Eller är jag inte så kristallklart ironisk med ett stort leende som jag trodde?? 🙂
Alltså, jag menar inte att nån är bättre/sämre än nån annan!
Det handlar inte om att man som kvinna ska baka….herregud, vem som bakar skiter väl jag i!
Och ni fattar att själva bakningen är ett exempel va? Det hade kunnat gälla skjutsa, sälja lotter eller stå i en kiosk för att det krävs av barnets skola/aktivitet.
Jag skulle, som jag skrev, gladeligen slippa allt sånt, och betala bort det, men så får det ju inte vara i skolan.
Vi har ofta sagt att det vore enklare att betala den tusenlapp eller vad det nu rör sig om, som behövs för att de ska kunna åka på sin skolresa , men man FÅR INTE det, för alla ska kunna delta i sådana aktiviteter, även de som inte har det bra ekonomiskt.
Därför måste det samlas in pengar via olika former av aktiviter i skolan, nåt som alla föräldrar vet, och får lov att acceptera.
Det är ju inte mitt påfund 🙂 nåt som ni verkar tro…Fan jag bakar ALDRIG, och att då göra det till skolans försäljning suger ju…!
Men man gör ju vad som anmodas en.
Det jag menade var att det ska klankas så förbannat på oss med fler barn än normen, för att vi inte skulle hinna med att se alla våra barn. Tillgodose deras behov och önskemål.
Men det är vi med fler barn som ofta har mest tid, säger ni i samma mening. Vi är ju hemma och hinner med att baka och skjutsa och vad det nu är…. Ja men om vi nu har tid med sånt, som vi ju oftast har, varför skulle vi då inte hinna med att se och tillgodose barnen?
Hör ni inte att det säger emot sig själv?
Det var det som var det roliga i kråksången, eller mitt förra inlägg 🙂
Att folk vänder kappan efter vinden, och påstår att vi inte hinner med alla barn, men påstår samtidigt att vi hinner ju allt sånt här som baka/städa/laga mat/osv , eftersom vi ju är bara hemma och har oceaner av tid.
Jag menar INTE att de som har många barn är bättre, och att det skulle vara nåt slags krig mellan Oss med många barn och De med färre….kom igen, ni kan inte tro det om ni brukar läsa här?
Jag dömer inte heller nån för som jag också skrev tidigare, det finns undantag, och därmed en historia bakom allt, men jag kan ju inte sitta och skriva en undantagslista.
Blä, ni ska alltid tro att jag anser mig som bättre, vad det än gäller, om det så är bilstolar, amning eller dagis…men jag säger ju vad JAG tycker, och det är ur mitt perspektiv av livet, mina åsikter. Med det inte sagt att jag inte respekterar andra.
Alla gör som de känner är bäst för dem. I allt, Alltid. Och det respekterar jag. Självklart.
Men JAG anser att saker ska vara på ett sätt, precis som DU anser att saker ska vara på ditt sätt.
Om jag skulle försöka skriva hur ni känner, tycker och anser så skulle det ju bli aningens konstigt, eller? 😉
Några av er börjar prata om att det blir svårare när barnen blir tonåringar, och hur ska vi hinna då?? Tonåringar kräver ju mer än små barn. Jag håller med, tonåringar kan vara löjligt krävande, eller väldigt självständiga. Det beror nog till viss del på uppfostran.
(Och nej, jag säger inte att jag är bäst på uppfostran 😉 )
Sen tillkommer annat, och tro mig, det är inte så att vi inte har några tonårsproblem, för det har vi.
Jag ifrågasatte hur man inte hinner baka en liten kaka, när man har 4-5 dagar på sig, och ni gapar som om jag sagt att ni skulle öppna ett bageri på fredag?
Låt mig då ifrågasätta hur ni som inte har tid med det nu, kommer att ha tid med krävande trotsande tonåringar?
( Gäller ju främst de som gick på om att det var easypeasy med små barn och att vi nog skulle säga annat den dan de var större..)
Jag säger att planering och prioritering är A och O, och att vi därför inte har några problem med sånt här nu, och förhoppningsvis inte sen heller. I så fall planerar vi dåligt och får skylla oss själva.
Nåt som ni ständigt glömmer, det är att jag har faktiskt jobbat jag med 🙂
Jo faktiskt, det är säkert, även jag har fått en riktig (njäää, landstings) lön, och pusslat med dagis, skola, arbetstider och trollat med knäna för att få det att gå ihop. Jag vet hur livet ser ut. Nå får det att låta som att jag är nån jäkla hemmafrudiva som sitter och filar naglarna och är helt blåst.
Vi hade iofs bara fem barn då, alla under nio år, men de hade massa aktiviteter då med, och även då använde vi oss av Planera och Prioritera.
Ja, jag har en fantastisk man, men alla ni mammor som tydligen är ensamma i engagemanget i era gemensamma barn..skyll er själv lite, eller? Be om / kräv hjälp.
Är man två så hjälps man väl åt? Det är väl inte den ena som ska gå på knäna och slita sitt hår för att hinna,,medan den andra softar framför TV;n?
Perra jobbar hur mkt som helst borta, så den enda möjligheten han har att ens träffa de lite mindre barnen är på morgonen.
När han kommer hem, så sover de. Inte alltid, men vissa perioder.
Han planerar och prioriterar 🙂
Nu blev det ju värsta rabaldret av en ynka liten mening om ett klassbak, det är ibland väldigt oväntat vad ni hetsar upp er över, men likafullt är det kul att ni är engagerade 🙂
Ni får säga vad ni vill, men jag hävdar att det omöjligt kan finnas sååå lite tid över i någons liv att det inte går att baka en kaka, när man vet om det flera dagar i förväg. Om det skulle vara så, så får ni lov att se över era liv, för det är inte sunt!
Hello hjärtattack liksom…
Att man inte VILL, inte ids eller av annan anledning tycker det suger att ställa upp för barnens insamlingar av olika slag, det är en helt annan sak.
Och just det ja, det finns alltid undantag 😉
Kommentarer
Jaa-a, jag tror däremot det är jättefarligt att gå in på den vägen att ”vi i vår familj har det ju jättebra, vi behöver inte förbättra nåt, hos oss räcker det med att behandla barnen som en grupp”. Lite självkritik har faktiskt aldrig skadat nån! Sen kan man ju diskutera när man kräver för mycket av sig själv, men jag tror man ska ifrågasätta hur man är som förälder också och inte hela tiden tro att det man gör är bäst.
Jo, jag tycker faktiskt att om man har satt barn till världen så får man lov att orka verkligen SE dem. Om inte dagligen så åtminstone så ofta som möjligt. Jag märker att mina barn njuter när de får min odelade uppmärksamhet, alltså när de får vara helt ensamma med mig. De beter sig helt annorlunda mot när de är i grupp med syskonen!
Jag tror att dessa flerbarnsfamiljer mest har många barn för att de älskar bebisar, älskar att gosa med bebisar och känner nån sorts tomhet när det inte finns en bebis att gosa med.
Punkt. Nu har jag talat! Nu ska jag gå och tala med MINA barn:)).
Carola: Eftersom jag är en lågutbildad kvinna så fattar jag ju inte att bebisar växer och blir stora? Eller vad menar du nu? Ja, jag älskar bebisar!! Jag älskar åxå min galna 2 åring som driver mig till vansinne med sina påhitt, och tonåringarna är bara helt underbara att umgås med, eller vedervärdiga beroende på dagsform, men jag har hela spannet på barn, från bebis till snart 18 år, och jag tycker att varje ålder har sin egen speciella charm! Jag SER min barn varje dag, jag har väldigt bra koll på hur de mår,det kan jag avgöra via hur de skickar sina sms, eller hur de ser ut när de kommer innanför dörren.
Vi gör saker med barnen ett och ett, eller två och två, eller hela bunten. Jag förstod att du skulle haka upp dig på Gruppen, men herregud det får stå för dig, vill du inte begripa så strunta i det.
Jag vet att jag är en skitbra förälder, jag behöver inte krypa omkring och ha dåligt samvete eller önska att jag kunde vara mer närvarande, för det ÄR jag , till skillnad från många andra. Jag är inte perfekt, tack och lov, men jag är den bästa för mina ungar. Självkritik är mkt bra, men man behöver ju inte granska allt med lupp heller, och misstag gör man, det gäller bara att se till att lära sig av dem.
Bra rutet Carola! Det är säkert de med det dåliga samvetet som ger sig på dig, så bry dig inte!
Håller för övrigt med ”ankungar”!
Kram från Ulrika; fyrabarnsmamma som hatar att baka till och tvingas delta i alla skol/dagisaktiviteter, men gör det för barnens skull (för tid lyckas man alltid fixa på något vis… prioritering som sagt)
Carola: Du ville veta vad egentid för mig var och det är just att till 100% ägna sig åt ETT barn i taget. Finns miljoner exempel här kommer några: gå in på barnets rum och förlora sig i sagoläsning en lååååång stund och låta barnet fråga och kommentera, följa med sonen ensam på fotbolksträning/match/cup och stötta honom utan att ha syskon med som pockar på uppmärksamhet, ta långa promenader i skog och mark med dottern där hon får prata enskilt, hjälpa till med läxor koncentrerat och inte bara titta lite snabbt medan man lagar middag eller hjälper nån annan med läxan samtidigt, krypa upp i soffan med en film som ETT barn bestämt själv och prata och titta på filmen så som barnet vill….jag kan hålla på i evigheter. Och jo jag tror det är oerhört viktigt att barnen får egentid med vuxna och inte bara blir en grupp hemma!
Utmärkt kommentar ankungar!!!
hahaha
kan inte låta bli att skratta:)
Kanske dom skulle använt tiden dom hade att läsa här och sen skriva och gnälla till att baka den där kakan istället //fembarnsmamman som både hinner läsa bloggar, baka kakor, plugga OCH stå i kioskerna samtidigt som hon torkar pottrumpor och skjutsar tonåringar 😉
Du engargerar forsätt med det !
Heja Carola!
Fortsätt att uttrycka dina åsikter, det är därför jag läser din blogg.
Tror (tyvärr) att de som tar illa vid sig är de med svag självkänsla. Man kan aldrig vara/tycka så att det passar alla människor därför är det så skönt att läsa en blogg som är skriven av en som verkar så trygg i sitt val!
Hur skulle din blogg vara för att passa alla?
Vi prioriterar alla olika och det måste var och en ta sitt eget ansvar för! Om man tar illa vid sig för att en annan människa tycker att man gör fel val så kanske felet ligger någon annanstans än hos den som säger det….
Jag har inte hängt med i hela diskussionen så du kanske redan har svarat på detta. Men det ni bakar inför som du säger är till skolan. Är det aktiviteter som skolan kräver att ni ska göra eller är det för aktiviteter som sker utanför skoltid?
Skolan får ju inte kräva att det ska samlas in pengar på något sätt alls. Gör de det så gör de fel.
Om man är två föräldrar som tar sig tid för sina barn så spelar antalet mindre roll..flera vänner med två barn är så sönderstressad o kmr inkörandes på skolan i 90 knyck med andan i halsen o väser hur mycket dom har o göra o vikkens stressig morron dom haft,medans jag blivande fembarnsmamma promenerar i lugn takt till skolan slinker inom parken med mitt barn som inte går i skoan sitter där o studerar henne då hon leker(i bland leker jag med)Går hem fixar till köket slänger i hopa nån kaka kanske,myser i soffan lite slänger i en tvätt,lägger min dotter o sova middag läser lite för henne,när hon sover fixar jag middagen mera tvätt o lite städ,hämtar hem mina barn på em,gör läxor fikar pratar städar lite mm…..vad är de jag inte hinner..Prioritera bort saker o ni ser att vi hinner med våra barn om dom är 2, 5 el 9..Vill man kan man…..dom mest stressade jag möter är dom med ett till två barn…..samma på jobb jag ahft då sitetr personalen o gnäller hur dmo inte hinenr med o så stressigt vi har,medasn dom fortfarande sitter på sina röva ro dricke rkaffe o bara säger hur stressade dom är..Mycket snack o lite verkstad….PRIORITERA MERA///Monica
Precis som Frida skriver här nere så menar jag egentid i den bemärkelsen att man verkligen gör nåt enbart med det barnet östört och alltså räknar jag inte egentid som 5 minuter i bilen på väg någonstans eller medans man ammar eller byter blöja tömmer disken och pysslar med annat.
Carola : Exakt VAD menar du då med egentid? Berätta gärna hur din egentid ser ut 🙂
Det verkar som du inte ens vill förstå vad jag menar Helena. Jag menar att du och din familj har valt att bo kvar i Stockholm för att det är viktigt för er (vänner, släkt, jobb, barnens uppväxt sen dom var små) Ert val ska du aldrig behöva försvara för mig eller någon annan. Lika lite som vi med många barn ska behöva försvara vårat val och om vi räcker till eller inte för alla barn. Jag är övertygad om att vi alla väljer vad som är bäst för just våran familj och våra barn. Ni har gjort ert val för det är bäst för er, vi har gjort vårt val för det fungerar bäst för oss, Carolas familj har valt det som är bäst för dem. Alla väljer vi utifrån olika förutsättningar och jag är övertygad om att vi alla väljer det som är bäst för våra egna barn./ Maria
Carola : Kloka ord , enkelt förklarat och precis som jag menade 🙂
Jag läste inte ens att du hade flera barn men det är ju så att om man är född på en plats både jag och maken så kanske det inte känns som det lättaste att lämna Stockholm där totalt 5 syskon finns och mor- och farföräldrar, gravar vi besöker och framförallt finns det bra med jobb och inte bara för mig och maken utan för mina barn som börjar bli stora. Vill ju att de ska ha lätt att hitta jobb och bostad och det finns i Stockholm.
Valet är inte bara för att jag själv vill utan jag vill umgås med min släkt och mina barndomsvänner. Risken är att jag blir hemma i en stad där jag får börja om från noll.
Och några barn har sångbegåvning
Tro mig jag har inte alltid varit glad att jag fötts i Stockholm och att jag har så svårt att tänka mig någon annanstans att bo, hade varit billigare och kanske (men inte nödvändigtvis) kortare resväg till jobbet.
Bodde nåra år i NY också och tyckte jag mitt liv var stressigt här? inte en chans! Allt är relativt!
Hej Helene.
Jag ville absolut inte trampa någon på tårna,men jag menar att vi all väljer och prioriterar olika. Du vill bo i Stockholm och tycker att det är viktigt att barnen får bo kvar på sin uppväxtplats. NI väljer så för att det är viktigt för er. Det kan ingen på något vis lägga sig i , ni väljer det som är bäst för eran familj medans andra väljer olika. Dom flesta människor väljer att båda föräldrarna ska jobba andra väljer att ha en förälder hemma på heltid. Alla väljer man efter sin egen familj vad som passar bäst. Vi väljer på ett vist sätt och andra på ett annat. Jag respekterar allas val. Det jag i fråga sätter är precis det som Carola menar. Varför vi med många barn alltid får försvara oss över om vi hinner med alla barnen eller inte. Precis som Carola säger så handlar det om val och prioriteringar. (Visst kan det finnas undantag alla väljer inte) Vi har valt att leva på ett sätt medans ni andra väljer ett annat sätt och igentligen så handlar det om att respektera andras val. För mig låter din livssituation väldigt stressig och jag undrar hur du hinner. Det är beundrandsvärt hur du hinner med dina barn, vilket jag är säker på att du gör med ett heltidsarbete och bilköer som tar tid. Jag skulle bli enormt stressad av det och väljer ett annat sätt. Du kanske skulle bli stressad av vårat val, Jag tror absolut du hinner med dina barn, alla vill sina barn bästa och prioriterar det som är bäst för barnen. Skillnaden är att familjer med förre barn inte blir ifråga satta på samma vis som vi med fler barn. Och det är det som vi kan vända oss i mot. Jag svarar gärna på frågar och är van att få både väldigt bra frågor och sådana som är rent kränkande. Det finns väldigt mycket fördomar mot oss som har fler barn än vad som är norm i samhället. Kram på er alla och jag hoppas ni förstår vad jag menar. Det är väldigt lätt att missuppfatta varandra på nätet. Önskar er alla en bra kväll / Maria
Håller med dig Frida! jag ser till att vara någon timme med varje barn varje kväll (har 3) och ta en fika och kolla vad de gjort under dagen. Så viktigt att de får prata utan att syskon avbryter eller kommer med sitt utan att de bara handlar om dem just där just då.
MEN jag vill inte bara hinna med mina barn vill även hinna med mina vänner och jag skulle aldrig hinna det med fler barn. De är så viktiga för mig och ger mig energi. Man måste ju få vara bara vuxen också och bara vara Helene och inte mamma eller fru.
Man är ju också en egen person.
Och jag kan säga att jag inte räcker till utan att jämföra mig med någon, varför ska man det? det är ju ingen tävling?
och sen vill jag att barnen ska bli vuxna så att jag och maken får leva själva, inte för att jag inte älskar mina barn men ser fram emot ett vuxen-hem där vi kan vara tillsammans och äta middagar och bjuda in vänner utan barn (alla våra vänner har inte barn och det är inte alltid yippie yeah för dem att komma till oss)
Håller helt med Sussie här nere: förstår inte VARFÖR inte t.ex. du Carola aldrig kan medge att det faktiskt KAN vara svårt att hinna med allas behov när man har 9 barn?? Är det för att du är rädd för att bilden på er med många barn ska ’spricka’? Helt säkert funkar det ju för det mesta, det gör det för oss med, men t.ex. fastän vi bara har tre barn är jag den första att medge att även då vill inte tiden räcka till för alla! Och då jobbar jag inte ens heltid och ser mina barn från tidig eftermiddag till kväll. Kanske du verkligen tycker att tiden räcker då…
Men jag tror att människor är väldigt olika här också: jag t.ex. kräver mycket av mig som förälder. Jag känner att jag misslyckats om jag inte nästan dagligen hinner tala om något djupgående, eller gör något enskilt, med vart och ett av mina barn. För mig räcker det inte att jag talar en stund med 8-åringen i bilen när jag för barnet till en kompis. Jag vill faktiskt vara närvarande på riktigt och hinna göra nåt med dem så länge de bor hemma.
Skulle gärna vilja veta vad ni andra tycker om detta med att räcka till åt alla barn? För jag tycker att i verkliga livet säger mina väninnor alla samma sak: svårt att räcka till om man har fler barn, känslan av att vara otillräcklig är stor.
maria husetfullt, bara så du inte missförstod mig, jag är glad att ha ett jobb, kan inte välja heltid eller deltid utan kan välja jobb eller inte jobb och jag vill ha ett jobb, måste ha ett jobb, i Stockholm kostar en hyreslägenhet för 5 personer inte mindre än 10000 i månaden och jag kan inte välja att inte jobba. Jag får vara glad för det jag har, ingen karrär och inget jag prioriterar först för att jag vill men det finns inget alternativ.
Sen i Stockholm är det inte ovanligt med tät trafik, ägnar 3 timmar om dagen till att pendla och önskar jag hade mer tid att vara borta hemifrån 13 timmar om dagen är ingen hit och jag vill inte flytta mina barn från sin uppväxtplats för att jag ska ha närmare till jobbet. Söker många andra jobb för att ändra min situation men inte så lätt och jag trivs, har bra vänner där, det betyder också något som gör att jag är glad.
Jag förstår inte heller varför det är så många med ”normalt” antal barn som tror att vi med fler barn inte hinner med varje enskilt barn. Själv har jag 8 barn i åldrarna 1 – 17 år, 4 pojkar och 4 flickor. Jag har både jobbat heltid och varit hemma . Vi båda jobbade heltid när vi hade 7 barn en period. Det handlar om prioriteringar och vad man vill. Vi satsar helt på barnen och deras behov, tex läxor, fritidsintressen, mm. Ska även lägga till att vi har barn med speciella behov. Alla väljer vi olika. Vi har valt att bo i hyresrätt, inga semester resor ,inga dyra kläder mm som gör att vi måste prioritera våra jobb. Vi vill vara med barnen och det är klart att vi får prioritera bort något som andra väljer att inte göra. Alla familjer väljer vad som är viktigast för dom. Jag anser att vi hinner med varje enskilt barn för att vi har prioriterat bort annat. Alla väljer vi oftast den livsstilen som vi vill ha, Alla utgår vi säkert i från vad som är bäst för den egna familjen. Det gäller att respektera varandras val och tänka vi har valt så, dom väljer så. Alla vill vi leva olika och det är rätt för den egna familjen. Ibland kanske man hamnar i val som man inte ville eller kunde förutspå tex skilsmässor, dödsfall mm. En stor eloge till alla ensamma föräldrar som stretar på i detta krav fyllda samhälle. Vilka är det som sätter kraven på varandra ? Jo, vi föräldrar med våra åsikter. Kram på er alla !!!!
Varför måste det bakas i er skola och inte bara samlas in pengar?? I våra barns skolor så har det alltid varit så att klassresan inte har något med skolan att göra utan det är något som föräldrar och elever gör tillsammans och skolan har inte lagt sig i hur det ska göras. Vi har alltid haft aktiviteter som att ex sälja 4 laxar per barn till jul eller betala lika mycket som förtjänsten av dessa 4 laxar, ingen har haft någon åsikt om man inte vill sälja, man har haft ett val och det tycker jag är viktigt, allt passar inte alla och det ska vara ok. Målet är att få in ett visst antal kronor och det får man.
Jag har upplevt att många varit avundsjuka på att vi kunnat betala istället för att baka eller sälja men det har varit vårt val, vi har respekterat andras.
Det handlar om respekt och empati och det verkar du ha svårt för? att sätta dig in i att andra har andra prioriteringar? visst kan man svänga ihop en sockerkaka men lite mysstund med maken i stressiga tider kan vara viktigare för att hålla ihop familjen.
Vi hade aldrig klarat att hålla ihop äktenskapet med så lite egentid som ni har, respekt för det! det riskerar mer att bli AB Familjen och så vill inte jag ha det. Alla är vi olika.
Har inte läst andras kommentarer eller är så insatt i vad ”bråket” handlar om. Men ville bara säga att man visst FÅR samla in pengar, så länge det sköts på fritiden och av föräldrar.
Här stundar oxå bak till julmarknad för ena sonens klass och där hade vi möjlighet att välja om vi ville baka bröd, göra godis eller strunta i att baka och istället skänka 75 kr. Då borde ju alla bli nöjda ;o)
Skit i bakandet nu. Jag skulle gärna vilja höra varför du tycker det är så konstigt att folk undrar hur ni får tid med varje enskilt barn. Dygnet har ju som bekant 24 timmar vare sig du prioriterar eller ej :-). Menar du att du kan ge lika myckey egentid till alla dina nio barn som någon som bara har 2-3 barn???? Och om man säger att någon har 18 barn kan de också ge tid till alla barn eller har du en gräns för dit resonemang? För mig är det enkel matematik att ju fler barn desto mindre egentid får varje barn, enkel ekvation.
JAG blir trött å dina vägnar..så upplever jag mAssor av människor:dom VILL missförstå o dividera o vända o vrida o hålla på till varje pris!!TRÖTTSAMT med folk som inte kan läsa mellan raderna,,Pust!!!Vet precis vad du menaR o vår familj resonerar lika dant!!!!!!!!
Förklara inte mer nu för fattar inte folk nu lär dom aldrig göra de…Ha de kram Monica(blivande fembarnsmamma)
Jag förstår bara inte varför föräldrarna inte ser det som en chans att umgås med barnen. Baka tillsammans vid just det exemplet. Eller låt barnen baka själva med assistans om ugnen ska användas. Det är ju faktiskt barnen som ska ha pengarna då kan väl de baka och inte bara be föräldrarna.
Men alla kan inte alltid enas om saker och ting men man behöver inte älta det heller.
Bara för att man gillar att läsa denna bloggen så betyder det väl inte att man alltid måste tycka att Carolas åsikter är de rätta i alla lägen? Självklart måste man ju få säga emot….
Jag måste ju säga att en kaka har väl många tid att baka men….
I mina barns klasser så handlar det om mycket mer än så. Jag har till exempel blivit satt i julfest gruppen för det ena barnet och pepparkaksgruppen för det andra. Jag har två småbarn hemma varav en tremånaders. Då kan jag tycka att det känns lite värdelöst att min man måste vara ledig från jobb för att gå till skolan och baka och jag måste lägga massor av tid på planering inför julfesten plus kvällen som festen är. Det handlar ju inte om att man inte vill lägga tid på sina barn, jag ser det bara som att jag tar av barnens tid och lägger på skolan.
Att man väljer att bli förälder betyder inte att man automatiskt älskar att engagera sig i skolan eller barngrupper etc.
Tyvärr går inte livet att bara planera och prioritera utan oförutsedda saker och ting händer. När det gäller tonåringar som du skriver kan problem till viss del bero på uppfostran men en del barn i en syskonskara är känsligare än andra. Tycker också att det är fel att man ska låta sina äldre barn sitta barnvakt åt de små, bara för att föräldrarna prioriterar att gå på gymmet.
Dessvärre så räcker det nog att skriva att himlen är blå för att någon ska ta illa upp. Tråkigt att det ska vara så men jag antar att om man som du har en stor blogg är det lätt hänt. Jag tycker ialla fall att det är fantastiskt att du o perra kan jonglera så som ni gör 🙂
Väl rutet! 🙂
Att inte ha tid kan ju betyda väldigt olika. Men att känna att ”mÃ¥ste jag pressa in ett kakbak ocksÃ¥, sÃ¥ spricker jag” är en känsla man inte ska förringa, tycker jag. Speciellt som det där bakandet i stort sett alltid ska in under de veckor dÃ¥ man gärna hade sett till att baka till sin egen familj istället (läs december) dÃ¥ det ocksÃ¥ brukar vara en hel del andra aktiviteter att klämma in. Kanske vi haft ovanligt mycket bakande till skolor och aktiviteter de senaste Ã¥ren, vad vet jag.Fast jag är ju den där som inte säger att jag inte hinner, jag bakar till aktiviteten, sÃ¥ äter vi köpebröd istället, eller inget fikabröd alls, eller kanske köper nÃ¥t av de andras ;)Sen är det ju inte alltid bara en sockerkaka som ska in, utan loppisar som ska stÃ¥s pÃ¥, eller andra saker som tar en speciell tid i ansprÃ¥k och jag kan tycka att det tar för mycket av min tid i ansprÃ¥k, när det hopar sig.. Jag (vi) gör dem med, eftersom jag är uppfostrad sÃ¥n och för att jag tror pÃ¥ att det visar barnen att man fÃ¥r kämpa litet för ett mÃ¥l ibland. Jag är nämligen av den Ã¥sikten att jag tycker att det är DE som ska se till att det blir bakat, eller vad det nu handlar om. Självklart med stöd av oss. Jag kan riktigt irritera mig pÃ¥ att det hela tiden riktas till FÃRÃLDRARNA det här med att det ska samlas in pengar till tex klassresa, eller aktivitet, Jag tycker att man ska engagera barnen MYCKET mer, redan frÃ¥n det hÃ¥llet där förfrÃ¥gan kommer (skolan, idrottsklubben).Sen ska naturligtvis kravet pÃ¥ engagemang anpassas efter Ã¥lder, men känslan av att vara med och fixa och kämpa för nÃ¥t kan man ha redan i lÃ¥g Ã¥lder. Vill man sen ha klassresa pÃ¥ högstadiet, sÃ¥ tycker jag att man är stor nog att dra i det hela själva – med STÃD frÃ¥n vuxna sÃ¥klart, men det är sannerligen inte jag som vill Ã¥ka pÃ¥ klassresa. Blev sÃ¥ glad när näst äldsta hamnade hos en lärare, som helt var pÃ¥ min linje – vill de inte, sÃ¥ blir det ingen resa. De vill ha en övernattning till (hade en i vÃ¥ras) och kämpar själva för att det ska bli av. Vi vuxna hjälper till, som det ska vara – mer sÃ¥nt!
Ha ha ha, slösa inte energi på de som väljer att inte förstå. Jag har en fråga till dig; ”Hur ser du på det här med att de som har många barn lägger FÖR MYCKET ansvar på de äldsta barnen”? Alltså att man skaffar barn och litar på att de äldsta hjälper till med att ta hand om de mindre.
Diskuterade detta med en som tyckte det var att ställa för stora krav på de äldsta barnen. Själv tror jag inte att barn far illa av ansvar och hjälpa till, men jag tror inte ansvaret ligger på de stora barnen för det är inte så att de behöver fundera på inkomst och utgifter, hela rena kläder, tak över huvudet och mat på bordet.
Jag kan tycka att barn far illa av att vara LEDIGA hela somrar, utan ansvar… att barn som inte har något för sig riskerar att hamna på fel väg.
hej
har inte läst allt men inser att det handlar om klasskassor som skall jobbas till…
kan säga att man FÅR samla pengar om kontot står på en enskild person/förälder och denna sköter insamlingen.
vi har till alla våra barn samlat 500 kr per termin sedan åk 3 upp till åk 5 för att slippa detta baka/sälja/lotter krafset.
SÅ skönt att bara betala in denna summa och inte behöva jobba mer.
Så se till att någon tex klassförälder tar på sig uppgiften att öppna konto och sedan sköta inbetalningar. Se dock till att ha ett bra ”kontrakt” hur man gör om någon flyttar, vill komma senare till kassan eller annat så man behöver få tillbaka pengar eller betala in allt senare.
lycka till
maya
Hur du än vrider och vänder på det och förklarar kommer det alltid finnas de som inte hör vad du säger för de har bestämt sig för att ”sätta dit dig” eller vara motvalls käring.
Jag har sex egna barn och ett bonusbarn och nej, jag tycker inte det är svårt att hinna med. Bara när alla vill något samtidigt och det händer sällan nästintill aldrig.
Men hur svårt är det att sno ihop en sockerkaka o ha den i ugnen när man ändå lagar middag.Den sköter ju sig själv!!
Inte så att man ska stå o glo på den i 45 minuter!!!!
Håller med dig handlar om att prioritera.
Men så finns det som MÅSTE klaga för klagandets skull.Kommer man aldrig ifrån.
Jag blev mest upprörd över alla kommentarer om att Perra är så fantastisk…..är han fantastisk för att han är man och gör sin del av omsorgen när det gäller barnen? Varför är det fortfarande så att män får applåder när det gör det kvinnor förväntas göra? Jag tycker också Perra verar vara en bra man-men det är snarare så att han gör det som alla pappor borde göra, och jag har svårt att fatta att så många kvinnor verkar acceptera att deras män faktiskt inte tar del i omsorgen av barnen.
håller med di!!! stå på dig bästa carola
du är fantastisk!
kram anna
Skriv din kommentar här!
Hej Carola
Bra svar du ger på folks kommentarer angående tid
Men den här frågan du ställer till oss läsare:Missförstår ni mig med flit?,tror du vi gör det med flit?det är inte första gången du ställt den frågan här i bloggen,tycker du att folk missförstår dina inlägg ibland med flit,så beror det troligen mer på ditt sätt uttrycka dig i just det inlägget, och på hur du hanterar folks kommentarer om just det inlägget,för ibland blir det ju följetonger av inlägg helt i onödan.
Alla har tid och kan ta sig tid om dom bara vill eller prioritera om för att få tid i sina liv
Hembakat är ju mycket godare! Minns så väl hur mysigt det var med brödförsäljning..man lär sig faktiskt nått också, och det är väl meningen med skolan!? Vill man tjäna pengar så måste man arbeta för det oavsett hur rik/fattig ens föräldrar är. som sagt, att slänga ihop en sockerkaka tar banne mig inte mer tid än att läsa en blogg eller ta en dush (vilket kan vänta tills imorrn)
Länge leve hembakat!
Ja jösses…
Jag förstår din häpna reaktion på alla kommentarerna i det förra inlägget – det var tydligen väldigt många ömma tår du råkade trampa på? 😉
Jag har en väldigt enkel lösning på kak/bullproblemet. När föräldern är och handlar, passa på att köpa en påse bullar eller en kaka då så är problemet löst.
Håller med dig fullständigt fast för mig handlade det om ekonomi när ungarna var i skolåldern – hade jag kunnat hade jag gladeligen betalat för att slippa bakning, försäljning och lotterier! Det var bra för mig då, eftersom jag var ensamstående och hade extremt dåligt med pengar. Samtidigt glömmer folk att det där med att baka kostar också pengar..
Lite lustigt det här vad folk retar upp sig på. Att förutsätta det värsta hela tiden, tex det här med din man – varför förutsätter man att han går upp med barnen av tvång och inte för att han vill? Och varför förutsätta att barnen inte hjälper till? Och till sist: Om någon curlar sina barn av någon anledning – varför ska man kritiseras för det? Det är ju ett val man gör.
När jag läser en del av kommentarerna på de senaste inläggen, får man intrycket av att de som skriver inte är speciellt nöjda med sina egna situationer
Det är väl barnen som ska baka själva? Mina föräldrar hade aldrig ställt sig och bakat åt en 10-åring. Om en 4:a vill åka iväg på en klassresa, så får de väl själva samla ihop pengar. Vi tryckte julkort som vi själva gick runt och sålde- inga föräldrar inblandade. I sexan var det julpapper. Jag bakade själv till mitt körfika när jag var 11 år och bjöd på. Jag började tvätta min egen tvätt som 10-åring också, vilket jag tyckte var jättekul. I överlag tycker jag att det läggs väldigt stort fokus på föräldrarnas roll i det hela- istället för barnen. Om de vill åka iväg på en större klassresa, så får de jobba mer för det också. Räcker bara pengarna till djurparken, jamen då, djurparken it is. Givetvis förstår jag att detta är ett led i en större diskussion kring föräldrarollen, men jag tycker att barnens roll i det hela glöms bort. Visst krävs det i olika utsträckning skjutsning/hämtning/lämning eller annan viss övervakning eller hjälp. Men när det gäller större barn tycker jag att framförallt skolan ska betona att det är barnen själva som ska baka/sälja lotter/you name it. (Jag menar inte att ni curlar era barn, efter att ha läst din blogg är jag ganska så säker på motsatsen!, men tycker att det i överlag läggs stort fokus på föräldrarnas insatser)
Nu ids jag inte kommentera just den här grejen med bakning, inser att det håller på bli en följetång? men vill däremot säga att det där med att man inte får betala för att slippa sälja saker inte stämmer…jag har barn i skolor i uppsala, jag vägrade sälja svindyra salamikorvar och amaryllislökar…och då fick jag betala istället! likadant med bakningen…hur länge sedan var det du jobbade? blev så förvånad att ni hade 5 barn då? men du har visst äldre barn än jag trodde:)
Ja så är det hos oss också…..PLANERING & PRIORITERING….men vi har också satt barnen som prio 1….Annars hade jag ju inte skaffat dom allihopa…..sen har ju jag min prio etta….stickningen =) men det är ett annat kapitel…..och nu när vi drabbats av det man inte tror händer en själv…..så sätts verkligen planering & prioritering på sin spets……..
CAROLA TA INTE ÅT DIG, TYCKER DU VERKAR VARA EN HELT UNDERBARA MAMMA / KVINNA / FRU..
– – – – – – – – – – – – –
TYCKER ATT DIN BLOGG / DIN FAMILJ ÄR HELT UNDERBAR..
– – – – – – – – – – – – –
Folk som skriver negativa saker är endast avundssjuka för att du har en underbar familj, blogg osv. Så dom måste försöka klanka ner på dig så fort du skriver vad DU tycker.. Klart att du ska skriva så som du gör, det är DIN blogg.. Ingen tvingar alla negativa gnällspikar att läsa den..
– – – – – – – – – – – – –
Själv tål jag inte beservissar som ska va så mycket duktigare än alla andra.. Tex inte har tid att baka / skjutsa barn men dom har tid att springa rundor på stan och nöjes shoppa (skriva negativa saker i din blogg).