Jo men förutom massa oro för Doris så var den fin. Vilket väder vi hade!

I Uppsala på sista april så händer det massor. Det är champagnefrukost och forsränning, mösspåtagning, champagnegalopp och fest i dagar. På min tid, när jag var ung:) så tror jag att champagnegalopp innebar att springa från den ena till den andra nationen och dricka bubbel. Nu för tiden? Alltså det är sinnessjukt, men de köper tusentals flaskor och …vaskar dem? Sprutar champagne överallt, sig själva inte minst, så efteråt behövs det ombyte, trots att de har på sig regnponchos. Tusentals flaskor … alltså det vrider sig i själen när jag tänker på vilket jävla resursslöseri det är! Att folk köper runt tio flaskor var verkar inte vara helt ovanligt. Som sagt – sinnessjukt.

Jag har haft väldigt roliga sista april på stan, men sen jag fick barn pallar jag inte. Det är för mycket folk, för mycket fylla, för mycket av allt. Trots det så ångrar jag mig alltid lite varenda år, kanske borde jag åkt in? Kanske nästa år:D

I stället hade jag skrivtid med min kurs, det var för övrigt ett utomordentligt trevligt alternativ:) Jag satt ute i solen för det är svårt att hålla sig undan. I solen, med datorn i en låda och keps så funkar det ett tag iaf.

Sen gjorde jag mig skapligt snygg för middagen hos Jimpa. Jag har bestämt mig för att jag ska bli lite bättre på att göra något med mitt hår:) Det är långt, jättelångt, men ganska tråkigt. Oftast har jag det uppsatt ju, vilket jag också behöver bli bättre på, en tråkig tofs kan jag vid det här laget:D Jag har en asbra maskin som lindar upp håret själv och ger fina lockar, så den använde jag nu. Det blev ju tjusigt:)

Åkte iväg och Patricia och Abdel anslöt och snart satt vi och åt god mat:) Schnitzel och pommes, vitlökssmör och god sås. Proppmätt var bara förnamnet sen.

Vi promenerade ner till badplatsen där de har sitt Valborgsfirande, och det är så mycket folk där! Jag känner absolut ingen vilket är rätt skönt faktiskt, då kan jag strunta i att hålla koll så man inte uppfattas som stram:D och i stället helt fokusera på elden. Jag gillar eld. I kontrollerad form. Jag fascineras av all eld, men är givetvis rädd för den, den är ju mäktig och förstör urskillningslöst. Här tändes den upp efter att det gåtts ett fackeltåg och det var så fint så.

Kvällen var ljum och skön och väldigt vacker.

Efter att det brunnit en stund, gick snabbt när det bara är torrt ris, gick vi hem igen, drack kaffe, åt dessert och snackade till efter midnatt. En väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Syrran var medbjuden såklart, men hon har varit i Madrid på jobbresa:)

På fredag gjorde jag inte ett dugg mer än ligga i solen och jäsa. Jag tog en promenad, ensam, vilket är konstigt, jag brukar ju ha Doris med. När jag går själv är det så mycket ”jobbigare”, hon vill stanna hela tiden och nosa, vilket ger små mikropauser, men ensam får man knata på hela tiden. Bättre powerwalk på det viset:)

Jag lyssnade på bok. Gjorde nåt ryck inne. Hamnade i solen igen. Njöt:)

Fortsatte på samma sätt hela lördagen: Oroa mig för Doris, hänga i solen, kidsen runt om, Patricia och Abdel kom och hade med sig korv som vi grillade. Och med Vi menar jag Abdel:)

Herrejösses alltså, vad en enkel korv med bröd är underskattat! Det är ju så gott och man kan variera mycket. I lördags var det med pommes eller potatissallad.

Jag skulle träffa Helen på kvällen, och det hade jag ställt in om inte Robban varit hemma. Att lämna Doris var inte självklart. Samtidigt – hon blir varken bättre eller sämre av att jag sitter och tittar på henne, det är ju fakta ändå. Eftersom jag inte tvättat håret så lockade jag till det där det behövdes och sen var jag redo för en natt på stan. Som inte var så farlig som det kanske låter:) En av tjejerna i gänget jag hänger med är ihop med en snubbe i ett band som numera kommer och spelar mellan varven här. De kommer från Dalarna och pratar bredaste dalmålet:) De spelade i både fredags och lördags och de är riktigt bra, kör en blandning av allt möjligt. Vi hämtade upp Helen, fick skjuts av Robban:) och sen satt vi och jäste en stund i en park i solen innan vi masade oss in. Där babblade vi med henne och bandet, innan de började. Det är inte klokt vad mycket musiker jag helt plötsligt omges av:D Ett tag i livet var det bara lärare, sen sjukgymnaster och nu är alla helt plötsligt musiker. Knepigt ändå att det klumpar ihop sig. Det är ju inte som att det är skitkonstigt iofs att det finns musiker på en pub som har livekonserter:D men lärare och sjukgymnaster då?

De började spela, det var bra, det var trevligt, vi hade kul:) Kvällen avslutade på O`Connors. Med faktiskt en kille som spelade hela tiden vi var där! Tror vi kom runt elva och drog halv två och han spelade alltså hela tiden. Normalt på det där stället brukar det stå en trött trubadur och köra tre låtar i taget sen ta paus en trekvart eller så, återkomma och köra några låtar, sen paus. De tar inträde för musiken så då vill man ju gärna få det man betalat för, kan man tycka.

Vi lättade och drog till bussen och blev ståendes en bra stund i väntan på den. Då hade det börjat regna, vilket inte var supermysig:) Jag hade skinnjacka och den har ingen huva så då rinner det ner i kragen och det är så obehagligt.

Hemma igen var det lugna gatan, jag käkade och kollade på film en stund med Robban som alltid överraskar med sina filmval. Han är riktigt nördig på film och kollar gärna på gamla klassiker. En kväll i höstas Det sjunge inseglet. Alltså? Jag får ju panik direkt jag ser en minut av Bergman filmerna men han tycker den är bra. Han kan mycket runt om dem också, sitter gärna och berättar anekdoter om vad som hänt under inspelningen eller saker om skådisarna. Otroligt mycket kunskap om allt. Hyperfokus, skulle jag säga:D

Så småningom kröp jag i säng, och vaknade av telefonen, som jag skrev igår. Jag är fortfarande i ”chock” över samtalet. Inte som att jag är ärrad för livet, men jag blir väldigt störd. Hon har ju varit på mig om väldigt mycket, en del förtjänt men mycket oförtjänt, och jag var så glad över att hon den här gången var schysst. Att det inte var några problem alls att lämna kvar sakerna en vecka extra. Så fick jag skäll ändå. Och grejen blir ju att man tvivlar på sig själv, när nån så tvärsäkert säger att nej, det där har jag aldrig hört. Nu var det inte jag som pratade med henne utan syrran. Jag kan fatta att hon hade svårt att koppla ihop oss kanske, men hon vet att vi hör ihop. Jag sa redan då att jag inte tänkte fråga för jag skulle bara få ett absolut nej, men syrran sa att hon kunde gå. Hon är ett under av diplomati och vänlighet, syrran, så jag tänkte att hon kan få testa. Kanske trodde hon att syrran var nån helt annan? Som det var okey att de hade kvar sina saker? Kanske ÄR det personligt mot mig? Ni fattar kanske hur mina tankar går?

Nu är jag ju mest irriterad. Över att hon gormat, över att andra säkerligen tror att jag återigen gjort fel. Nästa gång blir det inspelning på mobilen, det går ju inte annars.

Nu ska jag snart hoppa in på kursmöte! Ska bara gå på toa och hämta kaffe först, så är jag redo för några timmars kurs, det är härligt ändå! Bra start på veckan:)

Ha det fint nu, så hörs vi snart igen:)