Jihaa, det är ju faktiskt sportlov nu 🙂

Underbart, jag gillar lov, kanske ännu mer än barnen, hehe. Inga tidiga morgnar, men dessdå senare kvällar, precis min melodi.

Jag har massa planer, men de föregås alla av ett ” Om alla är friska”…. för annars blir det ju inget av det.  Men tanken är att vi ska till Ikea på måndag, jajamen det är barnens val:) De fostras väl…  och sen är det sportlovskyrkis tisdag och onsdag, och då är det öppet för alla med förskolebarn. Jag har bestämt dejt med flera mammor där, så förhoppningsvis så kommer ju nån, och även bästa Helen ska försöka få ändan ur och komma, hon bor ju inte så nära mig som förr, men det finns ju bilar 🙂

Hon och jag har vuxit upp tillsammans på var sin sida av gatan, så vi såg varandra i köksfönstret när man åt middag.

Jag har inte så många nära vänner, men de jag har är underbara! ♥  I tuffa tider finns de där, sluter upp omkring mig när det behövs, och jag är så glad att de finns ♥♥♥

Nu har de tyvärr inte sportlov allihopa, synd, vi borde blivit lärare hela bunten, så hade vi kunnat hänga på loven;) men några av dem hinner jag träffa då iaf.

Idag så sov vi som sagt länge och sen skrotade vi på i allsköns ro, tills det var dags för tennis.

Min vana trogen tog jag en sväng på Gottsunda centrum och kikade lite, nu hittade jag ett varsitt par pyamasbyxor till Robban och Corrinda:) Sådana där rutiga i flanell, barnen älskar att hoppa i dem när de kommer hem, och ofta går de runt i dem hela dagarna om de bara är hemma. 60kr styck, perfekt.

Hämtade upp Robban igen och sen var jag bara hem och stoppade in Jordan, Lovelia, Trixie, Novalie och Corrinda i bilen, plus pulkor och så åkte vi till mamma och pappa. Barnen gick till pulkabacken en liten bit bort och jag gick in och drack kaffe.

Det var ju plusgrader ute så de blev rätt blöta, men det var fortfarande helt ok i backen.

Vi åkte hemåt vid sextiden, och dukade fram rester. Barnen skriker högt av avsky när jag säger Rester, men herregud, då får de väl äta ordentligt första gången jag ställer fram det på bordet, eller hur?? 😉

Nu var det faktiskt inte mer än kycklingbiffarna som var riktiga rester, för syrran kom med en pytteliten stek i torsdags som hon gjort, och den tillsammans med ett litet paket rostbiff blev en utsökt middag 🙂

Potatissallad, eller potatismos till det, rivna morötter och lite grönsaker och guacamole.  Nöjda och mätta 🙂

Imorgon blir det fläskfilé och pommes, helt enligt önskemål.

Melodifestivalen då…visst börjar den ta sig? Eller har man vant sig kanske;)? Jag tyckte iaf att det var något bättre låtar ikväll. Vi hade rätt på alla som gick vidare, men jag trodde stenhårt att Martin skulle gå direkt till final…WTF med gubbgänget liksom?  Ja, de var roliga, men kom igen …

Jamie fick ju hoppa i säng före, men Jordan satt med och hade åsikter om de olika melodierna, hihi.

– Mamma, den här var fett bra!   Mamma, den gillade jag inte. Mamma, den var fin.

Han dansade mellan varven framför TVn tillsammans med Lovelia så godisskålen åkte i golvet och dammsugaren fick jobba 🙂

Sen kikade vi lite större på en hajfilm, alla mina ungar är fascinerade av hajar, de är skräckslagna men så intresserade.  Robban och Corrinda turades om att låna en stor faktabok om hajar när de gick i fyran, femman, det var ingen annan som kom åt den boken, för den var alltid hemma hos oss;) och de har bra koll på de olika hajsorterna.

Open water, hette filmen, och den handlade om ett par som blev bortglömda på en dykutflykt och fick kämpa för sina liv mitt ute på havet bland massa hajar.

Jag har dykcertifikat ( extremt stolt över det, även om jag bara tagit det och sen aldrig använt det igen, hihi) och har åkt på precis en sån båtutflykt som i filmen, och de hade ju tusen frågor om tuber, och viktbälten, och hur man hittade tillbaka till båten och varför de glömde det där paret…och jag kände att fasen vad roligt det vore att dyka igen! Kanske….fast då måste man ju se till att de inte glömmer bort en, för ligga i spat och guppa är inget jag vill, då blir jag sjösjuk för det första 😉

Men jag har iofs glömt allt jag lärde mig.

När jag tog certifikatet skulle man dyka ner 14 meter, och där skulle man sittandes på knä på botten spotta ut regulatorn, och ta av sig masken, för att sen ta på masken igen, tömma den på vatten och blåsa ren regulatorn innan man andandes i den igen..

Pust! Shit vad nervös jag var ! Tänk om man fick en kallsup på 14 meters djup liksom, vad gör man?  Dessutom har ju jag linser, så jag kunde inte titta under vattnet utan fick blunda för allt vad jag var värd för att inte skölja ur dem, hehe.

Det gick alldeles utmärkt fö, och sen simmade vi runt där och kikade på muränor och alla Nemos polare. Mark, som min divinginstructor hette, pekade vid ett tillfälle uppåt och jag såg mina egna luftbubblor och blev alldeles fascinerad, oh så vackert, wow så coolt det såg ut!

Uppe på båten så frågade Mark vad jag tyckte om stimmet av barracudor?  Jaha….det var DEM han pekade på och inte mina bubblor…haha.  Man väljer ju vad man vill se. Syrran retas ju såklart fortfarande för det, men vaddå, jag tyckte bubblorna var fräna jag 😉

Nu börjar det bli sovdags, Corrinda har somnat i fåtöljen bredvid, så jag får försöka ruska liv i henne…..:)

Natti natti 🙂