Lördag var det slitigt att kliva upp, och inte var barnen ett dugg pigga heller, utan jag fick gå runt och väcka allihopa, Jamie ruskade jag liv i tjugo minuter innan vi skulle åka.

Vi var ju bjudna på barndop, lilla fina Lilja skulle döpas, och redan klockan 11 skulle det gå av stapeln, så det var bara till att gnugga ögonen och rise and shine. När jag tänkte på att Mirka och Peter varit i full fart sen arla morgonstund kändes det lite enklare 😉

Vi kom iväg som tänkt, med skjortor på gossarna och klänningar i rosa på tjejerna. Jamie, Jordan, Lovelia, Trixie, Novalie.

Övriga var  uppbokade med tennis och basket, men vi hämtade upp Janelle och Simon på vägen, så sex barn plus en pojkvän fick jag med mig. Det känns alltid lite märkligt att inte ha med alla:) och jag räknar och räknar och kan liksom inte få ihop siffrorna för de stämmer ju inte 😉

Björklinge kyrka även denna gången, och vi parkerade och jag pustade ut, för det var svinhalt på vägarna. Riktigt riktigt obehagligt att köra. Jag höll på att glida förbi en korsning hemma, trots att jag hade bromsen i botten…hände inget alls..hu.

Vi gick in, hälsade på  deras släkt och vänner, och småpratade lite med några av barnen, innan vi satte oss i en bänk.

Älva kom traskandes i gången, såg mig och ville genast sitta i knät ♥

Sen kan man säga att hon liksom blev kvar där 🙂

Hon gillar Jamie, och en hel del av min attraktionskraft på henne stavas så, men nog gillar hon mig lite iaf, och jag tycker om henne massor ♥

Hon satt med oss hela dopet, och tjoade och hade sig, men det var Peter och Mirkas dop och deras barn så jag förutsätter att det var ok 😉

Här tågar de in:) Så fina allihopa! Några av barnen var med, andra satt i bänkarna.

Som Älva 😉 Hon och Jamie läste psalmböcker, och grejade.

Prästen med en nydöpt Lilja.

Det tar en evig tid att ladda upp bilder idag ….

Dessutom försvann de nånstans, så det blir inga fler:)

Men dopet var så fint, underbar solosång av en av deras vänner, och solen sken in i kyrkan så det var väldigt vackert, och ja, jag hade såklart tårar i ögonen, som alltid 🙂

Vi fick sen fin middag, med massa glada skratt, och jag lyckades med bedriften att ha två barn i famnen, inte samtidigt, som slog sönder varsitt glas…?  Först var det Jamie, och sen Nellie, men de var inte ens ovarsamma utan höll nog glaset konstigt, i foten, och smällde lite för hårt ner i bordet. Ingen av dem gjorde sig illa, och det är huvudsaken.

Mestadels av dagen hade jag Älva i famnen, och när Jamie såg det så var ju han tvungen att vara där han med…tur att jag är rätt stark;)

Underbara ungar:)

Mirkas syster sjöng och hennes bror spelade flygel, och där kom det lite tårar i ögonen igen, ja jag är lite blödig 😉

Efter en heldag med tidig morgon var det ett gäng trötta barn jag lassade in i bilen och vi körde hemåt.

Tusen tack Mirka och Peter för ett fint dop ♥