Okategoriserade

Staycation i Uppsala, del ett:)

I samarbete med Destination Uppsala

.

Jag försöker samla ihop alla barnen ibland för att hitta på något kul. Det är inte så enkelt längre, som det var när alla var små och bodde hemma och inte hade så mycket egen vilja:)

Nu är det ett jäkla meck, men det är så värt det när vi får ihop det. Jag älskar ju att ha alla barnen med respektive och barnbarn runt omkring mig. Jag tror också att det är viktigt för familjesammanhållningen att göra saker ihop, syskonrelationen som var så naturlig när alla bodde hemma är ju inte alls på samma vis när de börjar flyga iväg. Därför uppskattar jag våra tacofredagar så mycket:) Även de som inte flyttat hemifrån ännu är svåra att få tag i, det är jobb och kompisar och andra relationer som drar.

När vi får ihop det har vi superkul. Det märks att de yngre barnen ser upp till de större och att de uppskattar att få den uppmärksamheten de får sådana här gånger.

.

Nåväl:) Vi har varit på en staycation i vår egen hemstad, i mitt fina älskade Uppsala ♥

Vi började med att gå upp ”tidigt” för vi skulle samlas utanför Fyrishov kvart i tio. Det var inga problem alls att få upp barnen, eller mig själv. Jag hade packat min lilla övernattningsväska halv två eller så på natten, för jag hade ju varit och städat hos syrran, men det var ju bara ett ombyte, en kofta och ett par skor, plus necessär:)

Syrran kom och hämtade upp några barn, och sen åkte resten med mig. Robban valde att stanna hemma, han är inte så mycket för att umgås med oss bara för att, och då kunde Doris vara hemma. Annars hade hon fått vara hos mina föräldrar. Vid Fyrishov parkerade Janelle bredvid oss och vi packade ur Jacks vagn.

Vi skulle se Titanic The Exhibition.

Alla barnen, förutom Jamie:) har sett filmen. Alla älskar den, så det här var något magiskt för dem. Jag älskar ju historia, och även jag är fascinerad av Titanic, både filmen och skeppet. Hon hittades ju 1985(? nästan säker) och det kommer jag ju ihåg. Det var ju stort ståhej, det hade ju legat på havets botten utan att någon vetat riktigt vart, i massor av år. Sjönk  år 1912.

Det här är en världsutställning som berör så djupt att det var med tårar i ögonen och gåshud på armarna som man lyssnade på berättarrösten i lurarna. Alla får varsitt par med en audioguide som man kan pausa som man vill, men takten var perfekt.

Man får inte fota eller filma där inne, och jag försökte i stället spara bilderna i hjärnan. Det var en del uppbyggda miljöer, och många montrar, med föremål från dels skeppet, dels från passagerare. Många livsöden berättades, och många slutade ju där, den där natten. Det är ju helt galet att alla hade kunnat klara sig, om det bara funnits tillräckligt med livbåtar, men Titanic skulle vara osänkbar.

Ni som sett filmen, ni vet ju storyn om Jack och Rose,  den har en sann historia bakom sig. Med en gift man som tog med sin älskarinna ombord, och han dog men hon överlevde. Han gav henne ett smycke under dagarna de hade tillsammans och det gav James Cameron idéen till sitt kärlekspar.

Ohh, nu ryser jag igen, håret på armarna står rakt upp. Det här var verkligen en sevärd utställning!

Se den om ni har minsta intresse av Titanic, av historia och om ni har möjlighet.

Den har förlängts till 1 september nu,( i Uppsala) och för vuxna kostar inträdet 185kr.

Senior 165kr

Ungdom (8-17) och student 155kr

Den är tänkt från ungefär tio år, och jag är väldigt imponerad av mina småkillar som faktiskt lyssnade och var stilla. Det tar ungefär en och en halv timme att gå runt, och sista halvtimmen var de lite gnälliga, men bara sådär så att de satte sig på varsin bänk och väntade på att vi var klara. De pratar om den nu efteråt, om hur hytterna såg ut, hur kallt vattnet måste varit, det fanns ett isblock som man kunde sätta handen på för att få en uppfattning om hur kallt vattnet var… brrr. Man fattar. Mycket väl.

På slutet finns alla namn på de som omkom, och där kändes det otroligt högtidligt att stå. På samma vis vet jag att jag kände när jag stod i Pearl Harbour, och vid World Trade Center. Det blir synbart hur många liv som gick till spillo.Eftersom det var många svenskar ombord på Titanic, både passagerare och besättning så är det många svenska namn. Där stod vi en lång stund, alla väldigt berörda.

När vi sen gick ut så var det med en känsla av sorg och alla var lite dämpade.

Men vi kikade en stund i butiken med saker, och köpte ett kort, så kändes det kul igen:)

Man kan inte deppa ihop över historien, det som skett har skett. Men man måste minnas den, för att hedra den och för att förhindra att det sker igen.

 

Vi gick tillbaka till bilarna för att hämta våra badkläder och sen gick vi in på Fyrishov.

Det är några år sen jag var här, de mindre barnen är här mellan varven, dels med skolan och dels med sin pappa. Jag har missat den renovering de gjorde för några år sen, och den nya vattenrutschbanan:)

Fyrishov är Uppsalas vattenstolthet, ett äventyrsbad med både fors och vattenrutschbanor, ( man kan tävla i vattenrutschbana, typ VM… helt galet ju, men kul!! ) man kan på sommaren bada både ute och inne. Det finns motionsbanor, en hinderbana där man kan slå på arslet som en inte så graciös valross;) eller som Jordan, hoppa från 7,5 meter i hopptornet…

Man kan även köpa badkläder och simglasögon och sånt i en butik utanför, något som var en rackarns tur då Lovelia och Novalie som lagt sina badkläder i en gemensam kasse lyckades glömma den hemma… Jag kände inte för att åka hem och hämta dem, det tar ändå rätt lång tid, så det fick helt enkelt bli nya. 149kr för Novalies baddräkt och samma för Lovelias bikini kändes ändå helt i sin ordning:)

Jack älskar att bada, och var så klart ombytt han med. Men vi skulle börja med att äta lunch så han har blöja på sig än så länge.

De flesta av oss valde pannkaka, medan några tog pasta och köttfärssås.

Jag kan lugnt rekommendera pannkisarna, de var så goda:) Pastan smakade enligt de andra mycket bra den med, och det var rejäla portioner.

Det var länge sen jag åt pannkaka, så det kändes som värsta lyxmåltiden. Och ja, är det fest får man cola till maten;)

Vi satt ute och åt, det var en strålade varm dag, så det var tur att det fanns skugga under markiserna.

Just på bilden är det mest moln i bakgrunden ser jag:) haha, men det var bara tillfälligt.

Piggelin eller kaffe som efterrätt:)

Sen placerade vi ut oss på en filt, eller två, en i skuggan för Jack och en i solen för soldyrkare.

Ungarna badade mestadels ute, men vi var in och testade lite av allt möjligt. Jamie älskar svikten, och jag stod med hjärtat i halsgropen intill. Han kan simma, men det är ju jättedjupt där.. och vatten är läskigt. Ännu mer hjärtsnörp fick jag ju när Jordan skulle upp på sju och en halv meter i hopptornet.

”Jag brukar hoppa därifrån när vi är med pappa.”

Okey… ihhh, skitläskigt ju! Han klev upp, gick med raska steg fram mot kanten, kikade ut så det var fritt i vattnet och …hoppade. Landade snyggt och prydligt och försvann långt ner för att sen dyka upp igen, gnugga vattnet ur ögonen och simma in till kanten.

Jag vill bara tillägga att jag har hoppat från sjuan, OCH tian. Men idag skulle jag inte klara av att ens gå fram till kanten. Jag har blivit höjdrädd med åren och knäna skakar och hela kroppen skriker NEEEJ:) Rättare sagt, jag bli höjdrädd och får skakiga knän av att barnen går upp och hoppar. Men det är ju bara att bita ihop och låtsas att det är i sin ordning för de ska såklart inte påverkas av mina nojor:)

De här två var i vattnet hela tiden, medan tjejerna låg och softade mest i solen.

Det är bra med Fyrishov att man kan vara både ute och inne, jag föredrar att vara ute om solen skiner såklart, men det är ju bra att kunna gå undan solen också.

Janelle babysimmade här som liten, så lokalerna känns alltid lite mysiga bara för den sakens skull:) Nostalgisk jag? Bara lite, pyttepyttelite:)

Vi var här i några timmar, badade och hade det allmänt trevligt. Framåt fyratiden så började molnen dra ihop sig och det blåste lite kyligt så då packade vi ihop oss.

Vi drog oss mot bilarna, och sen for vi vidare till hotellet vi skulle bo på.

Men nu börjar min dators batteri ta slut, så jag får be att återkomma med resten av vår staycation asap:)

Vi hörs snart! 😘

 

Kommentarer

  1. Bella med familj i Västerås

    Hej Carola
    Det var lilla jag som dm:ade dig på instagram om fyrishov i lördags:) Och vi hade det ganska roligt på badet men shit vad litet det var, jag trodde det skulle vara större. Annars så var det ett mysigt bad och barnen var glada för att få bada, dom gick till och med ut och badade i söndags i det kalla vattnet. Själv stod jag innanför fönstret och kollade på hur roligt dom hade vid utebadet. Vi ville ju i alla fall testa ert bad fast att vi har kokpunkten i stan som jag och äldsta grabben inte varit på än. Det var kul att få en utflykt och få se eran vackra stad. Vi var lata och tog taxi både dit och hem men vilken härlig taxichaffis vi fick på hemvägen. Han visade oss vart allt fanns i Uppsala så det var ju roligt. Och han kunde inte förstå att vi åkte till Uppsala och bada när vi hade bättre badhus, hahahaha Tackar för att du tog dig tid att svara mig på insta. Kram

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Vad härligt det låter! Alltså Kokpunkten… det kan inte Fyrishov mäta sig med faktiskt för det tycker jag var helt fantastiskt. När jag är den som sist ledsnar då är det roligt:)
      Tyckte du Fyrishov var litet? Jag tycker det är enormt, men iofs ganska stora ytor utan något ”kul”.
      Klokt val att stå inne och hålla koll, det är en fördel jag missade 🙂
      Och taxichaffisen älskar jag, sådana människor är så härliga 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing