Innehåller reklam och annonslänk för Nextory

Jag tänkte att det är fler än mig som är sena på bollen och kanske behöver tips på julklappar. Jag vill därför dela med mig av mina tips, och först ut är Nextory

Dessvärre kan man inte köpa presentkort hos dem och ge bort, men det man kan göra, som också gynnar en själv ju;) är att starta ett abonnemang där flera kan lyssna/läsa samtidigt. Då kan du själv också få glädje av det:D

Eller när man ledsnat på att köpa till alla andra och helst bara vill krypa i säng, då kan man ge sig själv Nextory.

Jag lyssnar och läser hela tiden, så fort jag kan. Nu har jag mestadels lyssnat sista tiden, men ofta har jag två böcker igång samtidigt, en jag läser och en jag lyssnar på:)

Jag tar igen alla år som jag knappt öppnade en bok, när kidsen var små och man aldrig visste när man skulle gå möjlighet att sätta sig igen;) Jag lyssnar alltid när jag städar, lagar mat, eller viker tvätt. Ofta när jag är ute med Doris, eller på promenad när vi är vid husvagnen.

Att ha ett helt bibliotek i mobilen/paddan, är det bästa som finns, man kan enkelt välja och vraka.

Jag har ett abonnemang som jag tror heter Unlimited 2, då får jag lyssna hur många timmar som helst per månad, och vi kan vara två användare samtidigt. Kidsen brukar dela på en profil, de läser oftast bäcker de behöver läsa i skolan, men ibland också vanliga skönlitterära för att det är kul. Om det är något jag känner att jag borde gjort mer, som jag faktiskt ser som ett misslyckande som förälder, så är det att jag läst väldigt lite för ungarna.

Det finns många anledningar till det, som att det alltid var ett småsyskon med som störde, eller att de inte ville höra samma bok, eller att de rev i böckerna fram och tillbaka, eller bara att de hellre läste själva när de blev stora nog. Men jag borde ändå läst mer 🤷‍♀️

Men det är ingen idé att gräma sig över det nu, och i stället så försöker jag peppa dem att läsa nu. Vilket går sådär med flera men vissa älskar det. Jag brukar lyssna på vad de läser och verkar det det minsta kul så lyssnar jag på boken själv. Därav hittade jag ju Twilight, Divergent, Hungergames osv:)

Just nu läser jag en serie av Mons Kallentoft, tror det heter Zack-serien, den handlar iaf om honom, och den är helt ok. Jag är inte överens med Mons om hans karaktärers utformning, men det är ju som det är;)

Innan dess läste jag en serie av Lina Areklew, jag gillar serier då kan man bara fortsätta på nästa:)

Jag har noterat att Nextory rätt nyligen vad jag tror, har lanserat att man enkelt kan byta mellan att läsa och lyssna, det har jag önskat mig för länge sen, men nu har jag landat i att ha två böcker parallellt i stället så kan jag läsa ändå. Jag läser oftast på paddan numera, men mobilen funkar utmärkt den med!

Nå, om ni är det minsta sugna så kan ni testa i 14 dagar!

Nextory hittar ni här:)

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Om det är så att man inte vet vad man ska ge bort i julklapp, så är ju alltid ett presentkort kul att få. Aptråkigt att ge, även om det är enkelt som sjutton, men det är ju något som alltid landar bra hos mottagaren.

Jag vill bara säga att Cellbes har presentkort på allt mellan 200-5000kr, och jag tycker ju att det är en suverän sida för hela familjen, såvida barnen är uppe i vuxenstorlekar för de har tyvärr inga barn och baby-kläder. Hos oss gillar alla deras kläder, killarna tjejerna och jag:) Jag erkänner att det inte är de hippaste kläderna, men det är otroligt bra baskläder, och de är hållbara. Jag är inte snäll och försiktig när jag tvättar, men de håller ändå. Alltså nu menar jag ju inte att man kan göra hur som helst, men jag handtvättar aldrig, kör sällan handtvättsprogrammet utan drar in plaggen på 40° osv.

Jag tumlar det mesta dessutom:)

Om man i stället mer siktar på rea till sig själv eller så, kan jag meddela att det går fint att kolla in den redan nu. Jag har faktiskt precis klickat hem den här långa koftan efter att ha funderat i evigheter. Jag har en kortare variant, med huva, som jag älskar, och eftersom jag fryser hela tiden tänkte jag att det här blir perfekt:)

Janelle och Patricia har så här långa koftor och det ser så skönt ut, även om jag instinktivt tänker att det är tjofsigt;) Men jag sa samma sak om långa kappor och nu älskar jag det:)

Den kortare är så jäkla skön och jag borde egentligen köpa en till för jag behöver ju tvätta den ibland:) Men den torkar snabbt har jag märkt så det är ok. Men den är verkligen suverän. Tunn men lagom varm.

Jag ser nu att det finns en kort variant också, alla de här heter Beata, om ni vill leta, och den här har jag helt missat! Alla de är supermjuka och lätta och sköna:)

Nu kommer Cellbes att köra sin julrea, så det är mer än väl värt att kika in!

Glöm inte att kolla kategorin REA det är där de riktiga godbitarna kan gömma sig:) Ni hittar Cellbes här

Jösses jösses och jösses vad snabbt det går, jag VET jag säger det hela tiden men det är ju för att det är sant:D

Någon sa att livet är som en toarulle – det går snabbare på slutet, och det var en bra liknelse tycker jag;) Inte så kul men sann.

Jag börjar komma till det stadiet att jag faktiskt skiter i om det är klart inför jul. Jag orkar faktiskt inte bry mig. I så många år har jag sjåat runt, slagit knut på mig själv för att få ihop allt skinande rent, blankt och färdigt i varje detalj, och är det någon som bryr sig? Nä. JAG bryr mig, jag älskar den där känslan av att veta att det är rent ner på mikronivå, men det är aptråkigt att stressa för det. Ingen av ungarna är speciellt intresserade av hur det ser ut i mina skåp eller under köksön, eller vilka gardiner som hänger uppe. De kan inte bry sig mindre om det inte bli rett julbord, för deras del skulle vi kunna beställa pizza:)

Jag börjar luta åt det med, faktiskt:D Jag gillar egentligen inte alls de här jul/påsk/midsommarborden, med sill, lax, köttbullar, prinskorv, ägg osv. Fett, fett och ännu mera fett. Man är proppmätt efter tre tuggor och sen däst en hel evighet. För min del skulle det vara asnajs med pizza. Men då har mamma och syrran saker att säga, de vill absolut ha julmat, och eftersom det är tradition så fine. Vi har ändå kapat det mesta och har bara goda saker.

Men det ska ändå handlas och lagas och det är inte kul. Ingen har väl missat att jag inte tycker om att laga mat? Det är något av det tråkigaste jag vet, ärligt talat. Baka är roligare, och jag ska försöka baka lite vörtbröd i morgon, det var så länge sen nu att jag nästan glömt hur man gör.

Hela den här veckan har gått åt till att handla. Mat och julklappar. Åka hit och dit. Köpte en gran också ju:)

I måndags åkte jag och syrran för att titta på granar men hade glömt att det var mörkt ute, det blir ju lätt så när man tror att man är kvar i september;) Vi åkte först till Blomsterlandet och spejade runt i märka hörn utan att hitta nåt, åkte vidare till Granngården där det fanns hela fyra kandidater. Efter massa velande tog vi en varsin och jag var lite wild and crazy och tog in min direkt. Fick hjälp av Jordan och Novalie att flytta i hörnskåpet i sovrummet till höger.

Det brukar jag göra själv, vickar alltid upp tunga möbler på en handduk eller microfiberdukar eller nåt som glider bra på golvet, sen klarar man det mesta själv. Det är en hög tröskel in i sovrummet så det är lite knöligt, men funkar. Stängde in de nya katterna som inte får gå ut än, sågade av foten på granen och tog in den.

Den är mindre än vad jag brukar ha, och egentligen lite för tät, det blir svårt att klä den, men jag ville minimera risken för att de skulle klättra runt:)

Kidsen försvann snabbare än jag hann säga KLÄ GRANEN och jag fick vara i fred, det är lite tråkigt men mest skönt, då kan jag få pyssla runt i lugn och ro med en ljudbok i öronen. Katterna släpptes in och var väldigt nyfikna, nosade runt och kollade läget men försökte inte klättra. Ta i trä. Jag hade förr en krok i taket ovanför där granen stod, så drog jag ett snöre runt toppen och rakt upp, det doldes oftast av stjärnan, och sen satt granen där. Ingen risk att den välte för vare sig barn eller djur:) Nu har jag ett sånt här vedervärdigt spänntak och kan inte fästa krokar där jag vill, men i stället har jag dragit ett snöre från dörrens gångjärn och runt stammen;) Better safe than sorry. Det är inte uppsatt på bilden så ni behöver inte leta:)

Jag gillar egentligen inte de färgade ljusen men frågade ungarna vad de tyckte och de ville ha både färgade och vanliga. Några av mina ljusslingor hade lagt av, jag brukar ha ett par till, med glasbollar i, men det är väl nån lampa trasig och jag pallar inte leta efter vilken. Inte i år, kanske en annan gång;)

Nöjd och glad med min gran men jag har inte suttit en sekund i soffan och njutit av den, men kanske ska ta igen det snart:)

Tisdagen tränade vi och sen var det handla. Onsdag hade Jamie en tid hos tandläkaren igen. Han fick ju ett knä i ansiktet när de spelade fotboll för två månader sen och de vill hålla koll på det. Den här tiden har skjutits upp ett par gånger men nu kollade de och tog en bild, tillbaka om tre månader igen. Bra att de tar det på allvar. Han har lite ont i några av tänderna och tandläkaren sa att de är känsliga rackare, det tar tid innan de känner sig helt bra efter ett trauma. Efter det gick Jamie tillbaka till skolan och jag gick till en affär i stan för att köpa en julklapp, och promenerade tillbaka till bilen. Det fanns inga parkeringar vid tandläkaren så jag fick ställa mig en bra bit bort, där de rivit ett stort hus. Livsmedelsverket och Skattemyndigheten och vad det mer var. Här trodde jag att man skulle bygga lägenheter, det är centralt och bra, det är lägenheter på båda sidor och våra politiker hävdar ju att 33000 nya boenden ska byggas för det är sånt sug. Vad skådar mitt ljusblå öga?

Wow vilken myyysig park! NOT. Mitt emot ligger stadsträdgården så varför man ska ha en park här är obegripligt. Och park och park…? Det är lite som att sminka en gris. Enligt bilden ser det ut som en av de villagator de tänkt sig att vi ska ha här i mina krokar, där barn och bilar ska samsas på samma yta. Ja, de som planerar stadsmiljö är inte riktigt kloka. I min värld skiljer man på folk och fordon, men i Uppsala gör vi det trångt, så bilarna tvingas in bland cyklister, elsparkcyklar och gångare, alla med brusreducerande hörlurar så de inte uppfattar ett skit runt omkring sig och inte begriper att de har tur som lever vid slutet av dagen.

Fattar inte ett skit. Dessutom klubbade tydligen kommunen igenom att det ska byggas ett hotell på andra sidan ån, vid Flustret, den anrika men väldigt sunkiga restaurang/nattklubben. Man ska riva de gamla fina tennishallarna som finns där idag och dessutom vill man tydligen göra en bro över Svandammen. Ja för folk kan ju inte ta en promenad runt? Så stor är den inte.

Men ett hotell på en av de mest attraktiva tomterna och en park på den andra? Hjälp.

Om JAG fick bestämma skulle vi ha kvar Svandammshallarna, de gamla tennishallarna, och använda det som event och konsertlokal. Här är det supermysig att gå på konsert, jag har varit på flera och man skulle kunna ha företagsmässor, skolmässor och sånt, och kanske julbord, konferenser osv. Men nope, ett hotell. Fuck de som bestämt det. Hoppas nån med makt och kunskap överklagar så jag kan instämma:)

Nu ska jag ta en paus från er, Robban har lagat mat till sina vänner, men de har ätit klart och det finns kvar till oss:) Bäst att passa på, men jag kommer tillbaka sen:)

 

Reklam och annonslänk för Cellbes

Tack för att ni visade er i kommentarerna, det värmer ♥!

Jag ska svara er lite mer, tänkte jag, men av nån anledning ville det sig inte riktigt nu. Teknik, eller mer troligt, skräp bakom tangenterna 😉

Men en sak jag bara vill kika in och säga snabbt är att jag satt och skulle beställa en julklapp och då fick jag till min fasa se att det redan var försent. What? Förvisso är jag sen som vanligt, men sen när blev det försent att beställa en vecka innan?

Jaja, Cellbes kan man alltid lita på i alla fall! Om du beställer senast den 18 december så kommer paketet innan jul!

Jag har lite att rekommendera, som vanligt:) Först ut är mitt allra senaste inköp som jag länge suktat efter, men som nu var nedsänkt, och då passade jag på. Det är ur Cellbes Premium sortiment, en tröja i merinoull

Jag har inte hunnit fota den, men jag har använt den och älskar den innerligt. Den är så tunn och skön, sticks inte det minsta utan är tvärtom mjuk och go. Ull är ett av mina favoritmaterial, det kyler på sommaren, och värmer på vintern, och det värmer även när det är vått. Det är ett suveränt plagg att köra som lager på lager, och den är lika najs att ha som ensam. Jag tycker de breda muddarna är både fina men också väldigt smarta, för dels smiter det åt en aning så ingen kyla rinner in i ärmarna, och dels när man drar upp dem, som jag gör hela tiden, så ”låser” mudden fast den. Plus att när man drar på något över den här tröjan så åker inte ärmen upp så där irriterande och fastnar i jackärmen eller vad det nu är man tar på sig. En klockren favorit i min garderob och just nu till ett bra pris!

Sen har vi min kappa, som dessvärre inte längre är nedsatt, men den är lika fin för det:) Jag har aldrig fått så många glada komplimanger för ett ytterplagg som för den här:) Och den är både varm, men inte för varm, vindtät och mjuk och go:)

De svarta manchesterbyxorna, som är treggings som jag tjatat om, men alltså, har ni inte köpt er ett par än så gör det! Det här är de skönaste brallor jag haft på många år:) Med gylf men inga framfickor, bakfickor som är ok, och passformen är super. Jag älskar dem och det enda minus de har är att de drar åt sig lite ludd. Men inte så farligt ändå, det räcker med att man luddar av nån gång då och då.

Kappan skaffade jag förra vintern, och tänkte att det var väl själva fan att man skulle behöva bli 50+ innan man begrep hur bra det var, vilken skillnad på värme mot en kortare jacka. Den här fryser jag INTE i:) Den är nedsatt, så passa på:)

Jackan är en nyare variant av den jag haft i flera år, men de är i grund och botten lika. Det här är en jacka som jag använder till vardags, och som jag trivs väldigt bra i. Den är lite längre men utan att vara jättelång. Nedsatt:)

Bruna, finns även i svart, vida manchesterbyxor  de är lika sköna som de svarta treggingsen men med vida ben. Skitsnygga ju:)

Dressade byxor  De här har Lovelia, och de är så snygga på henne! Jag tror att jag ska beställa ett par, för de är riktigt najs. De känns som slapparbyxor men ser dressade ut:)

Sen har ju Cellbes massor av härliga stickade tröjor, och jeans, och underkläder och och och:)

Ni hittar allt HÄR och glöm inte kolla in outleten, Dagens deal osv:) Man kan fynda rejält:)

Hörs snart igen!

..som om jag skriver för ingen alls här.

Jag saknar att ha en dialog med er i kommentarerna, och att bara höra av er, veta att ni finns där:) Jag vill inte begära något, men det är roligare att skriva när jag får lite feedback att ni är med på tåget. Anledningen att jag skriver en blogg är ju för att dela med mig, men det är inte det minsta lockande att sätta sig, prioritera den, när responsen är noll och inget. Jag fattar ju att det inte alltid går att svara något, och jag kanske ska bli bättre på att skriva sådana saker? Vill ni ha mer av diskussionsämnen? Jag har fått för mig att ni inte är så sugna på det, men jag kan förhoppningsvis ha fel:D Det roligaste som finns är ju att diskutera saker, sätta och blöta och inte vara överens! Iofs är det några som alltid tror att jag blir sur och tjurig, när det kommer till diskussion och inget kan vara mer fel, det är genom olikheter vi lär oss:)

SÅ, kommentera mera, så jag vet att ni finns där ♥🙏🏽

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg? Det har jag. Förutom regnet, men jag försöker blunda för det. I fredags ville Jamie bli klippt så jag ägnade mig åt det i ett par timmar. Bara för att bli rätt nöjd, men sen igår insåg jag ju att det ser för jävligt ut. Måste absolut fixas till, hur vet jag inte men för försöka iaf:)

På kvällen var jag och lyssnade på trubadurer och drack öl, men gick hem tidigt. Det var trevligt men när de slutade spela så blev det liksom inte roligare än så. Det var inte speciellt kul folk där, och de som kom och satte sig hos oss för att snacka var inga jag kände. Det är oftast kul, men i fredags hade jag noll feeling för att rabbla vem jag är, och fråga vem de är:D Helen hade lite huvudvärk och vi drog hem redan vid midnatt. I stället käkade jag lite hemma innan jag och Robban kollade på ett avsnitt av Supernatural:) Det är ändå att få det bästa från två delar:) Robban hade varit i Märsta hos nån kompis och jag trodde han skulle bli kvar där länge men han var hemma innan mig.

Seg start på lördagen, men mest för att jag blev väckt under natten, och för att Jamie skulle upp tidigt så jag hade larmet ställt. Jag kom på att det ju var Lucia. Jag saknar när barnen var små, alla de här små hållpunkterna man hade, som berättade var på året man var:) Julkänslan infinner ju sig på ett annat vis också när man har kids som ska gå Lucia. Men nu fick jag nöja mig med den på TV, och satt där med min kaffekopp och lyssnade.

Det var från Visby, med vackra klippbilder och tjusiga omgivningar. Väldigt visuellt vackert, såväl som fin musik. Dessvärre försvann all julfeeling direkt när jag stängde av. Jag har verkligen NOLL julkänsla. Noll. Zero. Nada. Inte ett skit. Det skulle lika gärna kunna vara september.

Patricia och Abdel ville komma och baka pepparkakor så det gjorde de, och inför det så röjde jag köksön, städade köket och sånt där. Jag satte ju en deg för några dagar sen och den var väldigt trevlig nu. Fin konsistens och smakade som den skulle. De hade med sig färdigköpt deg också, och vi grejade på i några timmar.

Det är inte det roligaste att göra pepparkakor, det är ju mest kavla, ta ut, kavla, ta ut på repeat, men det är ändå rätt så mysigt. Det som är träligast är väl att det hela tiden saknas plåtar:D Och alla mina bakplåtspapper är slut. Jag har två i silikon som är suveräna, men har tydligen kastat mina gamla. Vilket iofs inte var en dag för tidigt:) De var sönderskurna av knivar. Jag brukar ha vanliga i papper också men de var helt slut. Det fick bli smorda plåtar, och det går ju det med:)

 

Några bockar rymde…

Spännande;)

När det var klart och vi städat i ordning, åkte de hemåt, Axel och Lovelia försvann ner och jag påbörjade skåpstäd. Barnen klagar på att jag får för mig att städa i skåp och lådor, för de tycker att det är oviktig. Men det är ju tvärtom, när det är kaos och stök där får inget plats som det ska och det blir katastrof överlag.

Det ena skåpet gav det andra och nu är de flesta med mat i färdiga:) Jag var svintrött och kom inte i säng förrän vid två kanske. Bara för att somna en kvart, sen väcktes jag av nåt. Jag vet inte hur det är med er, men när jag får sova en kortis, så är det som att jag tagit en powernap och det blir hopplöst att somna igen. Nu låg jag klarvaken mellan halv tre och strax efter sju 🙈

Först försökte jag somna, men gav upp vid tre och tog fram mobilen. Surfade runt, jobbade lite;) och sen kom jag på att Jamie skulle upp vid sex, så då kunde jag lika gärna vara vaken tills dess. Jag var tvärpigg och hade lika gärna kunnat gå upp men det vill jag inte, jag vill ju sova. Scrollade på TikTok som jag aldrig gör, för jag får upp så tråkiga saker, men nu var det rätt trevligt. Stängde av och somnade äntligen där nån gång innan halv åtta. Och vaknade vid  kvart över tio. Men vad bra.

Snark.

Ja, vad gör man? Vi skulle ha kalas så det var bara att kliva upp, käka frukost och förbereda. Jag hade bakat dagen innan, saffransrutor, och det fick räcka. Vi brukar ju baka allihopa och det blir alltid en gigantisk buffé 🙂 Nu var Janelles familj lite skruttiga så de kunde Inter komma, men syrran hade bakat både kokostoppar och saffranspannkaka. Sjukt gott!

Vi var runt nio personer, och det är ju rätt knepigt att man upplever det som tomt runt bordet:) Men det är ungefär halva styrkan som fattas, och det märks. Rätt najs att man hör vad alla säger och kan vara med i samtalen hela tiden dock.

Patricia och Abdel åkte hemåt ungefär samtidigt som mamma och syrran, Robban började göra mat och jag städade på:) Ni kanske undrar hur mycket man kan städa? Och det undrar jag med! I mitt hus är det konstant stökigt och ligger saker framme. Jag tror inte att det handlar om att jag är en rörig person först och främst, utan om att vi har förvånansvärt få ställen att förvara saker på, och de ligger antingen och flyter, eller på fel ställe. Värdelöst är det hur som helst.

Jag plockade och städade, tvättade och strök. Pysslade på, lyssnade på ljudbok och blev tröttare och tröttare. Med tre timmars sömn i kroppen är det inte jättemärkligt… 😉 Jag gav upp redan vid elva, för ovanlighetens skull, och kröp i säng, låg och spelade spel och läste en stund men släckte långt före midnatt.

Vaknade av det berömd rycket klockan tre. Eller inte av ett ryck, men väl av att Stumpan krafsade på golvet. Hon kissar överallt och ingenstans nu och jag hatar det. Nu hade hon gått in till mig och kissat på gardinen. Och inte på det som låg på golvet, nejdå, utan en bit upp. Hur hon lyckades med det vet jag inte, men det var ju bara att kliva upp och torka. Sen var det ju kört, inte kan jag somna efter det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne. Hon har ju alltid varit lite eljest. Hon kissar alltid på saker som ligger på golvet, som handdukar som ramlat ner, eller kläder på golvet. Det är ju inte kul, men rätt enkelt att åtgärda. Nu sen de nya katterna kom, kissar hon var som helst, hur som helst. Golvet utanför toaletten där lådan står exempelvis. Den är ren och fin, vi är noga med att ta upp i den, men ändå går hon en meter bort och kissar. Hon är ju blåst, hade man navelsträngen så hårt virad runt benet att det gick av, då fick hjärnan syrebrist, det är ju rimligt. Det här är next level och beror inte på det.

Spontana lösningen är att avliva henne, och det är superenkelt att säga, men otroligt svårt att göra. Jag vill ju inte det, för det första. Igår tog det upp att hon kanske skulle flytta till syrran, för att få vara ensamkatt. Det är bättre än avlivning, men samtidigt vill jag inte beröva syrran den fina relation hon har med sina grannkatter som gärna går in till henne och slaggar, myser eller bara gosar. Med Stumpan i huset är det nog kört.

Det jag ska testa är i alla fall det här, som jag tror heter Felliway eller nåt, feromoner, som ska lugna och minska stress, för hon mår ju inte bra av de nya katterna. Men jag vill ju inte ha det osande runt för evigt, så det är en kortsiktig lösning. Fan också. Jag hade inte tänkt att hon skulle bete sig så här. Vilket ju iofs inte borde varit svårt att förutse, pga att hon är som hon är.

Om nån sitter på tips så dela gärna med er. Ni behöver inte säga att jag ska kontakta veterinär för det finns inget de kan säga som jag inte redan vet. Nu lät jag som jag vore veterinär, men det är jag ju inte. De kan garanterat mer, mycket mer, än mig, men jag känner min katt bäst. Hon är bara utvecklingsförsenad, och just nu stressad och tjurig, markerar revir och är en bitch i allmänhet.

Så nu ska jag ta itu med det. Jag kunde inte gärna börja riva ner gardinerna i natt, alldeles för störande, så det ska jag göra nu, plus fixa lite med Jamies skrivbord så han får rum att lyfta upp datorn. Sladdarna ska samlas ihop och hängas upp på nåt vis också, allt för att minimera risken för nya kissattacker.

Bah!

Nåväl! Ha det så bra så hörs vi snart igen:)

I onsdags fyllde jag år:) På självaste Nobeldagen, vilket jag egentligen inte kan bry mig mindre om, men som folk alltid vill påpeka:) Jag har med åren börjat säga det själv:D

Jag vaknade på morgonen av barnen som kom in med levande ljus, sång och paket och alltså det är ju väldigt mysigt ♥

Äntligen fick jag öppna paketet som stått och lockat på köksbordet:) Det är från Jimpa, som för övrigt är utomlands och jäser för tillfället, så han lämnade det här innan. Det var så fint ju:) Det som jag trodde var julgranskulor, visade sig när jag tog i dem för att ta loss, vara läppbalsam, och tittar man, och inte är en glosögd kärring som jag, så ser man ju att det står Ge Blod på dem:) Han lämnar blod regelbundet och har gjort det i alla år, är uppe på hundratals gånger nu, och nån slags rekord på Blodcentralen men jag vågar inte säga exakt hur många.

Jag är en nyfiken jäkel och jag erkänner att jag har ruskat försiktigt på det utan att bli klokare:)

Det visade sig vara en matchande vattenkokare till den brödrost jag fick av honom förra året, eller om det var året innan, minns inte helt för det går så förbannat snabbt🙈

Han hade tydligen noterat att min gamla vattenkokare började ge upp, och sånt där är han bra på att lägga på minnet:) Smeg är dyrt som fan själv också, men vem är jag att klaga? Jag älskar den ♥ Brödrosten gör perfekt rostat och den här vattenkokaren var snabb som vinden. Jag vet inte hur ni gör, men vi använder vattenkokaren hela tiden. Till uppenbara saker som te, men också när vi kokar pasta. Då fyller jag kastrullen till hälften, och tar hälften i vattenkokaren, det går dubbelt så snabbt att koka upp mycket vatten då. Jag har ju stora mängder hela tiden, av förklarliga skäl:)

Jag fick lite saker av ungarna också, ska visa er sen.

I onsdags var det en unge som skulle iväg, det var Lovelia, och hon började inte förrän vid tio. Jordan och Jamie har varit sjuka hela veckan, och övriga var lediga från jobb. Trixie jobbar på tre olika restauranger i stan, samma ägare, och bjöd på födelsedags- sushi på ena, Saluhallen. Där inne har jag nog inte varit sen långt innan den brann ner, som tydligen var 2001. Vad jag minns var det bara små olika matbutiker där inne, över disk. Nu kan man beställa mat och äta där, från de olika … öh vad man nu kallar det? Det finns sushi, pizza, husman osv. Olika diskar, men du kan sitta var som helst, typ som en stor foodcourt antar jag. Ja, det är korrekt, jag är uselt bevandrad i mat/matställen för jag äter så extremt sällan ute. Jag har ju i nästan hela mitt vuxna liv lidit svårt av emetofobi, och att äta mat som tillagats utan min överinsyn, har varit jättesvårt. Det har gått bra med folk jag vet är noggranna och hygieniska, till exempel har jag aldrig känt ett obehag av att äta middag hos mamma och pappa, eller hos barnens farfar och hans fru. Märkligt nog har ställen som McD och liknande funkat, och där handlar det nog mer om att viljan övervunnit fobin, för som alla vet är en fobi inte direkt förnuftig, utan tvärtom. Totalt jävla oberäknelig och uppåt väggarna knepig. Jag är fri från den nu, men är alltid på tårna för den vill gärna smyga sig på och ta över igen. Något jag inte tänker tillåta. Aldrig igen, om jag kan få bestämma.

Sushin var minst lika god som den såg ut! Jag älskar på allvar sushi, men har inte ätit det på länge pga att det är för dyrt. Allt är dyrt, och man får liksom välja sina grejer noga.

Gott, gott, gott!

Till efterrätt delade vi på en prinsessbakelse:)

Gullig, men om man ska vara krass så var den ju pytteliten:) Men väldigt god, och är det födelsedag så är det:)

Saluhallen ligger vid St Eriks torg, precis vid kyrkan. Kvarteren här är de vackraste vi har i Uppsala.

Parkeringen på torget är iofs inte vacker, och till det så är den rörig deluxe. Jag som inte direkt lider av ordningsstörningar, det är liksom en del av mitt liv;) men jag får fasen smått panik av den här. Skyltar överallt, och inte i några snörräta rader direkt utan med ojämna mellanrum, sneda och vinda så man blir snurrig i huvudet. Det här är en parkering likt Hotel Californa. Once your in, you never get out;) Hopplös att navigera på, och de gånger jag stått här har jag nästan varenda gång noterat att folk är jävligt förbannade också. Det fattar man, för i Uppsala tar politikerna bort centrala parkeringar, vilket gör det mer och mer svårt att ta sig in med bil, vilket man ju behöver mellan varven. Inte minst för att det är det billigaste sättet. För Trixie och mig skulle buss kostat 156kr T.O.R. Jag betalade 43 kr i parkering. (En bussbiljett kostar 39kr)

Tidsmässigt handlar det om i runda slängar 45 minuter man förlorar på att ta buss, minst. Nu stod vi inte här utan på en annan parkering i närheten, och fick en fem minuters promenad. Jag tog dock ett ärevarv runt men då var det fullt, vilket det inte var när vi var klara, det är ju flera lediga platser:)

När vi kom hem var Patricia här för att låna min tumlare, och vi snicksnackade några timmar innan jag bytte om för att åka och träna:) En ny ledare, som visade sig vara rätt kul. Vi har ju blivit av med David, och det är så tråkigt. I flera år har vi nästan bara kört hans pass, och varit mer än nöjda. Han har haft bra upplägg, plus att vi varit ett gäng som setts där. Nu är vi spridda för vinden, och dessutom är det knepigt att hitta nya ledare, nya pass som funkar. Jag tycker också det är jobbigt med nya ledare som inte vet att jag har en skada och vad den innebär. David visste, han frågade, och han fattade direkt när jag inte kunde göra vissa saker och gav mig ett annat alternativ. Eller så pushade han mig att försöka, och stannade kvar för att passa.

Nya ledare ska alltid först korrigera något jag inte kan göra, och det är alltid musik på ju så det är svårt att höras, plus att förklara min skada på tio sekunder är inte görbart. De tror ofta att det är något tillfälligt, eller att det är något helt annat. Jag har ju en nervskada med yttre synbar påverkan, men också en stor nedsatt styrka på höger sida och rörelseinskränkning. Jag kan inte stå på tå, jag kan inte göra utfall rakt bakåt, osv, min fot är mer eller mindre orörlig och helt kraftlös. Det är så mycket jag måste modifiera, som jag inte ens funderat på med David eftersom han vetat. Tro det eller ej, men jag avskyr att dra uppmärksamheten till mig:)

Det som också varit suveränt med honom är att han är så kunnig att han funderat ut en lösning, ett sätt som kan göra det enklare, som att sätta en viktplatta under den dåliga foten för att lyfta mer jämnt i marklyft, eller stå mer utåt med tårna i knäböj för att kunna gå djupare, göra utfall snett bakåt osv. Har något inte funkat har det räckt med att säga det så har han haft ett alternativ i rockärmen eftersom han vetat vad min skada innebär och vilka begränsningar jag har. Nya ledare kan såklart inte veta det här, och jag har heller ingen lust att varje gång berätta det.

Men, den här killen hade en rolig bana, och cirkelfysen var roligare än på hela hösten:) Det var kul! Och jobbigt:)

När jag kom hem sen igen hade barnen bakat kladdkaka till fika och vi satt länge och babblade vid köksbordet♥

Jack ringde mig på Facetime precis när vi klev ur bilen vid Friskis, och vi pratade en lång stund. Hela vägen till Friskis och hela tiden medan vi bytte om. Dvs drog av överdragskläderna och tog på skor:) Han är så rolig att prata med, min lilla gospropp. Hans lillasyster, Flora, passade på att skaffa sin mamma ett blöjbyte av den mer omfattande sorten, men var med en stund hon också. Lilla gumman som växer som ogräs:)

På söndag har vi kalas, det blir mysigt:)

Syrran och jag hade bokat in ett pass även på torsdag förmiddag, vid elva, men vi tvekade. Vilket är en del av vårt nya, slappa idiotmood. Jag kan inte ens minnas sist vi hade så lätt att falla för motståndets minsta lag och bara strunta i det som är en aning jobbigt när det kommer till träning. Vi som ofta har kört dubbla pass liksom 🤷‍♀️

Även det här handlar ju om David, den stackaren får ta allt;) Men det är så mkt enklare att skita i pass när ledaren inte kommer att ifrågasatta varför man inte kom:D

Nu var det ju faktiskt en bra ledare, och även om det var ett sent pass dagen innan, så vad spelar det för roll? Till sist övervann vi latmasken och masade oss iväg, och det blev ju ett bra pass. Sen var det raka vägen hem och logga in på kursen för ett skrivpass. Varje torsdag har vi ett gemensamt pass där vi skriver, var och en på sitt eget, men ändå tillsammans i cyberspace. Det kändes rätt fånigt först, men jäklar vad bra det är. Man har liksom ett inbokat pass, med lite krav på resultat, även om vi inte behöver redovisa där och då:)

Nu sitter Jamie här intill och väntar på att bli klippt. Han är expert på att stressa mig utan att säga ett ord, så jag ska ta itu med det. Sen ska jag ev köra Robban som ska iväg och ikväll är det trubadur på DogBar som ska avlyssnas.

Ha en fin fredag:)

 

Blinkade och det gick fyra dagar… igen:)

I fredags var det ju dags för Roxette, på Globen. En konsert jag av förklarliga skäl, som att Marie Fredriksson inte är med oss längre och att Roxette inte direkt varit aktivt på länge, inte trodde att jag någonsin skulle få se. Lite som med Guns´n roses med både Axl och Slash:)

Helen och jag bestämde oss för att åka tåg, ingen av oss gillar att köra i Stockholm, det är fan pest, och jag tycker också det blir mer och mer besvärligt att köra i mörker, speciellt när det regnar. Åldern eller bara att jag inte har rätt synkorrigering, vem vet, säkert en kombo av båda:) Tåg har sina fördelar och nackdelar, nu var det stopp i trafiken av nån anledning jag inte vet, och det hade jag också missat, men när vi skulle åka rullade det på igen. Min buss hemifrån däremot hade nåt för sig, jag mötte den på vägen, och min hållplats är den tredje från ändhållplatsen. Jag mötte den ungefär 16.50, och den skulle gå tillbaka 16.56. Det tar ungefär, ganska precis, tre minuter, max, att åka ner och vända, även om man ska släppa av och på passagerare.

Tror ni den kom? Nope. Nästa buss kom däremot. Drygt tio minuter sen dök den äntligen upp och sånt här gör mig så irriterad. Jag fattar inte varför det är så jäkla kasst idag med tiden och bussar, speciellt när jag VET att den var i tid, och sen tog den en kvart på sig att vända och komma tillbaka?

Obegripligt.

Det blev ju i och med det lite stressigare än tänkt, och jag var glad över att jag tog bussen tidigare, och att det fanns flera tåg att välja på. Väl på tåget satt vi och snicksnackade om allt och inget. Väl i Stockholm skulle vi ta tunnelbana, och lika enkelt som jag tycker det är i London, lika svårt är det i Stockholm av nån anledning jag inte fattar. Nu blev det rätt direkt:) Och vi klev av vid Globen några timmar innan konsertstart. Vi käkade en macka på nåt ställe och sen gick vi in, tänkte att eftersom vi har sittplatser och extremt gott om tid kanske man kan ta en öl innan? Kan säga att jag ångrade mig direkt. 89 pickadollar för en 3,5%öl? Skjut mig, eller snarare den som sätter priserna. Jag ogillar verkligen påslagen som är så här astronomiska.

Eftersom jag dras med en seg rethosta ville jag ha nån slags vätska, och jag fick såklart inte ta med min tomma vattenflaska in, så det blev ju till att köpa en ny sån, för en halv miljon. Och så tar de av korken. Jag fattar. Typ. En flaska med kork kan bli en fin projektil. I get it. Men rent så, håller inte centrifugalkraften kvar vätskan ändå? Kork eller ej? Det enda som händer är att ens kolsyrade dryck blir avslagen på en kvart och sen sparkar nån omkull den. Eftersom folk inte kan sitta stilla på sina platser utan absolut måste röra sig under konserten. Jag blir så trött, och fattar varför jag föredrar ståplats:)

Och, varför kunde jag inte fått ta med min tomma flaska in, utan kork? Jävla skinnare, som bara vill sälja.

Nu har jag klagat klart:D

Vi satt och väntade bra länge, eftersom vi ju var i tid:) Det ramlade in folk i stabil takt och när förbandet började var det ändå skapligt med folk.

De är ett lokalt band från Halmstad, och jag vill minnas att det är så Per Gessle gärna gör, tar in sina lokala förmågor för att låta dem skina.

De var bra! Jag tycker jag hörde influenser från Gyllene Tider i deras musik men det kan också vara inbillning:)

Men sen kom de äntligen, Roxette!

Lena Ph, vad ska man säga? Jag skulle vilja säga att hon fixar det med bravur, mer än MVG, hon är vass! Det lät bra, det var bra, det såg bra ut, allt var på topp. Det var en skitbra konsert helt enkelt! Hits på hits radades upp och jag inser återigen att jag, på samma sätt som med ABBA, inte riktigt kan greppa hur stora de är i världen. Jag minns första gången jag såg Roxette, på TV. kommer inte ihåg i vilket program, men typ nå fredag eller lördagsunderhållning säkert, och jag tyckte det var svinbra, men främst för att det var Per Gessle, jag tyckte han hade kunnat fimpa Marie;) Men det tog jag tillbaka rätt snabbt, det är ändå en perfect match med deras röster. Som även Lena och Per har.

Svinbra! Man blev liksom glad ända in i själen:)

När det var slut traskade vi tillbaka till tunnelbanan, kom med första tåget som gick och hade siktet på tåget hem som gick 00.09, eftersom vi hade missat tåget innan. Trodde vi ja, för när vi kom upp på perrongen stod det ju där, och vi frågade om vi fick ta det istället? Jadå, sa tågvärden, för den här gången 😉

Jippie tänkt vi, nu kommer vi hem tidigare, najs. Bara det att det fanns en anledning att det tåget var sent. Nämligen det här jävligt irriterande med att det är obehöriga på spåren. Kan inte folk sluta med det? Vi blev sittande i typ 45 min. Fick kliva av och byta till det tåg vi bokat, för de ställde in det andra. Men, men till sist var vi hemma, ganska precis klockan ett, och Robban kom och hämtade oss♥

Raka vägen i säng för jag var så trött, och hade ont i nacken och axlarna, höll huvudvärken stången med tabletter.

Vaknade på lördag morgon och kände mig bakis. Tack för det, hade inte druckit en droppe, men okej. Ont i axlarna, nacken och huvudvärk. Fan då. Syrran och jag hade en plan om att möta upp fotbollskillarna på O´Learys men det kändes inte det minsta lockande. Till sist blev det så att vi åkte hem till en av dem, och spelade spel och kollade på nån match:) Det var supertrevligt!

Spelet heter Splendor, tror jag, och jag har det hemma, men har aldrig orkat lära mig reglerna. Ingen hemma tyckte heller det verkade så kul att jag fick med mig nån, och då kändes det ännu mer ovärt:) Nu hade vi ju två snubbar som kan spelet som kunde förklara och hjälpa, och det var ju ett kul spel ju!

Vi beställde pizza, drack öl och Limoncello, snackade en massa och vips hade sista bussen gått. Jaha ja. Så bra;) Tiden flög verkligen iväg. Och eftersom vi är som vi är, så tänkte vi att vi går. Ingen minns en fegis:D

Han bor på andra sidan stan, så det var först en bra bit in till stan, sen igenom och sen över det astråkiga gärdet som är evighetslångt när man går. Cyklar man är det bara långt;) Jag hade mina kängor på, och kan återigen konstatera att de kanske inte är gjorde för långpromenader, för jag fick ont i lilltån och har ont i benhinnorna. Men hem kom vi. Sista biten när vi skiljts åt är ju seg, men innan dess hade vi ifall fall trevligt sällskap. Och det är rätt najs att ha klarat av alla dagens steg redan innan man lagt sig:)

 

Väl hemma var det återigen raka vägen i säng, somnade som en stock och vaknade av att dammsugaren hoppade i gång vid elva. Mådde långt ifrån kalasbra, värken i nacke och axlar var inte nådig, men huvudvärken var iaf på semester. Efter att ha suttit och rullat axlar, vickat på nacken, viftat med armarna och töjt och böjt lite kunde jag kliva upp och efter lite frukost och kaffe och Ipren var det ok. Resten av dagen och långt in på natten ägnade jag åt att julstäda och julpynta. Vi hade tänkt att kanske åka ner till den julmarknad som var i stan, men det regnade. Om det är något jag tycker sänker julfeelingen rakt ner i källaren så är det regn. Det är noll charmigt att gå på marknad i regn, så är det bara. Eftersom det är hantverk så är det också dyrt och inget jag skulle vilja handla, så varför ens anstränga sig? Nope:)

I stället putsade jag fönster, bara ett, tar kanske de andra, men det här är köksfönstret ovanför diskhon och det blir alltid slabbigt. Sen ställde jag i ordning en liten Hot choclate-bar, som jag sett på sociala medier:D Man vill ju inte vara sämre:)

Det blev himla mysigt:)

Här brukar det stå en kaffemaskin som nu får bo i skåpet, jag har ändå inte köpt poddar till den på evigheter, och alla våra skärbrädor brukar också bo här. Kaffemaskinen kunde jag ju ställa längst in i ett skåp, men skärbrädorna använder vi ju dagligen. Det slutade med att jag skruvade om skenorna till sådana där utdragbara lådor i mitt ena skafferi, och genom att höja upp dem ett hack fick jag ett perfekt utrymme längst ner. Sånt där höll jag på med. Den vita hyllan som några muggar står på är från mitt hörnskåp, och det innebar ju att jag fick omorganisera där också. Den bruna ”hyllan” är en gammal låda från ett städskåp, den har en gång i tiden tjänat som låda för alla kritor och den är full av spår efter kidsens kreativitet;) Men det syns inte så jag skiter i det.

Sen grejade jag med en belysning i hallen, kanske kan visa er sen. Det är en hög glascylinder-vas, som jag nu proppade full av julkulor och satte i en lysande gren. Det blev ju också bra:)

Sprang ut några vändor i garaget, men det är jobbigt med de nya katterna. Mamman, Sakina, vill ju bara ut, och jag måste boka kastrering för henne. Grejen var bara att man skulle ringa, och det är något jag tycker är jobbigt. Jag vet inte varför men jag har utvecklat en telefonfobi som gör att jag skjuter på det. Kanske ska jag bara överlämna det till nån annan? Sakina står gärna med nosen vid dörren, redo att smita ut, och man får ropa efter hjälp för att komma in igen, eller stänga in henne tillfälligt:)

Det var ju också andra advent igår, och vi tände ljus:)

Även det har blivit ett mission impossible, pga de nya katterna. Stumpan och Sellman är inte lika flaxiga som de är, och ja, katterna är på bordet. Jag ser inget problem med det, vi äter inte direkt från bordet utan från tallrikar, och katthår flyger det ändå överallt:)

Den som tror att deras katt aldrig går upp på bordet, för jag får alltid nån gnällig kommentar om det ”Min katt får inte vara på bordet…” Jag tror inte för ett ögonblick att personen som säger så har koll på sin katt 24/7, och när människan inte är hemma så dansar katterna på bordet, hundra procent:D Det ligger i deras natur att vilja komma upp, se sig omkring, speja.

Jag bryr mig inte om vad andra tänker och tycker, här får katterna vara på bordet, och det är inga större problem, förutom när det är levande ljus då;)

Jag har ju haft katt i många år, och även småbarn, och älskar att tända ljus vid matbordet och i vardagsrummet, så hur ser man det? Jo, med lyktor. Jag har massor, och även om de blir varma så brinner inte pälsen upp iaf:D Adventsljus och kalenderljus däremot är svårt att ha i stänga lyktor, så vi sitter beredda och lyfter bort katterna tusen gånger.

Jag kom inte i säng förrän närmare två, men ibland blir det så.

Både Jamie och Jordan är sjuka i nån influensa, de har feber, ont i halsen och hostar. De får vara på sina rum för att försöka minimera smitta till övriga familjen, men inte tror jag att det kommer hjälpa. Jag har tidigare sällan blivit sjuk, men efter pandemin åker jag på saker jag förr bara skakade av mig. Vi får väl se hur det här blir. Med lite tur var det en släng av det här jag hade för några veckor sen, både jag och Robban var risiga då. Han rejält med feber, men jag slapp den men hade ont i halsen och hostade.

Jaja, det bli som det blir.

Nu ska jag ha lektioner, eller jag har det faktiskt just nu. Vi har skrivövningar, men jag har en liten paus nu, men ska återgå.

Vi hörs snart igen:)