Allmänt

Tvillingarna 16 år ♥

Jag sa sällan ”tvillingarna” när de var små, för det var inte PK;) Man fick liksom inte klumpa ihop dem, för det skulle vara så förödande för deras personligheter. Kanske det, och kanske mer när det gäller pricklika enäggstvillingar, men mina tvillingar är så olika som två syskon kan vara.

Dels är det en pojke och en flicka, och sen är de två helt olika figurer.

Men jag sa ändå inte tvillingarna, för det kändes bättre att säga Robban och Corrinda. Jag säger inte ”katterna” heller, utan jag har alltid föredragit att säga namnen.

Men nu säger jag gärna Tvillingarna för att verkligen tala om att jag har det. Jag är tvillingmorsa:)

Det är annorlunda att få fler barn på samma gång, så är det bara, och jag tror inte att någon som inte fått det riktigt kan förstå. Jag kunde det INTE innan:)

Jag har jobbat med barn, både sjuka, och ”bara” för tidigt födda och jag har tagit hand om många bebisar samtidigt på nätterna när jag jobbat, men det är inte samma sak. Att ha de här bebisarna 24/7 det är annorlunda. Jag var ju såklart ensam med dem ganska fort, efter fem veckor så började pappan att jobba igen, och där satt jag och dubbelammade hela dagarna samtidigt som jag skulle ta hand om Janelle och Patricia som var 4+6 år då. Det var tur att det blev sommarlov, så jag slapp att försöka passa några tider;)

Från första sekunden som jag berättade att jag väntade tvillingar så började folk ösa över mig massa hemskheter, alla var väldigt tjänstvilliga i att tala om hur jobbigt det skulle bli. Jag hörde inget positivt. Bara negativt. Jag lyssnade ju på det jag ville lyssna på som alltid, det är ju så jag funkar;) och jag var så lycklig över att få tvillingar att jag inte tog in allt elände. Jag vet inte hur många hemska storys jag fick höra där den ena tvillingen dog, eller mamman hamnade på psyket…Och ALLTID föddes de ju alldeles för tidigt… Och än idag har jag svårt att begripa hur fan man har mage att säga sånt till en kvinna som är gravid med två. Vad ska man göra liksom? Ta bort den ena? Det funkar ju inte så.

– Stackars dig, Guuud så jobbigt, Hur ska du klara det?

Till sist svarade jag bara tillbaka med frågan: – ”Vad tycker du att jag ska göra? Sätta ut den ena i skogen?” Eller : ”JAG är glad, kan inte du vara det så håll tyst” Eller ”. Tur att det inte är du som ska få de här två då.”

Och som alltid så blir folk väldigt spaka när de inser att de sagt taskiga saker utan att riktigt fatta det.

Inte kom de för tidigt heller, utan i v 38+2, stora och fina med 2,7kg (Robban) och 3,2kg (Corrinda)

Förlossningen var inte att leka med, från första lilla aningen att något var på G till att båda kidsen är ute tog det en timme och femtiosju minuter . 1,57 timme alltså.

Jo det kändes;) Dessutom så fick jag inte göra som jag ville. Detta är den värsta förlossningen jag någonsin haft, just för att jag inte fick göra som jag kände var bäst för mig. Jag har de allra flesta gångerna stått på knä under förlossningarna, men den här gången var jag fast i ryggläge. Jag bönade och bad om att få slippa att ligga ner men de ville ha kolla på ungarna, så svaret var NEJ. När Robban var ute, så var jag inte ett dugg sugen på att börja om igen;) De gav honom till pappan och sen började de tjata på mig,

– Kommer det en värk nu?

Jag talade om att jag struntade i barn två, det räckte med ett så kunde jag kanske få gå och duscha nu? 😉

Det fick jag ju inte, och de höll fast Corrinda utanpå magen, men hon är ju som hon är, redan innan hon föddes var hon busig och tyckte att det var en bra idé att komma ut med en hand först. Lite som Superman ni vet;)

Panik bland personalen, tills en läkare helt sonika tryckte tillbaka den och så kom hon ut då, och jag var tvillingmamma. Fyrabarnsmamma. Stort:)

Kassa bilder som jag fotade av albumet:

tvillingar twins

tvillingar twins

Lite så här hade jag det:)

En som skrek och en som sov. Eller en som var ledsen/arg och en glad. Corrinda hade ont i magen sina första veckor och var så ledsen. Robban sov sällan utan ville vara vaken:)

tvillingar twins

tvillingar twinsHär passade Robban på att sova en stund för ovanlighetens skull;) medan Corrinda var glad.

Jag hade sån ångest inför det här dopet;) Tvillingarna bajsade en gång per vecka och det var då ett rejält lass som alltid rann över alla bredder;) Det gjorde de på söndagar mellan 9-10, som klockor. Och dopet var kl. 9.30. Som upplagt för katastrof alltså:)

Men som de väluppfostrade barn de är så hoppade de över den veckan:)

 

Idag har vi firat dem lite grann, Janelle, Simon, Mormor och Morfar och syrran kom på lite fika, som de själva hade med sig;)

Jag köpte en skinnjacka till Robban, en sommarvariant som gick hem, pust! Corrinda hade beställt presentkort på en butik i stan och det fick hon. Båda nöjda och glada:)

 

Nu har jag genomlidit melloeländet, enda behållningen var ju Frans och Måns och Petra. Och Justion Timberlake såklart:)

Ukrainas låt gillade jag inte. Men det gjorde tydligen alla andra, så grattis då:)

Nu sova!

Natti natti 🙂

Kommentarer

  1. Tezz W

    Mina tvillingar Alice & Arvid är 3 år nu och jag måste nog erkänna att vi går igenom en otroligt tuff tid, med dessa treårsmonster samt storebror 6 år och stora syster på 14 ( inget vidare planerat att träffa in alla värsta trotsåldrar samtidigt ; ) ) En kommentar jag ofta stör mig på är – Jag vet precis hur det känns, jag fick oxå mina barn tätt (?) öhh okej, Jag fick mina med 1 minuts mellanrum och du har 2 år mellan dina ( tyvärr tycker jag inte att det går att jämföra) att ha två barn i samma utvecklingsfas är inte samma som att ha två barn tätt ( fast det hjälper inte att förklara, det är bara vi föräldrar med den erfarenheten som förstår)
    Och visst det finns stunder (som nu) som är otroligt jobbiga, men det finns även underbara stunder som väger över och gör att man glömmer bort jobbet. Tvillingar = dubbelt jobb, dubbelt med glädje.

  2. Ulrika F

    Våra tvillingar är 22 år och utflugna båda två! Faktiskt så flyttade de båda inom en vecka. Det blev tomt vill jag lova!
    Jag flinar igenkännande… Jag fick också höra: stackare, oj va jobbigt med två och så vidare! Fick också höra den där om en, vars ena tvilling dött i magen… Inte direkt det man vill höra när man går där med (jätte)magen i vädret! Vi kallade dem tjejerna eller vid namn. Det är tretton minuter mellan våra brudar! Och du… Vi är lite speciella, vi tvillingmammor ? speciellt bra! 😉

  3. Jungfrumamma

    Riktigt Coolt!!! Jag har alltid undrat hur det är att föda tvillingar. Är det verkligen så liksom att när ena är ute så är det direkt dags för nästa? Haha. Klart det är så men man undrar ju hur fort det går och så. Och AJ! ? Jag vet ju hur det känns när barnET (observera et och inte en) då ska en till ut?! Haha herre jösses. Coolt!

    Carola: Ja det är coolt:) Hur lång tid det är mellan dem varierar ju, mina är det 14 minuter i mellan. Typ 12 minuters lugn och ro och två pestjobbiga;) Just när det normalt efter ett barn är stiltje och bara glädje så är det efter att ha kläckt ut tvilling ett vakuum. Det är omöjligt att tänka sig tanken att börja om, att klämma ut en unge till när det äntligen tog slut på det onda. Men sen när det väl kör igång igen så har ju den första banat rätt bra väg så det går rätt smidigt, men det gör såklart ont. Personalen vill bara ha ut unge nummer två, för de är rädda för komplikationer och stressar på rätt friskt, och jag kände mig väldigt stressad av att det inte kom nån värk, fast de sa att det gjorde det… men jämfört med grymma krystvärkar var det bara löjligt;) Och så hade ju jag bestämt att det räckte med ett barn;)
    Känslan att få TVÅ barn i famnen sen, är oslagbar, det var oerhört stort!

  4. Malin

    Åh Carola, mina blir 15 på torsdag och jag glömmer aldrig min panik när jag fick veta att det var två. Jag trodde verkligen på allt det där om hur jobbigt det skulle bli. Och så ”träffade ”jag på dig på föräldranätet. Som med en helt underbar inställning till föräldrarskapet förmedlade att det gick hur bra som helst att dubbla barnaskaran.
    Och visst hade du rätt !!
    Och förlossningen… min tös kom också sist. Och jag har så klar efter första ingen, den knubbiga lilla killen räckte. Jag bad också om att strunta i nummer två.
    Vilken tur att man inte kan ångra sig i den situationen ?
    Tack snälla Carola för att du fortsätter blogga!

  5. Charlotte

    Helt otroligt hur folk är funtade – jag har tätt mellan mina yngsta och när jag gick där med en 3månaders i vagnen och gravid med blivande lillasyster så hörde jag bara massa om hur hemskt det skulle va att ha två blöjbarn (fattade aldrig det, byta blöja är typ det minst jobbiga) och hur min kropp inte skulle klara av två så täta förlossningar och hur min mage aldrig skulle bli som den varit….och att jag inte skulle hinna med att ge uppmärksamhet till båda barnen eller att storebror (då 5år) skulle tvingas växa upp och blir vuxen(???) över en natt….

    1. Malin

      Åh Carola, mina blir 15 på torsdag och jag glömmer aldrig min panik när jag fick veta att det var två. Jag trodde verkligen på allt det där om hur jobbigt det skulle bli. Och så ”träffade ”jag på dig på föräldranätet. Som med en helt underbar inställning till föräldrarskapet förmedlade att det gick hur bra som helst att dubbla barnaskaran.
      Och visst hade du rätt !!
      Och förlossningen… min tös kom också sist. Och jag har så klar efter första ingen, den knubbiga lilla killen räckte. Jag bad också om att strunta i nummer två.
      Vilken tur att man inte kan ångra sig i den situationen ?
      Tack snälla Carola för att du fortsätter blogga!

      Carola: Jag saknar verkligen tiden på FN! Och känner mig stolt över dina ord:) Tack!

  6. Susanne

    Måste säga att du inte har åldrats alls på dessa 16 år, Carola! Möjligen ännu snyggare med längre fransar o lugg 🙂 Gratulerar till det och till dina nyblivna 16-åringar!
    Gillar nya utseendet på bloggen väldigt mycket! Lätt att läsa och mindre bök med att klicka fram andras kommentarer, bra tycker jag!

  7. Annelie

    Jag är också tvillingmamma, en pojke och en flicka! Dessutom har vi två barn sedan innan. Det enda vi fick höra (i stort sett) var att det skulle bli sååå jobbigt, och att det gällde att hålla koll så de båda överlevde i magen! Undrade också hur folk är funtade som kunde säga så, men är inte lika modig som du är så jag vågade inte säga ifrån! Alla barn är speciella, men det är något särskilt med tvillingar och vi som blivit utvalda till att få tvillingar måste vara riktigt speciella vi med!

  8. Annelie

    Jag är också tvillingmamma, en pojke och en flicka! Dessutom har vi två barn sedan innan. Det enda vi fick höra (i stort sett) var att det skulle bli sååå jobbigt, och att det gällde att hålla koll så de båda överlevde i magen! Undrade också hur folk är funtade som kunde säga så, men är inte lika modig som du är så jag vågade inte säga ifrån! Alla barn är speciella, men det är något särskilt med tvillingar och vi som blivit utvalda till att få tvillingar måste vara riktigt speciella vi med?

  9. Kristina Å.

    Men vilka trista människor det finns. Mina tvillingtjejer har precis fyllt 17 och jag fick aldrig höra såna trista kommentarer, hade ändå en treåring redan (också tjej!). Dock träffade vi en familj som hade det väldigt tufft med sina som aldrig sov men jag är ganska duktig på att sovra. Och visst var det tufft när de var små men också fantastiskt roligt. En treåring på drift bland grannarna när man skulle få till amningen halvnaken, det var nog en syn. Idag är de är så tighta och världens bästa kompisar. Grattis till dina tvillingar!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing