Igår lade hon upp på Instagram att de skulle hoppa bungyjump. Okeeejjjj🙈 Det var även zipline med så jag frågade om hon menade båda, och fick svaret att Jajamen! De hade köpt ett paket, om fyra aktiviteter på tre timmar. Det var hoppa bungyjump, åka zipline, något som kallades Superman där man ligger ner och ”flyger” och Tarzan där man släpps ner och sen svingas framåt. En grej hade ju varit tillräckligt adrenalinstint:) 🙂

Corrinda är höjdrädd:) Men jag tvivlade inte på att hon skulle göra det, i så fall hade hon inte köpt paketet:) De har tappat en tjej, som hakade på ett annat tjejgäng och drog till Mexico, så de är tre kvar. Två som hoppade medan den tredje red iväg på en häst, fikade med vacker utsikt och såg ut att ha haft det fantastiskt:) Helt i min smak:)

När jag var runt 20 år så fanns bara bungyjump i Australien, tror jag, det uppfanns väl typ då, och hade jag bara tagit mig dit så hade jag garanterat hoppat. Då hade jag inga fobier eller rädslor att tala om, och bungyjump låg väldigt länge på min bucketlist. Men sen fick jag barn och med dem kom höjdrädslan. Och en väldigt massa dödsångest, herregud man måste ju hålla sig vid liv när man har barn att ta hand om!😀 Dock fick det ligga kvar på listan, men nu vet jag inte… Just idag tror jag inte att jag skulle hoppa, men just idag är jag också barnens enda pålitliga förälder, så fakta kvarstår – man måste hålla sig i livet. Kanske att jag känner framöver att jag vill. Samma med fallskärm, men det ligger fast på bucketlisten, det ska jag göra någongång. Men det är något som jag vill ha sällskap med mig, för det är saker man ovillkorligen måste dela med någon man har nära. Så är det bara:)

I alla fall, Corrinda ringde mig på Instagram strax innan de skulle iväg. Då började hon fatta vad hon signat upp sig på😅 Jag gick här hemma och trampade, orolig såklart, men mest var det spännande. I mitt huvud rullade radioreklamen för nåt jag inte vet vad det är men typ så här:

”Men? Ska man inte ha en elastisk lina när man hoppar bungyjump?”

”Äsch, det spelar väl ingen roll. Hoppa nu!”

”Vissa saker chansar man inte med.”Och så vad det nu görs reklam för:) Haha, helt värdelös i reklamsyfte alltså eftersom jag inte minns vad som promotas:)

Så ringde hon igen och tjoade: ”Jag gjorde det! Jag hoppade!” Och så berättade hon, och jag satt här hemma i soffan och kände hur det sög i magen;) Det är något visst med att leva livet genom sina barn ändå;)

Hon har filmer på alla hopp, och hon skickade dem till mig så vi har suttit här hemma nu och kikat, många gånger. Hon var riktigt rädd innan hon hoppade, men sen såg jag hur hon bestämde sig, fast jag bara såg ryggtavlan, det är bra mammaskills va;) det hördes på hennes röst också. Hon frågade killarna som redan räknat ner en gång åt henne och då hon stadigt stod kvar😜 om hon fick hoppa närsomhelst som hon kände sig redo. De svarade att det fick hon. Det var bara att hoppa, allt var safe. Så började de räkna igen, från fem och hon väntade inte på att de blev klara utan kastade sig ut. Sen skrek hon:D

Det värsta var inte, som hon trodde, det första hoppet, även om det måste vara sjukt svårt att kasta sig ut…. Nej, det värsta var tillbakastudsen. När hon slungades tillbaka högt upp i luften och sen dök igen:) Jag har en film på Instagram, för det går inte att lägga in här. Jag ska lägga det i mitt flöde också just nu finns det bara i mina händelser:)

Lite senare fick jag film även på Tarzansvingen och det såg lika läskigt ut det:) Minus att man inte behövde ta steget ut själv, utan då hängde hon liksom i sittande utanför korgen de hoppade ifrån, och sen släppte killarna så hon föll rakt ner och sen svingades framåt:) Såg sjukt härligt ut om man nu skulle våga. Som att gunga i en gigantiskt gunga uppe i luften. Jag är svinimponerad av henne, att hon klarar av att bemästra sin höjdrädsla sådär. Respekt 🙌

De åkte upp i bergen nånstans för att hoppa, det tog elva timmar från där de var, med buss och färja. Kostade typ ingenting, runt femtio spänn eller så:) Idag åker de buss i nio timmar tillbaka till värmen. Det var kallt i bergen och de har inte direkt varma kläder med sig:) Jag gav henne ett badlakan i mikrofiber i julklapp, som tar liten plats och som torkar snabbt. Både kroppen och sig själv. Vanliga frottéhanddukar torkar ju aldrig och väger dessutom ett ton när de är blöta, plus att de tar stor plats. Den här tar lika stor plats som ett par strumpor, och den har hon haft som filt på flyget eller om axlarna när det varit kallt:) Det är den och en sarong som är med👌smart packning:)

Nä, nu ska jag gå och ”laga mat” Jag gjorde hamburgare igår, och det på två kilo köttfärs så det finns kvar till idag – älskar sådana dagar 🙂

Ha det gott! Vi hörs snart!!