Oj så kasst jag sov i natt, rädd för att försova mig, och ont i halsen och förkyld..Alltså förkyld? Jaja…
Jag kom upp i tid, även om ögonen var mer än lovligt grusiga, och det tog emot att glida ur sängvärmen. Doris kröp upp på min arm i natt när jag varit uppe på toa, bets lite lojt och slocknade sen, efter att hon slickat mig på halsen en lång stund, och med Jamie på andra sidan var det en aningens varmt, men mysigt;)
Upp, väcka Trixie, Lovelia och Jordan i ena rummet, sen in till Novalie, och så Corrinda. Väntade lite med Robban eftersom han inte började förrän 9.30, och höll på att få slag när jag smög in till honom, han satt fullt påklädd och redo i sin soffa och surfade:) Plötsligt händer det!
Jordan bara muttrade och vände på sig, han hade ingen lust alls att kliva upp, men till sist så. Tjejerna var genast med på noterna, de sköter sig helt själva på morgnarna, i dag flätade jag håret på dem, men det var allt. De hade packat sina väskor i går kväll, och allt var klart.
Jag lämnade över ansvaret för Doris och Jamie på Patricia, som sov, men innan de åkte så höll Corrinda, Robban och Novalie koll, så hon behövde inte kvickna till förrän de for.
Som alltid finns det NOLL parkering vid skolan, men jag har en ”hemlig” plats, som dock kostar pengar, kontanter enbart…men det var tom. Tjejerna skickade jag bara in på skolgården, de såg sina lärare och kamrater, så ett snabbt hejdå så var de iväg, och jag och Jordan fortsatte in till förskoleklasserna.
De har inskolningar fredag och måndag, som jag aldrig varit på. Jag har inte jättemycket till övers för alla dessa inskolningar som ska göras överallt, mina ungar är på skolorna i fem år innan de börjar skolan, de känner till lokalerna och i ärlighetens namn så har vi inte tid:) Vi vill ha sommarlov tills skolan börjar. Jag skulle hellre se att det började med att föräldrarna fick vara första skoldagen, men det är ju jag det.
Nu hade ju då alla barn utom Jordan varit där i två dagar redan, och de flesta känner nog till varandra sen dagis åxå, så han kände sig ju lite vilsen i början. Men det räcker att jag sitter där, och det har det gjort med alla barnen. Jag stannar alltså kvar hela första dagen. Om lärarna gillar det? Ingen aning, jag frågar inte:)
Den först halvtimmen var det samling, i en ring, och jag kan stolt meddela att min son satt som ett ljus. Fint och stilla på sin lilla pall, med fötterna i golvet och händerna i knät, och gjorde som han blev ombedd. Kyrkis gör ett oerhört bra skolförberedande jobb! Nu är Jordan en väldigt klok och smart unge, som har ett stort ordförråd på engelska ( tack Minecraft, och alla youtubefilmer) kan räkna till 10 på spanska, och till 100 på engelska och är sjukt smart på matte. Han trodde nog att det skulle vara lite mer utmanande att börja i skolan…och var efter en timme less.
– Är klockan 14 snart mamma?? suck…
Han var inte alls imponerad av det här med att börja i skolan, och tyckte att vi kunde strunta i detta med förskoleklass. Att han har väldigt många år kvar i skolan hade jag inte hjärta att säga:)
Men han gick fint i led tillsammans med de andra barnen till den stora skolgården, där alla skolans barn samlades, och skickade iväg lite ballonger med deras värdegrund på, och fick höra ett litet tal från rektorn och sen glass. Sen lekte de på gården, och så var det lite samling inne igen innan lunch. Jag frågade om jag kunde gå en promenad när de åt lunch, och det fick jag, men följde med till matsalen först och där ångrade han sig, och ville att jag skulle stanna. Vi hjälptes åt att ta mat, och så fort han satt sig vid sin plats vid bordet kunde jag gå, så jag smet iväg. En dryg timme senare kom jag tillbaka, och satt och smygkikade lite på en bänk i skuggan, innan de skulle gå in och avsluta.
Jordan var nöjd och glad, och det hade varit ok, men han har inga planer på att komma tillbaka i morgon;)
Han är klar nu. Eller hur? 😉 Men det blir bra. Han är social, och har lätt att skaffa kompisar, är inte blyg utan rätt framåt, och otroligt verbal. Han kommer nog gilla det, Eller inte, om jag ska vara helt ärlig så har få av barnen uppskattat förskoleklassen. Inte för att det är något fel på lärarna, de har varit omtyckta, men de är redo för skolan. De kommer från kyrkis, och har varit helt färdiga med lek och lär, och vill lära sig saker, sitta i en bänk, räkna svåra tal och lära sig läsa. Men, det kommer ju det med:)
Nåväl, Jordans första skoldag gick utmärkt, och i morgon lämnar jag honom där, syrrorna får skjuts tillsammans med honom, och sen får de nog cykla till skolan tillsammans, som de alltid gjort.
Jag var helt slut efter en dag i skolan;) och när vi samlat ihop tjejerna så for vi hemåt, hade en kort liten dejt om en grej, och sen åt vi lite för att så småningom dra iväg till badstranden. Trixie och Lovelia åkte hem till en kompis och ville inte följa med, så det blev Novalie, Jamie och Jordan, och så syrran och jag, hon jobbade hemma idag, så när hon var klar så drog vi för ett kvällsdopp. Jag hade inte tänkt bada, men efter att ha stoppat ner foten i vattnet så ångrade jag mig, det var ju varmare än det varit på hela sommaren! Wooow:)
Jordan och Jamie var i plurret mest hela tiden, medan vi andra nöjde oss med ett dopp. Så härligt!
Hem, äta lite, greja lite och se på Broadchurch, och nu är det sovdags snart.
Jag har dock en liten reflektion, eller flera;) och det kommer bli liv i luckan av dem..;)
Ett : Jag gick en timmes promenad uppe i Sävja, som är ett område med massor av barnfamiljer, ska jag tippa så är det övervägande delen som har barn i sitt hushåll. Men det var totalt dött. Inte en enda unge i lekparkerna, inte en enda unge på de olika husens altaner. Klockan var förvisso runt lunch, men alla kan ju inte rimligtvis sova middag? Är ALLA barn på dagis?
Då kommer reflektion nummer två:; Jag VET att alla inte har valmöjligheten, men nog skär det bra i hjärtat att se de små vingliga ettåringarna som är under inskolning/ nyinskolade, stå och gråta vid grinden på dagis. Hela dagen. JO, personalen tar hand om dem finfint, men de känner sig ju jävligt övergivna.
Jag är oerhört kluven i den frågan, jag skulle absolut gärna jobba med småbarn på dagis, för de är ju underbara, men jag skulle aldrig lämna småbarn på dagis. Jag är otroligt tacksam över att jag har haft, eller sett till att ta, möjligheten att vara hemma med mina. Alla får göra som de vill, jag menar inte att skapa någon debatt om för eller emot dagis, och jag menar det. Men JAG är tacksam över att ha fått ge mina barn den trygghet som JAG anser att barn behöver. Jag är tacksam över att jag följde mitt hjärta. Även jag måste kunna få nämna det utan att ni går i taket. Alla har olika förutsättningar, och alla gör olika val. Jag är tacksam att de val jag gjort känns lika bra idag som de gjorde då. Jag hoppas att ni alla känner så:)
Nu kommer en del av er läsa in massa i detta som jag inte menar, jag hade bara ont i hjärtat av att se små ledsna barn idag, och är lycklig över att veta att mina aldrig stått och skakat staket och gråtit efter mig.
Det räcker för mig:)
Så. Nu är det sovdags, jag är inte ett endaste dugg trött, men kommer vara det när klockan ringer i morgon;)
Alla har packat i ordning det de behöver till i morgon, och morgonlämningen löser sig bra, eftersom både Corrinda och Novalie börjar senare. De kan hålla ett öga på Jamie och Doris medan jag skjutsar. Förhoppningvis behöver jag inte stanna med Jordan, men det finns lite utrymme till det med, men jag tror att han känner sig tillräckligt hemma för att vara själv. Jo, det är väl dags att öva Doris på att vara ensam, men eftersom Jamie inte behöver vakna i ottan;) så är det skönt att han kan få sova vidare.
Nejmen, om man skulle göra som man säger då….;)?
Natti natti 🙂
Kommentarer
Oj, vad du skriver bra om detta!! Håller med dig till fullo!
Kan själv ångra att jag inte tog tillvara på småbarnstiden mer än jag gjorde.
Att många blir upprörda över åsikter som går åt att små barn mår bäst av att vara hemma med sina föräldrar, har nog mycket med dåligt samvete att göra, man vill helt enkelt inte inse att det vore bättre för ens barn att få umgås lite mer med en själv…….. Visst det kan vara tufft och jobbigt med små barn, och säkert betydligt lugnare på kontoret med sina kollegor…., men varför skaffa barn om man tänkt lämna iväg dem större delen av dagen…… Det vore intressant att göra en studie på det sammanlagda antalet timmar som ett genomsnittligt barn till arbetande föräldrar går på förskolan i veckan! Många går väldigt långa dagar……..i VÄLDIGT stora barngrupper, tror inte många vuxna skulle vilja jobba i så stora grupper…
Skolplikten är mellan 7 och 16 år. Förskoleklassen är ingen obligatorisk skolform utan helt frivillig. I hela landet. Detta bestämmer inte kommunerna. Förskoleklassen är i skolans lokaler men som sagt frivillig. Källa: skolverket
Det är olika i olika kommuner eftersom skolorna kommunaliserades. Enligt mig är det skit att skolorna kommunaliserades, borde styras på regeringsnivå så alla får samma förutsättningar!
Annema i vår kommun räknas sex- års till skolan och skolplikten och då är det obligatoriskt. Jag tycker också att det är konstigt att det är olika i olika kommuner, vilket det inte borde.
Hur kan förskoleklassen vara obligatorisk? Skolplikten är från 7-års ålder, innan man fyllt det gör man vad man vill.
Jag tycker inte det här behöver en diskussion. Alla gör sitt val efter vad man vill/är tvungen att göra. Det är bara att acceptera andras val. Jag anser inte att Carola har hackat på dom som har barn på dagis. ( jag har barn på dagis) Hon talar bara om sin åsikt. Alla är vi experter på våra egna barn och vet vad som är bäst för barnet/barnen/familjen. Det kan ju vara skillnad på syskon också vad som är bäst. Vi alla väljer efter olika förutsättningar. Behövs inte diskuteras efter som alla är experter på sina barn. Någon nämde att förskoleklass inte är obligatoriskt. Det är olika i kommunerna. I den kommun som jag bor i är förskoleklassen obligatoriskt, så här har föräldrarna absolut inget val oavsett vad dom är bäst för barnet , det skullen vara en bra diskussion däremot.
Nej nej nej, förskoleklass är INTE obligatoriskt! Men kommunen måste erbjuda en plats.
Min väninna sade, att när hon får barn, så ska då det barnet inte vara på dagis. Ungen är idag 23 år, och väninnan är fortfarande hemmafru;)
Ni måste verkligen ha bedrövliga förskolor i din hemstad…. Mina barn har börjat på förskola när de varit 13-15 månader, inget jag är stolt över, men med deltid inom vården blir det ingen vidare föräldrapenning som man kan stretcha ut långt.
Ingen av mina tre har någonsin gråtit vid lämning, de har inte heller varit tysta och stressade. Fel på anknytningen, som någon skrev, bullshit säger jag! De har varit glada ungar, som varit överlyckliga över att komma till förskolan och få se andra småttingar och ha andra saker att leka med. Jag har aldrig på något sätt upplevt, att de känt sej otrygga.
Jag har heller inte sett att de andra småttingarna på förskolan varit förtvivlade på något sätt, utom möjligen ifall de haft en korkad förälder som lämnat av dem där rejält förkylda, hängiga och grönsnoriga. Men det är ju en annan story….
Däremot fattar jag inte varför så många föräldralediga väljer att ha ett äldre syskon på förskola om de är under 3-4 år, känns gräsligt onödigt. Då kommer alla lama ursäkter om att det är synd om barnet som får vara hemma med mamma och nya bebisen, att barnet behöver så mycket mer stimulans än vad föräldern kan ge hemma blablabla….
Orkar man inte ha mer än ett barn hemma, kanske man inte ska skaffa fler. Eller göra som jag, vänta till barnet börjat i skolan med att skaffa nästa….. 🙂 Obs, skämt, inget som jag planerade, det råkade bli så, två gånger t o m.
Lek och lärande använder man långt upp i skolan eftersom barn lär genom leken, alltså inte endast i förskolan och förskoleklassen. I förskoleklassen arbetar man mycket med att svetsa samman barnen till en trygg grupp , stärka relationen mellan barnen, men även fortsatt arbete med språklig medvetenhet, läs-skriv utveckling, matematik mm. Kunskap och lärande startar INTE i år 1 utan långt tidigare. Lär man sig mer genom att sitta i en bänk? Barnen får i förskolan och i förskoleklassen undersöka, upptäcka, ställa frågor, hypoteser, reflektera tillsammans inom flera ämnesområden. Lärare som utmanar med olika lärmiljöer och material i kombination med sin didaktiska kompetens och ämneskunskaper. Du verkar vara väldigt misstänksam mot just förskolor , och mitt arbete som lärare i förskolan innebär inte att lära barnen att ”sitta still” . Tycker det är synd att du ofta skapar en smutskastning mot en verksamhet som du inte har någon kunskap om. Du har valt att vara hemma fru och det respekterar jag men inte att du skriver om något du inte vet, och lägger fram det som att föräldrar som har sitt barn i förskolan sviker sina barn, att alla 1-åringar står och gråter dag ut och dag in?! Besök en förskola och besök dina barns skola under skoltid vid flera tillfällen kanske du omvärdera din lärande och kunskapssyn. Jag är också ensamstående och tycker det är intressant hur du får ihop det som ensamstående förälder, men tyvärr är dina inlägg ibland svart eller vitt, helst vad det gäller synen på att vara förälder och valen man gör. Synd! Emelie leg. Lärare i förskola/förskoleklass/grundskolanstidigare år
Klokt!!!
Klokt skrivet!!!
Särskrev du ”hemma fru” med flit eller?, Emelie/LÄRARE etc etc…
Håller med om detta. Tycker att du C har onödigt nedvärderande ton när du skriver om Jordans förskola också. Har du tänkt på att barnen faktiskt kan ha nytta av förskolan också? Inte kanske i 1-årsåldern men senare. Det kan vara kul att leka med kompisar. Alla har heller inte möjligheten att stanna hemma i åratal. Ibland handlar det inte om enbart prioriteringar. Vi har inga föräldrar som hjälper oss ekonomiskt eller annars heller. Dagis har använts för att vi varit tvungna. Dock har jag enbart positiva minnen från tiden mina barn gick i dagis.
Jag blev mer eller mindre tvingad att lämna min son på dagis när han var precis ett år fyllda.
Jag var arbetslös och hade inte fattat det där med spara dagar så för att få min À-kassa var jag tvungen att lämna honom på dagis. Min son var ett av de där gråtande barnen, han grät vid lämning varje dag, personalen ringde tom efter mig i bland då han var otröstlig. Sonen lärde sig aldrig gilla dagis, tack och liv arbetar jag inom vården med skiftande arbetstider så han behövde aldrig gå mer än 3 dagars veckor.
Alla barn är inte gjorda för dagis. Önskade att min livssituation sett annorlunda ut så han hade sluppit helt.
Så jag förstår vad du vill säga Carola , men tyvärr är allas situationer olika och man får lösa livspusslet så gott man kan efter bästa förmåga .
För mig har dagis varit barnpassning de timmar jag själv inte kunnat ta hand om mina barn. Lämnat barnen vid 14 tiden och sen hämtade pappan vid 16.30 tiden. När jag fick andra barnet var det kyrkas för första barnet tre dagar i veckan 4 timmar åt gången. Lite som dagis förutom att de var många vuxna och färre barn än på dagis. Sen hade vi en go å härlig föräldragrupp som träffades på mvc , vi träffades ofta och hittade på kul saker med barnen. Vi var fyra föräldrarnapar som fortsatte at träffas. Och efter 21 år träffas vi fortfarande dock utan barn 😉
Att skaffa barn för mig var ett väldigt medvetet o svårt beslut i o med att jag är stresskänslig. För mig har möjligheten att få ha mitt barn på dagis 15h/v fast jag går hemma ganska inte varit avgörande men jag har känt att det varit bra för mig att få de timmarna o återhämta mig o göra vardagsysslor i lite lugnare takt. Då känner jag att jag har så mycket mer energi över sen till dem. Båda mina barn har varit dagisbarn o trivts ypperligt på sina avdelningar. Så det har varit ett enkelt beslut för mig så de får en gladare o lugnare mamma. Men hur gör man om inte har ett barn som trivs på dagis o man måste jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop, som det faktiskt är för de flesta idag med dyrare boendekostnader, el o allt där till. Det där det blir jobbigt tycker jag i alla fall. När barnet inte vill o föräldern inte har nåt val . . .
Jag personligen skulle aldrig vilja att mina barn är mer med sina förskolepedagoger än med mig och min partner… Och det är de ju om de går hela dagar på förskolan. Det skulle ju kännas helt skumt. Vår yngsta är nu 1,5 och jag kommer att börja jobba halvtid hemifrån, min partner jobbar heltid. Vårt äldsta barn som fyller 4 om en vecka går på förskola 15 h/vecka. Vi kommer även att ha en barnflicka så att jag ska kunna jobba några timmar på raken när jag väl jobbar… Jag kommer att äta tillsammans med yngsta under dagen, amma osv _ helt enkelt finnas i närheten och tillgänglig. Vi planerar att ha en barnflicka ända tills yngsta är 3 och kan börja gå på förskola. Vi har hus,bil, husbil, nyrenoverat hus och allt man kan ha men vi klarar oss bra ändå. Om man vill så går det nog…kanske inte alltid men i de flesta fall.
Tänk om fler kunde tänka som du Carola. Små barn behöver inte förskola. Förhoppningsvis är föräldrarna den största tryggheten i barnets tillvaro och att då få chansen att vara med sina föräldrar så mycket som möjligt i början måste vara det bästa.
En annan sak. Förskoleklass är ju frivilligt och ingår inte inom skolplikten. Om ni inte vill ha det så är det bara att säga nej tack till platsen.
Jag har inte orkat läsa alla kommentarer. Jag har varit hemma i stort sett sju år nu. Varit inne och jobba fyra månader mellan barn 1 och två och barn tre hann jag inte tillbaka. Jag har mest mötts av ilska över att jag är hemma, lyxhustru som de kallar mig. Så fan heller! Vi har det inte fett snarare så vi går på knäna. Min kommun finns vårdnadsbidraget men skall tyvärr tas bort. Varför kan man inte få välja själv vad som passar ens egen familj bäst? Utan att bli dömd! Jag är ingen lyxhustru, jag köper aldrig saker till mig själv om det inte är nödvändigt, och varför skall jag när jag är hemma?Många drar på sig för stora skulder när de bygger hus tex. Många kan inte tänka sig att offra detta, då blir det barn på förskolan.
Det är viktigt för mig att stå på ”egna ben” och inte vara beroende av någon annan. Jag vill kunna försörja mig själv. Alltså måste jag jobba. För att få det jobb jag ville ha så var jag tvungen att plugga , jobba och sen kombinera jobb och studier. När jag studerade gick barnen på förskolan , lämnade inga gråtande barn utan de älskade förskolan med personal och kompisar. När syskonen kom( har 5 barn) så hade jag stora barnen hemma dock, jag var ju ändå hemma.
När jag började jobba så blev det något längre dagar på förskolan för barnen, men jag fick jobba med det jag ville! Nu jobbar jag heltid och pluggar på 50%. Barnen går i skola och de yngsta på fritids. Jag älskar mitt jobb och skulle aldrig kunna gå hemma i flera år. Mina barn trivs i skolan och på fritids. Så för vår familj så har det varit den bästa lösningen, alla är nöjda och glada 😉
Andra får ha barnen hemma precis så länge de vill, det stör mig inte och jag får inte dåligt samvete. Vill nog säga att arbetande föräldrar med barn på förskola inte alls måste ha dåligt samvete eller ”ta åt sig” av det Carola skriver eller vara avundsjuka för att man inte kunnat vara hemma i si och så många år. Det finns de som faktiskt tycker att förskolan är BRA och som VILL arbeta utanför hemmet och VILL satsa på att få ett visst yrke. det betyder inte att jag inte älskar mina barn eller att mina barn mår dåligt, tvärtom.
Man blir inte automatiskt en bättre förälder av att vara hemma länge med sina barn.
Så bra skrivet Ingrid! Vad är det som säger att man är en sämre förälder för att man vill jobba och vill använda förskola? Nä just, inget! Fattar inte heller varför du Carola tar upp detta för vilken gång i ordningen (?)…om du inte menar att döma dagisföräldrar eller skapa debatt?
Så sant! Kunde inte sagt det bättre själv!
Klart att det är lätt att vara hemma när man föder barn efter barn dessutom. Men vi som ”håller oss till några barn” kanske börjar jobba efter ett tag.
Jag kan säga att vi umgås med våra barn och har det bra PLUS att vi kan göra det vi vill, åka på resor, uppleva saker, köpa det vi och barnen vill ha, det är värdefullt för oss. Både tid och pengar, för det är ju så att det beror på vad man gör av den tiden man har med varandra 🙂
Tror inte att 1 åringar skadas av dagis, men det är klart att det är bra för dem att va hemma. Men ibland går det inte 🙂
Tur att alla är olika 😉
Oavsett vilket så förutsätter jag att alla vet sina barns bästa och gör så gott de kan 🙂
Drygt 98 procent av Sveriges barn går på förskola, så du måste snart förstå att dina åsikter är i klar minoritet 🙂
Alla mammor kanske inte resonerar så att man skaffar unge efter unge för att alltid ha en bebis hemma och på så sätt inte behöva gå till ett arbete. Vad är vitsen med att lämna dem på Kyrkis, igen avgift?
Vad är en bebis enligt dig? För mig är det någon som inte fyllt ett år! Carola har väl längre än så mellan sina barn? Och vad menar du med Kyrkis=ingen avgift? Om du betalar för att dina barn går i skolan: så är det väl en dyr privatskola/internat? Redan där gjorde ju du ditt val!
Upplysningsvis; man betalar en kommunal avgift för sitt barn i förskolan. Har absolut gjort ett val, valt en fantastisk förskola åt mina barn med pedagoger som både jag och mina barn älskar. Valt att ge mina barn ett bra utgångsläge vid skolstart, valt att ge mina barn tillfällen att träffa vänner för livet, valt att ge mina barn trygghet, självständighet och glädje. Men visst det kan säkert vara utvecklande att åka och fika på IKEA också… Som arbetsskygg bör man inte klanka ner på föräldrar som arbetar, och betalar skatt, vilket bidrar till att människor som inte vill arbeta istället kan toffla runt hemma år efter år.
Bra skrivet Camilla! Svenska välfärden med tex Föräldrarpenning, gratis skola och skolmat, gratis tandvård till barn grundar sig på att folk arbetar och betalar skatt.
Jag förstår faktiskt inte varför du gång på gång tar upp ämnet om du inte vill ska debatt?
Det säger väl sig självt att folk reagerar på det du skriver och vill bemöta dina åsikter.
Dock är väl ämnet ganska uttömt vid detta laget då det är vad, fjärde, femte gången du skriver om dina åsikter kring att sätta barnen i förskola?
*skapa
Har alltid avskytt att lämna barnen på dagis när de var så små och de var 14 resp. 17 månader när de började. Var dock tvungen pga jobbet. Hämtade 15 varje dag. Så här med facit i hand önskar jag att jag istället valt dagmamma åt barnen för med dagis upplevde jag att man ville ha in barnen i samma fålla och ingen av mina barn har någonsin velat följa med strömmen. Men på något sätt går allt iaf – för att det måste gå. Inget ont om dagis eller om jag nu ska vara korrekt – förskolan – annat än att den inte passar alla barn. Vi har gått igenom mycket personal och alltid har jag haft känslan att det varit ”fel” på mina barn eftersom de tillhör den blygare skaran. Och inte blev det bättre i skolan… Men det är en annan historia.
Intressant att läsa om din inställning till dagis och förskoleklass för mina tankar går i liknande banor. Dina ungar har verkligen en bra morsa. *tummen upp*
Vilka duktiga barn du har, Carola! Så skönt att de sköter sig själva på morgonen, snacka om att det underlättar 🙂
Förstår att du blev extra glad över att hitta Robban klar utan ”mammatjat”, håller tummarna för att det fortsätter!
Det låter som Jordan hade väntat sig mer utmaningar i förskoleklass 🙂 När min nu tioårige son gick i förskoleklass så tyckte jag nog att de fick lära sig många ”riktiga” saker, inte alls bara lek…hoppas Jordan kommer uppleva detsamma 🙂
Lite kort om mina förskole-/dagiserfarenheter: min äldste son började på dagis som 1½-åring, då började jag jobba heltid. Ångrar det idag! Han var där ca 9.30-18.30 nästan varje dag, ofta ensam kvar med en personal när jag hämtade 🙁
Då fanns det ändå en pappa med i bilden, som var ”tvungen” att jobba mer än heltid (känner du igen det…).
Några år senare, gravid med andra sonen, pappan lämnar mig. Jag fick förstås en helt annan ekonomisk sits och fick skola in den yngste vid samma ålder som den första, det tog emot, men jag måste få in pengar! Har efter det något slags dåligt samvete (som hänger ihop med att han inte var önskad av sin pappa, knasigt jag vet) och slår nästan knut på mig själv för att han ska få korta dagar på dagis. Han är fem år nu och går alltså sista året på dagis, två underbara prinsar har jag, de är med mig 6 dagar av 7… de får alltså oceaner av tid med sin pappa jämfört med dina… (ironisk!)
Två frågor också, om du vill/kan svara:
1) Vad jobbar din syster med? Som är så snäll och ställer upp dag som natt 🙂
2) För ett tag sen skrev du om någon av dina storbarn som kanske behövde hjälp att prata med någon, du fick rådet att fråga vid några olika tillfällen… hur har det gått?
Stor kram!
Låt mig säga såhär, barn lär sig faktiskt massor genom konstruktiv lek, massor, både språkligt, intellektuellt och naturvetenskapligt. Så klart ska Jordan gå på sexårsgrupp, jag skulle aldrig låta en sexåring välja att inte göra det. Att få vara med andra barn i samma ålder har oftast en god inverkan på barnets utveckling. Små barn i förskolan: det är sällan barnets behov utan föräldrarnas, många måste helt enkelt arbeta, de har inget annat alternativ. Det som då finns att klaga på är för stora barngruppen för de små och ofta också för långa dagar. Min dotter gick på Waldorfförskola från det att hon var 21 månad. 8 barn och 2 vuxna i en lugn och fin miljö. Vi kunde styra upp det så att hon bara gick drygt fyra timmar per dag de första åren. Ja det var helt perfekt och lyxigt hela vägen även om vi var fattiga då faktiskt (allt är givetvis relativt). Små barn ska inte stå och gråta vid en grind men om de gör det så kan en inte dra för stora slutsatser av det, tio minuter senare kan de vara glada igen.
Fina du! Jag och min man tänker exakt som du! Vår treåring har inte börjat förskolan ännu och det är ett val vi aldrig kunnat tänka annorlunda kring. Vår BVC-sköterska förtydligade idag att barn under tre år knyter inte an till någon annan än föräldrarna (eller såklart den som vårdar och tar hand om barnet som ju kan vara någon annan vill jag ödmjukt lägga till) Vi klarar oss på min mans inkomst och mitt lärarjobb finns kvar. Barnen är det finaste vi har och att vår flicka får en trygg och harmonisk och kärleksfull barndom är det allra viktigaste! Alla gör sina val, detta är vårt. Vi har fått många tråkiga gliringar om att det är på förskolan man lär sig, men vår flicka visade sig kunna långt mer än hon ”behöver” för sin ålder på dagens BVC-koll. Alla barn är olika och kan olika saker, givetvis, men tror man inte på sin förmåga som förälder att kunna ge sitt barn allt som behövs för livet som kommer så ska man nog utmana sig själv lite. Vi föräldrar är de viktigaste barnet har! Ge dem all kärlek och närhet! Och kram till dig Carola <3
Ja som sagt har alla föräldrar olika förutsättningar och de allra flesta gör nog så gott de kan för att barnen ska ha det så bra som möjligt.
I Usa får dom bara vara hemma i 3 mån så vi ska nog vara glada att vi i Sverige ändå har möjlighet att vara hemna i åtminstone 1 år med barnen.
Tyvärr är samhället idag utformat så att båda föräldrarna måste jobba, en lön räcker inte till allt, vi har hus ( billigt boende ute i buschen ) 3 barn och två skruttbilar som är betalda för längesedan och vi skulle aldrig klara oss på en lön. Jo om någon av oss tjänade 50000 i månaden men på en Svensson lön går det inte 🙂
Skillnaden i USA är att många mammor (iallafall) i min krets slutade jobba, för i USA kan man,om man har ett bra jobb klara sig på en lön. Oftast är ju både mat, kläder och andra saker lite billigare också. Men visst är det trist att behöva nästa tvingas sluta sitt jobb,om man nu inte skulle vilja för att man MÅSTE lämna vid 3 månader eller tidigare! Jag visst ska man vara glad i Sverige, Iallafall det första 1 året, men sen suger det ganska hårt! Tyvärr…. Glad av hela mitt hjärta att jag var hemmamamma i USA och slapp tvingas sätta barn på förskolan! Mina bästa 6 år som hemma mamma!
men herregud , hon skriver ju att det är hon sin tycker så , att alla är olika, att ingen ska gå i taket över det, att hon inte vill starta nån debatt , grrrr kan ni inte läsa!!! Ändå är ni flera som kommenterar om det
Bibbi…antagligen blir det så för att hon tjatar om ”att gå i mina mockasiner innan ni dömer nån” medan carola själv är rätt så fördömande mot andra som inte tycker som henne..ex i dagisfrågan. Då blir folk provocerade å kan inte låta bli att diskutera..tror jag :-).
Jag läste ditt inlägg imorse och har sedan dess funderat kring hur jag skulle kunna bemöta ditt förskoleuttalande. Jag tror att jag behöver dela in det i olika delar.
Först och främst, min övertygelse är att nästan alla föräldrar gör det de tror vara bäst för sina barn och familjen!
Att du sett flera små barn stå och gråta vid en grind får mig att undra var är personalen??? En sådan sak säger väl ändå mer om personalen än om barnens föräldrar. Nästa gång, plocka upp mobilen som du troligen har till hands, dokumentera och vänd dig till aktuell förskolechef eller rektor. Ingen vuxen bör stå och se på om förskolepersonal begår uppenbara tjänstefel vilket det ändå får anses om man låter en del av barngruppen stå och ensamma gråta på en del av gården.
Vad det gäller att skola in på förskola så måste varje familj göra det som passar dem. I mitt fall har vi valt att skola in dottern vid sexton månader. Dels för att det endast i augusti finns plats på den förskolan vi önskade, men också för att både jag och maken blir bättre föräldrar av att få jobba. Jag var hemma på heltid de första nio månaderna och var verkligen ingen bra mamma under den tiden. Kände mig deprimerad och ostimulerad, precis som jag gjort de perioder jag tidigare varit arbetslös. Alltså har jag sen december arbetat halvtid vilket gjort mig till en betydligt bättre mamma. Nu är jag gladare, piggare och full i upptåg som jag och min dotter upplever tillsammans.
Ur en kortsiktig ekonomist synvinkel skulle vi garanterat kunna gå ner i arbetstid och hålla dottern hemma på heltid men både jag och maken känner att vi vill jobba och upprätthålla en full sgi bara för att om det, gud förbjude, skulle hända någon av oss någonting eller om vi skulle gå isär så kan en av oss utan problem behålla huset och nuvarande levnadsstandard så att barnens vardag i en sån livsomställning inte påverkas mer än nödvändigt. För som samhället idag är uppbyggt kan man som hemmavarande förälder hamna i en, bokstavligt talat, jävligt jobbig situation om ens partner som försörjer familjen väljer att lämna eller av någon anledning inte längre kan dra in pengar till familjen. Visst kan man önska att samhället såg annorlunda ut, men det kan vi inte hacka på småbarnsföräldrarna för utan istället rikta oss mot de politiker som bestämmer. Vi ska också påminna oss om hur priviligierade vi är i Sverige som har en så bra föräldrapenning som gör att vi kan vara hemma med våra barn mer än ett år. I en stor del av västvärlden börjar mammor arbeta efter bara några månader.
Carola, du har flera gånger sagt att man inte ska döma dig, eller någon, förrän man traskat i deras mokasiner. Men i det här fallet tycker jag nog att du trots allt dömer väldigt många småbarnsföräldrar.
Ej bekant med området men om någon är det så kanske det är lätt att räkna ut vilken förskola som ligger i det området. Tycker också att man stannar om man ser ett barn stå och gråta ”hela dagen” vid en grind och dessutom bara är 1 år gammal.
Så bra skrivet! Klokt och nyanserat utan att skuldbelägga.
Kände att jag var tvungen att kommentera även detta inlägg då jag anser att den är saklig. Veronica och hennes man har (om man utgår från vad Veronica skrivit) tagit beslut utifrån lärdom. De har tillsynes frågat sig själva och varandra: ”hur kan mitt/vårt barn få det än bättre i sin uppväxt än vi haft?” och sen tagit beslut utifrån det. Utveckling, utbildning och forskning är viktigt. Den som nöjer sig med argument om hur det var bättre förr har oftast inget intresse för att utvecklas eller inse att samhället utvecklas.
Carola, jag önskar dig och framförallt dina barn all lycka! Och tänk på din egen pension, spara massor privat
Vad tråkigt att det är tomt på lekplatserna kring er, här sprudlar det av barn. I och för sig brukar det dröja till fram åt eftermiddagen, de flesta har kanske fullt upp med rutiner på förmiddagen.
I vår familj har vi tänkt efter och sett tillbaka på vår egen barndom och vad vi saknade eller tyckte mest om. Ingen av oss kunde komma ihåg hur det var vardagsmässigt när vi var hemma med våra föräldrar, både min man och jag gick inte på dagis. Dock kunde vi båda med glädje se tillbaka på de utflykter och resor vi gjort med vår familj. Därför har vi försökt att hitta på mycket med barnen, ta med dem på våra resor och visa och lära dem saker, både i Sverige och utomlands. För att ha råd med detta behöver vi båda jobba. Aldrig någonsin har våra barn som nu är äldre sagt att de ser tillbaka på dagis-livet med ångest, tvärtom med glädje och kärlek.
Nog är vi olika, därför tror jag att varje familj är bäst lämpad att själva avgöra vilket som är bäst för sina barn.
Jag tror istället att dagens föräldrar har blivit lite mera bekväma. På vår tid var mamma och pappa involverade i massor med föreningar, föräldragrupper och övriga fritidsaktiviteter. Det verkar inte finnas ork och energi kvar till detta idag.
Du kanske får leta runt på några andra lekplatser, för nog finns det föräldrar som är hemma med sina barn, det är jag helt övertygad om. Finns det ingen FB-grupp för föräldrar i Uppsala, det brukar vara ett lätt sätt att få kontakt med andra om man vill finna lekkamrater. Kanske de inte träffas på lekplatser utan mer hemma hos varandra, fikar mm.
Jag är förskollärare och det är väldigt ovanligt att ett barn står och gråter en hel dag. Har faktiskt aldrig varit om det. Och hör och häpna, barn kan vara trygga med andra än sina föräldrar. Och nej, du bör nog inte jobba inom förskolan med den nedvärderande och föråldrade syn du har på förskola. Du skulle nog inte bli så populär bland kollegorna. Vi pysslar inte med barnpassning.
Amen på den K! Så bra skrivet. Stå vid grinden å grina..vilket skitsnack! Hur kan man nedvärdera förskolepersonal så att man tror nåt barn skulle stå där långa stunder?! Självklart är barnen ledsna å längtar efter mamma och pappa ibland. .men oftast är det faktiskt utvecklande, lärorikt och viktigt att få vara i grupp! Därmed har jag inte påstått att man behöver det från ett år! Men att inte få delta förrän man är 6 år tror jag absolut inte på…skyddad verkstad inför det som kommer sen ungefär! Men det är tur alla tycker olika! Jag tycker nog inte du bör jobba på förskola Carola..alltför många gånger har du visat vad du tror om förskola, så skulle nog inte bli bra alls om du skulle jobba där.
Hoppas det går bra för Jordan fortsättningsvis åxo…och du har en skitbra blogg!
Jag förstår inte heller många kvinnors (och en del mäns) syn på förskola. Eller dagis som vi kallar det då barnen hade svårt att säga förskola 😉
Våra pedagoger, utbildade på högskola, gick regelbundet vidareutbildningar på just högskola, inom kemi, fysik och en massa annat. Barnen kom hem och berättade med stora ögon om experiment och upplevelser och saker de fått lära sig på dagis. Inte en gång under åren där fick jag hämta ledsna barn. Inte en gång. Eller jo, de kunde bli ledsna och arga vid hemgång…
Alla vet hur Sverige fungerar. Vi får ett visst antal föräldradagar, har vi inte den mest generösa föräldraförsäkringen i världen? När dom är slut är dom slut. Vi alla har väl räkningar att betala? Mat att köpa? Vi har ett klimat som kräver kläder på kroppen – de är inte heller gratis. Så gnäll inte på dom som måste jobba för att försörja familjen så gnäller inte vi som måste jobba på dem som kan vara hemma. Lite avundsjuka kanske? Jag skulle gärna vara hemma lite mer. Men jag vill också kunna försörja mina barn. Och det fungerar inte på bara en lön. Tyvärr.
Klockrent!
Amen!
Kan, jag blev så glad när jag läste din kommentar!
Till er som skriver om anknytning vill jag bara rekommendera att läsa forskning i ämnet. Ta gärna kontakt eller googla lite på Karin Lundén tillsammans med ordet anknytning. Vips! Så har ni beforskad information om hur anknytnings mönster skapas för barn.
Läs på innan ni börjar slänga er med begreppet ni inte har den minsta kunskap om.
varför låter du honom inte börja i 1 ttan på en gång och skippa förskoleklassen?
så kan vi göra här i östersund, kanske inte går i uppsala?
Jag är ganska säker på att förskoleklass går att hoppa över överallt o inte bara här i Östersunds kommun. 🙂
ja jag tror så jag med, men lät som att det var så mycket snack om att förskoleklassen var för lätt hennes barn, så då undrar jag varför man inte sätter han i ettan på en gång 🙂 mycket snack och liten verksta….
Hej Carola!
Varför får barnen inte hoppa över förskoleklassen då? De kan ju börja i ettan direkt istället. 🙂
Tycker isåfall det är lika synd om ett barn att komma till en förskoleklass där de övriga barnen har fått inskolning eller varit på ”dagis” tidigare..och själv aldrig varit det. Men det är tur vi är olika alla: och respekterar det… och lagom är kanske bäst 🙂
…ja det var ju det där med mokasinerna…. 😉
Ja förskoleklass är ju inte obligatoriskt heller..
Jag vill inte lägga något mer på kvinnors axlar! Det är så det oftast blir när man kritiserar att små barn lämnas på förskolan:-( Men jag vet hur tufft många barn har det under dagarna, jag är förskollärare sedan 7 år. Blir som en dålig krislösning i många fall tyvärr. Men ibland går det ju inte annars…
Du har så sjukt mycket bra tankar och du verkar verkligen leva efter det du skriver oxå, det gillar jag!
Sitter i skrivande stund hemma och min minsta är på inskolning själv. Han är 1,5år.
Igår ringde de å sa att han bara gråter. Med en sten i magen åkte jag å hämtade min prins.
Tänkte hur ska de här bli!?
Två timmar senare får jag ett besked från jobbet. Grattis du har fått nattjobbet du sökte!!!!
Va är det sant tänkte jag!?
Yes från att behöva lämna nästan dagligen långa pass krympte förskoletiden med 70%!!!!
Det är lycka för mig!
Kram till dig Carola!
Jag tycker att vi mammor/föräldrar måste sluta anklaga och ge varandra dåligt samvete i tid och otid. För jag tror helt ärligt att alla föräldrar för sitt bästa utifrån de förutsättningar den familjen har. Få föräldrar tror jag tar egoistiska beslut, utan har barnets bästa för ögonen, i alla lägen. Finns inga ”rätt eller fel” här, så sluta sätt er på höga hästar där ni med långa pekpinnar dömer andra. Världen ser faktiskt annorlunda ut idag 2015, än den gjorde på ex. 1980-talet. Vår samtid har gjort, på gott eller ont, så att man idag i princip måste vara två arbetande föräldrar i en familj, en krass verklighet men så är det. Jag ser inte ner på dem som har förmånen att vara hemma med sina barn, lika lite som jag ser ner på dem som måste jobba/studera. Alla försöker vi göra vårt bästa! : ) Bara för lite motvikt i ”debatten” http://www.viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo
Ja, snart börjar inskolning (på förskola). Ändå lite stort när barnen börjar skola. Tiden går för fort!
Jag håller så mycket med dig här! Okey..vissa kanske måste börja jobba, men på förskolan här är det fullt av små gråtande 12-18 månaders barn där en glad nyförlöst mamma vinkar glatt, ” ha det så bra idag!” Här får föräldralediga ha sina barn 30 timmar på förskolan, det är ju helt sjukt?! Det är mer än jag har som ändå arbetar 75%
Vad är det för fel på folk? Varför vill/ orkar man inte vara hemma med sina barn bara för att man får ett till barn? Någonstans har det gått galet..
30h när ena föräldern är HEMMA med syskonet!! Kan det verkligen stämma? Här är det ”bara” 15h som gäller, och då är det många storasyskon i ettårs åldern som skolas in, för att föräldern ska kunna vara hemma med bebis, så bebisen får lika mycket tid som storasyskonet fick när denne föddes…
Helt sjukt hur det blivit. Sedan är det inte lätt för personalen att distrahera alla barn på en småbarnsavdelning, när ett barn börjar bli ledsen smittar det gärna av sig, och du kan bli stående med ganska många ledsna barn……. Ofta kan det vara uppemot FEMTON små barn (1-3är) på en avdelning, men tre personal, som oftast är två på plats samtidigt (en är på rast/möte/planering/slutat för dagen etc.)……. Så säger sig själv att det kan bli svårt att räcka till…….
Sofia, länka gärna den forsknig du snackar om. Eller sluta svamla….
Jag önskar att jag hade haft möjligheten att vara hemma längre med min dotter, men det gick inte. Hon började på dagis när hon var 1,5 år och stormtrivs, men jag hade gärna haft henne hemma tills hon var minst tre. Som tur var har både jag och hennes pappa flexibla jobb så hon går max 30 timmar i veckan med lite lediga dagar här och där, men optimalt hade varit om jag hade kunnat vara hemma längre med henne.
Jag ska nu i februari inskola mitt femte barn, förhoppningsvis hos dagmamma. Jag vill verkligen inte, skulle göra vad som helst för att kunna vara hemma ett år till(hon är då bara 15 månader) Har tom funderat om vi har råd att jag är hemma utan ersättning och förlorar min SGI, men det går inte. Dom säger till mig att barnen vänjer sig!!! Men varför ska dom vänja sig vara ifrån mamma och pappa. Vi vill ju vara tillsammans. Det är galet att man i Sverige idag inte ska kunna välja, och om man har möjligheten att välja vara hemma då anses man vara arbetsskygg och definitivt fallit i kvinnofällan. GALET
Det värsta är att många mammor till dessa barn är hemma med bebis eller höggravida och är så nöjda att 1 åringen hinner inskolas till nästa bebis kommer. En 1 åring är alldeles för liten att lämnas på en förskola, självklart ska vi reagera på detta galenskap som har blivit en norm idag. Det ska tydligen inte få bli mer jobb för mamman när man har två barn än ett, förskolan måste nyttjas. Varför sätter inte många föräldrar idag sina barns behov främst? Förstår inte.
Det prioriteras heller inte bland många föräldrar att vara hemma så länge som möjligt, jag blir helt chockad när jag hör bekanta diskutera att de inte har gemensam ekonomi så mammorna har inte råd att vara hemma mer än 1 år och papporna är mycket positiva till förskolestart vid 1 år. Man vet inte vad man ska säga. De flesta skulle säkert kunna vara hemma tills barnen är 2-3 år.
Sen förstår jag inte om föräldrar är dåligt pålästa om den forskning som finns om att förskolan kan vara skadlig för en 1 åring, skadad anknytning, höga stressnivåer, otrygga barn, mm. Eller stoppar många föräldrar huvudet i sanden och vill inte ta åt sig?
Jag är också så otroligt stolt över att mina barn troligen aldrig kommer behöva sätta sin fot på en förskola, bättre start kan vi inte ge dem. Läste någon som intervjuat förskolebarn. Alla barnen sa att de hellre är hemma med mamma och pappa, även de som trivs på förskolan.
Min dotter är 1,5 åt. Vi skolade in henne på förskolan för två veckor sen. Inga problem öht! Hon bryr sig inget om att vi går, och knappt om att vi kommer tillbaka för att hämta henne. Hon är ett solklart bevis på det dom säger, att inskolningen går lättare ju yngre och mindre medveten dem är.
Hon har bara gått 15 timmar i veckan än så länge, men sen kommer det bli mer beroende på hur jag kommer jobba/plugga.
Vi måste ha henne på förskolan för att vi båda föräldrar behöver dra in pengar för att vår 6-barns familj ska överleva.
De andra barnen har också varit mellan 1-1.6 år när de börjat på förskolan och vi har ALDRIG haft en gråtande lämning. Så det där med att små 1-åringar står och gråter vid grinden hela dagarna är verkligen nåt du kokat ihop, och skulle du sett nåt sånt genom att sitta utanför en förskola en hel dag och sett det med egna ögon, så tycker jag det säger mer om personalen som inte får barnet att sluta gråta (en 1-åring är lätt att vilseleda liksom..), än om de föräldrar som är tvungen att lämna på förskolan.
Jag skriver tvungen, för jag är rätt övertygad om att de flesta som lämnar 1-åringar är just det, tvungen.
Tvungen för att överleva ekonomiskt.
Ha ha ha det löjligaste jag läst. Att en separation mellan en 1 åring och sina föräldrar inte skulle vara mycket traumatisk för en 1 åring, visst är det ett skämt? Att en 1 åring inte bryr sig var föräldrarna är i en ny miljö är inte direkt positivt! Skadad anknytning kan det tyda på.
Bevisa det! Jag har haft lätta inskolningar och känner mitt barn – vi har inga skadade anknytningar! Men för all del – länka gärna till lite forskning så ska jag läsa det.
Men herregud!
Är det DU ELLER JAG som känner mina barn?!
Oj vad jag håller med dig. Dock talar jag mot mig själv då jag varit tvungen att jobba. Fick dottern när jag var tjugo, började jobba när hon var tio månader. Först var hon med mormor sen med pappa. Pappa var hemma i nio månader sen varje fredag i ett halvår. Jag jobbade på timmar och kunde vara hemma i långa perioder. Dagis började hon när hon var 2 år. Då i början ca 10-15 timmar i veckan. Mer behövdes inte, dock älskar hon dagis och längtade dit.
Sonen fick jag när jag var 24. Vi var då båda hemma då maken hade friår. Ett år hemma med båda barnen. Dottern gick 15 timmar på dagis om hon ville. Sommaren var hon hemma hela tiden. Sonen började dagis när han var 16 månader. Tyvärr. Jag jobbade timmar och oftast kvällar och helger så i veckorna blev det aldrig mer än 20 timmar på dagis fastän jag jobbade heltid. Pappa var även nu ledig fredagar i 9 månader.
Detta funkade suveränt för oss. Barnen har aldrig gått hel vecka på dagis, inte Heller mer än 30 timmar. Sonen har syster på dagis som trygghet men mamma var inte där hela tiden. Han har alltid varit mer orolig och mammig och jag är säker på att han började för tidigt. Vi hade dock inget annat val just då. Försöker ta igen tiden nu.
Jag var tvungen att lämna min 1 åring på dagis för att kunna jobba. Hon var jämt så glad på morgnarna när vi kom dit och det blev aldrig några tårar från hennes sida. Men håller med inte roligt för de små barn som står vid grinden och gråter. Barn är olika!
Även tysta barn som inte gråter kan vara mycket stressade och ha höga kortisolnivåer,vilket kan leda till känslomässiga störningar i vuxen ålder. Så att barnet inte gråter betyder inte särskilt mycket. Alla barn vill vara med sina föräldrar och borde ha rätt till det när de är små.
Men sluta. Du är inte expert på mina barn så sluta slänga skit på dom som gör andra val än du. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för när jag satt mina barn på förskola (ett långt och svårt ord tydligen…)
Blir så less på dom här diskussionerna om och om igen. Vi gör olika val, men det ena måste inte vara sämre/bättre än det andra. Kan vi inte nöja oss med det?!
Vi som inte är så perfekta föräldrar hur har du tänkt att vi ska sätta mat på bordet? I våran familj har vi jobb och gå till, det väntar inte på att jag ska vara föräldrarledig tills kidsen börjat skolan. jag har ingen snäll syster som puttar in pengar när jag behöver köpa en ny bil. Hur ska vi göra? Hoppas att allt löser sig?
Du verkar känna dig träffad, dåligt samvete?
Har den ena föräldern en heltidslön kan nog alla få mat på bordet till sina barn bara man PRIORITERAR att vara hemma med barnen.
…vilket resonemang…..
Vet du vad ett hus kostar i Sverige? Vad en bil kostar? Bränsle? Försäkringar? Kläder? Ja precis, visst 1 lön klarar man sig på 1 år eller 2. Men ända till skolstarten? Som sagt man kan ju be sin släkt om pengar när det skiter sig, men alla har inte den möjligheten.
Jag personligen skulle aldrig vilja att mina barn är mer med sina förskolepedagoger än med mig och min partner… När de är under 3 vill säga. Och det är de ju om de går hela dagar på förskolan. Det skulle ju kännas helt skumt. Vår yngsta är nu 1,5 och jag kommer att börja jobba halvtid hemifrån, min partner jobbar heltid. Vårt äldsta barn som fyller 4 om en vecka går på förskola 15 h/vecka. Vi kommer även att ha en barnflicka så att jag ska kunna jobba några timmar på raken när jag väl jobbar… Jag kommer att äta tillsammans med yngsta under dagen, amma osv _ helt enkelt finnas i närheten och tillgänglig. Vi planerar att ha en barnflicka ända tills yngsta är 3 och kan börja gå på förskola. Vi har hus,bil, husbil, köper bara ekologisk mat, nyrenoverat hus och allt man kan ha men vi klarar oss bra ändå. Om man vill så går det nog…kanske inte alltid men i de flesta fall.
Nu är det långt ifrån alla som har möjlighet att jobba hemifrån, tvärtom. Dessutom finns det många aom utöver arbetstid även tvingas lägga tid på att pendla till jobbet.
Jag är glad att ni hittat ett sätt som passar er familj! Själv kan jag tycka att rätten att ha ett barn på förskola 15 h (eller tom 30h i vissa kommuner) när man är föräldraledig med ett syskon är värre än att ha yngre barn är på förskola till följd av att föräldrarna arbetar. Men som sagt det är min personliga åsikt och alla får göra det som passar den. Den politiker/parti som går till val på att slopa rätten till förskola för föräldralediga samt inlomsbepröva barnbidraget kommer få min röst. Just för att de barn som behöver resurserna (förskolelärarnas uppmärksamhet och barnbidrag) bäst ska också är de som ska få det.
Haha! Hör du själv hur du låter? Barnflicka? Husbil? Inte fasen har ni ut drygt 20 tusen var efter skatt som dom flesta medelsvensson har.
Vi lever på min mans lön då jag har prioriterat att vara hemma med barnen fortfarande nu när dom är runt 11 år så finns jag hemma när skolan är slut. Går att leva på ens lön,
Allt beror ju helt på vad mannen tjänar och vad man har för utgifter?
Alla måste inte ha hus/bil, det gäller att tänka lite utanför sin lilla Box inland, mycket handlar om prioriteringar här i livet.
Det var väl just såna här svar som Carola befarade att få när hon skrev sitt inlägg och hon vill ju inte trampa någon på tårna och vet med sig att alla har sitt och måste göra det man måste – hon uttrycker sin åsikt. Jag har också lämnat mina ungar på dagis i tidig ålder och önskar att jag kunnat vara hemma längre för dagis var inte helt lyckat. Men alla gör som sagt det man måste för att få allt att gå ihop.
Har väl inte med perfektion att göra utan vilka val man gör.
Jag ser inte anledningen till att barn under 3 år ska gå på dagis. Min äldsta var tvungen att börja när han var drygt 1.5 år, mina två små ska börja i februari och är då nästan 3 år och nästan 1.5 år, det gör så jäkla ont i hjärtat, jag vill inte!
Men jag måste börja jobba då för att ha råd. Alla är olika och för en del kanske dagis funkar jätte bra redan från 1 års ålder men för vår del är det bara ett jobbigt måste.
För din del, för barnets del?
Jag var ensamt hemmabarn. Hade ingen att leka med. Fick hänga med mamma och hennes tant kompisar. Skittråkigt.
Mina har gått på dagis, ca 15 timmar i veckan från 1 1/2 år
Aldrig gråtit över det. Det som är viktigt att komma ihåg är att ALLA är olika
Små barn under tre år behöver inte dagis. De behöver sina föräldrar. De har inte behov av att leka med andra barn. Jag tycker det är en jättetråkig utveckling, att barn ska lämnas på dagis så tidigt och långa många dagar. Och lämnas när de får syskon, det begriper jag mig inte på alls. Jag är 53, har fem barn, jag hade alla hemma tills det var dags för lekis. På den tiden fanns andra alternativ för leksugna fyra och femåringar – parkleken, några timmar ett par förmiddagar i veckan, kyrkans barntimmar och en mycket väl fungerande öppen förskola plus att det var fler barn hemma på gatan under 80 och 90 talet än idag. Låt barnen få lugn och ro några år – innan skolan börjar. Om man nu har den möjligheten förstås. Jag håller helt med dig Carola!
Håller med om dagis till 100%. Min yngsta börjar dagis om en vecka och hen är 3 år och 4 månader.
Jag var också hemma länge med mina barn och det känns verkligen skönt att ha kunnat ge dom det.
Jag hann med att utbilda mig sen också och få ett bra jobb.
Nu är jag pensionär och trivs med det.