Alla som känner mig vet att jag inte gillar morgnar. Jag är verkligen inte mitt bästa jag då, men jag kan givetvis uppföra mig:) Får jag välja så startar jag dock gärna dagen lugnt och stilla, med ett antal koppar kaffe och såhär års gärna en stund i solen.

Men, man får inte alltid välja, och både i går och idag hade jag saker inplanerade klockan 9.00. Igår ett möte på Jamies skola, och idag med plastikkirurgen, det var 9.30 visade det sig när de skickade påminnelse via 1177:)

Igår masade jag mig upp och iväg, och kom på halvvägs in till stan att FAN! De stänger av massor av gator inne i stan nu pga Sista april i morgon och det har de hållit på med ett tag. Jamies skola ligger mitt i avspärrningarnas hjärta, såklart 😀

Jag var ute i skapligt god tid, så jag visste att jag skulle hinna parkera en bit bort, men glädjande nog så kunde jag ställa mig där jag brukar. Typ fem minuters promenad bort:) Pust!

Mötet gick fint, och efter det så hämtade jag upp mamma. Dags att deklarera! För ja, jag behöver min mammas hjälp med det. Jag vet, det kanske är pinsamt men jag har dyskalkyli okej? Siffror är för mig värre än kinesiska tecken och jag har ett eget företag där jag behöver bokföra, hålla på med moms och skit och jag fattar inte ett jota. Mamma är min revisor:) Hon i sin tur har hjälp av två riktiga revisorer som hon kan fråga och de dubbelkollar om något behövs kollas. Givetvis ska det alltid krångla lite innan vi får till det som det ska vara, men efter att ha fått in det så var vi klara:)

Vi grejade på lite med annat, drack kaffe och sen skjutsade jag hem mamma igen, med ett stopp på affären. När jag släppte av henne såg jag ett par som kom med toapapper och kom på att det var ju det jag hade högst upp på min lista:D Bara att åka in på väg hem igen då. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Hemma igen käkade jag frukost för det hade jag glömt bort att göra, att klockan var runt tre var inte relevant🙈

Sen gjorde jag lite mer av sånt är jag skjutit upp, innan jag satte mig med UGC-filmen jag skulle klippa. Jag har ju varit riktigt förkyld, och eftersom jag LÄT som en förkyld kråka så kunde jag ju inte direkt spela in voice-overn, men igår fick jag den både inspelad, klippt och ivägskickad, plus godkänd:) Najs!

En långpromenad med Doris också, för att gärna få lite ont i foten, eftersom jag ju skulle träffa plastikkirurgen idag. Givetvis har jag inte det minsta ont just nu, men det är ju lagen om alltings jävlighet.

I morse var det upp och iväg, lite senare, parkerade en bra bit iväg från Akademiska och promenerade, fortfarande utan smärta. Det är ju typiskt. Det är så svårt att beskriva hur smärta känns ens när man har den närvarande, men att beskriva den när den inte är där? Hopplöst.

Han var glad som alltid, han är supertrevlig och han tyckte min vad var jättefin. Han som inte trodde det skulle bli ett bra resultat? Jag har lite svårt att hantera det faktiskt, vet inte hur jag ska känna om det. Handlar det om pengar? Troligen. Hur mycket hjälp hade jag kunnat få tidigare i livet om jag tjatat? Det är inte skitkul. Sen jag fyllde 18 och barnortcopederna tog sina vingar från mig har jag fått kräva och tjata. Inget har gjorts, allt har skjutits upp, eller så har de bara sagt att det inte finns nåt att göra. Det kanske inte fanns det heller, tekniken rusar ju framåt, men lite intresse hade känts bra. En koll då och då, om inte annat för att jag ska slippa belasta vården som äldre, som jag ju nu är:D Men vägrar inse😇

Han försökte förstå hur det gjorde ont, jag försökte förklara, och det gick ju inget vidare. Han tror inte att det är någon sena som gått av i alla fall, och det gör ju inte jag heller. Han tyckte inte vi skulle göra en röntgen för det är ju onödigt med strålning om man kan undvika det, och remitterar ist till …. ortopeden 😂 Vad nu de ska kunna göra utan en röntgen? Förlåt om jag låter tjurig men alltså? Det är ju inte helt gratis, idag betalade jag 270 kronor för att snicksnacka lite, och det lär ju upprepas hos ortopeden. Och det kommer sluta med en röntgen i alla fall. Eller ett ultraljud, eller vad de nu vill hitta på för att liksom kunna se insidan av foten.

Ok, här kommer nu min egen diagnos så ser vi om den stämmer sen:)

Jag tror att det kan vara en möjlig artros. Det SKULLE kunna vara det, men smärtan stämmer inte in på det. Men artros verkar kunna ta sig olika uttryck.

Jag tror mer på att det är nåt litet löst skit som skramlar runt där inne och ibland hamnar i kläm, det är så det känns.

Det kan också vara något som inte syns, som en överansträngd sena, eller muskel, men smärtan då kommer ju inte mitt i ett steg för att sen försvinna med nästa? Det känns ibland som att knäcka fingrarna, ni vet?

Jaja, den som lever får se. Det är inget akut, jag har haft ont i tre år, men det vore ju najs att slippa. Hade det varit en normal fot så hade jag sagt : försök träna upp musklerna runt om. Men jag har inga:D

Hemåt igen, och fastnade i solen med frukost, kaffe och bok. Sen hade jag kursmöte. Sen har jag gjort lite av varje som skjutits upp och nu tror jag faktiskt att jag är i fas med allt. Hoppas jag. Tror inte jag har något som ligger och väntar, utan det är fixat.

Skönt!

I kväll ska jag softa, se på Robinson och kanske andra avsnittet av FROM. Kanske skriva lite på min egen text. Jag ska absolut duscha för jag fryser som en liten gris, det är så förbannat kallt inne! Det har ju att göra med att det var så varmt för några dagar sen, mina sensorer till värmen signalerade att nu är det dags att slå ner på takten och sen blev det ju snudd på minusgrader igen. Alla element är iskalla och golven är så kyliga att det kryper upp i knävecken:) Det är alltid obehagligt, men med det transplanterade fettet är det sjukt oskönt.

I morgon blir det varmt igen säger väderprognoserna.

Lagom till sista april:) Kommer bli rejält med fylla.

Inte från mitt håll dock, jag brukar alltid vara spik nykter för att kunna rycka ut om nån unge hamnar i trubbel. Jag hoppas att det inte händer, men jag planerar för det värsta och hoppas på det bästa.

Jag vet inte riktigt om de har så stora planer, nån ska se på forsränningen vet jag, men sen vete fan.

Jag ska på middag hos Jimpa 😎 och Robban, Patricia och Abdel hänger med och det kommer bli mysigt. Vi har varit där i … öh tror det här blir tredje året nu, där han bor har de ett jättefint firande med kase och grejer. Det är vad jag vill ha, en eld. Det är Skytten i mig som kräver lite eld:)

Vi har haft fint ordnat här hos mig i alla år, tills några år innan pandemin, då la de ner allt, vet inte varför. Vi har sen dess åkt runt lite, men nu kör vi hos Jimpa. Perfekt. Syrran brukar haka på men hon är i Madrid, och lär inte se en enda majbrasa, däremot ha hon säkert det varmt och skönt.

Så, det var det. Nu ska jag snart fixa middag, och vi hörs snart igen:)