Jo det kan vi väl?

Jag har fått flera frågor om just amning sista tiden, och så här tycker jag 🙂

Först ska jag villigt erkänna att hade vi pratat amning för säg, 10-12 år sen, så hade jag varit lite av en fanatiker, eller tja, det var väl kanske lite väl att ta i, men jag tyckte att det var viktigt. Det gör jag fortfarande, men jag har åxå lärt mig av livets erfarenheter att det inte alltid är så enkelt.

För MIG har det aldrig funnits några tvivel, jag vill och jag kan amma, och jag bara förutsatte att det skulle funka, och det gjorde det.

Alla gånger. Jag har som minst ammat i elva månader ( Patricia, som blev sjuk och vägrade äta ALLT i flera dagar, och tvärslutade) och som mest i två och ett halvt år ( tvillingarna )

Snittet ligger väl på ca 1 och ett halvt år…( finns det inget halvtecken på MAC???)

Jag har lagt bebisen till bröstet på förlossningen, och sen har de legat kvar där så länge de velat:)

Enkelt.

Eftersom man gärna dömer andra efter sig själv, så tyckte jag att de som inte ammade gav upp för lätt, minsta motgång och de slutade, jag såg det lite som att de inte ville, och att de tyckte det var enklare med flaska.

Jojo, precis så är det ju;)  Inte.

Idag ser jag det lite annorlunda, jag tycker att alla ska göra som de känner är bäst för just dem, MEN jag tycker att man ska vara lite påläst om fördelar och väga för och emot innan man tar ett beslut att inte amma.

Alla forskare är ju överens, det är bara positivt, och naturen gör ju inte fel varenda gång de skapar ett flickebarn, vi är tänkta att kunna försörja våra barn med bröstmjölk, i flera år.

Sen finns det lika många anledningar som nyförlösta kvinnor att göra det ena eller det andra, och jag lägger mig inte i det.

Om någon ber mig om råd så svarar jag gärna, men jag kommer inte med kloka åsikter oombedd.

Jag tycker fortfarande att amning är det bästa, och skulle gråta blod om jag inte kunnat amma något barn.

Hur länge man ammar ska alla andra skita i. Det är du och ditt barn som bestämmer. Att folk kommer med påpekande om att man väl ska sluta nu, för barnet är ju si och så gammalt … le och säg nåt undanflyende, och sen gör ni som ni vill ändå 😉

Ta inte diskussionen, om ni känner att ni behöver försvara er. Eller tvärtom – ta striden om du känner för det.

Min mormor tyckte jag skulle ge Janelle kött och potatis när hon var två månader;) och det var ett jäkla tjat om att hon behövde äta riktig mat…och jag gav fan i det och ammade på:)

Ganska ofta så är det ju generationsproblematik, min mamma ammade mig i typ tre dagar eller så, och det var ju så då. På samma vis åt jag efter klockan, var fjärde timme, oavsett om jag var hungrig eller ej.

Jag själv skulle aldrig någonsin, never ever kunna låta mitt barn skrika av hunger för att klockan inte var matdags..

Jag har sett amningen som så himla mkt mer än bara mat, det är närhet och tröst.

Så det har varit mitt förstahands försök, är bebisen gnällig – ge bröstet 🙂 Nio gånger av tio så blir det lugn och ro och harmoni.

Och så måste jag väl sticka ut hakan lite åxå… Jag har ingen förståelse öht för de som inte ammar för att de inte vill känna sig låsta…Vaddå? Låst är man ju ändå, man har liksom blivit förälder på livstid …och även om man ammar kan man lämna sin bebis om man nu absolut tvunget måste få vara ensam…

Eller för dem som inte ammar för att inte förstöra sina bröst?  Kom igen…!

Men i stort så tycker jag att alla ska göra som de vill, se till att vara pålästa, och förberedd på att det faktiskt gör ont att amma i början..

Det går över. Och man slipper koka flaskor, köpa ersättning och allt sånt:)

Och för att förekomma…Jag vet att Mirka inte ammar Lilja. Vad jag tycker om det?

Jo, såhär: Mirka har gett  amningen ett ordentligt försök varje gång. Det har aldrig funkat bra, utan varit jäkligt jobbigt, och hon har pumpat och grejat, vilket imponerar stort på mig, jag avskyr att pumpa och hade gett upp direkt om det blivit så…

Med barn nummer 12 tycker jag då att Mirka gör helt rätt val, varför skulle det funka klanderfritt denna gång? Mest troligt så hade det strulat och krånglat igen, och varför utsätta sig för det?

Bättre att faktiskt kunna få njuta av lilla prinsessan ♥

Så, jag har skrivit om amning många gånger förr, och känner att jag nog blev mer svamlig än vanligt, men hoppas att ni fattar hur jag menar 🙂

Jag vill inte skuldbelägga dem som inte ammar, men jagvill heller inte att man ger upp utan att ha försökt ordentligt.

För en fungerande amning är faktiskt helt underbar. Och det är ljuvligt att få flaskmata en liten bebis åxå.

Japp 🙂