Oj så kasst jag sov i natt, rädd för att försova mig, och ont i halsen och förkyld..Alltså förkyld? Jaja…
Jag kom upp i tid, även om ögonen var mer än lovligt grusiga, och det tog emot att glida ur sängvärmen. Doris kröp upp på min arm i natt när jag varit uppe på toa, bets lite lojt och slocknade sen, efter att hon slickat mig på halsen en lång stund, och med Jamie på andra sidan var det en aningens varmt, men mysigt;)
Upp, väcka Trixie, Lovelia och Jordan i ena rummet, sen in till Novalie, och så Corrinda. Väntade lite med Robban eftersom han inte började förrän 9.30, och höll på att få slag när jag smög in till honom, han satt fullt påklädd och redo i sin soffa och surfade:) Plötsligt händer det!
Jordan bara muttrade och vände på sig, han hade ingen lust alls att kliva upp, men till sist så. Tjejerna var genast med på noterna, de sköter sig helt själva på morgnarna, i dag flätade jag håret på dem, men det var allt. De hade packat sina väskor i går kväll, och allt var klart.
Jag lämnade över ansvaret för Doris och Jamie på Patricia, som sov, men innan de åkte så höll Corrinda, Robban och Novalie koll, så hon behövde inte kvickna till förrän de for.
Som alltid finns det NOLL parkering vid skolan, men jag har en ”hemlig” plats, som dock kostar pengar, kontanter enbart…men det var tom. Tjejerna skickade jag bara in på skolgården, de såg sina lärare och kamrater, så ett snabbt hejdå så var de iväg, och jag och Jordan fortsatte in till förskoleklasserna.
De har inskolningar fredag och måndag, som jag aldrig varit på. Jag har inte jättemycket till övers för alla dessa inskolningar som ska göras överallt, mina ungar är på skolorna i fem år innan de börjar skolan, de känner till lokalerna och i ärlighetens namn så har vi inte tid:) Vi vill ha sommarlov tills skolan börjar. Jag skulle hellre se att det började med att föräldrarna fick vara första skoldagen, men det är ju jag det.
Nu hade ju då alla barn utom Jordan varit där i två dagar redan, och de flesta känner nog till varandra sen dagis åxå, så han kände sig ju lite vilsen i början. Men det räcker att jag sitter där, och det har det gjort med alla barnen. Jag stannar alltså kvar hela första dagen. Om lärarna gillar det? Ingen aning, jag frågar inte:)
Den först halvtimmen var det samling, i en ring, och jag kan stolt meddela att min son satt som ett ljus. Fint och stilla på sin lilla pall, med fötterna i golvet och händerna i knät, och gjorde som han blev ombedd. Kyrkis gör ett oerhört bra skolförberedande jobb! Nu är Jordan en väldigt klok och smart unge, som har ett stort ordförråd på engelska ( tack Minecraft, och alla youtubefilmer) kan räkna till 10 på spanska, och till 100 på engelska och är sjukt smart på matte. Han trodde nog att det skulle vara lite mer utmanande att börja i skolan…och var efter en timme less.
– Är klockan 14 snart mamma?? suck…
Han var inte alls imponerad av det här med att börja i skolan, och tyckte att vi kunde strunta i detta med förskoleklass. Att han har väldigt många år kvar i skolan hade jag inte hjärta att säga:)
Men han gick fint i led tillsammans med de andra barnen till den stora skolgården, där alla skolans barn samlades, och skickade iväg lite ballonger med deras värdegrund på, och fick höra ett litet tal från rektorn och sen glass. Sen lekte de på gården, och så var det lite samling inne igen innan lunch. Jag frågade om jag kunde gå en promenad när de åt lunch, och det fick jag, men följde med till matsalen först och där ångrade han sig, och ville att jag skulle stanna. Vi hjälptes åt att ta mat, och så fort han satt sig vid sin plats vid bordet kunde jag gå, så jag smet iväg. En dryg timme senare kom jag tillbaka, och satt och smygkikade lite på en bänk i skuggan, innan de skulle gå in och avsluta.
Jordan var nöjd och glad, och det hade varit ok, men han har inga planer på att komma tillbaka i morgon;)
Han är klar nu. Eller hur? 😉 Men det blir bra. Han är social, och har lätt att skaffa kompisar, är inte blyg utan rätt framåt, och otroligt verbal. Han kommer nog gilla det, Eller inte, om jag ska vara helt ärlig så har få av barnen uppskattat förskoleklassen. Inte för att det är något fel på lärarna, de har varit omtyckta, men de är redo för skolan. De kommer från kyrkis, och har varit helt färdiga med lek och lär, och vill lära sig saker, sitta i en bänk, räkna svåra tal och lära sig läsa. Men, det kommer ju det med:)
Nåväl, Jordans första skoldag gick utmärkt, och i morgon lämnar jag honom där, syrrorna får skjuts tillsammans med honom, och sen får de nog cykla till skolan tillsammans, som de alltid gjort.
Jag var helt slut efter en dag i skolan;) och när vi samlat ihop tjejerna så for vi hemåt, hade en kort liten dejt om en grej, och sen åt vi lite för att så småningom dra iväg till badstranden. Trixie och Lovelia åkte hem till en kompis och ville inte följa med, så det blev Novalie, Jamie och Jordan, och så syrran och jag, hon jobbade hemma idag, så när hon var klar så drog vi för ett kvällsdopp. Jag hade inte tänkt bada, men efter att ha stoppat ner foten i vattnet så ångrade jag mig, det var ju varmare än det varit på hela sommaren! Wooow:)
Jordan och Jamie var i plurret mest hela tiden, medan vi andra nöjde oss med ett dopp. Så härligt!
Hem, äta lite, greja lite och se på Broadchurch, och nu är det sovdags snart.
Jag har dock en liten reflektion, eller flera;) och det kommer bli liv i luckan av dem..;)
Ett : Jag gick en timmes promenad uppe i Sävja, som är ett område med massor av barnfamiljer, ska jag tippa så är det övervägande delen som har barn i sitt hushåll. Men det var totalt dött. Inte en enda unge i lekparkerna, inte en enda unge på de olika husens altaner. Klockan var förvisso runt lunch, men alla kan ju inte rimligtvis sova middag? Är ALLA barn på dagis?
Då kommer reflektion nummer två:; Jag VET att alla inte har valmöjligheten, men nog skär det bra i hjärtat att se de små vingliga ettåringarna som är under inskolning/ nyinskolade, stå och gråta vid grinden på dagis. Hela dagen. JO, personalen tar hand om dem finfint, men de känner sig ju jävligt övergivna.
Jag är oerhört kluven i den frågan, jag skulle absolut gärna jobba med småbarn på dagis, för de är ju underbara, men jag skulle aldrig lämna småbarn på dagis. Jag är otroligt tacksam över att jag har haft, eller sett till att ta, möjligheten att vara hemma med mina. Alla får göra som de vill, jag menar inte att skapa någon debatt om för eller emot dagis, och jag menar det. Men JAG är tacksam över att ha fått ge mina barn den trygghet som JAG anser att barn behöver. Jag är tacksam över att jag följde mitt hjärta. Även jag måste kunna få nämna det utan att ni går i taket. Alla har olika förutsättningar, och alla gör olika val. Jag är tacksam att de val jag gjort känns lika bra idag som de gjorde då. Jag hoppas att ni alla känner så:)
Nu kommer en del av er läsa in massa i detta som jag inte menar, jag hade bara ont i hjärtat av att se små ledsna barn idag, och är lycklig över att veta att mina aldrig stått och skakat staket och gråtit efter mig.
Det räcker för mig:)
Så. Nu är det sovdags, jag är inte ett endaste dugg trött, men kommer vara det när klockan ringer i morgon;)
Alla har packat i ordning det de behöver till i morgon, och morgonlämningen löser sig bra, eftersom både Corrinda och Novalie börjar senare. De kan hålla ett öga på Jamie och Doris medan jag skjutsar. Förhoppningvis behöver jag inte stanna med Jordan, men det finns lite utrymme till det med, men jag tror att han känner sig tillräckligt hemma för att vara själv. Jo, det är väl dags att öva Doris på att vara ensam, men eftersom Jamie inte behöver vakna i ottan;) så är det skönt att han kan få sova vidare.
Nejmen, om man skulle göra som man säger då….;)?
Natti natti 🙂
Jag gillar denna blogg stenhårt! Den visar en vardag och verklighet som många av oss kan känna igen sig i på ett eller annat sätt. Carola är en ”lejonmamma” som tar hand om sina barn på bästa sätt (för övrigt bättre än många andra till och med). Alla som gått igenom en skilsmässa vet hur jobbigt det är, att då dessutom behöva ta ALLT ansvar själv för barnen, hemmet och gud vet allt är egentligen en superprestation. Mitt i där har man fullt upp med att må skit och att då behöva vara den enda förälder som alltid finns där kan inte ha varit lätt.
Det är så lätt för en del som kommenterar här att tycka, tänka, skriva vad Carola bör och ska göra. men ni sitter INTE i hennes sits, fatta det! Att komma med råd till som någon själv inte efterfrågat är respektlöst och knappast särskilt trevligt. Jag tycker nog att vissa personer kan ta och knipa igen litet, vill man ha råd så ber man om det.
För övrigt så är denna blogg underbar på grund av att den är realistisk, rolig, sorgsen, varm, hjärtlig och framförallt verklighetstrogen. Till skillnad från många andra som känns lite för konstruerade och overkliga. 🙂
Varma hälsningar från en lien tant i norr. 🙂
Tusen tack ❤️❤️
Å vad irriterande med alla som tror att Carola inte har bidragit till hushållet. Hon har arbetat, hon har haft föräldrapeng och studiestöd. Dessutom tagit hand om vabb, hem, barn osv. fler timmar än vad många utav oss andra fått göra. Stark, modig och duktig är hon. Är så glad att vi får ta del av din blogg. Kram <3
Blir lite matt att av alla förnumstiga mästrande kommentarer och försök att skuldbelägga Carola. Jag tror faktiskt att det finns många som sitter med just ”back-up-planer” och ”väntar på att bli lämnade”, och en del av mig kan förstå det och till och med tycka att det är bra, att kvinnor tar kontrollen över sin framtid och inte riskerar att hamna i beroendeställning till någon man.
Men samtidigt: För att leva ihop måste man ju våga lita på att relationen ska bära! Jag känner igen mig mycket i det du skriver Carola – jag har levt ihop med min man i evigheter och vi har många barn. Vi är ett team och att vi skulle lämna varandra finns liksom inte på kartan, även om jag förstås förstår att det rent teoretiskt finns en möjlighet att det skulle kunna hända. Och den dagen det mot förmodan sker så kommer jag också stå som ett fån och undra vad f-n som hände
: ).
Och jag tror att jag då skulle resonera och handla ungefär som du: Först göra allt för att rädda situationen, sedan bli förbannad och slutligen kavla upp ärmarna och komma igen och bygga upp något nytt. Jag vet i alla fall att jag inte skulle ångrat min godtrogenhet och mina långa mammaledigheter. Visst hade jag kanske önskat mer pengar i madrassen (en lååång utbildning har jag men den hindrar inte mig från att prioritera tid med barnen framför jobb och materiell standard) men som sagt, jag tänker inte heller så. Och det är jag faktiskt glad för!
Stor kram till dig fantastiska kvinna!
Ja det är väl inte konstigt om det vore så att han gick in i väggen? Som ensam skulle se till att en familj på nio barn hade tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen osv, det kan ju ha blivit lite för mycket för honom. Bara en tanke. Jag har ju ingen aning om hur er situation såg ut.
Eller så var det arbetet som åt upp honom. Att koka sylt är inte det mest krävande jobbet i universum men han verkar tro att utan just hans sylt går världen under. Han hade ju kunnat byta jobb. Ett där han jobbar 40 timmar i veckan istf 100 som han säger sig göra. (jag har hört det själv) Och umgås med familjen istf syltburkarna;) då hade hans livsandar säkert mått bättre.
Kanske var svårare att försörja en storfamilj på ett 40- timmars , 7-16-jobb?
”Att koka sylt är inte det mest krävande jobbet i universum”….ja säkerligen precis det allt handlat om….. Uppenbart höll ju hans (enligt dig meningslösa) jobb skutan flytande och de har kunnat bo bra och barnen har både haft sin mamma och fått utöva sina fritidsintressen. Dessutom är ju detta ett familjeföretag och de som har eller arbetar i ett familjeföretag vet att detta är inget man lämnar hur som helst….. Jag har själv en man som fått ta ett stort ekonomiskt ansvar pga av att jag blivit sjuk och fått en väldigt låg inkomst, det är helt klart ett stresspålägg på honom!
Carola: tråkigt att du blivit sjuk. Men du och några till bekräftar återigen det många av oss bloggare vet, att många av de mest stickande, huggande, nedvärderande, idiotförklarande osv kommentarerna kommer från folk som inte riktigt mår bra. Det verkar som att det då lossnar lite spärrar och man anser sig ha rätt att säga saker man mest troligt inte skulle säga Irl. Lite som att” om jag mår dåligt ska ingen annan må bra, det är orättvist” och så öser man ur sin skit på någon annan 😉
Förlåt om jag har fel men du bekräftade det verkligen.
Hoppas att du kryar på dig, jag önskar dig all lycka ❤️
Om du menar att jag har stuckit, huggit och nedvärderat dig så har du HELT fel, tydligen fler som helt kan missbedöma vad spm menas när man skriver något. 🙂 Önskar dig och dina barn ALLT gott, skulle aldrig falla mig in att önska något annat. Ha olika åsikter i vissa saker och ämnen har nog de flesta emellanåt men att önska andra människor illa skulle aldrig komma på tanken! Kram tillbaka, i detta fallet har du faktiskt helt fel men det är ok och jag tar inte illa vid mig. <3
PS. En förklaring är att jag tänker rent allmänt på vissa saker när jag svarar på en del kommentarer, men du då antagligen tänker på att jag försvara ditt ex, så är då sannerligen inte fallet. Er relation och ert privatliv/livsval är ju inget jag känner till eller kan/vill/ska ha en åsikt om.
Ja, det kan vara påfrestande att ensam försörja en familj. Mycket ansvar.
Carola: herregud, är det synd om honom nu? Ska vi komma ihåg att den som varit allra mest nöjd med uppdelningen är HAN. Och hans morsa;)
Han har kunnat lägga alla dessa timmar på företaget och fått det att gå bra, eftersom jag varit ständig backup hemma. Inte en enda gång har han behövt ställa in arbetet med kort varsel och vabbat tex. Jag har varit så jäkla sjuk ibland men ändå tagit hand om barnen, och det är liksom mitt bidrag till företaget. Allt har kunnat rulla på efter den utstakade planen. Han valde detta, och han har varit väldigt nöjd med att kunna jobba exakt så mkt han känt behövts. Han hade tjänat på alla plan, både ekonomiskt och personligt på att tex sälja bilar ist:). Han är en otroligt duktig säljare nämligen, en talang som kunde gett betydligt färre timmar med mer klirr i kassan.
Så. Gå inte i taket nu för att han ensam (?? Helt fel. Jag har bidragit jag med!!) försörjt familjen, det var väldigt väldigt hans alldeles egna val. Känner man sen att man vill revidera sitt val-så får man SÄGA DET.
Du är en kämpe och hur skulle du kunna veta hur sjuk i huvudet han skulle bli? Nä man måste våga tro på kärleken och leva livet med få barn osv! !! Jag följer dig och önskar jag varit lika rapp i käften 😉 Kramar från en medmänniska som också kämpar hårt / Lilian
Har alltid litat på att du vet vad du gör Carola!! Finns bara du som vet vad som var bäst och är bäst i din fina familj. Är övertygad om att du fixar det här! Framtiden finns framför dig och den blir vad DU gör den till och det vet jag att du vet bäst vad som är bäst för er.
STORA KRAMAR Tess W
Hej
Men Carola har ju en bra utbildning men hur ska hon lösa arbetstiderna för alla barnen. Vårdens tider är morgon,eftermiddags, och kvälkspidten och helg pass ich alla röda dagar
låt Carola sköta sitt pluggande hon vet säkert vad hon ska arbeta med
Bara en liten inflik här: vård jobb här oftast dom tiderna men inte alltid och då spelar det ju ingen roll hur många barn man har? Även ett eĺler två barn behöver ju passning om man jobbar? Själv jobbar jag i hemtjänsten och har sex barn men har såklart valt att ha barnomsorg till dem?!!
Man kan väl säga så här då,skriv gemensamt medans man tycker om varandra om vad som ska gälla vid en separation,väljer man att vara hemarbetande så kan ju den förvärvsarbetande partnern kompensera det bortfall rent ekonomiskt med att sätta in tre% av sin lön i ett långsiktigt sparande blir så mycket tydligare och enklare och parterna vet vad de har att förhålla sig till,det var väl mest ett tips för er som arbetar i hemmet och lever i hop med någon.
Jag är en sån som inte litar på någon allra minst män. Men ändå har jag hamnat i jobbiga förhållanden och förhållanden som nästan tagit knäcken på mig.
Vill bara säga att jag verkligen uppskattar din blogg. Älskar att du är så ärlig och trygg med dina val och dina åsikter. Heja dig!!!
Livet är en resa och hela tiden lär vi oss nya saker om världen och dem vi lever med. Jag hoppas att du i dag gjort slag i saken och öppnat ett sparkonto, det behövs inte så mycket i månaden men kan vara en grundplåt till ett nytt liv när den dagen kommer. Tanken är väl ändå inte att leva resten av livet i huset, då kan det sitta fint med en grundplåt. Sen är mitt förslag att ändå tar kontakt med din bank, förklara hur det ligger till och fråga dem hur de tycker att du ska agera, de är experter på ekonomi och har kanske många tips att komma med. Jag håller tummar och tår för att det kommer vända för dig, att du får ett jobb som du gillar och att ny kärlek dyker upp. Se dig om efter ett jobb att utföra hemifrån? Jag vet att en del medicinska sekreterare sitter hemma och jobbar.
Hoppas allt kommer att lösa sig så småningom för dig och barnen. Finns allt för många som vet precis hur andra skall leva sina liv. Inte alla som glider genom livet enkelt och smärtfritt. Du verkar vara en stark och klok kvinna så jag tror det blir bra till slut.
Kram och lycka
Anita
Ni var helt fantastiska i familjen annorlunda!! Och från en som kommer från en annan familj annorlunda till er familj annorlunda skulle jag vilja tipsa om en liten rolig grej, ett litet trolleri trick där man samlar mängder med extra poäng och det blir lite roligare att ta på sig finkläderna, dessutom blir man ju en cool mamma framför kompisarna som kan trolla haha
Hoppas ni får en underbar helg
Jag har varit tillsammans men min partner i nästan 5 år och det är ju en piss i Missisippi i jämförelse med hur länge du och P var tillsammans/gifta, jag tvivlar inte ett dugg på min sambo men jag vet att kärlek kan vara förgänglig.
Jag går inte omkring och funderar på vad/om/hur/när något skulle kunna hända med våran relation men man vet ju aldrig.
Du kan aldrig vara helt säker på din partners känslor och tankar, alla är ju egna individer med ett fritt tänkande och handlande.
Därför kan jag tycka att du förminskar honom lite när du hävdar att han lämnade er pga ovan nämda skäl.
Jag har med mig sedan barnsben att man alltid ska ha minst 2 månadslöner sparade för oförutsedda händelser och därför har jag ett eget sparande, om något skulle hända har jag så att jag klarar mig, kan köpa nytt bohag, sitta utan jobb ett bra tag osv.
Det fungerar för oss och jag tror att det hade varit bra för många faktiskt.
Tack Carola för ditt fina inlägg till oss snälla 😉 Det uppskattas även om du inte behöver vi förstår ändå. Jag blir riktigt ledsen för din skull när de mindre snälla går till personangrepp vilket är så onödigt. Allt du gör för oss och låter få del av stora delar av ditt och barnens liv och så är det tacken du får 🙁 det gör mig ledsen. Men det är ju så som du själv redan förstår att det finns alltid människor som vill mindre väl och som inte förstår att du bara skriver dina åsikter på DIN blogg utan att du för den skull någonsin går till personangrepp. Det är vi som ska tacka dig fina Carola. Tack så jättemycket för världens bästa blogg och för alla pengar som du sparar åt samhället genom att ta hand om dina egna barn och dessutom göra dem till världens finaste <3 kram
Bra skrivet! 🙂
Kära du! Nu blev det lite av en dåres försvarstal, tyvärr. Folk söker bekräftelse på att vi är olika, gör olika val och prioriteringar o.s.v. och då kommer du dragande med din skilsmässa och Perra. Läsarna vet vad han gjort mot dig, att du litat blint på honom m.m men att det inte gick så bra. Och hade du varit yrkesverksam hade det förmodligen sett ut på ett annat sätt nu för du hade du kunnat ta ett lån och lösa ut fanskapet och därmed skapat en annan trygghet för dina barn.
Jag tycker du är en underbar person och mamma men det betyder inte att jag alltid tror att du gör de bästa valen. Iofs tycker jag det är bra att du utbildar dig så att du kan få ett jobb du gillar men med tanke på din situattion men..det hade varit bra om den grejen redan var gjord liksom. Jag funderade lite på hur jag var ung, jag litade också blint på att allt skulle gå bra och bara flyta på. Det gjorde det inte, jag blev svårt sjuk och kan inte längre arbeta. Jag vågar inte tänka på hur det hade blivit om jag inte hade jobbat, rent ekonomiskt för genom det hade jag också några försäkringar som har täckt upp det enorma inkomstbortfall detta innebar för mig. Jag tillhör de föräldrar som var åter i arbete när barnen var runt två, arbetade halvtid de första åren, sedan 75% och sedan heltid tills jag inte kunde jobba längre. P.g.a. arv har vi också äktenskapsförord, jag litar inte ens på min egen partner :-), drar han så ska han inte ha med sig mitt arv 🙂
Du kommer för alltid att leva i kölvattnet av Perras beslut, så är det. Han kan bestämma vart du ska bo eller inte bo, hur du kan försörja dig och inte m.m. Jag hoppas att du kan slå dig fri från den grejen i den mån det är möjligt och det för du delvis när du kan börja arbeta och kan styra vart ni bor. Har du penagr löser sig boendet, har du barnomsorg kan du arbeta och får dessutom pension så småningom. Nu är du liksom skyddslös om ngt händer med din hälsa, du får knappt ngt från fk. Jag älskar din blogg, din rappa tanke, din humor, ditt sätt att formulera dig väl och delar av dina val. Men jag blir också orolig för hur utsatta du och barnen är, rent ekonomiskt om ngt händer dig eller något av dem. Kram!!
Hur hon än vänder sig har hon arslet bak. Vad hon än gör så har folk som du åsikter att hon borde gjort lite annorlunda. Gärna lite mer som du. Men aldrig att det är tillräckligt bra. ” iofs bra att hon pluggar, MEN det borde vara gjort redan” osv. Nu är det såhär och det är bara att agera efter det, och det gör hon ju ändå med beröm godkänt, eller hur? Man måste ha större framruta än bakruta i sina perspektiv- det är framtiden som gäller och ingen kan väl ändå säga att Carola inte gör det bästa hon kan för att framtiden ska bli bra för henne och barnen.? Något mer kan man inte begära av någon människa.
Styrka till dig Carola !!
Snälla Helena, vet du…även folk som har jobbat i alla år kan råka illa ut efter en skilsmässa. Många av dagens hemlösa är ”vanliga människor” som en gång haft jobb, familj, villa och ett socialt och till synes tryggt liv. Men så händer nått, mattan dras undan och man blir kvar utan nånting. Att sätta sina barn på dagis från att de är väldigt små är tyvärr inte lösningen för att kunna ge dem ett tryggt liv när ens livskamrat och trygga punkt ballar ur och sticker utan så mycket som en förklaring. Att sen denna människa visar sig vara en komplett idiot som inte har sina barns bästa för ögonen och verkar för att de ska ha det så bra som möjligt hos Carola som han lämnat dem hos på heltid kan man ju heller liksom inte gardera sig mot. Carola skriver att hon gjort val tillsammans med den hon litat på och att hon inte skulle tveka att göra samma val igen, kan det inte få stanna där? Utan pekpinnar om att det var ett lite korkat val och att hon borde gjort annorlunda…
Ja det vet jag Syrran, mer än väl. Men jag ser att de som klarar sig sämst är de som inte har någon utbildning och som varit hemma med barnen, tyvärr. Jag beundrar Carola för att hon nu tar tag i studiebiten och tar ansvar för att hon i framtiden ska få ett bra arbete med lön som hon och barnen kan leva på. Däremot vägrar hon att erkänna att det val hon gjort inte i längden blev så lyckat vad göller tryggt boende för barnen eftersom hon ingick en pakt med en person som utcklades åt ett håll som en del vuxna tyvärr gör. Och jag tror hon skulle tjäna lite på att göra det, på ett personligt plan och kanske också inse att folk prioriterar olika när det göller arbete och förskola för barnen. Sen håller jag i sak med om att små barn nog ska vara hemma de första åren..om det går..för det gör inte alltid det.
Men Helena, varför ska hon erkänna något som DU tycker är fel – hon tycker att hon gjorde rätt efter de förutsättningar som fanns då?! Är inte det ganska förmätet av dig? Hon mår ju knappast bättre av det, gör du?
Och att DU tycker dig se att de som klarar sig sämst är de utan utbildning innebär ju inte att det i verkligheten är så. Det är säkert delvis rätt, men inte hela sanningen. dessutom är inte alla som är hemma med barnen outbildade.
Carola, det behövs inte mer än att man faktiskt läser det du skriver för att förstå vad du menar. Det är ledsamt att läsa alla påhopp och mästrande kommentarer du får. Men jag tror att många av dem känner en hel del dåligt samvete och sorg över att missa så mycket i sina barns utveckling. Sådant vi fått vara med om – även om det gjort att vi inte har så mycket pengar. Hur det än är med det, är ju tackolov de allra flesta vänliga personer som förstår att stötta istället för stjälpa.
Hoppas ni haft en skön helg! Kram ♥
Carola: tack! Du sa exakt det jag ville ha sagt 🙂
Varför ska jag erkänna en annan människas antagande om mitt liv, som en sanning? Det kan vara det dummaste jag någonsin läst här i kommentarerna faktiskt.
Tack ❤️
Jag menar som så, man behöver förstår inte erkänna någonting ( vem har talat om att erkämma ett antagande om ditt liv?, det handlade inte alls om det) självklart inte. Man kan ha sin story klar och hålla sig till den resten av livet, den är absolut sann men innehåller fler bottnar, ett exempel:Jag levde under några år ihop med en man och efter ca två år kom första smällen. Jag borde förstås gått direkt. Men jag ville tro på förämdring och förbättring. Så blev det inte, jag stannade för länge.
Storyn efter kan bli så här: han var en sjuk idiot som slog mig och jag var ett offer för hans våld (allt detta är också sant för det blev jag också). Men jag kan också beskriva det såhär: jag tröffade en man och efter ett tag så började han slå mig, jag borde lagt benen på ryggen efter flrsta slaget men jag valde att stanna, tyvärr. Jag gjorde en missbedömnng och jävlar vilken läxa det blivit för mig. Jag kan inte försvara det valet en sekund. Det sista valet på hur jag betraktar det hela gör mig starkare och jag tar ansvar, inte för vad han gjorde utan för min missbedömning. han gjorde fle och ngt brottsligt men jag gjorde också fel som stannade. Är ni med? Om du Carola kan säga att jag litade på, han svek, det fick konsekvenser, ja då är man en bra bit på väg, men så här är det på din blogg Carola: vi är mpnga som älskar den, dig och dina barn men försöker någon vidga perspektiven så blir du rasande och rätt oförskämd. Ja du får mkt påhopp det stämmer men du slår också hejvilt om ngn försöker vidga perspektiven. Ditt val /ert av att ha varit hemma med barnen har berikat dig/er ngt enormt men har också inneburit något väldigt svårt. Ditt och hans val blev i längden en svår sak att härbärgera för dig och barnen, vad gäller boendet. Det var inte bara ert val, det var ditt och hans,. Och jo jag vet att han bröt sitt löfte och då fick valet konsekvenser. Så menar jag!!
Ja, jag håller med dig Helena. Kloka ord!! I dagens samhälle har alla möjlighet och rätt att utbilda sig och jobba. Även mannen/pappan kan stanna hemma med barnen om man inte vill ha dem i förskolan tidigt.
Ha det så skönt och njut av dem( kanske) sista värmande solstrålarna.