Jag tror, att om man googlar ordet OFOKUSERAD, så kommer det upp en bild på mig:D

Jag har förstått att även det kan man skylla på klimakteriet, som typ allt annat, så det gör jag. Men alltså, ska man vara en lite halvseg, urblekt kopia av sig själv resten av livet nu?

Jag har inga större problem. Eller det kanske jag har, men när jag tänker på klimakteriet så är det vallningar, humörsvängningar och fet och flobbig. Jag har än så länge aldrig upplevt en vallning, jag svettas heller inte på nätterna. Ta i skitmycket trä! Humörsvängningar tycker jag inte heller jag har, jag är jämntjurig:D Lite kort tålamod har jag absolut, men det får faktiskt mina söner sota för. Herregud vilken tur att jag bara har tre! Alla tjejfasoner i världen kan inte mäta sig mot de här tuppiga jävla brölaporna😎 My God!

Fett däremot, det är ett ständigt irritationsmoment. Jag ökade midjemåttet med shitloads på typ två år, och det fast jag tränade och åt skapligt. Jag vet att jag kunnat äta bättre, men jag har hela tiden tränat regelbundet. Röven har brett ut sig, märker det definitivt när jag liksom inte kommer fram i passager där jag tidigare glidit förbi. Som köksön hemma. Nu fläskar man i arslet eller höften. Jag hatar det. Jag har i alla år hållit ungefär samma vikt, jag har haft ungefär samma mått, och jag har alltså vägt och mätt mig regelbundet genom alla år, sen jag klev in på ett gym när jag var strax över tjugo år.

Måtten jag mätt är största måttet över rumpan, midjan, strax nedanför midjan, lår och över knä. Och vaderna då. Jag vet hur de ska vara för att jag ska vara nöjd. Perfektion är inte något jag strävar efter, men jag vet hur jag vill ha det.

Åtta graviditet, en tvillinggraviditet med tillhörande viktuppgång på 20-25 kilo har såklart satt sina spår, men jag började med gympa när Trixie var liten, eller om det var Novalie till och med, minns inte, men för 20+ år sen. Jag var smal efter skilsmässan, det beror helt på att jag inte åt och tränade tungt, eftersom det var den enda timmen per dag som jag inte tänkte på hur ledsen jag var, eller panikade över saker. Och – ! Vi lägger ingen värdering i ord som tjock eller smal nu, okej? Det är relativt! Men det blir så förbannat knöligt att skriva när man inte får använda korrekta ord som alla fattar, jag är noll PK det är sen gammalt:) Jag vet att jag inte är speciellt överviktig, det handlar om några kilon, men när de placerar sig på specifika ställen så blir man tjock och kläderna passar inte.

Jag gillar inte den version som klimakteriet gett mig. Det är lös hud, det är slappt och hänger i fejset, det är fett på magen (inte så mkt nu eftersom den ju fettsögs för att fylla vaden, och JA jag är väldigt tacksam) och arslet, och låren korvar sig över knäna. Lymfvätska, säger Google, och så masserar man lite:D Men inte fan hjälper det, däremot är det skönt.

Jaja. Klimakteriet suger, även om jag känner mig rätt förskonad.

Kanske borde jag gå till en kvinnohälsa-läkare, lämna lite blodprov och få lite piggelinpiller. Men det kommer ju aldrig att ske, det vet jag. Det tog tre år att ta mig i kragen för att söka hjälp för min stukade fot 😇

Trött är jag, som en nyvaken björn, och totalt ofokuserad.

Idag har jag försökt packa inför att jag åker till Hola i morgon, och det har tagit typ hela dagen. För att lägga ner ett par byxor, två tröjor, underkläder och necessären? Alltså lägg av.

Men jag åker till Hola i morgon och det är härligt, där uppe trivs jag. Jag kommer sakna det så innerligt och jag hoppas få komma tillbaka på nån kurs så småningom. Det är en bubbla. Det är så kul att träffa mina kursare, de är så himla härliga! Lärarna också, och nu är det Holadagen, som säkert blir trevlig.

Jag minns den från sist jag gick där, när jag läste till Hälsocoach, då hade vi gjort ett hälsotest med tre olika övningar. Folk fick utmana sig att stå i planka, jägarvila och rygglyft från golvet. Jag har fortfarande lappen med resultatet på i min necessär:D Tjejen som var bäst satt fan i jägarvila i över 20 min, planka i typ 16 min och rygglyft i skitmånga minuter.

De har inte den utbildningen längre, vilket är tråkigt. Nu ska vi tydligen läsa högt ur våra texter. Eh, nej tack. Jag är inte bra på att högläsa. Jag blir bara nervös och läser supersnabbt. Jag kommer nog krångla mig ur det:)

En spännande sak är tåget upp. Vanligtvis brukar det ta ungefär fem timmar, då med ett byte i Sundsvall och väntetid på ca en kvart. Nu är det direkttåg och det tar över sju timmar? HUR?

Jag möter upp en kursare i Kramfors vid 22-tiden som jag får åka med sista biten för det går inga bussar till Hola den tiden. Sen åker jag med henne hem, hon övernattar i Gävle så jag tar tåg eller buss därifrån. Hon ska vidare neråt.

Här hemma har jag alltså varit en ofokuserad virrpanna med noll energi. Känner mig som ett urlakat batteri.

Försöker göra det som ska göras, men ledsnar när det ser ut som skit överallt och tar en powernap i stället. Alltså, sen jag var sjuk är det segt! När jag väl kommer igång är det ju lugnt, men innan, startsträckan är en mil lång.

Doris har fortsatt piggat på sig, ta i trä. Hon springer runt med sitt bandage som jag på räkningen såg kostade, och håll i er nu för bövelen – det kostade 750kr!

Vad fan? Inte i min vildaste fantasi trodde jag att de tog betalt för sånt? Den lugnade sprutan kostade ju över tusen spänn och i perspektiv känns röntgen för 2 lax billigt. Bandaget kostar normalt 500kr men eftersom det var akut så blir det 50% påslag, så 250kr till = 750 kr. För lite tejp, lite fetvadd och några varv med en självhäftande linda. Jag har allt hemma. Jag är bra på att linda ben, och skulle säkert kunna göra ett lika bra jobb själv, men inte trodde ju jag att det kostade pengar. Fy fan.

Nån skrev att en sån linda kostade runt 40 spänn…. De lär ju ha inköpspris eller mängdrabatt eller nåt. 750 spänn😱

”Om det blir blött får du ta av det”, sa han och jag känner att icke sa Nicke, det här ska sitta på så länge det bara går:D Vi har en plastpåse över när hon är ute, så det är rätt ok. Däremot märks det att hon inte vill ha det längre, hon har gnagt lite på det idag, vilket jag ändå tar som ett tecken på friskhet. När hon hade ont var det säkert väldigt skönt med stöd, men nu vill hon ha bort det.

Hon kräktes upp medicinen idag också. Så typiskt! Jag gav henne den, hon tuggar bara i sig den ihop med lite godis, och sen tog det kanske fyra minuter innan jag såg henne stå och spy i gräset. Jag var ju tvungen att rota igenom det för att se om jag hittade tabletten 😅, men det gjorde jag inte. Förhoppningvis smälte den supersnabbt och hon tillgodogjorde sig den, men det vet man ju inte. Hon får inte äta mer än en per dag, så jag kunde inte ge henne en till, bara utifall att.

Hon verkar pigg och är glad igen, det syns i ögonen på henne. Vi funderar fortfarande på vad som hände, och var hon var, och det lär vi ju aldrig få reda på.

Nu ska vi bara ta tag i hennes andra problem, den här veckan skulle hon egentligen varit till veterinären för att lämna urinprov och ev göra ett ultraljud på urinblåsan, men vi avvaktar lite. Han sa nu att en polyp behöver man oftast inte göra något åt, det är om de blir flera de kan ställa till det. Hon har alltså en polyp i urinblåsan, och kristaller. Hon verkar ju inte må det minsta dåligt av det, det enda märkbara är att hon kissar blodigt, jag såg det bara för att det kom snö i år, så jag vet ärligt inte hur jag ska tänka. Hon fick en antibiotikakur, det blev bättre, men kom tillbaka. Hon har fått fyra sprutor för att stärka upp urinblåsan och hon äter ett svindyrt specialfoder. Kanske ska man bara låta det vara? Jag måste forska lite i det så jag kan ställa kloka frågor.

Om en polyp inte behöver opereras, och kristallerna är svåra att bli av med, och om jag fattat rätt så hjälper inte operationen mot det, då känner jag ju att en operation är onödig. Varför utsätta henne för det om det inte gör henne helt frisk? När hon är hur pigg och glad som helst. Men jag är ju inte veterinär, så det här måste diskuteras.

Jag gör som vanligt och prokrastinerar det ett tag!

Nu ska jag dra till Hola först, sen kommer jag hem på lördagkväll nångång. Åker söndag morgon klockan 10 till Norberg för att sätta upp förtältet. Hoppas att hon kommer ihåg att vi pratat i telefon då😜 Troligen inte, eller snarare såhär: Jag kommer få skäll för att jag inte såg till så att syrran såg till så att hon hängde med på det som sades. Helt rimligt ändå;)

Ha det gott nu, jag ska dejta Lucifer nu:) alltså en serie på Netflix. Inte den riktiga djävulen.

Natti natti 🙂