Till Jenny
16 november, 2011 kl. 17:25
Självklart ska syskon vara på Dagis med sina vänner, ”fröknar” för lek och bli aktiverad isf att vara hemma med en troligtvis trött nymamma och en spädis som kräver omsorg och ska inte nymamma med nybebis få tid tillsammas som hon hade med barn nr 1.

Konstigt att folk har tid att sitta vid datorn och kommentera folks bloggar men inte tid att baka en kaka till ungarna!!

Slänger in en syn på det hela…
Jag är en 20 årig tjej. Alltså nyss klar med skolan..och vet hur de varit i skolan.. Med elever som vill komma iväg på klassresa men som aldrig lyfter tummen ur ändan för att hjälpa till att nå dit… Tydligen är deras tid, viktigare än min… Bara en parantes.. Jo, min mamma jobbar hel tid, plus två stora hundar, och börjar laga mat de första hon gjorde efter jobb. Men kom jag hem från skolan och undrade om hon kunde hjälpa mig med ett bak till skolan.. Ja då hjälptes vi åt… Jag vill komma fram till att tid finns, det är en fråga om prioritering.. För jag tror inte man måste ställa sig och baka varje dag ? Gör ett undantag för en dag, det klarar nog alla.. Lägg dig 30 minuter senare ? Skadar nog inte för en dag..,eller köp så ungen får nått till skolan att bidraga med.. Det viktigaste måste ändå va att i slutändan får ens barn komma iväg på något roligt som dom själva skrapat ihop till…

Skriv din kommentar här!Och där här och nu går vi in i väggen! … Eller vad annat ska få oss att känna sig helt otillräcklig! Värsta högen av kvinnor kacklar om hur vi ska vara duktiga och få ihop 5 min som vi kan lägga på våra barn iform av välgörenhet. Som bäddat! Blir så trött. Vi är redan duktiga och har arbetat och kämpat med våra barn, men vadå? Det räcker inte. Baka kaka måste vi göra. Planera nu in in i det sista så du får gjort detta. Det är för BARNEN!! Annars är du inte tillräcklig som förälder. För helvete slappna av. Man där väl göra som man vill. Alla gör prioriteringar, men de är inte samma för alla. Vi vill olika. Därför är all disskussion som sådan värdelös. Bara ångestframmkallande när andra säger vad man bör hinna/ göra.

Ser att många verkar bli upprörda och går till försvar…jag förstår ju hur du menar, och jag kan ju förstå vissa av de andras kommentarer att man inte vill baka och så vidare…men frågan eller påståendet handlar ju inte riktigt om det…om man inte duger om man inte bakar en kaka liksom….utan att komma med en sån bort förklaring som att man inte har hunnit baka efter att ha haft flera dagar på sig…visst handlar det om VAD man prioriterar…alla har vi liksom enbart 24 timmar varje dygn…ingen har mer eller mindre..det handlar om hur man väljer att förbruka den tiden…men tyvärr så kommer det alltid finnas människor som åker snålskjuts på andra oavsett hur många barn man har, finns i alla dess sammanhang, fritid, jobb, skola dagis….

Vilket bittert inlägg, inte riktigt likt dig eller??

Låter som du drar alla över en kam; ”vi med många barn inte kan ha tid för alla barn”… Är det ”vi med många barn” mot oss med få barn eller??

Jag skulle vilja påstå att ingen familj är den andra lik, varken stora eller små familjer. Känner till många stora familjer i min omgivning där jag direkt kan se att varje barn definitivt inte får den uppmärksamhet de behöver, känner även till många små familjer med liknande situation.

Nej, min beundran får alla dessa ensamstående föräldrar som gör jobbet för 2 och ändå hittar tid, pengar och energi för sin familj, stor eller liten.

Sen måste jag slutligen även ge en eloge till din make som många andra, han verkar ha ett enormt förråd med energi som orkar jobba så mycket och ändå fixa och dona hemma i den mängd han verkar göra. Honom ska du va rädd om =)

Det är inte så att ALLA med få barn ALDRIG hinner tex baka och det är inte så att ALLA med många barn ALLTID hinner göra en massa. På dig låter det alltid så att det bara är ni med många barn som engagerar er och hinner så mycket. Så är det verkligen inte. Och för att vara realist så har dygnet bara 24 timmar så det är väl klart att ju fler barn man har desto mindre egentid får varje enskilt barn, det är ju enkel matematik med eller utan prioriteringar.

Hej, måste ju bara kommentera igen. Håller ju helt med Sara här nere: tycker ju att du verkar ha en suverän man som faktiskt orkar stiga upp varje morgon och göra alla i ordning för skola. Inte en liten uppgift i mina ögon i varje fall! Det ger ju dig möjlighet att som Sara skrev, vara uppe länge och t.ex. baka en kaka:))). Alla har ju inte den möjligheten, utan måste lägga sig redan 21.30 för att orka upp kl. 5 på morgonen till jobbet.

Sen så tycker jag också som någon skrev att större barn kräver också mer på ett annat sätt. Ja, om de inte har några större problem går det väl av sig självt. Men tänk om barnet har problem med kompisar, skolan (inlärningssvårigheter e.d.), psykiska problem osv osv. Listan kan göras hur lång som helst! Då blir det genast värre att hinna med allt runtomkring. Vi har en 11-åring som har jättesvårt att hitta motivation för läxläsning + svårt med kompisar o livet överhuvudtaget. Det kräver mycket av oss föräldrar också att man inte lämnar barnet ensamt med allt detta. Ibland tycker jag faktiskt att det var lättare när de var mindre, då var problemet just att få någon att sova middag:). Stora barn stora problem tycker jag stämmer mycket bra! Där har jag svårt att se mig själv orka gå igenom detta med t.ex. 10 barn….

Sen så tror jag människor har olika krav på sig själv som föräldrar. Jag är lite fööör krävande och funderar kanske för mycket på om jag gör tillräckligt med alla mina tre ungar! Känner mig ofta otillräcklig, tycker inte jag hunnit göra tillräckligt med den minsta t.ex. just för att det är mycket med de två äldre + jobb + hushåll osv. Har inga hobbys som tar tid heller, utan har satsat på familj o jobb.

Jag måste säga att du Carola verkar ha världens arbetsmyra till man. Han verkar gå upp de flesta dagar och skicka iväg barnen till skolan medan du som är hemma för att ta hand om familjen sover. Hade jag haft det så hade jag inte heller haft några problem att tex baka en sockerkaka på kvällen…
Här där vi har fyra barn, varav den äldsta har läs och skrivsvårigheter och behöver konstant hjälp när han gör läxan och tre småsyskon som stör. Vi har eget företag med mjölkkor som tar massor av tid…
Det jag vill säga är att jag inte håller med dej. Jag är den föräldern som gör så lite som möjligt av bak till skolan etc. Jag hinner helt enkel inte för jag har så många barn och mycket jobb. Du kan faktiskt inte jämföra dej med andra mammor som jobbar borta och kommer hem och jobbar hemma med allt hushållsarbete. Vet att du har många barn men de stora barnen är ju inte så krävande att ta hand om utan snarare en hjälp i vardagen. Vi andra kanske inte har tonåringar som kan sitta barnvakt åt våra små heller.

Kram på dej i alla fall.

Frågan om man hinner med varje enskilt barn kan diskuteras på olika nivåer. Hur svårt är det att få några barn att göra en aktivitet (rita, cykla, hoppa studsmatta etc)? Inte särskilt, även om det rör sig om 4-5 st. Men tänk när barnen blir tonåringar och strax däröver. Då kan ett enskilt barn problem ta oceaner av tid i anspråk. Existens, träning, kost, mobbing, studiemotivation, nedstämdhet mm löser man inte hur lätt som helst. Då kan det plötsligt bli svårare att räcka till!

Det kan ju oxå vara så att man helt enkelt inte tycker om att baka! 😉 Som jag, jag är inte den personen som ställer mig och bakar i onödan, jag gillar det inte helt enkelt och då är det ju bra med andra som gärna vill det 🙂 Jag prioriterar annat före eftersom jag jobbar och pluggar.. och är det något på dagis eller liknande med sonen, så är jag alltid där oavsett tid och dag!
Jag har en liten treåring och det räcker gott och väl för oss.
Men visst hade jag vart hemma för jämnan kanske jag oxå hade gillat det, vem vet 🙂

God morgon!

Det finns alltid tid om man vill. Så enkelt är det. Det gäller helt enkelt att ha bra planering och logistik. Visst händer det oförutsägbara saker som sjukdomar etc men då får man tackla det när det kommer.

Jag arbetar heltid, har ”bara” två små barn, tränar varje dag (antingen innan jobbet eller på lunchen) och hinner minsann med det mesta.
Allting går men då gäller det varje söndag att ta fram kalendern och planera hela veckan och då menar jag HELA veckan: hämtning, lämning, träning, mat, luncher, helgaktiviteter och vem som kan vara hemma vilken dag om det blir VAB.

Ett inrutat liv kanske men det gör det hela väldigt mycket enklare (och man hinner baka när det behövs 😉 ).

Som du själv skrev vid tillfälle: Alla barnen är inte i samma ålder! Och du har ju inte alla hemma samtidigt, alltid.

Jag tror sockerkakan i denna tanke var en metafor, så varför hänga upp sig på de som kan/vill baka och de som inte vill/kan baka.

Sockerkakan står nog mer för allt det där som det klagas över att man inte hinner.
Efter att i många år arbetat i förskolan så mötte jag ofta föräldrar med ett eller två barn som var helt förkrossade över vad de tyckte att de inte hann…tex ta hand om sina barn när de var sjuka och inte fick vara på förskolan…….Jag fick t.o.m frågan – Men vem ska ta hand om dom då, för jag kan inte vara hemma?????

Eller som pappan som sa att sonen MÅSTE börja med inskolningen då vi hade semesterstängt för han måste börja arbeta och mamman kunde absolut inte ha bägge barnen hemma samtidigt…ja de hade en baby oxå. Planerar man sitt liv med tanken att dagis tar stora barnet så fixar jag den lilla? Varför fler barn om man inte fixar att ha bägge hemma samtidigt??

Jag har två halvbröder 30-35 år, med fru och två barn vardera. Jag tror inte de någonsin har varit hemma och vabbat…..för det har de mor och farföräldrar till. Det är ofta suck och stön, klagomål över att de aldrig nånsin hinner med nåt annat än barnen……SURPRISE!!!!!???

Jag kan bara ställa mig själv frågan, och detta gäller alla områden i livet. Varför bäddar man så att det blir så jäkligt obehadligt att ligga?

Ingen gör dina val utom du själv och man får väl fråga sig själv vad det är man prioriterar i livet och rätta levandet och anskaffandet av barn eller prylar efter det.

Livspusslet som det klagas så högljutt över har man själv valt att lägga och man behöver inte ha det största tusenbitarspusslet för att bräcka andra….det blir en helt ok bild med färre bitar och ger en tid över till att göra annat än att pussla…..typ stäcka ut sig och vila lite ibland 😉 titta upp på himlen och känna efter hur härligt livet är och vilken gåva man har fått eftersom man är här och har välsignats med en familj.

Tack för mig……å Carola…..you go girl!

jag vet inte hur det är att ha många barn, men jag förstår att det är ett jäkla jobb och säkert ett heltidsarbete. grejen är ju att du är hemma på ditt ”arbete”. andra med heltidsjobb måste ju åka iväg för att jobba och har kanske restid både till och från jobbet. när man kommer hem hinner/orkar man i stort sett bara laga mat, hjälpa med läxor, umgås med barn och man och fixa det som ska fixas i hemmet! såklart det går att hitta tid till det, det är ju trots allt för en god gärning men jag förstår inte riktigt hur du inte kan förstå att det kan kännas jobbigt och stressigt att faktiskt få till tiden.

Ganska ofta får man ju kommentaren ”hur hinner du/hur orkar du?” när man som jag oxå har många barn (6 döttrar)
Förut så tyckte jag att den kommentaren var ganska irriterande men nu så känner jag att det är en ganska ”sund” kommentar!!

För det finns ju ingen som kan sätta sig in i ”hur” det är att ha fler barn om man inte har det själv!!!

Man prioterar ju på ett annat sätt förmodligen. Och sen får man ju även se till att de flesta idag är tvugna att jobba heltid för att få ihop ekonomin pga stora lån och annat som existerar i de flesta familjer.

Så att baka den där sockerkakan kan faktiskt vara tid de inte har, för den lilla tid de har efter sina jobb vill de förmodligen vara med sina barn.
Och det är ju inte alla som är ”bullmammor” och älskar att stå och laga allt som krävs till alla skolans projekt.

Själv älskar jag att baka och fixa men det finns ju en måtta med allt!

Jag tror att de som heltidsarbetar har mycket lite tid kvar över till sin familj-och mycket liten ork. Så var det i alla fall för mig.

Jag tycker att man måste tänka till inför varje barn man väljer att sätta till världen : Har jag nu tid till den här ungen ,inte bara föda å mata utan även hjälpa med läxor,gå på föräldramöten å engagera sig i aktiviteter som skolan anordnar. Vill man inte baka till sitt barns skolresa så kanske man inte ska skaffa sig fler iallafall….Vissa i mitt tycke ganska unika mammor som du Carola klarar detta med nio, kanske fler vad vet jag? Andra kanske tycker att det blir besvärligt bara med en.När vi skulle anmäla oss frivilligt till att baka till en klass träff så var det jag ( tre barn) och en mamma med fyra barn som anmälde sig, vi hade dessutom båda varsin bebis…Men de andra kanske tyckte att vi kunde hinna det, vi som ”bara gick hemma” 🙂