Jag förstod att det skulle bli så, det är svårt att diskutera skriftligt.
Jag menar INTE att man ska skilja på flickor och pojkar, och ge tjejer tjejsaker, och killar killsaker. Jag menar, och det är bara så, att mina barn tydligt föredragit det ena framför det andra, även fast hela huset kryllat av alla möjliga leksaker.
Våra ungar har haft allt. Barbie, pistoler, lego, klossar, he-man, bilbanor, sminkhuvuden,pennor, pysselgrejor, böcker, dockor – både pojk och flickdockor, gitarrer, mikrofoner, dansmattor, pilbågar, maskeradkläder osv osv i en evighet. Name it och jag har det i nån låda 🙂
De har haft rosa, blå, gröna, prickiga, randiga hjärtprydda , spiderman, bilar osv kläder.
De har alla haft tillgång till allt möjligt.
Men ta Robban, ensam kille, tre syrror som älskade rosa, glitter glamour och dockor osv…han borde ju då rimligen bara hängt på där, om det inte vore så att killar och tjejer är olika…
Oavsett hur mkt man vill, så kan man inte förändra det faktum att det ÄR meningen att vi ska vara lite olika, för vår överlevnads skull.
Män har en annan muskelbyggnad, det är skillnad på massor i våra kroppar, inte bara könet….gahh, som att det skulle sitta där liksom…?
Sen kan ni gärna förklara för mig, varför det trots allt jäkla genustänk lik förbannat strävas efter det manliga…i slutänden står karriärskvinnorna där i kostym..må hända med en kjol, men lik förbannat kostym..Kallas Dräkt för damer;)
När såg ni en manlig politiker i rosa tröja med glittertryck på? Eller en kvinnlig? Trots att de ska vara så himla folkliga 😉
Nix, manligt ska det vara 😉 Pondus, respektingivande.
Möjligen kan en kvinna i höga poster ha på sig stora oformliga klänningar, för hur skulle det se ut om hon klädde sig i nåt åtsittande,kort, lila och urringat…? Varför det då. Nä, för då blir det slampigt och/eller barnsligt. På med kostymen bara 😉
Det manliga är lite ”finare”. Jo, tänk efter. Eftersträvansvärt.
Jag har kanske en konstig inställning , men för mig är det en människa i första hand, och i min värld behandlas de lika.
Lön efter prestation, ingen jäkla kvotering pga kön och sånt trams. Rätt människa på rätt plats funkar bäst.
Kalla det för vad ni vill, men jag tror ändå att om man måste hålla på och TÄNKA och fundera över hur man behandlar sina barn, då är det lite knasigt. Det är det jag menar med att man hämmar sina ungar, att man tänker så himla mkt på att vara politiskt korrekt, genustänkande, att man liksom inte ser sitt barns personlighet utan pådyvlar de nåt som kanske inte är fel, absolut inte, men som inte är barnet, liksom. Fattar ni?
Att tjejen som VILL HA rosa glittertröja med Barbie på inte får det för att det ska vara praktiskt och bekvämt, och man inte vill förstärka det tjejiga,medan killen får det för att det är rätt ur genusperspektivet..
Åh det är svårt att förklara.
🙂
Kommentarer
Har slagits med stereotyper i hela mitt 20-åriga liv. Jag är så trött på att alla måste köna precis allting. Det är faktiskt inte biologiskt att tjejer och killar gillar olika klädtyper, leksaker eller färger, utan det där är något som samhället kommit på för att kunna sälja på en massa prylar. Typ ”En riktig man gör såhär”, ”Framgångsrika kvinnor ser ut såhär”
Det finns så otroligt många tabun kring att bryta könsroller, jag har liksom fått frågan om jag är homosexuell för att jag spelat hockey! Och det hade varit ännu ”värre” om jag varit kille och typ dansat eller ridit eller något. Hahahaha. Som om det vore det värsta i världen för det första liksom.
Poängen är att jag har så många olika sidor, men ibland begränsas jag och tänker: Uppfattas jag som för okvinnlig (och därmed för udda) om jag gör det här/tar på mig det här? Ska jag ta det enkla alternativet, det som förväntas av mig, och välja den tighta rosa/röda/[vallfri färg som anses feminin] tröjan, eller ska jag ta den bekväma, lite för stora mörka t-shirten jag köpte på herravdelningen, som jag älskar?
Skillnaden är väl om man låter dom välja fritt själva än att man tvingar dom in i en stereotyp roll utifrån sina egna önskningar och förväntningar. 🙂
Jag håller helt med dig Carola :). Samma har det ju varit hos oss. Jag menar: man får tvillingar, pojke och flicka. Om det inte vore nån skillnad på kön så varför ville då inte flickan leka med pojkens bilar eller pojken pyssla om dockorna? Varför har mina pojkar varit ’busigare’. Nåt måste det ju vara!
Själv är jag heller inte någon särskilt bil- eller teknikintresserad kvinna. Överlåter gärna sånt till min man :-). Tror nog att det är medfött och att jag inte vore annorlunda vad än mina föräldrar hade gjort!
Tycker att genus handlar mer om att alla ska gå möjlighet att vara den man vill.
Diskussionerna tycker jag dock får över styr.
Ni genusryttare, kan faktiskt inte låta bli att bli lite förbannad. Varför ställer ni genuskraven på våra barn!? Börja hos er själva, låt pappa gå med klänning till jobbet och mamma meka med bilen eller något annat. Då gör ni barnen trygga. Eftersom dom gör inte som vi säger utan gör som vi gör. Det wkulle jag vilja kalla bra genus förebilder. Läsg inte kraven på förändringar hos barnen!!!
Jag tycker inte att man måste sträva efter att alla ska hålla med varandra, är ju bara bra om man kan ha olika åsikter men ändå respektera att inte alla tycker precis som man själv gör. Det blir ju väldigt lätt missförstånd när man uttrycker sig skriftligt men jag anser att allas åsikter är lika mycket värda. Tycker ofta det blir så i diskussioner, att alla ska sträva efter att hålla med varandra om allt.
Fast det handlar ju om så otroligt mycket mer än bara vilka leksaker barn har tillgång till. Hur framställs pojkar respektive flickor på tv och i filmer? I böcker? Vilka manliga/kvinnliga förebilder finns? Vad får de för bemötande av andra vuxna och barn? Barn gör ju som bekant inte som man säger, utan som man gör, så har de könsstereotypa förebilder i sin omgivning så tar de självklart efter även om de får leka med både dockor och bilar. Vem städar hemma och vem mekar i garaget? Vem har klänning och vem har kostym?
Vill bara förtydliga att jag inte syftar på dig och dina barn nu, jag babblar bara rent allmänt 🙂
Jag har jobbat i förskolan i ett par år och det är skrämmande hur barn bemöts olika beroende på kön. En morgon kom en flicka till förskolan i en rosa ballerinaklänning, min kollegas reaktion var (med puttenutt-röst) ”åh vilken fin klänning du har, så söt du är!”. Några minuter senare kom en pojke i en tröja med blixten mcqueen på, då var bemötandet helt annorlunda. ”Wow vilken cool tröja!! Är du lika stark som blixten?”
Vänd på situationen och tänk att pojken hade kommit i ballerinaklänningen. Hade han fått samma bemötande som flickan? Antagligen inte, eller hur? Nu menar jag absolut inte att man ska klä alla pojkar i ballerinaklänningar och förbjuda flickor från att ha det, men det är bemötandet som är annorlunda beroende på kön och det är där problemet ligger. Det är såklart inget fel att säga till en flicka att hon är söt och att en pojke är stark, men många glömmer att säga tvärtom.
Sen håller jag med dig om att det manliga värderas högre i samhället och det blir jag så sjukt förbannad över. Att klippa sin dotter i en korthårig ”killfrisyr” är helt ok, men att låta sin sons hår växa långt och göra flätor, det fnyser man åt. Varför? För att traditionellt manligt värderas högre. Att kvinnor klär sig i kostym är inget konstigt, men en man i kjol det finns inte på kartan. Igen för att manligt värderas högre. Pojkflickor hör man talas om, men flickpojkar? Aldrig! Gaaaaah…
Ännu en gång, jag pratar inte om dig och dina barn Carola! Lika bra att förtydliga igen 🙂 Må gott!
Åh vad jag håller med dig Carola!!
Jag har fyra syskon, av båda könen. Vi har haft tillgång till alla slags leksaker men ändå är det lite som med dina barn. Tror visst det är meningen att vi skulle vara olika i könen från början för att kunna överleva. Att då som en ovan sra parallellen att man menar att vi skulle dött ut om vi lekt med lika leksaker, det är ju patetiskt. I dagens läge är det självklart inte så viktigt men det är ju en förklaring på varför man utvecklas olika när man är olika kön.
Håller också med om att rätt person på rätt plats oavsett kön är det vi ska sträva efter. Inte massa kvoteringar, då bara förstärker vi klyftan.
Ha en underbar helg med alla dessa dina barn!
Åh, vänta jag glömde… Pojkarna får givetvis en docka om de vill ha det. Det talas då också om att pojken minsann har en docka. När flickorna vill ha en docka är det jobbigt igen…för inte vill man få en könsstereotyp liten tjej. Nä, då blir det en neutral målsrbok istället…
Eftersträvansvärt är ordet! Tycker ofta att man hör (men framförallt SER) att människor som anser sig vara mycket genusmedvetna behandlar sina pojkar och flickor olika. Det är det ”pojkiga” som framhålls som lite bättre. Omedvetet givetvis! Att ha en pojkflicka är ju bara roligt o gör föräldrarna lite stolta..men en flickpojke??? Huvaligen!! Man ondgör sig gärna över Barbie och rosa men knappt ett ont ord om Spiderman eller Blixten McQueen. Vill flickorna ha denna typ av leksaker är det helt okej, tvärtom däremot = händer inte! (Naturligtvis är många typiska pojk/flickleksaker helt koko o borde inte få existera öht (samma med vissa kläder), men tyvärr..) Det är tråkigt att det ”flickiga” (o senare i livet ”kvinnliga”) många gånger ses som lite sämre…att flickor o kvinnor inte får den cred de förtjänar bara för att de är..sig själva.
Jag misstror dig inte när du säger att dina pojkar och flickor har betett sig olika och tyckt om olika leksaker. Det motsäger inte genusvetenskapen heller. Genus är de förväntningar vi har, omedvetet eller medvetet, på våra barn beroende på vilket kön du har. Genom att du köper pojkkläder- och leksaker till pojkarna, så lägger du förväntningen på dem att de skall bete sig som pojkar. Forskningen säger att barn vid 2-3 års ålder blir medvetna om sitt kön och delar av de förväntningarna. Det kan absolut vara som du säger, vad gäller dina barns beteende, men det är inte ett argument mot genusstudier. I och med att du utgår från att det är skillnad mellan pojkar och flickor kommer du också att ha olika förväntningar på dem, tolerera olika saker, osv. Eller tycker du att du har samma förväntningar på alla dina barn? Hur ser du på det här med förväntningar?
Carola: Jag menar inte att själva genusforskningen är fel! Det jag vänder mig mot är att alla ska vara så förbannat politiskt korrekta, och liksom tvinga in kidsen i det, de får inte vara pojkar och flickor utan ska vara nån stor massa…hens kanske 😉
Jag har samma förväntningar på alla barnen – att de ska uppföra sig väl, vara ärliga, och ha sunt förnuft.
Om de sen väljer att göra det i rosa paljettklänning eller skogshuggarskjorta skiter jag i 🙂
L
Fast du underkänner ändå den genusforskning som säger att rosa är en tjejfärg enbart genom kulturella bestämmelser, och inte genom biologi. Och utifrån dina egna barn drar du slutsatsen att ALLA pojkar och flickor har olika beteende på grund av sitt kön?
Men jag håller med dig om din analys av att det manliga är mer eftersträvansvärt! Däremot tycker jag inte att de kvinnor som arbetar som politiker skall skuldbeläggas för att de inte har ”traditionella kvinnliga kläder”, för de skulle inte få utrymme och de jobben om det hade det.
Du skriver att ”Oavsett hur mkt man vill, så kan man inte förändra det faktum att det ÄR meningen att vi ska vara lite olika, för vår överlevnads skull.” Vad menar du med mening? Vi överlever oavsett vilka leksaker våra barn leker med. Vi överlever oavsett om vi bestämmer att alla måste ha homosexuella relationer, om vi bara planerar in lite heterosexuellt samlag då och då. Hur menar du att vår existens är hotad?
Och just det! Det är verkligen inte syftet med genus, att tvinga in barn i något de inte är. Det handlar om att ge alla barn tillgång till både det som anses som manligt och det som anses som kvinnligt. Att till exempel faktiskt ge en pojke en prinsessklänning, för att därigenom visa att han kan ha en egen, och att det är okej. Eller att ge en flicka en aktionfigur eller en bilbana. För det är stor skillnad mellan att leksakerna finns i hemmet och att du som förälder aktivt ger dem egna leksaker som ”tillhör” det motsatta könet.
Därmed inte sagt att man bör genomgående bör ge dem leksaker som kommer från den motsatta avdelningen. Självklart skall man se vad de leker med, vad de önskar sig osv, också. Men som barn kan det vara svårt att ens sätta ord på om du skulle vilja ha någonting som inte riktar sig till ditt kön. Förstår du hur jag menar?
Vet du, du gjorde just samma analys som genusteoretiker och genusvetare i hela världen gör – nämligen att det som är manligt värderas högre! 🙂
Tror dessutom de flesta genusvetare är överens om det du noterat när det gäller barnen också: att pojkar väljer traditionella pojksaker, och flickor väljer traditionella flicksaker.
Det man inom genusvetenskapen (för det är ju en vetenskap!) försöker göra är att hitta förklaringen till detta i samhället, i relationer och i övergripande förväntningar. Det är inte en så svår uppgift som man kan misstänka vid första början, för det mesta landar i det att man kan observera att nästan alla -medvetet OCH omedvetet- bemöter pojkar och flickor, män och kvinnor på olika sätt. Även från att dom är pyttesmå! Ja, till och med från innan dom är födda, om man vet att man väntar en pojke eller en flicka. 🙂
Sen är det självklart så att biologiska skillnader finns och också påverkar! Men kanske inte så mycket, och kanske inte de saker som man vid första anblicken kan tro..
Lycka till med ditt pluggande!
Jag förstår hur du menar och jag håller med 😉
Exakt samma mening tänkte jag skriva! 🙂