Shit jag lider av uttorkning!
Hur jäkla mkt kan man böla egentligen ? Det här måste vara det jobbigaste jag varit med om, att Janelle flyttar…
Jag hjälpte dem bära upp tv och byrå och bokhylla och riktigt kände hur jag dog lite grand för varje sak som försvann ur hennes rum ..
Jag är extremt sentimental och känslosam när det gäller mina barn.
Till sist , efter att ha torkat tårar i smyg så gav jag upp och gick och gömde mig på toa och storbölade… Det hjälpte inte ett dugg, så jag messade syrran och bad henne följa med på en promenad. Hon kom och sen gick vi, jag gråtande och hulkande, i över en timme .
Alltså, jag är så glad för hennes skull , men för min egen del är jag så himla ledsen . Hon är en underbar person som får mig att må bra och känna trygghet och nu ska hon inte finnas i mitt hus längre , hennes basstation kommer vara med Simon , i deras hem.
Precis som det ska vara!!!
Vore ju knasigt annars men åh vad jag önskar att det gick att vrida tillbaka tiden lite, eller pausa den.
Jag har svårt för förändringar helt klart ..
Jag har läst era kommentarer och hoppas ni har rätt , att det blir skitbra:)
Det tror jag, men som sagt – förändringar är inte min grej .
Ikväll har jag alltså bara grinat…
Gillar inte att man bara har sina barn till låns! Jag vill ha min familj tätt intill , nära, alltid.
Sa till småtjejerna att de var tvungna att lova att aldrig flytta hemifrån , och det lovade de 😉
Känns skönt, ett löfte är ett löfte 🙂
Jag vet att Janelle blir ledsen för att jag är ledsen , och jag är ledsen för det , men det är så jag är .
Jag vet att hon vet att jag är glad att hon är lycklig åxå!
Hennes lycka är viktigast:)
Det kommer bli bra det här.
Det måste det 🙂
De har lovat att komma på tacomiddag alla fredagar , finingar!
Nu bäddar jag ner mig, huvudvärk och svullna ögon… Kommer vakna och se ut som en gris 😉
Jag älskar dig Janelle 🙂
Kommentarer
Jag har mina 2 barn 40 mil bort!! Lite skillnad!!!
Åh, vilken fin människa du är! 🙂
skärp dig, hon bor i samma stad – inte på andra sidan jorden!
Sedan börjar barnbarnen att ramla in ……….
Ja du.. .jag förstår PRECIIIIS hur du känner det.
Min äldste tog studenten i år och ska flytta till NYA ZEELAND!!
Nya Zeeland ligger BORTOM världens slut!!!
Han ska vara dör i minst 2 år.
HUR ska jag överleva det undra jag?!
Jag är så glad för hans skull och stöttar honom helt och hållet i att han kommer få plugga till det han drömt om hela livet, men samtidigt gråter jag mig sönder och sammman när jag är ensam.
Carola: Åh fy faaaan, jag lider med dig! Inte ens chansen att få åka dit och semestra kan ju ens trösta en enda millisekund. Kram <3<3<3<3
Usch ja! Det knyter sig i magen på mig när jag läser ditt inlägg idag.
Den 23/8 packar vi släp o bil här hemma i Skåne för att flytta Dottern till Uppsala (ulleråker).
Snart 19 år fyllda lämnar hon boet för att bli sambo med sin Stockholmare…. 60 mil ifrån mig!!!
Jag kommer dö av uttorkning….
Så jag lider med dig Carola idag.
Styrkekrammar från Helena i Tyringe
Åh bävar för dagen min äldste flyttar hemifrån. Han blir 17 nu så det knackar runt hörnet. Så fint skrivet om er relation. Kram!
Nu grät jag en skvätt också. Du skriver så fint om Janelle. Min äldsta är 8 och yngsta 1. Men tanken på att de en dag ska flytta, är så främmande.
Vad fint skrivet om Janelle. Men hon är bara en bit bort så du kan alltid hälsa på, även om det såklart inte är samma sak som att ha henne i samma hus 🙂
Ja, usch och fy…det är hemskt! Nu har 3 av 4 älsklingar flyttat hemifrån, och jag fasar redan nu för när den sista lämnar boet. Men, det är så det är och så det ska vara. Bara dom är lyckliga, så mår man bra och det är så roligt när de kommer på besök. Man får en helt annan relation. Så grina på…det kommer att bli bättre:)
Oj oj oj här sitter jag och gråter när jag läser det fina du skriver. Kommer så väl ihåg först när min storasyster som var först med att lämna föräldrahemmet skulle flytta som vi grät. Sen när det var min egna tur att flytta. Jag grät och grät. Första veckan i mitt nya egna hus kom gråten och sorgen över mig då och då. Den separationen är jobbig men ett måste. Livets cykler och de påverkar oss och förändrar oss.
Nu har jag nått år kvar innan min förstfödde ska ge sig av och stå på egna ben och jag vet att jag kommet reagera precis som du. Det är så jobbigt men det går över så gråt ut och låt sorgen få ta sin tid. Våra barn är ju endel av oss och det måste få kännas när navelsträngen ska klippas en gång för alla.;-)
Kram till dig
Man vänjer sig, att dom flyttar! 😉
Min äldsta, 20 år, flyttade i januari. Från Stockholm, till -Taddaa- Malmö!
Inte nästgårds precis.
Han var hemma en sväng över påsk och kommer om exakt 17 dagar igen.
Hur jag överlevde?
Jag låtsas att han bara är hos sin pappa på andra sidan stan…Det funkar ganska bra.
”strutsmetoden” kallas det också! 🙂
Nu fick jag också tårar i ögonen! Jag kommer nog reagera likadant när min äldsta flyttar hemifrån. Inte klokt egentligen hur man reagerar men antagligen ganska naturligt. Idag gick min äldsta dotter till sitt första sommarjobb, bara det kändes lite speciellt och jag oroar mig för att hon ska ha det bra idag. Mycket känslor är det med barnen, ännu mer nu när de börjar bli äldre.
Du skriver så fint om Janelle. Kärleken till sina barn är ju något väldigt speciellt.
Ögonen tåras när jag läser allt fint du skriver om din Janelle <3 Jag lovar att hur jobbigt det än känns nu så kommer det att kännas lite bättre om ett tag.
Kram från Skåneland
Så underbart du skriver om Janelle. Det är nära att jag griner när jag läser.
Kärleken till sina barn finns alltid där.