag men de är så sjukt fula att de får ni nog inte se;) Möjligen när de sitter på foten, men de är inte vackra. Alls:D

Jag ska öva, och visst borde man kunna öva i babystorlek? De kan man ju enklare repa upp och göra om på nytt.

Herregud. Jag förvånar mig själv storligen med det här virkandet:D

Nu ska jag ta och avsluta det här svamliga inlägget, och göra lite annat. Det kommer nog ett till senare ikväll, och så ska jag skriva också.

Vi hörs snart!

Herregud hur fan ska det ens gå att vakna till i morgon? Jag är ju som en nyvaken björn som inte riktigt orkar kliva ur idet:)

Trixie ska ju mönstra och jag skjutsa, och det är så tröttsamt att resvägen kan vara allt mellan en timme och typ en evighet. Jag fattar inte hur stockholmare orkar med trafiken för jag får fasen panik av att inte veta hur långt tid det ska ta. Inte som att det är superkul att hänga där utanför Pliktverket en längre stund heller. Vi siktar på att åka kvart över sex, då har vi nästan två timmar. Håll en tumme eller två att det blir bra:)

Jag pratade med en kompis idag, hans unge hade mönstrat för ett tag sen, och fått en frisedel nästan direkt, så de hade varit klara vid 12, så det finns ju en förhoppning om det nu. Trixie vill ju inte göra nån grundutbildning men gör det hon blivit kallad att göra. Hon tror själv att hon ryker på fystestet, om inte redan på läkarundersökningen. Hon har lite problem med fötterna som hon inte nämnde i det bedömningsunderlag hon svarade på förut. Då tänkte hon inte på att det kunde vara något, och det är väl inga stora problem. Hon har ganska låga fotvalv, och går på insidan av foten mer än hela. Det är inte värre än att ett inlägg gör underverk, men det visar sig ju vad det militära tycker om det. I kombo med en usel kondis kanske två fel gör ett rätt, för henne då, så hon ryker:D

Det visar sig.

Alltså suck… Lovelia öppnade precis dörren för en jäkla försäljare, det var Postkodlotteriet. För nån dag sen kom en tjej från Telia för att tjata på mig ett annat bredband. Jag har ju blockat och gått med i alla nix-register som finns, plus att jag ställt in mobilen att tysta okända samtal, men nu ska de jäklarna alltså knacka på dörren i stället. Jag hatar försäljare om de inte är i en butik, då är de helt okey:)

Att de öppnar min stängda grind och trippar upp till huset, och knackar på dörren, vi har inte ens en dörrklocka längre, det gör mig så irriterad. Fatta vinken. En stängd grind borde signalera att man ska hålla sig utanför? Jag kanske måste skaffa en skylt att sätta på grinden? INGA FÖRSÄLJARE.

Eller tror ni det funkar med den jag hade förut: No trespassing, we are tired of bury the bodies. Och: Trespassers will be shot. Survivors will be shot twice;)

Doris blir ju också vansinnig så man står där med en hund som skäller i famnen och hör inte ett ljud och de bara babblar på. Tro mig, det finns inget en försäljare vid min dörr eller i min lur har att erbjuda som jag inte kan leta reda på själv. Sluta bara. det är fan omodernt med säljare som söker upp en.

Nåväl. Lovelia hörde att jag hojade NEJJJ inifrån huset när han frågade om den som var ansvarig var hemma, så hon sa att hon skulle se efter, troligen var jag fast i ett viktigt samtal:D Det var jag givetvis:D Det är inte alltid fult att ljuga. Dessutom hade jag en envägskonversation med Jay Smith. Han sjunger och jag stämmer in ibland:)

Men alltså kan man inte få vara fredad i sitt eget hem en kväll efter halv nio?

.

Idag har jag försökt få undan det jag behövt göra, med lite blandade resultat. Hann en del och en del inte alls. Men inget superakut i alla fall. Tanken var att inte behöva ha något absolut måste i morgon som ska ligga och stressa och så blev det. Sen kan det ju tillkomma något, men just nu ser det ok ut. Ta i trä.

Jag ska gå och duscha och sen se lite Stranger Things med Robban.

Vi hörs snart igen!

Ska man vara helt korrekt så är det väl inte direkt JAG som ska mönstra, utan Trixie, men jag måste tydligen vara chaufför. Jättekul verkligen att infinna sig nånstans i Värtahamnen en fredag morgon klockan noll åtta noll noll, Sharp. Komma försent till det militära går ju inte, så jag vet inte när vi måste åka hemifrån.

Siktar på sex. Det bör inte ta med än 1,5 timme, förhoppningvis mindre men den förbannade Stockholmstrafiken är inte att leka med. Jag hittar en väg, via Valhallavägen, men det ser ut på kartorna som om man skulle kunna köra mot Lidingö från E4? Jag tänker inte chansa:D

Sen ska hon ju hem också, och det var bara att inse att jag kommer tillbringa dagen i Stockholm. Mest troligt i en parkerad bil utanför Plikt och Prövningsverket, har jag tur kanske det finns ett ställe att hänga på för chaufförer. Om inte inne i deras lokaler så kanske det finns nåt köpcenter, bibliotek eller så i krokarna? Jag skulle ju kunna åka in till stan också men har absolut inget där att göra:D Jag tänker ta med min dator och en termos kaffe, kanske en matsäck, och sen ska jag skriva. En promenad för att sträcka på benen. Mera skriva. Det blir bra.

Trixie är noll intresserad av att göra lumpen, och tror inte att hon kommer klara de fysiska testerna, och då verkar det som man får åka hem. Jag ser det som ett misslyckande medan hon ser det som ett lyckande:D

Jag ville ju så gärna göra lumpen, men på dåtiden var det ju väldigt få tjejer som gjorde det, och det, plus att jag har ett ben som är uppfuckat som mest troligt gjort så jag fått kalla handen direkt, gjorde att jag inte ens testade. Och det har jag nu givetvis ett romantiskt skimmer runt, tänk vad bra det hade blivit;) Nu gillar ju jag att sova ute i tält, kräla i lera, skjuta med vapen och gå med svintung ryggsäck dagarna i ända…. nej, det sista är kanske inte favoriten, men jag var scout under många år. Jag har vandrat med en tjugokilos rygga två dagar i sträck. Och paddlat två dagar i ösregn;)

Nu bidde det ingen värnplikt då, och nu är jag överårig, det tåget har gått. Men, det vore ju roligt om NÅN av ungarna skulle vilja det. Knappast Trixie då, hon säger själv att hon är en introvert jäkel som skulle få panik av att behöva ha massa folk runt sig dygnet om. Hon gör det hon blivit kallad att göra – men hon kommer inte gråta när hon åker ut.

Jordan kläckte ur sig häromdagen att det vore ju najs att bli pilot, han pratade om både militära flyg såväl som reguljära SAS-flyg. Vi har ju ändå SAS i blodet 🙂

Min farbror var FN-soldat i det som då hette Kongo, för det heter väl nåt annat nu? Och min pappa hade siktet inställt på en karriär i det militära innan han hamnade på SAS. Jordan skulle lätt kunna bli precis vad han vill för han har en vilja av stål och ett pannben som heter duga. Dessutom är han smart och har lätt för sig. Jag har sagt sen han var liten att det inte förvånar mig ett dugg om han är en förläst professor när han är typ 25:)

Nåväl.

Fredagen innehåller också ett Soultrain, som jag tänker gå och svänga de lurviga på. Kanske får jag åka direkt:)

Innan dess ska det vara både resten av onsdagen och hela torsdagen.

Idag har jag tränat, och i morgon ska jag inte träna, det fanns inget att köra. Jag ids inte åka och hitta på nåt själv, så tar det på viloschemat.

Igår passade vi på den kvart som solen når över trädtopparna, ut och njut!! Skynda skynda!

Idag snöade det i morse, mars visar sina många ansikten:) Jag älskar den här årstiden! Det är bakslag i vädret men det gör inget, för vi går mot både ljus och värme.

Igår hämtade vi Novalies pojkvän, han bor i London, och det var länge sen de sågs IRL nu, så det blev ett kärt återseende. De ”träffas” ju hela tiden online, skillnaden är ju enorm mot hur det var innan internet och alla möjligheter att prata världen över.

En av mina kompisar träffade sin kille på en språkresa i England mellan åttan och nian. Där handlade det om skrivna brev och en kvarts telefonsamtal i veckan, plus att de kunde åka över och träffas nån gång ibland. Hårda tider! Och tro det eller ej men de är fortfarande gifta och happyhappy. Jag är så avis, på ett bra sätt:D De bor i England nu, har typ alltid gjort det och deras tre barn är födda där. De har gått i svenska skolan på lördagar och vanlig engelsk skola förutom det, och de är fullt ut tvåspråkiga. Hennes man pratar också flytande svenska. Jag är imponerad och beundrar dem stort. Fantastiska människor, som jag träffar alldeles för sällan. Men när vi ses är det bara att ta upp tråden från sist:)

Nu är visst tanken att han ska försöka hitta jobb här och i förlängningen flytta hit. Det är tur att han har dubbla medborgarskap, hans föräldrar kommer från Polen, men jag tror att han alltid bott i England. Att England inte är med i Eu gör det ju svårare om man bara är engelsk medborgare, men som EU-medborgare funkar det ju fint. Det blir nog bra:)

Han är trevlig och man märker knappt av honom, ännu mindre nu när Novalie bor nere. Däremot blir det ju en annan sak med språket plötsligt. Det är svårt att ställa om till engelska, jag kan men pratar ju så sällan att det är ringrostigt. Det är också knepigt när vi är så många. Sitter vi en tacofredag och är femton personer runt. bordet så är det flera samtal som pågår parallellt. Ska alla föras på engelska då? Eller bara när man pratar med honom? Det känns oartigt att han inte förstår allt, samtidigt som det blir fånigt om jag och syrran sitter och pratar engelska med varandra om nåt som inte är av allmänt intresse:)

Det är ett kärt besvär:)

Jag ska ringa och byta mobiloperatör också. Herregud, jag har Tele2 och de tycker på allvar att jag ska betala 269kr/månaden för 5GB. Eh nej, glöm det. Jamie har 12GB och det kostar 159kr, det är Hallon eller nåt. Jag ska absolut inte ha kvar ett så dyrt abonnemang. De höjer nu, och jag borde ju ha bytt redan förra gången men av nån anledning jag inte kommer ihåg gjorde jag inte det. Jag tänker härmed hoppa runt, kan de inte ge mig ett billigt så drar jag, oavsett från var.

Men det där med att GÖRA det, det är tråkigt. Bara innan man har knappat sig igenom alla dessa val….

”Gäller det bredband, tryck 1, gäller det service, tryck 2, gäller det tv, tryck 3, gäller det mobil, tryck 4.”

”FYYYYYYRA”

”Gäller det nytt abonnemang, tryck 1, gäller det befintligt abonnemang, tryck 2, gäller det support, tryck 3, gäller det uppsägning, tryck 4.”

Och så vidare i en evighet.

Jag har inte tålamod med sånt. Jag kan lugnt stå och vänta i en fysisk kö, det rör mig inte speciellt mycket, men att behöva manövrera genom en meny av val som är långsamma och man måste lyssna på alla för ingen kanske är helt solklar;) det gör mig förbannad. Samma sak med Friskis usla app, jag blir bara arg. Användarovänlig som få.

Så det är morgondagens projekt. Plus lite annat då. Sen måste jag komma i säng före tre på natten om jag ska orka upp och köra vid sex:D

Just nu är jag så skev i dygnsrytmen. Jag är absolut inte det minsta trött på kvällen, eller jo vid sex, sju, men då kan man ju inte lägga sig. Sen vid nio då kvicknar jag till och har min absoluta primetime. När jag sen somnar så gör jag det ofta snabbt, för att sen vakna efter 45 minuter – klarvaken. Pigg som en mört. En powernap liksom….

Eller, så drömmer jag. Jag drömmer nåt så otroligt just nu. Och det är verklighetstroget och bra drömmar. Inga mardrömmar. Men en hel del bottnar nog i Stranger Things tror jag;) det har varit en del jakt på monster, haha.

Jag vaknar mellan varven men måste somna om för att kunna drömma klart men lik förbannat kommer jag inte ihåg ett skit en minut efter att jag vaknat. Det är rätt jobbigt samtidigt som jag tycker om det. Det är så pass verkligt att jag sen tillbringar en del tid under dagen med att fundera på om det hänt på riktigt eller inte:D

Ja så kan det vara, jag kanske bara ska skylla det på klimakteriet som verkar vara det man gör;) Det verkar ju kunna vara boven till typ allt, och även om jag inte direkt tycker att jag är/mår annorlunda mot någonsin förr under livet, så kan det ju vara najs med nåt att skylla på;);) Jag har aldrig varit speciellt påverkad av hormoner, och tycker det vore märkligt om just de här skulle göra så mycket dumt. Varken PMS, tonåren eller graviditet/amning har påverkat mig nämnvärt så jag tänker förutsätta att jag glider igenom även klimakteriet utan problem. Det lär väl visa sig. Jag har ju i sanningens namn ingen vidare koll på ens hur det skulle kunna vara:)

Men jag ska fasen skylla på det. ”Nej, det är inte jag, det är mitt klimakterie.” Som folk pratar om sina diagnoser som ADHD osv. Nej, var jag taskig nu kanske? Kränkte säkert nån, sorry. Eller nej, jag orkar inte be om ursäkt:) Blev du kränkt eller känner dig utpekad? Det låter mer som ett Du-problen än ett Jag-problem. Eller som Peder från Robinson uttrycker det: Kränkt? Blame your parents for raising a pussy:D

Så, jag kommer alltså inte att skylla på något, det är som det är helt enkelt:D

Ha det gott:)

 

Först – visst fasen gick förra veckan i warpspeed? Jösses i min lilla låda, jag hann knappt andas så var veckan över. Hann inte ett skit heller;) Vad jag gjort? Absolut ingen aning. Det är mycket med småsaker, men inget som direkt syns nånstans.

Tränat har jag, och haft en grönjävlig träningsvärk:) Jag kom ju iväg på Alex pass i torsdags, syrran fick plats så vi puttrade iväg och sen var det TUFFT. Älskar det! Det är så jäkla najs att få träna så svetten lackar samtidigt som det är kul. Jag hatar att springa eller stå och dra i crosstrainern eller skidmaskinen, men att få flås genom att varva övningar är svinkul:)

Sen var det David på fredag med ett lika roligt och tufft pass och sen var jag slut. Så trött att jag orkade typ åka och handla och sen var det inte mer med den dagen. Fotbollskillarna messade och undrade om vi ville hänga på pub med dem men syrran hade inte tid och jag orkade inte:D DÅ är det illa.

Hela lördagen städade jag. Det såg ut som ett jäkla katastrofområde hemma. När man kommer in till oss så har vi först en pytteliten hall, sen kliver man upp två trappsteg och kommer till en yta jag inte vet vad jag ska kalla, det är typ hall, eller kök för det hör ihop. Här har vi vårt skräphörn nummer ett:

All skit hamnar här. Antingen på byrån, eller framför. Det är en hörna och perfekt för att ställa saker. Nu var det extra stökigt med Janelles dammsugare och byrålådor som skulle ner en våning men som ännu inte kommit dit. Andra hållet är ju inte bättre det;)

Haha Doris vill vara med på bild:) Återvinning, denna förbannade jävla återvinning som aldrig har ett bra utrymme. Jag har inget inne i köket där jag får rum med den mängd mjölk och yoghurtförpackningar som vi gör av med. Det kan handla om tio på en dag liksom. Den stora svarta lådan är en fet högtalare som är Robbans men som vi alla använder, excellent ljud med lite skrymmande. (Skrymmande var ett ord Janelle och Simin ALDRIG hört…?) Den brukar inte ha varken potatis eller mjöl ovanpå sig, men nu var det ju kaos deluxe.

Det var stökigt ovanpå micron, som också är ett ställe för att samla saker.

Det var total anarki på diskbänken.

Saker som stod på tork, och återvinning och disk i en saling röra.

Köksön var inte heller i nån ordning, med en låda full av verktyg mitt i och diverse plädar, och jox från rumsomflyttningen.

Hur många känner igen pläden med tiger på förresten? Tror jag fick en med ett lejon på nångång på 80, kanske 90-talet:) De hänger med:D

Det låg så mycket småsaker och drällde överallt.

Och här är det andra hörnet vi samlar skräp.

Det är en trasig dator, ett trasigt tangenbord till min iPad och lite skräp, plus mina flaskor från Västerbottens såpa:) De får inte plats i städskåpet för jag måste röja det. Jag vet. Men jag delar hus med ett helt gäng slarvpellar.

Städade och röjde och nu ser det inte ut som ovan:) Men jag orkar inte fota, ni får tro mig på mitt ord. Alla sopor är ute för vidare transport till sopstationen, och kläder och textil ligger antingen i sina lådor eller tvättkorgen. Köket är spotless, eller var i alla fall:) Man såg till och med hela bordet, det ni! Jag lyssnar alltid på bok när jag städar, det är så mycket roligare då.

Att det blev så här stökigt beror mycket på att ungarna bytt rum och det har blivit saker över, som stått lite överallt och drällt.

När jag var klar hade jag hunnit tvätta en massa och badrummet var skurat, allt som behövde handtvättas hängde på tork. Mina sportBH:ar exempelvis. De har ju vaddering som alltid åker runt och viker sig så det är ett elände att få ordning på, att tvätta i maskin brukar göra mig så irriterad. De och lite annat, stickade jultröjor som förvisso fick åka tvättmaskin men sen plantorkas.

Jag gjorde granola lite parallelt och sen avbryt jag mitt i för att äta gröt:) Panikhungrig.

Sen var det ju mello. Jag gillar inte det, men jag älskar Jay Smith som tävlade så då måste jag ju se. Nu blev det ju inte riktigt som jag ville, varken han eller Smash into pieces vann, utan våra norska vänner Marcus och Martinus. Jag tänker att eftersom vi tydligen delar på norska saker nu så kan vi väl dela öven på deras olja? Bra deal ändå ju.

Jay Smith, en man med en röst som får det att krulla sig av välbehag ända ner i tårna. Han och hans gitarr ♥ Han var ju med i Idol för många år sen, som jag inte heller tittade på. Jag satt med barnen och skrev medan de kollade, helt ointresserad. Tills han klev in och sjöng White wedding. Då var det ju tvärkört och jag såg varenda avsnitt. Janelle och Patricia tror jag det var som fick åka för att kolla på genrepet, med syrrans kompis, och jag var en aning avis. När Jay sjunger Madonnas Like a prayer, då ryser jag:D

Den rösten är grym.

Jag gillar ju mitt singelliv, men om en man kliver in med en gitarr och sjunger, då kan jag på allvar överväga det:) Det är fan nåt speciellt med det.

Om ni inte lyssnat på Jays låt än så gör det, det är ju country, så jag lägger mig väl platt och konstaterar att jag gillar både havregrynsgröt och country nu för tiden;) men jag vill ändå lägga till rock före, rockcountry:)

Robban kom hem efter jobbet, han kör glassbil och det är sent på lördagar, och såg slutet av mello innan vi slog på serien vi kollar på nu, som är Stranger Things. Den är bra ju:) Vi har sett två säsonger nu och började på de tredje igår.

På söndag hade vi kalas för syrran som fyllt år:) Hon önskar sig aldrig nåt men jag ville köpa några plantor till henne, och åkte iväg för att hitta det. Mitt andra val, men som jag tänkte skulle bli för dyrt, var ett litet träd, oliv eller citron. Visade sig att Eko hade olivträd för under 200 kronor så ett sånt blev det. Jag har inte nån bra plats att vinterförvara ett sånt på, men tycker de är så fina och vill absolut ha ett själv:)

Vi samlades vid två, alla kom i princip samtidigt. Jimpa, mamma, syrran och Patricia. Lite senare dök Janelle, Simon och Jack upp, de hade varit och hälsat på den alldeles nyfödda kusinen♥

Det blev en fikabuffé som vanligt, det är så roligt när alla tar med sig lite av varje:) Bullar, kakor, chokladbollar, syrran hade bakat en svingod kaka med kokos och choklad, Jimpa en lika god kardemumma-sockerkaka, det hela toppades med prinsesstårta 🙂

Jag älskar ju fika, och tänker att det är lika bra att proppa i sig ordentligt så man kanske blir less:) Det händer ju aldrig;)

Så gott!

Sen när man fikat i flera timmar och är proppus mättus deluxe, då kommer kidsen: Mamma! Vad blirè för mat?

Men snälla? Ta en bit tårta till om du är hungrig liksom. JAG orkar inte laga mat:D Det slutade med rester för dem som ville medan jag tog en bit tårta till;)

 

Janelle och Simons lägenhet  finns ute nu, kolla och dela gärna. Det är en tvåa, i ett väldigt lugnt område med närhet till allt. Bra grannar, skola om knuten, bokstavligen, och närhet till finfina lekparker och natur. Vill man är man ute på E4:an på tre minuter:)

Den har ett arbetskök, som är jäkligt bra, med matplats som är skapligt rymlig. Sovrummet är ljust och fint och det finns en garderobsvägg längs hela fotänden.

Det är extremt välmålat i vardagsrummet;) och fast de där stylingmänniskorna ville att de skulle ta bort elementskydden och den breda marmorbrädan ovanpå, så tycker jag att det är fasen så mycket snyggare än element med en fjuttig bräda över? Här kan man ställa riktigt stora blommor om man vill, och att slippa se, och damma(!) ett fult element är ju guld värt.

Balkongen rymmer en liten soffa, det hade Janelle och Simon, men det här funkar ju också.

Lägenheter ligger så man har en yttervägg i ena änden och på andra ett förråd, så inga grannar vägg i vägg alls. De enda är de som bor under, och de är just nu iaf, lugna och trevliga:D Vill man se förrådet får man dock ha bra med fantasi för där är det knökfullt;)

En jäkligt fin lägenhet är det, med drygt 3,5 tusen i hyra, stabil förening vad jag vet och hyran har nog legat mer eller mindre oförändrad sen de köpte den för …. öh… ja men i alla fall sex, sju år sen. Perfekt om man är singel, funkar om man är två men för liten om man ska vara flera:) Suverän om man ska pendla till Stockholm eller Gävle med bil.

SÅ, jag borde bli mäklare:)

Nu ska jag ta och beta av lite mail som ramlat in medan jag suttit här och skrivit, och sen ska jag fortsätta med att skriva skönlitterärt. Just nu är mina karaktärer nere i en hemlig pokerklubb som finns under Uppsala Stadshus, där jag låter våra kommunpolitiker agera ”förebilder”;) Det dras en och annan lina där just nu;) vilket skulle förklara det extremt idiotiska i de flesta beslut som tas IRL. Jag hittar på, jag har absolut ingen aning om vad som sker i stadshuset, lika bra att säga det:D

Nåväl, det skulle kunna vara så. Jag säger inte ATT det är så, men det SKULLE KUNNA vara så:D

Ha det gott, hörs snart!

Jag tycker det är lite lustigt med det här med att samma ord kan ha sån otroligt olika betydelse. Att vara glad och positiv är ju trevligt, men att vara HIV-positiv kanske inte framkallar den där jublande känslan av glädje. Att ett graviditetstest som är positivt kan vara en negativ  katastrof vet man ju, och tvärtom – ett negativt gravtest kan vara det absolut mest positiva nyhet man kunnat få. Sånt där kan jag gå och fundera på:D

Jag tycker att jag är en rätt positiv person, min grundinställning är att det alltid går att hitta ett korn av bra även i det mest dåliga. Ni vet, som när pappa gick bort, det är ju bland det mest fruktansvärda jag varit med om i livet, men ändå, det positiva i det är att han inte behövde tyna bort och bli en blek kopia av den han varit. Han behövde inte kämpa och lida. Sen saknar jag honom hela tiden, och har fortfarande inte riktigt kunnat fatta att han är borta för alltid. Det kanske också är positivt? Att man inte helt förstått. Det kanske är en skyddsmekanism. Antagligen.

Nåväl. Jag vet inte alls vad jag ville säga med det här:D

Jag klagar och gnäller absolut mellan varven och kan ofta se det svåra i saker, men finns det en möjlighet så kämpar man på. Jag och Robban såg en film igår, om nån tjej som plockade upp en liftare… ja, ni vet redan nu vart det här barkar;) Han visade sig såklart vara en psykopat av värsta sorten, och för att undkomma honom, vad gör hon? Jo, mitt ute i ödeland, tror de var i typ Colorados klippiga ödemark, så bestämmer hon sig för att köra av vägen. Han har inte satt fast säkerhetsbältet så hon tänkte väl att han skulle flyga ut och dö, och hon skulle borsta av sig och köra vidare. Riktigt så blev det ju inte;)

Lite tvärtom faktiskt. Han flög ut och fick säkert lite ont, men hon fastnade med ena benet mellan dörren och sätet, upp och ner i bilen. Där satt hon fast. I flera dygn, lite oklart hur många men det blev natt i alla fall fem gånger. Under den tiden så lyckades hon hela tiden hitta nya saker där hon låg, som en tändare så hon kunde göra upp en liten, väldigt stabil, eld utanför bildörren. Hon låg alltså ner. Inte så troligt. Men, jag satt och muttrade hela tiden till Robban att om det varit jag, Gud förbjude att jag skulle hamna i en sån situation, så skulle jag tagit mig loss. Möjligen med skador som följd, men med tanke på att hon sen, så fort det började regna och bilen flöt bort i en flod, som höll på att dränka henne, kom loss, så jo – jag hade tagit mig loss:) Framför allt som psykopatkillen kom tillbaka med jämna mellanrum för att vara … jamen psykopat.

Jag upplever att man idag inte ens försöker. Vi behöver inte fastna på filmen, som heter Curve, eller liknande, men överlag. När shit happens, så står så många helt handfallna. ”Oj jag har punka på cykeln! Jag måste köpa en ny.”

”Oj, jag fick punka på bilen, jag ringer en bärgare.” ”Oj, min tröja gick sönder, jag slänger den.”

Jag kanske bara är snål och fattig, men min första tanke är alltid att LAGA saker. Jimpa säger att det är ingen ide att laga punktering på cykeln, utan att köpa en helt ny slang, för nånting-jag-inte-kommer-ihåg, och det tar emot varje gång. Jag vill laga:) Men han vet ofta bättre i sånt här, så just sånt lyssnar jag på honom utan att ifrågasätta så mycket. Men man köper iaf inte en ny hoj bara för att det är punka. Man byter slang, och svär, såklart för det är alltid på bakhjulet och i och med det sabbar man alla växlar och sen kanske man måste lämna in cykeln lik förbannat;) Men man försöker själv först.

Kläder som släpper i en tråd eller så lagar man enkelt, men idag går folk tillbaka och byter dem. Jag borde väl antagligen göra samma sak och jag gör det om det är mer än att bara nästa upp en tråd, för att det suger att saker inte har nån kvalitet.

Men när ungarna får hål på sina brallor dag två, då lagar jag. Sur och svärande absolut:)

Som sagt, vad jag ville säga med det här är helt oklart.

Ska vi sluta?

Jag kan visa er vad jag gjorde klart igår i stället:)

Det tar sig, även om det är helt hopplöst att hålla rätt antal maskor! Jag har ändå virkat in en tråd i annan färg i slutet av varje varv, plus att jag räknat men vad hjälper det när jag på nåt vis ändå lyckas tappa eller hitta några på vägen? Ska det vara 45 maskor och är 44, eller 46 så kan det bero på att jag räknat fel/tappat räkningen också ju;) Det gör jag hela tiden. Ni vet, tjugoåtta, tjugonio, tjugotio, tjugoelva … nej vänta! Var var jag? Trettio måste det vara! Mm, eller inte:D

Men det är bättre, så övning ger kanske färdighet.

Jag virkade ju en mössa till Jack för ett tag sen där jag gjorde som nån av er sa, virkade runt runt, och det är najs för man behöver inte räkna, men det blir inte nån direkt elasticitet i det. Den visade sig vara för liten. Han älskade den, men den var för tajt och han fick ont. Så kan man inte ha det! Så jag har gjort en ny:)

Den första har dock ett ballare märke med Spiderman så jag kanske får byta, det var vad jag hade kvar. Det garnet är roligare med det flerfärgade men samtidigt blir det tufsigt och luddigt så fort man virkar, ser ut som den är tvättad flera gånger, vilket är rätt trist när den är ny.

Vi får se vad han tycker helt enkelt. Jag kan ju för allt världen repa upp den första han fick och göra om, men det är ju nästan enklare att köpa nytt garn;) Roligare i alla fall. Jag har en tendens att ganska ofta få med några trådar som inte ska vara med och då blir det stopp i upprepningen, och det är allt annat än enkelt att repa upp det jag gjort:D

Nu har jag slut på inspiration vad jag ska virka. Jag har gjort ett tiotal mormorsrutor och det är rätt kul nu, men jag vet inte vad jag ska ha dem till:D Om jag ska göra en pläd så kan jag inte gärna ha de prilliga färgerna. Plus att det är ju supertrist att göra stora saker. Kommer ihåg det enormt tunga överkastet jag hade, som var virkat i nåt kraftigt garn, vägde så mycket att det inte gick att köra i vanlig tvättmaskin, och sen släppte hopnästlingen, så det var lite trasigt. Jag fick det av nån äldre släkting som jag tror fått det av nån äldre släkting. Gammalt, välgjort, vackert och lite opraktiskt. Men väldigt fint på sängen. Jag har det såklart kvar i nån låda. Kanske ska jag virka ett överkast? Det lär jag ju ha att göra med ett tag iaf. Men som sagt, trist.

Jag ser folk virka fina väskor, men vet inte om jag själv skulle använda det? Tjejerna skulle det absolut inte. Jag tänker mig ett linne, lite bohemchic, men har inte riktigt förstått hur man gör. Jag måste bestämma mig och sen kolla Youtube för intstruktion:)

.

Idag skulle jag träna, men syrran har ingen plats och jag är nu i valet och kvalet. Ska jag avboka? Det är ett svintufft och kul pass, men eftersom det också ingår att man ska vara parvis, så blir jag lite nervös.

Jag HATAR ju att ta i andra människor:D För att inte tala om att bli tagen på … brrr!

Avskyr verkligen när man ska göra saker på träningen i par. Nu är det bara uppvärmningen oftast, som varit att man ska toucha varandras fötter och försöka förhindra att bli touchad själv, men ibland är det mer. Jag älskar den här killens pass överlag, men just det här är jobbigt. Kanske är det mitt introverta jag som får spel;)

Missförstå mig rätt nu, det går utmärkt att dansa och kramas och sitta nära med de som fått tillträde, men inte med svettiga främlingar på ett gym;)

Jag gillar inte att var för nära helt enkelt. Jag har, som Patrick Swayze undervisar om: My space – your space, en integritet som är stark och blir obekväm om mitt personliga space invaderas. Så backar jag är ni för nära:D

Och tvärtom då, backar jag inte är det i sin ordning.

Så jag sitter här nu och hoppas att nån ska avboka så hon får en plats, lite tid kvar! Annars blir det promenad ute, vilket är najs, men jag klev på en hammare i helgen ju, och har ett sår under foten:( Det är fint och så, men det är inte jätteskönt att promenera långt med.

Nu ska jag som vanligt, gå och göra en kopp kaffe. Sen ska jag svara på lite mail och borde försöka skriva lite. Robban och jag började kolla på Stranger Things igår, det var helt ok, och funkar för att virka samtidigt, till skillnad från den danska serie jag såg på vanlig TV – Oxen kan den ha hetat. Jag begriper absolut inte ett ord danska. Om jag ska förstå måste jag titta noga på den som talar och koncentrera mig, då möjligen:)

Hörrni – ett svamligt inlägg senare, guldstjärna till er som orkade läsa:) Hörs snart!