På min tid gick man alltid efter klasslistan när det var saker som skulle ske i turordning. Skulle man till skolsyster för att få en spruta så var det i efternamnsföljd. Jag hette Johansson, och var precis mitt i, vilket var perfekt då. Inte först, som var läskigt eftersom det som skulle göras var okänt, och inte sist vilket var påfrestande psykiskt att vänta. Allt skedde i ordning, skolfotografering, prata med Syo-konsulenten och ha utvecklingssamtal.

Idag heter jag och barnen Wetterholm, vilket med andra ord borde vara bland de sista i alla klasser, vilket borde innebära att vi alltid har sena tider för allt, specifikt sånt som jag ska vara med på:) Som utvecklingssamtal:D Men nej då, klockan nio i morse var Lovelia inbokad. Var är logiken för det? Va, va va?? 😀 NIO? Det är i min värld jättetidigt.Tacksamt nog kom en pandemi och visade att man kan med fördel ha utvecklingssamtal på teams, och det passar mig utmärkt. Då kan jag kliva upp en kvart innan:)

Jag behövde inte vara med tydligen, men jag är det så länge jag får. Lovelia är bara 17 än, men nästa år kan hon välja bort mig. Vilket är helt sjukt. Men det kan vi ta en annan gång. Jag är tacksam över att barnen är okej med att jag är med på utvecklingssamtal även när de kan stänga ute mig helt från skolan, det blir ju ett bevis på att de sköter sig, och att jag inte är en jobbig jävel de helst vill slippa:) Jag har fått vara med på allas tror jag.

Och vänta, vi måste ta det nu direkt känner jag, jag har pratat om det förr men här kommer det igen:

Vi MÅSTE höja myndighetsåldern. Till 20 år, eller möjligen 21. Men att ha den på 18 som nu är inte bra. Knappt nån har hunnit gå ut gymnasiet innan de fyller 18, och för de ungdomar som har haft en tuff skolgång av olika slag, blir det plötsligt helt upp till dem. Med ett konsekvenstänk som inte är funktionellt, så är det enkelt för dem att det sista året i gymnasiet bara slacka. Skolka, lata sig, eller om man har det jobbigt, bara känna att man är fri. Fri från mammas tjat. Man kanske har behövt puffa ungen genom skolan från dag ett i förskoleklass, men det sista året är man helt plötsligt utestängd, om barnet vill det. Och vilket barn som tycker skolan är jobbig vill inte det? Så då har man dragit barnet genom elva av de tolv skolåren, slitit sitt hår och troligen haft ganska tuffa år, för det är svintufft att ha barn som krånglar eller har det jobbigt i skolan, och så – poff, du är inte längre medräknad. Ute. Bortkopplad. Och det helt enligt lagen.

I Sverige får man inte gå på bolaget och köpa alkohol när man är 18 år utan man måste vänta till man är 20, samtidig kan man gå ut på krogen och köpa precis det man vill. Det är ju bara så skevt. Ja, det är dyrare ute och kanske kan de inte dricka samma mängder ute, men är inte det lite larvigt? När vi bara kan höja åldern för att dricka på krogen till samma som på bolaget.

I Sverige får man gifta sig när man är 18, men inte köpa champagnen till sitt bröllop. I mina ögon är det ett tyngre beslut att gifta sig än att dricka sig full.

I Sverige får man rösta i alla val när man är 18, men inte köpa alkohol på bolaget. Samma här, att besluta om vårt lands framtid, eller vår kommuns ledare är fan så mycket mer allvarligt än att supa skallen i bitar mellan varven. Jag förordar nu inte alkohol om nån tror det, det är bara att ställa sakers allvar mot varandra.

Jag skulle vilja att vi höjde myndighetsåldern till 20, eller 21, och sen samkörde den, så ingen får gå på bolaget eller dricka alkohol ute på krogen innan den åldern. Ingen får gifta sig före det, eller rösta. Osv.

På min tid:) så var man betydligt mer vuxen som 18-åring än idag, till att börja med hade många gått ut gymnasiet och börjat jobba. Om man själv gick kvar i skolan hade man garanterat kompisar som slutat och börjat jobba. Två-åriga linjer är förklaringen till det. Man var på ett helt annat sätt på väg ut i vuxenlivet. Jag säger inte att det var bättre, tvärtom förordar jag att man ska få vara barn och ungdom så länge man bara kan, man ska vara vuxen i så förbannat många år sen.  Men nu är de allra flesta av våra 18-åringar fortfarande skolbarn, de går i gymnasiet. Hur kan man tycka att skolbarn ska vara myndiga? I vissa saker, för de är ju inte myndiga nog för att själva ta ansvar över sitt alkoholintag om det kommer från annat håll än krogen, som tjänar svinbra med stålars på de här 18-åringarna?

Som förälder är man försörjningspliktig tills barnet gått ut skolan, oavsett om de är myndiga eller ej, det är ju också jävligt märkligt. Återigen, jag menar inte att det är fel, givetvis ska man försörja sina barn hela skoltiden, det är myndighetsåldern som är åt skogen fel.

Så rösta på mig så fixar jag det:D

Nejmen seriöst, visst är det märkligt? Och dåligt?

.

Jag har, inte nackspärr men fasen så ont i ena sidan, den vänstra för omväxlings skull. Vaknade igår med så förbaskat ont och vet inte alls vad jag kan ha gjort för att få det. Måste ju ha legat konstigt men SÅ illa? Att ha ont på vänster sida är ovanligt, normalt är det höger som värker. Nacken är ju min akilleshäl deluxe. Jag har fått så många bra övningar av en av ledarna på Friskis som är böjlig som en vidja och stark som en oxe, men de hjälper ju inte om man inte gör dem … Grejen är ju bara att jag inte vågar eftersom de ofta följs av migrän. Kanske ska jag ändå försöka mig på några idag, jag behöver röra på mig.

Jag promenerar massor nu, vilket alltid är bra, jag behöver få in mer vardagsmotion. Jag tränar ju normalt ofta, men sen är det mycket stillasittande övrig tid. Promenaderna är bra för hela mig:) Min skada på höger ischias medför förutom utseendet, att hela benet är svagare. Mycket svagare, betydligt mer än jag har fattat faktiskt. Först när vi började köra tunga lyft med David på Friskis insåg jag det, och då var jag runt 50:D Jag insåg då att höger ben är värdelöst i styrka och att det i princip är som ett stötteben; håller balansen men hjälper inte till med styrkan. Jag är med andra ord mer eller mindre enbent. Det förklarar ju en hel del;) Att lyfta tunga vikter på ett ben är en helt annan sak än på två. Att göra knäböj med stång på axlarna är alltid tufft eftersom jag är så stram i axlarna att jag har svårt att hålla stången där, jag får jätteont i armarna. Naprapaten jag gick till sa att det var så jag var byggd, inget att stressa upp sig över, skit i att göra den övningen bara, det finns andra:)

Jag gör inte det numera, men när vi körde tunga lyft ingick den ofta, och jag har både en och två gånger satt mig på Davids fötter när han stått bakom och passat. Helt tappat styrkan.  Om jag går ner till 90-grader i knät, har höger ingen kraft, utan ska jag då komma upp igen är det enbart vänster som får ta all tyngd. Det blir snett och skaderisken ökar. Samma i marklyft, jag har inte styrkan i höger, och lyftet blir snett. Finns ju en anledning till ryggontet jag dragits med under den tiden vi lyfte mycket. För jag VILL, och då gör jag:) I andra benövningar märker jag ingen större skillnad, men just med väldigt tunga vikter blir det tydligt.

En annan effekt av skadan är att det ofta, nästan alltid, är jobbigt att ta ett steg. Ja, det låter det, jag vet, men det är så:D Varenda jäkla steg jag tar med höger ben är jobbigt. Svårt att förklara känslan, men det känns som det väger tre ton, och jag får aktivt tänka på att lyfta det. Normalt så tänker man ju inte på vad man gör med armarna och benen utan de bara är där, går och svänger som de alltid gjort. Men mitt högra ben är alltid utmattat, trött, tungt. Foten hänger inte med utan slänger lite hit och dit, och knät värker av … vet inte faktiskt, men det värker som om det sprungit ett maraton. Om jag inte fokuserar så snubblar jag. På platta marken, eller golvet. Jag snubblar ofta. Ramlar i princip aldrig, men snubblar på mina egna fötter, speciellt om jag är trött, eller om jag har skor som är lite för tunga.

Det här oroade mig en hel del när första plastikkirurgen sa att det skulle bli för tungt med implantat. Aj fan, kanske det? Jag gick genast hem och letade reda på en viktmanschett som vägde ungefär det han pratat om och fäste den under knät. Gissa vad som hände? Jo, det kändes BÄTTRE:) Hela rörelsen med benet blir enklare, vilket väl antagligen är för att det idag inte väger tillräckligt för att få en naturlig, jamen vad ska jag kalla det? Motvikt kanske? Med vikten kändes det bättre att gå. Halleluja.

Jag är ju van vid det här, det är som det är, men jag är helt övertygad om att det kommer bli bättre med implantat som tynger ner benet lite. I början efter operationen nu, när det var svullet och allt fett var kvar, kändes det toppen att promenera, så jag vet ju att de inte blir sämre i alla fall:)

Det jag skulle komma till var inte mitt jäkla ben, utan det var Nextory:) Jag lyssnar på ljudbok när jag är ute och går, om jag inte har sällskap. Och när jag har en riktigt bra bok på gång så kan jag lugnt gå extra långt, eller fler gånger om dagen, eller så städar jag massor, allt för att få lyssna:) Igår lyssnade jag färdigt på Viveca Sten heter hon väl? Hon med Morden i Sandhamn, men nu är de i Åre. Åremorden, eller nåt sånt. idag har jag påbörjat senaste Karin Slaughter, men gillar inte uppläsaren. En kille som jag har jäkligt svårt för:/ Det kan vara så att jag måste läsa den istf att lyssna. Jag ska ge det en promenad till:)

Men först – en powernap, jag har givetvis sovit uselt i natt. Sen jobb, promenad, kaffe, mera jobb. Ska bli klar med det idag tänkte jag. Och sen ska jag kolla en föreläsning och skriva lite:) Bli bra det här!

Ha en fin tisdag:)