Äntligen har jag landat i soffan, efter en hektisk helg 🙂

Jag är snorförkyld, och har träningsvärk som ett härligt kvitto på att HIT passet gick strålande i torsdags, dock börjar den ge sig, och jag hoppas att förkylningen tänker fara åt skogen till i morgon så jag kan träna på kvällen, även om hoppet inte är så stort tyvärr…

Men jag har en annan dejt inbokad på dagen så det blir bra ändå:)

Nå, ska vi prata om helgen?

Om UnderBara barn mässan i Älsvjö.

Torsdag kväll packade jag in mina två tvillingvagnar i bilen,Mirka skulle låna den ena, och såg till att skötväskan var i ordning, allt för att slippa tänka på sånt på morgonen sen, Mirka dök upp med Nellie Älva och Lilja strax efter halv sju, och vi packade över hennes barn i min bil, och sen susade vi mot Älsvsjö. Fastnade såklart i köerna…jag skulle få spunk av att bo eller jobba i Stockholm?

Vi hade ju en tid att passa, Halv nio sharp skulle vi vara på en bloggfrukost – det var vi, med tio minuter till godo:)

Vi fick varsin frukostpåse, en fin goodiebag, och satte oss för att äta, och vänta in Anna och Annika

När de kom så babblade vi en stund innan vi skiljdes åt och tog några varv på mässan.

Det finns så mkt att se på UnderBara barn, och det finns massor att göra för barnen. Lovelia var lite ledsen ett tag, för hon ville ha sällskap av sina syrror, Jordan ville inte göra det hon ville, men det gick över efter en stund.

Vi hade ett överflöd av ballonger…gahh:)

Älva och Jamie satt och viftade med varsin mest hela tiden, rysligt roligt tydligen 🙂

Lilja bara sover….snällare unge får man leta efter:) Och med ”snäll” menar jag inte att hon skulle vara dum om hon inte sov, men det fattar ni 🙂

Jag fick låna henne en stund när hon var vaken ♥ och vi hade ett långt snack hon och jag:)

Nellie och Lovelia provade att cykla på en inomhusbana, det var Addnature som hade den montern, och den var uppskattad, Jamie och Älva roade sig med att springa i vägen;)

Som ni ser så satte jag namnlappen med mitt telefonnummer på ryggen på Jamie. Älva och han rev bort dem så fort de fick dit dem på bröstet, så det fick bli på ryggen, funkade alldeles utmärkt.

Jamie har ju sitt fina armband annars, men nu hade han tagit av det hemma tydligen.

Så småningom drog vi oss mot Loppis monter, och pratade med Charlotta, och även Lisa och Theresa, härliga tjejer allihopa.

Vi fick varsin stor härlig goodiebag även här ifrån, med massa smått och gott, ni ska få se alla i morgon!

Sen var vi tvungna att dra oss hemåt, Mirka hade planer, och jag hade ju en Bloggmiddag att gå på, så vi åkte vid halv ett.

Älva och Jamie gillar varandra 🙂 Älva ville inte åka med i Mirkas vagn utan krävde att få sitta med Jamie, som inte direkt misstycker 😉

Vi fastnade i köer på väg hem igen?? Vad är det med Stockholm? Jag har lösningen, bygg en till väg ovanför:)

Vi har inga jordbävningar eller andra naturkatastrofer som ska ställa till det och förhindra ett sånt bygge, ja det blir väl ett gigantiskt hål i stadskassan, men vafan…det lär ju kosta att alla dessa bilister står och köar i timmar varenda dag…eller?

Framför allt så slipper ju jag gnälla de få gånger som jag drabbas hehe;)

Vi stannade till på en mack och köpte kaffe, och kanelbullar, och sen susade vi på hemåt, Mirka flyttade över sina barn, och så skiljdes vi för den här gången.

Jag hade en dryg timme på mig att göra mig klar till kvällens middag, en Bloggmiddag i Stockholm tillsammans med ca 50 st bloggerskor.

Först tänkte jag köra bil, men ångrade mig när jag insåg att jag aldrig skulle hitta parkering eller ens hitta fram till restaurangen;) så jag tog tåget, bil ner på stan förstås.

Haha svårt att fota sig själv i smyg för medpassagerarna !

Gäller ju att försöka lyfta upp dubbelhakan;)

Jag satt i strålande solsken hela vägen fram till Stockholm, helt underbart, och klev av och gick i linne på perrongen utan att ens tycka det var småkyligt.

Jag skulle möta upp Anna och Annika och ställde mig att vänta på dem, men de blev sena i trafiken, som inte heller de är vana att bemästra, och messade att de skulle hämta upp mig. Jag gick ut och stod utanför, och efter massa mess på Facebook fram och tillbaka så lyckades vi äntligen hitta på varandra, och de bromsade in framför mig, och jag slängde mig in med taxibilar som tutade….bråttom nånstans tro?;)

Tack tjejer!!

Min mobil laddade ur…extremt olägligt på en bloggmiddag där alla, precis ALLA tar upp mobilen och fotar allt. Instagrammar och facebookar och bloggar 🙂

Den snälla tjejen i baren lät mig lägga den på laddning, så jag hade nån kräm kvar i den tills jag skulle ta mig hemåt…

Alltså blev det inga bilder….

Mer än på en del av den enorma högen av goodiebags!!

Jag lovar att det var ÅRETS goodiebag:)

Vi åt på restaurang Sahara, och det var alldeles makalöst gott, och hela middagen ackompanjerades av Ewa och Anna som roddat ihop denna fantastiskt trevliga middag, som lottade ut vinster…Jag lovar att det var så mkt vinster att vi alla 50 vann minst två, och en del tre gånger i var! Och inga dåliga grejor heller….!

Jag ska visa er det med i morgon!!

Vi hade trevligt, det var bara en massa härliga tjejer, och det var kul att träffa nya bekantskaper! Ni tjejer som läser här, skriv gärna en kommentar med er bloggadress så jag hittar er:) Jo, jag ska gå via facebooksidan åxå:)

När vi skulle hemåt sen, så fick vi då inte mindre än TRE tunga påsar… och jag som tänkt promenera till stationen blev snabbt avrådd, och fick sällskap en en av tjejerna på tunnelbanan.

Jag åker aldrig t-bana i Stockholm..sist var för typ 20 år sen, minst ( London däremot…ingha problem, hihi) så jag fick först stå och tjöta med spärrvakten för att få en biljett, han tyckte nog att jag var jäkla bonnig som frågade om typ allt, men vadfan, jag är från Uppsala – vi har ingen tunnelbana!

🙂

Nere på perrrongen sen så skulle jag såklart ta ett fotobevis på att jag faktiskt var där, och plockade upp mobilen, när en stor biffig kille intill mig viftade framför den så jag inte kunde fota…

– Men hallå, sluta nu, jag är ju turist och måste fota lite fattar du väl, flinade jag, och viftade bort honom, och tog min bild.

Han klev in framför mig, log stort och sa att han kunde väl få vara med på bilden?

-Tja, vill du verkligen det så…?

Jajamen det ville han, han anade säkert inte att han nu hamnar på en mammablogg, haha.

– Stockholm i mitt hjärta, sa han stolt:) och jag var nästan på väg att kontra med att Uppsala kanske var lite bättre, hihi, men drog igen näbben 😉

Rätt söt kille ju 🙂

Nej, det ska mer till för att skrämma mig, jag vet att en del tycker det är högst obehagligt med sånt här, men jag kan fräsa ifrån om det behövs, och det gör det sällan, jag är antagligen för svår att mucka med 😉

Väl på centralen sen så köpte jag min biljett hem efter att ha gått till mitt spår först, där det inte fanns en apparat för att köpa biljetter, utan jag fick trava tillbaka över hela jäkla centralen, med tunga kassar OCH träningsvärken från hell;)

Jag var aningens less när jag satte mig på tåget, och placerade mina kassar vid fötterna..

När konduktören kom, så lutade han sig över min biljett, log snällt och sa lågt att egentligen fick jag inte åka på den…

Nähä, och varför inte det då? Jo, då hade jag köpt en jäkla SL biljett! Hur fan ska man hålla reda på sånt när man är en bonnunge?

Jag började ursäkta mig med att det inte fanns nån biljettapparat och att jag inte hittat och blahablaha…men då log han stort och sa bara: Ring mig nästa gång så hjälper jag dig 🙂

What? Men okey då ;()) du vet inte vad du gav dig in på nu, haha:)

Kom på att jag inte visste om Kevin var kvar i Idol, och googlade snabbt reda på att det var han ju, pust.

Annars hade jag blivit deppig 😉

Väl i Uppsala klev jag av, och förbannade mig själv som parkerat så långt bort, för jag var så trött i fötterna och hade ont överallt av de tunga kassarna, men det var ju bara att traska på. Mörkt var det åxå, och när två killar smög upp jämte mig längs det ensliga spåret bakom stadshuset så kände jag ett litet stick av rädsla, innan jag kom på att fan ta den jävel som bråkade med mig just nu när jag var så trött 😉 Jag lovar att jag hade använt den tyngsta kassen och slagit ner dem med, men nu behövdes ju inte det , för de gick åt andra hållet, hihi.

Hemma vid 00.30 och alla barn sov, så det var bara att krypa ner under täcket. Just då kändes det inte så lockande att åka tillbaka till mässan dagen efter…Inte heller när jag vaknade och kände mig mer eller mindre bakis, trots att jag såklart inte druckit nåt, jag körde ju bil, lockade den.

Men så fort jag fått duscha och fått på kläderna och ätit frukost var jag fit for fight igen, och packade in de fem minsta i bilen, och inväntade syrran som skulle följa med.

Förkylningen slog till ordentligt under dagen, äntligen kan jag känna, för då måste den ju rimligen gå över sen?

Det var kaos på parkeringen när vi kom fram, det var bommar för vissa parkeringar, och folk där inne kom inte ut, och vi kom inte in trots att det var många lediga rutor där, inte en enda vakt som styrde upp djungelns lag och fan vad jag avskyr sånt där!

Jag hade ju en tid att passa för Loppi Podcasten, så till sist felparkerade jag, tillsammans med fyrtio andra bilar på en stor plan, inte i vägen för någon, men visst…och fick då alltså p-böter. 650 jävla spänn! Tror inte att det kostar så mkt ens i centrala Uppsala…? Jo om du står på en handikappplats.

Svinigt. Jag vet att jag gjorde fel, men jag tycker att mässan gott kan ta på sig en stor del av ansvaret, för när det är en så stor mässhall måste det väl för böveln finnas ordentligt med vakter som dirigerar och framför allt….det kan ju inte vara så att bommar stänger för lediga platser?

Jaja, jag är ju liksom rik som ett troll eller nåt…;) och jag tog ju en chansning som sket sig. Kunde ju funkat 😉

Vi kom in, och jag gick till Loppimontern och träffade de fina tjejerna i Hormoner och Hemmorojder bloggen, som håller i podcasten, och vi satte oss och pratade och spelade in podcasten.

Inte vet jag om det blev nåt vettigt av det: ) men det visar sig 🙂

Trevligt var det hur som helst!

Sen drog vi runt på mässan, barnen lekte och grejade:

Jordan blev arg på mig för att jag sa att han var tvungen att vara snäll mot de andra barnen som körde bilar, han var trött och bråkig och körde på dem med flit, och var en sånär skitunge…så då gick han.

Jag stod och pratade med Anna, och såg inte riktigt vart han gick, men trodde ju att han gick till vagnen precis bakom, men nej då.

Han lackade ur så till den milda grad att han inte ville vara med mig längre ( jag som inte ens var arg utan bara bad honom lugna ner sig?) och gick sin väg.

Vi tog nåt varv med ögonen på skaft för att se vart han var, hittade honom inte och jag var mest irriterad. Tänkte att han sprang runt och fjollade sig eller gömde sig. Jag trodde att han hade sin lapp med mitt nummer på, men den hade Jamie slitit loss från honom upptäckte vi…tjena.

Efter fyra fem varv och ingen unge var jag skitgrinig. Mässan stängde snart och vi fick ägna dyrbar tid åt att leta efter en sur unge.

Men när mässan stängde och vi letat säkert tio varv, och tjejerna åxå spridit ut sig och letat, så började även jag stissa upp mig en aning.. Vart fan var han?

Jag funderade på om han helt sonika lagt sig och somnat nånstans, men det verkade ju knasigt, dessutom så stängde ju företagen ihop sina montrar och borde hittat honom.

Till sist gick jag fram till informationen och anmälde honom som bortsprungen. Jag tappar inte bort barn. Punkt. Men uppenbart är Jordan undantaget som bekräftar regeln för den ungen har jag tappat bort fler gånger än de andra tillsammans. Han bara drar. Utan att bry sig det minsta. Jag ska fan tatuera in mitt mobilnummer i pannan på honom.

Jag har ju de här superfina armbanden med nummer och namn på, men de låg i väskan…Det var länge sen nu som han gjorde så här så de har inte behövts.

Till sist, så ringde syrran och hade hittat honom, precis när jag haffat en vakt och hon precis skulle dra igång stora larmet…då hade den lille arga gossen gått UT från mässan, och befann sig i entrén…Med två vakter och en tjej från svenska kyrkan.

Jippie. Det är ju inte ett dugg pinsamt 😉

Jordan hade sagt att mamman hade sprungit bort, hihi, så de skojade med mig, medan jag kramade om en lite moloken kille som var borta i nästan en timme.. lillgubben min.

Tackade vakterna och svenska kyrkan tjejen så mkt, och sen höll jag Jordan hårt i handen, alternativt åkte han vagn.

Stora speglar inbjuder till gruppfoto 🙂

Jordan är sur fortfarande…eller egentligen väldigt rädd, men det kan han ju inte erkänna. Han lärde sig nog sin läxa hur som helst, för han tyckte inte det var roligt.

Vi stannade på McD på vägen hem, ungarna var hungriga och klockan mkt, och jag trött och förkyld, så det var inte svårt att övertala mig:)

Trixie i den fina mössan hon fick från addnature:)

Och till Lovelias glädje hittade jag nya likadana glasflaskor som hon älskar att dricka sin välling ur, hennes gick sönder förra veckan när hon råkade välta den på porslinshon i köket.

Älskar glasflaskor!! De blir ju RENA:)

Jamie fick byxor från Rockefella, och en tröja från Momemas

Ser ni vad det är för motiv på tröjan? Ett som passar Jamie fullt ut 😉

Han är ju en liten busunge, som klarar sig undan allt med ett smajl:)

Nej, nu ska jag hoppa i säng!!

Natti natti 🙂