Okategoriserade

God kväll!

Innehåller INGEN reklam alls:)

.

Jag vet att det är mycket reklam nu, men det är lite så det ska vara med Black Friday tycker jag:) Hur jäkla less jag än blir på att mobilen plingar till tusen gånger, så älskar jag ändå att göra fynd.

Nåväl. Nu blir det bara svammel. 100% pure and easy.

Okey, först en lite deppig sak. När jag röjde igår så hittade jag en grön anteckningsbok från skolan, ni vet, typ A5. Linjerad. I den hade jag skrivit ett långt, många sidor, brev till min dåvarande man. Idag kan jag se desperationen som lyser igenom, och jag vet att jag när jag skrev det verkligen blottade mig. Jag hade glömt det, men när jag läste det snörpte hjärtat ihop sig.

Jag lade mitt hjärta på marken, och han ignorerade det. Minnet kom tillbaka i en flash, hur jag försökt sätta ord på det jag ville säga i flera dagar, för att till sist med puls på tvåhundra, lägga boken på bordet så han skulle läsa det på morgonen. Han ville inte prata med mig, och han undvek mig hela tiden så det var enda sättet jag kunde få hans uppmärksamhet.

Sömnen lyste med sin frånvaro den natten, också… oro, hopp, längtan och förtvivlan om vartannat. Jag hade inte daterat den, men jag skulle tro att det skrevs hösten 2012 några få månader innan han drog.

Jag blottade mig och mina känslor, och förväntade mig någon form av svar. Kanske skrivet, kanske i ett sms eller ett samtal.

Jag fick – inget. Jag vet inte ens om han läst allt, eller bara de första raderna och sen slog ihop boken. Han nämnde det aldrig med ett ord. Lät den bara ligga där. Orden jag formulerat under tårar och med den största kärlek. För jag älskade honom.

Den känslan. Som att vara smuts under någons sko. Jag kan precis återkalla känslan, men idag är det med ilska. Fy fan vad jävla taskig han var. Så många år, så många barn, så mycket vi delat och han bara ignorerade.

Boken åkte raka vägen i soporna i går. Jag tar inte den sortens skit ever again. Aldrig mer. Det jag kände då vill jag aldrig någonsin vara ens i närheten av igen. Att öppna sig, och bli totalt dissad, det är värre än vad han än hade kunnat svara.

Sådana här saker gör ont att minnas. Till stor del för att jag vet att jag förminskade mig själv, att jag trodde att jag gjorde något fel. Han fick mig att tro det. Han ville att jag skulle tro det. Han tryckte ner mig så jävla långt i skoskaften att jag inte är helt säker på att jag är uppe än. Och den stora frågan är Varför? Så många frågor men inga svar.

Det är som det är. Idag är jag inte samma person som då. Inte på långa vägar. Men jag gillar mig själv:)

.

Det blev djupt. Inte meningen egentligen, jag ville mer säga att det var skönt att kasta bort lite skit;)

Vi övergår till dagens bragd.

Jag har lyft 75 kilo i marklyft:) Klarade 80 kilo med en liten hjälpande puff, och det är mitt personbästa. Jag väger 65kg så att lyfta mer än den egna vikten har varit ett delmål. Syrran har fått för sig att hon ska lyfta 100 kilo innan nästa sommar eller vad det var, och det lär man ju hänga på. Man kan inte vara sämre 🙂

Mitt bästa innan detta var 60 kilo så det är en hyfsad ökning rakt av ändå:) Jag vet att det inte är några jättemaffiga tyngder, men för mig är det ett tydligt bevis på progress. Jag behöver öva på tunga lyft helt enkelt, och så får det bli nu:) Nästa gång börjar jag med 80 så kanske jag pallar att hiva upp det.

.

Förutom att lyfta tunga vikter så har jag skrivit kommentarer och läst texter, druckit massor av kaffe och varit och handlat. Doris har fått sin långa kvällspromenad och nu är det snart dags för nattskiftet med eget skrivande:)

 

Dagens bästa förutom mitt PB går i kärlekens tecken ♥ Janelle och Simon har förlovat sig ♥

Så stolta och lyckliga. Underbart! De har inte ett snabbt bröllop i tankarna, för det här är kloka personer, de ska först lägga pengarna på att köpa ett hus. Idag bor de i en tvåa, inte på markplan.

Själv var jag förlovad i 20 år, vi gifte oss på exakta 20-årsdagen, den råkade vara en tisdag men skitsamma;) så jag känner att långa förlovningar är i sin ordning. Men, så småningom ska jag få gå på bröllop! Jag har inte varit på så många, väldigt få av mina vänner har gift sig. De som ändå gjort det har haft små utlandsbröllop eller borgerliga vigslar med enbart vittnen, förutom några få som haft härliga stora bröllop. Jag hoppas på ett sånt ♥

Jag ska aldrig gifta om mig, men OM;) så ska jag ha det där riktigt vulgära Las Vegas bröllopet:D Ett vigselkapell, kanske med Elvis som vittne;) och en öppen gammal amerikanare med skramlade burkar efter, och sen åker vi i väg i solnedgången för att fortsätta längs Route 66 kors och tvärs över hela USA:)

Eller … så får det bli ett barfota strandbröllop på Hawaii. Med Steve McGarret som präst;) (Hawaii 5-O)

Jaja. Dream on, baby:)

.

I morgon är det lördag. Jack ska komma hit och hänga lite. Mina barn ( och jag!) saknar honom så då lånar vi hit honom helt enkelt.

Jag ska iväg med Jordan på välkomstsamtal på Katarinaskolan:) Jag var tvungen att maila och fråga om de verkligen skrivit rätt tid, en lördag? Men jodå, de vill sprida ut besökarna så mycket som det går. Det är ett informationssamtal med rektor eller biträdande och jag har varit på fyra stycken med fyra ungar förut. Nu är det en ny rektor så lite blir ju nytt även för mig. Jordan är nyfiken, han har varit i skolan förut, men då var han liten, jag har ju haft med småkillarna på utvecklingssamtal.

Sen ska det ju tas fram advent, för det är ju dags på söndag! Herregud vad snabbt det går.

Men det är i morgon det! Nu är det dags att skriva lite!

Givetvis har det blivit ändring på den workshop vi ska ha med skolan, det var sagt den 7/12 vilket jag tyckte var en aning knepigt, vi har deadline då. Men nu igår står det 2/12 på sidan. Vilket gör att jag ska kreera en jävla massa sidor text på alldeles för få dagar. Som vanligt:)

Eller så här, om man ska vara helt ärlig så räcker det med tre, fyra sidor till den andra, och totalt 15 stycken den sjunde:) Det är under press som jag skriver som bäst, har jag gott om tid så prokrastinerar jag tills det blir brådis.

Nu så! Sov gott, så hörs vi i morgon 🙂

Natti natti ♥

 

 

 

Kommentarer

  1. Mia Sköld

    Fick heller inte några svar när min man lämnade mig och tre små barn. Han tog bara sin tandborste och gick. En månad senare kom min kompis hem till mig och talade om att han hade flyttat till henne. Jag blev dubbelt sviken.
    Knäckte ihop totalt. Blev sjukskriven tre veckor. Åt inte, sov inte. Han hörde av sig efter 10 månader och frågade hur det var med barnen!
    Det här hände för 30 år sedan.
    Han har kontakt med vår yngsta dotter. Häromkvällen ringde han henne och grät och sa att man gör inte så, lämnar sin fru och tre små barn. Polletten trillade ner efter 30 år!!
    Han har missat sina barns uppväxt och numera även sina barnbarns. Jag tycker INTE synd om honom. Som man bäddar får man ligga…

    1. familjenannorlunda

      Trettio år… antar att åtta bara är en fjärt i rymden då, och väntar väl lite till på nedtrillad polett. Inte för att jag personligen bryr mig varken nu eller framåt🙈 Herregud… vad är det för fel på folk 😬
      😘😘

  2. Jessica

    Jag var så säker på 2 saker efter min skilsmässa: 1. Aldrig mer en man i mitt hus 2. Jag ska aldrig gifta mig igen. Några år efter skilsmässan träffade jag en ny man. Vi blev ihop och var särbo i 5 år innan vi flyttade ihop och förlovade oss. Jag skämtade ofta med min sambo att om vi nånsin skulle gifta oss så skulle det antingen vara ett nudistbröllop på en strand när jag fyllde 75 år, han skulle då vara 82, eller så i Las Vegas. Båda alternativen kändes ju väldigt It aint gode happend😂 Nör vi varit ihop i 15 år åkte vi till USA och bilade runt i Kalifonien, Arizona och Nevada. Japp, Las Vegas ligger ju som sagt i Nevada så det vara bara att stå vid ord och knalla in på ett Wedding Cape och säga I do😂😂. Och jag säger som prästen vi hade på svärmors begravning: I mitt första äktenskap glömde jag läsa det finstilta, det gjorde jag inte till mitt andra😂😂

    1. familjenannorlunda

      Hehe, ja man får stå sitt kast 😂🙈Härligt!!😍 Jag är inte emot tanken på en ny man, i tanken. Men sen känner jag att – nä fan, jag orkar inte😬🙈Jag pallar inte ha nån som ska ha uppmärksamhet eller omtanke😂Jag har nog med det jag har ändå idag:) Men jag kanske tänker om nån gång. Men inte så troligt 🙂

  3. Camilla

    Du är grym Carola! Helt vidrigt som du blivit behandlad av en person som stod dig närmast. MEN du har fixat det och är stark idag. All respekt!

  4. Carina

    Jag känner igen det där med att aldrig få några svar. Har det likadant men med mina föräldrar som har gjort så många dumma saker genom åren. Saker som har sårat mig oerhört, jag har dock aldrig fått en ursäkt eller svar på varför de gjorde som de gjorde. Det gör väldigt ont men idag har jag någonstans ändå accepterat läget, jag kan inte göra något åt det och jag kommer aldrig att få svar på den stora frågan jag har ”Varför?”
    Precis som du har jag bestämt att jag aldrig mer kommer ta skit från de vilket medfört att vår kontakt idag är obefintlig men jag mår så mycket bättre.

  5. Yvonne

    Har läst din blogg jättelänge. Det är helt obegripligt hur man kan göra så mot sin partner som man har älskat och har skapat många barn tillsammans med. Vilket ovärdigt slut på ett fint liv tillsammans. Så fult gjort.

  6. Sari Salonen

    Har följt dig sen start och blir fortfarande så berörd när du berättar om ditt ex. Hur man kan ens göra något sånt. Mååånga styrkekramar från ett annat träningsfreak. Sari

    1. familjenannorlunda

      Tack 🙂 ja jag funderar fortfarande. Kommer ju aldrig få svar och för den delen, OM han skulle ge ett svar idag så är det värdelöst, för det skulle inte hjälpa något mot det som varit, all smärta skulle vara lika jobbig. Förklaringarna skulle ha kommit då för att vara värda nåt. Dels för att de skulle vara hittepå, han kommer inte ihåg, för han har ljugit för sig själv och alla andra så många år nu.
      Jag behöver inga svar för att må bra men är jäktigt nyfiken på vissa saker 😅
      Men nog fan är det skumt

  7. Anne

    Det är fullmåne på måndag, du skulle kunna elda upp den och släppa alla gammal skit det brukar jag göra om något som känns jobbigt och tungt. Eller skriva känslan på en lapp och elda upp det vid fullmåne 🌕. När min mamma fick hjärtinfrakt för många år sedan så vid fullmåne eldade vi upp hennes cigaretter vilken befriande känsla för henne.
    Sorry för långt och svamlande.

    1. familjenannorlunda

      Inte alls svamligt! Jag har redan kastat den🙈Jag hade glömt att den fanns, och blev förvånad själv, men den var inget som låg och gnagde. Men när man påmind sådär abrupt blir det jobbigt en stund 😱

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing