Usch det är aldrig roligt med begravningar.
Extra tragiskt är det ju när det är unga människor som gått bort.
Patricia har varit på begravning idag, en 20 årig kille som på gott och ont varit en väldigt central person i området .
De var inte väldigt nära vänner men ändock vänner.

Jag skjutsade dit henne och fem andra tjejer och kyrkan har aldrig varit så fullproppad vad jag sett , och trots att jag inte kände killen så känner jag av en nedstämdhet.
Allvarliga spända ansikten vart man ser, väldigt mycket ungdomar. Alla klädda i svart. De killar jag är van att se i jeans och huvtröja hade nu mörka kostymer.
Hu.

Det var en olycka och det gör ju det hela så ofattbart, vid sjukdom har man ju ändå, även om det är ofrivilligt och motvilligt , en chans att förbereda sig.

Mina tankar går till hans familj. Jag känner dem inte och jag kan inte ens ana mig till den smärta som de känner.
Det är ofattbart , ett liv som släcks innan det ens börjat på riktigt.