..som gjorde att jag kände mig så låg och oinspirerad idag.

Jag har haft lite känningar åt det hållet i några dagar nu, men valde att ignorera det, ni vet – syns inte – finns inte 😉

Redan i förrgår kväll när jag skulle lägga mig så anade jag ugglor i mossen för jag frös så dant  fast jag hade täcke och varm bebis nära, nära. Men det blev inget mer än lite ömt av det, så jag brydde mig inte nämnvärt. Idag så hade jag ont på vänster sida redan när jag vaknade, det var ömt och spänt, och jag kände mig lite frusen och emlig, men det har hållt sig på samma nivå och inte blivit värre,men jag har som sagt varit väldigt seg och trött idag.

Nu på kvällen kom lite feber, men jag motade kvickt med alvedon – feber är jobbigt, och tjänar i det här fallet inget syfte, vad jag vet iaf.

Så varken promenad eller plankor idag 😉  inte heller nåt vikning av tvätt, eller dammsugning, utan jag har mest suttit med Jamie i famnen och myst 🙂

Han har fått amma ännu oftare än vanligt, så det ska släppa nån gång, och jag hittade en Syntocinon Nässpray som var oöppnad, så det borde ge sig nu snart.

Kopierar från Fass:

Syntocinon innehåller hormonet oxytocin som stimulerar tömning av bröstkörtlarna och livmodersammandragningar. Det används för igångsättning av amning, för att lindra spända bröst och motverka mjölkstockning samt för att förebygga och bota begynnande bröstkörtelinflammation.

.

Jag har haft massor av mjölkstockningar, minst en per unge, men oftast ett par. Med tvillingarna hade jag en som aldrig gav sig utan återkom hela tiden…men det brukar aldrig bli mer än lite feber och ynklighet, ont och allmän sjukdomskänsla. Det finns många huskurer mot mjölkstockning och jag har provat flera, men det som i särklass är mest effektivt är Syntocinonsprayen. Enklast också, för det är rätt meckigt att amma samtidigt som man har nåt varmt mot bröstet och masserar mjölkgångarna…det ligger ju liksom en bebis där och äter 😉

Men, jag hoppas det ger med sig fort nu, för vi har planer för veckan, som inte inbegriper en feberyrande niobarnsmamma 😉

.

Så våran dag här hemma har bara flutit på i stilla mak, barnen har lekt på sina håll, jag har läst nya Allt i hemmet med Jamie på magen, barnen gick ut, det började regna så de gick in igen, Jordan sov middag, vaknade ..osv 😉

Jordan är så söt!

Han tar Lovelias springcykel och sen leder han den varv på varv runt huset, allt medan han pratar för sig själv.

Ni sista dagarna har han en ny teknik, han kliver över ramen och går med den så ist, jag tror att han tror att han faktiskt cyklar på riktigt 😉

.

Vädret var rätt konstigt idag, det var sol och varmt först för att sen mulna på, så försvann molnen och solen strålade innan det blev svart och började åska och blixtra och sen regna…sen sken det upp och på kvällen var det jättehärligt ute med sol och varmt.

Zlatan tycker väldigt mkt om att bli torkad med handduk när han varit ute och blivit blöt, så han springer gärna ut bara för att blöta ner sig, så jag ska ta fram handduken 🙂

Sen tycker han väldigt mkt om att ligga och trängas:

Jag vet att ni är flera som undrat hur det går med katter och bebis, och för oss, med de här två katterna som är löjligt snälla, så är det inga problem,. De tycker om barnen, men de lägger sig inte på bebisen ( ta i trä) däremot vill de gärna vara nära. När barnen blir större, som Jordan, han blir ju två snart, så lägger de sig gärna i sängen och myser.

De första veckorna med en ny bebis i huset så ignorerar de totalt 😉

De kör samma som jag , det som inte syns finns inte, 😉  och eftersom de båda tycker om att ligga i knät och mysa så kan de vara lite sura över att jag har en bebis där, men de låtsas inte om det utan går bara förbi.. När de insett att bebisen är här för att stanna så börjar de bekanta sig, sniffar lite och sen är de kompisar 🙂

De här kissarna är underbara, de har aldrig rivit, klöst eller ens fräst åt ungarna, och gudarna vet att det hade varit okey både en och två och hundra gånger, för barn kan vara rätt hårdhänta utan att vara elaka..

Vi hade en annan katt när Janelle var bebis, och den var vi tvungna att avliva när hon började krypa runt själv, helt enkelt för att vi visste att det bara var en tidsfråga innan katten skulle göra Janelle illa..så det är ju olika på katter.

Det var en katt som bara accepterade Perra och mig, ingen annan gick säker, utan hon fräste och klöstes lite som hon kände för…inget man vill ha i närheten av sitt lilla barn mao. Därmed inte sagt att det var ett lätt beslut, jag grät floder.

.

Nu ska jag peta i lite mer alvedon, värma en liten vetekudde, ta syntocinonsprayen med mig och gå och sova, och förhoppningsvis vakna utan mjölkstockning!

Men innan det så vill jag tacka sötaste snällaste Tina, som skickade ett paket till mig:

Vad gulligt av dig Tina! Hälsa din son 🙂

.

Nu är det Natti natti 🙂