Jag kommer ihåg det än…..men glömmer det med all säkerhet till klockan 11.03….;)

.

Jag  skrev för länge sen om habegär, på min andra blogg, Om Barnen och livet i allmänhet, och som vanligt så visar det sig att släkten är värst :/

I höstas så dog en av Perras släktingar, nära släkt. Det finns en enda rättmätig och laglig arvtagare, han hade inga barn och ingen egen familj, så allt går till hans mamma,( Perras mormor.) Hans mamma har bestämt att dela upp de pengar som blir vid lägenhetsförsäljningen på sig, de två syskonen och sen Perra och hans bror.  Det är inga stora summor det kommer att handla om, men det ena syskonet, en man i 70 årsåldern, med fru och stor förmögenhet, håller nu på att kämpa sig blå för att få mer än vad mamman bestämt. Hon är i sin fulla rätt att skänka allt till Hemlösa Katters fond om hon vill, hon är helt klar i huvudet och vid synnerligen god vigör. Hon kan ta allt själv, men väljer att dela ut det på de närmaste. Det passar sig inte för herren i fråga… Han vill framför allt att inte Perra och hans bror ska få ett enda öre….? Utan att syskonen enbart ska dela. Mamman behöver tydligen inte heller ha  något.

.

Jag blir så förbannat trött!

Hur kan man leva med sig själv när man beter sig så?

 För vår del så gör de pengarna skillnad såklart, men de kommer inte att göra oss ekonomiskt oberoende direkt, snarare innebär de att en del av våra renoveringsplaner kan ta fart. Givetvis blir vi glada, fattas bara annat, men vi hade inte väntat oss det.

Samma med Perras bror, de är i samma sits som vi, med hus och barn (inte lika många dock *s’)

För herren i fråga kommer de inte att märkas mer än på kontoutdraget…Han och hans fru äger flera fastigheter, han har en stor och fin aktieportfölj och han har i hela sitt liv haft ett ytterst välbetalt arbete. Han är en förmögen man. Inga barn….

.

Perras mormor har haft det kämpigt med sonen som dog under alla år, han har haft ett jobbigt liv, men hon har alltid funnits där och ställt upp för honom. Efter hans död är det massor att ordna med, papper, dödsbo, en lägenhet som ska rustas och sen säljas….Hjälper äldre sonen till??? Nej just det, men han klagar över att det hela livet varit orättvist, att sonen som nu är död fått komma och äta söndagsmiddag varje helg osv. Jag kan ju bara säga att Mormor hade varit överlycklig om den äldre sonen kommit en enda söndag, men de bor i andra änden av landet, och i ärlighetens namn så bryr de sig inte speciellt.  Han är gift med en ytterst märklig kvinna, som inte tycker om sin svärmor ett enda dugg, vilket faktiskt är helt galet eftersom det går inte att tycka annat än gott om henne, för hon är en underbar människa!

.

Omtanken om sin bror har väl sträckt sig till att de umgåtts om de råkats…Inget annat. Från båda håll.

.

Jag får inte in i min skalle hur man kan vara en sån idiot, så ha-galen att man kan såra sin egen mamma så djupt som han gör nu!

Hon var glad och lättad över att allt började lösa sig efter dödsfallet, det var krångel med nåt lån han tagit, men efterlevandeskyddet gällde…(döh, fattas bara annat, varför ska man annars ha ett??) och hon var glad att kunna skänka bort en del av arvet till barnbarnen. Hon är sån, blir glad av att kunna glädja andra. Hon har så hon klarar sig gott och väl med sin pension, mer vill hon inte ha utan vill ge det till andra  <3

.

Men nu har han tjafsat och gormat och varit direkt elak och otrevlig, så nu är hon ju ledsen…

Jag blir arg, förbannad och jätteledsen för hennes skull!

Men, synden straffar sig själv 😀 för jag tror minsann att herrn blir helt utan nu 😉 och fan vad det kommer att sviiiiiida 😀

Mormor har nämligen skinn på näsan och som sagt, ett klokt intellekt . Hon går inte att utnyttja, tack och lov, men hon blir ju ledsen…

.

Blä, jag begriper som sagt inte hur vissa människor tänker? ” Min mitt mina”  ”Först JAG , sen JAG och så till slut JAG”  ?

”Först jag, sen ingen…” ” Bara jag får så skiter jag i resten” ?  Eller hur resonerar man??

.

Det är ju så jäkla klassiskt åxå, med släktingar som inte bryr sig om levande personer, men när det börjar lukta pengar och arv….då jäklar står de på första raden och gapar och skriker!

.

Obegripligt!. Vidrigt. Sjukt.

.

Så nu har jag fått lufta det, återkommer med annat sen 🙂

.

.