Nu är inte Mio Min Mio, men vem bryr sig, det är close enough eftersom han är min äldsta väns son. Och med Äldsta menar jag inte gammal, utan bara att vi kännt varandra i……hm….37 år? Ja vafan hon är väl gammal då 😉 Och jag ännu äldre…hihi.

Hur som helst så var det dags för fina lilla Mio killen att döpas idag, och det gjorde han i Björklinge kyrka.

Jag hade allt under kontroll hemma, småkillarnas skjortor strök jag medan jag drack kaffe 😉

Närrå, jag hade koll, men som alltid så blir det lite stressigt på slutet, och det beror på att jag drar på det in i det sista att ta på de små finkläder. För ju kortare tid det är mellan att finkläderna är på  tills de sitter på sina platser i bilen, ju större är chansen att vi kommer fram medan de fortfarande är rena 😉

Jag hämtade upp Janelle som ville följa med , på vägen, och så susade vi iväg, och kom in i kyrkan med två minuter till godo, det är lagom 😉

Jag hade siktat på några fler, men vi var i tid och det är huvudsaken.

Barnen smög in i en kyrkbänk och satte sig så fint, så fint.

Jamie som har nån form av enorm respekt för kyrkor tydligen, han blir lika blyg och lugn och mammig varenda gång vi kommer till ”vår” kyrka hemma, och där är vi inte ens i kyrksalen..? Han satt i mitt knä som ett ljus och bara tittade hela dopet. På slutet så pillade han lite på psalmboken men det var det enda.

De hade jättefina små kassar med nån bok och  mjuka små leksaker i som de kom med till barnen, så de kunde roa sig med om de blev otåliga, så smart:)

Jordan tittade lite i boken innan det började  men sen satt han fascinerat och bara kikade, och han blev så glad när de hade tagit med psalmen Måne och sol, som de sjunger på kyrkis, och sjöng med så fint. Den kan alla mina barn och det var nog Helens tanke att det skulle kännas bekant.

Som första sång hade de såklart den fina Mio min Mio sången från filmen, och den är så vacker. Jag som inte kan gå på gudstjänst av något slag utan att få tårar i ögonen fick ju torka ögonvrårna redan tio sekunder in i dopet 🙂

Janelle skrattar åt mig och tycker jag är fånig, men sån är jag. I denna ljuva sommartid, Nu tändas tusen juleljus, Hosianna, Du vet väl om att du är värdefull, den blomstertid nu kommer….osv…jag gråter.

Det är vackert, mäktigt och andaktsfullt att vara i kyrkan, och jag blir berörd.

Eftersom jag vet att Helen inte är helt bekväm med att vara med på bild, så skickar jag de fina fotona där hon är med direkt till henne, så ni får inte se dem, och samma med övriga gäster, jag vet inte om de vill vara med här på bloggen så ni får inte se dem.

Men, präster får lov att vara med på bild vare sig de vill eller inte;)

Mios ena syster hällde upp dopvattnet, och hans blick då han såg och hörde vattnet, var glädje över att få bada 🙂

Haha, det fick han inte, men han passade på att plaska med vattnet när prästen döpte honom. Ordentligt. Hela dopfunten var våt 🙂

Han var så fin idag, Mio ♥

 

Efter dopet traskade vi tvärs över vägen till församlingshemmet, där det bjöds på goda pajer och fika. Mumsigt.

 

Trixie

Lovelia

Jamie

Janelle och Novalie

 

Jordan

 

 

Jag är så stolt över mina barn, det är jag alltid, men speciellt sådana här gånger när de uppför sig extra fint.

De satt fint och tyst i kyrkan, de satt fint och tyst vid borden och åt fint, de hördes inte mer än någon annan gäst, och de hjälpte till att plocka undan efteråt.

Jag hamnade vid ett bord intill, det fattades en plats där barnen satte sig, men Janelle satt där och hade koll, så det kändes bara bra. Hon flyttade över till oss när barnen gick iväg och lekte så jag tror att hon kände sig ok med det, annars brukar hon säga ifrån . Hon är stolt över sina småsyskon hon med, det vet jag, och imponerad över hur duktiga de var framför allt i kyrkan.

Jag kanske vågar ta med Jamie på även nästa dop, men man vet aldrig, rätt vad det är så ballar han väl ur..å andra sidan så är det ju inte värre än att gå ut med honom, så ja, han får nog följa med.:)

 

Novalie skulle på ett lasergame-kalas kl 18, så vi stannade kvar och hjälpte till att röja lite, innan vi åkte så vi kom lagom dit, släppte av henne, och sen Janelle, och sen for vi till pappa för att uppvakta honom på Fars Dag.

Syrran hade bakat kladdkaka, så idag har det varit godsaker från morgon till kväll, det enda nyttiga jag ätit var väl frukosten 😉

Jag hämtade Novalie vid halv åtta, lämnade barnen hos mamma och pappa under tiden, och så hämtade jag upp dem, och vi åkte hemåt. En lång dag borta, och lite halvsega ungar som rasslade i säng en efter en.

 

Imorgon är det ny vecka igen…och jag ska luncha med en annan av mina gamla vänner, vi träffades i gymnasiet 🙂

Sen ett utvecklingssamtal, som inte ligger optimalt i tid, men det löser sig, och träna:) Resten av veckan kommer rulla på den med, jag minns inte att november brukar vara såhär fullspäckat? Det är grejor mest hela tiden. Roliga saker, Stiftelsen på lördag tex, och tandläkare och utv samtal..det är härligt:)

 

Nu vill Jamie ha sällskap, han ligger i min säng och väntar, och grinar efter en till välling…jag får väl fixa det då:)

Natti natti 🙂