Redan onsdag! Jag ska sluta blinka, det är något som är helt klart:) Det vore ju kul om man i alla fall kunde säga att man gjort något vettigt, men så är inte fallet. Timmarna liksom bara rullar förbi, och blir till dagar som blir till veckor som blir till månader som… ja ni fattar;)

Det största som hänt hos mig är att jag igår var och tränade😁 Ett riktigt pass med ledare:) Två månader och två dagar efter operationen om jag räknar rätt.

Jag har varit på ett litet pass med träningskompisarna och David, men då hade jag skalet på. Igår körde jag helt utan något hjälpmedel:) Jag bokade mig egentligen idag på ett cirkelfyspass, men så kunde inte syrran idag för hon har möte precis då. Eftersom jag inte testat köra än, och inte har vinterdäcken på så fick jag avboka. (Vinterdäcken är en egen historia. De har varit beställda en evighet men dragit ut på tiden, men nu äntligen är de här och Jimpa ska byta till dem i morgon 🙂 så sen ska jag kanske våga mig ut igen. Ska prova i alla fall, så får vi se hur det känns.) Sjukt besviken att inte kunna köra cirkelfys bokade jag mig i stället på HIT:) Det är ett högintensivt pass, massa fys och högt tempo. Inte alls optimalt att börja med, och jag hade aldrig bokat mig på någon annan än David. Det hade känts dumt:)

Men eftersom han vet, så behöver man inte stå och förklara varför man inte kan göra vissa saker:) När vi kom dit, visade det sig att det var så få bokade att vi i stället skulle vara på gymmet. Det är ofta ännu tuffare och hör till de absoluta favoritpassen:) Jag såg assaultbiken, och försökte med att just precis det redskapet kommer jag nog tyvärr aldrig kunna göra igen😂 jag hatar den innerligt, men det funkar såklart inte med David som genast gav en alternativ (enbent) variant;) Haha, men sen visade det sig att det funkade alldeles utmärkt, bra såklart men ändå…:)

Så! Igår körde jag ett riktigt pass, med riktiga övningar, och klarade av det förhållandevis bra:) Foten är stel, låst i en mer 90-gradig vinkel vilket gör att det känns extremt belastande att lägga all tyngd på den, som exempelvis när vi värmer upp och står i planka/armhävningspostition på tå, och sen flyttar fram ena foten till handen. Då är stor del av tyngden på bakre foten och det kändes inte alls bra. Inte så att det gjorde ont, men jag vågar helt enkelt inte utsätta senan för det. Den BÖR sitta fast, men varför chansa? Jag avvaktar ett tag till:)

Utfall går inte, jag kan göra nån halvfjantig variant på sidoutfall, men framåt vågar jag inte, det blir samma belastning. Men annars gick det ju fint. Förutom att allt flås är borta:D Det är helt otroligt hur snabbt man tappar konditionen! Men jag tycker ändå att jag kämpade på bra och det gick bättre än jag trott:) Nog för att jag fick stå och flåsandas ibland men det hör till ett HIT-pass.

Löjligt glad:) Men träning är så viktigt för mig, utan den känner jag mig inte riktigt hel. Jag är bokad på cirkelfys på fredag också, med Björn, som vet att jag opererat mig och med största säkerhet noterat under åren att jag har lite begränsningar, så det känns bra:)

Att träna på egen hand i gymmet är kul. Men pass är roligare:) och att känna att det funkar, hyfsat, är underbart.

Jag är ju fortfarande begränsad i mycket. Jag kan inte gå så snabbt, fotleden är stel och svullen, värre ju mer jag går, och jag får ont om det blir för mycket. Jag ägnar mycket tid med foten i högläge i soffan för att hindra att den svullnar. Opererade fötter svullnar, har jag googlat mig fram till:) och det kan hålla i sig länge, så det är inget konstigt. Men det är ganska obehagligt, så jag försöker undvika det. Jag har gärna kryckorna, med ispiggar på, ute om det är halt, för jag är osäker på de snabba rörelserna, och jag tar kryckorna om det ska spatseras runt mycket, för att avlasta och för att det ska gå lite snabbare:D Något jag har svårt för, dels för att jag inte vågar, men även för att det känns otroligt ostabilt, är att bära saker. Speciellt tunga saker. Matkassar till exempel, det är knepigt. Corrinda får lov att fortsätta handla ett tag till:)

Men, det är småsaker i det hela:) I stort är det bra och det är skönt.

Nu till något helt annat. En del av er, har kommit med lite knepiga kommentarer. Om Mirka och hennes situation. Nu sist denna:

”Stackars din bästa vän och finaste Mirka. Hon har inte orkat baka bullar till barnen som är jätteledsna nu. Att det ska vara så svårt för de närmsta vännerna att åka över med lite bullar till familjen. Allt råkar hon ut för, lider så med henne.”

Först och främst, tvivla aldrig på detta: Jag älskar Mirka.❤️Hon vet att om hon behöver mig mitt i natten så kan hon ringa och jag kommer.

Men, nu till kommentaren, jag vet inte jag, men kan man tolka det annorlunda än att personen tycker att JAG som vän borde åka dit med bullar? Nej. Eller jo, kan kan man, men om den skrivs inne hos mig så är det ju en passning att jag borde. Ja, hon har massa eländes elände på sin front nu, absolut. Men hörni – jag har också en hel del att tampas med. Jag är inte en jäkla supermänniska som är untouchable av livet, även jag har ju problem. Som jag inte delar med mig av, men som normala människor bör fatta finns. Ja hon har många barn och är ensam, men det har jag med. Och jag har varit ensam ännu längre än vad hon har, om man nu ska vara sån.🙈Hon valde dessutom alldeles själv att lämna medan jag blev dumpad. Min pappa gick bort i våras, efter att ha varit väldigt sjuk i ett par år. Mamma, syrran och jag var på ständig jour, dygnet runt i de åren. Det sliter, mer än vad man fattar när man är mitt uppe i det. Mina föräldrar har alltid varit väldigt närvarande i mitt liv, och nu är ena halvan av min grundtrygghet borta. Det påverkar mig som fan. Men jag skriver inte om det varje gång jag tänker på pappa, vilket är tur för då skulle jag skriva 24/7.

Jag har opererat foten, efter att ha fått operationen inställd två gånger pga pandemin. Det är såklart också något som är påfrestande. Jag har en stor familj att rådda och att bli handikappad för ett tag är inte heller en dans på rosor. Jag är helt själv om ansvaret för barnen, och ska försöka finnas för alla. Det är vad ni vet. Sen finns det ju andra saker i mitt liv som ni inte vet. Alla människor har sina problem. Även jag, alltså, fast jag är mer privat av mig när det kommer till det. När det då kommer kommentarer som denna, så undrar jag stilla vad fan personen tänker med? Vad ska JAG göra åt Mirkas situation? Om jag kunde så skulle jag såklart göra allt för att lösa alla hennes problem men nu är jag inte Gud;) Om jag inte hade opererat en fot så kan ni ge er den på att jag hade varit där varenda dag och hjälpt henne med flytten, men nu kom de två sakerna samtidigt. Jag kan inte utföra mirakel. Jag kunde för sjutton inte ens hjälpa min egen dotter att flytta!

Något jag däremot inte gör, är att baka lussebullar åt hennes barn, hej, jag bakar knappt åt mina egna! I år var ett undantag, sist jag bakade bullar var Robban och Corrinda sex månader, och det är 21 år sen;) Dessutom, det är ungefär en mil i mellan oss, tar minst en halvtimme att köra, så det är inte som att vi bor grannar. Det är inte bara att kvista över. Jag vet att Mirka vet att jag finns här, och det räcker egentligen, men det hindrar inte att jag blir både irriterad och faktiskt ledsen över sådana kommentarer. Jag fattar inte varför man skriver så hos mig? Som att jag inte vet hur hon har det, eller inte bryr mig? Jag vet och jag bryr mig, som sagt så älskar jag henne, och hela hennes familj.❤️ Men jag kan inte lösa hennes problem, hur gärna jag än skulle vilja.

”Att det ska vara så svårt för de närmsta vännerna att åka över med lite bullar till familjen”… Skriver man så inne hos henne med, eller är det bara här? Bara jag som ska vara superhjälte;)?

Jag är positiv i min grundinställning, mitt glas är oftast halvfullt. Jag dryper av ironi och galghumor, och när livet suger så hjälper det mig att driva med det, mig själv och situationen. Mitt sätt att skriva speglar väl hur jag är, och genom att skriva så bearbetar jag, och faktiskt på ett sätt – peppar mig själv. Jag fattar att det nog kan se ut som att jag inte har ett enda problem i hela världen och att jag tar livet med en klackspark. Riktigt så är det inte 😅

Så med det sagt, tänk efter lite innan man kommenterar som ovan, tack.

Och Mirka❤️ återigen, så alla verkligen fattar, hon är en av mina bästa vänner, och jag ser fram emot när vi en dag tar vår (minst) halvårslånga roadtrip genom USA, och alla problem ligger bakom oss. Det är en bit kvar tills dess, och vägen är inte direkt spikrak, men vi går den tillsammans, på vårt sätt.

På bilden Jamie och Älva 🙂

Jaha, jag ska väl sätta lite fart här hemma med något. Borde städa, och ska göra det också. Jag ska också skriva ihop ett inlägg med de rabattkoder jag fått under året som ni kanske kan ha glädje av nu:)

Vi hörs snart alltså!

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Patricia har ju flyttat hemifrån, vilket är kul för henne, men tråkigt för mig som saknar henne. Men en bra sak är att hon köpt en ny säng. Och därmed insåg jag att jag MÅSTE köpa en ny, för fasen vilken skillnad. Mjuk och skön och snygg. Hon har bäddat med påslakan från Cellbes som just nu ger dig 25% på ett helt köp med koden: 2149

Påslakanen är kingsize och finns i flera färger.

Jag måste alltså köpa en ny säng 🤷‍♀️ för jag sover inte bra i min. Efter tolv år har jag testat klart:) och nu får det lov att bli ändring. Grejen är bara att jag egentligen inte vill skaffa en ny förrän jag kan göra om hela rummet, med nya tapeter osv, och det går inte förrän datorerna är väck därifrån. Och det lär inte ske den här sidan årtioendet;) Men jag har i alla fall börjat:)

Patricia har köpt fina kuddar till sin soffa också, jag gillar den med tofsar.

Den ljusa kudden bakom är också fin, och båda finns i flera olika färger.

Cellbes rear som sjutton just nu. Så det finns stora möjligheter att göra rejäla klipp:)

Och glöm inte att ni också kan välja att få 25% på ett helt köp med koden: 2149

Här finns Cellbes

Idag var det dags för oss att packa in de flesta i familjen i bilar och dra till Stockholm. Närmare bestämt Solna, där Janelle och Simon bor. De bjöd på adventsfika/födelsedagsfika för mig:) Underbart när man slipper hålla i sådant själv😁

Mamma skulle med, men så blev hon bjuden på en middag, och eftersom vi kommer ses hela julen så är det klart att hon ska välja den:) Trixie som tillbringar sin mesta del i kyrkan, hade nåt där att göra, så hon kunde inte heller följa med. Men resten: Patricia, Corrinda, Robban, Novalie, Lovelia, Jordan, Jamie och jag, plus Jack såklart som var kvar hos oss,vi satte oss i två bilar och drog. Kom inte ens till Knivsta, typ tre mil, innan det tog tvärstopp. En olycka som vad det såg ut som när vi äntligen kom förbi, var en pickup med sommardäck. Jojo. Då kan det bli sladdrigt. Jag personligen skulle skämmas ihjäl om jag körde åt skogen med fel däck🙈 Nu kanske det var en annan anledning förstås, men ni fattar. En sträcka som tar kanske fem minuter att köra normalt, tog idag 25. Snark. Men till sist var vi framme, och Jack visade oss vägen. Lilla gubben visste ju precis var han skulle:) När Janelle öppnade dörren stod han bakom den, kikade fram och rusade sen in i hennes famn och ropade Mamma! Så gulligt, han saknar såklart sina föräldrar även om han har superkul hos oss. Allt annat vore konstigt:)

Janelle och … eller Simon, för det är han som bakar😜, hade gjort saffransbullar, snickerskaka, sockerkaka med chokladglasyr, sen blev det kaffe, glögg, varm choklad med grädde, julmust, pepparkakor och en annan kaka. Så gott!

”Det är inte en fin bild, mamma” sa Patricia, och jag håller med:) Men det var gott! Vi åt, snackade, lekte kurragömma, skrattade och hade mysigt. Robban som var ute och svirade igår var lite sliten och tog sig en powernap mitt i allt ljud.

Det är härligt när ljud och sällskap inte stör:)

Vi hängde här i flera timmar innan det var kväll och dags att rulla hemåt. På vägen hem passade vi på att åka in på syrrans jobb för att hämta en julklapp hon fått. De har hemmakontor igen, iom de nya restriktionerna, så hon åker inte dit längre.

Vi hade en trevlig dag, och är nu proppmätta för en vecka framåt eller så:)

I morgon är det Lucia. Jamie går i fyran och det är den årskursen som går Lucia för övriga skolan, och för föräldrarna. I år får vi stå utomhus. Gosh, trodde den tiden var över, när man hade små barn och fick stå och kolla på tjocka små snögubbar istf lucior, tärnor och stjärngossar;) Jamie ska vara stjärngosse ❤️ För några år sen var Lovelia lucia och jag fick ett uppbåd över mig för att jag skrev att föräldrar inte fick kolla på uppträdandet men att jag smet dit ändå. Ibland blir man så otroligt less på folk. Skolan valde det året att inte ha en föreställning för föräldrar, men givetvis får man uppehålla sig i kyrkan bäst man vill:) Och eftersom jag var där hela tiden då eftersom jag hade barn på Kyrkis, och dessutom hade en unge som var lucia så fick jag såklart komma och titta. Det var med skolans goda minne, men jag skojade och vissa fattade inte 🤦‍♀️

I år behöver ingen klaga, för det är en föräldraföreställning:) Jag och syrran går dit, och sen ska vi möta upp Trixie inne på stan för att gå till banken. Mer om det sen.

På bordet står de fina blommorna som Jimpa kom med:)

Och kanske är burken med laktitsen som heter Svenskjävlar, slut redan:) De flesta i familjen älskar lakrits och även om den här är salt så det räcker, så går det utmärkt att mumsa i sig ett gäng.

Jag fick brandvarnare av syrran och mamma och de har jag satt upp. Mina gamla var … gamla;) och jag har nog varit utan ett tag. Men nu så. Sen fick jag doft till min Genie från Rituals, det är en doftspridare, av både syrran och Patricia och jag älskar det för då känner jag mig så rik:) Haha, de är rätt dyra så jag snålar lite på dem, men nu har jag två nya på vänt när den som sitter i tar slut – så bra! Rituals dofter är helt underbara, och står alltid på allas önskelistor:)

I morgon ska jag, förutom att kolla på lucia och roa mig på banken, även handla julklappar. Igen. Typ det eviga kvällsmötet. Jag vill också träna! Men vet inte riktigt hur jag ska få in det också. Dessutom har jag träningsvärk efter mina kilometrar på rodd och cross. 😅 Jag har faktiskt bokat in mig på ett cirkelfyspass på onsdag!! Känns lite busigt, men det är med David som vet precis allt med min fot, och som kommer kunna ge mig andra övningar om jag inte klarar av de han tänkt:) Jag måste ju prova, annars får man inte veta om det funkar.

Jag testade idag att springa…nej, okey det var att ta i;) Jag var snäppet snabbare än att gå, nerför trapporna på syrrans jobb. De hade en så bra ledstång att hålla sig i:) Jag erkänner villigt att springa ligger väldigt långt fram i tiden🙈 Det gick inte alls. Men jag kommer inte ge mig innan det funkar. På nåt vis 🙂

I alla fall, jag ser fram emot onsdag!

Nu ska jag hoppa i säng, vi hörs snart igen!

Natti natti ❤️

Tusen tack för era grattis! Om ni bara visste vad det betyder mycket att få det från er. För, det är ju så här att det är ni och jag tillsammans som gör den här bloggen:) Idag minskar ni läsare, inte bara här hos mig, utan hos de allra flesta bloggare. Fler och fler går över till andra sociala medier, som youtube och Instagram. Egentligen är jag stenkorkad som envisas med att blogga, för det vore fan så mycket enklare att fokusera på ett medie. Och då blir det tyvärr Instagram. Jag vill inte sluta, men det är ändå ditåt det barkar, sakta men säkert. Ni och jag tillsammans kan ändra på det, och det är genom att jag skriver så bra jag kan:) och ni läser, gillar och kommenterar. Gärna, supergärna faktiskt, också dela min blogg på andra medier, som facebook osv. Utan engagemang av det slaget så försvinner man bland internets taskiga algoritmer. De som bestämmer vad som visas. Ju mer ni interagerar med mig, genom att gilla, kommentera, dela, ju mer synlig blir jag, och då kan jag fortsätta finnas:)

Så, vill ni hjälpa mig med det vore jag glad 🙂

Jag hade en superhärlig dag igår! Barnen väckte mig med sång och paket på sängen. Och redan där ljög jag ju, jag sov faktiskt inte en enda liten blund. På hela natten😬Och det var tredje natten i rad som jag inte sov. De två tidigare hade jag ändå lyckats skrapa ihop någon timme, kanske två, men natten till fredagen – inte en enda. Så jag hörde ju när de smög runt i köket fast de var tysta som möss:) Det gör inget, det är bara spännande och mysigt. Jack sov hos mig och vaknade såklart, och Corrinda hade köpt dels ett paket som han fick ge mig, och dels ett som han fick. Han tycker det är awesome att sova hos mormor nu:) Jag fick en korg full med små kexchoklad, strumpor med lös resår( ja tantvarning på den men som sagt, min fot svullnar;) ) batteriljus, en ask från Pandora och en ljusstake som Corrinda gjort på förskolan:)

Hon jobbar där alltså😂och hennes barn har fått göra sådana, som hon klurat ut. Jag hade en halv miljon sådana små ljushållare i trä, som jag gav till förskolan efter att de legat i klädkammaren i femton år, och innan dess flyttats med i tre flyttar, kanske fyra till och med 🙈

I Pandoraasken låg en så fin berlock till mitt armband, Dumbo❤️

Musse och Mimmi är sen tidigare:) Jag älskar Disney:) Fast jag älskar Disney mindre när de väljer att bojkotta Johnny Depp för att han blivit misshandlad av sin fru. Som det ser ut nu så verkar det ju ändå förhoppningsvis ljusna för den stackars saten, som verkligen blivit kastad under bussen av allt och alla, för att en kvinna kan ju såklart inte ljuga om att hon blivit misshandlad… Anklagar en kvinna en man för någon form av övergrepp, då är det så. Anklagar en man en kvinna för någon form av övergrepp, tja, då är det han som ljuger, som försöker rädda sitt eget skinn och jadajadajada. Det är kvinnor som ljuger och hittar på som förstör för andra kvinnor, som sen inte blir trodda för att det ropats ”Varg!” för många gånger.

Jag inser att det finns flera sidor av alla mynt, och just i detta fall har jag inte ens tvärkoll, men av det jag läst, bland annat lite rättegångsrapporter och polisanmälningar, så är det ju ganska klart vem som misshandlat vem i det förhållandet. Och det är inte han. Sen att hans förhållande till alkohol och droger verkar vara rätt liberalt, det är inte bra, men det är inte hustrumisshandel. Man måste skilja på äpple och päron. Nåväl! Jag överlåter till rättsväsendet att reda ut det, men jag behövde pysa ut lite. I min närhet så finns det män som lever i jävligt destruktiva förhållanden, som inte kan ta sig ur dem, och som misshandlas å det grövsta, främst psykiskt men även fysiskt. Samhället väljer att tro på kvinnan. För att hon är kvinna. Mamma. Madonna, inte det andra. Det finns så mycket onda människor i världen, av alla de slag. Bakom den vänaste fasad kan det döljas ett monster. Oavsett kön.

Och det värsta är att man inte kan hjälpa dem. Av olika anledningar. Och det suger.

Men tillbaka till min födelsedag 🙂 Haha, jag är rätt trött, har ju sovit dåligt, de där sidospåren lockar;)

Jag låg kvar en stund i sängen, och surfade, kollade mail och så vidare innan jag klev upp. Då hittade jag de här två i soffan så här❤️

Det är på det här viset Jack vill ha det, så nära Jamie som möjligt:)

Både Jamie och Novalie var hemma från skolan, förkylda men inte covid. Det innebar att jag kunde pipa iväg och träna, så det gjorde jag. Syrran körde ett kul cirkelfyspass, medan jag körde ett urtråkigt fyspass, som startade med sex tråkiga kilometers rodd. I långsamt tempo, för annars är det så jobbigt att jag storknar efter en kilometer;) Jag valde att köra två kilometer i taget, sen ta en paus för att dricka och ta ner fötterna och vicka på dem. När man ror så viker man foten och fotleden, och det är ju stelt överallt på höger, så det var nog nyttigt. Förutom att det gör ont i dag då;) Jag lyssnade på ljudbok och stretade på, men sen bytte jag till crosstrainern. Där har man foten platt på fotpedalen men får ändå en liten böjning. Det kändes mindre, men är också jobbigt, så när jag såg syrran nedanför fem minuter innan deras pass skulle vara slut blev jag superhappy:) Skönt att kunna avsluta😅

Och idag har jag träningsvärk av det, och har ont i foten, eller snarare tårna, viket där ni vet. Så pass att jag hade kryckorna både i går och i dag för att avlasta, för annars hade jag fått gå så sakta:)

Åkte hem, och duschade innan jag satte igång med att baka lussebullar. Jag vet inte jag, men jag kallar allt saffransbröd för lussebullar, vare sig de ser ut som klassiska bullar eller de snurrade. Lussekatter, lussebullar, vem orkar bry sig:) Jag använde ett recept jag inte gjort förr, och jäklar vad bra det blev, luftiga fluffiga bullar. Kavlade ut dem, strök fyllning på halva, vek ihop och skar remsor som snurrades antingen som lussebullar/katter, eller som en vanlig rullad bulle. De vanliga hade jag mandelmassa som fyllning i och det är riktigt gott:)

Jack hjälpte såklart till:

Det är svintråkigt att baka bullar. Allt som ska hålla på och jäsas flera gånger är värdelöst. Först i bunken, sen på plåten…. Jag är less efter att ha gjort degen och då har man det mesta framfört sig. Men till sist var det klart. Och jag käkade nog fem stycken eller så:)

Efter nyår är det nya tag igen:) Jag älskar fika och är det någon gång om året som jag inte bryr mig så är det nu i december. Jag äter, och sen stramar jag till kosten efter nyår:) Det är alltid efterlängtat, för det blir ju onödigt mycket av allt så här års. Kanske ska köra med min fasta igen, det var något jag gillade, mest för att jag slapp hålla på att tänka på mat överlag kanske;)

Syrran och jag tog några timmar shoppande, och trodde vi skippade middagen, men när vi kom hem vid åtta så satt de kvar vid bordet. Sen middag, och vi kunde äta lite tacos vi med, innan vi födelsedagsfikade ännu mer lussebullar:) Jack var vaken men hade ätit, och när jag käkat fick jag ta en paus och gå och lägga mig med honom. Han vill att man ska läsa en bok, och första kvällen fick jag akutleta efter en i klädkammaren. Hittade en, som heter ”Vad vill Hugo” och läste titeln för Jack, som pekade på sig själv och sa ”Jack”. Han har böcker där han själv är huvudperson, så han ville att jag skulle läsa om honom:) Sagt och gjort, jag bytte ut Hugo mot Jack och det gick fint. Tills det uppenbarade sig en Morbror Jack🤗 då blev det svettigt att hålla reda på namnen. Men det gick ju bra. I går somnade Jack ovanpå Jamie, som också somnade, det är ett tufft jobb att vara morbror:)

När Corrinda bar in honom vaknade han, och jag fick lägga mig och läsa. Sen ligger jag kvar tills han somnar och med mina tre nätter utan sömn var det ett mirakel att jag kunde hålla mig vaken;) Jag somnade till en minut men ryckte till och klev upp:) Aningen yrvaken smög jag ut till de andra som inte direkt saknat mig, så jag antar att jag inte sov mer än en mikrosekund:D Jag hasade mig ner på en stol och föll in i samtalet. Där satt vi sen till strax innan midnatt, när de flesta gick och lade sig, syrran körde hem Patricia och kvar blev jag och Robban. Snackade om livet i allmänhet och hade det lugnt och skönt. Vid halv två var jag så trött att jag fick lov att avsluta. Hoppade i säng och somnade faktiskt OCH sov, om än av och till. Men bara att vakna och känna att det är lugnt, jag somnar om snart, är underbart. Jämfört med att man direkt inser att det är kört.

I morse sov alla ganska länge, och sen har det varit full rulle. Jack och Jamie har lekt. Jimpa har grejat med renoveringen i rummet, jag har vikt tvätt, skrivit listor, grejat på, övriga har gjort annat. Jack har fått spela dator inne med Novalie:)

Det är kul:) Även idag lämnade jag hemmet lite för att julshoppa, det är skönt att dra iväg på kvällen för då är det lugnt i butikerna.

I morgon ska vi lämna tillbaka godingen, vi ska på adventsfika hos Janelle och Simon, och det ska bli kul. Tråkigt att bli av med Jack, men de saknar ju sin lilla unge såklart:)

Nu är det sovdags! Vi hörs snart:)

Natti Natti:)

Reklam och annonslänk för Matsmart

Jag skickade precis in en stor beställning från Matsmart:) Varje gång jag gör det, och tittar på vad jag sparat jämfört med ordinarie pris, så åker mungiporna uppåt🙂

Jag vet att ni är många som, precis som jag, gillar att handla med ibland ända upp till 90% rabatt, och ibland känns det nästan som man får betalt 😉 Haha riktigt så är det ju inte, men vad sägs om detta?

Tre stycken bakchoklad för TRE KRONOR🤗

Jag gillar den där, och köper alltid både mörk, ljus och vit bakchoklad, för det behövs alltid lite variation:) Ska man dekorera exempelvis är det superfint ju med olika färger.

Något annat som det är riktigt bra pris på nu är den här kroppskrämen från mitt älskade Dove. Doften på den här är som mina parfymer, ren och fräsch:) Jag har använt Dove deodorant sen den kom på nittiotalet eller så, kommer aldrig sluta:)

Jag handlar alltid pasta, pastasåser, krossade tomater och så mycket hygien jag kan, för det är tungt och jag får det hemkört till dörren. Så bra. Nu blev det väldigt mycket saft och koncentrat till sodastreamern. Jag har hittills inte smakat en enda Zeroh som inte är god, och den här är förhoppningvis lika god. Clementiner är ju underbart:)

Vi använder den ofta i bubblat vatten, men eftersom det även var finfina priser på sodastreamkoncentrat så passade jag på att köpa både Pepsi, SevenUp och den här Schwip Schwap Zero Syrup. Cola och apelsin är också jäkligt gott ihop. Speciellt när man kan anpassa efter sin egen smak.

Sist jag köpte koncentrat på min vanliga fysiska butik kostade det 99kr för två, Så femton kronor styck är mycket roligare:)

Jag återkommer med smakrecension sen så ni vet:) Det finns också mycket saker hos Matsmart, spel, pussel, kläder, smycken, och jag köpte faktiskt en varsin julkalender till djuren 😂

Jag borde ju såklart gjort det förra gången jag beställde, men då missade jag det helt. Jag tror inte att de misstycker att få den nu:)

Japp, det var vad jag hade att tipsa om nu, glöm inte kolla dagens erbjudande också, det är lite olika .

Matsmart hittar ni här:)

Nobeldagen, det är min dag det:) Och varje år känns det som att innan den tionde är det evigheter kvar till jul, man har all tid i världen på sig. Men efter, shit då är det stressigt😂

I år ska vi vara här hemma hela julafton. Det var vi förra året med, men det gills inte, för hela det året var en parantes. Jag gillar ju som bekant inte att laga mat, tror ni nån märker om jag beställer pizzabuffe? 😉 Haha nädå, men jag tror det är hög tid att diskutera julmaten lite med familjen. Vi ska ses hos Janelle och Simon på söndag för att fira tredje advent och min födelsedag och kolla deras nya lägenhet, så då får vi ta och bestämma nåt. Jag tänker yrka på knytkalas!

Jaja, blir nog bra:) Jag har deras barn här redan, och kanske inte lämnar tillbaka honom före söndag. Vi fick bilstolen kvar här så han kan åka med oss då, om det inte blir ändrade planer. Hans förskola är stängd i morgon så han ska få hänga med mormor. Jamie är överlycklig över att han är förkyld och måste vara hemma, och detsamma gäller Novalie. Janelle hade fått snabbtest från sitt jobb som jag gjorde på dem idag, och båda är negativa, klockrena resultat. Nästan som att vänta på ett graviditetstest, men inte lika nervöst:D

Jag har ju svårt att ta mig nånstans, och vad det verkar är ju de här snabbtesten helt i sin ordning att göra, så det var perfekt. Jamie har gjort test förut och tyckte det var fruktansvärt, så han låste in sig på toa ett tag, men kom ut sen och var en riktig duktig kille. Det var inte så farligt när jag gjorde det, såklart:) Mamma är ändå alltid mamma.❤️

Ingen av dem är dåliga, men lite småförkylda, och det är bara att testa. Jordan har däremot varit riktigt jäkla risig efter sin andra spruta i tisdags. Började redan på kvällen med att han kände sig hängig, och sen sov han mestadels hela onsdagen. Hög feber och huvudvärk. Stackars min lilla stora kille. Han var så ledsen ett tag där, när det kändes riktigt illa, men sen kickade alvedonet in och det blev lite bättre. Idag har febern försvunnit och han fick välja om han ville gå till skolan eller inte i morgon. Han valde att gå dit, men lovade att känna efter ordentligt på morgonen. Han har massa prov som han vill göra:) Haha, det är inte alla av mina barn som VILL gå till skolan om de får ett val;)

Jag roade mig hela långa dagen igår med att städa. Först här och sen där:) Längst tid tog det i vår gamla bastu, som gjordes om till en Walk-in-closet när vi hade översvämningen där nere. Tills nu har Lovelia, Trixie och Patricia delat på den. Lovelia har flyttat in sina kläder på sitt nya rum, och var Trixie gjort av sina vet jag inte🤷‍♀️men nånstans är de säkert;) Patricia har massor kvar🙈som jag inte vågar kasta/ge bort innan hon kollat igenom det. Sen har klädkammaren där blivit lite av en avstjälpningsstation för allt man inte vill se. Jag började med att försöka få ordning på det som hängde på galgar. Inte snyggt och prydligt, nä, utan på trekvart eller i en ärm eller så;) Under och längst in stod tre stora kassar fulla med galgar. Jaha, vad jävla bra då. Jag tror inte att någon fattar hur många galgar jag köpt för att det inte finns några här uppe hos mig.🤦‍♀️ Nu kastade jag alla som var för småkläder, fula, dåliga, för stora eller bara för att jag kunde:) Nu är det mestadels bra och hyfsat snygga galgar där. Rev ur alla killarnas kläder ur deras trådbackspelare och sorterade bort massor. Det gjorde de när de flyttade ner förra veckan, men alltså… inte så bra:D Hivade ner kläder i säckar för glatta livet, och hade sån tur att Jimpa tog med dem direkt när han åkte. Han håller på att måla och fixa i Robbans gamla rum så Trixie kan få komma in dit. Ja, ni ska få se bilder:)

Alla kläder åker till Röda korset. Jag orkar inte, har inte tid eller ens lust att sälja dem. När det blir så mycket som det blir när man inte rensar ordentligt mellan varven 🙈så blir det ohanterligt. Jag skulle ha kunnat startat en jackaffär, har säkert hivat iväg 100 stycken nu…. Jodå seriöst. Massor, massor och åter massor. Ingen har ju en jacka, utan alla kids har en fem, sex stycken. Minst. Och vi är många:)

Jag kollade runt först, men har inte längre så många med kids som är mindre än mina, och då är det svårt att ge bort saker. Men, de går i alla fall till något som i slutänden gör gott. Hoppas jag:)

Jag ”hittade” min julmatta till hallen. Jag visste var den var men visste inte om jag skulle orka tvätta den i badkaret. Men bestämde mig för att jag orkade, och har pysslat med det i timmar. Tungt och långt och sandigt och fasen vad mycket enklare det hade varit att köpa en ny😜 Men nu ligger den på tork. Fan ta den katt som kräks på den nu.

Efter en hela dag på fötter så svullnar ju den opererade såklart, och det känns väldigt obehagligt. Med mitt charmanta ryggskott också så kan man säga att det var lite obekvämt både här och var. Jag behöver träna! Men, har också en helvetisk träningsvärk fortfarande 😂 Helt sjukt. Men, kanske smiter jag iväg med syrran i morgon och kör ett pass, kan ju staka eller ro, det bör inte vara omöjligt. Jack har full passning här hemma, han bryr sig inte så mycket om mig ändå:) Vi får se.

En annan sak vi får se är om jag bakar lussebullar i morgon. Det skulle kunna bli så, men det skulle också kunna bli något helt annat:) Jag har nån knepig liten längtan efter att få knåda deg, så det kan hända. Annars finns det så goda saffransbullar på Ica:)

Ok! Jack ligger och sover, precis som alla andra. Jag har sovit uselt sista nätterna, kanske måste flytta ut på soffan igen;) Eller börja lägga undan pengar till en ny säng😜 Jaja, vi hörs snart!

Natti natti 🙂

Ingen har väl missat att vår sprillans nya civilminister på Finansdepartementet hamnat i blåsväder? Det på grund av en bild där hon kanske, eller kanske inte, gör en Hitlerhälsning. Som femtonåring. Nästan tjugo år sen alltså. Jag trodde först att det var en ny bild som det talades om, men nope. En ungdomsbild. Hon är femton år gammal.

Jag börjar med att säga att jag INTE sympatiserar med något som har med nazismen att göra. Tvärtom, jag förkastar det. Har alltid gjort. Jag har idag folk nära mig som envisas med att rösta på SD, och jag är ledsen att säga det, men jag tycker det är ren dumhet. Jag kan inte fullt ut respektera en människa som inte fattar vad det är som döljs där bakom det fancypancy vändakappaneftervinden-snacket. Jag fattar att det är ett missnöjesparti och jag är kanske inte heller så förbannat nöjd med vår svenska politik. Men vafan, det finns gränser. SD är en sån. Så är det hundra procent klart nu att jag föraktar nazismen?

Då så. Då går vi vidare:) KOM IGEN! Hon var femton år! En liten snorunge, som kanske stack en arm i vädret och gjorde en fulhälsning. Kanske gjorde hon det inte, kanske visar hon ett balettsteg? Var brandvarnaren sitter? Hur lång någon är? Femton år, då är man inte så smart som man tror, och jag har kanske själv gjort en Hitlerhälsning vid den åldern, vem har inte gjort dumma gester liksom? Med avsikt att förlöjliga, inte hedra. Absolut inte hedra men definitivt förlöjliga. Man måste få skoja om allt. Det är en mänsklig rättighet. Man måste få skoja även om nazismen. Faktiskt. Det man däremot inte får göra är att förringa eller förtränga vad de faktiskt gjorde, och försöker göra. Jag tycker inte heller att man får dra upp en bild tagen för 18 år sen som inte ens solklart visar det man anklagar henne för. Jag tycker det mer ser ut som hon håller armen ut åt sidan, och mig veterligen hälsade nassarna inte på det sättet?

När det kommer till politiker och annat löst folk där uppe i olika maktpositioner, så är jag väldigt tjurig på att de inte ska ha några skelett i garderoben. Ska man representera och/eller styra folket så får man offra en del. Saker som att ha en sambo som är pedofil går fetbort, hej då med dig, Federley, trovärdighet noll forever framåt. Oförlåtligt. Man får heller inte stjäla chokladkakor eller fuska med blöjkvitton som Mona Sahlin gjorde, eller ens smaka på lösgodiset som väl en tidigare statsminister gjorde? Här försöker man lära sina barn vad man får och inte får, man köper sitt godis först, sen får man äta det, och så gör statsministern tvärtom 🤦‍♀️ Man får heller inte vara en allmän diktator som vår egen Erik Pelling, som inte anser att han behöver lyssna på Uppsalas invånare när det gäller enorma summor och extrema ingrepp i naturen, förstöra vår rullstensås och därmed vattenförsörjning till exempel. Bara för att han vill ha ett (förlåt -många!)monument över sig.

Det Ida Karkiainen gjort, om hon nu ens gjorde det vilket jag inte alls är säker på, hör inte till vad jag anser är ens det minsta tveksamt. Jag vill mer kategorisera det under rubriken TRAMS.

Igår satt jag och tittade på presskonferensen gällande de nya restriktionerna. När en journalist frågar statsministern om Karkiainens bild och om hon har fortsatt förtroende för henne, så kände jag att jag skämdes så tårna krullade sig. Varför ställer man en sån fråga, gällande en 18 år gammal bild, på en presskonferens där det presenteras nya förhållningsregler gällande en världsomspännande pandemi? Jag orkar inte med sådana journalister. Flera ställde samma fråga, så man undrar ju också om de är korkade, döva eller bara måste ha ett personligt svar? Säga vad man vill om vår politik just nu, men bland det bästa måste ju ändå vara statsminister Magdalena Andersson:) Rakt och enkelt svarar hon att bilden är gammal, Karkiainen har aldrig sympatiserat med nazismen och hon har fortsatt förtroende. Lämnade inte så mycket trådar att dra i. Jag gillar henne, hittills. Kanske är för att hon är Uppsalabo;) Haha, snart har jag läst in på henne och inser att hon är en lika god kålsupare som alla andra politiker;) så jag lägger in min veto direkt.

Ok, låt mig höra era tankar om det här? Tycker ni att det ens ser ut som en Hitlerhälsning, och om så, ska hon hållas ansvarig för något hon gjorde som femtonåring? En gång, enligt ”bevisen” för det finns inget annat i hennes bakgrund som journalisterna lyckats gräva upp.

Om jag personligen skulle behöva stå till svars för alla dumheter jag gjorde eller sa när jag var en fjantig tonåring så skulle det inte finnas en skämskudde som var stor nog😅 Jag tror faktiskt att det gäller de flesta av oss, förutom dem med jättedåligt minne;)

Kom nu ihåg att mina sympatier inte ligger hos nazisterna, och ta nu inget ur sitt sammanhang och vidarebefordra det. Jag är emot nazism, det finns inget bra med det och har aldrig funnits.