God dag 🙂
Några av er undrar om inte jag ska på Mammabloggkryssningen idag.
Det ska jag inte .

Av två skäl 🙂
Det första är ju uppenbart och mitt vanliga problem och det är såklart att Perra jobbar . Han jobbar i princip alla helger fram till julafton fr.o.m. nu. Några få lediga helger blir det. Han jobbar alltså 7 dagar i veckan, och inga korta dagar heller. Imorse gick han upp 04.00 och kommer hem runt 21-22… Imorgon är det lite bättre, då går han upp 6 och kommer hem 19.
Vardagarna är inte lika tidiga morgnar men sena kvällar .
Hade han tjänat miljoner på det hade det ju varit lite roligare 😉 men det är betydligt mer jobb än lön.

Men han är inte ensam anledning till att jag inte åker på just det här , för även om han var ledig är det tveksamt om jag skulle hängt med.

Jag åker inte båt 🙂
Inte om jag kan undvika det, och det finns oftast ett alternativ .
Hade det varit garanterad kav lugn sjö och fint väder så hade det varit en sak, men man kan ju inte veta om det är full storm.
Innan jag fick barn bekom mig inte vågor ett dugg, jag tyckte det var rätt majsigt med rullande båtar som krängde så rom och colaglaset gled runt på bordet, och jag åkte på många kryssningar utan att bli dålig.
Skrattade hånfullt åt min kompis , förlåt Karin 🙂 när hon var lite grön i synen, och tyckte det var rätt mesigt att bli sjösjuk .

Men sen kom Janelle och Patricia och när de var några år, tror Patricia var 2 kanske så åkte vi Eckerölinjen.
Vi campande på Gräsö och klev upp tidigt och åkte en liten skitbåt i en timme över såna där små skumpiga vågor utan att ha ätit frukost för det skulle vi göra på båten. Redan innan vi klev ombord på färjan mådde jag lite illa, och att det sen var rejäl sjögång ute på havet gjorde att jag , ( och typ halva båten så jag var inte ensam) mådde apa.
Jag har kräkfobi så bara tanken på att kräkas var jobbigare än illamåendet , och ansvaret över barnen : hur skulle det gå??
Perra fick sitta ensam i lekrummet medan jag stod uppe på däck, andades och koncentrerade mig hårt på att inte behöva rusa till papperskorgen jag sett ut i nödfall .
Väl framme på Åland grät jag och ville inte alls åka tillbaka.. Fy farao.
Men åksjukepillren jag fått på ditvägen kickade ju in och hemvägen var inte lika illa.
Men det är inget jag vill göra om:)

Jag har åkt båt efter det och jag mår inte illa så det var nog en tillfällighet men det spelar ingen roll. Jag utsätter mig inte för risken om jag kan undvika det.
Just det att man inte kan kliva av får mig lite lätt klaustrofobisk, det är lite samma när jag flyger, man är för jäkla utlämnad och fast!

Att en arbetskamrat till mig är katastrofsjuksköterska som bl.a. utbildats att rädda folk vid fartygsolyckor, aldrig i helvete skulle sätta sin fot på en passagerarfärja pga att hon vet hur totalt livsfarligt det är , gör ju inte tanken mer lockande direkt 😉

Så även om jag mer än gärna velat träffa alla fina mammabloggare på ett säkert hur trevligt event som helst, så skriker överlevnadsinstinkten NEJ!!!

Överlag har barnen gjort mig mesigare..
Jag kunde klättra högst upp i radiomasten hemma som barn . Nej man fick såklart inte göra det, och den var runt 20 meter hög så det hade ju inte varit så bra att ramla ner..;)
Att vi dessutom tävlade , jag och grannkillen vem som kom först och högst är ju ren idioti .

Jag hoppade utan större problem från tian både i pool och mörka sjöar.

Åkte alla karuseller som fanns på ett tivoli

Kröp in i trånga små grottor, höskullar och konstiga små utrymmen där man fick andas ut för att ta sig förbi 😉

Åkte högst upp i Holmenkollen och hängde över kanten för att se bra .
Och åkte då båt utan att lyfta på ögonbrynet när det stormade.

Jag var långt ifrån höjdrädd, åksjuk eller klaustrofobisk .

Nu är jag lite av allt 🙂
Mamma sa en gång att det beror på att man insett hur skört livet är när man blivit mamma med allt ansvar som det innebär . Man är tvungen att överleva för att ta hand om sin avkomma och utsätter sig inte för potentiella livsfaror .
Tja, jag tror det ligger en hel del i det:)

Men jag gillar inte att vara mesig .
Så kanske har jag samlat mod till nästa års mammabloggkryssning … Om de lägger den på våren då förstås..;)
För Perras jobb kan jag inte styra över och allt kul som ligger på hösten får jag vackert avstå.

Tills vidare ska jag nog övervinna min höjdrädsla genom att klättra med Helen nån dag!
Ska se när vi kan få till det och vart man kan klättra i Uppsala som total novis återstår att ta reda på 🙂

Till alla mammabloggare som är på väg till kryssningen säger jag : ha så himla kul !!
(Kolla nödutgångarna, livbåtarna och sov inte i de hytter som ligger längst ner, samt håll er nyktra …, hihi)

Närmare båt än så här föredrar jag att inte vara 😉