Och hur firar hon det?

Jo, så här:/

Vi vet inte ens vad som hänt😱

Jag tar det från början. Sista april, dagen var lugn och fin, jag hade skrivtid ihop med min kurs, och allt flöt på. Vi var bjudna på middag hos Jimpa, de som ville, och det var jag, Robban och Patricia och Abdel:) Jordan, Jamie och Lovelia hade planer, Trixie jobbade och Novalie hade jobbat tidigt (började 5.00) och skulle upp lika tidigt dagen efter så hon ville stanna hemma och gå och lägga sig tidigt.

Bra, för då kunde Doris vara hemma. Vi hade en supertrevlig kväll med god mat, massa babbel och givetvis brasa.

Underbart väder hela dagen och kvällen:)

Vi kom hem halv två, och jag och Jamie hamnade direkt i en ordväxling. Han ville kolla på TV, men jag tyckte han skulle lägga sig:) Jag och Robban skulle hämta Trixie från jobbet, hon slutade tre, och då går inga bussar. Lovelia och Axel kom hem vid halv tre. Vi åkte igen runt kvart över tre och kom hem kvart i fyra.

När jag skulle gå in och lägga mig så funderade jag på var Doris var, hon brukar sova inne hos mig, men lika ofta snarkar hon inne hos nån annan. Jag tänkte att hon måste sova nere hos Novalie och ville inte väcka henne som snart skulle upp. Somnade framåt fem, halv sex kanske, och vaknade vid halv tolv av att Trixie messade i vår familjechat: Nån som släppt ut Doris för hon var ute?

Men vafan?

Det visade sig vara en jäkla soppa. Jordan släppte ut henne på kvällen vid nio, och ropade på henne en stund senare, men då ville hon inte komma in. Han hörde henne springa på uppfarten och satt i vardagsrummet, kollade på TV och mobilen och väntade på henne. När hon aldrig ville komma in gick han ut, ropade på henne och letade runt på tomten med ficklampa. Men, drog sen samma slutsats som jag – att Novalie hade henne hos sig. Doris hade velat komma in till henne tidigare under kvällen också, så helt förståeligt. Han gick och la sig innan vi kom hem, och med facit i hand skulle han såklart sagt nåt till mig. Men han trodde ju att hon var inne.

Trixie släppte ut en katt vid elva och gick ner för att duscha, och på väg upp igen såg hon siluetten av Doris genom glaspartiet bredvid dörren. Hon skällde inte. När hon öppnade smet hon in, såg ledsen och trött ut, gick och drack massa vatten och sen hoppade hon upp i sin fåtölj.

Vi vet inte var hon varit! Grinden var stängd, och hon har inte smitit från tomten på år och dag. Grannen på baksidan där hon förr kunde smita, har bytt staket. Tomten är säkrad. Eller inte. För om hon var på tomten, varför kom hon inte vid något av tillfällena som vi kom och gick? Jamie kom hem halv ett, vi halv två, Loppan vid halv tre, vi åkte och kom hem igen runt tre-fyra och Novalie drog till jobbet vid fem. Jordan gick också runt hela huset och ropade och lyste vid tio. Hon KAN INTE ha varit på tomten.

Samtidigt, om hon smitit, var kom hon ut och hur kom hon tillbaka? Grinden var stängd hela tiden. Det finns inga ställen som synbart är utgångar, men på ett ställe skulle hon kunnat klämma sig igenom staketet, kanske, men då kommer hon in till grannen som också har hund och stängd grind. Syrran sa att i deras områdes Facebook-grupp hade några sett en liten svart och brun hund springa, den har varit stressad och inte velat stanna. Men det är väldigt långt bort. De gånger hon stuckit förr har hon dragit ut i skogen, nån gång ner på stora vägen, men kom tillbaka direkt. Aldrig sådär långt bort. Hon kan ha jagat något, absolut. Men hon har inte gjort det förr.

Nu var hon borta i femton timmar. Utan att skälla, ens när hon hörde Trixie innanför dörren. Det händer liksom aldrig. Får inte hon komma in direkt när hon vill så tokskäller hon, ger sig inte. Men nu, inte ett ljud?

När jag kom upp så låg hon och sov i fåtöljen, jag pratade lite med henne och hon såg trött ut. Inte så konstigt om hon varit ute. Jag hällde upp mat i hennes skål men hon orkar inte komma. Efter att jag duschat satte jag mig ute och åt frukost, då kom Jamie och sa att Doris har jätteont. Jag släppte ju allt och gick in, hon låg fortfarande i fåtöljen men han sa att hon velat hoppa ner men inte kunde. Jag lyfte upp henne och ställde ner henne på golvet och hon gick, men det var fan så stappligt. Bakbenen såg ut att göra ont och jag fick ju panik såklart. Men hon käkade mat, drack vatten och gick ut och la sig i solen. Att hon fått nån smäll av nåt slag var ju uppenbart, någon form av trauma, men vad? Hon flyttade sig mellan sol och skugga, sprang lite efter nån som gick på gatan och kändes rätt ok, förutom ont i bakbenen då.

Man kan inte åka till veterinären för allt, det är för jävla svindyrt. Hon har redan avverkat en stor del av sin försäkring i och med att vi sprungit där för hennes urinproblem. Det är helt vansinnigt att man ska känna så, att det är en kostnadsfråga, men så är det. Hon var alert, vaken och med. Jag kände igenom hela henne utan att hon reagerade. Magen, ryggen, benen, inget som hon pep över. Det finns inga sår, huden är inte skadad över huvudtaget.

Vi avvaktade.

I lördags låg hon i fåtöljen när jag klev upp och då höll hon fram höger framtass, verkligen visade den. Hon såg ut att vara svullen över, vad jag nu har lärt mig är handleden/vristen. När jag klämde gnällde hon till och drog tillbaka den. Jaha? Men den hade hon inte ont i på fredag, vad jag uppfattat. Mysko. När jag ställde ner henne på golvet haltade hon på tre ben, men såg bättre ut på vänster bak. Däremot höger bak var stelt och höger fram satte hon helst inte ner. Hon käkade och drack, och tog sig mellan sol och skugga utomhus, och rätt var det var hade hon gått runt lite på tomten.

Abdel och Patricia kom och grillade och hon käkade korv med förtjusning. Vi bar henne, för det var tydligt att hon hade ont. Men fortfarande vid gott mod. Vristen känds inte varm och vad jag kunde känna inga benbrott.  Hon är ju gammal, och har haft lite svårare att hoppa upp i soffan och vid några tillfällen har hon haltat. Troligen är det ju artros, men för det mesta är hon pigg och glad. Hon har också fått fyra sprutor som ska vara bra för just artros även om det var i syfte att stärka upp urinblåsan.

Vi har försökt pussla ihop ett troligt scenario vad som hänt men kan inte komma på något. Påkörd är ju en annan möjlig sak, och det skrämmer ju skiten ur mig. Men det stämmer inte riktigt heller. Doris åt, drack, kissade och var vid gott mod. Vi avvaktade.

I morse väcktes jag av att de ringde från campingen, halv elva. Jag kanske var ute igår, lyssnade på musik och det blev sent, japp:)

”Visst kommer du och tar ut dina saker idag?” sa hon.

”Eh, va, vänta nu, nej? DU gav oss lov att ha kvar dem till nästa söndag ju?” svarade jag.

”Nä, det har jag aldrig sagt!” sa hon.

”Jo! Syrran pratade med dig och frågade om vi kunde få lämna kvar kylskåpet …”sa jag och hon avbröt:

”Jaha är det bara kylskåpet!”

”Nej, för DU sa att vi kunde lämna allt ju.”

”Nej det har jag aldrig sagt”, sa hon med skärpa.

Men för helvete! Hon har alltså totalt glömt bort att hon gav oss lov? Syrran specificerade datum, veckor och dagar, och hon bekräftade det, sa att hon alltid skrev ett lite tidigare datum är nödvändigt för att ha lite marginal och att vi kunde lämna allt, inte bara kylen som vi tänkt. Och nu har hon glömt det. Och det blev ju då MITT problem, vilket jag faktiskt inte tänkte ta. Vi kan inte förrän nästa söndag, och det har hon gett oss lov till, oavsett om hon minns det eller ej.  Hon ville att jag skulle komma nästa lördag, vilket inte går för jag är i Hola då, kommer sent på kvällen men åker ändå tidigt på söndagen för att uppfylla min del.

Dessutom, att hon ringer halv elva gör mig svinförbannad. Det var inte sagt en tid idag, och om så varit fallet hade den varit på eftermiddagen, inte halv elva. Alltså ringde hon för att tjata, vilket jag hatar. Hon och jag är så olika som två människor kan vara och det är inte bra. Vi krockar hela tiden, men nu hade jag gjort allt rätt. Hon förutsatte alltså att jag inte skulle komma, och det känns förbannat kränkande. Jag vet att det inte är nån aktivitet i det här huset förrän 14 maj, och då ett möte med kanske 20 pers. Det är ett gigantiskt utrymme, så mina få tillhörigheter märks inte. Jag pratade också med en av mina grannar när vi var uppe, sa hur tacksam jag var över att fått lov att ha kvar sakerna, och hon bara: Men herregud! Du har så lite grejer, de flyttar vi bara in i ett hörn, det spelar ju ingen roll!

Men när bossen bestämmer annat så får ju alla lov att lyda. Jag med, vilket jag ju försöker, men .. tja. Nu sa hon först att de skulle böka in alla grejor i ett hörn, sen att de skulle bära ut det till min plats. Ja vad ska jag säga om det? Så länge inget förstörs av regn eller blåser bort så be my fucking Guest. Så slipper vi:D Jag hoppas att de inte gör det för då står allt i vägen för förtältet, men hon kommer väl garanterat få nån av killarna att släpa ut det. Hoppas de isf slår en press runt. Nästa gång, sa hon, så får du försäkra dig om att jag hänger med när du frågar nåt.

Eh va? Men vi gjorde ju det! Syrran frågade, fick ett ok, upprepade, förtydligade och fick det bekräftat. Svårt att göra mer, liksom, men det får väl bli en inspelning nästa gång då 🤷‍♀️

Anledningen att vi ens lämnade grejerna är att det blåste full storm. Vi kunde inte sätta upp förtältet där sakerna ska stå.

Fan vad otaggad jag blev på att campa nu. Det är en person det handlar om, så nej jag kommer inte flytta pga henne. Jag gör bara som man ska, när jag vet hur det ska vara, för ofta är det nån slags outtalade regler som gäller och då är det svårt, och sen ignorerar jag henne så mkt det går. Eller försöker ursäkta henne med att hon är en sån person. Att det är hon och inte jag:D

Jaha, och efter den här muntra utskällningen på morgonen så gick jag ut och hittade en ledsen Doris i fåtöljen. En tjej som absolut inte ville stödja på frambenet och som när jag bar ut henne för att kissa, inte ens orkade stå utan satte sig ner. Skakade i hela kroppen, vägrade äta och drack bara lite. Ok, det går inte längre.

Jag visste att veterinären hade öppet för akuta ärenden idag mellan 12-16 så det var ju bara att åka dit. Nu var jag orolig som fan över att benet skulle vara brutet, googlade och en enkel fraktur går loss på 75000kr…. Ännu mer orolig över att det var inre blödningar. Att det var kört. Sånt här är extremt triggande för min ångest. Jag har ju en emetofobi i grunden, och det handlar ju om ångestproblematik, jag vet det och jag jobbar på det. När det handlar om stora summor pengar och man måste väga det mot sin ekonomi och om det är rimligt går det inte att kontrollera ångesten speciellt lätt, men jag försöker.

Tankarna flög ju, hade jag väntat för länge? Borde jag åkt in direkt? Jag kände mig som en usel hundägare som tappat bort henne utan att ens märka det. Hur dyrt skulle det här bli? Fan, fan, fan.

Vi fick komma in direkt och träffa en superbra veterinär, jag vet att han tog hand om Zlatan när han blev sjuk. Det gick ju inte bra, men det var inte pga veterinären. Han lyssnade när jag berättade vad som hänt, och sa att de hade ungefär samma djurhållning som oss hemma hos honom. Man släppte ut djuren på tomten när de ville ut och att det där lugnt hade kunnat hända hos dem. Det var otroligt skönt att höra för mitt dåliga samvete:)

Han klämde igenom henne, kände på magen, den var lite svullen, men inte öm och han bedömde inte att det var nåt. Kollade tandkött och det var rosa som det ska, vilket tyder på inga inre blödningar. Han kollade ryggen, öronen, allt. När han sen kom till benen så kunde han konstatera att höger bak var stramt. Vänster gick att dra ut till fullo men på höger kom han bara en kort bit. Jag hade rätt i att det satt på höger sida, vilket kändes skönt det med. Helt värdelös är jag alltså inte. Vänster fram inga problem, hon gillar inte när man håller på med tassarna, men gick med på det. Höger fram däremot, då gnällde hon och högg efter honom. Det innebar munkorg och då jäklar blev det fart på henne. Det kunde han fetglömma!  Hon fick panik och blev arg, högg och försökte ta sig loss. Vi testade en mjuk variant, och den gick bättre, men i sin panik att få bort den lyckades hon fastna med sporren och slet av en klo:/  Det fick ju bli en lugnande spruta 💸🤣

Hon däckade och han kunde undersöka ordentligt. När hon var avslappnad kunde han dra ut även höger bak till fullo och han tror att det kan vara en möjlig smäll, men kanske mer att hon triggat en artros, om hon sprungit runt. Jag köper det. Höger fram är inte brutet, möjligen kan det vara en spricka, men han trodde det mer var en sträckning. Senorna löper över området och när han böjde och sträckte när hon var avslappad gick det lätt, hon reagerar med smärta men han känner att det inte är av eller att något hamnat ur led. Pust! Det skulle också kunna vara att hon sprungit, kanske överbelastat eller fått en smäll av nåt, slagit i eller så. Påkörd borde det inte vara, de har de oftast lite märken på kroppen, lite skrapsår eller iaf smuts.

Hon fick en spruta med antiinflammatoriskt och ska äta tabletter med det i en vecka. Sen bandagerade han benet ordentligt för att avlasta och stödja. Hon borde bli bättre inom några dagar, och om inte så blir det blodprov för det skulle möjligen kunna vara en infektion av nåt slag, och röntgen. 💸💸✊

”Vad har du varit med om lilla vännen?” sa han och det kan man ju bara spekulera i. Han sa att det var positivt att hon varit borta så pass kort, handlar det om längre tid utan vatten så tar ju organ stryk, men femton timmar borde vara lugnt.

När summan för det hela slutade på ”bara” 5000kr så kändes det ju, inte bra såklart, men skapligt. Bara hon blir frisk igen så är det ju värt allt givetvis! Vi har varit på apoteket och hämtat ut hennes medicin också, det är samma som hon fick sist och det funkade bra då. Jag kan för mitt liv inte minnas att hon fick fler piller då, men det måste hon fått för då kostade medicinen 500kronor nånting, och nu 150.

Nu har hon benet i bandage och får en plastpåse på och blir utburen för att kissa, vilket hon inte direkt uppskattar:) Hon och jag sov middag inne på Trixie säng och när det knackade på dörren flög hon upp, hoppade ner och sprang ut i hallen, sen ångrade hon sig vid trappstegen. Veterinären sa att hon kunde bli ”oförskämt pigg” av sprutan hon fick, den innehöll morfin och det är bra smärtstillande ju. Hon är betydligt mera med på banan, och hon äter och dricker. I morse tittade hon på mig med den där ”hjälp mig” blicken som skär i hjärtat. Nu är hon mer som vanligt.

Hon ska vila och läka. Lugn och ro. Stödja på benet om hon vill. Vila lite till. Och förhoppningvis blir hon bra igen. Ta i trä.

Jag har ju alltid ett katastroftänk som jag utgår från, det går automatiskt. Jag hoppas på det bästa men planerar för det värsta. Alltid. I och med det så vågar jag inte ta ut något i förskott. Jag vågar inte ropa hej. Inte jinxa nåt. Att skriva det här känns jobbigt, men då behöver jag det verkligen för att inte låta ångesten vinna.

Jag ska ta ännu en inspektionsrunda runt tomten, kolla varenda centimeter av staketet för vad det än var som hände, så får det ju inte hända igen. Om hon gjorde sig illa på något hemma, kanske fastnade och blev hängande, så måste vi hitta det. Om hon smet måste vi hitta var. Och jag funderar allvarligt på att skaffa GPS OCH go-pro kamera på huvudet på henne så fort hon går utanför dörren. Överdrivet? Nej, inte det minsta:)

Vi måste också kommunicera bättre inom familjen. Om nån tar in henne på sitt rum och behåller henne där över natten måste det meddelas. Samma sak om man släpper ut henne men inte kan släppa in av nån anledning, eller tvärtom.

Vi har ju en familjechat så det är enkelt. Grejen är ju att det inte funkar riktigt i praktiken. Men vi vill inte vara med om det här igen.

Om hon ändå kunde berätta vad som hände, var hon varit och varför.

Nu har hon bäddat ner sig i fåtöljen, buffat till kudde och filt som hon vill ha det, och jag ska snart gå och sova.

Lilla hjärtat mitt ♥️