Först Söndag:

Syrran hämtade upp mig med pappas bil ( den enda som har dragkrok ) och så åkte vi till Anna och Lasse och lånade släpkärran, för att sen sätta full fart mot Årsunda.

Vi körde motorvägen dit, och det är ju så jäkla tråkigt! Rakt fram, rakt fram, rakt fram, en liten sväng, rakt fram, rakt fram…

Om man kan bränna på så är det ju en sak, men släpet innebär ju typ 80…typ 😉

Nåväl, trevligt sällskap gör så att det går fort ändå, och vi kom fram, alldeles lagom tills det började regna:(

Fan, vi som hade tänkt hinna få ner tältet medan det var torrt, men så blev det inte.

Förtältet och husvagnen står alldeles oberört kvar precis som vi lämnade det:)

Vi har en Sprite vagn, och den har liksom en buckla i fram,så inget förtält sitter riktigt snyggt..De hör inte hop, och jag hörde nåt om att de här modellerna inte hade några förtält? Fast det finns ju en skena att dra i det i..jaja, spelar ingen roll hur det ser ut bara det funkar.

Jag är mkt men totalt prestigelös när det gäller sånt här.

Från ena sidan, syns ju att mitt och Jamies tält är stort, så vi har haft det kalas:)

Här syns ”bucklan” bättre 🙂

Varför vete fasen, men det är rätt gulligt 🙂

Gräset har blivit grönt och frodigt igen, det var ju rätt torrt i somras.

Kikar man in i förtältet ser det ut såhär

Det här är faktiskt min lilla bit av Paradiset, för oj vad jag trivs här ♥

Här har då jag och Jamie bott, och ofta någon mer, olika varje natt 😉

Resesängen tog en dryg timme att få ihop, och till sist skruvade syrran i sär den….Jag har glömt erkänna det för Jenny, som jag lånade den av 😉

Vi avbröt när det kom en regnskur till, liksom ingen idé när allt blir blött, och passade på att gå till restaurangen och fikade

Solen kom tillbaka:)

Men vi satt kvar med vår fikabuffé 🙂

Som sagt ….Paradiset på jorden 🙂

Jag har ju haft det riktigt , riktigt jäkla svintufft en längre period.Ni vet det, men ni vet inte vad som händer.

Jag VILL berätta, jag vill så gärna, det hela är sinnessjukt och jag vet att ni skulle finnas och stötta, men..Jag får inte.

Hur länge vet jag inte, men ni kan vara lugna, för så fort jag kan så kommer jag kvittra om både det ena och det andra 😉

Darra må vissa individer 😉

Men…Att åka hit har varit som en tillflyktsort, här har livet varit enkelt och mestadels i rosa, bara jag kommer nerkörande i sista svängen och man ser vattnet så riktigt känner jag hur stress och ångest och oro rinner av.

Det är rofyllt här ♥

Can´t touch me!

Även i regn är det fint här.

Jag har ingen vintervagn, och kan alltså inte stå kvar över vintern, så fort förtältet tas ner så regnar det in;) så vi kommer ta hem den snart, och jag är ju som bekant ingen älskare av snö och kyla så det blir bra, men det känns ändå jobbigt att åka hem.

Bara att få plats med alla ytterkläder…pust 😉

Det tog som vanligt väldigt mkt längre tid än man tror att få ner tältet, kylskåpet, dynlådan, grillen,bord och bänkar som vi haft ute och lite annat jox. Alla kläder tog jag hem åxå, ungarna fick äntligen hem regnkläderna:)

Det var himla lägligt för nu har de ju behövts.

Jag körde hem, och vi tog gamla Gysingevägen, lite oroliga över att vi skulle få se lite väl mkt djurliv längs vägarna, då vi åkte i skymningen.

Jodå, vi såg ett rådjur, i trygghet på en åker, en hoppande groda på vägrenen, som vi skrattade gott åt för den såg så rolig ut med benen spretande åt alla håll och kanter, och så tjoff!

En groda som hoppade rakt framför hjulet…Ihhhhh!! ropade vi i kör och jag kände mig väldigt hemsk, men man kan ju fan inte väja för en groda på en regnvåt väg med tungt släp…;)

En stund senare kom nästa, en riktigt Kamikazegroda som i full fart hoppa rakt in i sidan på bilen? Jäkla korkat:)

Men sen var det lugnt, och vi kom hem vid 21, packade ur allt hemma, och åkte tillbaka med släpet.

Pust.

Syrran åkte hem, och jag packade upp alla kläder och det vi hade med oss, och kom inte i säng förrän sent som vanligt.

Måndag var en vanlig tråkdag, förutom att jag var till BVC och vägde killarna.

Jordans fyraårskontroll var det egentliga anedningen, och den gick strålande. Den här killen har inga talproblem som syrrorna, tack gode gud för det jag är lite less 😉  och han såg på syntavlan precis det han skulle, och fick beröm för sin enorma koncentration.

Jordan väger 17kg och är 106cm

Jamie väger 16 kg och är 92-93 cm lång ( han ville inte stå riktigt ordentligt)

Långa ståtliga gossar ♥

Tror jag avslutar här, och gör ett till inlägg för tisdagen var ju en alldeles speciell dag 🙂